Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels motioner om ändring av §§ 4 och 28 regeringsformen, dels ock motion om åvägabringande av utredning, huruvida och i vilken utsträckning villkoret att tillhöra den rena evangeliska läran må kunna bortfalla för de ämbeten och tjänster, som omnämnas i § 28 regeringsformen.

1913-05-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1913:26, Utlåtande i anledning av dels motioner om ändring av §§ 4 och 28 regeringsformen, dels ock motion om åvägabringande av utredning, huruvida och i vilken utsträckning villkoret att tillhöra den rena evangeliska läran må kunna bortfalla för de ämbeten och tjänster, som omnämnas i § 28 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 maj 1913 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av dels motioner om

ändring av §§ 4 och 28 regeringsformen, dels ock motion

om åvägabringande av utredning, huruvida och i vilken

utsträckning villkoret att tillhöra den rena evangeliska

läran må kunna bortfalla för de ämbeten och tjänster,

som omnämnas i § 28 regeringsformen.

Närvarande: herrar Eden, Branting, Hellberg, Clason, Bellinder, K. J. Ekman, von

Geijer, Kjellén, Wavrinsky, von Mentzer, Ljunggren, Gullberg, Ericsson

i Vallsta, Persson i Malmö, Magnusson i Tumhult, Larsson i Västerås,

Rät, Bogren, Jönsson i Slätåker och Säfstrand.

Till konstitutionsutskottets behandling hava hänvisats motionerna:

nr 5 i Första kammaren av herr Bäckström,

nr 224 i Andra kammaren av herr Lindhagen och

nr 168 i Första kammaren av herr Oscar Olsson.

Herr Bäckström hemställer,

»att Riksdagen ville såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse av §§ 4 och 28

regeringsformen:

§ 4.

Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform

föreskriver; inhämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 sand. 24 käft. (Nr 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

I. Statsrådets

konfession.

Historik.

underrättelse och råd av ett statsråd, vartill Konungen kallar och utnämner

kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade, infödda svenska män.

§ 28. *

Konungen---— läran. Till alla övriga ämbeten eller tjänster

må bekännare av annan kristen troslära, ävensom av den mosaiska,

kunna nämnas; dock — — — höra.))

Herr Lindhagen hemställer,

»att Riksdagen ville för sin del besluta såsom vilande i grundlagsenlig

ordning:

l:o) den ändring i 4 § regeringsformen, att villkoret om, att statsråd

skall vara av den rena evangeliska läran, utgår;

2:o) den ändring i 28 § regeringsformen, att villkoret om, att utländska

män för att kunna befordras till vissa där uppräknade befattningar

skola bekänna den rena evangeliska läran, likaledes upphäves.»

Herr Oscar Olsson hemställer,

»att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning

villkoret att tillhöra den rena evangeliska läran kan bortfalla för de

ämbeten och tjänster som omnämnas i § 28 av regeringsformen och till

Riksdagen inkomma med de förslag, till vilka denna utredning kan

giva anledning.»

Rörande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina förslag,

hänvisas till motionerna.

Såväl herr Bäckström som herr Lindhagen yrka, att den i 4 §

regeringsformen förekommande bestämmelsen, att statsråd skall tillhöra

den rena evangeliska läran, måtte utgå. Berörda föreskrift, vilken redan

återfinnes i §:ns ursprungliga lydelse, har efter år 1809 endast

en gång varit föremål för ändringsförslag, nämligen år 1867, då enskild

motionär yrkade, att stadgandet borde ändras därhän, att bland

statsrådets ledamöter allenast chefen och föredragande statsrådet för

ecklesiastikdepartementet skulle behöva tillhöra den rena evangeliska

läran. Konstitutionsutskottet, vilket förehade motionen till behandling,

ansåg sig emellertid icke böra biträda densamma »redan av det skål,

att Konungen är svenska statskyrkans överhuvud (summus episcopus),

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

3

och. att Konungens makt och myndighet kunna vid vissa tillfällen utövas

av statsrådet, vid vilket förhållande det icke vore lämpligt, att

detta, blott med ett enda undantag, skulle kunna utgöras av andra troslärors

bekännare.))

Innan utskottet övergår till behandling av de förevarande motionerna

i denna del, må en kortfattad redogörelse lämnas, huru motsvarande

förhållanden äro reglerade i en del främmande lagstiftningar.

I likhet med vår regeringsform fordrar den norska grundlagen,

att statsrådets ledamöter skola tillhöra statskyrkan. I de övriga länder,

som här anges, torde särskilda bestämmelser i förevarande avseende ej

finnas stadgade för regeringsmedlemmar utan synes gälla, vad om

ämbetsmän i allmänhet är föreskrivet. — Enligt danska grundlagen §79

kan ingen på grund av sin trosbekännelse berövas det fulla åtnjutandet

av borgerliga och politiska rättigheter. Matzen tolkar nämnda bestämmelse

så, att densamma hindrar utestängandet av främmande trosbekännare

från andra ämbeten än sådana, vilka kräva eller förutsätta

bekännelse av den danska folkkyrkans lära. Sålunda anser lian, att

ecklesiastikministern måste tillhöra folkkyrkan. För övriga ministrar

är detta däremot ej erforderligt. — Av Nord-tyska förbundet antogs år

1869 en lag, som beträffande förbundets stater upphävde alla ditintills

bestående, av olikhet i religionsbekännelse beroende inskränkningar i

rätten att bekläda offentliga ämbeten. Nämnda lag har sedermera överförts

på Tyska Riket. — I Finland gällde intill år 1889 bestämmelsen i

1772 års regeringsform, enligt vilken alla ämbetsmän skulle tillhöra den

rena evangeliska läran. Nämnda år antogs en grundlagsändring, som

upphävde sagda bestämmelse utom med avseende å vissa ecklesiastika

och lärarebefattningar. — Hollands grundlag stadgar uttryckligen, att

främmande trosbekännare hava rätt att bekläda alla statsämbeten utan

någon inskränkning. — Åven i Belgien synes samma förhållande råda,

ehuru någon bestämmelse därom ej finnes intagen i konstitutionen. — I

England utestängdes genom testakten av år 1673 alla, som icke tillhörde

statskyrkan, från rätten att bekläda ämbeten. Emellertid gick utvecklingen

i riktning att i nämnda hänseende likställa främmande trosbekännare

med statskyrkans anhängare, och till slut vunno även katolikerna

år 1829 rätt att bekläda statsämbeten i allmänhet. — I Italien,

där den romersk-katolska religionen är statsreligion, råder ingen åtskillnad

i fråga om tillträde till ämbeten mellan katoliker och andra

trosbekännare.

Främmande

lagstiftning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets ''utlåtande Nr 26.

Utskottets

yttrande.

Vid tillkomsten av 1809 års regeringsform stod vår lagstiftning

på den ståndpunkten, att varje civil ämbetsman måste tillhöra den rena

evangeliska läran. Det var under sådana omständigheter helt naturligt,

att samma fordran gällde också för statsrådets ledamöter. Under 1800- talets lopp har emellertid även på detta område religionsfrihetens princip

så småningom brutit sig fram, så att det numera i konfessionellt

hänseende av en svensk ämbetsman i allmänhet kräves allenast, att han

tillhör kristet eller mosaiskt trossamfund. Ett av de få undantag från

denna regel, som alltjämt förefinnas, är nyssnämnda i 4 § regeringsformen

kvarstående villkor för statsrådsledamots vidkommande.

Liksom motionärerna är utskottet av den meningen, att det ur

principiell synpunkt näppeligen låter försvara sig att för statsrådsämbetena

fasthålla en fordran, som eljest i stort sett övergivits. Det torde

ock bäst stämma överens med den allmänna uppfattningen i våra dagar,

att ingen må till följd av sin religiösa övertygelse utestängas från ett

ämbete, för vars beklädande han i övrigt innehar de nödiga kvalifikationerna,

såvida icke ämbetet är direkt förenat med handläggning eller

avgörande av frågor som angå religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska kyrkan.

Till sagda principiella skäl kommer ock den omständigheten, att

det ur praktisk synpunkt måste anses betydelsefullt, att vid statsrådsämbetenas

tillsättande valet av personer kan ske inom en så vid krets

som möjligt.

Det bör ock anmärkas, att, efter vad den föregående utredningen

torde hava uppvisat, de därstädes omnämnda lagstiftningarna i andra

länder, med undantag för Norge, icke hava någon motsvarighet till

vår för statsrådets del gällande konfessionsklausul.

Emellertid är det uppenbart, att den ifrågasatta förändringen icke

kan genomföras genom att, på sätt motionärerna föreslagit, utan vidare

borttaga nämnda klausul i 4 § regeringsformen (jämte tillhörande

bestämmelse i 28 §).

En dylik förändring bör till en början betraktas i samband med

reglerna för regeringsärendens behandling i statsrådet. Å ena sidan

föreskriver 8 § regeringsformen, att statsrådets samtliga ledamöter, där

de icke äga laga förfall, skola övervara alla mål av synnerlig vikt och

omfattning, som i statsrådet förekomma, samt att i intet fall beslut må

i statsråd fattas utan att minst tre av statsråden, utom, vederbörande

föredragande, äro tillstädes. A andra sidan stadgar 28 §, att bekännare

av annan troslära än den rena evangeliska icke må såsom domare eller

4

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

innehavare av annan tjänst deltaga i handläggning eller avgörande av

fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning eller befordringar

inom den svenska kyrkan. Därest nu den för statsråd föreskrivna skyldigheten

att tillhöra den evangelisk-lutherska trosbekännelsen bortföre,

skulle givetvis fall lätteligen kunna inträffa, i vilka konflikt mellan

nyssnämnda stadganden måste uppstå. Om i statsrådet intagas män,

som icke tillhöra sagda trosbekännelse, så kunna dessa icke deltaga i

behandlingen av berörda frågor. Ett liknande förhållande kunde ock inträffa

i de fall, då statsrådet i enlighet med 39—43 §§ regeringsformen

har att tjänstgöra såsom regering.

Härtill kommer, att själva grunderna för tillhörighet till statskyrkan

och därav härflytande medborgerliga rättigheter i allmänhet under den

närmaste framtiden torde komma under omprövning. 1909 års Riksdag

har i. skrivelse till Kouungen (nr 26) anhållit, att Ivungl. Maj:t måtte

taga i övervägande, under vilka villkor det må kunna tillåtas medlem

av svenska kyrkan, att, även utan uppgiven avsikt att övergå till annat

trossamfund, utträda ur kyrkan, ävensom huru gällande lagstiftning

lämpligast må kunna ändras därhän, att främmande trosbekännare och

de, som anmält sig till utträde ur kyrkan, ej på grund därav uteslutas

från rätt att deltaga i avgörandet av frågor, som icke prövas vara av

beskaffenhet att böra allenast av kyrkans medlemmar handläggas, samt

för Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Omedelbart hänvisas i Riksdagens skrivelse sålunda endast till

de ur statskyrkan utträdandes rätt att deltaga i vissa kommunala avgöranden.

Men givetvis måste det resultat, vartill den av Riksdagen begärda

utredningen kan komma att leda, bliva av den största betydelse

för de utträdandes medborgerliga rättigheter också i övrigt, alltså även

för deras, tillträde till statens ämbeten. Och i samband därmed måste

tydligen samtliga grundlagens bestämmelser rörande de krav, som i

konfessionellt hänseende ställas på svenska medborgare för tillträde till

statens ämbeten, således även till statsrådsämbetena, komma under omprövning.

Då frågan följaktligen i alla händelser torde inom den närmaste

framtiden bliva föremål för behandling samt det ej kan anses lämpligt,

att densamma företages till avgörande, innan det vidsträcktare spörsmålet

om rätt till utträde ur statskyrkan och dess konsekvenser kan

helt överblickas, har utskottet icke funnit sig böra tillstyrka någon

särskild framställning till Kungl. Magt med anledning av de förevarande

motionerna i nu avhandlade del.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

II. Konfessionsfrågan

vid kallelse

av utlänning

till svenskt

ämbete.

Historik.

Herr Lindhagen yrkar i sin motion jämväl den ändring av 28 §

regeringsformen, att det därstädes uppställda villkor, enligt vilket utländsk

man för att kunna befordras till något av de i paragrafen angivna

ämbeten måste bekänna den rena evangeliska läran, måtte borttagas.

Enligt 28 § regeringsformen i dess ursprungliga lydelse, kunde

allenast den, som å ena sidan var infödd svensk man och å den andra

tillhörde den rena evangeliska läran, utnämnas till civilt ämbete. En

utlänning var följaktligen redan i denna sin egenskap utesluten från att

komma ifråga.

Förslag till ändring härutinnan väcktes emellertid redan vid 1809

års riksdag, då konstitutionsutskottet hemställde om den ändring i 28

§, att till sysslor vid akademierna skulle kunna befordras utländske lärde

av utmärkta kunskaper och förtjänster, samt att det jämväl skulle vara

tillåtet att av utlänningar i tjänst antaga språk- och exercitiemästare

samt idkare av de fria konsterna. För att öka möjligheten att kunna

anställa främlingar av sistnämnda två kategorier föreslog utskottet därjämte,

att förbehållet om den rena evangeliska läran för deras del icke

skulle gälla. Förslaget vann dock ej ständernas bifall. Det framlades

sedermera av utskottet ånyo vid 1815 års riksdag, men med samma

resultat.

Vid 1844—45 års riksdag väcktes motion, att utländske lärde

måtte, under iakttagande av lika former, som för infödde voro före
skrivna,

kunna kallas och befordras till universitets- och andra vetenskapliga

befattningar. Då alltjämt fordran på evangelisk-luthersk trosbekännelse

upprätthölls för samtliga civila ämbetsmän, innebar motionen

följaktligen, att samma krav på tillhörighet till statskyrkans lära ock

skulle ställas på utlänning. Ändringen tillstyrktes av konstitutionsutskottet,

men vann ej ständernas bifall.

Frågan var uppe jämväl vid 1847—48 års riksdag, men föll åter.

Förevarande spörsmål upptogs av konstitutionsutskottet ånyo vid

1850—51 års riksdag. Nu förelåg emellertid icke allenast frågan om

vidgad möjlighet för utlänning att kunna utnämnas till vissa ämbeten,

utan i samband härmed förehades också spörsmålet om eftergift i allmänhet

på den i 28 § uppställda fordran på tillhörighet till den evangeliska

läran. I det huvudförslag, som konstitutionsutskottet framlade,

gällde ock de däri föreslagna modifikationerna med avseende å trosbekännelsen

lika för utlänning och inlänning. Emellertid förmenade

utskottet, att törhända Rikets ständer icke skulle vara böjda Datt

antaga de delar av nu framlagda förslag, som avse trosbekännelsen»,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. 7

men däremot skulle finna skäl att »godkänna det framställda förslaget

till de delar, som åsyfta modifikationer uti indigenatslagen». För den

skull framställde utskottet ett alternativförslag, vilket upptog de i huvudförslaget

. ifrågasatta eftergifterna beträffande nationaliteten, men däremot

alltjämt utefter hela linjen upprätthöll kravet på evangelisk-luthersk

trosbekännelse för civil ämbetsman. Redaktionellt sett utfördes ändringen

sålunda, att konfessioiisklausulen, vilken hitintills förefunnits på allenast

ett ställe, nämligen i 28 §:s senare hälft, delades upp, därigenom att

en särskild bestämmelse (»de där den rena evangeliska läran bekänna»)

insattes i slutet av den ny föreslagna punkt i förra delen av paragrafen,

som reglerade de fall, i vilka utlänning enligt förslaget skulle kunna

utnämnas till civilt svenskt ämbete, under det att det nyssnämnda, förut

förefintliga stadgandet, som följaktligen hädanefter skulle gälla för övriga

fall, fick kvarstå . oförändrat. — Det av konstitutionsutskottet sålunda

framlagda alternativförslaget blev av Riksdagen antaget samt jämväl av

Kungl. Maj:t sanktionerat.

Den punkt i 28 §, vilken genom berörda författningsändring tillkom,

kvarståi alltjämt oförändrad, och har icke i något fall berörts av de

.indiingai eller ändringsförslag, för vilka senare delen av paragrafen

sedeimeia vant föremål, och vilka resulterat i att numera svensk man

utan hänsyn till trosbekännelse kan antagas till de flesta ämbeten.

Det torde icke kunna förnekas, att åtskilliga principiella skäl tala

för ett borttagande av den i 28 § för utlänning stadgade konfessionsklausulen.

I och för sig låter det sig ju icke försvaras, att exempelvis

en vetenskapsman inom någon av de juridiska, filosofiska eller medicinska

fakulteterna vid våra universitet måste bekänna den svenska statskyrkans

religion, därest han är utländsk undersåte, medan detta ej är

behövligt, såframt han är av svensk nationalitet. Detsamma gäller innehavare

av beställningar vid inrättningar för slöjd och skön konst samt

av läkarebefattningar.

Det är ock värt beaktande, att på sätt den föregående framställningen

givit vid handel!, det vid den ifrågavarande religionsklausulens

tillkomst näppeligen varit avsett att i omhandlade hänseende uppställa

andi a och strängare fordringar på utlänning än på svensk undersåte,

utan att stadgandet på sin tid var en naturlig och nödvändig konsekvens

av den ståndpunkt, som lagstiftningen då i allmänhet intog, och

enligt vilken alla, även inländska, civila ämbetsmän måste tillhöra den

evangelisk-lutherska trosläran. Bristen på överensstämmelse mellan de

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

för svenska undersåtar och för utlänningar gällande regler uppstod först

sedermera, då religionstvånget för de förras del mildrades, utan att motsvarande

lättnader genomfördes beträffande de senare.

Å andra sidan måste det erkännas, att knappast något praktiskt

behov hitintills gjort sig gällande av vidgat tillträde för utlänning till

svensk statstjänst. Tvärtom torde det vara uppenbart, att det senaste

århundradets utveckling av svensk vetenskaplig och konstnärlig odling

lett därhän, att dylikt inkallande av utlänning numera endast i rena

undantagsfall torde kunna anses vara av omständigheterna påkallat.

Vid sådant förhållande, och då, efter vad erfarenheten från senare tid

givit vid handen, hos utländska vetenskapsmän en ökad benägenhet

framträtt att söka förvärva beställningar vid våra universitet, bör givetvis

en fråga, som kan sägas gå ut på att för dem underlätta tillträde till

svenska lärarebefattningar, behandlas med eu viss försiktighet.

Slutligen är att märka, att det alltid står öppet för en utlänning,

vilken på allvar vill bliva medlem av det svenska samhället, att efter

naturalisation komma i åtnjutande av fulla medborgerliga rättigheter.

Just för fall av här ifrågavarande slag, då det gäller utlänning, som

gjort sig känd för utmärkt skicklighet i vetenskap eller konst, har ock

vederbörande möjlighet att tidigare, än eljest i regel kan ske, förvärva

svensk medborgarerätt.

I varje fall synes det utskottet, att, då, såsom ovan påpekats, 28

§ regeringsformen under alla omständigheter inom den närmare framtiden

torde bliva föremål för lagstiftarens uppmärksamhet, tillräckliga

skäl knappast föreligga att nu vidtaga någon ändring.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet avstyrka herr Lindhagens

motion även i denna del.

in. Konfes- Slutligen yrkar herr Olsson i sin motion, att Riksdagen matte hos

e!rBStfr|ö28 Kungl. Maj:t begära utredning av frågan, huruvida och i vilken omfattregerihgs-

ning villkoret att tillhöra den rena evangeliska läran kan bortfalla för

f0B™fBnt * de ämbeten och tjänster, som omnämnas i 28 § regeringsformen.

Såsom motivering för detta yrkande har motionären endast hänvisat

till vad han anfört i eu annan motion, nr 166 i Första kammaren.

Av denna sistnämnda motion synes framgå, att det närmast är de för

svenska medborgare stadgade villkor i konfessionellt hänseende, emot

vilka motionären vänder sig. Motionären har icke närmare utvecklat

skälen till sin hemställan. Vad utskottet ovan anfört äger emellertid i

tillämpliga delar giltighet även för det av honom framställda yrkandet,

vilket förty av utskottet avstyrkes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. 9

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att herr Bäckströms förevarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

b) att herr Lindhagens förevarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

c) att herr Oscar Olssons förevarande motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 maj 1913.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDEN.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 21 höft. (Nr 26.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Reservation:

av herrar Clason, Bellinder, K. J. Ekman, von Geijer, Kj allen, von

Mentzer, Magnusson i Tumhult, Eäf och Jönsson i Slätåker, vilka i fråga

om motiveringen ansett,

att under avdelningen I. Statsrådets konfession utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

»Regeringsformen vilar på den grundsatsen, att, liksom Konungen

själv, så skola ock Konungens rådgivare vara av den rena evangeliska

läran. Denna grundsats kommer icke blott till uttryck i den direkta

föreskriften härom i 4 § regeringsformen, utan ligger ock bakom 39—43

§§ av samma lag.

Enligt §§ 39—42 har statsrådet att i de därstädes angivna utomordentliga

fall utöva riksstyrelsen med (i allt väsentligt) konungslig

makt och myndighet. Enligt § 43 ombesörjer den därstädes omförmälda

tillförordnade regering endast _ sådana regeringsärenden, som

Konungen särskilt föreskriver. I samtliga nu nämnda tall handlai dock

statsrådet i konungens stad och ställe. Redan 1867 års konstitutionsutskott

har med allt skäl framhållit, att då följaktligen statsrådet understundom

utövar Konungens makt och myndighet, det icke — i betraktande

därav, att Konungen är svenska statskyrkans överhuvud — kan

anses lämpligt, att inträde i statsrådet skulle vara medgivet för andra

troslärors bekännare.

Men den av motionärerna föreslagna lagändringen skulle ock stå

illa tillsamman med andra regeringsformens stadgande!^

Enligt 28 § av sagda lag kan till ämbeten och tjänster i allmänhet

nämnas bekännare även av annan kristen troslära än den rena evangeliska,

ävensom av den mosaiska; »dock må icke någon, som ej tillhör

den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehavare av annan

tjänst deltaga i handläggning eller avgörande av fråga, som angår

religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska

kyrkan.» Därest, på sätt motionärerna föreslagit, den för statsråd stadgade

kvalifikationen, att de skola vara av den rena evangeliska läran,

bortfölle, skulle givetvis sist sagda bestämmelse om förbud för främmande

trosbekännare att deltaga i handläggningen av vissa frågor

också för statsråds del bliva av betydelse. Nu stadgar emellertid 8

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

11

§ regeringsformen, att statsrådets samtliga ledamöter skola övervara

alla mål av synnerlig vikt och omfattning, som i statsrådet förekomma

och rikets allmänna styrelse röra, samt att i andra mål dock alltid minst

tre av statsråden, utom vederbörande föredragande, skola vara tillstädes.

Uppenbart är, att såväl bland mindre mål som ock bland mål av

den art, att de kräva handläggning i samlat statsråd, sådana frågor

allt emellanåt måste förekomma, i vilkas behandling jämlikt 28 § regeringsformen

allenast statskyrkans bekännare må deltaga. Detsamma

gäller givetvis för de förut påpekade tillfällen, då statsrådet på grund

av bestämmelserna i någon av 39—43 §§ helt eller delvis handhar

regeringen i Konungens ställe. Vad särskilt angår fall enligt 39—42

§§, så innehåller sistnämnda § uttryckligen, att, då jämlikt dessa §§

»riksstyrelsen föres av statsrådet, skola dess samtliga ledamöter, där

de icke äga laga förfall, vara närvarande och rösta.»

Härav torde det med tydlighet framgå, att den av motionärerna

påyrkade grundlagsändringen icke kan genomföras utan att grundlagens

hithörande stadganden därigenom skulle råka i strid med varandra.

Härtill kan läggas, att utskottet icke heller rent sakligt sett finner

något hållbart skäl föreligga för den ifrågasatta ändringen. Förhållandena

i eu del främmande länder kunna härutinnan icke med fogåberopas

såsom exempel. Regelmässigt saknas nämligen utomlands en

statskyrka eller äger kyrkan en annan ställning i förhållande till staten

än vad hos oss är fallet. I det enda land, Norge, där kyrkan intager

en ställning, jämförlig med den svenska kyrkans, är ock tillhörighet

till densamma för statsråds vidkommande obligatorisk.

Slutligen må det framhållas, att med den homogenitet i religiöst

hänseende, som i stort sett utmärker det svenska folket, något praktiskt

behov av det ifrågavarande villkorets borttagande ej kan anses

föreligga.

På nu anförda grunder får utskottet avstyrka motionerna i nu

berörda del»;

samt att under avdelningen II. Konfessions frågan vid kallelse av utlänning

till svenskt ämbete utskottets yttrande bort på följande sätt

avfattas:

»Utskottet delar icke motionärens mening, att den i 28 § regeringsformen

för utlänning stadgade religionsklausulen bör borttagas. Den

gjorda åtskillnaden mellan svensk medborgare och utlänning vilar uppenbarligen

på den tanken, att eu person, vilken icke blott tillhör en annan

nationalitet utan därtill bekänner en annan religion än den överväldi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

gande delen av det svenska folket, står så fjärran ifrån samma folks

tänkesätt, att hans utnämning till svensk ämbetsman ej bör komma ifråga.

Skulle en dylik person känna sig så. införlivad med det svenska

samhället, att han önskar helt övergå till detsamma, äger han ock

möjlighet att genom naturalisation komma i åtnjutande av fulla medborgerliga

rättigheter, just för fall av ifrågavarande slag då det gäller

utlänning, som gjort sig känd för utmärkt skicklighet i vetenskap eller

konst, har ock Kungl. Maj:t rätt att tidigare än eljest i regel kan ske,

medgiva naturalisation.

Ej heller torde det kunna påstås, att något behov av vidgat tillträde

för utlänning till svensk statstjänst gjort sig gällande. Fastmera

lärer den Kungl. Maj:t medgivna rätten att inkalla utlänning böra med

stor försiktighet tillämpas. Med utgångspunkt från ett dylikt betraktelsesätt

måste man ställa sig bestämt avvisande till varje åtgärd, som skulle

bidraga till ett utvidgande av sagda rätt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet avstyrka herr Lindhagens

motion även i denna del.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.