Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 22

1913-04-04 · 132 sidor, varav 124 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 124 av 132 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:22, Lagutskottets utlåtande Nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med

förslag till lag om expropriation, lag om ändrad

lydelse av 16, 24, 36 och 45 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, lag

om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan avledning av vatten, lag om ändrad

lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

samt lag om ändring i vissa delar av lagen den 31

augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning, dels

ock i anledning därav väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam,

Söderbergh, Trana, Stärner, Gezelius, Alexanderson, greve Lagerbjelke,

Dahl, Petersson i Lidingö villastad*, Pettersson i Södertälje, Jansson

i Edsbäcken, Olsson i See, Svensson i Salang och Persson i Norrköping.

* I behandlingen av de under B) uti utskottets nedan intagna hemställan berörda

frågor har herr Holmdahl deltagit i herr Peterssons i Lidingö villastad ställe.

Genom en den 31 januari 1913 dagtecknad proposition, nr 46, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande här nedan

intagna förslag till

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 21 käft. (Nr 22.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottets

yttrande.

Historik.

1) lag om expropriation,

2) lag om ändrad lydelse av 16, 24, 36 och 45 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan avledning av vatten,

4) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt

5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning.

I samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling förehaft följande med anledning därav väckta

motioner, nämligen

inom Första kammaren

nr 101 av herr friherre H. Falkenberg, och

» 102 av herr K. J. Ekman; samt

inom Andra kammaren

nr 259 av herr Johan Olofsson,

» 260 av herrar Karl Starbäck, A. F. Vennersten och F. W. Thorsson,

» 265 av herr A. Wedin,

» 266 av herr Carl Lindhagen,

» 267 av herr E. von Hofsten, och

» 268 av herrar Sven Persson, Hj. Branting, Herman Lindqvist,

F. W. Thorsson, Nils Persson, E. Palmstierna, Viktor Larsson, A. J.

Cliristiernson, Värner Rydén och Bernh. Eriksson.

I motionens nr I: 101 syfte har herr Ekans Ericson instämt och i

motionen nr II: 266 herrar C. Winberg, Ernst Hage och N. A:son Berg.

För innehållet i dessa motioner lämnar utskottet redogörelse här

nedan, i de delar, som åsyfta ändringar i den kungl. propositionen, i samband

med behandlingen av denna.

Kravet på en omarbetning av expropriationslagstiftningen har, som bekant,

redan länge gjort sig gällande i vårt land såväl inom Riksdagen som från

myndigheters och enskildas sida. Huvudsakligen i två avseenden hava anmärkningar

mot de nuvarande bestämmelserna framställts. Till en början har

framhållits, att grunderna och sättet för bestämmandet av ersättningen för

den exproprierade egendomen äro synnerligen otillfredsställande och ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

innebära erforderlig garanti för en rättvis bestämning av densamma. Sålunda

har i skrivelse till Konungen den 25 april 1906 Kungl. arméförvaltningen,

under framhållande av att vid förvärv av mark, som under de

närmast föregående åren ägt rum för lantförsvarets behov, utgifterna för

de förvärvade områdena vid flera tillfällen icke stått i skäligt förhållande

till dessa områdens värde, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande,

huruvida icke åtgärder skulle kunna vidtagas till framtida förekommande

av detta missförhållande. De åtgärder, som härvid särskilt

ifrågasattes, gingo ut på dels att giva bindande verkan åt förberedande

avtal om försäljning av fast egendom, dels att vidtaga förändringar i expropriationslagstiftningen,

avseende bland annat införande av permanenta

expropriationsnämnder och s. k. försöksexpropriation. Vidare har Riksdagen

i skrivelse den 23 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till ändamålsenliga

lagbestämmelser i fråga om grunderna och sättet för bestämmande

av de ersättningsbelopp, som skola utgivas i anledning av jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov.

De erinringar, som enligt vad ovan nämnts, framställts mot lagstiftningen

på detta område, hava vidare avsett behovet av en utvidgning av

expropriationsinstitutets användning. Jämlikt 1 § i Kungl. förordningen

den 14 april 1866 om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov

kan expropriation äga rum »antingen till rikets försvar, till allmän väg,

bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttappning

eller sänkning av sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning,

till allmän byggnad eller till dylikt allmänt behov», varjämte flygsandsfält

kan exproprieras, då ägaren försummat att därom taga föreskriven vård.

Avenså är stadgat, att då fråga är om jords eller lägenhets begagnande

för utläggning av elektriska ledningstrådar, vad för ändamålet är behövligt

skall under viss förutsättning upplåtas, utan att jorden eller lägenheten

löses.

Redan kort tid efter utfärdandet av 1866 års förordning väcktes

förslag om tillägg till de sålunda i lagen medgivna expropriationsanledningarna.

Genom särskilda författningar har ock sedermera området för

expropriationsinstitutet utsträckts. Sålunda har stadgats genom Kungl.

förordningen den 30 december 1880, att strandägare är pliktig tåla, att

vatten, varöver han äger råda, bortledes för någon orts förseende med

dess behov av vatten, för farled eller flottled eller för annat allmänt behov;

genom lag den 29 juni 1900, att Konungen äger föreskriva om förändringar

i egendoms bruk, som prövas erforderliga till undanröjande av fara

för vattenlednings förorenande; samt genom lag den 25 juni 1909, att expro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

priation må äga rum för jordområdes avsättande såsom naturminnesmärke

eller för avlösande av servituts- eller nyttjanderätt, som må vara medgiven

å till nationalpark avsatt område. Därjämte har i lagen den 27

juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

meddelats stadgande!! om expropriation för framdragande av elektrisk

ledning, avsedd antingen för någon orts förseende med belysning eller

drivkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan

industriell anläggning, som tinnes vara av större betydelse för det allmänna.

Slutligen må erinras om de i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning meddelade bestämmelser rörande jordägarens

skyldighet att i det allmännas intresse avstå mark eller tåla inskränkning

i sin rätt att förfoga däröver.

De sålunda gjorda tilläggen till 1866 års förordning hava emellertid

icke motsvarat de krav på en utvidgad tillämpning av expropriationsinstitutet,

som särskilt under de senare åren gjort sig gällande och vilka

bland annat tagit sig uttryck i åtskilliga framställningar i ämnet till

Kungl. Maj:t.

Med överlämnande av förslag till lag om begagnande av samfärdsvägar

inom vissa områden för anläggningar, tillhörande statens telegrafeller

telefoninrättningar, anhöll Kungl. telegrafstyrelsen i underdånig

skrivelse den 22 september 1903 om vidtagande av sådan lagstiftning, att

styrelsen inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets städer ägde

tillämpning, skulle äga rätt att på, över och under samfärdsvägar, såsom

gata, väg, allmän plats eller vattendrag, anlägga, använda och underhålla

till statens telegraf- eller telefoninrättningar hörande ledningstrådar med

stolpar, isoleringar, kabeltrummor, kabelbrunnar o. d.

Den 13 april 1904 anhöll Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t,

att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida och under vilka

villkor rätt att medelst expropriation förvärva mark kunde medgivas för

anläggning av sådana linbanor, som kunde anses vara av större betydelse

för det allmänna, samt, därest utredningen gåve anledning därtill, för

Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i angivna syfte. Vidare

har Riksdagen i skrivelse den 30 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till åtgärder, särskilt med anlitande av expropriation, i ändamål att

vid fisklägen, stationssamhällen och andra områden på landet, där en

sammanträngd befolkning bor eller kan uppstå, på ett mera tillfredsställande

sätt än hittills ordna förhållandena med avseende å redan, befintlig

eller för samhällets utvidgning erforderlig tomtmark. Och i en

annan skrivelse av samma dag hemställde Riksdagen till Kungl. Maj:t om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

framläggande av förslag till sådan ändring i 1902 års ovannämnda lag

om elektriska anläggningar, att expropriation av jord måtte medgivas,

utom för ledningarnas framdragande, jämväl för kraftstation, dammfästen,

vattenledningar o. d.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 januari 1908 har skytteförbundens

överstyrelse hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande

av lagstadgad rätt för skytteföreningar att under lämpliga villkor

förvärva mark för skjutbanor på enahanda sätt, som vore stadgat för jords

avträdande för allmänt behov.

Förutom dessa hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar må vidare

nämnas de förslag i förevarande ämne, som innehållas i Norrlandskommitténs

den 27 oktober 1904 avgivna betänkande ävensom i den s. k. torpkommissionens

betänkande av den 6 maj 1911.

Norrlandskommitténs förslag i förevarande hänseende avsåg rätt till

expropriation såsom en nödfallsutväg, för den händelse av kommittén föreslagna

åtgärder till återvinnande åt allmogen på frivillighetens väg av de

på trävaruindustriens skogar befintliga odlingslägenheter icke skulle leda

till önskat resultat. Därjämte framkastade kommittén den tanken, att

enär i Norrland ett stort antal jordbrukslotter avstyckats från sågverksindustriens

skogshemman, utan att ens den allra nödvändigaste husbehovsskog

därvid medföljt, det tilläventyrs kunde bliva nödvändigt att taga

under övervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för att på

expropriationsväg tillägga dessa fastigheter nödig skogs-, betes- och odlingsmark.

Av reservanter inom kommittén framlades det i herr Wedins

ovannämnda motion berörda såsom bilaga vid detta utlåtande fogade lagförslag.

Torpkommissionens förslag, benämnt »förslag till lag om lösningsrätt

för innehavare av vissa på fyrtionio år eller längre tid avsöndrade

lägenheter», gick ut därpå, att om nyttjanderätt till under huvudgård

lydande lägenhet upplåtits på viss tid, ej understigande fyrtionio år, och

de å lägenheten uppförda byggnader tillhörde nyttjanderättshavaren, denne

skulle äga, sedan upplåtelsetiden tilländagå^, i viss föreskriven ordning

lösa till sig lägenheten, därest värdet av den till lägenheten hörande jorden

understeg värdet av åbyggnaden.

Slutligen vill utskottet erinra om de under de senaste sex åren

inom Riksdagen motion svis framställda förslag om användande av expropriation

i åtskilliga av motionärerna angivna syften, vilka förslag emellertid

antingen av Riksdagens båda kamrar förkastats eller på grund av

kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit. Sålunda har föreslagits expropriation

såsom medel för att kunna i lämpliga fall åt det allmänna med

äganderätt förvärva kalmarker och annan ödelagd, skogsbördig mark (riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

dagarna åren 1907 och 1908), för bildande av kommunalskogar (1909),

för det allmännas förvärv av vattenfall (1908, 1909 och 1910), för anskaffande

av tomtmark till samlingslokaler åt sammanslutningar för social,

politisk, religiös eller kulturell verksamhet (1907, 1909, 1910 och 1912),

för anskaffande av tomtmark för sådan ekonomisk verksamhet, som omförmäles

i 1 § av lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

(1907 och 1909), för åstadkommande av tryggade besittningsförhållanden

för innehavare av torp och andra lägenheter å rekognitionsskogar

(1911 och 1912) samt slutligen för de i herrar Perssons med fleres

och Lindhagens ovan omförmälda motioner föreslagna ändamål (1909

—1912).

Med anledning av Riksdagens ovanberörda skrivelser, ävensom ovannämnda

under åren 1903, 1906 och 1908 till Konungen gjorda framställningar

hade emellertid Kungl. Maj:t den 20 mars sistnämnda år uppdragit

åt eu kommitté att verkställa revision av expropriationslagstiftningen

m. m., därvid kommittén särskilt skulle hava att till behandling upptaga

frågan om utsträckt tillämpning av expropriationsinstitutet. Sedan

kommittén den 15 september 1910 avgivit betänkande med förslag till lag

om expropriation, lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27

juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

samt lag, innefattande tillägg till förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom, inhämtades utlåtanden över förslagen

från överståthållareämbetet och Konungens befallningshavande i länen,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, varjämte domänstyrelsen

hördes över viss del av förslaget till lag om expropriation.

Dessutom hava, sedan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnats samtliga

överexekutorer utom de redan nämnda, dessa med få undantag avgivit

yttranden, och jämväl svenska järn vägsföreningens styrelse har till Kungl.

Maj:t inkommit med yttrande i ämnet.

Sedan förslagen till lag om expropriation och till lag om ändrad

lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902 med hänsyn till anmärkningar,

som av de sålunda hörda myndigheterna framställts, inom

justitiedepartementet omarbetats, därvid av sistnämnda förslag dock endast

en mindre del bibehållits, samt förslaget innefattande tillägg till inteckningsförordningen

delvis inarbetats i förslaget till lag om expropriation

och i övrigt fått förfalla, blevo de sålunda föreliggande förslagen jämte

ett inom departementet utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av

36 § i inteckningsförordningen underkastade lagrådets granskning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Med anledning av inom lagrådet framställda anmärkningar hava

förslagen till lag om expropriation och till lag om ändrad lydelse av 1 §

i lagen den 27 juni 1902 i vissa hänseenden ytterligare jämkats samt

tillika ej mindre i stället för förslaget till lag om ändrad lydelse av 36 §

inteckningsförordningen, förslag uppgjorts till lag om ändrad lydelse av

16, 24, 36 och 45 §§ i samma förordning, än även utarbetats förslag dels

till lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning

och annan avledning av vatten dels ock till lag om ändring i vissa delar

av lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning.

De ifrågavarande lagförslagen hava nu med förevarande proposition

förelagts Riksdagen till antagande.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa

till den kungl. propositionen jämte de därvid fogade utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll.

Utskottet har funnit förslagen vara av beskaffenhet att med de ändringar,

utskottet här nedan föreslagit, böra av Riksdagen godkännas.

Förslaget till lag om expropriation.

Såsom av den föregående framställningen framgår, har den verk- Förslage

ställda omarbetningen av expropriationslagstiftningen till en av sina hu- °Z{h

vuduppgifter haft att tillgodose behovet av en utsträckt tillämpning av manna

expropriationsinstitutet. grunder.

Åtskilliga utvägar hava för lösande av denna uppgift vid olika tider

i olika länder anlitats. Efter föredöme av vissa utländska lagar hade expropriationslagskoinmittén

för sin del stannat vid att endast i allmänna

drag. beteckna det område, inom vilket i de särskilda fallen expropriationsrätt

kunde medgivas, samt i enlighet därmed ur sitt förslag

uteslutit varje, detaljerat angivande av expropriationsändamålen och 1

stället föreslagit, att expropriation skulle få äga rum, så snart Konungen

prövade det nödigt för allmänt gagn. Utan tvivel innebär en dylik lösning

av denna fråga åtskilliga fördelar. Lagstiftningen skulle genom dylik

formulering erhålla möjlighet till anpassning efter olika tiders växlande

förhållanden och sålunda kunna tillgodose jämväl oförutsedda expropriationsändamål.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Emellertid torde de förmåner, som med denna avfattning av det

ifrågavarande stadgandet må vara att vinna — i vilket avseende utskottet

vill hänvisa till kommitténs betänkande — icke kunna motväga de olägenheter,

som därmed äro förenade.

Vid föredragningen av kommitténs lagförslag i statsrådet den 7 september

1912 yttrade departementschefen i denna fråga bland annat:

»Med erkännande av förslagets nyss angivna fördelar har jag för min

del icke kunnat anse det lämpligt eller ens möjligt att i detta avseende

bygga lagstiftningen på den föreslagna grunden. Under nuvarande tid, då

jordfrågorna intaga eu så framskjuten plats och meningarna i dem så starkt

bryta sig mot varandra, kan det säkerligen icke med framgång ifrågasättas

att åt Kungl. Maj :t skulle givas ett till sina gränser och sin innebörd

så vidsträckt och obestämt bemyndigande att ingripa i den enskilda

jordäganderätten. I den mån framställningar om expropriationsrättens utsträckande

till nya ändamål hittills förekommit, har stor olikhet i uppfattningen

oftast gjort sig gällande, och än mer måste antagas så bliva

händelsen beträffande många och viktiga frågor inom ett område med den

utomordentligt stora omfattning förslaget anger. Att skilja mellan dessa

meningar skulle enligt förslaget anförtros åt Kungl. Maj:t. Även om

riksdagen kunde förutsättas vara benägen härtill, förefaller det mig tveksamt,

huruvida icke denna uppgift mången gång skulle kunna bliva alltför

svår och ansvarsfull, för att Kungl. Maj:t skulle vilja på egen hand fullgöra

densamma. Expropriationen är det starkaste ingrepp i enskild rätt

lagstiftningen känner. Den giver det allmänna en makt, vars användande

för nya syften kan få den största betydelse för hela samhället. Ovisst

synes därför, huruvida frågor om mera principiella utvidgningar av expropriationsrättens

tillämpning någonsin skola kunna med trygghet avgöras

utan båda statsmakternas medverkan; att för närvarande mera klara och

bestämda riktlinjer än de föreslagna uppdragas för denna rätts utövning

torde vara nödvändigt.

Enligt min mening bör man vid den erforderliga utvidgningen av

möjligheterna till expropriation följa den väg gällande expropriationsförordning

angiver och alltså lämna en uppräkning av de viktigaste eller

mera säregna expropriationsändamålen med förklaring tillika att expropriation

må äga rum för syften jämförliga med de uppräknade.»

Utskottet vill för sin del i huvudsak ansluta sig till vad departementschefen

sålunda anfört och har således intet att erinra mot den principståndpunkt,

varpå i enlighet härmed 1 § i det för Riksdagen framlagda

lagförslaget i förevarande hänseende är byggt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

9

Vad därefter angår frågan om vilka ändamål, som böra särskilt uppräknas

såsom ägnade att vid behov tillgodoses genom expropriation, så

lärer det vara oundvikligt, att denna uppräkning får ett visst drag av

ojämnhet och bredvid varandra upptager ändamål av inbördes mycket olika

betydenhet. Skall den utsträckning av expropriationsinstitutets tillämpning,

som enligt vad ovan anförts är ett av deri nya lagstiftningens huvudsyften,

kunna ernås, så bliver det nämligen, på sätt i departementschefens nyss

återgivna yttrande antydes, nödvändigt att, jämte det de förnämsta expropriationsändamålen

naturligen i uppräkningen upptagas, jämväl angivas

vissa ändamål av mera säregen natur, däribland även sådana, som stå så

att säga på gränsen av expropriationsinstitutets användningsområde, men

vilkas inrymmande därinom funnits av förhållandena påkallat. Utan en

sådan åtgärd skulle dessa och med dem likvärdiga ändamål löpa fara att,

tvärtemot vad som erkännes vara ett allmänt intresse, icke kunna med

tillräcklig visshet hänföras till lagliga expropriationsändamål. Riksdagen

liar ock vid flera tillfällen i fråga om vissa dylika specialändamål funnit

sig höra i skrivelse till Ivungi. Maj:t uttala sig för deras inrymmande inom

expropriationslagstiftningen. Det sätt, varpå den ifrågavarande uppgiften

blivit löst i förslaget, har icke i sakligt hänseende ansetts böra föranleda

någon anmärkning från utskottets sida. Samtliga de ändamål, som i nu

gällande lag upptagas, innehållas jämväl i förslagets uppräkning, i den

mån de. ej gjorts till föremål för speciell lagstiftning, såsom fallet är med

expropriation för elektriska starkströmsanläggningar eller för genomförande

av stadsplan eller tomtindelning. Härförutom hava upptagits sådana ändamål,

som framhållits i Riksdagens ovanberörda framställningar eller för

vilka eljest — jämväl enligt utskottets mening — expropriationsrätt framstår

såsom välgrundad.

Vid den mera detaljerade behandling av förslagets särskilda bestämmelser,

som följer här nedan, vill utskottet upptaga till skärskådande de

erinringar, som i avseende å vissa av dessa ändamål motionsvis framställts.

Utöver vad i det framlagda förslaget upptagits, hava i herrar Lind- .Herrar

hagens och Wedins ovanberörda motioner hemställts om en betydande

utvidgning av expropriationsinstitutet genoxu intagande i den förevarande motioner,

expropriationslagen av vissa i motionerna angivna ändamål.

Herr Lindhagen har sålunda i sin motion hemställt bland annat, att

vissa lagbestämmelser om s. k. »social expropriation», som han föreslagit

Riksdagen att antaga, eventuellt måtte inarbetas i den föreliggande lageip i

enlighet med ett av honom avgivet förslag till ändrad lydelse av 1 §,°samt

att förslagets särskilda bestämmelser för olika ändamål av expropriation

måtte kompletteras med erforderliga föreskrifter för de utvidgningar av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 21 höft. {Nr.22) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

förslaget, som han ifrågasatt. Expropriation skulle alltså enligt herr

Lindhagens förslag kunna medgivas för att bereda dels torpare, bolagsarrendatorer

och andra på liknande sätt beroende jordbrukare å enskilda

domäner tryggad förfoganderätt över jordbruket med nödiga tillbehör,

dels den jordlösa befolkningen jord till nya jordbruk på större enskilda

domäner, dels innehavare av egna hus på ofri grund tryggad besittningsrätt

till marken och dels erforderlig tillgång på tomtmark å större enskilda

domäner för bostadsändamål eller idkande av näring.

Herr Wedins förslag åter avser infogande i den allmänna expropriationslagstiftningen

av det »förslag till lag angående skyldighet i vissa fall

för jordägare inom Norrland och Dalarne att avstå mark för jordbruksändamål»,

som av reservanter inom norrlandskommittén framlagts och

såsom bilaga fogats vid herr Wedins motion.

Av de ändamål, som av motionärerna ansetts böra, utöver de i det

framlagda lagförslaget upptagna, medföra expropriationsrätt, har en grupp,

omfattande torp och andra bebyggda lägenheter å annan tillhörig mark,

i viss mån behandlats av den förut omnämnda s. k. torpkommissionen,

som föreslagit, att dylika lägenheter skulle i viss omfattning bliva föremål

för lösningsrätt enligt i förslaget angivna grunder, under det en annan

grupp, den som särskilt beröres i herr Wedins motion, varit föremål för

utredning och förslag inom norrlandskommittén.

I fråga om dessa av torpkommissionen och norrlandskommittén avgivna

förslag har föredragande departementschefen yttrat: »Det skulle kunna

ifrågasättas, att det ändamål, som avses med nämnda» (torpkommissionens)

»förslag, borde upptagas bland dem, som kunna föranleda expropriation,

och att förslaget i övrigt borde inarbetas i den nya expropriationslagen.

Berörda lösningsrätt har emellertid icke anordnats såsom en expropriationsrätt,

beroende på tillstånd av Konungen i varje fall, utan bundits

vid vissa på förhand fastslagna förhållanden, vilkas tillvaro i det särskilda

fallet skall utrönas genom lantmäteriförrättning. Förslaget kan därför

icke ingå i expropriationslagstiftningen utan fullständig omläggning

och att vidtaga en sådan finner jag mig åtminstone för närvarande icke

hava anledning till. Jag delar för övrigt deri av expropriationslagskommittén

uttalade meningen, att vissa förhållanden, som kunna föranleda

behov av expropriation, genom sitt sammanhang med andra lagstiftningsuppgifter

eller eljest äro av så säregen natur, att de lämpligen regleras

genom speciallagstiftning. Till detta område har kommittén räknat norrlandskommitténs

förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande

åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarne av lämpliga odlingslägenheter.

Sistnärnnda lagförslag har även nu lämnats å sido. På samma sätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

11

tiar förfarits med en del andra under de senare åren väckta jordfrågor,

huvudsakligen avseende tvångsavlösning i vissa fall av äganderätten till

bebyggda jordbrukslägenheter på annans mark. Dessa frågor hänga nära

tillsammans med torpkommissionens och norrlandskommitténs nyssberörda

förslag och böra lämpligen behandlas i sammanhang med dessa.»

Vad departementschefen sålunda anfört äger uppenbarligen sin

riktighet även med avseende på de av motionärerna framlagda förslagen

i motsvarande delar och synes utskottet hava sin tillämplighet jämväl på

Övriga i de ifrågavarande motionerna upptagna förslag till utvidgning av

expropriationsinstitutet. Utskottet har således, oavsett den ståndpunkt utskottet

intager till frågan, huruvida rätt till expropriation överhuvud taget

bör medgivas för här avsedda ändamål — en fråga, vartill utskottet framdeles

återkommer — icke funnit bestämmelser härom böra infogas i den

nu förevarande expropriationslagen.

Vad angår lagförslaget i dess övriga delar må i allmänhet anmärkas, att

detsamma kan i sin helhet sägas i huvudsak vila på samma grund som gällande

lagstiftning. Expropriationsrätt skall även enligt förslaget meddelas

av Konungen. Ersättningsanspråkens prövning, om överenskommelse ej

träffas, skall föregås av en vid domstol företagen undersökning, till vilken

sakägarna stämmas. Ersättningen bestämmes därefter genom en nämnd,

tillsatt under samverkan mellan parter och myndigheter. Nämndens beslut

i fråga om ersättningsbeloppet får ej överklagas. Den bestämda ersättningen

skall i regel erläggas till den berättigade eller nedsättas hos

myndighet, innan det exproprierade området får tillträdas av nye ägaren.

Inom denna gemensamma ram hava de i åtskilliga fall högst väsentliga

förändringar och tillägg inarbetats, vilkas upptagande i lagstiftningen,

på sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår, vid särskilda

tillfällen påyrkats eller eljest ansetts behövligt.

Granskningen av förslagets särskilda delar och de i ämnet väckta

motionerna har, utöver vad redan anförts, givit utskottet anledning till de

uttalanden och de ändringar, som nedan under de särskilda paragraferna

anmärkas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Herr von

Hofstens

motion.

12 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

1 §•

Herr von Hojsten har i sill ovanberörda motion hemställt, att första

momentet i 1 § av förslaget skulle givas följande lydelse:

>1. Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk

genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt:

för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten,

skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighetens utveckling,

eller eljest för rikets försvar,

för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän

trafik, bro, hamn, lastningplats, kanal eller annan farled, flottled,

telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna

samfärdseln,

för linbana, som är behövlig för ett företag av större gagn för orten,

för allmän byggnad,

för annat därmed jämförligt ändamål av väsentlig betydelse för det

allmänna,

för kommunal byggnad, för allmän begravningsplats, för att inom

bebyggt område med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade

bostadsförhållanden, för att förse en ort med vatten eller förhindra

förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål, för avloppsledning

inom tätt bebyggt område så ock för annat därmed jämförligt

ändamål av väsentlig betydelse för eu ort.

Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan,

må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt för ändamål, som

nu är sagt.»

Enligt herr von Hofstens förslag skulle alltså först och främst expropriation

ej få medgivas för att »bereda befolkningen eller eu väsentlig del

därav å en ort plats för överläggningar i allmänna frågor eller upplysande

föredrag eller för anläggning till förbättrande av tillgången på

livsmedel eller andra förnödenheter eller för annat företag, som år

ägnat att främja något dylikt ideelt eller ekonomiskt syfte av synnerlig

vikt.»

Till stöd för sitt yrkande i denna del har motionären — efter erinran

om det vid 1912 års riksdag och några föregående riksdagar väckta

förslaget om rätt till expropriation i syfte att på landet anskaffa oundgänglig

tomtmark, avsedd att åt sammanslutningar för folkbildning och

nykterhet eller annan religiös, social eller kulturell verksamhet åstadkomma

samlingslokaler — bland annat anfört: »Jag medgiver, att omfönnälda

ändamål kunna vara synnerligen behjärtansvärda och att fall

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

13

förekommit, då det varit förenat med stora svårigheter att anskaffa lämplig

plats för dessa ändamål, men det synes mig dock innebära ett alltför

stort ingrepp i den enskilda äganderätten att för sådana undantagsfall

medgiva expropriationsrätt. Det har hittills, såsom ovan antytts, varit en

given regel i vår lagstiftning, att expropriation icke borde komma till

användning annat än där ett i särskild grad allmänt intresse krävt en

sådan åtgärd. Såsom »socialt och kulturellt» synes mig i själva verket kunna

betecknas hart när varje ändamål, som det moderna samhället kan anse

vid en viss tidpunkt värt att direkt eller indirekt främja. Därunder

skulle således kunna inbegripas snart sagt varje såsom förnuftigt ansett

ändamål. Därjämte må ock erinras, att lagförslaget lider av oklarhet,

vem expropriationsrätt skall för ovan angivna ändamål tillkomma. Med

avseende å expropriation för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden

är uti § 97 i lagförslaget angivet, att denna rätt icke må beviljas

annan än kommun eller municipalsamhälle. I nu omförmälda fall åter

stadgas, att expropriation må äga rum för att ''bereda befolkningen eller

en väsentlig del därav å en ort plats för överläggningar i allmänna frågor

eller---—’. Man kan, synes mig, ställa sig tveksam, vad uttrycket

’en väsentlig deV av befolkningen innebär. Menas därmed mer än halva

befolkningen i en kommun, eller innebär uttrycket, att vilken förening

som helst med något större antal ledamöter skulle äga expropriationsrätt

för beredande av plats för sina överläggningar eller för utövande av kooperativ

verksamhet?»

Utskottet kan ej dela dessa motionärens betänkligheter och instämmer utskottet,

till fullo i vad departementschefen anfört, då han framhåller angelägenheten

av att genom expropriation slagstiftningen tillgodose även bär nämnda

behov. Detta har också, vad angår expropriation av samlingslokaler, blivit

av Andra kammaren genom bifall till i ämnet väckta motioner upprepade

gånger godkänt. Därvid har framhållits, hurusom i de fall, varom här är

fråga, det ofta varit förenat med stora svårigheter, i vissa fall oöverstigliga,

att anskaffa tomtmark till erforderliga lokaler. Samma förhållande

har ock inom utskottet vitsordats; och vad särskilt angår den kooperativa

verksamheten har »Kooperativa förbundet» i en för utskottet tillgänglig

skrivelse genom angivna exempel påvisat svårigheten att erhålla nödig

tomtmark för uppförande av försäljningslokaler. För utskottet framstår

det såsom uppenbart, att det är en samhällsangelägenhet av synnerlig vikt,

att en ortsbefolknings strävanden att genom sammanslutning främja religiösa

eller etiska syften eller förskaffa sig ökade bildningsmöjligheter, bättre

tillfälle till dryftande av sina gemensamma angelägenheter eller billigare

levnadsomkostnader, icke förhindras genom rent yttre förhållanden av angivna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Herr von

Hofstens

motion.

beskaffenhet. Att till undanröjande av de svårigheter, som i förevarande

avseende möta, såsom ett yttersta medel anlita expropriation, då annan

utväg icke finnes, synes därför vara befogat.

Vad angår det ifrågavarande stadgandets formulering har utskottet

för sin del funnit densamma på ett tillfredsställande sätt angiva de ändamål,

som avses; och de erinringar, som däremot framställts, synas utskottet

sakna betydelse. Utskottet vill ock erinra därom, att lagförslaget upptager

enligt utskottets mening betryggande garantier mot missbruk av medgiven

expropriationsrätt, nämligen dels genom den i 68 § stadgade återlösningsrätt,

vilken ytterligare förstärkts genom den av utskottet föreslagna lydelsen

av nämnda §, dels ock genom den uttryckliga erinran i 5 §, att det tillkommer

Konungen att i fall, där så finnes erforderligt, meddela särskilda

bestämmelser till tryggande av att fastigheten användes för det avsedda

ändamålet. Denna erinran har, efter vad i departementschefens yttrande

uttalas, influtit med särskild hänsyn till expropriation för ifrågavarande

ändamål.

Herr von Hofsten har i sin motion med avseende å denna paragraf

ytterligare anfört bl. a.: »Expropriationsrätt föreligger jämväl enligt Kungl.

Maj:ts omförmälda förslag: ''för något en kommuns eller annan dylik samfäliighets

allmänna ändamål’. Enligt herr statsrådets yttrande till statsrådsprotokollet

är under omförmälda expropriationsbegrepp att hänföra

jämväl expropriation av ett vattenfall i och för en anläggning för en orts

förseende med belysning eller drivkraft. En kommun skulle alltså vara

berättigad att för något sitt ändamål expropriera ett vare sig monterat

eller omonterat vattenfall, beläget hur långt från samhället som helst.

Jämväl denna utsträckning av expropriationsrätten synes mig innebära ett

oberättigat intrång i en ägares av ett vattenfall fria förfogande över sin

egendom och skulle även kunna lända till förfång för kommun eller samfällighet,

som med hänsyn till belägenheten kunde hava mera befogat anspråk

att få tillgodogöra sig detsamma. Herr statsrådet anför gentemot

expropriationskommitténs förslag: ’att expropriation skulle äga rum, så

snart Konungen prövar nödigt, att fast egendom tages i anspråk för allmänt

gagn’, att en sådan uppgift skulle kunna bliva för Kungl. Maj:t

alltför svår och ansvarsfull. Man kan i detta sammanhang framhålla, att

samma svårighet må anses föreligga, då det gäller en kommuns ''allmänna

ändamål’. En uppräkning av de viktigaste eller mera säregna expropriationsanledningarna

för kommunala allmänna ändamål synes därför vara

jämväl i berörda hänseende den lämpligaste vägen. Ett sammanförande

i § 1 av lagförslaget av å ena sidan rent allmänna ändamål och å andra

sidan kommunala ändamål synes jämväl lämpligt.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

15

I överensstämmelse härmed har motionären föreslagit ovanintagna

förändrade lydelse av paragrafen i denna del.

Utskottet har ej heller i detta avseende kunnat biträda motionärens Skottet,

förslag. De skäl, som nödvändiggjort en uppräkning av expropriationsändarnålen

i fråga om expropriation för statens behov, föreligga icke med

avseende å en kommuns eller annan dylik samfällighets allmänna ändamål.

Såsom departementschefen framhållit, torde å ena sidan kommunernas

uppgifter hava en naturlig begränsning, som utesluter faran för mera vittutseende

ingrepp i jordförhållandena, under det å andra sidan ganska

många och växlande syften anses falla eller kunna med fördel dragas

inom ramen för de större eller mindre, borgerliga eller kyrkliga kommunernas

verksamhet.

Vad särskilt angår motionärens förslag att från föremålen för den

kommunala expropriationsrätten utesluta vattenfall, som enligt vad departementschefen

erinrat äro att hänföra till fastigheter, som kunna exproprieras

för här ifrågavarande ändamål, synes det utskottet icke råda tvivel

om att såväl för kommunen som för staten ofta kan vara av synnerlig

vikt att äga tillgång till erforderlig vattenkraft, vilken ej kan på annat

sätt än medelst expropriation förvärvas. Även här synes den förut framhållna

begränsning, som ligger i de kommunen tillkommande uppgifternas

i kommunallagarna angivna omfattning, vara tillfyllestgörande garanti mot

missbruk. Vad angår den av motionären befarade konkurrensen mellan

olika kommuner, lärer densamma i allmänhet ej komma att medföra större

svårigheter,. än vartill varje annat expropriationsändamål kan föranleda,

och vilka i allmänhet torde komma att lösas i samband med prövningen

av expropriationsanspråket. Det må slutligen ock erinras, att lagrådet

lämnat förevarande stadgande i förslaget utan saklig anmärkning.

För vinnande av större överskådlighet och på det att vid tillämpningen

av de ifrågavarande bestämmelserna hänvisning till de särskilda momenten

må kunna ske med mindre omgång, har utskottet i huvudsaklig överensstämmelse

med vad herr Lindhagen i sin motion i detta hänseende föreslagit,

ansett dessa böra förses med nummerbeteckning. Därvid har utskottet

dels låtit den i Kungl. Maj:ts förslag gjorda uppdelningen av paragrafen

i två punkter förfalla och i särskilda moment upptagit såväl de i

Kungl. Maj:ts förslag i ett moment sammanförda under 5, 6 och 7 i utskottets

förslag omförmälda expropriationsändamålen som de i andra

punkten av Kungl. Maj:ts förslag angivna (mom. 8, 9 och 10), dels ock

vidtagit några därav betingade redaktionella ändringar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

1 anslutning till utskottets förslag beträffande förevarande paragraf

har ändring gjorts i de uti 97—99 §§ förekommande hänvisningarna till

bestämmelserna i denna paragraf; varjämte i 73 § en omkastning skett

av paragrafens båda moment och i samband därmed i rubriken till avdelning

2. av förslaget vidtagits motsvarande förändring.

2 §•

Utskottet har ansett att i enlighet med förslagets språkbruk i övrigt

det i denna paragraf undantagsvis använda uttrycket »fast egendom» bör

utbytas mot ordet »fastighet».

5 §•

Då paragrafens andra stycke enligt dess lydelse i Ivungl. Maj:ts förslag

synes innebära, att det ankommer på jordägaren att förebringa bevisning

därom att annat för det avsedda ändamålet tjänligt område finnes,

för att vid prövning av expropriationsanspråket någon hänsyn skall kunna

tagas till ett dylikt förhållande, men en sådan fördelning av bevisbördan

varken torde vara avsedd eller lämplig, har utskottet åt stadgandet givit

eu avfattning, som utmärker, att utredning och prövning av dylik fråga

bör, därest anledning därtill gives, äga rum oberoende av om bevisning i

nämnda avseende af jordägaren förebragts eller icke.

7 §•

Enligt de nu gällande allmänna föreskrifterna rörande expropriationsersättningens

bestämmande skall vid expropriation af fast egendom

ägaren först och främst erhålla lösen för själva egendomen. Denna lösen

bestämmes efter vad jord eller lägenhet av lika beskaffenhet och godhet

i orten högst gäller. '' Uppkommer tillika skada för ägaren genom den

exproprierade egendomens användande för allmänt behov, skall ersättning

därför bestämmas till högsta belopp, vartill skadan skäligen må skattas.

Lider annan än ägaren förlust genom expropriationen, skall likaledes ersättning

med högsta skäliga belopp utgå såväl för vad som avstås som för

den skada jordens eller lägenhetens användande för allmänt behov därutöver

kan föranleda. Exproprieras endast nyttjanderätt — i de undantagsfall

då sådant är medgivet — skall ersättning för intrång bestämmas enligt

uppskattning till högsta skäliga belopp av den skada, som förorsakas

genom intrånget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 17

Utan tvivel hava dessa bestämmelser, som giva starkt uttryck åt att

gottgörelsen i allmänhet bör beräknas högt, i åtskilliga fall givit anledning

till en oskäligt hög uppskattning av ersättningens belopp.

Detta ej sällan överklagade förhållande har föranlett det försko- till

ändrade bestämmelser härutinnan, som innefattas i 7—11 §§. Utgående

ifrån att vid expropriation skall gäldas ersättning för verkliga ekonomiska

värdet av vad som frångår fastighetsägaren, föreskriver förslaget, att löseskilling

skall erläggas, motsvarande fastighetens värde, och genom expropnationen

uppkommen skada ersättas (7 §). Dessutom har till åstadkommande

av en rättvis uppskattning för vissa fall meddelats särskilda

bestämmelser angående ersättningens beräkning (8—10 §§).

Herr Lindhagen har i sin ovanberörda motion (II: 266) hemställt

att förslagets bestämmelser om expropriationsersättning måtte omarbetas i

vissa i motionen närmare angivna syften.

Såvitt angår förslagets allmänna bestämmelser har herr Lindhagen

sålunda anfört: °

»Slutligen bör något övervägas, vad som skall menas med ''eo-enaomens

värde i allmänhet. Enligt gällande lag är värdet som sagt vad

jord av enahanda beskaffenhet i orten ''högst galler''. I skogskommitténs

betänkande av år 1909 föreslogs jordlösen för expropriation i visst fall

av vanskött skogsmark till vad jord av lika beskaffenhet ''lägst skattas må’

rvorrlandskommittén bestämde värdet till vad jord av lika beskaffenhet och

godhet i orten ''i allmänhet galler’, vilket val i stort sett motsvarar det

nu framlagda förslagets uttryck.

föi höjd ersättning utgår enligt ett par specialförfattningar. I

1880 års förordning om jordägares rätt över vattnet å hans grund stadgas,

att jord, som i visst fall genom uppdämning sättes under vatten eller

skadas, skall ersättas med ''fidla värdet och hälften därutöver’. Detsamma

gäller skada, som genom dammbyggnad tillskyndas fiske. Lagen av år

1902 om elektriska anläggningar stadgar den strängaste ersättningsskyldigheten.

Därest jord, som enligt nämnda lag avstås, användes för annans

räkning än kronans, skall nämligen förhöjning i ersättningen äga rum

med hälften av det belopp, som jämlikt de i 1866 års förordning stadgade

grunder skall utgå. Av intresse är emellertid, att denna författning

i ersättningsfrågan gör skillnad på de ändamål, den avträdda jorden skall

tjäna. De statsliga ändamålen ha, som man ser, ansetts böra vidkännas

en lindrigare utgift. Ansatser a andra sidan till ett erkännande, att ersättning

bör utgå efter billigare grund än den nu allmänt gällande, förekomma

också redan i lagstiftningsarbetet. För städerna innehåller sålunda

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt 21 käft. (Nr 22.)

Herr

Lindhagens

motion.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

lagen angående stadsplan och tomtindelning den nya bestämmelsen, att

ägare av° tomt vid gata, som finnes upptagen i stadsplan, och icke upplåtits

till allmänt begagnande, skall vara skyldig ersätta, samhället värdet

av gatumarken utmed tomten intill gatans mitt, dock ej till större bredd

än nio meter.

Enligt gällande lag liksom enligt det nu framlagda lagförslaget skall

det egendomsvärde, från vilket man har att utgå, bestämmas för varje

särskilt fall efter expropriationsnämndens fria uppfattning. Förslaget inför

här till iakttagande en särskild hänsyn blott till värdestegring i följd

av själva det företag, för vilket expropriation skall äga rum. Detta leder,

frånsett obehörig vinst för jordägaren i ovannämnda speciella avseenden,

fortfarande till mycket godtycke och lämnar utrymme för allehanda försök

till jordocker. Det naturligaste vore kanske att fastslå i lagen såsom utgångspunkt

det officiella taxeringsvärdet, varifrån skulle få göras avvikelser

1 de fall och till de belopp, som lagen närmare uppräknade. Ett fastställande

av jordlösen på grundval av taxeringen skulle ännu rationellare

kunna genomföras, ifall taxeringen skilde mellan jordvärdet och markens

värde på grund av nedlagt arbete och omkostnader. Denna tanke läi vara

realiserad på Nya Seland och framföres även i de danska husmännens bekanta

Kögeresolution.»

I frå^a om grunderna för bestämmande av värdet anförde expiopiiationslagskommittén

bl. a., att expropriationsersättningen borde utgöra just så

mycket, att jordägarens förmögenhet efter expropriationen vore densamma,

som den skulle hava varit, om någon expropriation ej ägt rum. Vid bestämmandet

av löseskillingen för fast egendom borde värderingsmännen taga

hänsyn till alla förhållanden, som efter sakens natur borde därvid inverka.

Oftast torde värdet motsvaras av den köpeskilling, som kunde antagas vara

att erhålla vid frivillig försäljning. Det kunde emellertid hända, att försäljningar

icke skett i så stor omfattning och på sådan tid, att säkei ledning

kunde hämtas från desamma. Uppskattningen borde då göras efter andra

förhållanden. Det sätt, varpå fastigheten använts och den avkastning, som

vunnes, vore därvid tydligen av stor vikt. Men om fastigheten med annan

användning kunde lämna högre avkastning, borde hänsyn tagas även där

till, under förutsättning att denna användning icke blott utgjorde en avlägsen

möjlighet utan med tämligen stor säkerhet vore genomförbar inom

rimlig tid och sålunda borde höja priset även vid fiiiillig försäljning.

Jämväl åt förmåner, som icke i och för sig vore ekonomiska, borde inflytande

tillmätas, om de vore av beskaffenhet att kunna uppskattas även

av andra än den dåvarande ägaren och alltså giva fastigheten ett högre

värde i det allmänna omdömet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

19

Enligt utskottets förmenande synes det ligga i sakens natur att för

bestämmande av det verkliga ekonomiska värdet hänsyn måste tagas till

en in ängd omständigheter av enahanda eller liknande art, som dem kommittén

angivit. Att såsom grund för beräkningen utgå från ett värde,

vilket såsom taxeringsvärdet bestämmes ur helt andra hänsyn än de, som

bär böra vara avgörande, synes utskottet icke låta sig göra; det skulle i

många fall leda till obillighet och orättvisa. Ej heller i övrigt synes motionären

hava anfört tillfredsställande skäl att i allmänhet frångå de grunder

för expropriationsersättningens uppskattning, som av kommittén angivits.

Vad angår de särskilda bestämmelser i fråga om fastställandet av

ersättningen vid vissa slag av expropriationsändamål, varom herr Lindhagen

jämväl hemställt, vill utskottet längre fram därom avgiva yttrande

(sid. 34 och följ.).

I fråga om det sätt, varpå bestämmelserna om expropriationsersättningens

beräkning blivit avfattade, har herr von Hofsten i sin ovanberörda

motion — efter en redogörelse för gällande lags bestämmelser i

ämnet — vidare anfört: »I det föreliggande lagförslaget under § 7 stadgas

däremot, att. löseskilling för fastighet, som exproprieras, skall utgå motsvarande

fastighetens värde, ävensom att för skada eller intrång ersättning

skall gäldas. Nu må visserligen medgivas, att ovan omförmälda uttryck

''högst gäller’ kunnat bliva vid expropriationsvärderingar så att säga missbrukat,

så att en alltför hög ersättning blivit tilldömd; å andra sidan kan

jag icke finna annat, än att den uti ifrågavarande lagförslag i berörda

hänseende .använda formuleringen jämväl kan misstolkas, så att en i förhållande

till egendomens värde eller det föreliggande intrånget oskäligt

låg ersättning kan komma att utdömas. Då nämligen ett expropriationsförfarande

väl i de flesta fall innebär ett icke obetydligt intrång för ägaren

till den fastighet, som exproprieras, synes mig den möjligheten att,

på grund särskilt av omformuleringen utav hithörande bestämmelser, en

undervärdering må kunna förekomma, synnerligen betänklig. Av det anförda

framgår, . att, efter mitt förmenande, lagtexten i omförmälda hänseende

bör så formuleras, att fastighetsägarens rätt att erhålla full skälig

ersättning bättre tryggas, än vad som synes bliva fallet i Ivungl. Maj:ts

föreliggande förslag. Detta ändamål vinnes, om i berörda § 7 bestämmes,

att för fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling, motsvarande

''fastighetens fulla värde’ jämte liknande uttryck angående ersättning för

skada och intrång.»

Under åberopande härav har motionären för sin del hemställt, att åt

första stycket i 7 § skulle givas följande lydelse:

Iierr von

Hofstens

motion.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Utskottet.

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

»För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling, motsvarande

fastighetens fulla värde. Exproprieras en del av en fastighet och

lider återstoden skada eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade

delens användande, skall full ersättning därför gäldas. Uppkommer

eljest genom expropriationen skada för ägaren, skall ock sådan

skada till fullo ersättas.»

Då expropriationen ovedersägligen utgör ett synnerligen stort ingrepp

i dens förfoganderätt över sin egendom, som därav drabbas, och då onekligen

en viss fara föreligger, att de bestämmelser, som intagits i förslaget

i syfte att trygga mot för hög uppskattning, kunna verka i motsatt riktning,

har utskottet funnit angeläget att i förevarande paragraf gives ett

klart uttryck åt förslagets innebörd i fråga om ersättningens belopp och

förty i denna paragraf uttalat, att full ersättning skall utgå till jordägaren

för vad han nödgas avstå och för den skada han lider.

12 §.

Åt den i paragrafens första stycke innefattade bestämmelsen, att

därest genom upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt synnerligt men

för fastigheten föranledes, ägaren är berättigad fordra, att fastigheten skall

lösas, har utskottet ansett böra givas eu affattning, som tydligt utmärker,

att om en del av en fastighet lider sådant men, ägaren är berättigad

fordra, att det område, som därav drabbas, skall lösas.

23 §.

Då det synes olämpligt att utesluta ersättare för ordföranden i expropriationsnämnd

från att så länge ordföranden tjänstgör kunna användas

som ledamot i expropriationsnämnd, så mycket mera som han genom

deltagande i dylik nämnd bör kunna erhålla tillfälle att förvärva en erfarenhet

med avseende å expropriationsfrågor, som eljest icke torde stå

att i samma grad vinna, har utskottet i förslaget intagit föreskrift därom,

att ersättare skall vara valbar till ledamot i nämnd.

Utskottet har dock ansett att ersättaren endast av rätten bör få utses

till ledamot och i 27 § intagit föreskrift därom.

26 §.

Den avfattning, som i Kungl. Maj:ts förslag givits ifrågavarande

stadgande, torde lätt kunna giva anledning till tvekan, huru skall för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

faras, då någon, som utsetts till ordförande eller ersättare i expropriationsnärnnd

eller uppförts bland de till ledamöter valbara, sedermera på grund

av hinder av i paragrafen omförinält slag förlorar sin valbarhet till berörda

befattningar.

För att utmärka, att någon skyldighet att övervaka, huruvida dylikt

hinder efter valet uppstår, icke skall finnas för valmyndigheterna, har

utskottet föreslagit en ändring i det förevarande stadgandet.

27 §.

Rörande den av utskottet beträffande denna paragraf föreslagna

ändringen hänvisas till 23 §.

32 §.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag gäller som regel, att part för framställande

av anmärkning såväl i allmänhet beträffande hinder, som avses i 26 §

1 mom., som ifråga om de i 30 § omförmälda jäven äger tid ända till

dess nämndens förrättning avslutats.

Med hänsyn till de olägenheter, som eu först sent under målets

handläggning framställd invändning av sagda beskaffenhet kan medföra,

och då det synts utskottet som skulle partens berättigade anspråk fullt

tillgodoses, även om han icke tillerkännes rätt till dylik invändning i fall,

då han förut avvetat och kunnat framställa densamma men sådant underlåtit,

har utskottet föreslagit sådan ändring av stadgandet, att partens

ifrågavarande rätt i berörda fall på angivet sätt begränsas.

I samband därmed har utskottet vidtagit den redaktionsändring i

paragrafens första punkt, att orden »anledning till anmärkning» utbytts

mot orden »omständighet, varå anmärkningen grundas».

Då målet återförvisas till nämnden, synes utskottet enahanda skäl,

som föranlett det i sista punkten av första stycket i Kungl. Maj:ts förslag

stadgade undantag, jämväl kunna åberopas för medgivande av rätt att inför

rätten framställa jävsinvändning; varjämte i fråga om dylik invändnings

framställande inför nämnden uppenbarligen enahanda begränsning bör

gälla, som av utskottet föreslagits i stadgandets första punkt.

Slutligen har utskottet till förekommande av tvekan rörande innebörden

av paragrafens sista stycke intagit uttrycklig bestämmelse därom

att hinder, som av domstol prövats, ei få ånyo tagas under omprövning''

inom nämnden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Herr

Ekmans

motion.

33 §.

Då en av underrätt på landet utsedd ledamot avgår och någon av

rätten utsedd suppleant ej heller finnes tillgänglig, skulle, såsom expropriationslagskommittén

framhållit, avsevärd tidsutdräkt kunna vållas, om för

nämndens komplettering rättens nästa sammanträde ovillkorligen måste

avbidas. Med hänsyn härtill hade i kommitténs förslag stadgats, att under

dylika omständigheter rättens ordförande skulle äga företaga valet.

I likhet med kommittén har utskottet ansett en bestämmelse av dylikt

innehåll böra här inflyta. Någon allvarligare olägenhet av att i det

fåtal fall, varom här är fråga, åt domaren anförtro den befattning med

valet, som eljest skulle ankomma på rätten, torde icke kunna påvisas.

41 §.

De i denna paragraf vidtagna ändringarna äro av uteslutande redaktionell

art.

I sammanhang med lagens bestämmelser om expropriationsnämnden

har utskottet till behandling företagit det genom herr Ekmans ovan omförmälda

motion väckta spörsmålet om skyldighet för ordförande och ledamot

i expropriationsnämnd att aflägga sådan ed, som i nu gällande

expropriationsförordning föreskrives. I sådant avseende har herr Ekman

i sin motion anfört:

»Enligt nu gällande förordning om jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov, § 11, skola ledamöterna i den särskilda nämnd, som har

att pröva tvistiga ersättningsanspråk, inför rätten avlägga ed att utan vald

och mannamån efter bästa förstånd och samvete verkställa prövningen.

Något motsvarande stadgande finnes icke i fråga om den expropriationsnämnd,

Kungl. Maj:t nu föreslår. Då det emellertid är att befara, att

utan en sådan eller liknande edgång uppdraget att vara ledamot i nämnden

kan komma att uppfattas icke såsom en domarefunktion utan snarare

såsom ett ombudsmannaskap för den part, som i nämnden invalt ledamoten,

eller såsom ett förliknings- eller sammanjämkningsvärv, och att i

följd härav prövningen icke alltid blir tillräckligt omsorgsfull och betryggande,

hemställes, att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring

i Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag till lag om expropriation, att i

avdelningen ''Om expropriationsnämnd’ införes ett stadgande därom, att

ordförande och ledamot i expropriationsnämnd skall, innan förrättningen

tager sin början, förete, att i nämndens protokoll intagas, bevis, att han

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

23

inför domstol eller domare eller ock inför Konungens befallningshavande

avlagt domareed eller ed av den lydelse, 11 § i kungl. förordningen angående

jords eller lägenhets avstående för allmänt "behov den 14 april

1866 nu innehåller.»

Med avseende å denna fråga får utskottet hänvisa till de skäl, som

ex pr opriationsl agsko m mitt én anfört för sitt förslag i denna del. Kommittén

yttrar sålunda:

»Ed skall för närvarande avläggas särskilt för varje expropriation,

och såsom villkor för edens avläggande fordrar 11 § i expropriationsförordningen,

att nämnden skall vara fulltaligt samlad, en bestämmelse som

i tillämpningen ofta vållat mycken svårighet och tidsutdräkt.

Att dessa regler icke böra bibehållas har stått klart för kommittén.

Om ed fortfarande skall vara föreskriven, bör enligt kommitténs mening:

stadgas, att den, som kallas till ordförande eller suppleant för ordföranden

i expropriationsnämnder eller utses att vara valbar till ledamot i dylika

nämnder, skall avlägga ed en gång för alla, innan han första gången deltager

i nämnd.

Kommittén har emellertid tilltrott sig att ur förslaget utesluta varje

bestämmelse om ed. Det kan enligt kommitténs övertygelse icke med

skal betvivlas att personer, som, på grundvalen av offentlig myndighets

eller en valkorporations kallelse till ett allmänt förtroendeuppdrag, deltaga

i nämndens arbete, skola fullgöra sina åligganden lika samvetsgrant och

ordentligt utan att vara bundna av ed. Verkan av en ed, vars överträdande

icke kan tänkas medföra ansvar, ligger uteslutande i det moraliska

tryck eden kan utöva på den därav bundne. För att personer,

som behöva ett sådant tryck, även skola erfara detsamma, torde det vara

av vikt att de hava edens avläggande i färsk hågkomst. Edens säkerligen

redan nu mycket ringa betydelse i expropriationsmål nedsättes sålunda

ytterligare, om den skall avläggas en gång för alla och icke för varje

expropriation. Eu sådan förändring anser emellertid kommittén, såsom

nyss nämndes, vara nödvändig, om eden skall bibehållas. Det möter därför

också enligt kommitténs uppfattning så mycket mindre någon betänklighet

att taga steget fullt ut och alldeles avskaffa eden.»

Utskottet har med anslutning till de skäl, som sålunda anförts,

funnit sig icke kunna tillstyrka herr Ekmans förevarande förslag.

45 §.

Enligt 57 § åligger det Konungens befallningshavande att i fall, där

nämnden vid bestämmande av ersättningen gått utöver fastighetsägarens

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

yrkande, till exproprianten återställa överskott, som eventuellt uppstår

efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen. Det synes

emellertid mindre lämpligt, att Konungens befallningshavande hämd

skall hava att ingå i prövning av det processmaterial, med ledning varav

det bliver att bedöma, huruvida sådant fall skall anses föreligga. Av

denna grund har utskottet i förevarande § infört föreskrift att rätten

skall pröva frågan och, där ovannämnda förutsättning för överskotts

återställande till exproprianten tinnes föreligga, meddela besked därom.

50 §.

Då vederbörande sakägares rätt i icke ringa grad torde vara beroende

därav, att de i 48 § 2 stycket omförmälda handlingarna på sätt i

nämnda lagrum föreskrives vid nedsättningen av expropriationsersättningen

ingivas till Konungens befallningshavande, har inom utskottet ifrågasatts

att stadga påföljd jämväl för försummelse i detta hänseende.

Som emellertid med hänsyn till de berörda handlingarnas officiella

natur desamma utan svårighet och med endast ringa tidsutdräkt torde

kunna av Konungens befallningshavande införskaffas, har utskottet ansett

till fyllest, att skyldighet ålägges nämnda myndighet att ofördröjligen gå i

författning om anskaffande på den exproprierandes bekostnad av berörda

handlingar.

53 §.

Den i denna paragraf föreslagna ändringen är uteslutande av redaktionell

art.

56 och 57 §§.

Då vederbörande ersättningstagares intresse synes kräva, att hos

Konungens befallningshavande nedsatta expropriationsmedel så vitt möjligt

göras fruktbärande, har utskottet ansett föreskrift böra meddelas om

skyldighet för Konungens befallningshavande att ofördröjligen efter medlens

mottagande göra dem räntebärande genom insättning i bankinrättning,

oberoende av huruvida begäran därom framställts eller ej.

Föreskrift härom, vilken ansetts böra insättas före bestämmelserna

om sättet och villkoren för medlens utbetalning, har av utskottet införts i

56 §. Förutvarande 56 § har i utskottets förslag erhållit paragrafnummer

57, i sammanhang varmed en redaktionell ändring vidtagits i paragrafens

första stycke.

Vidare har utskottet ansett det böra i lagen uttryckligen stadgas,

att sammanträde för fördelning av nedsatt expropriationsersättning skall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 25

hållas så snart ske kan, samt intagit bestämmelse härom i tredje stycket

av sistnämnda paragraf.

Den i fjärde stycket av samma paragraf vidtagna ändringen är uteslutande

av redaktionell art.

61 och 62 §§.

Herr von Hofsten har i sin ovanberörda motion föreslagit sådan

ändring av 61 §, att den anmälan om återkallelse av expropriationsansprak,

varom i paragrafen förmåles, skall hos rätten eller domaren göras

sist innan nämnd, på sätt i 21 § stadgas, blivit tillsatt. Till stöd för

detta förslag har i motionen anförts följande:

»Enligt § 61 i Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition äger den exproprierande

rätt att återkalla expropriationsanspråket »sist innan rätten

meddelat utslag i målet». Omförmälda rätt föreligger alltså, till dess sökanden

blivit underkunnig om den av nämnden utdömda ersättningen;

med andra ord, han äger rätt att, om han skulle finna ersättningsbeloppet

efter sin uppfattning alltför högt tilltaget, låta ärendet förfalla. Det ligger

därvid nära till hands, att en sådan rätt kan av sökanden missbrukas;

i synnerhet som någon förpliktelse att ställa pant eller borgen för den

skada, som genom expropriationsanspråkets återkallande kan° uppstå för

sakägaren, icke föreligger. Mig synes därför lämpligt, att omförmälda

återkallande av expropriationsanspråket skall framställas »sist innan nämnden

blivit tillsatt.»

Åt första punkten i förevarande paragraf skulle enligt motionärens

förslag alltså givas följande lydelse:

»Vill den, som genom ansökning om stämning till rätten fullföljt

anspråk på expropriation, återkalla anspråket, göre han sist innan nämnd

blivit, på sått i 21 § stadgas, tillsatt, hos rätten eller domaren skriftlig

anmälan om återkallelsen, eller vare rättigheten till återkallelse försuten.»

Enligt kommitténs förslag var den exproprierande berättigad återkalla

expropriationsanspråket intill dess en månad förflutit efter det rättens

utslag i expropriationsmålet vunnit laga kraft. I motiven till förslaget

framhölls såsom skäl för den av kommittén intagna ståndpunkten, att

ifrågavarande rätt syntes hava stor betydelse för sökanden, vilken under

målets fortgång och särskilt då ersättningen blivit slutligen bestämd kanske

funne, att kostnaderna för det tilltänkta företaget bleve väsentligt högre

än han beräknat och måhända överstege hans förmåga. Att han då, "det

oaktat, skulle nödgas fortsätta företaget syntes varken med skäl kunna

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 21 käft. (Nr 22.) 4

Herr von

Hofstens

motion.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

fordras i det allmännas intresse eller vara påkallat av hänsyn till sakägarna.

I Kungl. Maj:ts förslag inskränktes den tid, varinom återkallelse

fino-e ske, på det sätt, att anmälan härom måste göras sist innan rätten

meddelat utslag i målet. Vid ärendets behandling i statsrådet yttrade

departementschefen härom bland annat, att därest syftet med en bestämmelse

om rätt att återkalla expropriationsanspråket skulle vinnas, denna

rätt otvivelaktigt måste utsträckas till en tid, då den exproprierande kunde

bedöma, vilka kostnader expropriationens genomförande skulle föranleda.

Att härvid gå så långt som kommittén föreslagit och låta rättigheten till

återkallelse äga bestånd intill en månad efter det domstolens utslag vunnit

laga kraft syntes dock knappast nödvändigt. Då expropriationsnämndens

uppskattning blivit känd av den exproprierande, hade han i de flesta fall

tillräcklig grund för att bedöma, om anledning till återkallelse funnes;

endast undantagsvis kunde frågor, som utövade något väsentligt inflytande

på hans ersättningsskyldighet, då vara oavgjorda.

Att såsom motionären ifrågasatt ytterligare inskränka den tid, inom

vilken återkallelse kunde äga rum, kan enligt utskottets förmenande icke

vara lämpligt. Tydligt är, att den i och för sig fullt befogade och betydelsefulla

återhållelserätten bleve skäligen meningslös, därest densamma

icke finge göras gällande, sedan expropriationsersättningen fixerats, och

något missbruk av rätten synes utskottet ej vara att befara särskilt i betraktande

av de betydande kostnader, som expropriationssakens behandling

redan på ett jämförelsevis tidigt stadium torde medföra.

Utskottet har sålunda icke ansett sig böra tillstyrka bifall till herr

von Hofstens motion i denna del.

Då emellertid vid prövning av expropriationsansökning hänsyn, åtminstone

i regel, icke lärer tagas till sökandens förmåga att gälda kostnad,

som i händelse av återkallelse kan komma att tillskyndas sakägare,

har utskottet ansett sakägarnes rätt påkalla föreskrift om skyldighet för

sökanden att före återkallelse av expropriationsanspråket ställa pant eller

borgen för dylik skada.

Stadgandet därom har intagits i 62 §; varjämte i 61 § meddelats

bestämmelse att vid ansökan om återkallelse skall fogas bevis om att

berörda skyldighet fullgjorts.

67 §.

Ehuru förevarande paragraf enligt dess lydelse i Kungl. Maj:ts förslag

torde böra tolkas på det sätt, att den exproprierande skall vara skyldig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

27

att gälda deri kostnad, som uppstår i följd af expropriationsmålets handläggning,

även om någon expropriation på grund av återkallelse eller eljest

icke kommer till stånd, har utskottet ansett lämpligt att uttrycklig bestämmelse

härom införes i paragrafen.

68 §.

Samma skäl, som föranlett införande av återlösningsrätt i vissa fall,

då område genom expropriation frånskilts en fastighet, tala enligt utskottets

mening för stadgande av dylik rätt jämväl då genom expropriation.

särskild rätt till en fastighet förvärvats. Utskottet har därför föreslagit

sådan ändring av förevarande paragraf, att dylik särskild rätt måtte

kunna av ägaren av den fastighet, som därav besväras, återlösas under de

för återlösning av exproprierat område stadgade betingelser.

Med hänsyn bland annat till vad utskottet i sammanhang med behandlingen

av det i herr von Hofstens motion gjorda yrkandet om ändrad

lydelse av .1 § i förslaget, under nämnda paragraf därom anfört har utskottet

därjämte föreslagit utsträckning av den tid, varinom lösningsrätt

måste göras gällande, till tjugu år efter expropriationens fullbordan.

69 §.

Då av undersökningar av det i denna paragraf omförmälta slag

skada och obehag lätt förorsakas, bör enligt utskottets mening, innan tillstånd

därtill av Konungens befallningshavande gives, genom noggrannare

prövning av expropriationsanledningens befogenhet, än med Kungl. Maj:ts

förslag avses, i möjligaste mån förekoinmas att dylika undersökningar äga

rum i oträngt mål.

Med hänsyn till den olägenhet och risk, som ett fällande av växande

träd, vilka för undersökningen anses böra borttagas, kan medföra för jordägaren,

synes utskottet det av kommittén föreslagna stadgandet om särskilt

tillstånd till vidtagande av dylik åtgärd böra bibehållas.

Utskottet har slutligen ansett billigheten fordra, att fastighetens

ägare och, om fastigheten är utarrenderad, arrendator! lämnas underrättelse

om att undersökning skall komma att vidtagas.

7° §.

Enligt utskottets förmenande bör skyldigheten att ställa pant eller

borgen för det i förevarande paragraf omförmälta fall göras ovillkorlig.

Orden »om Konungens befallningshavande prövar nödigt» hava därför av

utskottet uteslutits.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

73 §.

Angående de här gjorda ändringarna, får utskottet hänvisa till vad

därom ovan under 1 § anförts (sid. 15).

80 §.

Utskottet har ansett billigt, att underrättelse om markens tagande i

besittning av den exproprierande lämnas ej allenast ägaren utan jämväl

arrendator eller hyresgäst, som i sin rätt av besittningstagandet beröres,

ävensom att den, som äger eller på grund av arrende- eller hyresavtal

med nyttjanderätt innehar bostad å dylik mark, bör för det i paragrafen

angivna fall medgivas anstånd med flyttningen till den laga fardag, som

efter underrättelsens emottagande först inträffar.

81 §•

I överensstämmelse med vad som skett i 80 § bör enligt utskottets

mening jämväl i denna paragraf arrendator och hyresgäst likställas med

ägaren.

92 §.

Friherre

Falkenbergs

med fleres

motioner.

Vid denna paragraf har utskottet till behandling förehaft friherre

Falkenbergs och herr Starbäcks m. fl:s ovannämnda, likalydande motioner,

i vilka bl. a. anförts:

»I det av särskilda kommitterade framlagda betänkande med förslag

till Lag om expropriation m. in. har 79 § föreslagits erhålla följande

lydelse:

79 §. Upplåtes nyttjanderätt till egendom, som i 75 § omförmäles,

för framdragande av statens telegraf- eller telefonledning, njute ägaren ej

ersättning för upplåtelsen utan endast för skada, som därav må uppstå. Vid

expropriationen skall ersättning ej bestämmas för annan skada än den,

som då redan uppkommit. Uppstår därefter skada, varde ersättningen

därför, om överenskommelse ej träffas, bestämd av nämnd, som i 78 §

andra stycket sägs.

75 § lyder: I fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag

inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning,

eller inom fastställt hamnområde må expropriation ej avse egendoms avstående

utan endast upplåtelse av nyttjanderätt.

Kommitténs motiv till 79 § äro följande: Det undantag från de all
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

29

manna ersättningsreglerna, som ligger däri att vid upplåtelse av kommunikationsled

inom stad för statens telegrafeller telefonledning ersättning

enligt förslaget ej skall utgå för upplåtelsen utan endast för skada, som

därav må uppstå, har ansetts befogat på den grund, att berörda statsinrättningar

tjäna allmänna ändamål, som för städerna själva äro av stor

vikt och som dessutom icke sakna sammanhang med de kommunikationssyften,

för vilka städernas trafikleder i första rummet tillkommit. Att

ålägga städerna ett visst tillmötesgående, sträckande sig något utöver vad

en sträng tillämpning av vanliga rättsgrundsatser skulle bjuda, synes för

övrigt så mycket mindre vara olämpligt, som motsvarighet därtill från

statens sida torde erhållas genom den skyldighet, som enligt 80 § första

stycket skall åligga ägarna av elektriska anläggningar.

Undantag göres även från regeln, att ersättning för all skada, som

föranledes av expropriationen, skall erläggas eller åtminstone beräknas i

förväg en gång för alla. Den mera tillfälliga skada, som förorsakas t. ex.

därav att en gata någon gång med långa mellantider behöver upprivas

för reparation av en telefonkabel, kan icke lämpligen uppskattas på förhand.

Det synes därför vara bättre, att ersättning bestämmes för varje

gång, sedan skada inträffat. Någon osäkerhet för den skadelidande kan

detta icke medföra, när det är fråga om en statens anläggning. I övrigt

skall ersättningen för skada utgå efter vanliga grunder. Staden har sålunda

rätt till gottgörelse för all kostnadsförökning, som följer av markens

upplåtande, av vilket slag skadan än må vara.’

över kommitténs förslag hava av Kungl. Maj:t utlåtanden inhämtats

från, bland andra Överståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande,

varjämte samtliga överexekutorer lämnats tillfälle att yttra

sig i ärendet.

I den med anledning av dessa yttranden inom justitiedepartementet

verkställda över arbetning av förslaget till lag om expropriation har motsvarande

§ erhållit följande ändrade lydelse.

86 §. Upplåtes nyttjanderätt till egendom, som i 82 § omförinäles,

njute ägaren ej ersättning för upplåtelsen utan endast för skada eller

intrång, som därav må uppstå. Vid expropriationen skall ersättning ej

bestämmas för annat men än det, som då redan uppkommit. Uppstår därefter

skada eller intrång, varde ersättningen därför, om överenskommelse

ej träffas, bestämd av nämnd, som i 85 § andra stycket sägs.

82 § lyder: I fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag

inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning,

eller inom fastställt hamnområde må expropriation ej avse egendoms

avstående utan endast upplåtelse av nyttjanderätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Departementschefen yttrade: »Närmast i ordningen näinnes det ändamål,

för vilket expropriation hittills mest anlitats och säkerligen även framgent

kommer att i största omfattning äga rum, nämligen den allmänna samfärdselns

främjande. Under begreppet ''allmän väg’ eller ''dylikt allmänt

behov’ har hittills även järnväg måst hänföras, men att detta viktiga samfärdsmedel

nu skall särskilt upptagas ligger i sakens natur. Mellan järnväg

och spårväg torde någon skillnad icke kunna med bestämdhet uppdragas

annat än i varje särskilt fall, och även om en anläggning finnes vara av

det senare slaget, kan den utan tvivel äga sådan allmän betydelse att, i

den mån sättet för anläggningens framdragande gör expropriation användbar

och behövlig, rätt därtill bör kunna medgivas. Jämväl kanaler böra nu

särskilt nämnas. Att i förslaget talas om telegraf- eller telefonanläggning

i stället för ''utläggning av elektriska ledningstrådar’ torde icke innebära

någon väsentlig skillnad i sak. Såsom kommittén framhållit, kan det

visserligen tagas för givet att, då det nuvarande stadgandet tillkom,

därmed avsågos alla slag av elektriska ledningar, men torde, sedan genom

lagen den 27 juni 1902 särskilda bestämmelser meddelats om elektriska

starkströmsanläggningar, tillämpning av de allmänna stadgande^ knappast

ifrågakomma beträffande andra elektriska ledningar än svagströmsledningar.

Och bland dessa lära telegraf- och telefonledningar vara de enda, som

hava sådan betydelse för det allmänna, att särskilt stadgande om expropriation

till deras förmån bör meddelas.»

Redan av detta yttrande framgår, att någon ändring i sak av kommitténs

förslag ej avsågs av departementschefen.

I Lagrådet gjordes emellertid följande anmärkningar vid 86 §.

Justitieråden Borgström och Skarstedt:

»Stadgandet i första punkten av förevarande § innebär, att ett samhälle

är pliktigt att utan ersättning upplåta samhället tillhörig gatumark

för ändamål, som är för samhällets egna uppgifter främmande. Ett

sådant stadgande synes, såsom jämväl kommittén i sina motiv medgiver,

ej rätt väl överensstämma med eljest gällande rättsgrundsatser; och de

skäl, som av kommittén anförts till stöd för avvikelsen, kunna icke anses

tillfyllestgörande, även om man, i likhet med kommittén, vill inskränka

densamma till statens telegraf- och telefonledningar. Särskilt obilligt

i tillämpningen ter sig stadgandet för de fall, då samhället med kanske

dryga utgifter förvärvat gatumark och iordningställt densamma för sina

behov. Förbises må ej heller i detta sammanhang, att möjlighet att bereda

ersättning för det åtminstone temporära hinder i allmänna trafiken,

som förorsakas av ledningens anbringande, knappast synes förefinnas.

Någon synnerlig fördel för den exproprierande lärer den ifrågasatta befri
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

31

elsen ej heller innebära. Även om ersättning för upplåtelsen förklaras

skola utgå, torde nämligen ersättningsbeloppet komma att sättas tämligen

lågt med hänsyn såväl till innebörden av upplåtelsen som ock särskilt

till innehållet i 87 § första stycket och 88 § av förslaget. Slutligen må

erinras, att om ock område, som här afses, i regel torde vara i samhällets

besittning, ^ det dock icke är utan exempel, att sådant område tillhör enskild;

och för dylikt fall saknar uppenbarligen stadgandet varje berättigande.

På grund av det anförda hemställes, att ifrågavarande undantagsbestämmelse

uteslutes ur förslaget. I varje fall synes anledning icke

föreligga att, såsom i förslaget ägt rum, utsträcka bestämmelsens omfattning

utöver statens telegraf- och telefonledningar. Även om den enskilde

med sin anläggning tillgodoser ett allmänt intresse, torde hans egentliga

syftemål uteslutande vara den egna förtjänsten.

Därest i förslaget upptoges bestämmelse därom att ersättning för

nyttjanderätt samt för stadigvarande skada och intrång skall utgå i årlig

avgäld, skulle visserligen härigenom beredas möjlighet att utan hänsyn

till de fall, som avses i 87 § första stycket och 88 §, beräkna ersättningsbeloppets

storlek, men detta förhållande synes knappast innebära tillräcklig

anledning att här avvika från förslagets allmänna ståndpunkt att expropriationsersättning

skall utgå på en gång.»

Justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:

»Enligt bestämmelsen i sista punkten av denna § skall ersättning för

skada eller intrång, som uppstår efter expropriationen, i brist av överenskommelse

bestämmas av nämnd. Det förefaller emellertid mindre tilltalande,

att ett nytt eller kanske riktigare fortsatt expropriationsförfarande

sålunda skall kunna inledas efter det expropriationen fullbordats. För

övrigt torde bestämmelsen i fråga knappast låta sig tillämpas med mindre

den fullständigas med ganska utförliga föreskrifter om huru, för den händelse

det egentliga expropriationsmålet avslutats, ärende, som här avses,

skall. anhängiggöras, varest och inom vilken tid nedsättning skall ske,

påföljden för försummelse i nämnda hänseende m. in. Med hänsyn till

vad sålunda anförts hemställes, att bestämmelsen utbytes mot föreskrift,

att ersättningen, om överenskommelse ej kan träffas, skall bestämmas av

domstol. Därigenom skulle ock uppkomma enhetlighet i behandlingen av

tvistefrågor enligt förevarande lagrum och enligt 87 § första stycket, något

som icke är utan sin betydelse, för den händelse tvistefrågorna samtidigt

föreligga till avgörande. Så är t. ex. förhållandet, om å ena sidan samhället

påstår skyldighet för ledningens ägare att flytta densamma och å

den andra denne yrkar, att samhället för sin anläggning skall välja annan

plats mot ersättning enligt förevarande lagrum för kostnadsökningen.»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Justitierådet Sundberg:

»Även jag anser tillräckliga skäl ej föreligga att i förevarande fall

stadga sådant undantag från de allmänna reglerna, som första punkten av

86 § innebär. Och det synes mig ej heller vara skäl att göra ens det

undantag, som samma § i övrigt innehåller. Vid varje expropriation

måste man för beräkningen av skada, särskilt sådan som förväntas uppnå

o-enom det exproprierades användande, räkna med sannolikheter; och jag

kan ej finna, att i detta hänseende svårigheterna vid en expropriation å

plats, som omförmäles i 82 §, äro så väsentligen större än vid expropriation

för svagströmsledningar å annan plats eller vid åtskilliga andra

fall av expropriation, t. ex. för vattenledning eller för linbana, att ett så

viktigt avsteg från de grundläggande principerna i förslaget, som här är

ifrågasatt, är därav motiverat. Man skulle snarare kunna ledas till ett

motsatt antagande dels med hänsyn därtill att kostnaderna för bestämmande

i varje fall av uppkommen skada antagligen skulle bliva alltför

stora i förhållande till skadeersättningens belopp, dels ock emedan för nu

omhandlade företag ytterst sällan torde komma i fråga att använda expropriationsförfarandet,

utan behöflig upplåtelse i regel fortfarande, såsom

hittills, lärer komma till stånd genom avtal mellan vederbörande.

På grund av vad jag nu anfört tillstyrker jag, att 86 § måtte ur

förslaget utgå. Vid bifall härtill torde jämväl 87 § första stycket och 88 §

böra "uteslutas, enär de däruti intagna stadgandena icke synas äga fog

under annan förutsättning än att för ledningens framdragande mark upplåtits

utan full ersättning för upplåtelsen. Måhända bör dock i så fall

ett eller annat av de ändamål, som uppräknas i 87 § första stycket, inflickas

bland de i samma paragrafs andra stycke angivna ändamål.»

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av lagrådets utlåtande anförde

chefen för justitiedepartementet i nu föreliggande fråga följande:

»Beträffande första punkten i det remitterade förslagets 86 § hava

anmärkningar framställts av lagrådets flesta ledamöter. Sålunda hava tva

ledamöter hemställt, att den där innefattade undantagsbestämmelsen måtte

uteslutas, under tilläggande att i varje fall anledning icke syntes förefinnas

att, såsom nämnda förslag i motsats till det till grund därför li öoande

kommittéförslaget avsåge, utsträcka undantagets tillämpning utöver statens

telegraf- och telefonledningar, Bn tredje ledamot har förklarat sig likaledes

anse tillräckliga skäl för det stadgade undantaget från allmänna

reo-ler ej föreligga. Någon betänklighet mot att undantaget, därest det

skall kvarstå, begränsas till vad kommittén föreslagit kan så mycket mindre

finnas från min sida, som avvikelsen från berörda förslag allenast har sin

förklaring däri, att vid den bearbetning, förslaget före remissen till lag
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 33

rådet undergick i departementet, en åsyftad redaktionell jämkning genom

förbiseende kommit att innebära även ändring i sak. Beträffande åter undantaget

för statens telegraf- och telefonledningar har jag, då de inom

lagrådet, framställda . anmärkningarna synas mig äga ganska mycket foa-,

ansett riktigast att ej heller upptaga detta undantag i det nu förevarande

förslagets 92 §. Sista punkten i samma § har på yrkande av laorådets

flesta ledamöter något jämkats.»

Genom den behandling frågan om ersättning för upplåtelse av

nyttjanderätten till gator o d. för framdragande av telegraf- eller telefonledning

.sålunda erhållit, har den av kommittén staten förbehållna frihet

från dylik ersättning kommit att i det för Riksdagen framlagda förslaget

till expropriationslag uteslutas. Som emellertid detta skulle, därest lao-- förslaget bliver antaget, för statsverket medföra olägenheter och onödiga

kostnader till avsevärda belopp, får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

matte för sin del besluta sådan ändring i föreliggande förslag till lag om

.expropriation att 92 § erhåller den ursprungligen av kommittén avsedda

innebörden.»

De skäl, som kommittén anfört till stöd för den i dess förslag

gjorda undantagsbestämmelsen rörande statens frihet från ersättning i vissa

fall synas utskottet hava giltighet. Då härtill kommer, att ersättning i

allt fall gives för skada och intrång samt att den gjorda inskränkningen

1 rätten till gottgörelse synes tillfullo uppvägas av de fördelar för det

ifrågavarande samhället, som anläggandet av statens ledningar medför,

anser sig utskottet böra tillstyrka den av motionärerna i stadgandets första

punkt påyrkade förändringen.

Däremot instämmer utskottet i vad inom lagrådet anförts beträffande

kommitténs förslag att ersättning för skada och intrång, som uppstår

efter expropriationen, i brist på överenskommelse skall bestämmas av

nämnd. Enligt utskottets förmenande bör sålunda Kungl. Maj:ts förskoi

denna del oförändrat kvarstå.

93 §.

Utskottet. har ansett det vara billigt, att jämväl i de fall, då ändring

eller flyttning jämlikt andra stycket av förevarande paragraf ifrågakommer,

kostnaden därför bör gäldas av ledningens ägare, synnerligast som

denne 1 regel måste antagas vara i stånd att ombesörja en dylik åto-ärd

för mindre kostnad än fastighetens ägare.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 21 käft. {Nr 22.)

Utskottet.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Herr von

Hofstens

motion.

Utskottet.

Herr Lindhagens

motion.

34 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Det lärer icke kunna förnekas, att även ifråga om andra fastigheter

än dem, som i första stycket avses, olägenheter mången gång kunna

uppstå, vilka, ehuru de ej äro av den beskaffenhet, som i andra

stycket omförmäles, dock i allt fall äro sådana att för deras undanröjande

en flyttning av ledningen eller förändring av dess läge måste anses

berättigad. I "dylika fall torde otvivelaktigt de i Kungi. Maj:ts förslag

i detta hänseende för rätten att påkalla flyttning stadgade villkor,

framstå som onödigt stränga. Enligt utskottets mening synes skyldighet

böra åläggas ledningens ägare att ändra eller flytta ledningen så snart

densamma på grund av förändrade förhållanden medför betydande olägen

het för fastigheten, dock endast i den mån sådant erfordras för olägenhetens

undanröjande och kan ske utan synnerligt men för ledningen.

97 och 98 §§.

De i dessa paragrafer vidtagna ändringarna äro uteslutande av redaktionell

art.

Herr von Hofsten har med avseende å 98 § hemställt om en sådan

ändring att husägaren, ej blott i de fall, att den nye markägaren ej vill

upplåta området med tomträtt och arrendeavtal ej heller träffas, utan

oavsett dessa förutsättningar i varje fall skall vara berättigad att inköpa

oixi rädcij

Utskottet har ej funnit skäl att med anledning av detta yrkande

föreslå ändring i Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

I ovanberörda av herr Lindlictgsn väckta motion, har yrkande bland

annat framställts om tillägg till bestämmelserna om expropriationsersättning

i vissa i nedanintagna delar av motionen angivna syften. Herr Lindhagen

anför i detta hänseende bland annat:

»En huvudfråga i en lag om social expropriation är spörsmålet om

beloppet av den ersättning, som skall utgå för den avstådda jorden. Denna

expropriation förlorar nämligen sin sociala betydelse om den ordnas så,

att vad som avstås skall betalas dyrt och den jordsökande befolkningen

även på detta sätt fortfarande avklädes inpå bara kroppen för att få någon

rätt att leva. Den nu gällande lagen medger expropriation endast

för allmänna ändamål såsom offentliga byggnader och offentliga anläggningar

samt för större enskilda företag, som äro avsedda att bliva vinstgivande.

För dylika fall kan det ju vara på sin plats att ersättningen

också blir avsevärd, helst den mark, som skall avstås, ej blott kan vara

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 35

obetydliga stycken av stora egendomar utan även en liten egendoms

huvudsakliga areal. Vid den sociala expropriationen ställer sig saken helt

annorlunda.

Det framlagda regeringsförslaget har underlåtit varje universellt

tänkande över detta viktiga ämne. Det finnes i motiveringen ej en skymt

av ansatser till och ännu mindre någon avspegling av det erforderliga

människovänliga tänkesättet _ i _ lagtexten, ehuru förslaget dock, såsom vi

unnit, upptar social expropriation i tvenne fall. För övriga ändamål avpassade

ändringar i gällande ersättningsbestämmelser hava däremot till

någon del influtit i förslaget, Den nuvarande föreskriften att marken

skall betalas efter vad jord av enahanda beskaffenhet i orten höo-st o-äller

bär ersatts med bestämmelse att löseskillingen skall motsvara fasti o-hetens

värde. Vidare stadgas att hänsyn icke må tagas till förändring i° värde

som uppstår allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller

det avsedda ändamålets genomförande. Detta senare borde ligga i sakens

natur, men gällande lags brist på uttryckligt stadgande härom lärer föranlett

vacklande praxis, så att vissa expropriationsnämnder ej tao-it

ylik hänsyn, under det andra gjort det. Denna otydlighet är nu undanröjd.

0

avstående i socialt syfte tillkommer som sagt andra hänsyn

beträffande ersättningen, som ej få åsidosättas. Även officiella erinringar

därom ha förekommit, vilka, förutom sakens natur, bort giva vederbörande^

anledning till något närmare övervägande av saken.

Sålunda anhöll 1907 års Riksdag i särskild skrivelse, att regerino-en

måtte snarast möjligt framlägga förslag till ändamålsenliga lao-bestämmelser

ifråga om grunderna och sättet för bestämmande av de ersättningsbelopp,

som skola utgivas i anledning av jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov. I motiveringen till den motion, som låg till

grund ^ för riksdagsskrivelsen, erinrades uttryckligen om de synpunkter,

som vid en social expropriation måste göra sig gällande. Även utskottet

anmärkte, att det vore icke nog med att värdesättningen bleve jämn och

objektiv. _ Om densamma jämväl skulle kunna såvitt möjligt träffa ett

med billighet överensstämmande värde, måste, yttrade utskottet enhälligt,

uppenbarligen 1 fråga om grunderna för värdesättningen meddelas sådana

lagbestämmelser, som . berättigade och förpliktade vederbörande uppskattningsnämnd

att taga i övervägande alla på bestämmandet av ersättningsbeloppet

inverkande omständigheter utan att vara bunden av prisstegringen

å platsen. ö

Vidare är det ett mycket överklagat förhållande att arbete och kostnader,

som besittningshavare nedlagt på ett jordstycke, på allehanda sätt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

kommer jordägaren till godo utan ersättning.. Skall därför expropiiationen,

såsom i ett visst fall även är händelsen i det framlagda förslaget,

avse att skaffa besittningshavaren äganderätt eller trygg besittning till

marken, måste framför allt tillses, att han ej skall behöva betala för vad

han själv åstadkommit. Torpkommittén har därför i sitt förslag intagit

följande bestämmelse: »Vid värdering av lägenhet må hänsyn icke tagas

till den förbättring jorden kan hava vunnit genom arbete eller kostnad,

som nedlagts därå av nyttjanderättshavaren eller av föregående brukare,

vilkens rätt övergått å nyttjanderättshavaren, utan skall till grund för

värderingen läggas jordens skick, då den från huvudgården upplåta, i den

män sådant kan utrönas.» I anledning av den ovannämnda framställningen

vid 1912 års riksdag om eu provisorisk expropriationslag i fråga om marken

till lägenheter å ofri grund avgavs till lagutskottets .betänkande, utom

en reservation för rent avslag, även en reservation till förman för ett

omedelbart bifall till förslaget och i det lagförslag, som. reservationen i

följd därav innehöll upptogs även nämnda av torpkommitten ifrågasätta

föreskrift. . , , . ....

Det framhölls vid propositionens remiss till utskottet av justitieministern,

att en sådan bestämmelse skulle vara obehövlig, med hänsyn

till att allmänna arrendelagen tillerkände arrendator ersättning för jordförbättringar.

Till en början är detta icke förhållandet, Norrländska

arrendelagen gör det visserligen, men den allmänna arrendelagen, endast

i vissa delar och därutinnan även på ett mycket ofullkomligt och ineffektivt

sätt. Därtill kommer att expropriationen väl bör definitivt avgöra

vad rätteligen bör betalas och ej avspisa en arrendator med att möjligen

framdeles kunna eventuellt kanske först genom rättegång söka återfå en

del av den erlagda expropriationsersättningen.

Den prisstegring å marken, som ägt rum i följd av samhällets egen

växt, även kallad jord värdestegring, bör väl icke och speciellt icke för

det fall, som i propositionen behandlas, utan vidare uttagas av markens

besittare och skänkas såsom god pris åt den store jordägaren. Denna

prisstegring på marken har icke uppkommit genom något den senares åtgörande

och vinsten blir således för honom fullständigt oförtjänt. Snarare

har befolkningen själv i väsentlig mån bidragit till att skapa densamma,

särskilt då den bor sammanträngd. Man kan nu säga, att jord värdefrågan

i sin allmännelighet ännu ej blivit löst av statsmakterna. Men detta är

ino-en anledning till att i de speciella fall, då man, såsom här, ändock

kommer den inpå livet, lösa saken så, att statsmakterna blint medveika

till att jord värdet i sin helhet uttages av de mindre, bemedlade för att

tilläggas en enskild person, som minst av alla gjort sig förtjänt av den
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

37

samma. Detta är en betydelsefull fråga, exempelvis för bebyggarna i de

fyra under Krapperup i Skåne lydande fiskelägena, om vilkas expropriationsbehov

förra året var åtskilligt tal även i riksdagen. Det bör därför

inflyta i lagen en föreskrift till förebyggande av en så orimlig verkan

av lagen.

Man måste också fråga sig, om ej, när det gäller att skaffa jord åt

småfolk från stora domäner, det borde ofta vara eu riktig princip att ersättningen

ej bestämmes högre än vad den stora jordägaren själv kan

anses hava utgivit för markstycket. I norrlandskommitténs förslag stadgades

att lösen skulle utgå efter vad jord av lika beskaffenhet och godhet

i orten i »allmänhet gäller», men i reservationen till betänkandet tillädes

härtill följande ytterligare begränsningar: »Vid uppskattning av inägor

och skogsmark får i allmänhet ej tagas hänsyn till deras värde för jordbruksändamål,

utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark.

Tillika bör vid bestämmandet av lösen för såväl inägor och skogsmark

som åbyggnader jämväl fästas skäligt avseende å de utgifter eller

kostnader, ägaren i verkligheten kan antagas hava fått vidkännas för desammas

förvärvande.» Detta motiverades i reservationen sålunda: »Den

nu gällande expropriationslagen har genom sina bestämmelser och sin tilllämpning

skapat den allmänna föreställningen, att expropriation är en

dyr sak och att ägarna av det, som exproprieras, böra skörda betydande

vinst av expropriationen. Detta förhållande synes kunna förklaras därav,

att lagen avser att för det allmännas eller för bärkraftiga enskilda företags

räkning expropriera även från småfolk deras egendom. Här däremot

gäller det att från förmögna bolag expropriera mark åt obemedlade arbetare.

Detta gör en betydlig skillnad. Vidare är att märka, att det

nu gäller att från bolagen expropriera odlingsmark, som de själva ej

kunna nyttiggöra för samhället och därför ej äga rättighet att besitta.

Det inträder här ett förhållande snarlikt det, som föranlett, att det medgivits

inmutningsrätt till malmfyndigheter å annans mark. Man bör

också särskilt erinra sig, att vid trävaruindustriens inköp av hemman,

förr såväl som nu, sällan bei’äknats något pris för inägor som sådana

eller för åbyggnader eller för markens odlingsvärde, utan det är den

skogsbördiga markens areal och duglighet för skogsväxt samt den växande

skogens värde, vartill tages hänsyn. Med hänsyn till dessa förhållanden

och till ändamålets sociala betydelse, synes staten billigtvis kunna göra

anspråk på, att marken avstås utan särskild vinst för jordägaren; och kan

därvid ifrågasättas, om ej hänsyn jämväl bör tagas till det låga pris, varför

hemmanet i största antal fall förvärvats.»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

Uti de väckta riksdagsmotionerna om social expropriation har likaledes

anmärkts och även framställts yrkanden om att stadganden måtte

införas, att någon oförtjänt vinst under inga förhållanden beredes den store

jordägaren.»

Vad först angår torpkommissionens av herr Lindhagen förordade

förslag att vid värdering av lägenhet hänsyn icke må tagas till den förbättring

jorden kan hava vunnit genom arbete eller kostnad, som nedlagts

därå av nyttjanderättshavaren, vill utskottet erinra, att jämlikt 18 § i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom arrendator i allmänhet är berättigad

att vid avflyttningen borttaga byggnad, plantering eller annat, som han under

arrendetiden utan att därtill vara skyldig bekostat och som kan från fastigheten

flyttas. Att dylika värden, som icke tillhöra jordägaren utan arrendatorn,

icke skola vid beräkningen av expropriationsersättningen inräknas i den

arrenderade fastighetens värde är uppenbart. Vad i övrigt angår förhållandet

emellan jordägaren och nyttjanderättshavaren synes det icke vara

riktigt att, oberoende av det dem emellan träffade nyttjanderättsavtalet

samt de rättigheter och skyldigheter detta medför, i avseende på expropriationsersättningens

bestämmande fastställa några särskilda föreskrifter.

Beträffande motionärens hemställan, att den prisstegring å marken,

som ägt rum i följd av samhällets egen tillväxt, ej skall vid expropriationsersättningens

bestämmande få medräknas i fastighetens värde, har utskottet

icke funnit skal att på detta område införa någon dylik bestämmelse.

99 §.

Angående anledningen till ifrågavarande ändringsförslag får utskottet

hänvisa till vad under 1 § (sid. 16) anförts.

100 §.

Ändringen i första stycket av paragrafen är uteslutande av redaktionell

art.

Stadgandet i paragrafens andra stycke att ifråga om skogsmark,

som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd och ej utgör

nödig betesmark, Konungen, för den händelse framställningen om expropriationsrätt

bifalles, äger att förelägga nye ägaren viss tid, inom vilken

denne skall sörja för återväxt, bör uppenbarligen även gälla det fall, att

sådant erbjudande som i paragrafen omförmäles icke blivit av markägare

framställt. Utskottet har åt stadgandet givit en sådan lydelse, att detta

må klart framgå av densamma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

39

övergångsbestämmelsen.

Herr Olofsson i Digernäs har i sin ovanberörda motion hemställt,

att Riksdagen måtte för sin del besluta den ändring i samma bestämmelse,

att den gamla lagen skall gälla med avseende å expropriationsmål, i vilka

stämning utfärdats före den nya lagens trädande i kraft, samt alltså vad

dessa övergångsbestämmelser innehålla om en vidsträcktare tillämpning av

den gamla lagen å expropriationsmål efter den 1 januari 1914 utgå.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:

»Uti det kommittébetänkande, som ligger till grund för det genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 framlagda förslaget till lag om expropriation,

föreslogs i avseende å övergångsförhål landen a från den gamla

lagen till den nya, att den äldre lagen skulle gälla i fråga om sådana

expropriationsmål, i vilka stämning utfärdats innan den nya lagens trädande

i kraft. I Kungl. Maj:ts förenämnda proposition har föreslagits,

att den gamla lagen skall icke blott gälla i alla sådana mål, som nyss

nämndes, utan att därutöver dess stadgande^ rörande grunden för markens

värdering skola tillämpas beträffande alla sådana expropriationer, rörande

vilka Konungen före den nya lagens trädande i kraft lämnat tillstånd.

Härigenom föranledes, att de nya och mera rättvisa grunder för

värdering av den exproprierade marken m. m., som den nya lagen avser

att åstadkomma, icke erhålla tillämplighet på en hel mängd expropriationer,

där det dock synes både billigt och rättvist att de finge komma

till användning. Det må villigt medgivas, att, sedan stämning ågått,

grunden för målets bedömande ej bör här genom ny lagstiftning kunna

ändras. Men det torde ej kunna med fog sägas, att en jordägare blott

därigenom att Kungl. Maj:t medgivit, att expropriation för ett företag

må äga rum, förvärvat rätt att få avlåta sin mark till detta företag för

oskäligt högt pris. Som bekant medgiver Kungl. Maj:t enligt hittills följd

praxis expropriationsrätt för järnvägsföretag genom'' själva koncessionen;

det finnes ju då icke ens någon visshet att dessa företag komma till stånd.

I varje fall kan det dröja flera år innan detta sker. Det synes väl då

vara obilligt och icke betingat av några rättmätiga skäl, att icke låta den

nya lagens grunder för värderingen bli tillämpliga på dessa företag, som

kunna komma att förverkligas långt efter det nämnda grunder eljest allmänneligt

vunnit tillämpning.

Aven med avseende å allmänna vägar torde det icke vara billigt

eller av några verkliga värdegrunder betingat, att sådana vägar, till vilka

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

Motioner av

herrar Lindhagen,

Persson

med

flera och

Wedin.

planet’ redan blivit av Kungl. Maj:t fastställda och expropriationsrätt medgivits,

icke skulle få åtnjuta de genom nya lagen stadgade rättvisare och

billigare grunderna för värderingen, så snart frågan om expropriation ännu

icke genom stämning anhängiggjorts.

Visserligen kan det i något fall hända, att marken tagits i besittning

fastän stämning icke ägt rum angående expropriation. Men även

för sådant fall torde ägaren av jorden icke rätteligen få anses ha förvärvat

annan rätt än att få fullt betalt för sin jord. Att han dessutom skall

hava något därutöver torde väl knappast kunna sägas vara befogat. I

alla händelser synes det bliva en rättmätigare och billigare utgångspunkt

för tillämpningen av den nya lagen att räkna med den dag, då stämning

i expropriationsmålet meddelats.»

Såsom i motionen omnämnes överensstämmer motionärens förslag

med den av kommittén föreslagna lydelsen av förevarande bestämmelse.

Då den av kommittén föreslagna bestämmelsen synes utskottet av

praktiska skäl vara att föredraga framför den i Kungl. Maj:ts förslag upptagna,

har utskottet ansett motionen höra bifallas och i enlighet därmed

affattat övergångsstadgandet.

Övriga lagförslag.

Mot övriga i den Kungl. propositionen upptagna lagförslag, nämligen

lag om ändrad lydelse av 16, 24, 36 och 45 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning

och annan avledning av vatten,

lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt

lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning,

rörande grunderna för vilka förslag utskottet hänvisar till de vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet, har utskottet icke funnit

någon anledning till anmärkning.

Utskottet har slutligen att avgiva yttrande med anledning av de

uti vissa av de ovanberörda motionerna framställda yrkandena om utvidgning

av expropriationsinstitutet, i den mån dessa yrkanden icke i det

föregående behandlats.

i

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

41

Sålunda har herr Lindhagen i sin motion (II: 266) hemställt, att

riksdagen ville för sin del besluta lagbestämmelser om social expropriation

även i den mån sådana ej upptagits i propositionen samt därest hans yrkande

om inarbetande av dylika bestämmelser i förslaget till lag om expropriation

icke vunne bifall, Riksdagen måtte efter enahanda grunder

antaga en provisorisk lag om social expropriation med viss kortare giltighetstid,

ävensom, med anmälan om detta beslut, hos Kungl. Maj:t anhålla om

förslag till definitiv lagstiftning inom den provisoriska lagens giltighetstid.

Herr Persson i Norrköping med flera hava uti sin motion (II: 266)

hemställt,

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta

utreda och, i den mån utredningen därtill föranleder, om möjligt nästa år

för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftningsåtgärder i ändamål att:

l:o) för jordbrukets upprätthållande och brukarnas frigörelse från beroende

i erforderliga fall och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma

avlösning ytterst genom expropriation (tvångsavlösning) av torpares,

bolagsarrendatorers och deras vederlikars jordbruk på enskilda domäner;

2:o) i erforderliga fall och under för framtiden betryggande villkor

åstadkomma avlösning ytterst genom expropriation (tvångsavlösning) av

marken till lägenhetsinnehavares besittningar på ofri enskild grund:

3:o) i erforderliga fall och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma

avlösning ytterst genom expropriation (tvångsavlösning) av mark från

stora enskilda domäner för nya jordbruk och nya bostadslägenheter; samt

4:o) vid jordlösen för den i föregående punkter omförmälda expropriationen

sådana stadganden måtte införas, att expropriationsförfarandet

göres möjligast enkelt och billigt samt att någon oförtjänt vinst under

inga förhållanden beredes den store jordägaren.

Slutligen har herr Wedin i sin motion (II: 265) hemställt,

att Riksdagen ville för sin del, vid antagandet av den expropriationslag,

som i Kungl. Maj:ts proposition nr 46 vid innevarande års Riksdag

föreslagits, även till behandling upptaga och i lagen inbryta eller

såsom särskild lag antaga ett bifogat i Norrlandskommitténs betänkande om

expropriation av reservanter framlagt lagförslag i ämnet (se bilaga).

Till stöd för sina ifrågavarande yrkanden hava motionärerna anfört

följande.

Herr Lindhagen yttrar:

»Man måste medgiva att det dock var en viss flykt över expropriationskommitténs

förslag. Kommittén föreslog nämligen, att expropriation

av fast egendom skulle få ske ''för allmänt gagn’ i allmänhet. Någon

uppräkning av de särskilda ändamålen borde ej göras, utan lagen skulle

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 21 Käft. (Nr 22.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

skrivas för alla tider och varje tid få för sin del avgöra, vad den ansåg

vara allmänt gagn.

Häri låg emellertid också en svaghet. Man kunde förutse ständiga

strider om vad som skulle anses som allmänt gagn samt en växlande och

opålitlig praxis hos skilda regeringar. Lämpligt synes det ha varit att

genom uppräkning i lagen fastslå vissa stora såväl som små expropriationsändainål,

hämtade ur nutidens behov, och sedan gärna sluta med den generella

anvisning, som kommittén förordat.

Det nu framlagda regeringsförslaget går emellertid varken den ena

eller den andra vägen. Det gör visserligen en uppräkning av åtskilliga

speciella expropriationsändamål av vitt skilda slag, men undviker å andra

sidan alla större grepp på frågan. Det generaliserande tillägget till uppräkningarna

innehåller nämligen, att expropriation i övrigt får äga rum

blott för annat ''därmed jämförligt’ ändamål av väsentlig betydelse för det

allmänna. Någon särskild lag, som tillgodoser övriga erforderliga expropriationsändamål,

är ej heller framlagd, ja ej ens i motiveringen tinns något

uttryck för ett verkligt behjärtande av desamma.

Det nya i tiden, som kräver den främsta uppmärksamheten i spörsmålet

om expropriation, är dock den sociala expropriationen eller angelägenheten

att skaffa folket jord för sina mångahanda behov, där jord ej

kan överkommas för rimligt pris eller icke alls står att förvärva.

Visserligen hänvisas ibland till att detta behov bör fyllas av statens

mark. Detta är också riktigt så till vida, att där staten har stora domäner,

böra dessa disponeras för att på ett betryggande sätt varaktigt tillgodose

förefintlig efterfrågan på jord. Men detta är icke tillräckligt. Statsjord

finnes icke i avsevärd omfattning på alla orter. Därför måste även

de större enskilda domänerna stå till buds vid trängande behov. I all

synnerhet framträder detta såsom ett rimligt anspråk i de omfattande

trakter av landet, där staten skänkt bort sin jord till näringarna och andra

folkliga ändamål, men syftemålet förfelats genom den enskilda företagsamhetens

ingripande i syfte att förvandla denna jord till bolagsegendom.

För närvarande finns såsom bekant omfattande storgods. Den moderna

industrialismen har skapat ett ofantligt jordvälde, grundat företrädesvis

i landets skogsrikedom och grundlagt först av bruksrörelsen, sedan av sågverksindustrien

och numera jämväl av pappersmasseindustrien och andra

fabrikationer med skog som råvara, vartill kommer sockerbetsindustriens

jordinköp. Därjämte upptagas stora trakter av vårt lands bästa jordbruksjord

av fideikommisser och andra stora herrgårdar, vilka jämte sitt eget

jordbruk behärska en myckenhet småbruk. Störa samhällsklasser av torpare,

bolagsarrendatorer och lägenhetshavare leva därför i ett tryckande

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 43

beroende för att ej tala om den alldeles jordlösa lantbefolkningen som bor

inhyses.

Folket kan ej gärna vänta på de mera ingripande lösningar, som

kommande tider möjligen bestämma sig för. Redan nu måste befrielseverket

på ett genomgripande sätt begynna. Detta kan ske genom att icke

blott en damm sättes för storgodsväldets vidare framfärd, utan även i mån av

behov vidtages avlösning av jorden ytterst genom expropriation (tvångsavlösning).

Den första uppgiften bör här självfallet vara att för jordbrukets

upprätthållande och brukarnas frigörelse från beroende i erforderliga fall

och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma avlösning av

torpares, bolagsarrendatorers och deras vederlikars jordbruk på enskilda

domäner. Till stöd härför kan ock betonas den störa bristen i nuvarande

strävanden för småbruk, att man ej med allvar vill inlåta sig ens på att

upprätthålla redan färdiga jordbruk, som årligen i mängd och säkerligen

i vida större utsträckning, än de nya som skapas, icke blott stanna i

växten utan gå tillbaka eller alldeles ödeläggas både till jord och byggnader

på torp, bolagshemman och liknande domäner. Denna förödelse ses

med jämnmod, därför att det enligt den fataliska privaträttsliga uppfattningen

och de enskilda intressen, som ha gagn av densamma, icke går

an att ingripa mot olyckan själv. Det är eu privaträtt att hålla stora

klasser av landets innevånare i ett jordbundet beroende av enskilda.

Den ovan ifrågasatta avlösningen betyder givetvis ej, att staten

skall efter expropriation själv övertaga driften av dessa jordbruk och icke

heller att åtgärderna skola riktas mot alla dylika jordbruk eller ske i ett

slag. Avlösningen bör äga rum i erforderliga fall och i den mån brukare

finnas, som önska avlösning och äro beredda att övertaga jorden. På åtskilliga

ställen ha brukarna det jämförelsevis bra, och så länge det fortfar

och brukarna ej påfordra en avlösning, finnes ej anledning till ingripande.

Avlösningens organisation kräver först, att statsmakten inträder såsom den

ena kontrahenten och målsman för den rätts- och maktlöse jordbesittaren.

Staten skall därvid tillse, att avlösning kommer till stånd i erforderliga

fall; att den vidare kommer att omfatta allt, som bör höra till jordbesittningen;

att den sker på billigaste villkor, så att den ej blir ruinerande

för jordbrukaren; och att den familj, som suttit på jorden, i regel får

företrädesrätt till densamma. Men för att ej även statsmakten här skall

stå maktlös, fordras det ett yttersta maktmedel. Detta medel är expropriation.

För att lagstiftningen skall skapa betryggande förhållanden för

framtiden vore det önskligt, att lagen föreskriver, att även en enskild

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

överenskommelse, som kunnat komma till stånd mellan staten och jordägaren

utan rättsliga expropriationsåtgärder, skall ha samma rättsverkningar

som en dylik expropriation.

En annan ^ tvingande nödvändighet är att staten i erforderliga fall

kan anskaffa mark till nya jordbruk. På många håll finnes ingen sådan

jord att få, därför att jorden ligger under storgods, från vilka försäljning

av olika skäl alls icke äger rum eller endast efter mannamån. På andra

trakter, där jord hålles till salu, sker det oftast på spekulation till ockerpris.

All expropriation för jordbruksändamål är emellertid utesluten i den

kungl. propositionen. Och dock är det kanske den, som stora nödlidande

befolkningslager mer än något annat längta efter.

Den angelägna frågan har dock förut icke kunnat undgå att göra

sig påmind i de officiella instanserna. En sådan expropriation å bolags

och enskilda skogsspekulanters jord i Norrland och Dalarne föreslogs i

norrlandskommitténs år 1904 avgivna betänkande. Kommitténs majoritet

arbetade länge på ett förslag till lag om avlösning, ytterst genom expropriation

dels av de färdiga jordbruken med tillbehör, dels av komplettering

i jord och tillbehör till jordbruk, som redan blivit på ett otillfredsställande

sätt utstyckade, och dels även av mark för bildande av nya

jordbruk. Slutligen bestämde sig de flesta ledamöterna för att omedelbart

förorda tvångsavlösning endast för det senaste ändamålet, under det

reservanter fullföljde förslaget i sin helhet. Vid 1910 års riksdag interpellerades

dåvarande statsministern med följande spörsmål: ''Ämnar regeringen

ägna något intresse åt ovannämnda av norrlandskommittén jämte

reservanter väckta förslag rörande skyldighet för bolag och enskilda skogsspekulanter

inom Norrland och Dalarne att avstå jord åt den jordlösa

befolkningen, och när kan i sådan händelse ett dylikt intresse väntas bära

frukt?’ Härpå svarades av statsministern, att en kommitté för att verkställa

eu revision av expropriationslagstiftningen tillsatts och det vore

helt naturligt, att man avvaktade detta betänkande för att erfara, vilka

generella förslag denna kommitté kunde komma att göra, innan man grep

sig an med en specialfråga av den ömtåliga och grannlaga natur som den,

varom interpellanten i denna del talat. Nu föreligger detta kommittébetänkande

och har varit föremål för prövning, men norrlandskommitténs

vida äldre betänkande blir fortfarande åsidosatt och lämnas utan beaktande.

Propositionen innehåller härom allenast den enkla förklaringen, att norrlandskommitténs

förslag ''har även nu lämnats åsido’ och detta på den

grund att det syntes lämpa sig bäst för en speciallagstiftning. Hur länge

denna ytterligare skall låta vänta på sig, därom får man icke någon som

helst upplysning. Huvudsaken är dock att ämnet kommer till realitets
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

45

behandling skyndsamt och samtidigt i hela dess vidd. Om detta sker i

flera parallella lagförslag eller i en lag med flera kapitel är likgiltigt.

Det nu framlagda expropriationsförslaget är emellertid snarare uppställt

efter det senare systemet, både med hänsyn till sitt innehåll och i form

samt inbjuder nästan till att inflicka i detsamma de felande styckena.

Föredrager man åter en annan ordning eller kanske ser helst till och med

att bitar av samma sak finnas kringströdda i olika författningar, så må

det också gärna ske, blott innehållet kommer till sin rätt.

På samma sätt hava i propositionen avfärdats de åren 1909—1912 i

Andra kammaren framburna förslagen i större eller mindre omfattning

om bland annat rätt till expropriation från större enskilda domäner i

skäliga fall av färdiga beroende jordbruk och mark till nya jordbruk.

Redan i den år 1909 å socialdemokratiska gruppens vägnar väckta motionen

föreslogs bland annat omedelbart antagande i riksdagen av det lagförslag

om social expropriation, som avgivits av reservanter i norrlandskommittén,

detta på grund av ’att man inom regeringen tycktes alldeles

vilja glömma bort norrlandskommitténs expropriationsförslag’.

Den andra stora huvudavdelningen av expropriation i socialt syfte

innefattar anskaffandet av tomtmark för bostäder och andra dylika oundgängliga

ändamål. Med hänsyn till de praktiska behoven sönderfaller

även detta ämne i tvenne delar, den ena avseende att bereda ägare av

egna hus på ofri grund eu trygg besittningsrätt även till själva marken

och den andra att skaffa ny mark för bostäder och annat dylikt ändamål.

För båda dessa fall innehåller det kungl. förslaget ansatser till social

expropriation. Dylikt inbegripande har således i alla fall ansetts kunna

inpassas i det nu framlagda förslaget, ehuru man på samma gång uttalat,

att den sociala expropriationen krävde en speciallagstiftning.

Förslaget upptager således att expropriation får äga rum för att

inom bebyggt område å ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden. Denna bestämmelse är föranledd

av 1907 års riksdags framställning om förslag till åtgärder, särskilt med

anlitande av expropriation, i ändamål att vid fisklägen, stationssamhällen

och andra områden på landet, där en sammanträngd befolkning bor eller

kan uppstå, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills ordna förhållandena

med avseende å redan befintlig eller för samhällets utvidgning erforderlig

tomtmark.

Det gäller dock här frågan om att bereda personer med egna byggnader

på ofri enskild grund tillfälle att förvärva ett tryggt förfogande

över själva marken. År 1907 vågade man sig visserligen ej längre än att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

börja behjärta denna sak för områden med en sammanträngd befolkning.

Emellertid är det uppenbarligen lika brydsamt för en person med eget

hus på annans mark, även då han bor mera ensam och ej är omgiven av

olyckskamrater. Dylika s. k. ensittare förekomma i stora myckenheter

överallt på landsbygden och man kan därföre säga, att deras åsidosättande

i förslaget betyder att landsbygdens behov blivit undanskjutet och endast

de stadsliknande samhällenas tillgodosetts. Sedan riksdagen avlät sin nyssnämnda

skrivelse har också åtskilligt förekommit, som fäst uppmärksamheten

på att man icke rimligen kan stanna vid en sådan halv ståndpunkt.

I torpkommitténs år 1911 avgivna betänkande har det sålunda förordats

en tvångsavlösning av lägenheter å ofri grund, oavsett om lägenheterna

befinna sig på områden med en sammanträngd befolkning eller

icke. Denna kommitté begränsar å andra sidan, såsom det synes obehörigt,

sitt förslag att omfatta allenast de fall då marken upplåtits på minst

49 år samt tillika markens värde understiger byggnadernas.

Vid riksdagarna 1911 och 1912 har vidare i Andra kammaren

framförts förslag bland annat om expropriationsrätt för alla dylika

fall, när skäl därtill föreligga, och ej blott med de begränsningar, 1907

års riksdagsskrivelse och torpkommittén ifrågasatt. Vid 1912 års

riksdag väcktes dessutom förslag om omedelbart antagande av en provisorisk

lag med viss kortare giltighetstid, som medgav expropriation i skäliga

fall av marken til! lägenhet på ofri grund. Denna senare framställning

föranledde Andra kammaren att, på lagutskottets tillstyrkan, besluta

anhålla om framläggande för riksdagen skyndsammast möjligt av förslag till

lagstiftning om expropriations- eller lösningsrätt för beredande av möjlighet

åt ägare av byggnader på ofri grund att förvärva marken, varå byggnaderna

äro uppförda. I motiveringen till denna hemställan framhölls, hurusom

det borde övervägas, om ej den ifrågasatta lösningsrätten lämpligen

borde kunna utsträckas att omfatta även andra innehavare av byggnader

å ofri grund än som avsågs i expropriationskommitténs förslag. Reservanter

förordade omedelbart antagande av provisorisk expropriationslag.

Propositionen inlåter sig emellertid icke ens i sin motivering på

dylika utvidgningar i vidare mån än att den erinrar om torpkommitténs

förslag samt anmärker att dess föreslagna lösningsrätt icke anordnats såsom

en expropriationsrätt, beroende på tillstånd av Konungen i varje fall,

utan bundits vid vissa på förhand fastslagna förhållanden, vilkas tillvaro

i det särskilda fallet skall utrönas genom lantmäteriförrättning. Förslaget

kunde därför icke ingå i expropriationslagstiftningen utan fullständig omläggning,

och att vidtaga en sådan kunde, säges det i propositionen, åtminstone

icke för närvarande finnas anledning till.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

47

Man ser således här, hurusom i propositionen ansetts att en ledande

tanke och ordnande hand över det splittrade materialet från regeringens

egen sida ej erfordrades. Man utgår ifrån att de diffusa förslagen skola

vara sådana de äro, och då de ej passa ihop, så passa de ej heller ihop,

och luckorna få även vara kvar utan att man närmare överväger dem,

eftersom de. nu en gång finnas. Då det emellertid säges, att ingen anledning

erbjuder sig för att nu taga i övervägande även torpkommitténs

förslag, maste dock erinras om, att det finnes en anledning, som tvingar

sig på var och en vid första försök till eftertanke i ämnet. Denna anledning

är det föreliggande behovet för en myckenhet människor att få

en sådan lagstiftning genast vid äventyr att de eljest förlora hem och

egendom och en dräglig tillvaro över huvud taget. Det har sedermera

förespeglats, att något möjligen skulle kunna göras för dem i sammanhang

med skifteslagsliftningen. Frånsett det svårbegripliga sammanhanget

mellan denna expropriationsfråga och en ny skifteslagstiftning, som möjligen

kan komma till stånd efter en lång väntan, är naturligtvis en dylik

hänvisning för de människor, varom ovan talats, ett räckande av stenar

i stället för bröd. Det må i detta sammanhang erinras om att torpkommitténs

förslag till skillnad från expropriationskommitténs och propositionens

tillerkänner den enskilde lägenhetsinnehavaren lösningsrätt samt

lägger även bördan av förrättningen uteslutande på honom. Man förstår

och vet, hur ineffektiva dylika lagstiftningar bliva. Riktigare och

verkningsfullare synes vara, att i varje fåll det allmänna, stat eller kommun,

på lägenhetsinnehavares begäran framträder såsom hans målsman vid

själva förrättningen samt övertager jorden och sedan överlåter den på ett

sätt, som betryggar ändamålet och brukarens rätt.

Vad därefter angår angelägenheten att anskaffa mark till nya bostäder

eller avdra dylika folkliga ändamål innehåller regeringens förslag

expropriation för anskaffande av samlingslokaler och dylikt för varjehanda

uppgifter. Detta är en särdeles behjärtansvärd sak och således i och för

sig en förtjänst hos förslaget. Men det glömmer alldeles behovet av mark

till bostäder och vistelseort för individerna och familjerna, när de icke

äro församlade till allmän överläggning, ett behov, som framfördes i motion

inom Andra kammaren vid 1911 och 1912 års riksdagar. Även 1907

års skrivelse betonade att den i skrivelsen begärda expropriationsrätten

avsåge orter, där en sammanträngd befolkning bor ''eller kan uppstå’ och

således borde tillgodose förhållandena med avseende å redan befintlig

''eller för samhällets utvidgning’ erforderlig tomtmark. Det är oklart, om

pi’opositionen omfattar även den senare delen i denna riksdagsskrivelse.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Snarare synes propositionen även här gjort en inskränkning, då den talar

endast om ''bebyggt område’.

Till den sociala expropriationen kan möjligen också räknas expropriation

av mark från större skogskomplexer för bildande av kommunalskogar,

varom förslag väckts på månget håll och år 1909 även i riksdagen.

Detta ändamål synes kunna falla under regeringsförslagets medgivande

av expropriation för »något en kommuns eller annan dylik samfällighets

ändamål».

Herr Persson i Norrköping med flera hava i sin motion anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 46 med förslag till lag om expropriation

föreslås, att expropriation skall kunna äga rum, når Konungen

prövar nödigt, att fast egendom må tagas i bruk dels för vissa allmänna

ändamål, för vilka förut expropriationsförfarandet i allmänhet fått äga

ruin, och dels för vissa angivna nya ändamål, såsom för åstadkommande

av tiggare bostadsförhållanden inom bebyggt område å ort med större

sammanträngd befolkning ävensom plats för överläggningar i allmänna

fråo-or eller upplysande föredrag eller anläggning till förbättrande av tillgången

på livsmedel eller andra förnödenheter eller för annat företag,

som° är ägnat att främja något dylikt ideellt eller ekonomiskt syfte av

synnerlig vikt för ett samhälles befolkning eller en väsentlig del därav

o. s. v. Såväl inom Riksdagen som annorstädes har emellertid vid föregående

upprepade tillfällen framförts beaktansvärda krav om expropriation

av fast egendom jämväl för andra ändamål, vilka icke återfinnas i

den förevarande kungl. propositionen.

Vi tillåta oss erinra därom, att redan år 1904 förordade den s. k.

Norrlandskommittén i sitt den 27 oktober nämnda år avgivna betänkande

vissa åtgärder för att genom expropriationsförfarande bereda enskilda

jordägare i Norrland och Dalarne lämpliga odlingslägenheter. Riksdagsmotioner

angående jordavlösning, ytterst genom expropriation, har sedan

av enskild motionär framförts år 1909, 1910 och 1911 och slutligen framfördes

i Andra kammaren under 1912 års riksdag av socialdemokratiska

riksdagsgruppens förtroenderåd en motion, vari yrkades lagstiftningsåtgärder

för att i erforderliga fall och under för framtiden betryggande villkor

åstadkomma avlösning ytterst genom expropriation dels av mark för torpares,

bolagsarrendatorers och vederlikars jordbruk på enskilda domäner,

dels marken till lägenhetsinnehavares besittningar på ofri enskild grund

och dels mark från stora enskilda domäner för nya jordbruk och nya

bostadslägenheter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

49

De motiv, som anfördes i föregående års omnämnda motion, lära

näppeligen här behöva upprepas, kända som de torde vara för envar Riksdagens

ledamot, som med intresse följer såväl de ovannämnda samhällsgruppernas

ofria och betryckta läge som möjligheterna för jordbrukets

upprätthållande och förkovrande. Vad särskilt lägenhetsinnehavarna, vilka

äga hus på. ofri. enskild grund, beträffar, så må erinras därom, att den av

Kungl. Maj:t tillsatta s. k. torpkommissionen i sitt den 6 maj 1911 avgivna

betänkande bland annat föreläde förslag till lag om lösningsrätt av

vissa avsöndrade lägenheter. Och Riksdagens lagutskott yttrade °i betänkande

förra året om dessa lägenhetsägare, att de otvivelaktigt i de flesta

fall befinna sig i en synnerligen otrygg ställning, enär de äventyra att

vid nyttjanderättens slut nödgas bortflytta sina byggnader eller för att

undgå detta på vida hårdare villkor än förut söka få upplåtelsen förnyad,

därest ej, såsom ofta torde vara fallet, byggnaderna vid besittningens slut

jämlikt avtal om upplåtelse av tomt utan lösen tillhöra markägaren. Och

utskottet fann det vara en samhällsangelägenhet av synnerlig vikt, att dvlika

lägenhetsinnehavare beredas en mera tryggad ställning, samt att åtgärder

härför, som måste anses nödvändiga, skyndsammast möjligt vidtagas,

varför utskottet hemställde, att ''Riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen skyndsammast möjligt av

förslag , till lagstiftning om expropriations- eller lösningsrätt för beredande

av möjlighet åt ägare av byggnader på ofri grund att förvärva marken,

varå byggnaderna äro uppförda’.

Denna utskottets hemställan bifölls i Andra kammaren och samlade

i Första kammaren 52 röster mot 91.

I liknande otryggad ställning som lägenhetsinnehavarna kan man

säga, att torpare och bolagsarrendatorer i stort sett befinna sig. Dessa

medborgaregrupper vänta och begära statsmakternas snara och kraftiga

ingripande för att få sin ställning tryggad och dräglig. Som i förra årets

motion framhålles, är det även en samhällsangelägenhet av största vikt, att

det kan anskaffas jord till nya jordbruk och nya lägenheter samt att detta

sker under billigaste och rimligaste villkor.

Det är därför högst beklagansvärt, att hänsyn till ovanberörda förhållanden

icke tagits vid utarbetandet av det förslag till expropriationslag,

som den förevarande kungl. propositionen innehåller. Utom det att

ifrågavarande lagförslag icke inrymmer möjlighet till expropriation i de

fall vi här ovan framhållit, så är expropriationsförfarandet, som lagförslaget

ifrågasätter, så omständligt och dyrbart, att det näppeligen med fördel kan

användas i de fall som förutsättas vid avlösning av exempelvis enskildes

enstaka lägenheter, torp och småbruk. För detta ändamål erfordras ett

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 21 käft. (Nr 22.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

väsentligt enklare, smidigare och billigare expropriationsförfarande. Det är

ett sådant vi ansett borde framlagts i samband med det förelagda. Och

vi vilja i detta avseende hänvisa till de lagar, som på motsvarande område

äro gällande i England och vilka visat sig mycket ändamålsenliga.»

Herr Wedin har anfört:

»Det förslag till lag om expropriation, som Kungl. Maj:t i proposition

nr 46 förelagt Riksdagen, innehåller, utom en del lagändringar, nya,

utvidgade bestämmelser i fråga om expropriation. Förslaget upptager

bland sina nyheter bestämmelser avseende att tjäna rent sociala ändamål,

vilket torde få betecknas som lagförslagets största förtjänster, fast det dock

icke, såsom man haft anledning vänta, kan utgöra den rymligare bas som

nutidsförhållandena kräva för att föreliggande lag skall vara tillämplig att

i de trängande fall, när det allmänna gagnet så fordrar, fylla ett mänskligt

anspråk.

Det heter i första paragrafen bland annat så här: »För att inom

bebyggt område å ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden eller förse en ort med vatten eller förhindra

förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål, eller

bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort plats för överläggningar

i allmänna frågor eller upplysande föredrag eller för anläggning

till förbättrande av tillgången på livsmedel eller andra förnödenheter

eller för annat företag, som är ägnat att främja något dylikt ideellt eller

ekonomiskt syfte av synnerlig vikt.»

När man läser detta, som till största delen utgör lagförslagets nyhet,

blir man osökt påmint om att här saknas någonting, nämligen kompletteringen

av Norrlandslagstiftningen i enlighet med Norrlandskommitténs

förslag.

Föreliggande expropriationslagförslag kan, trots det goda, som däri

inneslutes och som villigt erkännes, med utelämnande av denna vitala och

ur det allmänna gagnets synpunkt så betydelsefulla frågan — jordfrågan

— icke annat än avsätta en bitter besvikelse.

Det system Norr!andskommittén satte medelst de s. k. Norrlandslagarna

— ägostyckningslagen, arrendelagen och vanhävdslagen samt ett

komplement därtill en expropriationslag såsom ett yttersta medel förverkligar

icke, vilket ock kommittén förutsåg, till fullo de avsikter, varur

detsamma är framsprunget, såvida icke denna sistnämnda lag förverkligades.

1 saknad av denna senare lag är det ock därför som iNorrlandslagstiftningen

i stort sett kan sägas avspegla sin egentliga betydelse endast

däri, att trävaruindustriens jordförvärv hejdats. Men det var icke nog där
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

51

med. En annan viktig och brådskande statsnppgift ingick i Norrlandsfrågan,

nämligen att söka bota de skador, dessa jordförvärv åstadkommit.

Det behov, som det av Norrland skommittén föreslagna aktstycket under

benämningen expropriation skulle tillgodose, står fortfarande lika objälpt,

och det är att beklaga, att icke nu framlagda förslaget i sig upptager

denna komplettering.»

Vad uti ifrågavarande motioner hemställes har i huvudsakliga delar utskottet,

tidigare varit föremål för Riksdagens behandling.

Sedan, såsom förut är berört, redan vid 1909, 1910 och 1911 års

riksdagar fråga väckts om expropriationsinstitutets utvidgning till vissa

av ovanberörda ändamål, väcktes vid 1912 års riksdag med avseende å

detta ämne tvenne motioner. I den ena, av herr Lindhagen, hemställdes,

att Riksdagen ville för sin del besluta eu provisorisk lag med viss kortare

giltighetstid, som giver rätt för stat eller kommun att i skäliga fall genom

expropriation förvärva marken till lägenheter på ofri grund, d. v.%. då

byggnaden men ej marken tillhör lägenhetshavaren; och i den andra, av

herrar Lindhagen m. fl., framställdes enahanda yrkanden som i herr

Perssons med fleres nu ifrågavarande motion.

Med anledning av den förstnämnda motionen hemställde lagutskottet

i betänkande nr 49, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för Riksdagen skyndsammast möjligt av förslag

till lagstiftning om expropriations- eller lösningsrätt för beredande av

möjlighet åt ägare av byggnader på ofri grund att förvärva marken, varå

byggnaderna äro uppförda. Denna utskottets hemställan bifölls av Andra

kammaren med 93 röster mot 70, men då Första kammaren avslog densamma,

förföll frågan. Den sistnämnda motionen blev på hemställan av

lagutskottet i betänkande nr 52 av båda kamrarna avslagen.

Beträffande den fråga, som berördes i lagutskottets förut nämnda

betänkande nr 49 och som nu återigen upptagits av herr Lindhagen i

hans ofta nämnda motion samt av herr Persson med flera i punkt 2:o)

av deras motion eller om lagstiftningsåtgärder i ändamål att åstadkomma

avlösning av marken till lägenhetsinnehavares besittningar å ofri enskild

grund, kommer denna fråga att till viss del vinna sin lösning genom de

uti förslaget till lag om expropriation meddelade bestämmelserna om expropriationsrätt

för att inom bebyggt område å ort med större sammanträngd

befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden.

I fråga om de andra kategorier av lägenhetsinnehavare, som icke

omfattas av den nyss åberopade bestämmelsen, har däremot det behov av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

lagstiftning, varåt andra kammaren genom sitt under ovan berörda beslut

givit uttryck, ännu icke blivit tillgodosett. I denna fråga yttrade 1912 års

lagutskott, att det vore otvivelaktigt att lägenhetsinnehavare, som äro ägare

till byggnader på ofri enskild grund, i de flesta fall befinna sig i en synnerligen

otrygg ställning. Även om de genom inteckning eller, enligt den

nya lagen angående nyttjanderätt till fast egendom, genom skriftlig avhandling

kunna trygga sin besittningsrätt till tomten eller lägenheten

under upplåtelsetiden" äventyra de i allt fall att vid nyttjanderättstidens

slut nödgas bortflytta sina byggnader eller för att undgå detta på vida

hårdare villkor än förut söka få upplåtelsen förnyad, därest ej, såsom ofta

torde vara fallet, åbyggnaderna vid besittningstidens slut skola jämlikt

upplåtelseavtalet utan lösen tillfalla markägaren. Även under själva besittningstiden

kunna villkoren mången gång vara obilliga och värdet av besittningen

förringas genom varjehanda vid densamma fästade villkor eller äventyr.

Denna fråga om åtgärder till betryggande av deras ställning, som

äga byggnader å ofri grund, har visserligen, såsom förut är berört, av

torpkommissionen upptagits i dess förslag. Men det förslag till lag om

lösningsrätt för innehavare av vissa på fyrtionio år eller längre tid avsöndrade

lägenheter, som kommissionen framlagt, har icke ännu ansetts

kunna föreläggas Riksdagen.

Uppenbarligen skulle, därest detta förslag komme till genomförande,

de olägenheter, som i motionen beröras, i avsevärd omfattning undanröjas.

I anledning härav och herr Lindhagens även vid förlidet års riksdag

framställda förslag till provisorisk lagstiftning i ämnet yttrade 1912

års lagutskott:

»Utskottet delar motionärens uppfattning om angelägenheten av att

de åtgärder, som enligt vad ovan nämnts, måste anses nödvändiga för

undanröjande av här omhandlade missförhållanden, skyndsammast möjligt

vidtagas. Utskottet har dock icke ansett sig kunna utan föregående undersökning

nu antaga ett lagförslag av den omfattning, som här är i fråga.

Det vill synas, som borde hinder ej möta, att ovan omförmälta författningsförslag

åtminstone i de delar, som beröra här ifrågavarande ämnen, kunde,

efter tilläventyrs erforderlig förändring eller omarbetning, i den närmaste

framtiden genomföras. — — —

Härvid synes jämväl böra komma under övervägande, huruvida icke

sådan lösningsrätt, som i torpkommissionens betänkande föreslås, lämpligen

bör kunna utsträckas att omfatta även andra innehavare av å ofri grund

befintliga byggnader, än i nämnda förslag avses.

1 varje fall är det angeläget, att den förevarande frågan snarligen

av statsmakterna företages till avgörande.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

53

Utskottet har funnit sig böra i huvudsak vidhålla den ståndpunkt,

som sålunda intagits av 1912 års lagutskott, och därför hemställt om

en skrivelse i syfte att påskynda en lagstiftning till betryggande av ifrågavarande

lägenhetsinnehavares ställning.

Vad härefter angår de under l:o), 3:o) och 4:o) i herr Perssons

m. fl:s motion ävensom i herr Lindhagens motion i övrigt påyrkade lagstiftningsåtgärder

för åstadkommande av tvångsavlösning av torpares,

b olag sarr endator ers och deras vederlikars jordbruk på enskilda domäner

samt av mark från stora enskilda domäner för nya jordbruk och nya

bostadslägenheter anförde 1912 års lagutskott i sitt ovan åberopade betänkande

nr 52:

»Att införa en aflösningsrätt ytterst genom expropriation av den

art och omfattning, som motionärerna föreslagit, kan enligt utskottets

förmenande icke vara tillrådligt. Expropriationsinstitutet, sådant det hittills

i vår rätt gestaltat sig, är uppenbarligen avsett för undantagsfall.

Varje utvidgning av detta institut synes också böra ske med stor varsamhet.

Häremot skulle alldeles strida att nu ställa i utsikt införandet

av en sådan expropriationsrätt som i motionen påyrkas. Den omgestaltning

av jordbesittnings- och jordägareförhållandena, som uppenbarligen

skulle bliva en följd av eu dylik åtgärd, skulle säkerligen icke heller

undgå att medföra en oförmånlig inverkan på det ekonomiska livet. I

varje fall torde en lagbestämd lösningsrätt till jorden till förmån för de

i motionen avsedda jordbesittare, vilka icke själva äga den jord de

inneha, vara ägnad att medföra ett tillstånd av osäkerhet i jordbesittningsförhållandena,

vars verkan såväl för dem, till vilkas förmån avlösningen

skulle ske, som för dem, emot vilka den vore riktad, det icke

synes möjligt att överskåda.

Det lärer väl även med skäl kunna ifrågasättas om över jiuvud

taget de med avlösningsrätten åsyftade förmånerna skulle vinnas. Åtminstone

torde de lägenheter, som innehavas av vissa kategorier torpare, i

många fall vara för små för att ensamt det till dem hörande jordbruk

skall kunna föda sin ägare. Likasom ofta torpen och de skyldigheter,

som åligga deras innehavare, äro behövliga för de större jordbruk, dit

de höra, måste det enligt utskottets mening å andra sidan mången gång

vara en angelägenhet av vikt även för torparna själva att från nämnda

jordbruk få det stöd i ekonomiskt avseende, som för närvarande merendels

lämnas dem och som skulle bortfalla med en ställning, sådan som den

motionärerna vilja bereda dem.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

I fråga om anskaffande av mark för bildandet av nya jordbruk

och nya bostadslägenheter må slutligen även erinras, att den frivilliga

styckningen av jorden under de senare åren väsentligen tilltagit samt att

till underlättandet av densamma skifteslagstiftningskommittén i sitt den 28

juli 1911 avgivna förslag till lag om skifte av jord föreslagit sådan förändring

i gällande bestämmelser om ägostyckning att nämnda institut

skulle kunna komma till användning i större utsträckning än förut.»

Yad 1912 års lagutskott sålunda anfört anser utskottet fortfarande

äga giltighet. Utskottet har sålunda ej ansett sig kunna tillstyrka de nu

ifrågavarande förslagen. Vid sådant förhållande lärer vidare yttrande icke

vara erforderligt beträffande mom. 4:o) i herrar Perssons med fleras motion,

vilket endast innefattar förslag i avseende å de grunder, som böra följas

vid de i motionen avsedda expropriationerna.

Beträffande slutligen herr Wedins motion, i vad därigenom föreslås,

att Riksdagen måtte såsom särskild lag antaga det av reservanter i norrlandskommittén

framlagda, såsom bilaga till motionen fogade lagförslaget,

har utskottet redan med hänsyn därtill, att Ivungl. Maj:t på av departementschefen

anförda, här förut återgivna skäl (sid. 10) icke funnit sig

böra i sammanhang med den förevarande lagstiftningen upptaga denna

fråga samt till följd härav det nyssnämnda förslaget icke varit föremål för

den beredning, som skulle erfordrats för att Riksdagen skulle vara beredd

att nu antaga detsamma, funnit sig icke kunna tillstyrka antagande av

samma förslag.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A) att Riksdagen måtte

I:o) med tillkännagivande, att det i förevarande

proposition framlagda förslag till lag om expropriation

icke kunnat av Riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte i anledning av sagda proposition samt herrar

friherre Falkenbergs, Olofssons i Digernäs, Starbäcks med

fleras och von Iiofstens motioner, men med avslag å

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(■Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

herr Ekmans motion ävensom herrar Wedins och Lindhagens

motioner i vad desamma avse berörda lagförslag,

för sin del antaga följande förslag till

Lag om expropriation.

Härigenom förordnas som följer:

I. Allmänna bestämmelser.

Om expropriationsrätt.

1 §■

1. Fastighet, som tillhör annan

än kronan, må tagas i anspråk genom

expropriation, om Konungen

prövar det nödigt:.

för befästning, övnings- eller förläggningsplats

för krigsmakten, skjutbana,

som äger betydelse för den

allmänna skjutskicklighetens utveckling,

eller eljest för rikets försvar,

för allmän väg på landet eller i

stad, järnväg eller spårväg för allmän

trafik, bro, hamn, lastningsplats,

kanal eller annan farled, flottled,

telegraf- eller telefonanläggning eller

annan anläggning för den allmänna

samfärdselns främjande,

för allmän byggnad,

1 §•

Fastighet, som tillhör annan än

kronan, må tagas i anspråk genom

expropriation, om Konungen prövar

det nödigt:

1. för befästning, övnings- eller

förläggningsplats för krigsmakten,

skjutbana, som äger betydelse för

den allmänna skjutskicklighetens utveckling,

eller eljest för rikets försvar;

2. för allmän väg på landet eller

i stad, järnväg eller spårväg för

allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats,

kanal eller annan farled, flottled,

telegraf- eller telefonanläggning

effer annan anläggning för den allmänna

samfärdselns främjande;

3. för allmän byggnad;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Majds förslag.)

för något en kommuns eller annan

dylik samfällighets allmänna ändamål,

för att inom bebyggt område å ort

med större sammanträngd befolkning

åstadkomma tryggade bostadsförhållanden,

eller förse en ovi med vatten

eller förhindra förorenande av vattenledning,

som är anlagd för sådant

ändamål, eller bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en ort

plats för överläggningar i allmänna

frågor eller upplysande föredrag eller

för anläggning till förbättrande av

tillgången på livsmedel eller andra

förnödenheter eller för annat företag,

som är ägnat att främja något dylikt

ideellt eller ekonomiskt syfte av

synnerlig vikt,

för linbana, som är behövlig för

ett företag av större gagn för orten,

eller

för annat därmed jämförligt ändamål

av väsentlig betydelse för det

allmänna.

Särskild rätt, som i avseende å

fastighet tillkommer annan än kronan,

må ock exproprieras, om Konungen

prövar det nödigt för ändamål,

som nu är sagt.

2. Finnes synnerligen märklig

fast fördämning för dess bevarande

böra jämte därför erforderlig mark

vara i kronans ägo eller jordområde

böra på grund av synnerligen märklig

naturbeskaffenhet avsättas såsom

naturminnesmärke och för sådant ändamål

avstås till kronan, eller prövas

(Utskottets förslag.)

4. för något en kommuns eller

annan dylik samfällighets allmänna

ändamål;

5. för att förse en ort med vatten

eller förhindra förorenande av vattenledning,

som är anlagd för sådant

ändamål;

6. för att inom bebyggt område

vid järnvägsstation, hamnplats eller

fiskläge eller å annan ort med större

sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden;

7. för att bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en

ort plats för överläggningar i allmänna

frågor eller upplysande föredrag

eller för anläggning till förbättrande

av tillgången på livsmedel

eller andra förnödenheter eller för

annat företag, som är ägnat att

främja något dylikt ideellt eller ekonomiskt

syfte av synnerlig vikt;

8. för åstadkommande på det allmännas

bekostnad, av skogsåterväxt

ä skogsmark, som är genom kalhuggning

eller på annat sätt ödelagd och

ej utgör nödig betesmark;

9. för kronans övertagande av

fly g sands fält, varom ägaren försummat

att taga föreskriven vård;

10. för att i kronans ägo överföra

jordområde av synnerligen märklig

naturbeskaffenhet för dess avsättande

såsom naturminnesmärke eller ock

synnerligen märklig fast förnlämning,

vars bevarande ej kan på annat sätt

tryggas, jämte därför erforderlig mark;

11. för linbana, som är behövlig

s. 57 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

57

(Kung/. Maj:ts förslag.)

skogsäterväxt böra på det allmännas

bekostnad åstadkomma ä kronan ej

tillhörig skogsmark, som är genom

kalhuggning eller på annat sätt ödelagd

och ej utgör nödig betesmark,

eller finnes fly g sands fält, varom ägaren

försummat att taga föreskriven

vård, böra avstås till kronan, må, på

förordnande av Konungen, expropriation

av sådan fastighet äga rum.

Prövas; särskild rätt till område,

som är avsatt till nationalpark, böra:

upphöra, äge ock Konungen förordna

om expropriation av rättigheten.

(Utskottets förslag.)

för ett företag av större gagn för

orten; eller

12. för annat därmed jämförligt

ändamål av väsentlig- betydelse för

det allmänna*

Särskild rätt, som i avseende å

fastighet tillkommer annan än kronan,

må ock exproprieras, om

Konungen prövar det nödigt för

ändamål, som nu är sagt; och må

expropriation enligt Konungens förordnande

jämväl äga rum för upphävande

av särskild rätt till område,

som är avsatt till nationalpark.

Ägare av fastighet, i avseende

värk rätt till expropriation meddelats,

vare pliktig att, enligt vad i

denna lag'' stadgas och Konungen i

förordnandet om expropriation föreskrivit,

avstå fastigheten eller upplåta

nyttjanderätt eller servitutsrätt

till densamma.

Har expropriationsrätt meddelats

i avseende å särskild rätt, som besvärar

fastighet, vare rättighetens

innehavare, enligt vad nyss är sagt,

pliktig avstå rättigheten eller underkasta

sig inskränkning därav.

Avstås på grund av expropriation

fastighet, till vilken särskild rätt

innehaves av annan än kronan, vare

ock innehavaren pliktig avstå rättigheten.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

2 §•

Ägare av fastighet, i avseende

vara rätt till expropriation meddelats,

vare pliktig att, enligt vad i

denna lag stadgas och Konungen i

förordnandet om expropriation föreskrivit,

avstå fastigheten eller upplåta

nyttjanderätt eller servitutsrätt

till densamma.

Har expropriationsrätt meddelats

i avseende å särskild rätt, som besvärar

fastighet, vare rättighetens

innehavare, enligt vad nyss är sagt,

pliktig avstå rättigheten eller underkasta

sig inskränkning därav.

Avstås på grund av expropriation

fastighet, till vilken särskild

rätt innehaves av annan än kronan,

vare ock innehavaren pliktig avstå

nittio''heten.

o

9 sand. 21 käft. (AV 22.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets utlåta ide Nr 22.

(Kling!. Maj:ts förslag.)

Angående motsvarande tillämpnin°'',

då tomträtt eller vattenfallsrätt

exproprieras, av bestämmelserna om

expropriation av fast egendom är

särskilt stadgat.

( Utskottets förslag)

Angående motsvarande tillämpning,

då tomträtt eller vattenfallsrätt

exproprieras, av bestämmelserna

om expropriation av fastighet är

särskilt stadgat.

3 §•

År särskild rätt till fastighet föremål för expropriation utan att

fastigheten avstås, skall vad nedan stadgas om expropriation av fastighet

i tillämpliga delar gälla.

4 §•

Den, som vill hos Konungen söka rätt till expropriation, foge

vid ansökningen karta över fastigheten med beskrivning, utvisande, därest

det är fråga om fastighet å landet, till vilken jordeboksenhet den hör och,

om fastigheten är fördelad i flera ägolotter, dessas lågt- och gränser, så ock

styrkt uppgift, å fastighetens ägare och innehavare samt, om i något avseende

överenskommelse träffats, redogörelse därför.

Är fråga endast om expropriation av särskild rätt till fastighet,

äge vad nu stadgats om bifogande av karta med beskrivning samt uppgift

å ägare och innehavare tillämpning i avseende å den fastighet, som ä,r

föremål för rättigheten; dock må expropriationsrätt beviljas, utan att ansökningen

åtföljes av karta och beskrivning, om Konungen icke finner dem

vara av nöden för ärendets prövning. Innehaves den rätt sökanden vill

expropriera av annan än fastighetens ägare, skall, förutom ovan omförmälda

handlingar, styrkt uppgift å innehavaren bifogas ansökningen.

5 §.

Konungen bestämme, vilket område

expropriationen må omfatta.

Visas mer än ett område vara

tjänligt för det avsedda ändamålet,

må expropriationsrätt ej meddelas

beträffande område, vars avstående

eller upplåtande medför större olä
-

5 §•

Konungen bestämme, vilket område

expropriationen må omfatta.

Finnes mer än ett område vara

tjänligt för det avsedda ändamålet,

må expropriationsrätt ej meddelas

beträffande område, vars avstående

eller upplåtande medför större olä
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

genhet än nödigt är; och skall jämväl

i övrigt tillses, att ändamålet

må, utan oskälig kostnad för den

exproprierande, vinnas med minsta

olägenhet för annan, vars rätt är i

fråga.

Finnas särskilda bestämmelser

erforderliga för att trygga fastighetens

användande för det avsedda

ändamålet, tillkomme Konungen att

meddela sådana bestämmelser.

Konungen utsätte viss tid, inom

vilken den, som erhållit expropriationsrätt,

skall fullfölja frågan genom

ansökning om stämning till domstol,

vid äventyr att expropriationsrätten

upphör.

genhet än nödigt är; och skall jämväl

i övrigt tillses, att ändamålet

må, utan oskälig kostnad för den

exproprierande, vinnas med minsta

olägenhet för annan, vars rätt är i

fråga.

Prövas särskilda bestämmelser erforderliga

för att trygga fastighetens

användande för det avsedda ändamålet,

tillkomme Konungen att meddela

sådana bestämmelser.

Konungen utsätte viss tid, inom

vilken den, som erhållit expropriationsrätt,

skall fullfölja frågan genom

ansökning om stämning till domstol,

vid äventyr att expropriationsrätten

upphör.

ö §■

Expropriationsrätt må ej från innehavaren övergå på annan, utan

att Konungen det medgiver.

Om expropriationsersättning.

7 §•

För fastighet, som exproprieras,

skall erläggas löseskilling motsvarande

fastighetens värde. Exproprieras

eu del av en fastighet och lider

återstoden skada eller intrång genom

expropriationen eller den exproprierade

delens användande, skall ersättning

därför gäldas. Uppkommer eljest

genom expropriationen skada

för ägaren, skall ock sådan, skada

ersättas.

7 §•

För fastighet, som exproprieras,

skall erläggas löseskilling motsvarande

fastighetens fidla värde. Exproprieras

eu del av eu fastighet

och lider återstoden skada eller intrång

genom expropriationen eller

den exproprierade delens användande,

skall full ersättning därför gäldas.

Uppkommer eljest genom expropriationen

skada för ägaren, skall ock

sådan skada fullt ersättas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

60

(Kung!. Maj.ts förslag.)

År deri exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationsersättningen

därefter jämkad.

Expropriation sersättningen skall

bestämmas i penningar, att utgå på

eu gång.

(Utskottets förslag.)

År den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationsersättningen

därefter jämkad.

Expropriationsersättningen skall

bestämmas i penningar, att utgå på

en gång.

o O

8 §•

Vid bestämmande av expropriationsersättningen må hänsyn icke tagas

till förändring i värde, som uppstår allenast till följd av expropriationsrättens

beviljande eller det avsedda ändamålets genomförande.

9 §.

Exproprieras en del av en fastighet och föranleder expropriationen

eller den exproprierade delens användande skada eller intrång å den återstående

delen men i annat hänseende jämväl nytta för densamma, skall

ersättning för sådant men gäldas endast i den mån det överstiger nyttan.

10 §.

Har, efter det fråga om expropriation blivit vackt, kostnad nedlagts

å fastigheten i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen, må

genom sådan kostnad åstadkommen förökning av fastighetens värde icke

tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

11 §•

Vad i 7, 9 och 10 §§ stadgas om fastighet äge motsvarande tilllämpning

beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av

expropriation.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

61

(Kungl. Maj.is förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om utvidgning av expropriationen.

12 §.

Har expropriationsrätt meddelats

beträffande eu del av eu fastighet

och lider genom expropriationen

eller den exproprierade delens användande

en återstående del av fastigheten

synnerligt men, varde jämväl

denna del exproprierad, om ägaren

det begär. Skall nyttjanderätt eller

servitutsrätt upplåtas och föranledes

därav synnerligt men för fastigheten,

vare ock ägaren berättigad fordra,

att denna skall lösas.

Om vid expropriation av en del

av en fastighet ersättningen för

skada eller intrång å en återstående

del skulle uppgå till två tredjedelar

av den delens värde, eller ersättning

vid upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till fastighet skulle motsvara

två tredjedelar av värdet å fastigheten,

äge den exproprierande lösa

det område, som lider sådant men

eller utgör föremål för rättigheten.

Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra

stycket avses, varde inberäknad i

ersättning som nu är sagd.

12 §.

Har expropriationsrätt meddelats

beträffande en del av en fastighet

och lider genom expropriationen eller

den exproprierade delens användande

en återstående del av fastigheten

synnerligt men, varde jämväl denna

del exproprierad, om ägaren det begär.

Skall nyttjanderätt eller servitutsrätt

upplåtas och föranledes

därav synnerligt men för fastigheten

eller någon del därav, vare ock

ägaren berättigad fordra, att område,

som lider sådant men, skall lösas.

Om vid expropriation av en del

av en fastighet ersättningen för skada

eller intrång å eu återstående del

skulle uppgå till två tredjedelar av

den delens värde, eller ersättning

vid upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till fastighet skulle motsvara

två tredjedelar av värdet å

fastigheten, äge den exproprierande

lösa det område, som lider sådant

men eller utgör föremål för rättigheten.

Kostnaden för åtgärd, som i

7 § andra stycket avses, varde inberäknad

i ersättning som nu är sagd.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag)

Om expropriationsmåls förberedande handläggning vid domstol.

13 §.

Expropriationsmäl skall instämmas till underrätten i den ort, där

fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från särskilda inom olika underrätters domvärj

o belägna fastigheter, som ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens

bestämmande uppskattas annat än såsom eu enhet, förordne

Konungen, att frågan om expropriationen i sin helhet skall för sådan

uppskattning instämmas till den av underrätterna Konungen bestämmer.

14 §.

På ansökning av den exproprierande utfärde rätten i stad och domaren

på landet stämning å fastighetens ägare så. ock å andra ersättningsberättigade,

om sådana sakägare av sökanden uppgivas. Rätten eller

domaren föranstalte ock att, till underrättelse för möjligen befintliga

okända sakägare, kungörelse om tiden för målets företagande vid rätten

minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten

är belägen, samt införes i allmänna tidningarna och tidning inom

orten. Målet värde tillika, om det ej angår allenast upphävande av särskild

rätt, som ej är intecknad i fastigheten, antecknat i rättens inteckningsprotokoll,

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å

nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, samt anmärkt i inteekningseller

fastighetsboken.

Avser på grund av förordnande, som i 13 § andra stycket sägs,

stämning i expropriationsmäl fastighet utanför rättens domvärjo, åligger

den, som utfärdat stämningen, att därom ofördröjligen göra anmälan hos

rätten i den ort, där fastigheten är belägen, för anteckning enligt vad

nyss är sagt.

Vistas känd sakägare utrikes eller å okänd ort, och finnes ej någon,

som äger att för honom föra talan, förordne rätten god man att i saken

företräda den frånvarande.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung}. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

15 §.

Vad i denna lag stadgas om sakägare galle ej innehavare av

fordran, för vilken inteckning i fastigheten är sökt eller beviljad eller

fastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

16 §.

Vid rätten skall företes gravationsbevis rörande fastigheten.

17 §.

Fastighetens ägare vare pliktig att uppgiva övriga sakägare i avseende

å samma egendom. Underlåter han det utan laga skäl, och uppstår

skada för sakägare, som saknat kännedom om expropriationen, skall

han hålla, sådan sakägare skadeslös. Erinran härom värde införd i den

stämning, som utfärdas å fastighetens ägare.

18

Har under målets handläggning sakägare uppgivits eller eljest blivit

känd, varde han stämd i målet, om han ej ändå kommit tillstädes.

19 §.

Tvistas om fastighet, som exproprieras, vare den av de tvistande,

som innehar fastigheten, berättigad att med laga verkan tala och svara

för densamma, till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått,

eller annan i malet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har förre ägaren

varit stämd eller kommit tillstädes i målet, vare stämning'' å nve ägaren

ej behövlig. ö J *

Vad sålunda stadgas äge motsvarande .tillämpning beträffande särskild

rått till fastighet, som på grund av expropriation avstås.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.is förslag.)

(Utskottets förslag.)

20 §.

Kunna cj lämpligen särskilda inom rättens domvärjo belägna fastigheter,

från vilka expropriation skall ske, för expropriationsersättningens

bestämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordne rätten om

sådan uppskattning.

21 §•

Då målets förberedande handläggning vid rätten avslutats, skall,

om ej stadgandena i 59 § annat föranleda, inför rätten tillsättas nämnd

för bestämmande av expropriationsersättningen.

Kan tid för målets fortsätta- handläggning vid rätten ej bestämmas,

förklare rätten målet vilande. .

Rätten tillställe nämnden protokoll och övriga handlingar i målet.

Om expropriationsnänmd.

Komma parterna överens om val av expropriationsnämnd, äge de

bestämma, huru många och vilka personer skola deltaga i nämnden; dock

vare antalet alltid ojämnt.

Eljest skall nämnd utses på sätt nedan sägs.

Konungens befallningshavande

skall för en tid av tre kalenderår

till ordförande i expropriationsnämnder

inom länet utse en i praktiska

värv väl förfaren man ävensom förordna

ersättare för denne, för Stockholms

stad skola ordförande och ersättare

enligt vad nu är sagt utses

av överståthållarämbetet.

23 §.

Konungens befallningshavande

skall för en tid av tre kalenderår

till ordförande i expropriationsnämnder

inom länet utse eu i praktiska

värv väl förfaren man ävensom förordna

ersättare för denne. För Stockholms

stad skola ordförande och ersättare

enligt vad nu är sagt. utses

av överståthållarämbetet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Till ledamöter i expropriationsnämnder

vare inom varje län följande

valbara, nämligen tjugufyra

av landstinget utsedda och, om stad,

som ej deltager i landsting, tinnes,

tolv av stadsfullmäktige i varje sådan

stad valda ävensom så mån gra

av Konungens befallningshavande utsedda,

som motsvara antalet av dem

landstinget och stadsfullmäktige valt.

Finnas inom ett lån två landsting,

skall vartdera utse tolv valbara. De

valbara skola utses för en tid av

tre kalenderår. I den mån möjligt

är skall iakttagas, att länets olika

delar och de särskilda slag av sakkunskap,

som för expropriationsnämnder

inom länet äga den största

betydelsen, bliva behörigen företrädda

bland de valbara; börande minst

halva antalet av dem landsting och

tolv av dem Konungens befallningshavande

utser vara ägare av jordbruksfastighet.

Då ordförande och ersättare för

ordföranden skola utses, äge sådant

rum, innan landstinget för året sammanträder,

och lämne Konung-ens befallningshavande

landstinget samt,

om stad, som ej deltager däld, tinnes,

stadsfullmäktige därstädes meddelande,

vilka blivit utsedda. Stadsfullmäktige

företage sitt val, efter

det de från landstinget mottagit underrättelse,

vilka landstinget utsett.

Sist fullgöre Konungens befallningshavande,

efter erhållet meddelande

om landstingets och stadsfullmäkti
-

Till ledamöter i expropriationsnämnder

vare inom varje län följande

valbara, nämligen tjugufyra

av landstinget utsedda och, om stad,

som ej deltager i landsting, finnes,

tolv av stadsfullmäktige i varje sådan

stad valda ävensom så många

av Konungens befallningshavande

utsedda, som motsvara antalet av

dem landstinget och stadsfullmäktige

valt. Finnas inom ett län två landsting,

skall vartdera utse tolv valbara.

De valbara skola utses för en tid av

tre kalenderår. I den mån möjligt

är skall iakttagas, att länets olika

delar och de särskilda slag av sakkunskap,

som för expropriationsnäHinder

inom länet äga den största

betydelsen, bliva behörigen företrädda

bland de valbara; börande

minst halva antalet av dem landsting

och tolv av dem Konungens

befallningshavande utser vara ägare

av jordbruksfastighet.

Ersättaren för ordföranden i expropriation

snämnder vare och, med

iakttagande av vad i 21 § sägs, valbar

till ledamot i nämnd.

Då ordförande och ersättare för

ordföranden skola utses, äge sådant

rum, innan landstinget för året sammanträder,

och lämne Konungens befallningshavande

landstinget samt,

om stad, som ej deltager däri, finnes,

stadsfullmäktige därstädes meddelande,

vilka blivit utsedda. Stadsfullmäktige

företage sitt val, efter

det de från landstinget mottagit un
9
-

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 21 käft. (Nr 22.)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

ges val, vad i fråga om utseende av

valbara på Konungens befallningshavande

ankommer.

Stockholms stad och län utgöre

i fråga om utseende av valbara ett

område. Antalet valbara skall vara

nittiosex, av vilka landstinget i

Stockholms län, Stockholms stadsfullmäktige,

överståthållarämbetet

och Konungens befallningshavande

i Stockholms län var för sig i nu

angivna ordning utse tjugufyra. I

övrigt äge vad ovan i denna § stadgas

motsvarande tillämpning.

derrättelse, vilka landstinget utsett.

Sist fullgöre Konungens befallningshavande,

efter erhållet meddelande

om landstingets och stadsfullmäktiges

val, vad i fråga om utseende av

valbara på Konungens befallningshavande

ankommer.

Stockholms stad och län utgöre

i fråga om utseende av valbara ett

o

område. Antalet valbara skall vara

nittiosex, av vilka landstinget i Stockholms

län, Stockholms stadsfullmäktige,

överståthållarämbetet och Konungens

befallningshavande i Stockholms

län var för sig i nu angivna

ordning utse tjugufyra. I övrigt

äge vad ovan i denna § stadgas

motsvarande tillämpning.

24 §.

Avgår ordföranden eller ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder

eller till ledamot i sådana nämnder valbar före den bestämda tidens

utgång, skall vederbörande valmyndighet utse någon i den avgångnes ställe

för den tid, som för honom återstått. Sådant val må, om det skall förrättas

av landsting, anstå till landstingets näst därefter infallande lagtima möte.

Är valmyndigheten annan än Konungens befallningshavande, erhålle befallningshavanden

genom valmyndighetens försorg underrättelse om valet.

25 §.

En förteckning upptagande ordföranden och ersättaren för ordföranden

i expropriationsnämnder samt de inom länet eller, beträffande

Stockholms stad och län, inom deras område till ledamöter i sådana

nämnder valbara skall av Konungens befallningshavande varje år, sedan

vad i 23 § stadgas blivit för året fullgjort, införas i länskungörelserna

samt tillställas rätten i stad och domaren på landet. Inträffar ändring

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i förhållande, som är upptaget i förteckningen, skall ock tillkännagivande

därom göras på sätt nu är sagt.

Rätten och domaren hål le förteckningen tillgänglig för allmänheten.

26 §.

Den, som är bosatt utom länet,

eller ej uppnått tjugufem års ålder,

eller ej råder över sig och sin egendom,

eller enligt domstols utslag är

förlustig medborgerligt förtroende

eller ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller att föra annans talan

inför Tätta, må ej vara ordförande

eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder

eller uppförd

bland de till ledamöter i sådana

nämnder valbara; dock må för Stockholms

stad och län valbara utses

inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må

ej annan undandraga sig än den,

som uppnått sextio års ålder eller

sex år innehaft sådant uppdrag, samt

tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad

att mottaga uppdraget.

27 §.

Expropriationsnämnd skall utgöras

av ordföranden och fyra ledamöter.

Vardera parten äge utse en

ledamot och rätten två ledamöter i

nämnden. Äro å någondera sidan

två eller flera, som hava gemensam

del i saken, och bliva de ej ense,

vem de skola utse, välje rätten leda
-

26 §.

Den, som är bosatt utom länet,

eller ej uppnått tjugufem års ålder,

eller ej råder över sig och sin egendom,

eller enligt domstols utslag är

förlustig medborgerligt förtroende

eller ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller att föra annans

talan inför råtta, må ej utses till

ordförande eller ersättare för ordföranden

i expropriationsnämnder

eller uppföras bland de till ledamöter

i sådana nämnder valbara;

dock må för Stockholms stad och

län valbara utses inom såväl staden

som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må

ej annan undandraga sig än den,

som uppnått sextio års ålder eller

sex år innehaft sådant uppdrag, samt

tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad

att mottaga uppdraget.

27 §.

Expropriationsnämnd skall utgöras

av ordföranden och fyra ledamöter.

Vardera parten äge utse en

ledamot och rätten två ledamöter i

nämnden. Aro å någondera sidan

två eller flera, som hava gemensam

del i saken, och bliva de ej ense,

vem de skola utse, välje rätten leda
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mot i deras ställe. Samma lag vare,

om part utan styrkt laga förfall

underlåter att fullgöra valet. Har

av flera samägare en utövat valrätt,

galle det för dem alla.

Kunna ägaren av fastighet och

annan sakägare i avseende å samma

fastighet ej enas om val av ledamot

i nämnden, äge de var för sig utse

en ledamot att vid sakens prövning,

såvitt en var av dem rör, deltaga i

nämnden.

Ersättare för ledamöterna i nämnden

skola ock, särskilt för varje

ledamot, utses enligt vad om ledamöter

är stadgat.

mot i deras ställe. Samma lag vare,

om part utan styrkt laga förfall

underlåter att fullgöra valet. Har

av flera samägare en utövat valrätt,

galle det för dem alla. Ersättaren

för ordföranden i expropriation snämnder

mä ej av annan än rätten

utses till ledamot i nämnd.

Kunna ägaren av fastighet och

annan sakägare i avseende å samma

fastighet ej enas om val av ledamot

i nämnden, äge de var för sig utse

en ledamot att vid sakens prövning,

såvitt en var av dem rör, deltaga i

nämnden.

Ersättare för ledamöterna i nämnden

skola ock, särskilt för varje

ledamot, utses enligt vad om ledamöter

är stadgat.

28 §.

Skola särskilda fastigheter, som tillhöra olika ägare, uppskattas

såsom en enhet enligt vad i 13 eller 20 § sägs, galle om val av nämnd

vad i 27 § stadgas för det fall att två eller flera hava gemensam del

i saken.

29 §.

Då nämnd blivit utsedd, kalle ordföranden, så snart ske kan, ledamöterna

i nämnden till sammanträde i den ort, där fastigheten är belägen.

Underrättelse om tid och ort för sammanträdet skall genom ordförandens

försorg minst en vecka förut med posten sändas till sakägarna.

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd galle dessa jäv: om han

är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld eller

besvågrad, har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller skada

därav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit i

åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken eller

däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part i en

lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om han

står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller av

honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om han står under tilltal för

brott, som kan medföra förlust av medborgerligt förtroende.

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,

som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej heller

vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig i mål,

vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd

eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att

därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

31 §.

Ändring i nämnds sammansättning skall ej föranledas därav, att

ordföranden eller ledamot flyttar utom valområdet eller den i 23 § omförmälda

tid för honom utlöper.

Ej heller må ordföranden eller ledamot avgå ur nämnd på den grund

att han uppnått sextio års ålder eller sex år varit ordförande eller ersättare

för ordföranden i expropriationsnämnder inom valområdet eller

uppförd bland de till ledamöter i sådana nämnder valbara.

32 §.

År ordföranden eller ledamot, då

nämnden tillsättes, bosatt utom valområdet,

eller finnes för ordföranden

eller ledamot annat hinder, som i 26 §

första stycket sägs, eller finnes jäv

mot ordföranden eller ledamot, må

part framställa anmärkning därom

antingen inför rätten vid nämndens

32 §.

År ordföranden eller ledamot, då

nämnden tillsättes, bosatt utom valområdet,

eller finnes för ordföranden

eller ledamot annat hinder, som i 26 §

första stycket sägs, eller finnes jäv

mot ordföranden eller ledamot, må

part framställa anmärkning därom

antingen inför rätten vid nämndens

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

tillsättande eller ock, såvitt angår

förhållande, om vilket anmärkning ej

sålunda blivit gjord, inför nämnden.

Part må dock ej framställa anmärkning

mot ledamot, som han själv valt,

så framt ej anledning till anmärkningen

uppkommit eller blivit av parten

känd först efter valet. Har anmärkning

ej framställts, innan nämndens

förrättning avslutats, vare rättigheten

att framställa anmärkningen försutten;

dock må, om målet visas åter

till nämnden, vid det nya sammanträdet

framställas anmärkning, som

ej förut kunnat göras.

Göres anmärkning, som nu är

sagd, inför nämnden, varde den av

nämnden prövad. Ogillas anmärkningen,

skall förrättningen fortsättas.

Anmäler part vid det första rättegångstillfälle,

då målet åter förekommer

till handläggning, missnöje

med beslut, varigenom nämnden ogillat

anmärkning, pröve rätten anmärkningen.

Över rättens beslut i fråga om

anmärkning, som ovan sägs, må klagan

ej föras.

Hinder, som i 26 § första stycket

avses, må ock på anmärkning inom

nämnden av denna prövas.

(iUtskottets förslag.)

tillsättande eller, om den omständighet,

vard anmärkningen grundas, då

ej var för handen eller parten kunnig,

inför nämnden å första dag, då den,

som anmärkningen angår, har säte i

nämnden och parten om sagda omständighet

äger kännedom. Visas mål,

som varit av nämnd handlagt, åter

till nämnden, pröve rätten därvid sådan

inför densamma under den senare

handläggningen gjord anmärkning,

som ej, enligt vad nu är sagt, kunnat

förut inför rätten eller inför nämnden

framställas; och skall beträffande

nämndens nya sammanträde stadgandet

om parts rätt att vid det tidigare

sammanträdet framställa anmärkning

äga motsvarande tillämpning.

Göres anmärkning, som nu är

sagd, inför nämnden, varde den av

nämnden prövad. Ogillas anmärkningen,

skall förrättningen fortsättas.

Anmäler part vid det första rättegångstillfälle,

då målet åter förekommer

till handläggning, missnöje

med beslut, varigenom nämnden ogillat

anmärkning, pröve rätten anmärkningen.

O., <

Over rättens beslut i fråga om

anmärkning, som ovan sägs, må klagan

ej föras.

Hinder, som i 26 § första stycket

avses, må ock, om anmärkning därom

ej gjorts inför rätten, på anmärkning

inom nämnden ay denna

prövas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

33 §.

År ordföranden av laga förfall

hindrad att deltaga i nämnden eller

har han funnits jävig, och kan ej

heller ersättaren fullgöra uppdraget,

namne Konungens befallningskavande

särskild ordförande.

Har ledamot på grund av laga

förfall eller jäv avgått ur nämnd, och

är jämväl ersättaren hindrad eller

jävig, skall ny ledamot utses, enligt

vad eljest för val till nämnden gäller.

utlåtande Nr 22. 71

(Utskottets förslag.)

33 §.

År ordföranden av laga förfall

hindrad att deltaga i nämnden eller

har han funnits jävig, och kan ej

heller ersättaren fullgöra uppdraget,

namne Konungens befallningshavande

särskild ordförande.

Har ledamot på grund av laga

förfall eller jäv avgått ur nämnd, och

är jämväl ersättaren hindrad eller

jävig, skall ny ledamot utses enligt

vad eljest för val till nämnden gäller.

Dock äge, om val av ny ledamot

skall sfce efter det målet överlämnats

till nämnden, å landet domaren taga

den befattning med valet, vilken eljest

tillkommer rätten.

34 §.

Utebliver ordföranden eller ledamot utan laga förfall från sammanträde,

och föranleder hans utevaro kostnad, skall denna av honom gäldas.

År ersättaren tillstädes, inträde han i nämnden; och ankomme i annat fall

på nämnden, huruvida ersättaren skall inkallas i den uteblivnes ställe.

Konungens befallningshavande äge på anmälan förelägga den uteblivne

vite.

35 §.

Nämnden må ej, utöver vad i 34 § stadgas, vidtaga åtgärd, med

mindre ordföranden och alla ledamöter äro tillstädes.

36 §.

Part äge att inför nämnden andraga vad han aktar nödigt samt att

låta höra sakkunniga inför nämnden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finner nämnden skäl att höra part eller sakkunnig eller att på annat

sätt inhämta närmare upplysningar, have rätt därtill.

Vid förrättningen skall genom ordförandens försorg föras protokoll.

37 §.

Vid nämndens överläggningar till beslut må ej någon utom nämnden

närvara.

38 §.

Ersättning må ej bestämmas lägre än vad den exproprierande i

målet erbjudit eller högre än motparten begärt _

Till förfång för innehavare av fordran, för vilken fastighet svarar,

må dock ej löseskilling för fastigheten eller, om endast en del av fastigheten

exproprieras, ersättning för skada eller intrång å den återstående

delen och ej heller ersättning för upplåtelse av särskild rätt till fastigheten

sättas lägre'' än till värdet, även om ägaren mindre begärt.

Har den exproprierande enligt vad i 54 § sägs tagit fastighet i besittning,

sedan uppskattning för ersättningens bestämmande ägt rum

men innan ersättningen blivit slutligt bestämd, må ej vid^ ny uppskattning

ersättningen sättas lägre än till det värde, som framgått av den

tidigare uppskattningen.

39 §.

Då fastighet exproprieras, uppskatte nämnden ej mindre fastighetens

värde än även värdet av all särskild rätt, som i avseende å fastigheten

tillkommer sakägare och ej jämlikt utfästelse av den exproprierande lämnas

orubbad. Medför särskild'' rätt, som tillkommer sakägare, förminskning av

fastighetens värde, skall uppskattningen av fastigheten avse det värde denna

med därå vilande besvär äger. Är fastighet, vilken svarar för fordran som

skall utgå ur ersättningen, tillika besvärad av annan särskild rätt, som förminskar

fastighetens värde och åtnjuter sämre rätt än fordringen, uppskatte

nämnden jämväl det värde fastigheten utan sådant besvär skulle äga.

Ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare. ^Löseskilling

för exproprierad fastighet, ersättning för skada eller intrång å

fastighet och annan ersättning till ägaren varde ock bestämda var för sig.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

73

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

40 §.

Har fråga om expropriation av fastighet enligt 12 § blivit väckt,

varde jämväl denna fastighet värderad av nämnden.

41 §.

Aro vid omröstning till beslut

inom nämnden olika meningar, och

kunna de till varandra jämkas, galle

den mening, som, efter jämkning om

sådan erfordras, tinnes hava erhållit

de flesta rösterna.

Kunna icke de olika meningarna

jämkas till varandra, galle den, som

biträdes av flera röstande än någon

annan. Finnes ej, enligt vad nu är

sagt, röstövervikt, skall ny omröstning

anställas mellan de meningar,

som erhållit mer än en röst var,

och varde den mening gällande, om

vilken de flesta i nämnden då förena

sig. Har var sin mening, galle vad

ordföranden säger.

I fråga om uppskattningen må

ej i protokollet införas eller eljest

kungöras, huru nämnden inom sig

röstat, och ej heller skälen för beslutet

uppgivas.

41 §.

Vad de flesta i nämnden säga

galle _ för nämndens beslut.

Äro flera meningar och kunna

de till varandra jämkas, galle den

mening, som efter jämkning finnes

hava erhållit de flesta rösterna.

Kunna icke, då flera meningar

äro, dessa jämkas till varandra, galle

den, som biträdes av flera röstande

än någon annan. Finnes ej, enligt

vad nu är sagt, röstövervikt, skall

ny omröstning anställas mellan de

meningar, som erhållit mer än en

röst var, och varde den mening gällande,

om vilken de flesta i nämnden

då förena sig. Har var sin mening,

galle vad ordföranden säger.

I fråga om uppskattningen må

ej i protokollet införas eller eljest

kungöras, huru nämnden inom sig

röstat, och ej heller skälen för beslutet

uppgivas.

42 §.

Nämndens beslut skall avfattas skriftligen och undertecknas av nämnden;

och insände ordföranden, så snart ske kan, beslutet jämte det vid

förrättningen förda protokoll till rätten eller domaren.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 21 käft. (Nr 22.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om expropriationsmåls slutliga handläggning.

43 §.

Har expropriationsmålet förklarats vilande, skall tillkännagivande

om tiden för dess förnyade företagande vid rätten genom rättens eller

domarens försorg minst fjorton dagar förut såväl med posten sändas till

den exproprierande som uppläsas i kyrkan för den församling, där fastigheten

är belägen, samt införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

44 §.

Under målets förnyade handläggning vid rätten må ej upptagas ny

fråga, som kunnat väckas tidigare och enligt denna lag tillhör expropriationsnämnds

behandling.

45 §.

År ersättning av expropriationsnämnden

bestämd till lägre belopp

än den exproprierande i målet erbjudit,

eller är annan ersättning än

som avses i 38 § andra stycket av

expropriationsnämnden bestämd till

högre belopp än den till ersättningen

berättigade i målet yrkat, varde sådan

ersättning av rätten jämkad till det

belopp, som erbjudits eller yrkats.

Strider expropriationsnämndens uppskattning

mot vad i 38 § tredje

stycket stadgas, varde den ock av

rätten jämkad till överensstämmelse

därmed. Eljest må rätten ej göra

ändring i uppskattningen.

Har nämnden ej iakttagit vad i

39 och 40 §§ sägs eller eljest ej förfarit

i enlighet med bestämmelserna

45 §.

År ersättning av expropriationsnämnden

bestämd till lägre belopp

än den exproprierande i målet erbjudit,

eller är annan ersättning än

som avses i 38 § andra stycket av

expropriationsnämnden bestämd till

högre belopp än den till ersättningen

berättigade i målet yrkat, varde sådan

ersättning av rätten jämkad till

det belopp, som erbjudits eller yrkats.

Strider expropriationsnämndens

uppskattning mot vad i 38 §

tredje stycket stadgas, varde den

ock av rätten jämkad till överensstämmelse

därmed. Eljest må rätten

ej göra ändring i uppskattningen.

Har nämnden ej iakttagit vad i

39 och 40 §§ sägs eller eljest ej

förfarit i enlighet med bestämmel
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

i denna lag, förvise rätten målet eller

den del, vari rättelse tarvas, åter till

nämnden.

Huru förfaras skall, om nämnden

vid bestämmande av ersättning,

som avses i 38 § andra stycket, gått

utöver fastighetsägarens yrkande i

vidare mån än som erfordrats för

skyddande av fordringsägares rätt,

stadgas i 56 §.

( Utskottets förslag.)

serna i denna lag, förvise rätten

målet eller den del, vari rättelse

tarvas, åter till nämnden.

Finner rätten, att nämnden vid

bestämmande av ersättning, som avses

i 38 § andra stycket, gått utöver

fastighetsägarens yrkande, meddele

rätten besked att, därest överskott,

som ej faller inom det yrkade beloppet,

uppstår efter gäldande av de

fordringar, som skola utgå ur ersättningen,

vad för sådant fall i 57 §

stadgas skall äga tillämpning.

46 §.

Har någon yrkat expropriation av fastighet enligt 12 §, give rätten

besked, huruvida yrkandet är lagligen grundat.

47 §.

Expropriationsnämndens uppskattning varde, med iakttagande av

vad i 45 och 46 §§ sägs, fastställd av rätten.

I fråga om belopp, som blivit enligt uppskattningen bestämt, må

ändring i rättens utslag ej sökas.

Om expropriationsersättnings erläggande och tillträde av fastigheten.

48 §.

Expropriationsersättningen skall nedsättas hos Konungens befallningshavande

inom nittio dagar från det rättens utslag vunnit laga kraft.

Vid nedsättningen ingive den exproprierande till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande fastigheten, rättens utslag samt

bevis att och när utslaget vunnit laga kraft.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

{Kungl. Maj:ts förslag.)

{Utskottets förslag.)

49 §.

Då vad i 48 § första stycket stadgas blivit fullgjort, vare expropriationen

fullbordad och nye ägaren berättigad att genast taga fastigheten i

besittning.

Exproprierad fastighet skall övergå till nye ägaren fri från all särskild

rätt, som innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avstå

och som ej jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. . Fastighetens

ansvar för allmänna utskylder eller för fordringar, som åtnjuta förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken, förändras ej

genom expropriationen.

Genom expropriation förvärvad särskild rätt till fastighet äge företräde

framför all annan rätt till samma fastighet.

50 §.

Försummas vad i 48 § första

stycket är stadgat, och har ej den

exproprierande enligt medgivande av

fastighetens ägare eller stadgande i

denna lag tagit fastigheten i besittning,

vare expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare att förverkande

ägt rum, göre Konungens

befallningshavande anmälan därom

hos rätten, och äge i sådant fall vad

i 14 § stadgas om anteckning i

inteckningsprotokollet samt intecknings-

eller fastighetsboken motsvarande

tillämpning.

50 §.

Försummas vad i 48 § första

stycket är stadgat, och har ej den

exproprierande enligt medgivande av

fastighetens ägare eller stadgande i

denna lag tagit fastigheten i besittning,

vare expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare att förverkande

ägt rum, göre Konungens

befallningshavande anmälan därom

hos rätten, och äge i sådant fall vad

i 14 § stadgas om anteckning i

inteckningsprotokollet samt intecknings-

eller fastighetsboken motsvarande

tillämpning.

Varda de handlingar, som i 48 §

andra stycket avses, ej ingivna till

Konungens befallningshavande vid

nedsättning av expropriationsersättningen,

åligger Konungens befallningshavande

att ofördröjligen på den

exproprierandes bekostnad anskaffa

nämnda handlingar.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj ds förslag.) {Utskottets förslag.)

51 §.

Med fastighetsägarens medgivande må inom nittio dagar från det

expropriationsrätten förverkats efter vad i 50 § första stycket sägs expropriationen

fullbordas genom nedsättande av expropriationsersättningen.

Fastighetsägaren må ock inom nämnda tid från expropriationsrättens

förverkande hos Konungens befallningshavande påfordra expropriationens

fullbordande; och åligger det i sådant fall Konungens befallningshavande

att låta,, uttaga expropriationsersättningen av den exproprierande.

Åtgärd för expropriationens fullbordande enligt vad nu är sagt må

dock ej vidtagas, sedan hos rätten gjorts anmälan, som i 50 § andra

stycket avses.

52 §.

Har den exproprierande enligt medgivande av fastighetens ägare

eller stadgande i denna lag tagit fastigheten i besittning utan nedsättande

av expropriationsersättningen, och försummas vad i 48 § första stycket är

stadgat, må sakägare hos Konungens befallningshavande påkalla uttagande

av den sakägaren tillkommande ersättning.

53 §.

Vid ansökning, som i 51 § andra

stycket eller 52 § avses, skola fogas

rättens utslag samt bevis att och

när utslaget vunnit laga kraft; och

skola utsökningslagens stadganden

om''verkställighet av lagakraftägande

dom i tvistemål i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vid expropriationsersättningen

s uttagande.

Har expropriationsersättningen i

sin helhet inkommit till Konungens

befallningshavande, vare expropriationen

fullbordad.

53 §.

Vid ansökning, som i 51 § andra

stycket eller 52 § avses, skola fogas

rättens utslag samt bevis att och

när utslaget vunnit laga kraft; och

skola utsökningslagens stadganden

om verkställighet av lagakraftägande

dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet

blivit någon ålagd,

äga motsvarande tillämpning vid expropriationsersättningens

uttagande.

Har expropriationsersättningen i

sin helhet inkommit till Konungens

befallningshavande, vare expropriationen

fullbordad.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

54 §.

Vill den exproprierande taga fastigheten i besittning, innan rättens

utslag vunnit laga kraft, vare berättigad därtill, om han hos Konungens

befallningshavande nedsätter den i utslaget bestämda expropriationsersättning

samt ställer pant eller borgen för den ytterligare ersättning han på grund

av ändring i utslaget kan bliva skyldig gälda. Avser klagan över utslaget

fall, som i 12 § sägs, må den fastighet eller rättighet tillståndet till expropriation

omfattar tillträdas av den exproprierande mot nedsättande av

därå belöpande expropriationsersättning och säkerhets ställande enligt vad

nyss är sagt.

Varder till följd av klagan över rättens utslag expropriationsersättningen

slutligt bestämd till högre belopp än det enligt stadgandena i

första stycket nedsatta, galle om nedsättande av det överskjutande beloppet

vad i 48 § sägs. Bestämmes ersättningen ej till högre belopp, göre den

exproprierande, sedan utslag i målet vunnit laga kraft, anmälan härom hos

Konungens befallningshavande; och vare expropriationen fullbordad, då

sådan anmälan skett.

55 §.

Erlägges expropriationsersättning efter den i 48 § bestämda tid

eller, om fastigheten förut tagits i besittning, efter tiden härför, skall tilllika

gäldas sex procent årlig ränta i förra fallet från den bestämda tidens

utgång och i senare fallet från tillträdesdagen.

56 §.

Medel, som nedsatts eller uttagits

enligt vad ovan sägs, skola av Konungens

befallningshavande ofördröjligen

insättas i bankinrättning för att där

innestå mot ränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kimgl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

56 §.

Då expropriationsersättning inkommit,

utbetale Konungens befallningshavanrle

ersättningen till den,

som är därtill berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, eller

kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för

ogulden köpeskilling, skola i fråga

om löseskilling för fastigheten samt,

om endast en del av fastigheten exproprierats,

beträffande ersättning

lör skada och intrång å den återstående

delen, så ock angående ersättning

för upplåtelse av rätt till

sådan fastighet, stadgandena om fördelning

hos överexekutor av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast

egendom hava motsvarande tillämpning.

År fastigheten förutom av

fordran besvärad av annan särskild

rätt, som förminskar fastighetens

värde och åtnjuter sämre rätt än

fordringen, erhålle fordringsägaren,

i den mån det tarvas för fulla gäldandet

av hans fordran, betalning

såsom om fastigheten icke vore av

nämnda rätt besvärad, och varde

ersättningen för rättigheten i motsvarande

mån förminskad. Har vid

bestämmande av ersättning som i

första punkten avses nämnden gått

utöver det belopp fastighetsägaren

yrkat, och . uppstår efter gäldande

av de fordringar, som skola utgå ur

ersättningen, överskott, som ej faller

51 §.

Konungens befallningshavande utbetale

nedsatta eller uttagna medel

jämte därå upplupen ränta till den,

som är till desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, eller

kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för

ogulden köpeskilling, skola i fråga

om löseskilling för fastigheten samt,

om endast en del av fastigheten exproprierats,

beträffande ersättning

för skada och intrång å den åtel”

stående delen, så ock angående ersättning

för upplåtelse av rätt till

sådan fastighet, stadgandena om fördelning

hos överexekutor av köpeskilling

för utmätningsvis såld fäst

egendom hava motsvarande tillämpning.

År fastigheten förutom av

fordran besvärad av annan särskild

rätt, som förminskar fastighetens värde

och åtnjuter sämre rätt än fordringen,

erhålle fordringsägaren, i den

män det tarvas för fulla gäldandet

av hans fordran, betalning såsom om

fastigheten icke vore av nämnda rätt

besvärad, och varde ersättningen för

rättigheten i motsvarande mån förminskad.

Har vid bestämmande av

ersättning som i första punkten avses

nämnden gått utöver det belopp

fastighetsägaren yrkat, och uppstår

efter gäldande av de fordringar, som

skola utgå ur ersättningen, överskott,

som ej faller inom nämnda belopp,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

inom nämnda belopp, må fastighetsägaren

ej uppbära överskottet, utan

värde detta återställt till den exproprierande.

Kallelse till sammanträde för fördelningen

skall genom Konungens

befallningshavandes försorg med

posten sändas till fastighetens ägare

samt kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen, och

innehavare av annan särskild rätt,

som nyss är sagd; är innehavare av

fordran okänd, läte ock Konungens

befallningshavande kungöra dagen

för sammanträdet på sätt i 14 § om

kungörelse stadgas.

Innehades exproprierad fastighet

såsom fideikommiss, hålle Konungens

befallningshavande den ägaren tillkommande

ersättning inne, till dess

Konungen förordnat, huru därmed

skall förfaras.

må fastighetsägaren ej uppbära överskottet,

utan varde detta återställt

till den exproprierande.

Sammanträde för fördelningen

varde liället så snart ske kan. Kallelse

till sammanträdet skall genom Konungens

befallningshavandes försorg

med1” posten sändas till fastighetens

ägare samt kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen,

och innehavare av annan särskild

rätt, som nyss är sagd; är innehavare

av fordran okänd, late ock

Konungens befallningshavande kungöra

dagen för sammanträdet på sätt

i 14 § om kungörelse stadgas.

Innehades exproprierad fastighet

såsom fideikommiss, hålle Konungens

befallningshavande den innehavaren

tillkommande ersättning inne, till

dess Konungen förordnat, huru därmed

skall förfaras.

57 §.

Uppstår tvist om rätten till expropriationsersättning

eller möter eljest

hinder för ersättningens utbetalning

eller fördelning, late Konungens

befallningshavande, om säd ant begäres,

insätta medlen i bankinrättning

för att där innestå mot vänta;

och komme räntan den till godo, som

finnes vara berättigad till medlen.

58 §.

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild

rätt, som ej är intecknad i fastigheten, blivit fullbordad, åligger e

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!,. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Konungens befallningshavande att därom ofördröjligen göra anmälan pålandet

hos domaren och i stad hos rätten; och skall anteckning om att fastighet

exproprierats eller om särskild rätt, som genom expropriationen förvärvats,

göras i inteckningsprotokollet, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, samt

införas i intecknings- eller fastigbetsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av

gemensamt intecknade fastigheter exproprieras eller särskild rätt till intecknad

fastighet genom expropriation förvärvas, vid fördelning av expropriationsersättning

likvid å intecknings huvudstol, åligger ock Konungens

befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan enligt vad nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden.

O o

Om överenskommelse rörande expropriationsersättningen.

59 §.

Hava parterna träffat överenskommelse rörande expropriationsersättningen

för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för

fordran och ej heller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand

häfta för ogulden köpeskilling, eller att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen skola

därur utgå, eller att överenskommelsen godkänts av de fordringsägare, som

ej skulle erhålla full betalning, varde överenskommelsen fastställd av rätten.

Vill den exproprierande, utan att förhållande som i första stycket

sägs blivit visat, erhålla fastställelse å överenskommelse om ersättningen för

fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, läte han till rätten

stämma de kända fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen. Är

fordringsägare okänd, varde ock tiden för frågans företagande vid rätten

kungjord på sätt i 14 § omförmäles. Bestrider vid rätten fordringsägare,

att överenskommelsen må fastställas, varde, om ej full betalning för hans

fordran lämnas honom, expropriationsnämnd tillsatt. I annat fall må,

därest expropriationen avser endast en långa del av fastigheten eller upplåtelse

av särskild rätt, som medför ringa men, och uppenbarligen icke

rubbar säkerheten för fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen,

rätten meddela fastställelse.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. .9 samt. 21 käft. (Nr 22.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

Överenskommelse om annan expropriationsersättning än ersättningen

för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet varde och,

på anmälan av part, fastställd av rätten.

Fastställelse må ej meddelas å överenskommelse om att expropriationsersättning

skall utgå annorledes än på eu gång.

60 §.

Har överenskommelse om expropriationsersättning blivit av rätten

fastställd, galle i tillämpliga delar vad i 48—58 §§ stadgas. Skall

enligt överenskommelsen expropriationsersättning ej utgå, göre den exproprierande,

i stället för att nedsätta ersättning, anmälan hos Konungens

befallningshavande; och vare, då rättens utslag vunnit laga kraft och sådan

anmälan blivit gjord, expropriationen fullbordad.

Om återkallande av expropriationsanspråk.

61 §.

Vill den, som genom ansökning

om stämning till rätten fullföljt anspråk

på expropriation, återkalla anspråket,

göre han, sist innan rätten

meddelat utslag i målet, hos rätten

eller domaren skriftlig anmälan om

återkallelse!!, eller vare rättigheten

till återkallelse försutten. Den, som

återkallat, åligger att ofördröjligen

giva motparten samt, om expropriationsnämnd

har saken under behandling,

nämndens ordförande del av

återkallelsen. Vad i 14 § stadgas

om anteckning av expropriation smål

äge, sedan rätten skilt målet från

sig, motsvarande tillämpning beträffande

anteckning av återkallelse.

61 §•

Vill den, som genom ansökning

om stämning till rätten fullföljt anspråk

på expropriation, återkalla anspråket,

göre han, sist innan rätten

meddelat utslag i målet, hos rätten

eller domaren skriftlig anmälan om

återkallelsen med bifogande av bevis

att lian fullgjort vad i 62 § andra

stycket sägs, eller vare rättigheten

till återkallelse försutten. Den, som

återkallat, åligger att ofördröjligen

giva motparten samt, om expropriationsnämnd

har saken under behandling,

nämndens ordförande del av

återkallelsen. A''''ad i 14 § stadgas

om anteckning av expropriationsmål

äge, sedan rätten skilt målet från

s. 83 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

83

(Knngl. Maj:ts förslag.)

o

Återkallelse må gälla hela den

fastighet expropriationsanspråket omfattar

eller någon del därav men

må ej göras i avseende å mark, som

den exproprie»ande tagit i besittning.

62 §.

Har på grund av expropriationsanspråket

skada uppstått för sakägare,

vare, då återkallelse skett,

den exproprierande skyldig ersätta

skadan.

(Utskottets förslag.) ■

sig, motsvarande tillämpning beträffande

anteckning av återkallelse.

Återkallelse må gälla hela den

fastighet expropriationsanspråket omfattar

eller någon del därav men må

ej göras i avseende å mark, som

den exproprierande tagit i besittning.

62 §.

Har på grund av expropriationsanspråket

skada uppstått för sakägare,

vare, då återkallelse skett,

den exproprierande skyldig ersätta

skadan.

Innan återkallelse göres, ställe

den exproprierande hos Konungens

befallning skavande pant eller borgen

för gäldande av skadeersättning som

nu är sagd.

Om förändring i grunderna för expropriationsnäinndens uppskattning.

63 §.

Har, sedan expropriationsnämndens förrättning avslutats men innan

expropriationsmålet slutligen avgjorts, fastigheten genom naturhändelse

eller annorledes så förändrats, att dess värde uppenbarligen väsentligt

understiger värdet vid tiden för förrättningen, äge den exproprierande

erhålla ny uppskattning; och varde på hans begäran målet för sådant

ändamål av rätten återförvisat till nämnden.

Vad i första stycket stadgas galle ej i fråga om fastighet, som den

exproprierande tagit i besittning, innan förändringen inträffade.

64 §.

Visas före expropriationsmålets slutliga avgörande, att fastighet

lider skada eller intrång, som uppkommit efter det expropriationsnämn
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

dens förrättning avslutats och ej kunnat förutses vid förrättningen men

enligt 7 § skall ersättas, varde, om någon till ersättning berättigad det

yrkar, målet återförvisat till nämnden för uppskattning av skadan eller

intrånget.

65 §.

Bestämmelserna i denna lag äge ej tillämpning i avseende å skada

eller intrång, som uppstår efter expropriationsmålets slutliga avgörande och

ej kunnat förutses vid expropriationsnämndens förrättning.

Om expropriationskostnad.

66 §.

Ordföranden och ledamöterna i expropriationsnämnd njute ersättning

för uppskattningen samt ordföranden därjämte för kallelser, protokollsföring

och beslutets avfattande i skrift med belopp, som bestämmes

av rätten, om överenskommelse ej träffas.

Har expropriationsmålet återförvisats till nämnden enligt vad i 45 §

andra stycket sägs, skall ersättning för det arbete, som härav föranledes,

ej tillkomma nämnden, om ej rätten av särskild anledning det föreskriver.

67 §.

Den exproprierande vare pliktig

gälda all av expropriationsersättningens

bestämmande och fördelning

eller eljest av expropriationen följande

kostnad. Dock äge han, om

han utgivit kostnad, som i 34 § första

stycket avses, söka kostnaden åter

av den, som därför svarar.

67 §.

Den exproprierande vare pliktig

gälda all av expropriationsmålets

handläggning, expropriationsersättningens

bestämmande och fördelning

eller eljest av expropriationen följande

kostnad. Dock äge han, om

han utgivit kostnad, som i 34 §

första stycket avses, söka kostnaden

åter av den, som därför svarar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

{Kung!, Majds förslag) {Utskottets förslag)

Om lösningsrätt till exproprierad egendom.

68 §.

Har område, som genom expropriation

frånskilts en fastighet, ej

kommit till användning för det avsedda

ändamålet eller områdets användande

för ändamålet upphört, och

är beträffande området nämnda ändamål

att anse såsom övergivet, eller

användes sådant område i väsentlig

omfattning för annat ändamål än det

avsedda, vare ägaren av den återstående

fastigheten berättigad lösa området,

därest han instämmer talan

därom inom tio år från det expropriationen

fullbordats.

I fråga om sådan lösen skall vad

denna lag i övrigt stadgar i tillämpliga

delar gälla; dock ankomme på

rättens prövning, huru kostnad, som

i 67 § avses, skall i första hand

gäldas.

68 §.

Har område, som genom expropriation

frånskilts en fastighet, eller

genom expropriation förvärvad särskild

rätt ej kommit till användning

för det avsedda ändamålet eller

dess användande för ändamålet upphört,

och är nämnda ändamål, beträffande

område eller särskild rätt,

som nyss sagts, att anse såsom övergivet,

eller användes sådant område

eller sådan rätt i väsentlig omfattning

för annat ändamål än det

avsedda, må området eller den särskilda

rätten lösas, om talan därom

instämmes inom tjugo är från det

expropriationen fullbordats. Dylik

lösningsrätt tillkomma beträffande exproprierat

område ägaren av den

återstående fastigheten och i avseende

ä särskild rätt ägaren av den fastighet,

som därav besväras.

I fråga om sådan lösen skall vad

denna lag i övrigt stadgar i tillämpliga

delar gälla; dock ankomme på

rättens prövning, huru kostnad, som

i 67 § avses, skall i första hand

gäldas.

Om förundersökning.

69 §. 69 §.

Vill någon för ansökning om rätt Vill någon för ansökning om rätt

till expropriation låta upprätta karta till expropriation låta upprätta karta

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Kungl. Majds förslag.)

över fastighet eller eljest verkställa

nödig förundersökning därå, äge Konungens

befallningshavande på ansökning

föreskriva, att erforderligt

tillträde till fastigheten under viss

tid skall lämnas. Dylik föreskrift

må dock ej meddelas, om Konungens

befallningshavande finner uppenbart,

att expropriationsrätt för det uppgivna

ändamålet ej kan komma att

beviljas.

70 §.

Föranleder undersökning, som i

69 § avses, skada, skall ersättning

därför gäldas av den, som påkallat

undersökningen. Ersättningen skall,

om överenskommelse ej träffas, bestämmas

av domstol.

Innan undersökningen börjas,

skall sökanden, om Konungens befallningshavande

prövar nödigt, ställa

pant eller borgen för ersättningens

gäldande.

Om pant

(Utskottets förslag.)

över fastighet eller eljest verkställa

nödig förundersökning därå, äge Konungens

befallningshavande på ansökning

föreskriva, att erforderligt

tillträde till fastigheten under viss

tid skall lämnas. Dylik föreskrift

må dock ej meddelas, om Konungens

befallningshavande finner det

uppgivna ändamålet icke vara sådant,

som i 1 § avses.

Om undersökningens påbörjande

underrätte sökanden minst fjorton

dagar förut fastighetens ägare och,

därest fastigheten är utarrenderad,

arrendatorn.

Växande träd må ej för undersökningen

fällas, med mindre Konungens

befallningshavande det särskilt

medgivit.

70 §.

Föranleder undersökning, som i

69 § avses, skada, skall ersättning

därför gäldas av den, som påkallat

undersökningen. Ersättningen skall,

om överenskommelse ej träffas, bestämmas

av domstol.

Innan undersökningen börjas,

skall sökanden hos Konungens befallningshavande

ställa pant eller borgen

för ersättningens gäldande.

eller borgen.

71 §.

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej

sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, varde säkerheten

prövad av Konungens befallningshavande.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan att

löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för egen skuld.

72 §.

Vad i denna lag stadgas om ställande av pant eller borgen galle

ej kronan.

2. Särskilda bestämmelser om expropriation

av fördämning eller naturminnesmärke.

73 §.

Fråga om att för bevarande av

fast fornlämning denna skall jämte

därför erforderlig mark exproprieras

må väckas endast av vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien.

Fråga om att jordområde skall

exproprieras för att avsättas såsom

naturminnesmärke må väckas endast

av vetenskapsakademien.

2. Särskilda bestämmelser om expropriation

av naturminnesmärke eller

fornlämning.

73 §.

Fråga om att jordområde skall

exproprieras för att avsättas såsom

naturminnesmärke må väckas endast

av vetenskapsakademien.

Fråga om att för bevarande av

fast fornlämning denna skall jämte

därför erforderlig mark exproprieras

må väckas endast av vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien.

3. Särskilda bestämmelser om expropriation för allmänna vägar.

74 §.

Ansökning om expropriationsrätt för anläggning eller förändring av

allmän väg skall åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade

företaget med avfattning på karta av vägens sträckning, styrkt uppgift på

ägare och innehavare av fastighet, varöver vägen skall framdragas, samt,

om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse därför.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

75 §.

Konungen äge, utan att området för expropriationen närmare be

stämmes, giva den, av vilken vägarbetet skall utföras, rätt att expropriera

den mark, som härför erfordras.

76 §.

Den exproprierande äge taga marken i besittning, sedan stämning i

expropriationsmålet utfärdats och hos Konungens befallningshavande ställts

pant eller borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent årlig

ränta därå från tillträdesdagen.

77 §.

Har den exproprierande enligt medgivande av ägaren eller stadgande

i denna lag tagit mark i besittning utan att ersättningen blivit bestämd

av expropriationsnämnd, och kan sådan uppskattning icke lämpligen äga

rum, innan den anläggning, för vilken expropriationen sker, längre fortskridit,

äge rätten på framställning av part låta anstå med tillsättande av

nämnd.

4. Särskilda bestämmelser om expropriation för järnvägar.

78 §.

Innan expropriationsrätt sökes för byggande av järnväg, äge ren
stakning

av banlinjen rum. .

Vid ansökningen foge sökanden karta och däröver upprättad beskn\

nino-, utvisande järnvägens läge och sträckning samt i fråga om stationer,

last- och hållplatser och andra platser, där ansökningen avser mark utanför

banlinjen, angivande sådant områdes läge och storlek, till vilken jordeboksenhet

område å landet hör, och, om område är fördelat i hexa ägolotter,

dessas läge och gränser. Sökanden bifoge tillika styrkt uppgift a

ägare och innehavare av den mark ansökningen avser samt, om i något

hänseende träffats överenskommelse, redogörelse därför.

79 §.

I fråga om de platser, där ansökningen avser mark utanför banlinjen,

bestämme Konungen visst område för expropriationen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

89

{Kungi. Maj.is förslag.) {Utskottets förslag.)

För banlinjen give Konungen sökanden rätt att expropriera mark å

ömse sidor om den renstakade linjen intill visst avstånd från denna. Vidtages

sedermera, enligt vad för byggande av järnväg må vara medgivet,

ändring av banlinjens sträckning, varde avståndet räknat från den linje,

som för ändringens genomförande renstakas.

Prövas anledning förefinnas, att på grund av förhållanden, som icke

kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens utförande

skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark utanför det bestämda

området eller det bestämda avståndet från den renstakade linjen, förordne

Konungen tillika, i vilken omfattning och under vilka förutsättningar sådan

expropriation må äga rum.

80 §.

Sedan stämning i expropriationsinålet

utfärdats, äge den exproprierande

taga mark i besittning, om

han hos Konungens befallningshavande

ställer pant eller borgen för

expropriationsersättningen jämte sex

procent årlig ränta från tillträdesdagen

samt sist å fjortonde dagen

före nämnda dag giver ägaren underrättelse

om att marken skall tagas i

besittning; dock vare enligt vad i 81

§ stadgas i vissa fall även nedsättande

av expropriationsersättning erforderligt.

80 §.

Sedan stämning i expropriationsmålet

utfärdats, äge den exproprierande

taga mark i besittning, om

han hos Konungens befallningshavande

ställer pant eller borgen för

expropriationsersättningen jämte sex

procent årlig ränta från tillträdesdagen

samt sist å fjortonde dagen

före nämnda dag giver ägaren och,

om arrendators eller hyresgästs rätt

beröres, denne underrättelse om att

marken skall tagas i besittning. Dock

vare, därest cl området finnes byggnad,

där ägaren eller på grund av

arrende- eller hyresavtal annan har

sin bostad, innehavare av sådan bostad

ej pliktig att därifrån avflytta förr

än å den fardag för avträde av förhyrd

lägenhet, som efter underrättelsens

mottagande först inträffar; och

vare enligt vad i 81 § stadgas i

vissa fall även nedsättande av expropriationsersättning

erforderligt.

9 samt. 21 käft. (Nr 22.)

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Lagutskottets utlåtande År 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

81 §•

Vägrar ägaren den exproprierande

att utan gäldande av ersättning

taga mark i besittning, förordne

därom Konungens befallningshavande.

Finnes å området byggnad, där

ägaren har sin bostad eller vars avstående

eljest medför särskild olägenhet

för ägaren, eller är området av

väsentlig betydelse för ägarens bärgning,

eller prövar Konungens befallningshavande

ägaren eljest hava

giltigt skäl för sin vägran, må föreskrift

om markens upplåtande ej

meddelas, innan, jämlikt förordnande

av Konungens befallningshavande,

ordföranden i expropriationsnämnder

eller hans ersättare eller vid förfall

för dem annan lämplig person ävensom

en lantmätare och en tredje

person, vilken utses bland de till

ledamöter i expropriationsnämnder

valbara, efter besiktning av området

avgivit förslag till expropriationsersättning

samt sökanden hos Konungens

befallningshavande nedsatt tre

fjärdedelar av det föreslagna beloppet.

Vid nedsättningen ingive den exproprierande

till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande

fastigheten.

(Utskottets förslag.)

81 §.

Vägrar ägaren den exproprierande

att utan gäldande av ersättning

taga mark i besittning, förordne därom

Konungens befallningshavande.

Finnes å området byggnad, där

ägaren har sin bostad eller vars avstående

eljest medför särskild olägenhet

för ägaren, eller är området av

väsentlig betydelse för ägarens bärgning,

eller prövar Konungens befallningshavande

ägaren eljest hava giltigt

skäl för sin vägran, må föreskrift

om markens upplåtande ej

meddelas, innan, jämlikt förordnande

av Konungens befallningshavande,

ordföranden i expropriationsnämnder

eller hans ersättare eller vid

förfall för dem annan lämplig person

ävensom en lantmätare och en

tredje person, vilken utses bland de

till ledamöter i expropriationsnämnder

valbara, efter besiktning av området

avgivit förslag till expropriationsersättning

samt sökanden hos

Konungens befallningshavande nedsatt

tre fjärdedelar av det föreslagna

beloppet.

Vad om ägare sålunda stadgas äge

motsvarande tillämpning beträffande

arrendator eller hyresgäst.

Vid nedsättningen ingive den

exproprierande till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande

fastigheten.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 91

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

82 §.

Då expropriationsersättning enligt 81 § blivit nedsatt, galle i tilllämpliga

delar vad i 56 och 57 §§ samt 58 § andra stycket stadgas.

Uppgift å det nedsatta beloppet skall av Konungens befallningshavande

ofördröjligen översändas till rätten eller domaren för att, om

uppskattning genom expropriationsnämnd sker, tillställas nämnden.

över Konungens befallningshavandes beslut, varigenom enligt 81 §

förordnats om uppskattning eller tillträde, må klagan ej föras.

83 §.

Expropriationsnämnd må ej bestämma ersättningen lägre än till belopp,

som enligt 81 § blivit hos Konungens befallningshavande nedsatt.

Strider expropriationsnämnds uppskattning mot vad sålunda stadgas,

varde den av rätten jämkad till överensstämmelse därmed.

84 §.

I fråga om expropriation för järnvägar skall tillämpas vad i 77 §

är stadgat.

5. Särskilda bestämmelser om expropriation för farleder.

85 §.

Skall expropriation äga rum för inrättande eller förändring av farled,

bestämme Konungen visst område för expropriationen.

Prövas anledning förefinnas, att på grund av förhållanden, som icke

kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens utförande

skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark utanför det bestämda

området, bestämme Konungen tillika, i vilken omfattning och

under vilka förutsättningar sådan expropriation må ske.

86 §.

Vad i 77 samt 80—83 §§ är stadgat skall tillämpas beträffande

expropriation för farleder.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kung!. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

6. Särskilda bestämmelser om ex|)ropriation för elektriska

svagströmsledningar.

87 §.

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av telegraf- eller

telefonledning eller annan elektrisk svagströmsledning skall åtföljas av

fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning på

karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och

innehavare av fastighet, varöver ledningen skall framgå eller i vars mark

den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse träffats,

redogörelse därför.

88 §.

I fråga om gata. torg, allmän plats eller vattendrag inom område,

för vilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, eller inom

fastställt hamnområde må expropriation ej avse egendoms avstående utan

endast upplåtelse av nyttjanderätt.

89 §.

Bifalles ansökning, som i 87 § sägs, må fastigheten, sedan stämning

i expropriationsmålet utfärdats, genast tagas i användning av den

exproprierande, om han hos Konungens befallningshavande ställer pant

eller borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent årlig ränta

därå från tillträdesdagen.

Vad i 77 § stadgas äge motsvarande tillämpning.

90 §.

Påstår vid rätten ägaren av annan fastighet än i 88 § avses, att

fastigheten lider synnerligt men och fördenskull, jämlikt 12 § första

stycket, bör lösas, men bestrides sådant av motparten, varde, om annat

ej avtalas, expropriationsnämnd ej tillsatt, innan denna tvist blifvit av

rätten avgjord genom lagakraftägande utslag. Mot rättens utslag i fråga

som nu är sagd må särskild talan föras.

Vad i 12 § andra stycket stadgas äge ej tillämpning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

91 §.

Skall fastighet avstås, galle om tillsättande av expropriationsnämnd

de allmänna bestämmelserna i denna lag.

Då fastighet ej avstås utan endast nyttjanderätt upplåtes, skall nämnden,

om annat ej avtalas, bestå av '' en av rätten utsedd ordförande samt

två ledamöter, av vilka vardera parten väljer en. Valbarheten vare ej

inskränkt till dem, som åro upptagna å den i 25 § omförmälda förteckning.

92 §.

Vid expropriation av nyttjanderätt

till egendom, som i 88 § sägs,

skall ersättning ej bestämmas för

annat men än det, som då redan

uppkommit. Uppstår därefter skada

eller intrång, varde ersättningen därför,

om överenskommelse ej träffas,

bestämd av domstol.

93 §.

Är egendom, som i 88 § avses,

använd för lednings framdragande,

och visar sig, att ledningen hindrar

eller varaktigt försvårar samfärdsel

å egendomen eller hindrar någon för

samhället nödig anläggning, såsom

gas-, vatten- eller avloppsledning,

spårväg, elektrisk ljus- eller kraftledning,

eller utgör hinder för egendomens

underhåll eller eljest för be
-

92 §.

Upplåtes nyttjanderätt till egendom,

som i 88 § omförmäles, för

framdragande av statens telegrafeller

telefonledning, njute ägaren ej

ersättning för upplåtelsen utan endast

för skada eller intrång, som

därav må uppstå. Vid expropriationen

skall ersättning ej bestämmas

för annat men än det, som då redan

uppkommit. Uppstår därefter skada

eller intrång, värde ersättningen därför,

om överenskommelse ej träffas,

bestämd av domstol.

93 §.

Är egendom, som i 88 § avses,

använd för lednings framdragande,

och visar sig, att ledningen hindrar

eller varaktigt försvårar samfärdsel

å egendomen eller hindrar någon

för samhället nödig anläggning, "såsom

gas-, vatten- eller avloppsledning,

spårväg, elektrisk ljus- eller

kraftledning, eller utgör hinder för

egendomens underhåll eller eljest för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

behövliga arbeten å egendomen eller

är synnerligen vanprydande, skall

ledningen på bekostnad av dess ägare

ändras, flyttas eller borttagas, i den

mån sådant erfordras för hindrets

eller olägenhetens undanröjande.

Har eljest nyttjanderätt upplåtits

för framdragande av ledning, vare

ledningens ägare pliktig ändra eller

flytta densamma, i den män sådant

är av nöden för att fastighet, där

ledningen är framdragen, må kunna

användas till bebyggande eller annat

för fastighetens tillgodogörande viktigt

'' ändamål, samt ändring eller

flyttning kan ske utan synnerligt

men för ledningen. Kostnaden för

dylik åtgärd skall gäldas av fastighetens

ägare.

Tvist i fråga, som nu är sagd,

skall prövas av domstol.

behövliga arbeten å egendomen eller

är synnerligen vanprydande, skall

ledningen på bekostnad av dess ägare

ändras, flyttas eller borttagas, i den

mån sådant erfordras för hindrets

eller olägenhetens undanröjande.

Har eljest nyttjanderätt upplåtits

för framdragande av ledning, och

medför denna på grund av ändrade

förhållanden betydande olägenhet för

fastigheten, vare ledningens ägare

pliktig på sin bekostnad ändra eller

flytta ledningen, i den mån sådant

erfordras för olägenhetens undanröjande

och kan ske utan synnerligt

men för ledningen.

Tvist i fråga, som nu är sagd,

skall prövas av domstol.

94 §.

Upphör egendom att vara av den i 88 § angivna beskaffenhet, vare

förut förvärvad° rätt att hava ledning där framdragen ej längre gällande
-

7. Särskilda bestämmelser om expropriation för linbanor.

95 §.

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av linbana skall

åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget, avfattning

på karta av den föreslagna banans sträckning och av den jord, som erfordras

för banan, styrkt uppgift å ägare och innehavare av den fasta egendom,

varöver banan skall framdragas eller som, utan att banan skall

s. 95 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 95

(ICungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

framdragas däröver, är belägen på mindre avstånd än tjugu meter från

ensamma, samt, om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse

därför; dock att om banan skall framdragas inom område, för vilket

yggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, uppgift å ägare och

nehavare erfordras allenast såvitt angår egendom, varöver banan skall

framgå.

96

Menighet vare ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets stader äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde

för linbanas framdragande avstå eller upplåta gata, torg, allmän

plats eller vattendrag. ö

Ej heller vare, därest linbana skall inom område, för vilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än tjugu meter

från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller

trädgård, som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig avstå eller upplåta

något, utan sa ar att Konungen finner annan sträckning för banan icke

kanna användas utan synnerlig olägenhet.

8. Särskilda bestämmelser om expropriation för åstadkommande av tryggade

bostadsförhållanden.

97

Rätt till expropriation för att

vid järnvägsstation, hamnplats eller

fiskläge eller å annan ort med större

sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden må,

om den ej skall utövas av kronan,

icke beviljas annan än kommun eller

inunicipalsarnhälle, inom vars område

den mark, expropriationen skall avse,

är belägen.

Rätt till expropriation för ändamål,

som i 1 § 6 sägs, må, om den

ej skall utövas av kronan, icke beviljas

annan än kommun eller nmnicipalsamhälle,

inom vars område

den mark, expropriationen skall avse,

är belägen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj ds förslag.) {Utskottets förslag.)

98 §•

Har, efter det boningshus blivit

till större antal uppförda ä annans

än husägarnas mark, för tryggande

av dessas ställning sådan mark exproprierats,

vare nye ägaren av marken

pliktig att till en var husägare, som

det begär, försälja eller upplåta det

till hans hus hörande område med

den jämkning, som kan erfordras

för genomförande av stadsplan och

tomtindelning.

Vill ej markägaren enligt vad

nedan sägs upplåta sådant område

till husägaren med tomträtt, därest

dylik upplåtelse kan ske, och träffas

ej heller mellan dem arrendeavtal

rörande området, vare husägaren berättigad

köpa detta för en köpeskilling

motsvarande den för området

utgivna expropriationsersättning och

å "området belöpande del av expropriationskostnaden

jämte fem procent

årlig ränta från expropriationens

fullbordande; har husägaren,

efter det expropriationen fullbordats,

innehaft tomten på grund av honom

förut tillkommande besittningsrätt,

varde avgiften härför avräknad från

köpeskillingen. Sker upplåtelse med

tomträtt, varde avgiften för den upplåtelse,

som först äger rum, beräknad

efter den för försäljning angivna

grund. Tvist om vad husägaren

sålunda har att erlägga varde prövad

i den ordning, som stadgas i

gällande lag om skiljemän.

98 §.

Har mark, vara boningshus upp- .

förts av annan än markens ägare,

exproprierats för ändamål, som i 1 §

6 avses, vare nye ägaren pliktig att

till en var husägare, som det begär,

försälja eller upplåta det till hans

hus hörande område med den jämkning,

som kan erfordras för genomförande

av stadsplan och tomtindelning.

Vill ej markägaren enligt vadnedan

sägs upplåta sådant område till husägaren

med tomträtt, därest dylik upplåtelse

kan ske, och träffas ej heller

mellan dem arrendeavtal rörande området,

vare husägaren berättigad köpa

detta för en köpeskilling motsvarande

den för området utgivna expropriationsersättning

och å området belöpande

del av expropriationskostnaden

jämte fem procent årlig ränta från

expropriationens fullbordande; har

husägaren, efter det expropriationen

fullbordats, innehaft området på grund

av honom förut tillkommande besittningsrätt,

varde avgiften härför avräknad

från köpeskillingen. Sker

upplåtelse med tomträtt, varde avgiften

för den upplåtelse, som först

äger rum, beräknad efter den för

försäljning angivna grund. Tvist om

vad husägaren sålunda har att erlägga

varde prövad i den ordning,

som stadgas i gällande lag om skiljemän.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Majds förslag.)

V ad ovan i denna § är stadgat

äge ej tillämpning, med mindre husägaren

inom två år från expropriationens

fullbordande hos markägaren

gör framställning om försäljning eller

upplåtande av området.

Expropriationen medföra ej förändring

i den husägaren förut tillkommande

besittningsrätt till området,

utan vare, om försäljning eller

upplåtelse ej kommer till stånd, husägaren

berättigad att under den tid,

som för nämnda rätt kan återstå,

fortfarande åtnjuta densamma mot

fullgörande av de därför stadgade

villkor.

(Utskottets förslag.)

\ ad ovan i denna § är stadgat

äge ej tillämpning, med mindre husägaren

inom två år från expropriationens

fullbordande hos markägaren

gör framställning om försäljning eller

upplåtande av området.

Expropriationen med före ej förändring

i den husägaren förut tillkommande

besittningsrätt till området,

utan vare, om försäljning eller

upplåtelse ej kommer till stånd, husägaren

berättigad att under den tid,

som för nämnda rätt kan återstå,

fortfarande åtnjuta densamma mot

fullgörande av de därför stadgade

villkor.

9. Särskilda bestämmelser om expropriation av ödelagd skogsmark.

99 §.

99 §.

Rätt till expropriation för att på

det allmännas bekostnad åstadkomma

sTcogsciterväxt ä kronan ej tillhörig

skogsmark, som är genom kalhuqqning

eller på annat sätt ödelagd och

ej utgör nödig betesmark, må, om

rätten ej skall utövas av kronan, icke

beviljas annan än den kommun, inom

vars område marken är belägen,

eller skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet.

Rätt till expropriation för ändamål,

som i 1 § 8 avses, må, om

rätten ej skall utövas av kronan, icke

beviljas annan än den kommun, inom

vars område marken är belägen,

eller skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 21 käft (Nr 22.)

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

100 §.

Prövar Konungen framställning

om expropriationsrätt för ändamål,

som i 99 § sägs, förtjäna avseende,

men påstår markens ägare, att han

vill själv ombesörja återväxt, give

Konungen honom skälig tid därtill.

Varda nödiga åtgärder för återväxt

ej vidtagna inom förelagd tid,

och bifalles framställningen om expropriationsrätt,

bestämme ock Konungen,

. därest denna rätt skall tillkomma

annan än kronan, viss tid,

inom vilken nye ägaren skall sörja

för återväxt.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1914. Dock skola stadgandena

om val av ordförande och

ersättare för ordförandena i expropriationsnämnder

samt personer valbara

till ledamöter i sådana nämnder

tillämpas redan under år 1913. Av

de valbara personer, som då utses,

väljes en tredjedel för ett, en tredjedel

för två och en tredjedel för tre

kalenderår.

Genom denna lag upphäves förordningen

den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov jämte de stadgande^

som innefatta ändring i eller

tillägg till nämnda förordning; dock

skall i fråga om expropriationsmål,

vari stämning utfärdats före den 1

100 §.

Prövar Konungen framställning

om expropriationsrätt för ändamål,

som i 99 § sägs, förtjäna avseende,

men erbjuder markens ägare, att han

skall själv ombesörja återväxt, give

Konungen honom skälig tid därtill.

Gör ej markens ägare sådant erbjudande

eller varda nödiga åtgärder

för återväxt ej vidtagna inom förelagd

tid, och bifalles framställningen

om expropriationsrätt, bestämme ock

Konungen, därest denna rätt skall

tillkomma annan än kronan, viss tid,

inom vilken nye ägaren skall sörja för

återväxt. _____

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1914. Dock skola stadgandena

om val av ordförande ocii

ersättare för ordförandena i expropriationsnämnder

samt personel1 valbara

till ledamöter i sådana nämnder

tillämpas redan under år 1913.

Av de valbara personer, som då utses,

väljes en tredjedel för ett, en

tredjedel för två och en tredjedel

för tre kalenderår.

Genom denna lag upphäves förordningen

den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov jämte de stadgande^

som innefatta ändring i eller

tillägg till nämnda förordning; dock

skall" i fråga om expropriationsmål,

vari stämning utfärdats före den 1

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(■Kung!. Maj:ts förslag.)

januari 1914, vad i sagda förordning

stadgas äga tillämpning, och skola,

ändå att stämning ej utfärdats före

nämnda dag, beträffande expropriation,

vartill Konungen före samma

dag lämnat tillstånd, stadgandena i

13 § första stycket och första punkten

av andra stycket i omförmäla

förordning tillämpas i stället för bestämmelserna

i 7 § första stycket,

8, 9 och 11 §§ i denna lag. Förekommer

i lag eller särskild författning

hänvisning till bestämmelse,

som sålunda upphäves, skall i stället

motsvarande bestämmelse i denna

lag tillämpas. Eljest göres ej genom

denna lag ändring i vad lag eller

särskild författning innehåller om

last egendoms avstående eller upplåtande

för visst allmänt ändamål.

( Utskottets förslag.)

januari 1914, vad i sagda förordning

stadgas äga tillämpning. Förekommer

i lag eller särskild författning

hänvisning till bestämmelse,

som sålunda upphäves, skall i stället

motsvarande bestämmelse i denna

lag tillämpas. Eljest göres ej genom

denna lag ändring i vad lag eller

särskild författning innehåller om

fast egendoms avstående eller upplåtande

för visst allmänt ändamål.

II:o) godkänna följande genom ifrågavarande proposition

framlagda förslag till

i:o) Lagom

ändrad lydelse av 16, 24, 36 och 45 §§ i förordningen den 16 juni

IBIS angående inteckning i fast egendom.

ie • Hälfe1rOUl ^V0r(^nas’ 16» 24, 36 och 45 §§ i förordningen den

ib juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla födande

ändrade lydelse: J

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lagutskottets utlåtande AV 22.

(Kung!. Maj.i-s fördag.) (Utskottets förslag.)

16 §■

Kanal eller annan därmed jämförlig anläggning, vartill marken till

större eller mindre del blivit förvärvad enligt gällande bestämmelser om

expropriation, må ej med inteckning enligt denna lag belastas.

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation

eller om ändring eller utrivning av vattenverk fast egendom avträdd

och ersättningen ä behörig ort nedsatt, skall vad sålunda avträtts

ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom,

sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,

oöras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 inom. Kommer vid fördelning av ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan avledning av vatten tillkommer vattenverksägare

för skada "eller intrång, eller av lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning att utfalla å huvudstolen

av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning av medel,

som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning

å°huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat

ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde

därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft,

anteckning gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om expropriation intecknad egendom tages i besittning av

den exproprierande eller allenast till en del varder till honom avträdd eller

ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till intecknad egendom upplåtes samt i

något av de fall nu sagda åro vid ersättnings fördelning betalning utfaller

å huvudstol av inteckning, så ock där enligt gällande bestämmelser om

ändring eller utrivning av vattenverk allenast en del av intecknad egendom

avträdes och vid fördelning av löseskillingen betalning utfaller å intecknings

huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blivit såld "i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall

egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen eilagts,

icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen enligt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar eu eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när

det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser

om expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt

eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom tagas i besittning

eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till en eller flera av gemensamt

intecknade egendomar upplåtes, eller att eu eller flera av gemensamt

intecknade egendomar varda helt eller delvis avträdda enligt gällande

bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk, eller att frälseränta,

som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,

varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egendomarna

häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings fördelning;

skolande jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet

enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.

45 §.

Har den tid, för vilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända, eller

visas, att nyttjanderätten av annan anledning upphört, må på begäran av

fastighetsägaren inteckningen dödas, även om inteckningshandlingen ej

företes.

Har egendomen blivit utmätningsvis försåld utan förbehåll om nyttjanderättens

bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande därom, sedan

från auktionsförrättare!! inkommit uppgift om förhållandet, göras anteckning

i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Vad i 24 § 1 mom. är stadgat med avseende å inteckning för fordran

äge motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för nyttjanderätt, som

på grund av egendomens avträdande skall upphöra att gälla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Lagutskottets utlåtande Nr 22,

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

avledning av vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan avledning av vatten skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fast egendom, för vilken löseskilling blivit nedsatt, intecknad,

åligge Konungens befallningshavande att, sedan egendomen blivit avträdd,

därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos

rätten. Häftar den avträdda egendomen gemensamt med annan egendom

för inteckningen, eller utgör det som avträtts allenast en del av den egendom,

vari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning av löseskillingen

likvid utfallit å inteckningens huvudstol, åligge ock Konungens

befallningshavande att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit

laga kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Har vid fördelning av ersättning, som i 67 § avses, likvid

utfallit å huvudstol av intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder därav att fördelning av löseskilling eller av ersättning,

som i 67 § avses, ägt rum och blivit godkänd eller vunnit laga kraft,

äge inteckningshavare, vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt,

varom i 69 § 3 inom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där egendomen blivit avträdd före nämnda dag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr, 22.

103

(''Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

3:o) Lag

om ändrad lydelse av \ § S lagen den 27 juni 1802, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell

anläggning, som finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen

prövat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet

eller inrättning, användes till framdragande av elektrisk starkströmsledning,

skall vad för ändamålet erfordras, emot ersättning, avstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde

avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio

meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats

. eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne

skyldig något avstå eller upplåta, utan sä är, att Konungen finner annan

sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna § är stadgat jord eller lägenhet avstås

eller upplåtas, äge vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt

de i nämnda lag meddelade särskilda bestämmelserna om expropriation

för elektriska svagströmsledningar motsvarande tillämpning; dock att, där

jorden eller lägenheten skall användas för annans räkning än kronans,

förhöjning i ersättningen skall äga rum med hälften av det belopp, som

jämlikt de i samma lag stadgade grunder skall utgå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag/>

4:o) Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindeining.

Härigenom förordnas, att 21 § i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning skall upphöra att gälla samt att 14—18,

22, 24, 26 och 32 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

14

§•

Skall enligt denna lag mark till staden avstås eller av staden lösas,

skola i avseende härå stadgandena i lagen om expropriation i tillämpliga

delar sälla, med iakttagande av vad nedan i 15—20 samt 22—24 §§ år

stadgat.

15 §.

Ansökan om stämning må, där staden enligt 8 eller 12 § är skyldig

lösa mark, göras såväl av staden som av markens ägare.

16 §.

Är fråga om marks avstående enligt 11 §, skola stadgandena i 16

och 77 §§ av lagen om expropriation äga tillämpning.

17 §•

Har stad sökt anstånd enligt 27 eller 28 §, värde frågan om nämnds

tillsättande vilande, till dess sig visat, om anstånd varder beviljat.

18 §.

Vad i 12 § av lagen om expropriation är stadgat skall icke äga

tillämpning inom det område, stadsplanen omfattar.

22 §.

Försummas vad i 48 § första stycket av lagen om expropriation är

stadgat, och har ej den mark, som skall avstås, enligt medgivande av dess

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ägare eller stadgande i samma lag tagits i besittning av staden, skall, i

händelse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om markens

avträdande, såvitt på hans rätt inverkar, vara förfallen.

24 §.

I fråga om mark, som i denna lag avses, skola stadgandena i 68 §

av lagen om expropriation icke äga tillämpning.

26 §.

Tvist, huruvida skadestånd, varom i 25 § sägs, utgå bör, prövas

av rätten.

År genom laga kraftägande dom eller parternas åsämjande avgjort,

att skadestånd skall utgå, och kunna parterna ej enas om skadeståndets

belopp, skall frågan härom avgöras av nämnd, tillsatt i den ordning,

lagen om expropriation föreskriver. Ansökan om stämning i sådant fall

må göras såväl av ersättningstaganden som av staden. Skadeståndet må

ej sättas lägre än staden medgivit eller höjas utöver vad ersättningstaganden

yrkat. Skadestånd skall utgivas inom tre månader efter det beloppet

blivit bestämt. Gottgörelse till nämnden och annan kostnad gäldas

av . staden, då skadeståndet varder satt till högre belopp än staden medgivit,

men eljest av ersättningstaganden.

32 §.

Ersättning, som tomtägare enligt 31 § har att utgiva, skall, där ej

parterna kunna enas om dess belopp, bestämmas av nämnd, som på enderas

ansökan tillsättes i den ordning, lagen om expropriation föreskriver.

Nämnden har att efter de för uppskattning av gatumark, som till staden

avstås, stadgade grunder uppskatta värdet av själva marken vid tiden för

ersättningens utgivande utan hänsyn till kostnad, som staden må hava

vidkänts för markens planerande och ordnande. Uppstår tvist om vidden

av den gatumark, tomtägaren har att ersätta, skall särskilt värde sättas å

den mark, tvisten gäller. Gottgörelse till nämnden och annan kostnad

gäldas utav staden, då ersättningen varder satt till lägre belopp, än staden

fordrat, men eljest av tomtägaren.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 21 käft. (Nr 22.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

B) I:o) att herr Lindhagens yrkande om antagande

av provisorisk lag om social expropriation i vissa i hans

motion omförmälta avseenden icke måtte av Riksdagen

bifallas;

II:o) att herr Wedins yrkande om antagande såsom

särskild lag av det i hans motion omförmälta, i

Norrland skommitténs betänkande av reservanter framlagda

lagförslag icke heller må av Riksdagen bifallas;

III:o) att Riksdagen, med anledning av herr Lindhagens

motion samt herr Perssons in. fl. motion punkt 2,

men med avslag i övrigt å berörda motioner, i vad desamma

ej blivit genom utskottets hemställan här ovan

besvarade, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

framläggande för Riksdagen skyndsammast möjligt av

förslag i syfte att medelst stadgande om lösningsrätt

bereda ägare av byggnader å ofri grund en mera tryggad

ställning.

Stockholm den 4 april 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN W1DÉN.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

107

Bilaga.

Lag

angående

skyldighet i vissa fall för jordägare inom Norrland och Dalarno att

avstå mark för jordbruksändamål.

För Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län stadgas, som följer:

1 §•

1 ändamål att vidmakthålla och stärka den jordbrukande befolkningen äge

Konungen förordna, att från hemman eller lägenhet å landet, som äges av bolag

eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken ej har sitt

bo och hemvist å fastigheten samt uppenbarligen besitter den huvudsakligen för

att tillgodogöra sig skogsavkastningen, skall till staten i och för upplåtelse till

jordbrukare emot ersättning afstås mark i de fall, varom i 2, o och 4 §§ förmäles.

Denna lag är ej tillämplig på jord, vilken erfordras till tomt eller upplagsplats

eller annat dylikt ändamål eller för upplåtelse såsom boställsjord åt

någon jordägarens förvaltare eller annan dylik tjänsteman eller ock kan anses behövlig

för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hörer.

2 §•

Har inom någon ort jorden i avsevärd omfattning kommit ur den jordbrukande

befolkningens ägo; och yppar sig svårighet för enskilde att där förvärva

egna jordbruk, vare ägare till i denna lag avsedd fastighet, vara självständigt

jordbruk kan idkas, pliktig att avstå inägojorden jämte husbehovsskog, odlingsmark

och bete i enlighet med de grunder, som stadgas i lagen, innefattande särskilda

bestämmelser om ägostyckning inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

3 §•

Har vid ägostyckning, som å hemman förrättats innan förutnämnda lag

om ägostyckning trätt i kraft, någon lott tillagts inägojord utan att tillika erhålla

husbehovsskog, odlingsmark och betesrätt, i den omfattning nämnda lag

föreskriver, må, där nämnda lott ej är att hänföra till fastighet, varå denna lag

äger tillämpning, förordnande kunna meddelas, att vad som erfordras för att tilllägga

lotten det i berörda hänseenden felande skall avstås från annan lott, varå

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

lagen är tillämplig. För vad sålunda stadgats galle såsom förutsättning tillika,

att denna senare lott tillagts endast skogsmark, eller, när inägojord jämväl medföljt,

erhållit mera skog, odlingsmark eller bete, än som med iakttagande av

grunderna för omförmälda ägostyckningslag erfordras för dess eget behov..

Finnas två eller flera lotter av den beskaffenhet att förordnande till deras

förmån enligt vad ovan sägs kan ifrågakomma, må omförmäld tilldelning av mark

eller betesrätt ej kunna ske för mer än en av dem; och ankomme därvid på avgörande

i varje särskilt fåll, till vilken lotts fördel förordnande i angivet avseende

skall äga rum.

Yad nu blivit föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla även för det fall,

att medelst jordavsöndring, som ägt rum efter 1896 års utgång, från hemman

skilts mer än en femtedel av inägojorden utan att omförmäld tilldelning av mark

eller betesrätt ägt rum.

4 §•

Då på hemman eller lägenhet, som i denna lag avses, finnas odlingslägenheter,

vilka med hänsyn till läge, omfattning eller jordens beskaffenhet anses

lämpligen böra upplåtas till odling, kan, där efterfrågan efter dylika upplåtelser

yppar sig, förordnande meddelas, att även sådan jord skall avstås för bildande

av jordbrukslägenheter; och må i ty fall jämväl kunna tillämpas grunderna i omförmälda

lag om ägostyckning, i vilken händelse sålunda utom odlingslägenhet

även husbehovsskog och "betesrätt skola avträdas.

5 §•

För befrämjande av denna lags ändamål tillsättes för varje, län en jordbrukskommission,

''bestående av en ordförande och två ledamöter, vilka samtliga

utses av Konungen för en tid av ett år i sänder.

Kommissionen tillkommer att i väckt fråga om avstående av jord enligt

denna lag föranstalta utredning samt vidtaga de. övriga åtgärder, som lör sakens

bringande till slut erfordras; ägande kommissionen jämväl att i alla mål och

ärenden, som föranledas av dylik fråga, utföra statens talan.

6 §.

Inom varje kommun skall i mån av behov och senast på kommissionens

framställning för eu tid av två år väljas en jordbrukskommitté av minst tre,

högst fem personer, vilka uti frågor om avstående av jord, som är belägen i kommunen,

äge att medverka vid utförandet av kommissionens uppgift. Valet äger

rum i den ordning, som för utseende av gode män vid lantmäteriförrättningar är

stadgad, och skall, där hinder därför icke möter, förrättas vid ordinarie kommunalstämman

i december.

Fråga om jords avstående kan hos Konungen väckas av kommissionen

samt för varje socken av kommunalstämman eller av minst tio i kommunens allmänna

angelägenheter röstberättigade personer. Framställning, av kommunalstämma

eller medlemmar i kommun, skall ingivas till kommissionen, som sedan

med eget utlåtande överlämnar den till Konungen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 109

, o ock obetaget att hos kommissionen gorå hemställan om någon

dess åtgärd. i denna lags syfte; men någon klagan över kommissionens beslut

härom ma ej föras.

8 §•

Vid framställning . om jords avstående, som ingives till Konungen, skall

fogas fullständig utredning ävensom utlåtande i ärendet från den inom vederbörande.

kommun utsedda kommitté.

,. Är„ Håga om tillämpning av 3 § skall ock, där den jord, vars förbättrande

blivit ltragasatt, äges av enskild person, med framställningen överlämnas skriftlig

förbindelse från ägaren att övertaga och låta med jorden förena den mark

eller rättighet, om vars avstående kan varda förordnat.

9 §.

Kar jordägare bestritt, att hans fastighet enligt 1 § är underkastad denna

lags bestämmelser, . äge Konungen, där framställningen eljest anses förtjäna avseende,

hänvisa tvisten till domstol, med skyldighet för kommissionen att talan

därstädes i laga ordning anhängiggöra. Vill jordägaren själv stämma, stånde det

honom fritt; och skall ärendets vidare behandling vila, intill dess tvisten blivit

slutligen avgjord.

10 §.

Är fråga om avstående av mark eller betesrätt enligt grunderna för omförmälda

lag om ägostyckning, och hava gränserna för områdena eller omfattningen

av betesrätten blivit enligt jordägarens medgivande eller särskilt avtal

mellan denne och kommissionen etter överenskommelse bestämda, äge Konungen

förordna, att mark eller betesrätt skall i enlighet härmed avstås.

Har överenskommelse, som ovan sägs, ej kommit till stånd, förordne

Konungen, att jord eller betesrätt skall avstås till den omfattning förenämnda

lag medgiver.

11 §.

Sedan förordnande meddelats om jords eller betesrätts avstående, skall

genom särskild lantmäteriförrättning dels. närmare bestämmas jordens gränser och

betesrättens omfång, i det. fall, varom i 10 § 2 mom. förmäles, och dels verkställas

mantalssättning å. jorden, därest denna ej anses böra utgöra avsöndrad

lägenhet. Dylik förrättning, äger kommissionen begära, och galle för förrättningen

i övrigt uti tillämpliga delar, vad i omförmälta lag om ägostyckning är

.... kores klagan över förrättningen, må jämväl högre rätt, därest klagan därtill

föranleder, ingå i bedömande av förrättningsmännens förslag i avseende å bestämmande

av jordens gränser och betesrättens omfattning.

12 §.

Har jord avståtts jämlikt 3 §, skall, där hinder därför enligt 13 § ej möter,

jorden samt. den förut utstyckade hemmanslotten eller avsöndrade lägenheten

sammanläggas till ett hemman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Till förberedande av dylik sammanläggning skall vid den lantmäteriförrättning,

varom i 11 § sägs, den tillämnade fastighetens mantal uträknas; därvid,

sedan efter vederbörlig fördelning av hela hemmanets mantal den avträdda

jordens mantal särskilt beräknats, samt, där inägojorden genom avsöndring skilts

från hemmanet, även denna åsatts visst mantal, (ten nya jordegendomens mantal

bestämmas genom sammanräkning av det på egendomens särskilda delar belöpande

mantal. Förrättningsmännens laga kraftvunna yttrande i förberörda avseende

skall vid sammanläggningen lända till efterrättelse.

13 §.

Medgivande till sammanläggning av de i 12 § omförmälda fastigheter söbes

hos Rätten av kommissionen. Dylikt medgivande må ej lämnas utan att en och

samme ägare vunnit lagfart å båda fastigheterna.

Har i lagfartsprotokollet antecknats, att klander blivit instämt å fång till

område, som skall förbättras, eller finnes rätten därtill eljest tvistig, eller är sådant

område utmätt eller beslut meddelat om dess försälj ning i den ordning, som

om utmätt fast egendom är stadgad, varde ansökningen avslagen.

ax inteckning beviljad i den förut utstyckade hemmanslotten eller afsöndrade

lägenheten, vare inteckningen gällande jämväl i det tillagda området.

Om ansökning, som ovan sägs, så ock om Rättens beslut däröver skall anteckning

göras i lagfartsprotokollet. Skall inteckning på sätt nyss är sagt gälla

jämväl i "annat område än det, vari den beviljats, göre Rätten anteckning därom

''i inteckningsprotokollet. Då Rätten bifallit ansökning, kungöre Rätten ofördröjligen

beslutet för Konungens befallningshavande.

14 §.

Skulle i något fall, där jord eller rättighet enligt 3 § afståtts i ändamål

att förenas med enskild person tillhörig fastighet, oförutsett hinder uppstå för

iordens eller rättighetens överlåtelse till denne eller till den, som efter honom må

hava förvärvat jorden, vare staten berättigad att låta frågan om jordens avstående

förfalla. Påstående härom skall dock delgivas den, som avstått jorden, senast

före utgången av den för jordlösens erläggande bestämda tid: och vare staten

tillika pliktig ersätta all kostnad, som uppstått för jordägaren eller den, hvilken

genom jordens avstående skulle lida skada.

15 §.*

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall avstås,

varde lösen bestämd av kommissionen. Klagan mot beslutet må föras i den ord
-

* Alternativ lydelse:

15 §•

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall avstås, eller om ersättning

för skada, som annan än ägaren genom jordens avstående lider, skall frågan därom avgöras av särskild

nämnd, tillsatt i den ordning, som nti kungl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov är stadgad; dock att, där parterna ej enas om val av nämnd, leda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

in

mng, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. Sådan klagan må föras jämväl

av jordens besittningshavare. J

16 §.

Lösen för det, som avstås, skall uppskattas i penningar till högst vad lord

av lika beskaffenhet och godhet uti orten i allmänhet gäller. Vid uppskattning

av inagor och skogsmark får i allmänhet ej tagas hänsyn till deras värde för

jordbruksändamal utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark,

unika bor vid bestämmande av lösen för såväl inägor och skogsmark som åbvee-- nader jämväl fästas avseende å de utgifter ägaren i verkligheten kan i god tro

antagas hava fatt vidkännas för desamma; och må lösen ej överskrida dessa utgnter,

dar ej särskilda omständigheter anses böra därtill föranleda.

ai fastighetsägare, med kännedom att fråga om jords avträdande från

hans egendom blivit hos Konungen väckt, låtit, innan ersättning för jorden faststallts,

bortföra eller nedriva därå befintliga åbyggnader, vare han underkastad

att med byggnadernas värde pa platsen vidkännas avdrag å lösen för jorden

skada, som annan än ägaren lider, bestämmes till dess skäliga belopp.

17 §*.

kännas.

Undersökningskostnad skall den, som vidtagit undersökningen, själv vid
-

18 §*.

i , krmgf- förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägen
hets

avstående för allmänt behov stadgas om avstådd jords frigörelse från inteckning

och inteckningshavares rätt till lösen för jorden, galle i tillämpliga delar

aven for jord, som avträdes enligt denna lag. F °

19 §‘

Lesfående avtal om nyttjanderätt till jord, som avstås, vare fortfarande

gällande, dar ej^ staten före bestämmandet av jordlösen påyrkat avtalets upphorande;

och ma förty någon ersättning för förlust av nyttjanderätten ej kunna

ifrågakomma annat än da uppsägning, på sätt nyss är sagt,'' ägt rum.

nämneradennt“djn ^ Vara tre Sa,nt utses sålunda’ att vardera Parten väljer en och Rätten

... . . jäv emot den, som till ledamot i särskilda nämnden utses, skall, utom hvad i nämnda

Stuss ssf&ssck säk “”Uld p“ m

* Alternativ lydelse:

17 §.

„ Undersöknings- och rättegångskostnad, som nppkommit i anledning av sakens hänskjutande

1 namne!, skola parterna vidkännas enligt de i 21 ka.p. rättegångsbalken stadgade grunder.

18 §.

i i -r- alit- 8vristj Ta™.m i 15, 16 och 17 §§ ej särskilt stadgats, galle, i tillämpliga delar vad i

UR11 efterrättelse11^611 ^ U ^ 1866 “ stadSat- dock att bestämmelserna i 29 § icke skola lända

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Då inägojord, som skall enligt 2 § avstås, är på arrende upplåten till

någon, som ej innehar annat avsevärt jordbruk, bör arrendatorn äga företrädesrätt

till egendomens övertagande och vare därför sådan arrendator, där arrendet

ej med jordens avstående upphört, berättigad att även före arrendetidens slut

övertaga jorden på stadgade villkor.

20 §.

Rörande grundvillkoren för den avstådda jordens upplåtelse till enskilde

jordbrukare samt upprätthållandet av ändamålet med jordens avlösning ävensom

vårdnaden om skogen, galle, utöver vad i 19 § sägs, vad därom genom lag särskilt

stadgas.

21 §.

Tillhöra två eller flera vid samma ägostyckning bildade hemmanslotter

samme ägare, skola de vid bedömandet av dennes skyldighet att enligt denna lag

avstå jord anses såsom en fastighet.

Lag samma vare i fråga om hemman och därifrån avsöndrad lägenhet,

vilka hava gemensam ägare.

22 §.

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasattes, delgivits därom

framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår

till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att avstå jord.

23 §.

Jord, som avståtts enligt denna lag, vare ej undantagen från att ingå i

laga skifte.

24 §.

Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet, utöver vad denna

lag innehåller, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

113

Reservationer.

l:o) Beträffande utskottets hemställan under A).

Förslaget till lag om expropriation.

1 §•

Herr Lindhagen har anfört: »Uti Kungl. Maj:ts förslag upptages såsom

föremål för expropriation även i någon mån s. k. sociala ändamål,

nämligen att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller

fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden och vidare att bereda plats för samlingslokaler

och dylikt. Av skål, som i min motion närmare utvecklats (se

ovan sid. 41—48), hade enligt min uppfattning samtidigt med det nu

framlagda regeringsförslaget även bort framläggas förslag till en fullständigare

social expropriation i den riktning, varom hemställan gjorts av

norrlandskommittén år 1904, av socialdemokratiska riksdagsgruppen i

motioner 1909—1912 och även i någon mån av torpkommittén år 1911.

l)å så ej skett och några, verkliga förhoppningar, att regeringen på allvar

skall lägga sig vinn om denna sak, fortfarande icke ställts, i utsikt, har

jag funnit situationen uppfordra till, att denna huvudsak i jordfrågan i

stället omedelbart framföres inom riksdagen. Då nu vid remissen av

regeringsförslaget justitieministern visserligen förmält sig anse en eventuell

lagstiftning om social expropriation lämpligen kräva en särskild lag, men

det oaktat i regeringens förslag insprängts ett par stycken av detta

ämne, har jag ifrågasatt, att såsom en konsekvens därav förslaget alternativt

kunde kompletteras med det myckna felande. 1 överensstämmelse

härmed har i min motion ifrågasatts, att de särskilda yrkanden, som framförts

i de tidigare av mig framburna socialdemokratiska motionerna och i

vilka även norrlandskommitténs och torpkommitténs syftemål ingingo,

skulle inflyta uti regeringsförslagets 1 §, vilken i enlighet med min i utskottets

betänkande ej återgivna hemställan skulle erhålla följande lydelse:

»Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas

i anspråk genom expropriation, om det prövas nödigt:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 21 käft. (Nr 22.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

a) för att bereda torpare, bolagsarrendatorer och

andra på liknande sätt beroende jordbrukare d enskilda

domäner tryggad förfoganderätt över jordbruket med nödiga

tillbehör;

b) för att bereda den jordlösa befolkningen jord

till nya jordbruk på större enskilda domäner;

c) för att bereda innehavare av egna hus på ofri

grund tryggad besittningsrätt till marken;

d) för att bereda erforderlig tillgäng på tomtmark

å större enskilda domäner för bostadsändamål eller idkande

av näring;

e) för att bereda befolkningen eller en väsentlig

del å en ort plats för överläggningar i allmänna frågor

eller upplysande föredrag eller för anläggning till förbättrande

av tillgången på livsmedel eller andra dylika förnödenheter

eller för annat företag, som är ägnat att främja något

dylikt idéelit eller ekonomiskt syfte av synnerlig vikt;

f) för allmän väg på landet eller i stad, järnväg

eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn eller lastningsplats,

kanal eller annan farled, flottled, telegraf- eller

telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna

samfärdselns främjande;

g) för allmän byggnad;

h) för befästning, övnings- eller förläggningsplats

för krigsmakten, skjutbana, som äger betydelse för den

allmänna skjutskicklighetens utveckling eller eljest för

rikets försvar;

i) för åstadkommande av skogsåterväxt på det allmännas

bekostnad å skogsmark, som är genom kalhuggning

eller på annat sätt ödelagd och ej utgör nödig

betesmark;

k) för övertagande av flygsandsfält, varom ägaren

försummat att taga föreskriven vård;

l) för något en kommuns eller annan dylik samfällighets

ändamål;

m) för att förse en ort med vatten eller förhindra

förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant

ändamål;

n) för linbana, som är behövlig för ett företag av

större gagn för orten;

s. 115 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

115

o) för bevarande av synnerligen märklig fornlemning

eller avsättning av jordområde av synnerligen

märklig naturbeskaffenhet såsom naturminnesmärke; eller

p) för annat allmänt gagn av väsentlig betydelse

för det allmänna.

Särskild rätt. som i avseende å fastighet tillkommer

annan än kronan, må ock exproprieras, om det

prövas nödigt för ändamål som nu är sagt.

Sådan prövning, som ovan omförrnäles, tillkommer

Konungen, där ej i denna lag för särskilda fall annorlunda

stadgas.»

Då emellertid denna framställning avslagits av utskottet samt även

jag för min del fortfarande som tillförene anser stadganden om social expropriation

lämpligare kunna sammanfattas i eu speciallag och därföre avstått

från att följa regeringsförslagets anvisning att införliva desamma med

sagda förslag, har jag i stället i överensstämmelse med mitt alternativa

yrkande under punkt C i motionen, på sätt nedan närmare skall utvecklas,

i stället gjort hemställan om antagandet nu av en provisorisk lag rörande

social expropriation.

Emellertid har jag ej ansett mig böra göra någon hemställan om att

regeringens förslag om social expropriation i ett par detaljstycken skulle

på samma gång därifrån utbrytas och öfverföras till sitt rätta sammanhang

utan även för min del velat medverka till, att något i detta afseende

kunde redan vid denna riksdag vinnas. Därför har jag instämt i regeringsförslaget

i denna del. På samma gång måste dock framhållas,

att en oredig uppställning av expropriationslagstiftningen på detta sätt

kommer till stånd och att dessutom specialbestämmelser, som för enahanda

saker borde vara lika, därigenom utan fog komma att gå i sär.»

Herrar af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, Dahl, Petersson

i Lidingö villastad och Svensson i Saläng, hava hemställt

dels att punkt 4 bort erhålla följande lydelse:

»för något en kommuns eller annan dylik samfällighets

allmänna ändamål, vars tillgodoseende åligger

kommunen eller samfälligheten»;

dels ock att punkt 7 bort ur förslaget utgå.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

5 §.

Her rar Persson i Norrköping och Lindhagen hava ansett,

att Kung]. Maj:ts förslag i denna de! bort oförändrat

bifallas.

§•

Vid denna paragraf hava reservationer avgivits

dels af herrar Widén, Stärner, Alexnnderson, Pettersson i Södertälje

och Olsson i See, vilka ansett,

att denna paragraf bort tillstyrkas i den genom

Kungl. Maj-.ts proposition föreslagna lydelsen;

dels ock av herrar Lindhagen och Persson, vilka antört:

»Enligt förslaget skall löseskillingen för jorden motsvara ''fastighetens

värde’. Detta är ju i någon mån en förbättring i gällande lags bestämmelser.

Men fortfarande blir godtycket en avgörande faktor i nämndens

värdesättning och isynnerhet kommer denna osäkerhet säkerligen fortfarande

att lämna utrymme för en obehörig förhöjning i värdet. Det av utskottet

förordade tillägget ''fulla'' värdet är ägnat att ytterligare stimulera till en

sådan utgång av den nya lagstiftningen.

En viktig sak vore därföre, att de officiella värderingarna av fastigheterna

för olika ändamål kunde tagas till måttstock även vid bestämmande

av expropriationsersättning. En sådan uppfattning börjar göra sig gällande

här och var i utlandet. Den är exempelvis fastslagen på Nya Zeeland.

Det engelska arbetarpartiet lär nyligen hava uttalat sig i enahanda

riktning och även de danska husmännens organisation har gjort det. Ett

tillförlitligt officiellt taxeringsvärde skulle såsom nyligen anmärkts även

kunna vara till nytta för bedömande av arrendeavgifters behöriga storlek

förutom att det naturligtvis även gjorde sin tjänst på bästa sätt i beskattningsavseende

och i andra hänseenden.

Det invändes nu att våra taxeringsvärden icke äro så väl avvägda,

att de kunna tjäna till ledning såsom normalpris i förevarande fall. Emellertid

får man väl icke säga, att de i allmänhet äro oriktiga. Aven i

förevarande fall erhålles en fastare utgångspunkt för värderingen, om man

åtminstone utgå)'' från taxeringsvärdena, och genom att lagstiftningen på

detta sätt i flera avseenden giver dem ett visst vitsord kommer säker
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

117

ligen småningom att framtvingas ett bemödande att göra dem verkligt

vägledande på skilda orter.

Det hemställes alltså med åberopande av motiven i övrigt till herr

Lindhagens motion (se ovan sid. 16—18):

att Riksdagen med anledning av herr Lindhagens

motion måtte besluta, att denna § skall erhålla följande

lydelse:

»För fastighet, som exproprieras, skall erläggas

löseskilling motsvarande fastighetens värde. Såsom fastighetens

värde skall anses dess taxeringsvärde eller vad

av huvud fastighetens taxeringsvärde må anses å den exproprierade

jorden belöpa, därest ej uppenbarligen framgår,

att verkliga värdet över- eller understiger taxeringsvärdet.

Exproprieras en del av eu fastighet och lider återstoden

skada eller intrång genom expropriation eller den

exproprierade delens användande, skall ersättning därför

gäldas. Uppkommer eljest genom expropriationen skada

för ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

År den exproprierande på grund av åtagande eller

av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada eller intrång, varde

expropriationsersä tf ningen därefter jämkad. Expropriationsersättningen

skall bestämmas i penningar, att utgå

på en gång.»

18 §.

Herr Olsson i See har anfört:

»Jag har inom utskottet yrkat, att i denna paragraf eller på annan

lämplig plats måtte införas stadgande om skyldighet för sökanden att vid

det första tillfälle, då målet handlägges av rätten, ställa säkerhet för gäldande

av ersättning för den skada, som på grund av expropriationsanspråket

kan uppstå för sakägare, i den händelse expropriationsfrågan

slutligen förfaller. Utskottet har väl i 62 § föreslagit ställande av dylik

säkerhet såsom förutsättning för rätt att återkalla anspråket. Men expropriationsfrågan

kan förfalla, utan att återkallelse ägt ruin, exempelvis om

expropriationsrätten förverkas enligt 50 § och jordägaren ej heller finner

med sitt intresse förenligt att påkalla expropriationens fullbordan. Även

i detta fall borde hans rätt till ersättning för liden skada vara betryggad.»

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Herrar Persson i Norrköping och Lindhagen hava anfört:

tf 23 § föreskrives att vid "utseende av dem som äro valbara till ledamöter

i expropriationsnämnder skall, i den mån det är möjligt, iakttagas,

att länets olika delar och de särskilda slag av sakkunskap,, som för. expropriationsnämnder

inom länet äga den största betydelsen, bliva behörigen

företrädda bland de valbara, och för att behörigen tillgodose fastighetsägarna

har uttryckligen stadgats, att halva antalet av dem landstinget och

12 av dem Konungens Befallningshavande utser skola vara ägare av fastighet.

Som motsvarighet till denna sistnämnda tvingande bestämmelse angående

antalet valbara ledamöter i nämnden av eu viss samhällsklass torde

höra stadgas möjlighet även för andra samhällsklasser att göra sina .behöriga

intressen gällande, i de tall där de eljest kunna komma att åsidosättas.

Med nuvarande graderade valbestämmelser för utseendet av landstingsman

och stadsfullmäktige kan man nämligen befara att i många fall

alltför ringa, om ens någon hänsyn tages till alla, särskilda slag av sakkunnighet

och allas behöriga intressen.

Garantier mot eventuella maktmissbruk från majoriteternas sida

synas kunna vinnas på två sätt; det ena genom att i lagen uttryckligen

fastslå de olika slag av sakkunskap, som skall företrädas bland de valbara,

ungefär på samma sätt lagen något ensidigt föreskriver att fastig

hetsägare0 skola vara representerade. Det andra sättet är att låta de till

nämnderna valbara väljas genom ett proportionellt valsätt. Det sista.sättet

torde äga företräde. Att valet inom landstingen och stadsfullmäktige av

de till nämnderna valbara under alla förhållanden bör ske proportionellt,

torde dock vara obehövligt att fastställa, men rätt bör lämnas minoriteten

att i erforderliga fall påkalla dylikt val. Genom att sådan rätt finnes

lärer oftast komma att förebyggas otillbörligt åsidosättande av berättigade

intressen på möjligast allsidig sakkunskap bland de till expropriationsnämnder

valbara.

I ovanstående syfte framlägges nedanstående förslag till.lagbestämmelse,

vilket tidigare blivit granskat av sakkunnige (det förelåg i eu reservation

till lagutskottets utlåtande nr 44 vid 1910 ars riksdag rörande ny lag om

aktiebolag), och hemställes därför att Riksdagen måtte till 23 § antaga

följande tillägg:

Val inom landsting eller stadsfullmäktige skall, där

sådant begäres, ske proportionellt. Namnen uppföras

s. 119 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

119

därvid å en valsedel i en följd det ena under det andra.

Aro å en valsedel upptagna flera namn än som skola

väljas, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga.

V alsedel, som lyder a färre namn än ovan sagts,

vare ändock giltig. Vid sammanräkningen gäller varje

valsedel med hela sitt röstvärde för det första, med

halva röstvärdet för det andra, med en tredjedel av

röstvärdet för det tredje å densamma upptagna namnet;

och så vidare enligt samma grund. Mellan lika röstetal

skiljes genom lottning. De personer, som sålunda

erhållit högsta röstetalen, äro till det antal, som skolat

valjas, utsedda som valbara till ledamöter i expropriationsnämnder.

»

22-42 §§.

Med anledning av herr K. J. Ekmans motion hava vid avdelningen

»Om expropriationsnämnd» reservationer avgivits

dels af herr Lindhagen, som anfört:

»hör närvarande skola alla domare, även lekmän, avlägga domareed.

»''Säkerligen kommer i eu ny rättegångslag denna ed att utbytas mot ett

högtidligt löfte. Kommitterades förslag till ny tryckfrihetslag ha i anslutning

till denna uppfattning för jurymännen utbytt eden mot ett sådant

löfte. Fa samma sätt synes mig för expropriationsnämnds medlemmar

eden bort ha utbytts mot ett löfte och ej såsom förslaget innehåller lust

för dem ingenting alls stadgas i förevarande avseende.»

dels av herrar af Ekenstam och Gezelius, vilka ansett,

att 26 § bort erhålla följande lydelse:

26 §.

Den---(utskottets förslag)-----i länet.

Varder annan ån den, som avlagt domareed, utsedd

till ordförande, ersättare för ordförande eller ledamot

i expropriationsnämnd, skall han, innan han må

tjänstgöra i. sådan nämnd, inför domstol eller Konungens

befallningshavande avlägga derina ed: Jag N. N.

lovar och svär vid Gud och hans heliga ''evangelium,

att jag utan våld och mannamån, efter mitt bästa

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

förstånd och samvete, skall verkställa den provning,

som i expropriationsnämnd kan på mig ankomma; så

sant mig Gild hjälpe till liv och själ.

Uppdrag — ---uppdraget.

dels ock av herr A lex under son, vilken, med huvudsakligt instämmande

av herrar Söderbergh och Olsson i See, anfört:

»De av utskottet åberopade skälen mot införande av föreskrift, att

ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd skola avlägga ed, finner

jag giltiga. Däremot har jag inom utskottet yrkat, att efter mönstret av

bestämmelserna i 52 § förordningen om taxeringsmyndigheter stadgande

borde införas av innehåll att ordföranden vid uppskattningsförrättningens

början hade att erinra nämndens ledamöter ej mindre om dess förpliktelse

att'' vinnlägga sig om en rättvis uppskattning och samvetsgrant fullgörande

av lagens föreskrifter i övrigt, än ock om deras skyldighet att hemlighålla

förhandlingar och omröstning vid nämndens enskilda sammanträden. 1

sistnämnda hänseende må särskilt erinras därom, att lagförslaget väl i 37 §

innehåller stadgande, att vid nämndens överläggningar till beslut ingen

utom nämnden må närvara, och i 41 § sista stycket, att det ej mål pio

tokollet införas eller »eljest kungöras», huru rösterna fallit, och ej heller

skälen för beslutet uppgivas; men ingenstädes finnes en direkt till nämndens

medlemmar riktad föreskrift om tystnadsplikt.»

61 §.

Herrar af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lag er bjelke, Dahl, Petersson

i Lidingö villastad och Svensson i Salang hava ansett,

att denna paragraf bort givas följande lydelse:

61 §.

Vill den, som genom ansökning om stämning till

rätten fullföljt anspråk på expropriation, återkalla anspråket,

göre lian, sist innan nämnd på sätt i 21 §

stadgas blivit tillsatt, hos rätten eller domaren skriftlig

anmälan om återkallelsen med bifogande av bevis att

han fullgjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare

rättigheten till återkallelse försutten. Den, som återkallat,

åligger att ofördröjligen giva motparten del av

återkallelsen. Vad---1----besittning.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

121

62 §.

Herr Olsson i See har erinrat, att därest hans vid 13 § framställda

yrkande vunne avseende, det av utskottet i förevarande paragraf framställda

ändringsförslag borde förfalla.

Herr Dahl har yrkat,

erhålla följande lydelse:

68 §.

att första stycket av denna paragraf måtte

»Hai expioprierad fastighet eller genom expropriation

förvärvad särskild rätt ej kommit till användning

föi det avsedda ändamålet eller dess användande för

ändamålet upphört och är nämnda ändamål såvitt angår

dylik fastighet eller rätt att anse såsom övergivet, eller

användes fastighet eller särskild rätt som nyss sagts i

väsentlig omfattning för annat ändamål än det avsedda,

må fastigheten eller den särskilda rätten lösas, om talan

därom instämmes inom tjugo år från det att expropriation011

fullbordades. Lösningsrätt tillkomme, när hel

fastighet exproprierats, deri, som närmast före expropriationens

fullbordande var fastighetens ägare eller hans

lättsinnehavare och, om en del av fastigheten exproprierats,

ägaren av den återstående delen, samt då fråga är

om särskild rätt, ägaren av den fastighet som därav

besväras.»

Herr Dahl har

oförändrat tillstyrkas.

92 §.

ansett, att Kangl. Majrts förslag i denna del bort

98 §.

Herrar af .Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerhjelke, Petersson

Lidingö villastad och Svensson i Salang, som ansett,

att andra stycket i denna paragraf bort erhålla följande lydelse:

»Sådant område vare husägaren berättigad köpa

för en köpeskilling motsvarande — — — (utskottets

förslag)-----avräknad från köpeskillingen. Vill

husägaren ej köpa och upplåter, där så ske" kan, om
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. .9 samt. 21 höft. (Nr 22.)

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

rådet till honom med tomträtt, varde avgiften---

skiljemän.

Vid avdelningen »tf. Särskilda bestämmelser om expropriation för

åstadkommande av tryggade bostadsförhållandem hava reservationer vidare

avgivits

dels av herrar Widén. Söderbergh, Stämer, Pettersson i Södertälje

och Jansson i Edsbäcken, vilka anlört: .

»För det fall, som behandlas i 97 och 98 §§, att mark, vara boningshus

uppförts av annan än markens ägare, exproprieras för ändamål, som

i 1 § 6 omförmäles, synes det vara riktigt, såsom utskottet framhåller,

att vid uppskattningen av värdet å området, hänsyn icke lärer kunna tagas

till sådana förbättringar, vilka arrendator jämlikt 18 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom är berättigad borttaga, såsom byggnad, plantering

eller annat, som kan från fastigheten flyttas. Men billigheten synes

därutöver fordra, att vid sagda uppskattning hänsyn ej heller inå tagas till

annan förbättring, som området vunnit genom arbete eller kostnad, som

nedlagts därå av husägaren eller föregående innehavare, vars ratt övergått

å denne. Detta värde skall nämligen enligt 98 § läggas till grund for

den köpeskilling eller tomträttsavgift, som husägaren har att vid markens

upplåtelse erlägga. Emellertid torde härvid förbehåll böra göras därom

att sådan förbättring dock bör tagas i beräkning, som enligt avtal, vilket

ingåtts före denna lags trädande i kraft, skall vid besittningsrättens upphörande

tillfalla markägaren utan ersättning till husägaren.

I enlighet härmed hava vi ansett att, i anledning av den av herr Lindhagen

i ämnet väckta motionen, samt med huvudsaklig anslutning till vad

i enahanda avseende föreslagits i den s. k. torpkommissionens förslag till

’la<T om lösningsrätt för innehavare av vissa på fyratiomo ar eller längre

tid” avsöndrade lägenheter’ en ny paragraf av följande lydelse bör införas

efter 97 §, till följd varav paragrafnumren å de därefter följande paragraferna

böra i överensstämmelse härmed ändras:

Ö

’98 §.

Skall mark, varå boningshus uppförts av annan

än markens ägare, exproprieras för ändamål, som i 1 §

6 omförmäles, må vid uppskattning av det till huset

hörande område hänsyn icke tagas till förbättring, vilken

området vunnit genom arbete eller kostnad, som ned
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

128

lagts därå av husägaren eller föregående innehavare,

vars rätt övergått å denne; dock värde sådan förbättring

tagen i beräkning, som enligt avtal, vilket ingåtts

före denna lags trädande i kraft, skall vid besittningsrättens

upphörande tillfalla markägaren utan ersättning

till husägaren.»

dels ock av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, som yttrat:

»Under åberopande av den i herr Lindhagens motion anförda motivering

(se ovan sid. 34—38), för såvitt den hänför sig till det i detta

kapitel behandlade ämnet, få vi hemställa

att Riksdagen med anledning av herr Lindhagens

motion måtte besluta att efter 97 § skall i detta kapitel

inflyta två nya paragrafer så lydande

98 §.

Skall mark, vara boningshus uppförts av annan

an markens ägare, exproprieras för ändamål, som i 1 §

6 mom. omförmäles, må vid uppskattning av det till

huset hörande område hänsyn icke tagas till förbättring,

vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som

nedlagts därå av husägaren eller föregående innehavare,

vars rätt övergått ä denne.

99 §.

Vid värdering av jord, som enligt 1 § 6 mom.

skall avstås, må icke heller hänsyn tagas till den

stegring i jordens värde, som utan jordägarens åtgöranden

uppkommit under den tid nyttjanderättshavaren eller

föregående brukare, vilkens rätt övergått ä nyttjanderättshavaren,

varit i besittning av jorden; dock att denna tid

ej må räknas längre tillbaka än högst tio år.

1 den av andra reservanter avgivna reservation till förmån för ett

stadgande av enahanda innehåll, som det i 98 § bär ovan ifrågasätta, har

till lagtexten fogats följande tillägg: ''dock värde sådan förbättring tagen

i beräkning, som enligt avtal, vilket ingåtts före denna lags trädande i

kraft, skall vid besittningsrättens upphörande tillfalla markägaren utan er
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

sättning till husägaren.’ Detta tillägg ha vi ansett ej skäligen böra inflyta

i nämnda paragraf. Kontrakt av antydda beskaffenhet innebär ju

ett, sakligt sett, obehörigt tillägnande av resultaten av andras arbete och

omtanke och kan särskilt i sådana fall, varom här är fråga, i själva

verket betraktas såsom ett pacturn turpe, som ju enligt rättsdoktrinen ej

är bindande. Vid den sociala expropriationen i synnerhet bör tillses, att

mänsklig rätt får något att säga vid sidan av den formella rätten.»

övergångsbestämmelsen.

Vid detta stadgande hava reservationer avgivits

dels av herrar av Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, Däld

och Petersson i Lidingö villastad, vilka ansett

att Kungl. Majrts förslag i denna del bort oförändrat

tillstyrkas;

dels och av herr Älexanderson, som anfört:

»Till stöd för det ändringsförslag, utskottet i enlighet med herr Olofssons

i Digernäs motion framlagt i fråga om övergångsbestämmelsen, har

utskottet åberopat ''praktiska skal’. Utskottet torde härmed i främsta rummet

hava åsyftat angelägenheten att undvika, att initiativtagare till ett

kommunikationsföretag, vilka i samband med koncession erhållit expropriationstillstånd,

ställas i valet mellan att antingen låta den vunna koncessionen

förfalla för att börja om från början eller ock nödgas underkasta sig

nu gällande lags oförmånligare grunder för ersättningens bestämmande.

För min del finner jag utskottets ståndpunkt även principiellt taget

riktig sä tillvida som det synes mig, att icke redan tidpunkten för meddelandet

av expropriationstillstånd bör anses avgörande för frågan, huruvida

den äldre eller den nya lagen skall tillämpas vid ersättningens beräknande.

Först i och med att exproprianten vidtager en åtgärd, som innebär

att han mot jordägaren eller rättighetsinnehavaren gör bruk av den

erhållna befogenheten, synes för denne senare en rättslig situation hava i

förevarade hänseende inträtt, som icke längre bör rubbas av en ny lags

ikraftträdande. En dylik åtgärd vidtages emellertid icke alltid först genom

expropriationsärendets instämmande, utan föreligger möjligen redan tidigare,

nämligen genom besittningstagande av expropriationsföremålet. Det synes

också väsentligen vara hänsyn till dens rätt, som sålunda redan avhänts

s. 125 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

125

besittningen, vilken bestämt det k. förslagets ställning i denna punkt, ehuru

förslaget går längre än härav betingas.

I enlighet med vad nu utvecklats, anser jag, att övergångsbestämmelsen

i det k. förslaget bör undergå allenast den ändring, att orden:

expropriation, vartill Konungen före samma dag lämnat tillstånd’ utbytas

mot orden: ''fastighet eller särskild rättighet, som den exproprierande före

samma dag tagit, i besittning’.»

-bo) Beträffande utskottets hemställan under B).

Reservationer hava avgivits

dels av herrar af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke och

Holmdahl med yrkande,

att utskottets hemställan under 111:o om skrivelse

till Kungl. Ma,j:t med anledning av herr Lindhagens

motion och herr Perssons med fleras motion punkt 2:o)

icke måtte av Riksdagen bifallas.

dels ock av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, som anfört:

»Såsom under § 1 redan erinrats av hr Lindhagen synes oss den

nuvarande situationen kräva att från deras sida, som livligt inse den

trängande betydelsen för beroende små jordbrukare och den jordlösa befolkningen

i landet av en lagstiftning om social expropriation, denna angelägenhet

framföres omedelbart i riksdagen, då regeringen genom undanskjutande

av norrlandskommitténs förslag, torpkommitténs förslag och de

i riksdagen av socialdemokratiska gruppen väckta motionerna i ämnet visat

sig icke behjärta tillräckligt denna saks allvarliga innebörd. Det synes

oss också kunna hava sin betydelse för detta arbetes upptagande framdeles,

att de riktlinjer i ämnet, som vi anse vara oavvisliga, och som betonats i

hr Lindhagens samt hr Sven Perssons m. fl. motioner, även få taga form

i ett utarbetat lagförslag. Med framförandet av ett sådant förslag ha vi

ock framför allt velat fastslå, hurusom denna sak ej tål något uppskov.

För varje år som går utan att något åtgöres i förevarande avseende lida

en myckenhet fattiga människor obotlig skada till frihet, hälsa och egendom,

oaktat i 16 § regeringsformen föreskrives, att Konungen ej äger

någon i något avseende ''fördärva eller fördärva låta’.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

En definitiv lagstiftning i det omfattande ämnet skulle möjligen

kunnat åstadkommas redan nu genom en nitisk samverkan mellan lagutskottet

samt regeringen och dess ämbetsmän. Då emellertid en strävan

i detta avseende ej ens blivit ifrågasatt, så ha även vi blivit urståndsätta

att kunna framlägga ett förslag till lagstiftning, som kan göra anspråk på

att vara definitiv. Däremot möter mindre svårigheter att, såsom ibland

även hos oss på senare tider ägt rum speciellt i jordfrågan, föreslå en

provisorisk lagstiftning för avhjälpande av det för handen varande nödläget

för en myckenhet människor i landet. Till vägledning hava vi därvid

haft, utom främst sakens natur, även de avfattningar i lagform, som förekomma

i norrlandskommitténs och det av hr Wedin motionsvis nu framförda

förslag, som avgivits av reservanter i nämnda kommitté, och vidare

de förslag i detalj punkter, som avgivits av torpkommittén och av oss vid

förra riksdagen (lagutskottets utlåtande nr 47). Slutligen ha vi också med

intresse tagit del av den nyaste engelska lagstiftningen, som är byggd på

rikliga erfarenheter. Till sist torde böra erinras att den ofta uttalade

fruktan, att riksdagen ej lämpligen bör omedelbart antaga en lagstiftning,

som ej varit föremål för juridisk detalj granskning inom ämbetsverken,

saknar väsentligen fog och även understundom fått giva vika för nödvändigheterna.

Ett av riksdagen antaget förslag skall för övrigt alltid

undergå sådan granskning på ett eller annat sätt, innan det av Kungl.

Maj:t stadfästes, vadan några verkliga äventyrligheter icke föreligga.

Till följd av den korta reservationstiden i utskottet hava vi icke

medhunnit att såsom vi önskat närmare motivera det av oss framlagda

lagförslagets olika bestämmelser utöver vad som de tre av herrar Wedin,

Lindhagen och Sven Persson m. fl. väckta motionerna innehålla.

Vi tillåta oss emellertid erinra om, att de närmare förtydliganden

och begränsningar, som efter mera ingående överväganden kunna bliva

fastslagna i eu definitiv lagstiftning, äro mindre behövliga i en provisorisk

lagstiftning. Det ligger nämligen i sakens natur, att regeringen,

vilken åligger prövningsplikt efter föreliggande omständigheter, skall

tillämpa en sådan lag med nödig varsamhet och låta den komma i tilllämpning

företrädesvis endast i sådana nödfall, där ett uppskov skulle

äventyra berättigade intressen.

Beträffande förfogandet över den jord, som av staten exproprieras,

synes det ligga i sakens natur och vara för dess vidare ändamålsenliga

framfärd oundgängligt, att jorden genom den av staten anordnade expropriationen

även i första hand tillfaller staten. När det sedan gäller spörsmålet

om upplåtelsesättet, synes det oss vara tämligen likgiltigt, vilka

former användas, blott de tjäna det sakliga innehall, som år oeftergivligt,

s. 127 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

127

och detta är dels ett betryggande av besittningshavarens verkliga rätt och

dels ett betryggande av ändamålets bestånd. Det är eu svår fråga att

finna former, som tjäna dessa båda ändamål, och de hava hitintills aldrig

på ett fullt tillfredsställande sätt upptäckts. I England med sin långa erfarenhet

av olika expropriationslagar för socialt ändamål har man dock numera

kommit till den insikten, att småbrukarna finna sig både vid starten och i

längden bäst till rätta med att det allmänna behåller äganderätten till den

exproprierade jorden, liksom givetvis detta också är den tryggaste utvägen

för att för framtiden bevara det ändamål, för vilket det allmänna nedlagt

så mycken omtanke och omkostnader. Enligt 1907 års engelska lag får

statens jord, på grund av dessa erfarenheter och till skillnad mot vad

förut gällt, icke säljas men väl utarrenderas för småbruksändamål. Man

må ock besinna, att det nu ej vidare är fråga om utarrendering utan

eftertanke efter det gamla systemet. Det nya betraktelsesätt, som slagit

igenom i England och även hos oss med antagandet av en lag om social

expropriation kommer att göra sig gällande, återgives av professor Steffen

i hans framställning för emigrationsutredningens räkning av lagstiftningen

rörande småbruk och jordlotter i England sålunda: ''De blivande småbrukarna,

som ej ha eget kapital nog för att köpa jorden och ej vilja belasta

sig med kapitallån, motsvarande jordens saluvärde, hava möjligheten att

bliva arrendatorer på kommunernas eller statens jord och att bliva behandlade

enligt den socialpolitiska principen om småbrukens samhällsgagnelighet

i stället för enligt den privatekonomiska principen om största

möjliga penningvinst åt jordägaren och ett godtyckligt utövande av jordäganderätten

i överensstämmelse med en enskild jordägarefamiljs skiftande

intressen och åskådningssätt.’

Dessa viktiga överväganden äro emellertid förbehållna det definitiva

lagstiftningsarbetet. I eu provisorisk lag kan självfallet ej komma i fråga

att medgiva ett avhändande av den mödosamt förvärvade stats]orden,

innan detta övervägande ägt rum.

Beträffande jordlösens belopp, förtjänar erinras, att den engelska lagstiftningen

lagt denna sak i handen på eu kunnig och opartisk skiljeman

''utan inblandning av juridiska biträden och fackmän’. I detta sista avvisande

av den utav de enskilda intressena avlönade sakkunskapen ligger

åtskilligt, som nog har sin synnerliga betydelse även för våra förhållanden.

Vi ha därför varit betänkta på att föreslå ett tillägg till 8 § i sådant

syfte, men emellertid nöjt oss med att erinra om saken i motiveringen.

Slutligen må framhållas, att nödiga penningemedel måste ställas till

kommissionernas förfogande för tillämpningen av både en provisorisk och

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

en definitiv lagstiftning. Ett övervägande måste således även i detta

avseende äga rum och kunna därutinnan lärorika föredömen inhämtas från

de engelska statsmakternas åtgöranden i denna del av ämnet.

Vi hemställa alltså:

1 ro) att riksdagen med anledning av herrar Lindhagens

och Wedins motioner måtte för sin del antaga

följande ''provisoriska

Lag om expropriation av jord för vissa sociala ändamål.

1 §•

Från fastighet, som är av större omfattning och ej tillhör stat, kommun

eller inunicipalsamhälle, samt från fastighet, tillhörig bolag, förening

för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken ej har sitt bo eller

hemvist å fastigheten och uppenbarligen besitter den huvudsakligen för

att tillgodogöra sig skogsavkastning, må jord tagas i anspråk genom

expropriation, om det prövas nödigt:

1) för att bereda torpare, bolagsarrendatorer och andra på liknande

sätt beroende jordbrukare tryggad förfoganderätt över jordbruket med

erforderlig skog, odlingsmark, bete eller annat nödigt tillbehör;

2) för att bereda den jordlösa obemedlade befolkningen jord med

nödigt tillbehör till nya jordbruk;

3) för att bereda innehavare av egna hus på ofri grund tryggad

besittningsrätt till marken;

4) för att bereda synnerligast den mindre bemedlade befolkningen

erforderlig tillgång på tomtmark för bostadsändamål.

2 §.

Skyldighet att avstå jord, som i 1 § sägs, äger ej rum, då marken

kan anses oundgängligen behövlig för befintlig eller tillämnad anläggning

å huvudfastigheten eller dess brukande i annat avseende eller markens

avstående eljest med avseende på förekommande omständigheter ej synes

kunna skäligen åläggas jordägaren.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

129

3 §•

Frågan om skyldighet att avstå jord enligt denna lag prövas för de

sex. nordligaste länen av vederbörande »jordbrukskommissioner», och inom

Övriga län av jordkommissioner, som böra för varje sådant län tillsättas

enligt enahanda grunder. Intill dess för sistnämnda län jordkommissioner

kommit till ^ stånd, utövas prövningsrätten liksom övriga enligt denna lag

kommission åliggande uppgifter av konungens befallningshavande.

Avslås framställning om expropriationen helt eller delvis eller har

bifallen ansökan helt eller delvis blivit bestridd av jordägaren, skall frågans

slutliga avgörande underställas konungens prövning.

4 §•

Expropriationen utföres genom statens försorg. Kommissionen tillkommer

i sådant avseende att i väckt fråga om jords avstående föranstalta

utredning samt vidtaga de övriga åtgärder, som för sakens bringande

till slut erfordras, ävensom att i alla mål och ärenden, som föranledas av

dylik fråga, utföra statens talan.

5 §•

Inom varje kommun bör i mån av behov och alltid, ifall kommissionen

därom gör framställning, för en tid av två år väljas en jordkommitté

av minst tre högst fem personer, vilken uti frågor om avstående

av jord., som är belägen i kommunen, äger medverka vid utförandet av

kommissionens uppgift. Vid valet, som hålles å kommunalstämma, äger

en var i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad person rösträtt;

och har varje röstande en röst. Vid lika rösträtt skiljer lotten.

6 §.

Fråga om viss jords avstående kan hos kommissionen väckas av den,

som önskar besittningsrätt till jorden, samt vidare av kommunens jordkommitté,

kommunens beslutande myndighet eller minst tio i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade personer. Kommissionen äger ock

omedelbart upptaga dylik fråga till behandling.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 21 käft. (Nr 22.)

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

7 §•

]. För jord, som exproprieras, skall erläggas löseskilling i penningar,

motsvarande jordens värde. Såsom jordens värde skall anses dess taxeringsvärde

eller vad av huvudfastighetens taxeringsvärde må anses å jorden

belöpa, därest ej uppenbarligen framgår att verkliga värdet över- eller

understiger taxeringsvärdet.

2. Vid värdering av jord, som enligt 1 § mom. 1 eller 3 skall avstås,

må hänsyn icke tagas till den förbättring jorden kan hava vunnit

genom arbete eller kostnad, som nedlagts därå av nyttjanderättsinnehavaren

eller ock av föregående brukare, vilkens rätt övergått å nyttjanderättsinnehavaren,

utan skall till grund för värderingen läggas joidens skick,

då den från huvudgården uppläts, i den mån sådant kan utrönas.

3. Vid värdering av jord, som enligt 1 § mom. 1 eller 3 skall av
stås,

må icke heller hänsyn tagas till den stegring i jordens värde, som

utan jordägarens åtgöranden uppkommit under den tid nyttjanderättshavaren

eller föregående brukare, vilkens rätt övergått a nyttjanderättshavaien,

varit i besittning av jorden; dock att denna tid ej må räknas längre tillbaka

än högst tio år. _

4. Beträffande jord, som enligt 1 § mom. 1 skall avstås, får vid

uppskattning av inägor och skogsmark å fastighet, som av ägaren förvaxvats

huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i allmänhet

ej ta”as hänsyn till inägornas och skogsmarkens värde för jordbi uksända

mål utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark. Tillika

bör i detta fall vid bestämmande av lösen för såväl inägor och skogsmark

som åbyggnader jämväl fästas avseende å de utgifter ägaren i verkligheten

kan i god tro antagas hava fått vidkännas för desamma; och må lösen ej

överskrida dessa utgifter, där ej särskilda omständigheter anses böra därtill

föranleda.

5. Skada, som annan än ägaren lider, bestämmes till dess skäliga

belopp.

8 §.

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall avstås,

eller om ersättning för skada, som an nan ^ än ägaren lider, värde lösen

eller ersättningen bestämd av kommissionen. Klagan mot beslutet må föras

i den ordning, som för ekonomimal i allmänhet är stadgad. Sådan klagan

må föras jämväl av den, som innehar nyttjanderätt till jorden.

Finner kommissionen, jordägaren och den, som söker jord, utan meningsskiljaktighet

lämpligare, att lösen bestämmes i den ordning gällande

s. 131 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

131

lag om expropriation föreskriver, må denna ordning i stället lända till

efterrättelse, dock att, där parterna ej enas om val av’ nämnd, denna skall

utgöras av ordföranden och två ledamöter, av vilka parterna välja var sin.

9 §•

Bestående avtal om nyttjanderätt till jord, som avstås, vare fortfarande

gällande, där ej staten före bestämmandet av jordlösen påyrkat avtalets

upphörande; och må förty någon ersättning för förlust av nyttjanderätten

ej kunna ifrågakomma annat än då uppsägning, på sätt nyss är sagt, ägt rum.

10 §.

Mark, som genom statens försorg exproprieras enligt denna lag, blir

statens egendom. Kommissionen äger å statens vägnar upplåta jorden

främst till den, för vilkens räkning expropriationen ägt rum, med én besittningsrätt,

som är fullt betryggande för jordinnehavaren och tillika

upprätthåller ändamålet med jordens avlösning. Upplåtelsen skall ske mot

en afgift, som förräntar den utgivna jordlösen och kostnaden för expropriationen.

Tvist om avgiftens belopp prövas av domstol.

Äganderätt till exproprierad mark må ock kunna överlåtas å kommun

eller municipalsamhälle mot villkor av oförytterlighet, erläggande av eu

köpeskilling, motsvarande den utgivna jordlösen och kostnaden för expropriationen

samt jordens upplåtande till enskilde efter enahanda grunder,

som ovan sågs. I vist om köpeskillingens belopp prövas av domstol.

Då jord, som enligt 1 § mom. 1 eller 3 avstås, är på arrende upplåten

till någon, som ej innehar annat avsevärt jordbruk, bör arrendator!!

äga företrädesrätt till egendomens övertagande, och vare därför sådan arrendator,

där arrendet ej med jordens avstående upphört, berättigad att även

före arrendetidens slut övertaga jorden på stadgade villkor.

11 §•

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasättes, delgivits

därom framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att

jorden övergår till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att

avstå jord.

12 §.

I allt övrigt, varom i denna lag rörande expropriationen ej särskilt

stadgats, gälle i tillämpliga delar gällande lag om expropriation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

13 §.

Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet utöver vad

denna lag innehåller meddelas av konungen.

14 §.

Rörande expropriation av fastighet för att inom bebyggt område vid

järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större

sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden är särskilt

stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914 samt gäller tills vidare

intill den 1 juli 1917.

2:o) att riksdagen med anledning av herr Lindhagens

och herr Perssons i Norrköping in. fl. motioner

ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga definitivt förslag

till lag om expropriation i erforderliga fall av jord från

fastigheter av angivet slag för ovannämnda sociala ändamål,

nämligen:

1) för att bereda torpare, bolagsarrendatorer och

andra på liknande sätt beroende jordbrukare tryggad

förfoganderätt över jordbruket med erforderlig skog.

odlingsmark, bete eller annat nödigt tillbehör;

2) för att bereda den jordlösa obemedlade befolkningen

jord med nödigt tillbehör till nya jordbruk;

3) för att bereda innehavare av egna hus på ofri

grund tryggad besittningsrätt till marken;

4) för att bereda synnerligast den mindre bemedlade

befolkningen erforderlig tillgång på tomtmark

för bostadsändamål.»

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

131015

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:161 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om lagstiftningsåtgärder för åstadkommande av avlösning i viss s. 14 i texten
  2. Rskr. 1913:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Magis proposition med förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten. s. 2 i texten