Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utarbetande och framläggande av förslag till ändrade bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap.

1913-02-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om utarbetande och framläggande av förslag till ändrade bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 februari 1913 k). 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utarbetande och

framläggande av förslag till ändrade bestämmelser om

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap.

Närvarande; Herrar Widén, Lindhagen, Söderbergh, Stärner, Gezelius, Alexanderson,

greve Lagerbjelke, greve Spens, Dahl, Valerius Olsson*, Pettersson i Södertälje,

Lindqvist i Stockholm*, Olsson i See, Svensson i Salang, Igel* och

Holmdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandetä justering.

Lagutskottet kar till förberedande behandling förehaft en inom Första

kammaren väckt motion, nr 73, däri berr Ernst Klefbeck hemställt »att

Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

ändrade bestämmelserom internationella rättsförhållanden rörande äktenskap.»

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Gällande lag angående vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap förorsakar enligt upprepade erfarenheter vid tillämpandet en hel

del onödiga svårigheter. Dessa kunna stundom vara av en sådan art, att

de av allmänheten, som blir lidande därav, ej kunna uppfattas annat än

som rena trakasserier.

Utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet,

skall med intyg av behörig myndighet i den stat han tillhör styrka, att

hinder ej finnes mot avslutande av det äktenskap, varom fråga är.

Redan denna bestämmelse, mot vilken man rent teoretiskt sett icke

kan gorå någon invändning, erbjuder dock vissa svårigheter. I Stockholm

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 12 käft. (Nr 12). 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

bo t. ex. en mängd ryska judar, som av olika anledningar lämnat sitt hemland

och sökt fristad och utkomst här. När dessa med sin anhållan om

intyg av ovan angiven art vända sig till här i riket anställd diplomatisk

eller konsulär rysk ämbetsman, bliva de nästan undantagslöst avvisade,

antagligen emedan de ytterst sällan äro i besittning av fullt giltigt pass.

Då återstår för dem intet annat än sätta sig i förbindelse med hemorten.

Därifrån erhålla de efter mycken omgång och kostnad ett slags intyg av

sådan valör, som framgår av ryska generalkonsulatets vitsord om att intygsgivarens

namnteckning är oläslig. Detta intyg är ibland utfärdat av

en rabbin, ibland av borgarstyrelsens i något samhälle ålderman, ibland av

någon annan. Eyska generalkonsulatet vitsordar stundom endast, att innehållet

överensstämmer med det ryska originalet, stundom också att det är

utfärdat av behörig myndighet. Och såsom sådan erkännes icke sällan

även en rabbin.

Men vad innehåller ett dylikt intyg? Jo, alla möjliga upplysningar

om föräldrarnes namn och stånd, personens födelse- och omskärelsedag,

omskärelsens utövare, vitsord om okunnighet i läsning och skrivning,

personens längd, färg på håret och andra signalement, men av alla de

uppgifter, som skulle förekomma, ingenting utom den enda, ehuru mycket

väsentliga, » är ogift».

Men vad värde har ett sådant intyg? Intygsgivaren känner ju icke

det ringaste till, om personen verkligen är ogift. Denne kan ha vistats

borta från hemorten i flera år och i olika länder och har därunder i

regeln icke stått i förbindelse med hemorten och allra minst med dess

borgarstyrelses ålderman.

Om nu emellertid på grund av detta intyg lysning avkunnas —

något som strängt taget icke skulle få ske, då intyget ingalunda var sådant,

som vår författning föreskriver — så uppstå sedan nya svårigheter.

Kontrahenterna kunna nämligen icke inför borgerlig myndighet få sitt

äktenskap avslutat. Magistraten fordrar nämligen icke blott vanlig lysningsattest,

utan ock intyg om att lagens föreskrifter av den 8 juli 1904

blivit iakttagna. Och så kan ju ingalunda sägas ha skett. De måste

med eller mot sin vilja gå till en rabbin för att vigas. Häröver är ju

ingenting att klaga. Men ett sådant förhållande strider ju i någon mån

mot lagen om äktenskaps ingående av den 6 november 1908, vilken lag

ju ville bereda möjlighet för alla, som så önska, till äktenskapets avslutande

inför borgerlig myndighet.

Ännu orimligare blir ovan antydda förfarande, om fråga är om en

rysk jude, som vid inflyttningen till Sverige var minderårig. Ganska snart

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

efter sin hitkomst blir han inskriven i en svensk församling, och i dess

böcker finnas sedan alla anteckningar, som röra hans äktenskapliga förhållanden.

Pastor i den församlingen har sålunda full kännedom omhuruvida

han är ledig till äkenskap eller ej. Men när lysning skall uttagas,

får pastor ej medgiva, att sådan avkunnas, förrän personen styrkt

sin ledighet med intyg från rysk myndighet, vilken i regeln därom ingenting

vet. Sådant tangerar ju »utkanterna av det sublima».

Pörfattningen föreskriver ytterligare, att i hinderslöshetsintyget skall

angivas, huruvida mellan kontrahenterna finnes skyldskap eller svågerlag.

Först på allra sista tiden har man lyckats erhålla sådant intyg från somliga

utländska myndigheter, men aldrig — såvitt jag vet — från rysk.

Uppgiften anses förmodligen fullständigt onödig. Och skall äktenskap

ingås mellan svensk och utländing, så är ju skyldskap av så intim natur,

att den utgör hinder för äktenskap, så gott som otänkbar. Men bestämmelsen

står där, vållar trassel och obehag och ställer utfärdaren av lysningen

i det läget, att antingen skall han negligera gällande författning

och bära alla därav följande konsekvenser eller också under stort personligt

obehag nödgas hålla på en orimlig och för kontrahenterna fullkomligt

obegriplig bestämmelse.

Nästan samma sak kan sägas om det följande stadgandet om att

intyget skall innehålla upplysning, huruvida den främmande statens lag

innehåller föreskrifter om lysning för den, som vill ingå äktenskap utom

sitt hemland.

Onödiga trakasserier vållas också, ehuru i mindre grad, av stadgande^

angående intyg för svensk undersåte, som vill träda i äktenskap

inför utländsk myndighet. Han skall då av vederbörande pastor begära

s. k. äktenskaps-certifikat enligt fastställt formulär. Men innan detta

får utfärdas, skall pastor på sökandens bekostnad låta annonsera i allmänna

tidningarna. Och detta även då hinder icke yppas mot äktenskapet. Och

sedan får sökanden vänta till femtonde dagen.

Den som begär certifikat kan lika litet som prästen eller någon

annan människa begripa vad detta skall tjäna till. Prästen har alla anteckningar

angående sökandens ledighet till äktenskap och har till yttermera

visso undersökt förhållandena. Han har rätt och väl antagligen

plikt att omedelbart utfärda hinderslöshetsbetyg för sökanden för lysnings

uttagande i vilken församling som helst i riket. Man kan då icke undgå

att fråga sig: om nu personen över huvud taget är ledig till äktenskap

i detta ords vanliga betydelse, hur kan det då komma sig, att denna hans

ledighet är omedelbart viss, då det gäller svenskar, men så mycket tvivel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottets

yttrande.

underkastad i förhållande till utländingar, att man i allmänna tiduingarne

måste annonsera efter jäv mot honom?

Det förefaller mig, att denna bestämmelse om annonsering åtminstone

vad beträffar fullt klara fall måtte fullständigt och utan någon som helst

skada kunna utgå.

\ad beträffar utländing, som vill ingå äktenskap inför svensk myndighet,

synes det mig, att stadgandet om, att intyget skall innehålla uppgift

angående skyldskap och svågerlag, också bör kunna utgå. Likaså

vad som stadgas om uppgift om eventuell lysning i det främmande landet.

I en särskild anmärkning till författningen kunde helt enkelt meddelas

vilka stater det är, som bibehållit kravet på lysning för den, som utom

hemlandet vill gifta sig; därtill kunde då knytas ett stadgande om, att

för dessa staters undersåtar fordrades intyg om lysnings avkunnande, innan

de här kunde få lysning till äktenskap utfärdad.

Vidare kunde rättighet till utfärdande av hinderlöshetsbetyg för i

Sverige bosatt utländsk undersåte även medgivas föreståndaren för den

församling, till vilken sökanden hör. T. ex. katolske pastorn för i hans

församling antecknade katoliker, judiske rabbinen för till hans församling

hörande judar o. s. v. Därigenom vunnes också den stora fördelen, att man

erhölle ett ledighetsbetyg, som vore grundat på kännedom om personen

och hans förhållanden och sålunda av verkligt värde.»

Till belysning av det spörsmål, som genom förevarande motion dragits

under Riksdagens prövning, torde i korthet böra erinras om tillkomsten

och det huvudsakliga innehållet av de bestämmelser, som i vårt land för

närvarande gälla i fråga om utländsk undersåtes rätt att inför svensk

myndighet ingå äktenskap. Dessa bestämmelser innefattas i lagen om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

den 8 juli 1904 samt vissa i anslutning till samma lag av Kung!. Maj:t

i administrativ väg utfärdade föreskrifter.

Nämnda lag har tillkommit såsom ett led i den efter hand allt mer

utvecklade mellanfolkliga lagstiftningen i syfte att i möjligaste mån reglera

förhållanden, som äro eu följd av den tilltagande samfärdseln mellan länder

med olika rättssystem. Sedan åtskilliga ämnen inom äktenskapsrätten

dryftats å konferenser mellan delegerade för flertalet europeiska stater i

Haag under åren 1893, 1894 och 1900, framlades sistnämnda år utkast

till grunder för gemensam lagstiftning i vissa av de till behandling upptagna

ämnena. På grundvalen härav avslöts sedermera den 12 juni 1902

mellan Sverige, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr lä.

5

Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Tyskland och Österrike-Ungern en

konvention »för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap».

Då frågan om lagstiftning i Sverige på grundval av konventionen

sedermera upptogs av Kungl. Maj: t, framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet,

att lagbestämmelser i förevarande hänseende, vilka dittills

så gott som fullständigt saknats i svensk rätt, icke borde inskränkas till

vad av konventionens biträdande nödvändigt betingades. Genom en sådan

inskränkning skulle nämligen de missförhållanden, som saknaden av lagbud

låtit framträda, i alltför ringa mån avhjälpas, enär åtskilliga stater,

med vilka Sverige stode i livlig samfärdsel, icke anslutit sig till konventionen.

Åt de lagbestämmelser, som kunde komma att införas, borde därför

givas den avfattning, att beträffande de rättsinstitut, varom fråga vore,

kunde vinnas lösning av konflikterna gentemot lagstiftningarna i alla stater,

oavsett om de hörde till konventionsstaterna eller icke.

Enligt den sedermera antagna lagen gäller i fråga om utländsk undersåtes

rätt att inför svensk myndighet träda i äktenskap, att hans rätt att

ingå äktenskapet skall bedömas efter lagen i hans hemland eller, därest

denna lag medgiver tillämpning av lagen å annan ort, sistnämnda lag.

Därjämte stadgas förbud för utländsk undersåte, som är gift, att inför svensk

myndighet ingå nytt giftermål samt mot äktenskap mellan kontrahenter,

som till varandra stå i sådant skyldskaps- eller svågerlagsförhållande, som

enligt svensk lag utgör äktenskapshinder. Med dessa undantag skall alltså

lagen i vederbörandes hemland eller den lag, till vilken denna hänvisar, äga

tillämpning. De äktenskapshinder i övrigt, vilka äro i svensk lag stadgade,

berättiga således icke myndigheterna att vägra giftermål mellan

främmande undersåtar, som enligt sin egen lag äro oförhindrade till äktenskapets

ingående. — Enligt 4 § i lagen skall vidare, för det fall att främmande

stats lag föreskriver lysning, sådan stats undersåte icke tillåtas ingå

äktenskap inför svensk myndighet, innan han styrkt, att lysning ägt rum

eller att befrielse därifrån vunnits. Av departementschefens yttrande vid

lagförslagets behandling i statsrådet framgår, att nämnda bestämmelse ansetts

påkallad »av god ordning och omsorg om egna undersåtar», då enligt

konventionen vissa främmande stater förbehållits rätt att såsom påföljd av

försummad lysning tillämpa bestämmelse om äktenskapets ogiltighet. Det

har därför ålagts vigselmyndigheten att kräva upplysning om främmande

lags ståndpunkt i detta hänseende samt att, ifall lysning erfordras, kräva

bevis om dess fullgörande eller om dispens från densamma. — Enligt 5

§ skall äktenskap, som enligt främmande stats lag iugåtts inför sådant

lands här anställda diplomatiska eller konsulära ämbetsmän, vilka äga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

vigselbehörighet, anses vara i behörig form avslutat. För tillämpning av

detta stadgande erfordras dock, att ingendera kontrahenten är svensk undersåte.

— I 6—9 §§ upptagas slutligen bestämmelser angående giltighet av

giftermål, som ägt rum å utrikes ort.

Jämlikt bestämmelse i 3 § i lagen har Kungl. Maj:t genom en den

8 juli 1904 utfärdad förordning meddelat närmare föreskrifter om sättet

för styrkande av utländsk undersåtes hinderslöshet, då han skall inför

svensk myndighet ingå äktenskap. Genom denna förordning har stadgats,

att sådan utländsk undersåte skall med intyg av behörig myndighet i den

stat, han tillhör, styrka att enligt lagen i sagda stat hinder ej finnes

emot avslutande av det äktenskap, varom är fråga. Intyget skall särskilt

angiva, huruvida mellan kontrahenterna veterligen finnes skyldskap eller

svågerlag samt, om sådan förvantskap är kunnig, beskaffenheten av densamma.

Intyget skall vidare innehålla upplysning, huruvida den främmande

statens lag innehåller föreskrifter om lysning samt huruvida i

sådant fall lysning ägt rum. Intyget skall tillika vara åtföljt av ett

av viss ämbetsman meddelat bevis, att intyget är utfärdat av behörig

myndighet.

Genom en samma dag utfärdad förordning har Kungl. Maj:t jämväl

meddelat föreskrifter om huru svensk undersåte, som vill träda i äktenskap

inför utländsk myndighet, må erhålla äktenskapscertifikat, d. v. s.

intyg, att han enligt svensk lag är berättigad ingå det ifrågavarande

äktenskapet. Därvid gäller, att svensk undersåte, som har hemvist inom

riket, har att begära äktenskapscertifikat hos vederbörande prästerskap,

som, därest hinder mot äktenskapet ej yppas, har att i allmänna tidningarna

och, där så kan ske, tidning i orten, införa kungörelse, upptagande

kontrahenternas namn, ålder, födelseort, yrke och hemvist ävensom anvisning

om anmälan av äktenskapsjäv inom femton dagar från kungörelsens

införande i allmänna tidningarna. Svensk undersåte, som har hemvist i

utlandet, har för enahanda ändamål att hänvända sig till svensk beskickning

och konsulat, varest kungörelse av ovan nämnt innehåll skall anslås,

varjämte kungörelsen, där så kan ske, skall införas i tidning i orten.

Äktenskapscertifikat skall utfärdas i enlighet med ett förordningen bifogat

formulär. — Genom en senare tillkommen bestämmelse kunna utomlands

bosatta svenskar jämväl erhålla äktenskapscertifikat genom kabinettssekreteraren

i utrikesdepartemententet.

Såsom av ovan lämnade redogörelse framgår, är tillämpligheten av de

stadganden, som reglera ifrågavarande rättsområde, i åtskilliga avseenden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

7

beroende av iakttagandet av formföreskrifter och bestämmelser i syfte att

förhindra ingående av äktenskap, då förutsättningarna för dylikt äktenskaps

giltighet icke föreligga. I främsta rummet komma härvid i betraktande

de föreskrifter, som meddelats i fråga om utländsk undersåtes skyldighet

att styrka hinderslöshet till äktenskap, som han önskar avsluta inför

svensk myndighet. Det ligger i sakens natur, att ett fullgörande av

sådana föreskrifter i många fall måste erbjuda stora svårigheter, då ett

nöjaktigt förebringande av den bevisning, som med dessa bestämmelser

åsyftas, i ett främmande land ofta kan vara vanskligt. Särskilt framträda

dessa svårigheter i fråga om sådana i vårt land i ganska avsevärt antal

levande utländska undersåtar, vilka på grand av svag ekonomisk ställning,

obekantskap med gällande rättsliga föreskrifter eller ogynnsamma förhållanden

i hemlandet hava svårt att erhålla nödig medverkan av myndigheterna

i hemstaten. Såsom motionären framhållit och utskottet jämväl i

övrigt inhämtat, hava också de jämförelsevis stränga fordringar, som lagstiftningen

ställer på bevisningen om hinderslöshet till äktenskap, i flera

fall medfört, att vigsel icke kunnat avslutas mellan här i riket vistande

utländska undersåtar eller mellan sådan undersåte och svensk medborgare.

Det synes sålunda utskottet vara på tillfyllestgörande sätt utrett, att ifrågavarande

stadganden i deras nuvarande avfattning icke kunna anses fullt

motsvara det ändamål, som denna lagstiftning avser att främja. Yid sådant

förhållande och då en ordning, som är ägnad att mera verksamt

befordra möjligheten för dylika utländska undersåtar att, då de så önska,

här träda i äktenskap, uppenbarligen såväl ur humanitär och social som

från den allmänna moralens synpunkt är i hög grad önskvärd, har utskottet

ansett en utredning högeligen önskvärd, huruvida icke lättnader

borde kunna medgivas i fråga om sättet att för dem styrka hinderslöshet

vid ingående av äktenskap här i riket.

Då utskottet sålunda ansett en förändring av den nuvarande lagstiftningen

behövlig, har det för utskottet stått fullt klart, att denna frågas

ordnande är förenat med särskilda vanskligheter på grund av dess sammanhang

med den av Sverige biträdda internationella konventionen. Härvid

torde emellertid böra bemärkas, att just i förevarande hänseende konventionen

åt de särskilda staterna inrymt eu viss frihet. I konventionens

fjärde artikel heter det nämligen:

»Utländska undersåtar böra, då de vilja gifta sig, styrka, att de

enligt den i artikel 1 angivna lag äro oförhindrade att äktenskapet ingå.

Sådan bevisning kan förebringas vare sig genom intyg av diplomatiska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

eller konsulära ämbetsmän, som därtill bemyndigats av den stat, de blivande

makarne tillhöra, eller genom varje annat slag av bevismedel, för såvitt

internationella konventioner eller myndigheterna i det land, där giftermålet

sker, anse bevisningen tillfyllestgörande.»

I fråga om innehållet av en förändrad lagstiftning i nu förevarande

ämne och de särskilda förslag i sådant avseende, som av motionären framställts,

anser sig utskottet i frågans närvarande läge icke böra närmare

uttala sig. De erfarenheter, som vunnits under den tid, nuvarande bestämmelser

ägt giltighet, torde kunna lämna ledning vid utarbetande av

en efter förhållandena bättre avvägd lagstiftning. Dock vill utskottet erinra,

att i vissa främmande länder såsom ytterst a medel för styrkande

av hinderslöshet medgivits användande av ed. Det synes därför böra övervägas,

huruvida även i vårt land bevisning i angivna hänseende skulle

kunna förebringas på nämnda sätt eller genom annan i bindande form

avgiven förklaring.

Beträffande den del av motionärens framställning, som avser villkoren

för svenska undersåtar, som vilja träda i äktenskap inför utländsk myndighet,

att erhålla äktenskapscertifikat, har utskottet likaledes funnit det

böra tagas i övervägande, huruvida icke åtskilliga av de nuvarande bestämmelserna

äro onödigt betungande och om en förenkling av dem kunde

genomföras. Särskilt synes det kunna ifrågasättas, om den föreskrivna

annonseringen kan anses påkallad av verkligt behov eller om densamma,

åtminstone under vissa omständigheter, skulle kunna eftergivas.

Utskottet, som inhämtat, att lagberedningen för närvarande är sysselsatt

med en revision av den nu ifrågakomna lagstiftningen och att åtminstone

en del av de i motionen framlagda önskemålen därvid sannolikt

varda upptagna till prövning, anser det oaktat angeläget, att här berörda

förhållanden nu av Biksdagen läggas under Kungl. Maj:ts bedömande.

De överklagade missförhållandena äro nämligen i viss mån sådana, att

deras avhjälpande synes trängande. Och då 1904 års lag medgivit Kungl.

Maj:t frihet att, på sätt även skett, i vissa avseenden utfärda närmare

bestämmelser, torde möjlighet förefinnas att på denna väg få åtminstone

en del av olägenheterna snarligen avhjälpta. I den mån åter, som här

ifrågakomna bestämmelser må vara avsedda att ingå i den blivande allmänna

lagstiftningen i ämnet, torde desamma tilläventyrs kunna i allt fall

göras till föremål för särskild behandling utan sammanhang med lagberedningens

förslag i övrigt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

9

att Rikadagen, i anledning av förevarande motion,

måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t till undanröjande av anmärkta missförhållanden

låta omarbeta nu gällande lagstiftning om

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, i

vad densamma avser utländsk undersåtes rätt att inför

svensk myndighet ingå äktenskap samt intyg om

svensk undersåtes hinderslöshet att träda i äktenskap

inför utländsk myndighet, samt, i den mån Riksdagens

medverkan erfordras, för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet.

Stockholm den 28 februari 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

herrar Gezelius och greve Spens.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 12 Käft. (Nr 12).

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:58 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om utarbetande och framläggande av förslag till ändrade bestämmelser om internationella rättsförhållanden r s. 1 i texten