Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av herr Kjelléns in. fl. motion om ändring av §§ 6fl och f>8 riksdagsordningen.

1913-04-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1913:15, Utlåtande i anledning av herr Kjelléns in. fl. motion om ändring av §§ 6fl och f>8 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.

1

Ni* 15.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 april 1913 kl. 5 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av herr Kjelléns in. fl.

motion om ändring av §§ 6fl och f>8 riksdagsordningen.

Närvarande: herrar Eden, Branting, Trygger*, Hellberg, Clason, Bellinder, Mannheimer*,

K. ,T. Ekman, von Geijer, Kjellén, Wavrinsky, Gnllberg, Ericsson i

Vallsta, Larsson i Säby, Cederborg, Magnusson i Tumhult, Rfif, Jönsson i

Slätåker*, Kropp och Wallin.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom Första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 99, har herr Kjellén m. fl. hemställt, »att Riksdagen

måtte som vilande till grundlagsenlig behandling för sin del antaga

följande förslag till ändrad lydelse av riksdagsordningens 56 och 58.

§ 56.

Konungens propositioner kunna icke till avgörande i kammare företagas,

innan utskott däröver avgivit yttrande. Motion i ämne, som tillhör

ständigt utskotts behandling, kan ej utan remiss till utskott bifallas,

ej heller utan genom beslut, däruti minst fem sjättedelar av de röstande

instämt, omedelbarligen avslås. Angår motion -— — — — bifallas.

Frågor — — — avgöras.

§ 58.

Kär proposition eller motion — — — ej nedlägges eller, i den

ordning § 56 stadgar, eljest bliver avgjord. Varje — —__uppehållas.

Uppstår fråga — — — avgöras.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 sarnl. 13 käft- (Nr 15.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

1912 års kon

stitutionsutskott.

Beträffande de skal, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

I den vid föregående års riksdag väckta motion, som motionärerna

åberopa i sin motivering, föreslogs i samma syfte som den föreliggande

motionens sådana ändringar i riksdagsordningen §§ 56 och 58, att jämväl

motioner, som höra till ständigt utskotts handläggning, måtte kunna

avslås utan remiss till vederbörande utskott, så framt båda kamrarna därom

fatta samstämmande beslut.

I sitt yttrande med anledning av nämnda motion anförde konstitutionsutskottet

vid sagda riksdag följande:

»Såsom framgår av motionen, hava motionärerna sökt framhålla nödvändigheten

av att söka minska Riksdagens arbetsbörda genom »att ur

riksdagsordningen utrensa byråkratiska former och omvägar, som ännu här

och där stå i vägen för eu praktisk behandling av ärendena», och med

hänsyn till riksdagsarbetets ständigt växande omfattning finner utskottet

detta motionens angivna syftemål väl kunna vara värt beaktande.

Motionärerna hava såsom sin uppfattning uttalat, att detta syftemål

i viss mån borde kunna tillgodoses, om Riksdagen sattes i stånd att

från utskottsbehandling undantaga »rena okynnesmotioner» och »dödfödda

projekt», som jämlikt § 56 riksdagsordningen för närvarande hänvisas

till ständigt utskott, på samma sätt som det redan nu står en

kammare fritt att utan remiss till utskott avslå motion i ämne, som icke

är av natur att tillhöra ständigt utskotts behandling. Emellertid synes

det utskottet tvivelaktigt, om en lättnad i arbetsbördan står att vinna

med anlitande av den utväg, som motionärerna föreslagit. Riksdagsordningens

stadgande, att motioner, som icke skola handläggas av ständigt

utskott, kunna avslås utan remiss till utskott, har nämligen, åtminstone

under de senaste årtiondena ej vunnit någon tillämpning, och lärer detta

till ej ringa grad bero därpå, att remiss till utskott i allmänhet sker, innan

Riksdagens ledamöter blivit satta i tillfälle att genomläsa de väckta motionerna.

Det torde därför med tämlig visshet kunna antagas, att eu

liknande bestämmelse i fråga om motioner, som tillhöra ständigt utskott,

icke skulle komma att tillämpas annat än möjligen i undantagsfall beträffande

s. k. okynnesmotioner av mera uppseendeväckande beskaffenhet.

Såsom eu garanti mot att majoriteten uti endast den ena kammaren

skulle undertrycka motioner, vilka möjligen inom medkammaren skulle

kunna påräkna ett visst beaktande, hava motionärerna föreslagit, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets ''utlåtande Nr 15. 3

remiss till utskott skulle kunna förhindras, allenast under förutsättning

att båda kamrarna äro ense om att genast avslå motionen. Ett dylikt

stadgande, som skulle åt medkammaren inrymma att kunna tvinga den

andra att i strid med dess uppfattning låta en motion underkastas utskottsbehandling,

skulle emellertid efter utskottets mening vara mindre lämpligt

och för öfrig! föga överensstämmande med de av riksdagsordningen

1 övrigt fastställda grundsatserna beträffande ärendenas behandling inom

-Riksdagen. Möjligen skulle man däremot kunna tänka sig att såsom

garanti mot en förhastad remissvägran för beslut därom en viss kvalificerad

majoritet skulle erfordras.

Ehuru sålunda utskottet finner den av motionärerna förebragta frågan

väl värd Riksdagens uppmärksamhet, är den dock av natur att kräva ett

noggrann! övervägande, helst som den torde visa sig sammanhänga med

önskvärda förändringar i arbetssättet i övrigt. Med hänsyn till Riksdagens

sriara avslutande gives det dock ej tillfälle att nu ingå på någon utredning.

av. dessa grannlaga och ingalunda lättlösta spörsmål, varför utskottet

funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.»

Utskottet finner, lika med 1912 års konstitutionsutskott, att det av

motionärerna uttryckta syftet att minska Riksdagens arbetsbörda genom

»att ur riksdagsordningen utrensa byråkratiska former och omvägar, som

ännu här och där stå i vägen för en praktisk behandling av ärendena»,

är värdi allt beaktande. Men ej heller det sätt, som i den nu föreliggande

motionen valts för att nå detta syfte kan utskottet finna tillfredsställande.

Motionärerna fasthålla vid tanken att genom ändringar i riksdagsordningen

gorå det möjligt att avslå även motioner, som falla under

ständigt utskotts behandling, utan remiss till utskott. Däremot hava de

avstått från att för sådant ändamål fordra samstämmande beslut av båda

kamrarna och söka nu i stället garantier gent emot förhastade beslut i

(m bestämmelse, att för ett dylikt avvisande skall fordras fem sjättedelars

majoritet inom den kammare, där förslaget blivit väckt. Utskottet anser,

liksom 1912 års konstitutionsutskott, att om över huvud en dylik möjlighet

till avvisande av motioner utan remiss skulle anses böra skapas,

varav måste följa att på samma gång garantier mot missbruk skulle hell

öfva åstadkommas, så utgör den nu föreslagna utvägen att för beslutet

foidia eu kvalificerad majoritet inom den kammare, där motionen blivitväckt,

eu given förbättring i förhållande till fjolårets förslag att kräva

båda kamrarnas samstämmighet. Det bör också erkännas, att fordran på

Utekottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

fem sjättedelars majoritet går ganska långt för att trygga minoritetens

rätt. Men dessa förbättringar i förslagets läggning lämnar orubbad själva

den grundtanke, på vilken det hela är byggt. Och mot denna grundtanke

måste utskottet, i likhet med 1912 års konstitutionsutskott, hysa

allvarliga betänkligheter.

Såsom år 1912 anfördes, måste det nämligen på mycket göda grunder

kunna förutses, att den av motionärerna föreslagna utvägen icke skulle

bliva effektiv. Denna utväg är densamma, som redan tinnes i fråga om

ärenden, vilka gå till tillfälligt utskott; motioner i sådana ärenden kunna

enligt gällande bestämmelser avslås, och det med vanlig majoritet, av

den kammare, i vilken de väckas, utan remiss till utskott. Men av

denna rätt pläga kamrarne i praxis icke begagna sig. Såvida utskottet

har sig bekant torde det under mycket lång tid knappast hava hänt,

att en dylik motion blivit omedelbart avslagen, och detta ehuru väl även

bland dylika motioner, som falla under tillfälligt utskotts handläggning,

tvivelsutan kunnat förekomma sådana, som motionärerna torde avse med

sin beteckning »okynnesmotioner» och »dödfödda projekt». Denna praxis,

att icke vägra eu motion utskottsbehandling, har tydligen mycket starkt

rotfast sig inom Riksdagen.

Det finns ingen anledning att antaga, att om den av motionärerna

föreslagna rätten för kammare i förhållande till motioner, som falla under

ständigt utskott, skulle införas, denna rätt skulle komma att användas

mera än den, som redan existerar i fråga om andra motioner.

Tvärtom torde även på det nya området samma åskådning komma att

göra sig gällande: att utskottsbehandling icke bör vägras — och följaktligen

den nya rätten stanna på papperet.

Men härtill kommer att även om en sådan rätt bleve införd och

försök gjordes till dess användning, densamma ingalunda med någon

sannolikhet skulle leda till det huvudsyfte, som motionärerna a ilja vinna,

nämligen lättnad i Riksdagens arbetsbörda. Eu utskottsbehandling

av sådana förslag, som kunna hänföras till »rena okynnesmotioner» och

»dödfödda projekt», plägar icke vålla mycket arbete. Men däremot

lärer det vara gifvet, att ett så ovanligt yrkande som om avslag utan

remiss av en motion skulle framkalla en diskussion, som kunde taga

omfattande dimensioner. Det behöver knappast anmärkas, att i eu sådan

diskussion även realitetsinnehållet i den ifrågavarande motionen skulle

kunna behandlas ej mindre än i det fall att motionen genomgått utskottsbehandling.

Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15. g

icke den debatt, som komrae att föras, när yrkande på avslag utan remiss

fiamställes, skulle bliva av mer omfattande och uppseendeväckande

beskaffenhet än den debatt, som försiggår, sedan vederbörande utskott

avgivit. sitt utlåtande. Likaså kunde det allt för lätt inträffa, att, då

diskussioner om remissen och om realiteten ginge i viss män jämsides

med varandra, kammarens och dess ledamöters ställning till frågan om

remiss lätt kunde giva eu skev uppfattning om deras ställning till

själva sakfrågan.

T sm motivering hava motionärerna gjort gällande, att värdet af det

föreslagna stadgandet »icke får mätas enbart statistiskt med antalet fall,

då det kan tänkas komma till positiv användning», hvarefter de tilllägga:

»Dess förnämsta betydelse torde ligga på preventivt område: redan

. blotta möjligheten af ett sådant snöpligt affärdande vid själva starten

lärer verka återhållande på okynnesinitiativet och de förflugna hugskotten».

Då emellertid någon egentlig sannolikhet för ett dylikt snöpligt

affärdande efter utskottets uppfattning knappast torde komma att

förefinnas för vederbörande motionär, synes det utskottet, att även stadgandets

»prevenerande» betydelse är ganska tvivelaktig, och även om

remissvägran vore att vänta, torde det i vissa fall kunna ifrågasättas

om nämnda omständighet skulle verka återhållande. Sådana motioner,

mot hvilka motionärerna rikta sig, kunna nämligen även väckas väsentligen

i demonstrationssyfte och samma möjlighet att förfäkta sin mening,

som nu står en motionär till buds, då hans motion efter vederbörande

utskotts handläggning upptages till behandling i kamrarna, skulle, såsom

redan framhållits, om det förevarande förslaget bleve antaget, erbjuda sig

vid remissdebatten.

Då sålunda den föreliggande motionen synes utskottet icke vara

effektiv för det ändamål, som den enligt sin motivering önskar främja,

och då ej heller i övrigt några fördelar synas vara att vinna genom ett

bifall till densamma, får utskottet hemställa,

att den förevarande motionen ej måtte till någon

-Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 april 1913.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt, 13 käft. (''Nr 15.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Reservation

av herrar Trygger, Clason, Bellinder, K. J. Ekman, von Grejer, Kjellén

och Bäf.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.