Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undantag från lagen om förhud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag m. m.

1913-03-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undantag från lagen om förhud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1913 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående undantag från lagen om förhud mot

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella

företag m. m.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Trana, Stärner, Gezelius,

Alexanderson, greve Lagerbjeike, greve Spens, Eliasson, Petersson i

Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Lindqvist

i Stockholm, Olsson i See och Holmdahl.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 92, har herr Lindhagen anfört följande:

»Kvinnosläktets frigörelsesträvanden avse som bekant att bereda

kvinnan den likställighet i samhället, som tillkommer henne som människa

och individ. Man brukar tvista, om dylik likställighet är en naturlig

rättighet eller bör tillerkännas kvinnosläktet därför att det har nytta

därav. Förhållandet är emellertid, att jämlikheten är en naturlig rättighet

därför att kvinnan har nytta av densamma. Eller också kan man

säga, att hon har nytta av likvärdigheten, och att denna därför blir en

naturlig rättighet för henne. Mera invecklad synes saken icke vara.

De skillnader i naturlig uppgift och andliga fallenheter, som äro

kvinnans särmärke, är det givetvis ej meningen att rubba, ty dels låter

det sig icke göra och dels har kvinnan ej någon fördel därav. Tvärtom

är, såsom oändligt många gånger framhållits, hennes krav på likställighet

som människa en förutsättning för att hon skall kunna göra rätt

gällande sin personlighet och framför allt då sin personlighet som kvinna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 19 käft. {Nr 20.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

De naturligaste sakerna få ofta kämpa med det största motståndet.

Kvinnosläktet liar i dessa självklara strävanden att strida mot en liel

världshistoria av fördomar och en värld av förment motsatta intressen.

Det går framåt emellertid liksom allt riktigt, oundvikligt, så småningom

med det ena efter det andra. Men bråkigt och krångligt är det alltid

för varje steg. Och ofta få människorna vänta, tills en del målsmän

för de gamla lärorna, ja, ibland en hel fördomsfull generation, dött bort

omsider.

I vår tid är det särskilt två trappsteg till, som kvinnosläktet söker

komma upp till, det ena är likvärdighet i rösträtten och det andra, så

underligt det låter, likvärdighet i arbetareskyddet. De officiella rådslagen

ha riktat sig här med förkärlek på ett bemödande att först lösa männens

röstefråga och sedan möjligen giva även kvinnorna medborgarrätt,

men däremot i det andra ämnet att giva kvinnorna sitt arbetareskydd

först och därefter möjligen även arbetareskydd åt männen i den mån

de göra anspråk därpå.

Man kan tycka, att kvinnorna sålunda äro över hövan gynnade i

arbetareskyddet och obehörigen tillbakasätta i rösträtten. Så förhåller

det sig dock endast ytligt besett. Tränger man in bakom kulisserna,

finner man genast, att det i själva verket^ uti båda fallen rör sig om

samma orsaker och samma verkningar. Å ena sidan fördomen mot

kvinnorna såsom något underordnat, som hör mera samman med barnen

än med männen. A andra sidan en omisskännlig benägenhet för det

manliga härskande släktet att förbehålla sig rättigheterna, arbetstillfällena

och friheten från onödigt tvång. Gäller det i arbetareskyddet kontanta

förmåner, så inträffar därför en omkastning jämväl i ordningen

för arbetareskyddet. Männen icke blott likställas med kvinnorna, utan

få även lätt större förmåner. Ett exempel härpå erbjuder det år 1912

avgivna förslaget till folkpensionering, enligt vilket kvinnor för lika

arbete erhålla mindre pensioner än männen.

I denna framställning skall sysslas något med likställigheten i

arbetareskydd särskilt med hänsyn till arbetstidens reglering, vilket

spörsmål meningsskiljaktigheterna företrädesvis röra sig om.

Lagstiftningen på detta område har börjat med barnen, sedan

vårdat sig om unga personer och slutligen har den nått fram till de

vuxna. Där har emellertid i de officiella formulären frågan tukluvits

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

och såsom en första angelägenhet fastslagits begränsning av arbetstiden

för kvinnorna, under det lagstiftningens sysslande med männens arbetstid

skjutes undan till en oviss framtid, och överlämnas sakens ordnande

under tiden åt arbetareorganisationernas maktspråk vid arbetsavtalens

uppgörande.

Bakom denna tågordning döljer sig säkerligen i mycket den ovannämnda

fördomen, som ej finner sig till freds med mindre kvinnorna

utbrytas såsom en mellanlänk mellan barn och män. Såsom skäl framföres

åter, att kvinnorna äro svagare än männen och därigenom mera

än de senare böra förskonas från skadligt arbete. Dessutom tycker man

och det med rätta naturligtvis, att kvinnorna helst böra förskonas från

att dragas ifrån hemmen till ett dylikt arbete. Man intresserar sig

emellertid mindre för arbetets skadlighet för männen samt underskattar

därigenom den senare saken och undanskjuter den obehörigen.

Nu är det emellertid i vår tid så, att av kända anledningar de

allra flesta kvinnor måste, vare sig de vilja eller icke, söka arbete för

sin utkomst på arbetsmarknaden. En stor del, kanske den största delen,

hava icke heller några hem, som förtjäna den benämningen, och kunna

icke heller få det.

En skyddslagstiftning, som vill reglera arbetstiden för kvinnorna

bör väl rimligtvis icke ordnas på det sättet, att den på samma gångminskar

dessa kvinnors möjligheter att erhålla lönande arbete. Men en

sådan verkan måste en skyddslagstiftning få, som börjar med en reglering

av arbetstiden endast för kvinnorna och till på köpet börjar sin

omvårdnad väsentligen inom deras bäst avlönade yrkesgrupper, under

det att det verkliga eländet med all sin fruktansvärda ohälsosamhet förgäves

ropar efter räddning.

Saken är så enkel och påtaglig, att det är svårt att förstå, hur

socialt intresserade personer kunna alldeles blunda för densamma. När

exempelvis både män och kvinnor äro anställda i ett företag, måste en

lagstadgad reglering ensamt av kvinnornas arbetstid icke blott försvåra

ordnandet av arbetet, utan även göra kvinnornas arbetskraft i detta

yrke mindre begärligt. Detta icke blott för ordinarie nattarbete utan

även för övertidsarbete. Den gällande lagen om kvinnornas nattarbete

förbjuder således användandet av kvinnor efter klockan 10 e. in. I alla

yrken, där arbetet tillfälligtvis kan behöva uträttas efter detta klockslag,

får en kvinna ej användas därtill och arbetsgivarna vilja naturligtvis

helst ha en person, som får användas för det arbete, som kan påkomma,

och ej behöver av honom alldeles inställas, så länge manliga arbetare

få användas därtill.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Nu har emellertid till eu början en internationell konvention om

förbud mot kvinnors nattarbete i vissa yrken kommit till stånd och

många länder ha anslutit sig till densamma. Från de nordiska länderna,

där kvinnorna, hur undanskjutna de än äro, dock ha tankarna med sig

i sina livsintressen, framkommo allvarliga påminnelser mot en dylik

lagstiftning enbart för kvinnor. I Sverige genomdrevs dock lagen år

1909. Under debatten i Andra kammaren ironiserades mot de ovannämnda

påminnelserna såsom en feminism och oberättigad nitälskan

»bara» för »den heliga likheten». Denna argumentering går igen ständigt,

då ämnet på något sätt kommer före.

Emellertid är det icke på det sättet. Vad som kräves är likställigheten

i rätten att existera, att förtjäna sitt bröd, och en sådan rättighet

är onekligen, allvarligt talat, helig.

fl Av intresse är också att se, hur olika denna sak behandlades år

1909 i Sverige, Norge och Finland, i vilka alla länder den då framlades

för riksförsamlingarna. I Sverige, där kvinnliga rösträtten ännu var

långt borta, gick saken igenom med stor majoritet i Andra kammaren

och förkastades ett förslag att i stället påskynda en samtida lösning för

män och kvinnor. I Norge, där kvinnliga rösträtten var genomförd,

men ej hunnit tillämpas, delade sig meningarna inom stortinget i två

jämnstarka hälfter, men man försummade där att samtidigt föreslå frågans

omedelbara lösning på en gång för män och kvinnor. I Finland

åter, där kvinnorna icke blott erhållit medborgarrätt utan kvinnor sutto

i lantdagen, blev enhälligt, kan man säga, av lantdagen beslutat eu

reglering av nattarbetet både för män och kvinnor, ehuru regeringen

föreslagit blott en lag för kvinnligt nattarbete. Fn triumf således för

den kvinnliga rösträtten.

Erfarenheterna om den kvinnliga nattarbetslagens verkningar hos

oss ha redan bestyrkt dess förutsedda vanskligheter. Vid lagens antagande

beräknades, att den skulle beröra omkring 2,407 kvinnor, till

övervägande’ del övertidsarbeterskor. På initiativ år 1911 av socialdemokratiska

kvinnokongressens arbetsutskott har genom bemedling av

landssekretariatet en utredning av nattarbetslagens verkningar skett hos

kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik. Det utsändes ett formulär

till vissa arbetsgivare och såvitt inkomna frågor giva vid handen skulle

i följd av lagen under de första tio månaderna av dess giltighetstid eller

från 1 januari till 1 november 1911 488 kvinnor nödgats avgå från sina

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr'' 20. 5

platser, 26 flyttats till annan yrkesspecialitet och 391 fatt arbetstiden

per dygn minskad delvis med minskning i veckolönen. Denna undersökning

gäller som sagt endast de tio första månaderna av lagens tilllämpning,

men talar i alla fall ett tydligt språk. Den är ock i övrigt

ganska ofullständig och rörande de avflyttade kvinnornas öden synes

undersökningen väsentligen ej kommit till något resultat. Känt är

emellertid, hurusom i huvudstaden exempelvis kvinnornas bäst avlönade

yrke, nämligen typografyrket, håller på att bli stängt för kvinnorna och

den redan anställda personalen här och var avskedats eller hotats med

avsked, därför att de ej få användas i övertidsarbete.

Lagen medger dock rätt att använda kvinnor i nattarbete till en

viss begränsad tid, nämligen då natur- eller olyckshändelse avbrutit

arbetets regelbundna gång, uti företag, där det förekommer säsongarbete

eller undantagsvis i följd av särskilda omständigheter arbetet måste forceras,

samt uti företag, där råvaran är underkastad hastig försämring.

När det således gäller att bereda förmåner för industrien och råvaran,

då går för sig att arbeterskorna ibland arbeta något även in på natttimmarna.

Men undantag för arbeterskorna själva, för att de må få

behålla en god och varaktig plats och få bättre lön, ett sådant undantag.

känner icke lagen. 1 sådana fall är lagen obönhörlig. Men så leva

vi ju också i profitens och icke i människovärdets tidevarv.

Ett förslag vid 1912 års riksdag i syfte att få ändring i sistberörda-

förhållande, möttes av ett enhälligt utskott med den lakoniska

förklaringen, att utskottet hade förvissat sig om att den internationella

konventionen i ämnet ej torde kunna anses medgiva sådant undantag

och att Sverige, som biträtt konventionen (gällande tills vidare för 12

år) följaktligen, ej kunde stadga sådant undantag. Vilken kallblodighet

innebär dock icke detta! Ingen möjlighet synes finnas att uppdriva en

medkänsla i. detta fall för en orättvisa, som i lagens namn utövas mot

enskilda individer.. Hade en sådan glimt av rättsmedvetande fått rum

i. det parlamentariska askadningssättet, skulle man naturligtvis frågat

sig, om en konvention verkligen kan anses binda ett lands lagstiftningsmyndigheter

pa ett sådant sätt och man skulle i varje fall skvndat sig

att begära eventuell rättelse och undvikande av ett så lättsinnigt biträdande

av konventioner för framtiden. Enligt allmänna rättsgrundsatser,

även de juridiska, kan emellertid Bernkonventionen icke rimligen

utgöra ett . lagligt hinder för ett land, som biträtt densamma, att

skrida till lagstiftning uti angivet syfte till skyddande av egna medborgares

välfärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Nu är det emellertid meningen att fortsätta på samma väg, att

först reglera arbetstiden ensamt för kvinnorna.

Sålunda bar vid eu arbetareskyddskonferens av regeringsombud

och delegerade för de internationella arbetareskyddsföreningarna, hållen

år 1910 i Lugano, beslutats att nästa stora fråga i den internationella

arbetareskyddslagstiftnintren skulle vara fastställandet av eu normalarbetsdag

enbart för kvinnliga industriarbetare, varom utredning skall ske

och sedan härom en ny konvention åstadkommas. De svenska ombuden,

som personligen voro ivriga anhängare av eu skyddslagstiftning ensidigt

för kvinnor, gjorde ingen opposition mot en dylik uppfattning.

En liknande internationell arbetareskyddskongress hölls också i

september 1912 i Ziirich, besökt av omkring 200 delegerade, däiibland

nåo-ra få kvinnor. Sverige var jämväl representerat av tre regeringsombud.

Den danska fabriksinspektrisen fru Julie Arenholt har i en

dansk tidskrift givit eu kort resumé om kongressens förhandlingar. Hon

blev invald i kommissionen för bland annat internationella bestämmelser

och sökte där förklara och försvara invändningarna mot ensidiga skyddsbestämmelser

mot kvinnor. »Men», säger hon, »mina oi d funno absolut

ingen tillslutning i kommissionen, som uteslutande bestod av ivriga, ja,

nästan fanatiska kvinnoskyddsmän.»

Kongressen beslöt i frågan om förbud för kvinnors nattarbete att

framföra ett tack till spanska regeringen för det den tillträtt bernerkonventionen

och att fortsätta strävandena att få ytterligare anslutning.

Vidare påstods, att kvinnor inom typografyrket voro långt mera

mottagliga för blyförgiftning än männen. Detta skulle nedsätta deras

fortplantningsförmåga och verka nedbrytande på deras hälsa. Därför

borde kvinnorna uteslutas från allt typografiskt arbete, som sagt ett av

deras bäst avlönade yrken. Kongressen fann emellertid undersökningarna

av förgiftningsfäran vara otillräckliga, men anbefallde undersökningarnas

fortsättande, så att frågan lcunde återkomma till nästa kongress.

»Forelöbig har alltsaa de kvindelige Typografer Ro», skriver

ironiskt fru Arenholt om denna punkt. Säkerligen kommer undersökningen

icke att omfatta vilket som verkar mest skadligt på hälsan, den

eventuella blyförgiftningen i detta yrke eller den sämre kosten, den

sämre bostaden och den sämre beklädnaden i andra sämre betalda yrken

och sannolikt undersökes ej alls, vilken verkan den påstådda blyförgiftningen

har på männen.

Kongressen behandlade också frågan om arbetsdagens förkortande

på lördagar och dagar före helgdagar, den s. k. engelska veckan. Det

upplystes, att denna bestämmelse vunnit insteg i flera länder, gällande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 7

på. nagra hall alla arbetare, pa andra blott barn, unga personer och.

kvinnor. Hos oss har som bekant mångenstädes införts den engelska

veckan, men naturligtvis utan skillnad till den arbetandes kön. Kongressen

beslöt emellertid uttala önskan om att denna bestämmelse måtte

bliva internationell utom för vuxna arbetare och anmodade sin byrå att

utreda saken till nästa delegerademöte. De »ivriga kvinnoskyddsmännen»

äro verkligen ståndaktiga i sin iver endast och uteslutande för vad man

verkligen skulle kunna kalla »den heliga olikheten».

Skall den internationella skyddslagstiftningen fortgå efter dylika

riktlinjer, få en myckenhet kvinnor en allt hårdare kamp för tillvaron

på samma gång man alldeles obehörigt undanskjuter den utomordentligt

viktiga frågan om bevarandet även av männens hälsa. Mot detta måste

resas, ett allvarligt motstånd. Man spårar här den gamla faran, som

ständigt överskuggar samhällsutvecklingen i växlande förklädnader, nämligen

. vad man skulle kunna kalla formulärpolitiken utan hänsyn till

människorna såsom individer. Het är gott och väl, att det sociala reformarbetet

omsider trängt sig fram såsom en officiell angelägenhet och fått

nu hos oss en säl skild socialstyrelse. I dess spår kan lätt växa upp vad

man skulle kunna kalla en socialbyråkrati,

Het må erinras, att det är de internationella socialdemokratiska

kongresserna, vilka givit impulsen till det arbete, som i arbetareskyddsfrågan

bedrives på de ovannämnda konferenserna. Vid 1910 års internationella

arbetarekongress beslöts i resolutionen om arbetareskyddslagstiftningen

uttryckligen betona, att kongressens krav i arbetareskyddslagstiftningen

gällde för alla arbetare »utan skillnad till kön», en skillnad

som för övrigt ingen föregående arbetarekongress förordat på något sätt.

Vid 1911 års svenska arbetarekongress infördes i programmet av samma

anledning: »Arbetareskyddslagstiftningen genomföres, då så kan ske,

utan skillnad till kön.» Samma ars svenska socialdemokratiska kvinnokongress

antog'' följande resolution:

»Kongressen förklarar beträffande arbetareskyddslagstiftningen:

att densamma, där ej sakens natur annorledes påbjuder, bör på

sätt av 1910 års internationella socialdemokratiska kongress erinrats

genomföras utan skillnad till kön;

att följaktligen Sveriges nyligen skedda biträdande av Bernkonventmnen,

varigenom nattarbetsfrågan löstes ensidigt för kvinnorna, bör

s. 8 Kontrollera mot PDF

Iitskottets

yttrande.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

efterföljas av en reglering snarast möjligt genom lag även av männens

nattarbetsfråga;

att ett fortsatt gående på den vägen att reglera arbetstiden ensidigt

för kvinnorna genom att exempelvis härnäst söka genomföra även

en normalarbetsdag ensamt för kvinnorna, som ifrågasatts vid en konferens

år 1910 av regeringsombnd i Lugano bör vara uteslutet;

samt att arbetareklassens både kvinnor och män böra lystra till

förenämnda internationella kongress’ uppfordran till arbetare i alla länder,

att genom oavlåtlig agitation och initiativ bryta de härskande klassernas

motstånd och erövra ett verksamt arbetareskydd för både män

och kvinnor.»

Med stöd av vad sålunda ant örts, måste det anses vara ett oavvisligt

krav, att dels undantag från den kvinnliga nattarbetslagen må

kunna beviljas till förmån för icke blott industrien och råvaran utan

även arbeterskorna, då sådant av dem önskas och kan antagas lända

dem till fördel, och dels till de officiella internationella arbetareskyddskonferenserna

sändas ombud med instruktioner att intressera sig även

för männens hälsa och lör frågornas lösning utan skillnad till kön.

Det hemställes alltså, att Riksdagen ville anhålla,

l:o) att Konungen måtte taga i närmare övervägande, huruvida

Sveriges biträdande av Bernkonventionen om det kvinnliga nattarbetet

kan anses rätteligen utgöra hinder lör svenska statsmakterna att från

den svenska nattarbetslagens tillämpning meddela undantag, som äro

påkallade av svenska medborgares välfärd; samt, om så ej belunnes vala

förhållandet, föreslå Riksdagen undantagsbestämmelser till nämnda lag i

ovan ifrågasatt syfte, men i motsatt händelse tillse, att konventioner om

internationell civillagstiftning framdeles ej avslutas på så äventyrliga

villkor; .

2:o) att Konungen ville behjärta angelägenheten att vid de internationella

konferenserna om lagstadgat arbetareskydd från svensk sida

påkallas intresse även för männens hälsa och för frågornas lösning

utan skillnad till kön, där ej en sådan skillnad ligger i sakens ofrånkomliga

natur.»

Genom lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag har stadgats,

att, om kvinna sysselsättes uti företag, som avser idkande av bergverks-,

bruks- eller fabrik srörelse, hantverk eller därmed jämförlig hantering

eller annan dylik industriell verksamhet och som drives i den omfatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 9

däri under någon tid av näst föregående eller löpande år

sysselsatts flera än tio arbetare, hon icke må till arbete i företaget användas

i vidare utsträckning, än att bon må komma i åtnjutande av

oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I

denna ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan

fem på morgonen, ingå. Lagen var som bekant ett resultat av internationella

förhandlingar, vilka ledde till en konvention i Bern av den

26 september 1906 om förbud mot nattarbete lör kvinnor, sysselsatta i

industrien, i vilken konvention principerna för lagstiftningen på detta

område fastslogos. Genom accessionsakt av den 14 januari 1910 har

Sverige för sin del biträtt berörda konvention och därigenom förbundit

sig att under en tid av tolv år från nämnda dag icke uppsäga densamma.

I konventionens.första artikel stadgas följande: »Industriellt nattarbete

skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan hänsyn till deras ålder,

med här nedan angivna undantag.

Denna konvention äger tillämpning på alla sådana industriella

företag, vari användas flera än tio arbetare och arbeterskor, den skall i

intet tall tillämpas på företag, där icke andra än medlemmar av samma

familj användas.

På var och en av de kontraherande staterna ankommer att bestämma

vad som är att förstå med industriella företag. Till sådana

skola dock i varje fall räknas gruvor och stenbrott, ävensom industriella

företag för tillverkning och bearbetning av varor; varje lands lagstiftning

äger att i sistberörda avseende bestämma gränsen mellan, å ena

sidan, industri och, å andra sidan, lantbruk och handel.»

Rörande den tid för nattvila, som i första artikeln avses, stadgas

i andra artikeln, att densamma skall hava en varaktighet av minst

elva timmar i följd och att i dessa elva timmar skall, oberoende av

varje lands lagstiftning, inbegripas tiden från klockan 10 på aftonen

till klockan 5 på morgonen.

I tredje artikeln angivas de i första artikeln omnämnda undantagsfall,

då industriellt nattarbete för kvinnor får förekomma: »Förbudet

mot nattarbete må upphävas:

1) i. fall av. »force majeure», då uti ett företag uppkommer ett avbrott

i driften, vilket varit omöjligt att förutse, och som icke är periodiskt

återkommande;

2) i det fall, att arbetet avser råvaror eller varor under beredning,

vilka äro underkastade mycket hastig förvandling, och så finnes nödigt

till förekommande av en eljest oundviklig förlust av dessa varor».

Bihang till Riksdagens -protokoll 1913. 9 sand. 19 käft. (Nr 20.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottet utlåtande Nr 20.

I fjärde artikeln medgives därjämte en viss inskränkning i den tid

för nattvila, som i andra artikeln finnes bestämd, i det förstberörda artikel

medgiver inskränkning av nämnda tid till tio timmar under sextio dagar

av året i sådana industrier, som äro underkastade årstidernas inflytande,

ävensom i varje annat företag, da undantagsförhallanden inträffa.

Vad angår det under l:o) i motionen framställda yrkandet hava

framställningar i liknande syfte förut varit motionsvis framförda i

Riksdagen.

Redan år 1910 väckte sålunda herr Lindhagen motion med förslag,

att lagen den 20 november 1909 icke skulle äga tillämpning på

typografyrket, eller, om detta ej kunde bifallas, åtminstone Dej på de

kvinnliga typografer, som nämnda dag eller därförinnan haft .anställning

i yrket». Motion i enahanda syfte väcktes jämväl vid 1911 års

riksdag. Båda gångerna blevo motionerna av lagutskottet avstyrkta och

av kamrarne avslagna.

År 1912 avgavs återigen en motion om ändring i nyssnämnda lag,

den 20 november 1909, men motionen hade då givits en något

vidare omfattning, i det däri hemställdes, att Riksdagen ville

l:o) hos Kungl. Maj:t anhålla om ett på närmare undersökning

grundat förslag till ändringar tills vidare i lagen om förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20

november 1909 i syfte att lagen ej måtte verka till skada för kvinnor

å arbetsmarknaden.

2:o) för sin del antaga följande författning:

»Förutom de i lagen angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20 november 1909

till förmån för industrien och råvaran tillåtna undantag från lagens bestämmelser,

må undantag från sagda bestämmelser i erforderligt avseende

medgivas även till förmån för arbeterskor, då sådant av dem önskas

och kan antagas lända dem till fördel. Undantag, som nu sagts,

må tillstädjas under ett kalenderår sammanlagt efter dagsberäkning

högst en vecka av arbetsgivaren med skyldighet att anmäla saken för

bergmästare eller yrkesinspektören, högst två månader av bergmästare

eller yrkesinspektören, högst fyra månader av kommerskollegium och

längre tid eller tills vidare av Konungen».

Åven denna motion, som remitterades för förberedande. behandling

till särskilt utskott, blev av utskottet avstyrkt och av Riksdagen

avslagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Av de här ovan återgivna bestämmelserna i konventionen synes

utskottet med tydlighet framgå, att densamma icke åt de särskilda stater,

som anslutit sig därtill, medgiver rätt att meddela andra undantag

från förbudet mot kvinnligt nattarbete än de i konventionen uttryckligen

angivna, vilka undantag jämväl i den svenska lagen införts. Vid

sådant förhållande synes utskottet tvivel icke kunna råda därom, att

Sverige icke äger att under konventionens giltighetstid i detta avseende

göra större eftergifter än de som i den svenska lagstiftningen redan

vidtagits.

Vad angår den ifrågavarande lagens praktiska verkningar bör

erinras, att vid lagens tillkomst ingalunda förbisågs, att densamma inom

vissa industrigrenar, där nattarbete i någon större omfattning förekom,

skulle för i dessa anställda kvinnor medföra en något ogynnsammare

ställning än förut. Då man icke dess mindre med ögonen öppna härför

godkände lagen, skedde det uppenbarligen av den orsak, att man

fann fördelarna av lagen tillräckligt stora för att uppväga nämnda olägenheter,

vilka i allt fall, med stöd av erfarenheterna från andra länder,

måste anses såsom övergående.

Vad efter lagens trädande i kraft förekommit synes icke heller

vara av beskaffenhet, att man nu har anledning vare sig att vidtaga

åtgärder syftande till ändring i den ifrågavarande lagstiftningen eller

hos Kungl. Maj:t göra någon framställning, som skulle innebära ett

underkännande av de skäl, som bestämde Riksdagen för lagens antagande.

Enligt vad en genom kommerskollegiums avdelning för arbetsstatistik

under år 1911 verkställd utredning rörande nattarbetslagens

inverkan på arbeterskornas arbetsvillkor utvisar, fingo av alla i den

svenska fabriksindustrien år 1910 sysselsatta arbeterskor endast 1.5

procent sina arbetsvillkor direkt påverkade av nattarbetslagen. Av

hela antalet kvinnliga arbetare inom de av utredningen berörda fabriksgrnpper

utgjorde motsvarande siffra 6.4 procent. För vissa fabriksklasser

var dock procenttalet avsevärt högre. Sammanlagda antalet kvinnliga

arbetare, som på grund av lagen uppsagts eller frivilligt avgått

utgjorde enligt samma beräkning 488, men i vilken omfattning dessa

sedermera erhållit ny yrkesanställning har icke upplysts.

Vad angår motionärens under 2:o) framställda yrkande synes på

grund av vad ovan anförts angående skälen för den 1909 genomförda

lagstiftningen om kvinnors nattarbete och de härefter vunna erfarenheterna

av denna lagstiftning anledning icke förefinnas att i detta

sammanhang göra en sådan framställning till Kungl. Maj:t, som här

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

påkallas, vilken i varje fall skulle innebära ett underkännande av de

grunder, som vid nämnda lagstiftnings antagande blivit följda.

För övrigt vill utskottet erinra, att i anledning av en annan vid

innevarande års riksdag väckt motion utskottet hemställt, om eu skrivelse

till Kung! Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

en allsidig utredning rörande nattarbetet för män inom industriella och

angränsande områden, samt om denna utredning därtill kan befinnas

giva anledning taga initiativ till eller biträda en internationell lagstiftning

i ämnet.

I händelse av bifall till berörda hemställan kommer frågan om

åstadkommande av bestämmelser mot nattarbete av män i den omfattning

sådant är möjligt, att bliva föremål för undersökning och eventuellt,

där skäl därtill föreligga, om ett från Sveriges sida taget initiativ

till internationella förhandlingar i ämnet. Till att härutöver göra

någon framställning till Kungl. Maj:t i av motionären avsett syfte synes

utskottet skäl icke föreligga.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

1) att de under l:o) i förevarande motion framställda

yrkandena ej måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda; samt

2) att ej heller det i motionen under 2:o) gjorda

yrkandet må av Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 mars 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan under 1) och 2)

dels av herrar Widén, af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Spens

och Holmdahl mot vissa delar av motiveringen;

dels ock av herr Pettersson i Södertälje mot viss del av motiveringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

13

Beträffande utskottets hemställan under 1)

av herr Lindhagen, som ansett, att första punkten i motionen bort

bifallas, och därför hemställt,

att Riksdagen ville anhålla att Kungl. Maj:t

måtte taga i närmare övervägande, huruvida Sveriges

biträdande av Bernkonventionen om det kvinnliga nattarbetet

kan anses rättsligen utgöra hinder för svenska

statsmakterna att från den svenska nattarbetslagens

tillämpning meddela undantag, som äro påkallade av

svenska medborgares välfärd; samt, om så ej befunnes

vara förhållandet, föreslå Riksdagen undantagsbestämmelser

till nämnda lag i ovan ifrågasatt syfte, men i

motsatt händelse tillse att konventioner om internationell

civillagstiftning framdeles ej avslutas på så äventyrliga

villkor.

Beträffande idskottets hemställan under 2)

av herrar Lindhagen, Stärner, Eliasson, Lindqvist, och Olsson i See,

vilka ansett att andra punkten i motionärens yrkande bort bifallas

och därför hemställt,

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t ville

behjärta angelägenheten att vid de internationella

konferenserna om lagstadgat arbetareskydd måtte från

svensk sida påkallas intresse även för männens hälsa

och för frågornas lösning utan skillnad till kön, där

ej sådan skillnad ligger i sakens ofrånkomliga natur.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 19 käft. (Nr 20.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.