Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vädd motion om åvägabringande av utredning odi förslag i syfte att förhindra intecknings meddelande till säkerhet för falskt skuldebrev.

1913-01-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:3, Utlåtande, i anledning av vädd motion om åvägabringande av utredning odi förslag i syfte att förhindra intecknings meddelande till säkerhet för falskt skuldebrev.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Lagutskottets utlåtande Nr 3.

Nr 3,

Ankom till Riksdagens kansli den 31 januari 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vädd motion om åvägabringande

av utredning odi förslag i syfte att förhindra intecknings

meddelande till säkerhet för falskt skuldebrev.

Närvarande: Herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergli, Trana, Stärner, Alexanderson,

greve Lagerbjelke, von Baumgarten, .greve Spens, Pettersson i Södertälje, Pettersson i

Bjälbo, Jansson i Edsbäcken, Lindqvist i Stockholm, Olsson i See och Holmdahl.

Uti eu inom Första kammaren väckt till lagutskottet hänvisad motion,

nr (i, har herr lianström hemställt, att Riksdagen måtte besluta i

skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung], Maj:t taga under

bedömande, huruvida genom ändring i eller tillägg till kungl. förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 må kunna förhindras,

att inteckning meddelas till säkerhet för falskt skuldebrev, samt

framlägga det förslag i frågan, vartill eu utredning kunde föranleda.

Till stöd för sill hemställan har motionären anfört följande:

»Det har en och annan gång inträffat, att inteckning i fast egendom

av härads- eller rådstufvurätt meddelats på grund av skuldebrev, som sedan

befunnits förfalskat, i det underskrifterna blivit av obehörig person i bedrägligt

syfte tecknade. Om långivare i god tro och i förlitande på den

av offentlig myndighet utfärdade inteckningsfastställelsen mot sådan pant

utlämnat lån, har lian gått förlustig det utlånade beloppet. Senast har

ett sådant fall ägt rum förlidet år, varigenom från donationsfond utlånade

medel förlorats och nu måste ersättas av den kommun, som åtagit sig

donationens förvaltning.

O

Uppenbarligen måste det betraktas som eu abnormitet, att förfalskad

lånehandling kan vinna ett slags sanktion av domstolsmyndighet genom

intecknings fastställande i fastighet, utan att fastighetens ägare lämnat

sitt medgivande eller ens härom ägt vetskap. Men i kungl. förordningen

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 3 höft. (Nr 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 3.

angående inteckning i fast egendom eller annorstädes i lag finnes ingen

bestämmelse, som kan förhindra intecknings meddelande på grund av dylikt

skuldebrev. Endast för så vitt inom rätten tvivel uppstått om giltigheten

av den handling, på grund varav inteckning sökts, skall fastighetens

ägare särskilt höras.

Och icke nog med att långivare genom eu sådan till synes god, men

i själva verket värdelös inteckning kan berövas till lån utlämnade medel,

utan den fastighet, vari densamma meddelats, kan icke alldeles frigöras

därifrån, även om det till grund för inteckningen lagda skuldebrevet befunnits

förfalskat och inteckningen därför förklarats vara utan verkan.

Enligt ett prejudikat, Ivungl. Maj:ts dom den 16 oktober 1906, kan innehavare

av sådan handling icke lagligen förpliktigas att vare sig själv låta

döda inteckningen eller till dödande utlämna skuldebrevet, om ock anteckning

i rättens inteckningsprotokoll och inteckningsbok skett om förhållandet.

Det synes således icke ens uteslutet, att dylik inteckning kan

förnyas och komma att allt fortfarande gravera fastigheten.

Att falska skuldebrev kunna förses med statens inteckningsstämpel,

vilken förlänar dem eu vederhäftighet, som de eljest icke skulle ägt, måste

verka störande på rättssäkerheten och fastighetskrediten. Redan de enstaka

fall, som inträffat, borde mana långivare att mera allmänt vidtaga

undersökningar om vederbörligen intecknade lånekandlingars äkthet, och

vilka olägenheter detta måste föra med sig, inses lätt. Tida naturligare

och för allmänheten förmånligare är att genom lagstiftningsåtgärd förekomma,

att för sådana skuldebrev inteckning beviljas.

Man kan naturligtvis i vår tid med dess starkt utvecklade inteckningsväsen

icke gå så långt för vinnande av erforderlig trygghet, att den,

som önskar få inteckning i sin fastighet meddelad, skall själv inför rätten

sig infinna med sina vittnen. Men lagen borde genom en bestämmelse,

som icke medförde nämnvärda praktiska svårigheter, kunna förhindra ett

upprepande av, att förfalskningar kunna försiggå så att säga under inteckningsförordningens

hägn.

Yad som i lagstiftningsväg lämpligen må kunna åtgöras för att förhindra

sådana rättsvidriga fäll, varigenom även den försiktigaste kan föras

bak ljuset, tilltror jag mig icke kunna närmare föreslå; men mig synes,

som om gällande utsökningslags kap. 2 § 24 anvisar eu praktisk utväg,

nämligen att för säkerställande av ett fordringsbevis mot förnekande av

hand och förskrivning erfordras, att undertecknaren förut vid domstol

éller inför överexekutor erkänt fordringshandlingen eller ock, enligt å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 3. 3

handlingen tecknat behörigt bevis, i tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde,

länsman, stadsfogde eller notarius publicus erkänt handlingen.»

Uppenbarligen är det af största betydelse, att, där en rättighets uppkomst

eller fortbestånd knutits till ett inskrivningsförfararande hos offentlig

myndighet, det vitsord, som myndighetens protokoll och böcker till följd

därav lämna över rättighetens formella tillvaro, bereder största möjliga

trygghet, att den jämväl i verkligheten består. I alldeles särskild

grad gäller *- detta om rättigheter, vilka såsom fallet är med panträtt på

grund av inteckning, utgöra förmögenhetsvärden, som äro föremål för

livlig omsättning. Det är sålunda av vikt, att granskningen av de handlingar,

varpå inteckningsansökningen grundas, blir i möjligaste måtto

tillförlitlig.

I inteckningsförordningen är föreskrivet, att fastighetsägaren skall å

fordringsbrevet hava tecknat medgivande till inteckning och att detta medgivande

blivit av vittnen bestyrkt. Saknas å handling, på grund varav

inteckning sökes, dylikt bevittnat medgivande, skall ansökningen genast

avslås. Därjämte är stadgat, att, om tvivel uppstår om handlingens giltighet,

fastighetsägaren skall höras över ansökningen.

I förevarande motion gör motionären gällande, att enligt vad erfarenheten

visat, dessa bestämmelser icke äro tillfyllest till förekommande av

misstag vid beviljandet av inteckning för fordran.

Utskottet kan emellertid icke finna, att något egentligt behov yppat

sig i förevarande hänseende. Visserligen har det, såsom motionären framhållit,

någon gång, ehuru säkerligen mycket sällan, inträffat, att sådan

inteckning beviljats, oaktat sedermera befunnits, att den handling, varpå

fordringen grundats, varit i något hänseende förfalskad. Det ligger

emellertid i sakens natur, att ingen lagstiftningsåtgärd är ägnad att förebygga

alla möjligheter till missförhållanden i sådan riktning. Huru

betryggande former än föreskreves i fråga om granskning av de handlingar,

som i inteekningsärendet åberopades, skulle dock därigenom icke kunna

förhindras, att genom förfalskning av offentlig handling, fullmakt o. s. v.

eller genom annat brottsligt förfarande myndigheten kunde föras bakom

ljuset.

Härmed vill utskottet naturligen icke hava bestritt, att former kunna

föreskrivas, vilka i någon män bereda ökad trygghet mot förfalskning av

skuldebrev, som ingivas för vinnande av inteckning. Men de medel, som

härutinnan stå till buds, synas otvivelaktigt vara behäftade med olägen
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr it.

heter, som vida överväga den avsedda fördelen. Motionären‘erkänner

själv, att fordran på fastighetsägarens ovillkorliga inställelse inför inteekningsdomstolen

skulle vara alltför betungande. Däremot hänvisar han till

det i 2 kap. 24 § utsökningslagen förekommande stadgande. Motionären

synes alltså hava tänkt sig, att såsom villkor för beviljande av inteckning

ytterligare borde föreskrivas, att den, som å fordringshandlingen tecknat

medgivande till inteckning, skulle, där han ej personligen hördes över inteekningsansökningen,

förut inför domstol eller någon av de i nämnda lagrum

omförmälda tjänstemän, kronofogde, länsman, stadsfogde eller notarius

publicus, hava erkänt sin namnunderskrift.

Det synes därför utskottet icke vara lämpligt att — utöver det skydd,

som lagstiftningen på detta område redan nu lämnat och det som beredes

genom gällande strafflags bestämmelser rörande förfalskningsbrott —- införa eu sådan anordning, varigenom till förekommande av de sällsynta

fall, som i motionen beröras, inteckningsförfarandet skulle belastas med så

betungande former, som ett notariellt bestyrkande av handlingen eller fastighetsägarens

hörande i varje fall skulle innebära. Säkerligen skulle allmänheten

härigenom tillskyndas vida större olägenhet än den, som den ytterst

ringa fara för lånehandlingarnes äkthet, som för närvarande må förefinnas,

utgör, så mycket mer som ett notarialförfarande i egentlig mening icke

heller eljest vunnit användning i vårt land.

Utskottet vill även framhålla, att det av motionären angivna rättsfallet

icke, såsom han förmenat, giver vid handen, att den inteckning, som genom

laga kraft ägande dom förklarats vara såsom grundad på falskt skuldebrev

ogiltig, alltfort i inteckningsbok och gravationsbevis måste kvarstå såsom

formellt giltig. Fastighetsägaren är i dylikt fall, såsom i överrätternas

domar tydligt utsagts, berättigad att till inteckningsprotokollet göra anmälan

om domen, varefter av inteckningsprotokollet och inteckningsboken framgår,

att den på grund av skuldebrevet meddelade inteckningen är utan verkan.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att herr Danströms ifrågavarande motion icke måtte

till någon Eiksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 januari 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN VIDÉN.

Stockholm 1913. Kung!. Hoffeoktr. Idtms Tryckeri-A.-B,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.