Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 2 § 4 mom. andra och tredje styckena tryckfrihetsförordningen.

1913-05-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1913:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 2 § 4 mom. andra och tredje styckena tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1913 kl. 9 e. m

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om ändring i 2 § 4 mom. andra och tredje styckena

tryckfrihetsförordningen.

Närvarande: herrar Edén, Branting, Hellberg, Bellinder, Mannbeimer*, K. J. Ekman*,

Sehlin, Kjellén, Wavrinsky, von Mentzer, Beckman*, Hallberg*, Larsson

i Säby, Nyström*, Magnusson i Tumhult, Larsson i Västerås, Eäf, Waldén

Bogren och Säfstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

. 1 en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 223, har herr Lindhagen hemställt, »att Riksdagen ville hos

Konungen anhålla om framläggande för Riksdagen av förslag till sådan

ändring i 2 § 4 mom. andra och tredje styckena i tryckfrihetsförordningen,

att vad däri stadgas om att protokoll i ministeriel^ ärenden och kommandomål

samt statsrådsprotokollen med tillhörande handlingar eller berättelser

m. m. skola hållas hemliga under femtio år måtte väsentligen upphävas».

Angående de skäl, som motionären åberopat till stöd för sin hemställan,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Den av motionären väckta frågan om grunderna för hemlighållande Utskottets

av de i statsrådet förda protokoll och protokollen i kommandomål har, yttrande.

såsom i motionen omnämnes, varit föremål för övervägande av de särskilda

kommitterade, som år 1912 avgåvo förslag till tryckfrihetsförordningens

revision. I detta förslag har gällande förbud mot nämnda regeringshandlingars

omedelbara offentliggörande bibehållits. Kommitterade hava till

stöd härför anfört följande: »Det synes ligga i sakens natur, att vad inför

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 sand. 22 käft. (Nr 24.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.

Konungen i statsrådet eller kommandomål förekommer av beskaffenhet att

höra upptagas i det protokoll, som därvid grundlagsenlig! skall föras,

Konungens egna och de närvarande statsrådens yttranden och uttalade

meningar m. m. understundom måste vara av den beskaffenhet, att ett

omedelbart offentliggörande därav icke kan vara lämpligt. Med den granskning

av ett vart regeringsärende, som av vår representation, enkannerligen

dess konstitutionsutskott, skall utövas, synes för ett sådant offentliggörande

ej heller kunna aberopas de skäl, som i allmänhet gälla för

offentlighet på det ifrågavarande området. Ett dylikt offentliggörande

skulle måhända även verka menligt på själva den nämnda granskningen.»

Yad kommitterade sålunda anfört, synes utskottet väl grundat.

Motionären gör häremot till en början den invändningen, att i många

fall statsrådsprotokollens innehåll är sådant, att deras hemlighållande ej

kan anses vara av behovet påkallat. Det må emellertid framhållas, att

i dylika fall ej heller något särskilt intresse av deras offentliggörande

kan anses föreligga. De protokoll, som här avses, äro givetvis sådana,

som förutom ett omnämnande av de i ärendet inkomna handlingarna och

i vissa fall ett kortfattat referat av deras innehåll väsentligen inskränka

sig till att upptaga de fattade besluten. Jämlikt regeringsformens 38 §

skola de från Konungen utgående expeditioner »instämma med däröver

förda protokoll», och då nämnda expeditioner, likasom handlingarna i

ärendet, äro offentliga, blir alltså i dylika fall det väsentliga innehållet av

ett protokoll faktiskt tillgängligt för dem, som därav önska taga del.

I detta sammanhang kan utskottet erinra därom, att departementalkommitterade

i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande föreslagit,

att för expediering av Konungens i statsrådet fattade beslut i ärende,

vars föredragning i statsrådsberedningen det alegat depaitemenstavdelnin0,

att ombesörja, vederbörande protokollsförare skall verkställa ett utdrag

av statsrådsprotokollet, omfattande det, som är nödigt för beslutets

tillämpning och, där så erfordras, vidare expediering. Vederbörande avdelning

har därefter att med stöd av protokollsutdraget bestyra om den

verkställighet av beslutet, som på avdelningen ankommer. I samband

härmed hava kommitterade föreslagit den förändring i tryckfrihetsförordningen

§ 2 mom. 4 andra stycket, att förbudet att utlämna eller till

trycket befordra statsrådets protokoll ej skall gälla nämnda protokollsutdrag.

Skulle detta departementalkommitterädes förslag förverkligas, så

skulle därmed ännu tydligare framträda, att allt i protokollen, som är av

natur att böra offentliggöras, faktiskt kommer till offentligheten.

Att åter utsträcka denna protokollens offentlighet därhän, att den i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.

3

regel skulle gälla jämväl Konungens eller statsrådens till protokollen tagna

yttranden, i de fall då sådana förekomma, ävensom vad protokollen i övrigt

kunna innehålla, kan utskottet ej tillråda. I de fall, då nämnda innehåll

prövas vara av beskaffenhet att böra meddelas allmänheten, plägar

redan nu efter Kungl. Maj:ts därom fattade beslut detsamma offentliggöras.

I andra fall åter kräver hänsyn till allmänna eller berättigade enskilda

intressen ett iakttagande av den grundlagsenliga sekretessen. Det

lärer icke kunna ifrågasättas annat än att Kungl. Maj: t måste allt fortfarande

hava i sin hand att på detta sätt besluta, huruvida ett protokoll

av ifrågavarande art bör offentliggöras eller icke.

Motionären yrkar, att nu gällande förbehåll mot ifrågavarande protokolls

offentlighet skola »väsentligen» upphävas. Även han synes alltså

anse, att undantag, varigenom protokoll blir hemligt, skall kunna göras.

Yilka grunder som skola tillämpas för avgörandet, om ett protokoll eller

del av ett dylikt i ett visst fall skall få offentliggöras eller ej, anges

emellertid icke. Att bestämt fixera detta i lag torde ej heller låta si»

göra. Redan ett försök att därför uppställa vissa allmänna regler, torde

vara förenat med synnerligen stora svårigheter. Men även om sådana

regler kunde givas, skulle det bliva nödvändigt att överlämna åt regeringens

eget skön att avgöra, huruvida ett konkret fall skulle hänföras under

regeln eller icke. Och i och med det att avgörandet härav sålunda

måste läggas i regeringens hand, torde verkningarna av den av motionären

föreslagna reformen bliva synnerligen illusoriska. Härtill kommer,

att sekretessens upphävande beträffande statsrådsprotokollen och protokollen

i kommandomål lätt skulle kunna medföra en utveckling i den

riktning, att piotokollens innehåll, i vad det går utanför en redogörelse

för de i varje mål föreliggande faktiska förhållandena, komme att ytterligare

reduceras. Därigenom skulle å ena sidan motiven för regeringsmaktens

handlingar fortfarande kunna undandragas den offentlighet, som

motionären åsyftar, å andra sidan den konstitutionella kontroll försvåras,

som Riksdagen genom sitt konstitutionsutskott har att utöva.

Vad särskilt angår ministeriella handlingar och diplomatiska personers

anteckningar eller berättelser över ministeriella ärenden, anser utskottet,

att sekretessens upphävande med avseende å nämnda handlingar skulle

kunna medföra betänkliga konsekvenser samt strida mot den diskretion,

som inom diplomatien måste iakttagas i förhållandet till främmande makter!

Beträffande den tidrymd av femtio år, till vilken förbudet mot offentliggörande

av de i motionen berörda handlingar är begränsat, finner utskottet

ej påkallat att med anledning av den förevarande motionen föreslå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.

någon inskränkning. I betänkandet till det förut omnämnda förslaget till

tryckfrihetsförordningens revision har på denna punkt anförts följande: »Visserligen

skulle kunna ifrågasättas, om den tidrymd, femtio år, varunder

ifrågavarande sekretess skall bestå, av ovan anförda eller andra hänsyn är

påkallad eller om icke en förkortning därav borde ske. Kommitterade

hava emellertid funnit så mycket mindre skäl att i detta hänseende föreslå

någon ändring, som vissa i nämnda protokoll — även i det vanliga

statsrådsprotokollet — förekommande ärenden rörande t. ex. utrikesförhållanden

eller försvarsväsendet kunna vara av beskaffenhet att böra hemlighållas

under nämnda eller i allt fall jämförelsevis lång tid, samt alltså

en avsevärdare sådan förkortning ej skulle låta sig generellt genomföras.»

De skäl, som sålunda anförts för bibehållande av den i gällande lag stadgade

tidsgränsen, synas utskottet grundade.

Till belysande av i vad mån jämväl i främmande länder sekretess

råder beträffande sådana handlingar, som i den föreliggande motionen avses,

har utskottet sökt inhämta de upplysningar, som i berörda ämne stått till

buds. Av vad härutinnan kunnat utrönas framgår, att såsom regel i främmande

länder vida strängare bestämmelser rörande publika aktstyckens

offentliggörande tillämpas än i Sverige. Den rätt att taga del av och

offentliggöra dylika handlingar, som vår grundlag i allmänhet medger och

som även gäller här ifrågavarande handlingar efter en tidrymd av femtio

år, synes vara ett särdrag för svensk statsrätt. I andra länder åter existerar

icke någon dylik grundlagsfästad rätt, utan det beror på antingen av

regeringsmakten utfärdade förordningar eller instruktioner eller på vederbörande

statsmyndighets prövning i varje särskilt fall, huruvida det må vara tillåtet

att taga del av och offentliggöra handlingar eller icke, oberoende av handlingarnas

ålder. Yad diplomatiska handlingars hemlighållande angår, mot vilket motionären

särskilt riktar sig, synes detsamma på andra håll i regel utsträckas till

vida längre tidrymd än hos oss.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Lindhagens ifrågavarande motion ej måtte

till någon ^Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1913.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDÉN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.

5

Reservation

af herrar Branting, Wavrinsky, Larsson i Västerås och Waldén, vilka anfört:

Lika med utskottet ha vi funnit att beträffande det stora flertalet

statsrådsprotokoll, i all synnerhet därest den av departementalkommitterade

föreslagna ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen kommer till

stånd, offentlighet redan är i realiteten tillförsäkrad, vadan något behov av

ytterligare stadganden härom knappast torde föreligga. Lör de fall åter,

då protokollen kunna innehålla särskilda yttranden, av Konungen eller

statsråden, erinrar utskottet, att dessa redan nu ofta pläga offentliggöras.

Lika med utskottet anse även vi, att det icke lärer kunna ifrågasättas annat

än att avgörandet härom dock måste överlämnas åt Kungl. Maj:t, och

motionären själv synes knappt heller ha för åtminstone en del sådana fall

förutsatt någon annan ordning.

Yi måste även ge utskottet rätt däri, att vid sådaut förhållande en

ändring i hithörande stadganden dels torde bli i det stora flertalet fall av

mycket ringa reell innebörd, dels onekligen kunna medföra en ogynnsam

återverkan såtillvida, att det lilla protokollen kunna upptaga beträffande

motiven för fattade beslut blir ytterligare uttunnat, till förfång för konstitionsutskottets

granskning. Och beträffande behandlingen av utrikes

ärenden med en viss diskretion ha vi för vår del ingen anledning att påkalla

någon förändring, så länge den högtidliga försäkran fortfarande står

fast, som avgavs av utrikesministern i Andra kammaren den 25 sistlidne

februari, att »vår utrikespolitik, vilken som bekant allenast avser upprätthållandet

av vårt oberoende och vår neutralitet, står främmande för dylika

(hemliga) traktater».

Däremot ha vi icke kunnat följa utskottet, när detta instämmer i

tryckfrihetskommitterades uttalade mening att därför att vissa ärendens behandling,

t. ex. rörande utrikes förhållanden eller försvarsväsendet, kunna

böra hemlighållas under jämförelsevis lång tid samt alltså en förkortning

av de 50 åren ej lärer kunna generellt genomföras, detta 50-års-stadgande

bör lämnas alldeles orubbat. Motionärens anmärkning, att man på denna

punkt låtit utan skäl regeln följa undantagen, synes oss ofrånkomlig. Och

stadgandet är ju så absolut i sin nuvarande avfattning, att det ovägerligen

förbjuder Kungl. Maj:t att göra statsrådsprotokoll innan 50 år förflutit

t. ex. tillgängliga för en historisk forskare, som kunde hafva behov av

dem för rent vetenskapliga studier över förhållanden och personer, som

längesedan glidit bort från aktuell politik.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 22 Käft. (Nr 24.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.

På denna punkt synes oss tryckfrihetsförordningen kunna och böra

förbättras dithän, att det alltför schematiska stadgandet om 50 års ofrånkomlig

sekretess må på lämpligt vis begränsas. Yi ha därför inom utskottet

hemställt,

att utskottet måtte tillstyrka skrivelse till Kung!.

Maj:t med begäran, att Ivungl. Maj:t ville vid tryckfrihetsförordningens

omarbetning taga under övervägande,

huruvida den tid af femtio år, före vars utgång

statsrådsprotokollen icke få offentliggöras, må kunna

i vissa fall förkortas.

Stockholm 1913, O. L. Svanbäcks boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.