Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av biskops självskrivna eforusställning.

1913-02-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av biskops självskrivna eforusställning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet^ utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 februari 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!.

Maj:t angående upphörande av biskops självskrivna eforusställning.

Närvarande: Herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh*, Stärner»

Gezelius, Alexanderson, greve Lagerbjelke, greve Spens, Dahl*, Petersson i

Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Lindqvist i

Stockholm, Olsson i See och Svensson i Salang*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti eu inom Andra kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, nr 162, bär herr Christiernson hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse

till Ivungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes vidtaga sådan

ändring i nu gällande bestämmelser, att biskops självskrivna eforusställning

måtte upphöra, och inkomma till Riksdagen med förslag därom.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Då 1904 års stora läroverksreform förelåg till behandling i Andra

kammaren, förklarades det från statsrådsbänken av dåvarande ecklesiastikministern

C. von Friesen, att det föreliggande förslaget utgjorde en början

till läroverkens sekularisering. Genom det då av Riksdagen antagna förslaget

bröts domkapitlens historiska överhöghet över läroverken och en

central styrelse trädde i deras ställe. Emellertid tog man, som så ofta,

då i vårt land nya vägar i administration och lagstiftning skola tagas,

icke steget fullt ut med ens, utan lät, som en sorts soulagement, biskoparna

tills vidare bibehålla en del av domkapitlens forna inflytande i huvudsakligen

bagatellsaker. Förgäves har man väntat att, sedan det framgått,

att den då upprättade överstyrelsen efter en flerårig prövotid visat sig fullt

vuxen de förväntningar, som ställdes på densamma, få motse från Kung!.

Maj:t förslag till fullständigt avskaflände av biskoparnas eforala myndigBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 10 käft. (Nr 10). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

het. En ej obetydlig majoritet i Andra kammaren har vidare år 1910

gjort ett uttalande i denna riktning.

De förhållanden som inbegripas i den nuvarande eforusmyndigheten

äro, som sagt, till eu väsentlig del rena b aga tull ärenden, såsom t. ex. att

efter förslag av rektor fastställa ordningen för kyrkobesöken, att utsätta

dag för terminens början och slut samt årsexamen, att utse ordförande i

styrelse för samskola o. dyl., därjämte äger eforus att »ha uppsikt över

de allmänna läroverken i stiftet och särskilt över det sätt, på vilket

kristendom sundervisningen vid dem kandkaves, samt att för sådant ändamål

besöka läroverken, börande han, därest brister av honom bemärkas,

därom hos överstyrelsen göra anmälan». Sist, men icke minst, äger eforus

att vid tillsättning av lektors- och adjunktsbefattningar, vari kristendom

ingår såsom ämne, aArge yttrande om förslag. Men eforus kan även taga

sig vissa rättigheter, såsom helt nyligen varit fallet i Skara, där biskopen

behagade vid en anmälan som passerat genom hans händer utan motivering

anteckna, att klaganden »stört arbetsfriden och den goda kamratandan

vid läroverket».

Det ligger i öppen dag, att den första kategorien ärenden med lika

stor fördel kan omhänderhavas av nära nog vem som helst, och att den

alltså icke kan åberopas som stöd för eforatets bibehållande. Beträffande

den andra kategorien, som omfattar inspektionsrätten, är saken lika enkel.

Våra allmänna och statsunderstödda läroverk äro föremål för ofta återkommande

inspektioner från läroverksöverstyrelsens sida, inspektioner, som

utföras av på undervisningens område fullt sakkunniga personer. Den

inspektion, som eforus äger rätt att utöva, kan svårligen anses erforderlig

vid sidan av den centrala myndighetens, så mycket mindre som det torde

vara obestridligt, att biskoparnas kvalifikationer med hänsyn till pedagogisk

och profan utbildning icke äro ägnade att göra denna inspektion åtminstone

i de profana iimnena alltför sakkunnig och värdefull. Och även

i fråga om bedömandet av ämnet kristendom och dess ställning i skolorna

torde ett biskopsbrev icke i och för sig utgöra en fullt tillräcklig borgen

för vederbörande innehavares kompetens som undervisningsinspektör.

Belysande för överflödigheten och olämpligheten av denna episkopal

inspektion är också, att förutom England och Ungern samt delvis Danmark

biskoparna och deras vederlikar sakna all inspektionsrätt över med

våra läroverk jämförliga undervisningsanstalter, om man bortser från att i

Finland, Preussen och Baden sådan inspektionsrätt består enbart i fråga

om religionsundervisningen.

Beträffande slutligen eforus'' rätt till yttrande vid besättande av lärare
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

platser i kristendom, så synes mig obehövligketen av denna instans ligga

i öppen dag. Biskoparna, såväl som andra förslagsgivande myndigheter,

ha därvid endast att, följande tydlig lag, granska och bedöma skriftligen

tillgängliga kompetenshandlingar, och det är svårt att inse, att en speciell

biskoplig granskning skulle kunna, under förutsättning av full lojalitet och

objektivitet hos bedömaren, ge något annat resultat än den som kungl.

överstyrelsen sedermera har att utföra, innan ärendet avgöres av Ivungl.

Maj:t. Under sådana förhållanden kan den emellertid uteslutande tjäna

att göra tillsättningsproceduren onödigt omständlig.

En granskning av eforusinstitutionens innebörd ger således vid handen,

att den ur alla synpunkter ter sig som en ren överflödsinstitution,

som i nu bestående läroverksorganisation saknar varje spår till berättigande,

och som därför snarast bör avskrivas.»

Bet allmänna undervisningsväsendet har i vårt land betraktats Historik.

såsom ett av de främsta föremålen för kyrkans omvårdnad. I det ännu

kvarstående stadgandet i 1686 års kyrkolag kap. 24 § 3 heter det bland

annat:

»Biskoparne skola ock hava uppsikt med gymnasier och skolor så

ock ungdomens upptuktelse efter skolordningen, uti vilken ingen må egenvilligt

göra någon ändring. De skola ock se på lektorer och skolmästare,

med vad flit, åhåga och nytta de sina ämbeten förrätta, avskaffa dem, som

äro därtill oskicklige och försumlige, och inga andra därtill befordra, än

dem de för visso känna och veta vara ungdomen nyttige.»

Enligt 1878 års läroverksstadga, som i förevarande hänseende oförändrad

gällde ända till den 1 maj 1905, utövades uppsikten över och värden

om läroverken av biskopen såsom eforus i varje stift och konsistoriet.

På samma gång emellertid, som, med undervisningsväsendets under det

förra århundradet pågående utveckling, behovet av en central och enhetlig

ledning av de allmänna läroverken allt klarare framstod, började även kravet

på att tillsynen över och vården av dessa läroverk gjordes oberoende av

den kyrkliga förvaltningen att göras gällande.

I det av 1882 års läroverkskommitté avgivna utlåtande och förslag

angående organisationen av rikets allmänna läroverk, förklarade sig kommittén

instämma i det omdömet, att eforusämbeten och konsistorier såsom

läroverksstyrel ser företedde åtskilliga ej oväsentliga brister, vilka redan

under dåvarande förhållanden voro förtjänta av största uppmärksamhet,

varjämte kommittén, som föreslog, att eforers och konsistoriers styrelsemyndighet

skulle borttagas och en överstyrelse inrättas, efter att hava

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

framhållit den betydelse biskoparnes verksamhet på detta område under

förutvarande förhållanden haft, bland annat, anförde:

»Under de sist förflutna trettio åren hava, såsom bekant är, dessa

förhållanden blivit helt andra än förut. Läroämnen och kurser hava undergått

så betydande förändringar, undervisningens riktning och mål hava så

väsentligen utvidgats utom gränserna för eu förberedelsekurs till akademiska,

särskilt prästerliga studier, läroverkens antal har i de flesta stift

så betydligt förökats, att det svårligen lär för någon, som ej gjort undervisning

till sitt livs uppgift och åt tillsynen över läroverken kan ägna hela

sm personliga verksamhet, vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt

uppfylla skolinspektörens viktiga kall. På samma gång hava de kyrkliga

anspråken på stiftens styresmän alltmera vuxit i betydenhet; man kan med

skal anse, att biskopen nu mindre än någonsin har rätt eller anledning

att sätta omsorgen om skolan i främsta rummet ; — och den i vår tid så

nödvändiga specialiseringen av de vetenskapliga studierna medför tillika,

att stiftsstyresmannen, även då han är vetenskapsman, icke ofta kan utöver

sina teologiska studier omfatta de ämnen av helt annan art, kring

vilka skolundervisningen numera huvudsakligen samlar sig.»

Särskilt uttalade härvid kommittén såsom sin mening, att konsistorier

och eforusämbeten i de dåvarande läroverksstyrelserna ömsesidigt betingade

varandra, så att om konsistoriernas befattning med läroverken

upphörde, även biskoparnas självskrivna förmanskap för desamma måste

försvinna.

Kommitténs förslag till lösning av frågan om organisation av de allmänna

läroverkens styrelse föranledde dock icke till något resultat. I det

betänkande, som sedermera den 8 december 1902 avgavs av den för utredning

av vissa frågor rörande de allmänna läroverken den 26 maj 1899

tillsatta kommittén, upptogs ej något förslag i ämnet. Först genom den av

Kungl. Maj:t, på grundvalen av vissa utav Riksdagen år 1904 antagna

grunder för läroverkens anordning, den 18 februari 1905 utfärdade

stadgan för rikets allmänna läroverk har eu central läroverksstyrelse kommit

till stånd.

Oaktat i och med ikraftträdandet av denna stadga konsistoriernas

befattning med de allmänna läroverken i huvudsak upphört, och

överinseendet över nämnda läroverk skall tillkomma en särskild av Kungl.

Maj:t förordnad myndighet, »överstyrelsen för rikets allmänna läroverk», åt

vilken uppdragits förutom bland annat de konsistorierna förut åliggande skyldigheter

i fråga om tillsättningen av rektorer, lärare och tjänstemän, fel och

försummelse i tjänsten m. m., jämväl att utöva inspektion över de allmänna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

5

läroverken, liar likväl eforusämbetet såsom särskild tillsynsmyndighet, om

ock med väsentligen inskränkt befogenhet, i stadgan bibehållits.

Vid behandlingen i Eiksdagen av det Ivungl. Maj:ts förslag till

ändrad anordning av rikets allmänna läroverk, som låg till grund för

1904 års riksdagsbeslut, hade emellertid inom Andra kammaren väckts

motion med hemställan bland annat, att Eiksdagen, vid bifall till

inrättandet av eu överstyrelse, måtte i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla

om åtgärd i syfte att den befattning med läroverksärenden, som då

tillkom me eforus och konsistorium, måtte upphöra och en särskild lokalstyrelse

för varje läroverk inrättas. Avstyrkt av vederbörande utskott,

enär det icke vore lämpligt att införa lokalstyrelse, innan någon erfarenhet

om den nya överstyrelsens verksamhet förelåge, blev motionen av Eiksdagen

avslagen.

Sedan vid 1910 års riksdag braktes emellertid frågan ånyo på tal.

TJti en inom Första kammaren väckt motion hemställdes, att Eiksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes Ivungl.

Maj:t gå i författning om vidtagande av sådan ändring i gällande bestämmelser,

att de nuvarande eforaten över rikets läroverk avskaffades, eller,

därest några av de med nämnda ämbete förenade funktioner ansåges böra

bibehållas under särskilt ämbete, i allt fall biskops självskrivna utövande

härav måtte upphöra. Denna motion avstyrktes av lagutskottet, men blev

på hemställan av reservanter inom utskottet av Andra kammaren bifallen

med 100 röster mot 89; då emellertid Första kammaren avslagit,

hade dock frågan för nämnda riksdag förfallit.

Biskopens åligganden såsom eforus över de i hans stift inrättade all-1905 års läromanna

läroverken äro väsentligen av två olika slag. Dels skall han i verksstadga.

allmänhet öva tillsyn över läroverken, dels åligger honom att taga befattning

med vissa ordningsangelägenheter rörande dem.

Enligt § 201 i läroverksstadgan tillkommer det sålunda eforus i varje

stift att hava uppsikt över de allmänna läroverken i stiftet och särskilt

över det sätt, på vilket kristendomsundervisningen vid dem handhaves,

samt att för sådant ändamål besöka läroverken; börande han, därest brister

av honom bemärkas, därom hos överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

göra anmälan. Beträffande särskilt uppsikten över kristendomsundervisningen

är i § 183 — sådan densamma lyder enligt kungl. kungörelsen

den 1 november 1907 — föreskrivet, att, då fråga är om lärartjänst, vari

kristendom ingår såsom ämne, tillfälle skall beredas eforus att i ärendet

avgiva yttrande. Eforus äger vidare vara tillstädes vid läroverkskollegiernas

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottets

yttrande.

6

sammanträden och är därvid, om han vill, ordförande. I fråga om läroverkens

ordningsangelägenlieter åligger det slutligen biskopen såsom eforus

jämlikt §§ 202 och 203 att fastställa ordning för gudstjänstbesök, utsätta

dag för termins början och slut samt tid för årsavslutning i vissa fäll,

att utse vittnen för studentexamen samt att, i den mån hans tid det medgiver,

närvara vid de med årsavslutningen förenade förhör och uppvisningar

samt därefter hemförlova ungdomen, ävensom tillstädeskomma vid

student- och realskolexamen. Därjämte åligger det eforus att verkställa

inventeringar i vissa fall.

Slutligen är i § 204 stadgat, att eforus skall för varje läroverk inom

stiftet, med undantag av de inom stiftsstaden belägna högre allmänna läroverken

och stiftets samskolor, förordna en inspektor, och äger eforus, där han

så. finner lämpligt, att genom denna som sin ställföreträdare utöva den

befogenhet och de åligganden, som tillkomma eforus.

Visserligen äro, såsom framgår av ovan lämnade redogörelse, de befogenheter,

som enligt 1905 års läroverksstadga fortfarande tillkomma eforusämbetet,

icke särdeles omfattande. Någon verklig rätt att ingripa reglerande i

läroverkens skötsel innebära de icke, så mycket mindre som eforus icke äger

själv vidtaga rättelse i av honom anmärkta missförhållanden, utan allenast

hos överstyrelsen göra anmälan därom. Men i allt fall intager dock eforus

i förhållande till läroverken inom stiftet en sådan ställning, att man

mycket väl kan tänka sig, att han kan komma att utöva sin befogenhet

i strid med de grundsatser, som tillämpas av överstyrelsen, och att därigenom

den avsedda enhetligheten i läroverksärendenas ledning äventyras.

Att bibehålla en ordning, som sålunda möjliggör eu inverkan av sinsemellan

stridiga tillsynsmyndigheter, synes vara mindre välbetänkt. Även om

några allvarligare olägenheter av detta dubbla tillsynssystem hittills icke

framträtt, ligger dock häri, enligt utskottets mening, en fara för framtiden,

som bör undvikas.

Ett borttagande av den biskopen i hans egenskap av eforus tillkommande

tillsynsrätten över de allmänna läroverken borde för övrigt så

mycket lättare kunna göras, som denna rätt, även medan den kvarstod i

sin fulla utsträckning, i allmänhet torde varit begagnad i en jämförelsevis

ringa omfattning. Biskoparnas övriga ämbetsgöromål torde redan lagt avsevärda

hinder i vägen för ett mera intensivt utövande av ifrågavarande

befogenhet. Men den huvudsakliga anledningen till att eforatet redan

före 1905 års reform förlorat en stor del av sin förra betydelse, torde

dock huvudsakligen vara att söka i de förändrade förhållanden med av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

seende på undervisningsväsendets allmänna utveckling, som enligt vad

ovan anförts redan av 1882 års kommitté framhållits. Över huvud taget

synes systemet med biskoparnas allmänna uppsikt över undervisningen vid

de allmänna läroverken vara en, visserligen historiskt förklarlig, återstod från

den tid, då undervisningen stod under kyrkans ledning, ett system, som

emellertid icke längre har någon förutsättning i våra nutida samhällsförhållanden

och den utveckling, som det allmänna undervisningsväsendet där nått.

Yarken principiellt eller ur praktisk synpunkt linnes alltså, enligt utskottets

mening, skäl att fortfarande bibehålla detta system.

Yad särskilt angår de ordningsangelägenheter, vilka enligt ovan lämnade

redogörelse ankommer på biskopen att besörja, äro de av den enkla

beskaffenhet, att det endast kan vara ägnat att föranleda onödigt besvär och

omgång att med dem gå till den ofta nog mer eller mindre avlägset boende

eller med andra göromål upptagna biskopen. Utan någon olägenhet

synas dessa åligganden kunna anförtros åt någon myndighet inom läroverket,

såsom rektor eller kollegium.

Avskaffandet av eforusämbetet innebär emellertid, enligt utskottets

mening, icke ett slutligt avgörande av frågan om biskoparnes ställning

till kristendomsundervisningen vid de allmänna läroverken. Även om eforusämbetet

upphäves, låter det tänka sig, att biskopen fortfarande erhåller

eu viss rätt att följa denna undervisning. Frågan, huruvida och under

vilka former detta kunde och borde äga rum, vilken fråga jämväl sammanhänger

med andra spörsmål rörande denna undervisning, torde alltså

i samband med spörsmålet om eforatets borttagande även böra komma

under övervägande.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Eiksdagen måtte, i anledning av förevarande

motion, besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och, där Riksdagens

medverkan erfordras, för Eiksdagen framlägga

förslag om sådan ändring i gällande bestämmelser, att

biskopens eforusställning över de allmänna läroverken

inom stiftet må komma att upphöra.

Stockholm den 18 februari 1913.

På lagutskottets vägnar:

,TOBAK WIDÉX.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Reservationer

av herrar af Ekenstam, GezeVms, greve Lagerbjélke, greve Spens ®#h

Petersson i Lidingö villastad.

O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.