Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undersökning och förslag i fråga om begränsning av arbetstiden på kvällarne för personal å badinrättningar.

1913-03-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:16, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undersökning och förslag i fråga om begränsning av arbetstiden på kvällarne för personal å badinrättningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående undersökning och förslag i fråga om

begränsning av arbetstiden på kvällarne för personal å

badinrättningar.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh, Trana, Stärner,

Gezelius, Alexanderson, greve Lagerbjelke, greve Spens, Pettersson i

Södertälje, Jansson, i Edsbäeken, Lindqvist i Stockholm*), Igel*), Holmdahl

och Johansson i Mellhyn.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt till lagutskottet hänvisad

motion, nr 90, har herr Lindhagen hemställt, att Riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Magt föranstalta

om undersökning, huruvida och i vilken omfattning arbetstiden på

kvällarna må kunna genom lagstiftning begränsas för den å badinrättningar

anställda personal samt därefter för Riksdagen framlägga de

förslag, vartill denna utredning må föranleda.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å söckendag

utöver viss tid drabbar endast handelsbod. Därigenom kommer ett

och annat företag icke med, som dock enligt lagens grund borde likafullt

som handelsbod omfattas av lagen.

En sådan anstalt är badinrättning. Föreningen för baderskor här

i staden har sedan sin tillkomst lyckats utverka åtskilliga begränsningar

i arbetstiden. Men vad de mest eftersträva, nämligen borttagandet av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 16 höft. (Nr 16 17.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

den sena badtimmen 9—10 e. m., ha de icke lyckats få genomfört

annat än för tiden från midsommardagen till 1 september.

Denna sena badtimme efterföljes också av åtskilligt efterarbete med

rengöring och dylikt, så att baderskorna icke komma därifrån förrän

omkring mellan Va 11 och 11 och i vissa fall ej förrän V* 12 och ännu

senare på kvällen. Återstår sedan själva hemfärden. I Södermalms

badinrättning här i staden lärer det dock vara ordnat så med badtiderna

och efterarbete!, att baderskorna kunna lämna badinrättningen

klockan 10 e. in.

Detta är uppenbart en alldeles orimligt lång arbetstid om kvällarne.

Besinnar man även, att en stor del av baderskorna äro gifta,

kan man förstå vad det vill säga att varje arbetsdag i veckan komma

så sent till sitt hem. Allmänheten kan heller icke ha rimliga anspråk

på badtimmen 9—10. Få ha väl så illa ställt, att de ej under hela

veckan skulle få en timme ledigt till bad under någon söckendag mellan

kl. 8 f. in. och 9 e. m., under vilken tid badhusen åtminstone i huvudstaden

skulle med den nya ordningen vara tillgängliga. Vore så illa

händelsen i något fall, får strävandet gå ut på att skaffa också dessa

människor större ledighet. Näst borttagande av den sista nu brukliga

badtimmen, vilket för badbetjäningen är viktigast, önska de även befrielse

från söndagsarbetet, vilket de ej lyckats få genomfört mer än

för juli och augusti månader. En baderska vid 3:e klassens karbad

för män har uppgivit, att hon tillfrågat ett par hundra badgäster om

deras mening och endast av en fått det svaret, att han skulle bli i

saknad av badtid, ifall båda förenämnda krav bifölles.

Man kunde tänka sig, att saken även löstes genom att på badinrättningar

tillämpa lagen om förbud för kvinnligt nattarbete. Då

måste allt arbete upphöra åtminstone kl. 10 e. m. I detta fall skulle

även en sådan utväg kunna rättvisligen tänkas, enär, enligt vad baderskorna

själva anse, ett förbud att använda dem inom badinrättningen

längre än till klockan 10 icke skulle riskera deras anställning, såsom

varande oumbärlig, utan i stället medföra, att de manliga biträdena i

badinrättningarne finge samma fördel.

Emellertid är, som sagt, lagen om butikstängning vida mer avpassad

även för badanstalterna. Därigenom vinnes ock den viktiga

saken, att lagen blir tillämplig även på den manliga badbetjäningen,

vilken jämväl uppgives vara mycket intresserad av förändringen. Eu

sådan lagstiftning skulle kanske även jämna vägarna för badinrättningarne

själva. Det kan nämligen till äventyrs hända, att någon svårighet

möter att tillmötesgå kravet i följd av inbördes konkurrens och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 16. 3

hänsyn till allmänheten, som villigare inrättar sina vanor efter ett lagbud

än efter enskildas förordningar.))

Frågan om begränsning av arbetstiden för personalen å badinrättningar

har under de senaste åren vid upprepade tillfällen varit föremål

för Riksdagens prövning. År 1910 hemställdes i en inom Andra kammaren

väckt motion, att Riksdagen ville antingen för sin del besluta att

vad i lagen den 5 juni 1909 stadgades om förbud mot handels idkande

på söckendag utöver viss tid även skulle gälla för öppenhållande av

bland annat badinrättning eller ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om undersökning och lagförslag i ämnet. Motionen blev av lagutskottets

majoritet avstyrkt, men sex av utskottets ledamöter reserverade

sig till förmån för densamma och föreslogo en skrivelse till Kungl.

Maj:t med anhållan om undersökning, huruvida och i vilken omfattningarbetstiden

på kvällarne genom lagstiftning kunde begränsas för å badinrättningar

anställd personal samt om framläggande för Riksdagen av

de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Vid motionens behandling

i kamrarna biträdde Andra kammaren med 105 röster mot 83

reservanternas yrkande, varemot Första kammaren utan votering biföll

utskottets hemställan.

Vid både 1911 och 1912 års riksdagar väcktes på nytt motioner

med förslag i denna fråga, varvid motionärerna upptogo det av reservanterna

år 1910 framställda yrkandet. Vid 1911 års riksdag blev

frågan föremål för i huvudsak samma behandling som år 1910 kommit

den till del. Vid 1912 års riksdag hänvisades de i ämnet väckta motionerna

till särskilt utskott, som i anledning av desamma hemställde, att

Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t föranstalta om utredning, huruvida och i vilken omfattning arbetstiden

på kvällarna kunde begränsas för bland annat den å badinrättningar

anställda personalen genom ifrågavarande rörelses hänförande till

lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å söckendag

utöver viss tid, samt, om undersökningen därtill föranledde, för Riksdagen

framlägga förslag i ämnet. Denna utskottets hemställan bifölls

av Andra kammaren utan votering men blev av Första kammaren med

86 röster mot 40 avslagen.

1 detta sammanhang må även bemärkas, att Riksdagen i skrivelse

den 29 mars 1910 anhållit om undersökning rörande behövlig söndagsvila

särskilt inom industri, handel och andra närliggande arbetsområden,

en utredning, som ännu ej blivit slutförd.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

I nu förevarande motion göres enahanda hemställan, som upptogs

i förenämnda år 1910 inom lagutskottet avgivna reservation, vilken

hemställan enligt vad ovan nämnts åren 1910 och 1911 vann Andra

kammarens bifall. Till stöd för detta yrkande anfördes i berörda reservation

följande:

»Det synes ovedersägligt, att de kategorier av yrkesidkare, som i

förevarande motion avses, äro ej mindre än de, som avses i lagen den

5 juni 1909 angående förbud mot handels idkande å söckendag utöver

viss tid, i behov av en begränsning'' av arbetstiden på kvällarna. I fråga

särskilt om badinrättningarnas pei-sonal är detta så mycket uppenbarare,

som denna personal till största delen utgöres av kvinnor, av vilka ett

stort antal lära vara gifta och ha sitt hem att sköta. Att för denna

personal en begränsning av arbetstiden kunde vara behövlig, förnekas

ej heller av utskottet.

En undersökning, huruvida badinrättningarna kunde, till beredande

av större kvällsvila åt personalen, stängas tidigare än nu sker, synes

därför av behovet påkallad. Vid denna undersökning bör naturligen

noggrann uppmärksamhet fästas vid---frågan, huruvida och i vilken

omfattning den nuvarande sena badtiden må vara nödvändig för att icke

utestänga vissa klasser av medborgare från möjligheten att erhålla bad;

att-----utan vidare undersökning antaga som visst, att en sådan ute
stängning

skulle bliva en följd av badtidens begränsning, synes icke vara

riktigt; uppgifter föreligga, som tyda på, att så ej skulle vara fallet.

Skulle sistberörda antagande visa sig vara riktigt, torde ej några mer

eller mindre befogade bekvämlighetshänsyn böra ställa sig i vägen för

ett i övrigt berättigat krav.»

Utskottet vill för sin del instämma i vad sålunda i nyssberörda

reservation anförts. Det lärer icke kunna förnekas, att arbetstiden inom

den yrkesgren, varom här är fråga, ofta utsträckes till sent på kvällarna.

Visserligen torde förhållandena i detta hänseende ställa sig ganska olika

å olika orter, då desamma nämligen äro beroende av allmänhetens växlande

vanor och behov. Detta förhållande, som lärer ankomma på eu

blivande undersökning att närmare utreda, synes emellertid icke vara

något skäl mot åvägabringande av en utredning i frågan. Den undersökning

rörande behövlig söndagsvila, som enligt vad ovan anmärkts

för närvarande pågår, lärer lika litet vara av beskaffenhet att göra den

nu ifrågasatta utredningen rörande arbetstiden i allmänhet inom ifrågavarande

yrke överflödig. Något skäl för utredningens obehövlighet

synes slutligen icke heller kunna hämtas från det förhållandet, att enligt

lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 det ankommer på Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 16. 5

Maj:t att 1 vissa där berörda avseenden utfärda närmare föreskrifter ett

medgivande, som icke lärer kunna omfatta någon befogenhet för Kun o!

Maj:t att reglera arbetstiden i allmänhet inom detta yrke. En undersökning

i den omfattning, som i motionen avses, synes utskottet alltså

fortfarande erforderlig. På denna undersökning bör ock enligt utskottets

mening ankomma, huruvida ändamålet, nödig kvällsvila, lämpligast må

kunna vinnas genom den av motionären anvisade utvägen att utsträcka

den ovannämnda lagens av den 5 juni 1909 tillämplighetsområde jämväl

till badinrättningar eller genom andra lagstiftningsåtgärder.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungi. Maj:t föranstalta om undersökning,

huruvida och i vilken omfattning arbetstiden

pa kvällarna ma kunna genom lagstiftning begränsas

föi den a badinrättningar anställda personalen samt därefter

för Riksdagen framlägga de förslag, vartill denna

utredning må föranleda.

Stockholm den 12 mars 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

av herrar af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, greve

Spens, Holmdahl och Johansson i Mellbyn, som ansett att utskottet bort

hemställa

att ifrågavarande motion ej måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.