Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående rätt för kommun att besluta ersättning till innehavare av kommunalt förtroendeuppdrag för mistad arbetsförtjänst och direkta utgifter i och för uppdraget.

1913-05-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1913:30, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående rätt för kommun att besluta ersättning till innehavare av kommunalt förtroendeuppdrag för mistad arbetsförtjänst och direkta utgifter i och för uppdraget.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till Riksdagens kansli den 23 maj 1913 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckta motioner

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående rätt för kommun

att besluta ersättning till innehavare av kommunalt förtroendeuppdrag

för mistad arbetsförtjänst och direkta

utgifter i och för uppdraget.

Närvarande: Herrar Eden, Branting, Hellberg, Clason, Bellinder, Mannbeimer, von

Geijer*, Sehlin*, Wavrinsky, von Mentzer, Bergqvist, von Bahr, Magnusson

i Tumhuf, Larsson i Västerås, Räf, Karlsson i Fjäl*, Bogren, Jönsson

i Slätåker, Wallin och Säfstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava hänvisats tvenne likalydande

motioner, nämligen nr 71 i Första kammaren av herr Gerhard

Magnusson och nr 166 i Andra kammaren, av herrar Tengdahl, Anderson

i Råstock och Strid, och hava dessa motioner av utskottet upptagits till

samtidig behandling. Motionärerna ha föreslagit Riksdagen att besluta

»att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utarbetande och framläggande

för Riksdagen av tillägg till kommunalförordningarna av innebörd,

att kommunerna berättigas besluta ersättning till innehavare av kommunala

förtroendeuppdrag för mistad arbetsförtjänst och för direkta utgifter

i och för sådana uppdrags fullgörande».

Till stöd för sina förslag hava motionärerna anfört följande:

»Vid 1912 års riksdag väcktes i Andra kammaren en motion (nr 104)

gående ut på skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådant tillägg till komBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 5 saml. 27 käft. (Nr 30—31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottets

yttrande.

munalförordningarna, att de, som väljas till kommunala förtroendeuppdrag,

berättigas — enligt närmare bestämmelser — till ersättning för

mistad arbetsförtjänst och för direkta utgifter i och för sådana uppdrags

fullgörande.

Vid sitt avstyrkande av motionen påpekade konstitutionsutskottet i

sin mycket välvilligt hållna motivering, att det ej vore riktigt att begära

rätt till ersättning för mistad arbetsförtjänst etc., utan kommunen borde

ha rätten att besluta s. a. s. från fall till fall.

Detta var också motionärernas mening, om den också måhända var

mindre lyckligt uttryckt. Denna rätt saknar nu kommunen — eller åtminstone

anses den sakna den — och i anledning därav uppstå åtskilliga

betänkliga förhållanden, resulterande i, att det ökade inflytande, som

småfolk av alla slag skulle få på de kommunala angelägenheterna i och

med den nya röstskalan, blir mer eller mindre illusoriskt — detta därför,

att fattigt folk icke kunna åtaga sig kommunala uppdrag på grund

av de med desamma ofta förenade förlusterna. Angående detta förhållande,

som påpekades redan i förra årets motion, upplyser vidare en här

bifogad undersökning, som verkställts av Sveriges socialdemokratiska kommunalförbund.

Behovet av en stadgad rätt på här avhandlade område belyses av

åtskilliga uttalanden till denna undersökning. I brist på sådan stadgad

rätt inträffar t. ex., att

1) kommunen medger ersättning för förluster, beslutet överklagas,

Konungens befallningshavande godkänner, men Kungl. Maj:t upphäver

detsamma;

2) kommunen medger ersättning, men bägge instanserna underkänna

beslutet, men detsamma upprepas och står fast i brist på överklagning;

3) kommun avslår ersättning och det är omöjligt — åtminstone för

arbetarepartiet — att sätta upp kandidat;

4) kommun medger ett visst år ersättning för förluster, reseutgifter

o. d., men indrager ersättningen ett följande år under alldeles oförändrade

omständigheter, m. m. dylikt.»

Såsom av motionärerna erinrats väcktes vid 1912 års riksdag i

Andra kammaren en motion (nr 104) gående ut på skrivelse till Kungl.

Maj:t angående sådant tillägg till kommunalförordningarna, att kommunala

förtroendemän skulle berättigas till ersättning för mistad arbetsförtjänst

och för direkta utgifter i och för sådana uppdrags fullgörande.

Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen, men yttrade i sitt utlåtande,

att det hyste den uppfattningen, att »grundsatsen att kommunala

förtroendeuppdrag skola vara oavlönade icke längre kan i full utsträckning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

3

upprätthållas, särskilt med hänsyn till den fortskridande demokratiseringen

på det kommunala området». Utskottet fortsätter: »Vid frångående av

denna grundsats torde det emellertid, såsom fallet var i fråga om kommunalnämndsordförande,

böra noggrant utredas, huruvida ett visst uppdrag

är av beskaffenhet att kräva ersättning, liksom det också bör vara kommunen,

som får sig rätten tillerkänd att besluta angående ersättning i

varje särskilt fall.

Såsom av den förevarande motionen framgår, synas emellertid motionärerna

åsyfta en helt annan lösning av det betydelsefulla spörsmålet,

i det att innehavare av kommunala förtroendeuppdrag, oavsett uppdragets

beskaffenhet, skulle berättigas till ersättning. Efter utskottets mening bör

det emellertid icke utan vidare fastslås, att innehavare av vilka kommunala

förtroendeuppdrag som helst skola få ersättning. Genomförandet av en

dylik grundsats skulle otvivelaktigt leda till ett betungande av kommunernas

ekonomi i långt högre grad, än som kan vara tillrådligt för detta

ändamål, i synnerhet som varje kommunal förtroendeman, eller åtminstone

den »obemedlade», bleve berättigad att till sin kommun ingiva räkning å

de direkta utgifter och den minskade arbetsförtjänst, som enligt hans

uppfattning åsamkats honom genom uppdragets fullgörande.»

Motionärerna hava i anledning av konstitutionsutskottets anmärkningar

vid fjolårets riksdag formulerat sitt yrkande så, att det ej längre

gäller rätt för den enskilde innehavaren av ett kommunalt uppdrag att

kräva ersättning, utan i stället rätt för kommunen att, där den så prövar

skäligt, besluta dylik ersättning. Genom denna förändring är tydligen

frågan lagd på en annan och riktigare grundval.

Emellertid innebär motionen även i den form som den fått i år en vittgående

förändring i vår kommunala ordning. I våra nuvarande kommunallagar

saknas bestämmelse om rätt för kommunerna att besluta ersättning

åt sina förtroendemän i andra än bestämt angivna fall. A andra sidan

saknas visserligen direkt förbud mot beslut om dylik ersättning, men den

grundsatsen har dock ansetts ligga bakom författningarna, att dylika förtroendemän

såsom regel skola vara oavlönade. Motionärernas förslag lämnar

frågan om arvode i egentlig mening för kommunalt arbete oberörd

och inskränker sig till att möjliggöra ersättning för minskad arbetsförtjänst

och för direkta utgifter. Men det har uppenbarligen, även i denna avfattning,

en synnerligen stor räckvidd.

Vid övervägandet av motionerna har utskottet till en början fäst

sin uppmärksamhet därvid, att på ett av de områden, där enligt motionernas

bilagor de största svårigheterna yppat sig av bristen på ersättning

för kommunalt uppdrag, numera anstalter blivit träffade för sådan ersätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

ning. Innevarande års riksdag har nämligen i anledning av Kungl. Maj:ts

nådiga proposition nr 119 och motion I: 112 av herr Hult beslutit sådan

ändring i 54 § av gällande taxeringsförordning, att kommunerna erhålla

befogenhet att åt valda ledamöter i taxeringsnämnd låta utgå dels traktamentsersättning

under såväl sammanträdes- som resedagar med högst fyra

kronor om dagen, dels ock åt ledamöter, som icke äro bosatta å den ort,

där nämnden sammanträder, resekostnadsersättning. Vidare har srenom

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 185 vid årets riksdag, i överensstämmelse

med Riksdagens skrivelse nr 141 år 1911, föreslagits att tillerkänna

kommunerna rätt att till kommunalnämndens ordförande anslå ej blott sådan

gottgörelse för skrivmaterialier m. m., varom § 51 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet talar, än även arvode. Denna proposition är

av konstitutionsutskottet i huvudsak tillstyrkt, och om densamma vinner

riksdagens bifall, så bär därmed även på ett annat viktigt område av det

kommunala arbetet ersättning blivit möjliggjord.

Dessa förändringar äro ur principiell synpunkt av stor betydelse, i

det att genom desamma kommunerna erhålla befogenhet att besluta ersättning

åt vissa kategorier av kommunala förtroendemän, rörande vilka

behovet av att kunna lämna ersättning varit särskilt framträdande. Det

torde emellertid vara tydligt, att sagda förändringar dock icke äro tillräckliga

att avhjälpa samtliga de missförhållanden, som i det av motionerna

berörda avseendet äro tillfinnandes. Aven i fråga om andra kommunala

förtroendeuppdrag än ledamotskap av taxeringsnämnd och ordförandeskap

i kommunalnämnd kunna otvivelaktigt fall inträffa, då ersättning

till uppdragets innehavare i en eller annan form är behövlig. Utskottet

måste därför anse, att motionärernas förslag alltjämt förtjäna

beaktande, även efter anförda beslut och förslag vid innevarande riksdag.

Emellertid finner sig utskottet icke kunna upptaga detta förslag i

hela dess omfattning. När motionärerna begära rätt för kommun att

tilldela sina förtroendemän ersättning »för mistad arbetsförtjänst», så är

detta yrkande uppenbarligen så allmänt avfattat, att det samma lämnar

utrymme för en synnerligen vidsträckt tillämpning. Utskottet har icke

med nu föreliggande material ansett sig kunna tillstyrka ett initiativ från

Riksdagens sida på detta betydelsefulla område. Däremot anser utskottet,

att fullgoda skäl föreligga för att upptaga den andra delen av motionärernas

yrkande, nämligen framställning till Kungl. Maj:t om förslag för

att möjliggöra ersättning för direkta utgifter i och för ett kommunalt

uppdrags fullgörande. Under sådana utgifter falla tydligen också under

vissa förhållanden resekostnader, varpå exempel lämnas i motionernas bilagor.

Att en sådan ersättning kan befinnas behövlig, finner utskottet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

5

uppenbart, och då av vad i motionernas bilagor samt annorledes blivit

upplyst synes framgå, att under nuvarande förhållanden beslut av kommunerna

i sådan riktning riskera att vid klagomål bliva hävda, bör tydligen

en uttrycklig bestämmelse om rätt för kommunerna att lämna ersättningar

komma till stånd.

Utskottet har låtit verkställa vissa undersökningar av förhållandena

på detta område inom främmande länders kommunalförfattningar. Utan

att närmare inlåta sig på dessa förhållanden kan utskottet meddela, att

åtskilliga motsvarigheter finnas just till den befogenhet för kommunerna att

lämna ersättning för av. uppdrag förorsakade utgifter, för vilken utskottet

uttalat sig. Så erhålla i Preussen, inom landskommunerna, såväl kommunalordföranden

som bisittarne i kommunalnämnden (de s. k. »Schöffen»)

ersättning av kommunen för »kontanta utlägg», som förorsakats vid uppdragens

fullgörande. Kommunalordföranden får dessutom särskild gottgörelse

för med uppdraget förenat arbete. Likaså erhålla stadsfullmäktige, i

vissa fall, samt medlemmar av kretsutskottet, provinsiallantdagen, provinsialutskottet

och provinsialkommissionerna och valda ledamöter av provinsialrådet,

av sina resp. kommuner en gottgörelse, som svarar mot de direkta

utgifter^ som förorsakats dem vid resp. uppdrags fullgörande. Även i

Sachsen’s landskommuner åtnjuter kommunalordföranden, i likhet med den

preussiske, ersättning för de direkta utgifter, som förorsakats honom genom

uppdraget, och dessutom särskild gottgörelse för nedlagt arbete.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta efter verkställd utredning

framlägga förslag till införande av sådana bestämmelser

i gällande kommunalförfattningar, genom

vilka kommunerna berättigas besluta ersättning till innehavare

av kommunala förtroendeuppdrag för direkta utgifter

i och för sådana uppdrags fullgörande.

Stockholm den 23 maj 1913.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande År 30.

Reservationer:

av herrar Branting, Hellberg, Wavrinsky, Larsson i Västerås och

Wallin, vilka förordat, att utredningen bort omfatta jämväl frågan om

ersättning för mistad arbetsförtjänst;

av herrar Clason, von Geijer och von Mentzer;

av herrar Magnusson i Tumhult, Räf och Jönsson i Slätåker, som

anfört:

»Enligt vår uppfattning lägga kommunalförfattningarna ej hinder i

vägen för kommun att lämna ersättning för utgifter, vilka förorsakats någon

för fullgörande av ett sådant uppdrag, som ej ålegat honom på grund av

en av honom mottagen kommunal befattning.

Hvad åter frågan i övrigt angår hava vi ansett, att omedelbart efter

sedan Riksdagen antagit, respektive utskottet förordat, två så betydelsefulla

förändringar å detta område som bestämmande av ersättning åt kommunalnämnds

ordförande och åt ledamöter i taxeringsnämnd, utskottet icke

bort föreslå ytterligare steg i eu riktning, som icke lärer kunna fullföljas

utan våra kommuners betungande och en vittgående omläggning av hittills

gällande principer för den kommunala självförvaltningen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.