Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om lagstiftning mot illojal konkurrens vid trafik med ångfartyg m. m.

1913-02-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:8, Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om lagstiftning mot illojal konkurrens vid trafik med ångfartyg m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 februari 1913 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag i fråga om lagstiftning

mot illojal konkurrens vid trafik med ångfartyg

m. m.

Närvarande: Herrar Widén, af Ekenstam, Söderbergh*, Stärner, Gezelius, Alexanderson,

greve Lagerbjelke, greve Spens, Dahl, Petersson i Lidingö villastad,

Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Stockholm*, Svensson i Salang, Igel,

Johansson i Mellbyn och Borg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 95, har herr E. G. H. Åkerlund hemställt, att Eiksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,

huruvida den illojala konkurrens, som till stor skada för den trafikerande

allmänheten understundom förekommer vid person- och godstrafik med ångfartyg,

må kunna förekommas, samt huruvida det kan finnas lämpligt

föreskriva, att de gods- och passageraravgifter, vilka debiteras den trafikerande

allmänheten av enskilda ångfartygsbolag och rederier vid reguljär

trafik å våra farvatten, böra underkastas granskning och fastställelse av

någon offentlig myndighet för att bliva gällande, och därefter förelägga

Eiksdagen förslag till den lagstiftning, vartill eu sådan utredning kan

giva anledning.

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört:

»Då befolkningen i våra vidsträckta skärgårdar, isynnerhet å öarna, i

de flesta fall alls icke och i bästa fall blott i ringa mån drager några

nämnvärda fördelar av, vare sig statens eller under statens kontroll stående

järnvägar, ej heller av andra genom det allmännas försorg tillkomna och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 8 käft. (Nr 8). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

underhållna kommunikationer, ehuru denna befolkning likasom övriga medborgare

mängen gång bidragit till dem, utan för sin samfärsel numera

nära nog uteslutande är hänvisad till enskilda ångbåtsbolags eller egen

företagsamhet, synes det mig, som om det vore en akt ej blott av rättvisa,

utan ock av största vikt för en stor befolkning, om statsmakterna tillsåge,

det ej kapitalstarka konsortier missbruka sin övermakt och oskäligt uppskörta

den allmänhet, som nödgas använda sig av de av dem tillhandahållna

trafikmedlen, eller vidtaga allehanda åtgärder till förekommande av

skärgårdsbefolkningens bemödanden att förskaffa sig av dessa konsortier

oberoende, goda och lämpliga sådana. Uti åtskilliga ångbåtsbolag för insjö-

och inomskärstrafik är lantbefolkningen ganska ofta intressenter och

såväl dessa bolag som jämväl en del andra för trafik i våra skärgårdar

och innanvatten hava på ett berömvärt sätt lagt sig vinn om upparbetande

av nya trader och den trafikerande allmänhetens bästa i övrigt, men andra

ångbåtsbolag för ifrågavarande trafik, vilka tillkommit uteslutande som affärsföretag,

hava mången gång ådagalagt synnerlig likgiltighet för kommunikationsväsendet

och över hövan sökt tillgodose uteslutande sina intressen.

Bland dessa senare ångbåtsbolag finnas de, vilka sedan länge förstått

behärska stora områden av våra skärgårdar och synbarligen anse sig där

böra ensamma äga monopol på ångbåtstrafiken, samt därför icke heller

skytt några tillåtna medel för att hämma en konkurrens för att, så fort

detta hunnit ske, åter kunna behandla den trafikerande allmänheten efter

behag. Ja, åtminstone ett sådant affärsbolag har till och med under senare

tider avsatt betydliga medel till s. k. konkurrensfond att hava till hands,

så fort någon opposition bland menigheten yppar sig.

Den behandling allmänheten rönt från sådana allsmäktiga trafikbolag

har emellertid understundom tvungit densamma att, om än med stora uppoffringar,

taga sina trafikangelägenheter i egen hand för att på så sätt

söka åstadkomma drägliga förhållanden, ordnade ej efter bolagens gottfinnande,

utan efter allmänhetens behov; men varje gång sådant förekommit,

hava initiativtagarna på allt annat än angenämt sätt så fått

erfara det allsmäktiga bolagets misshag, att de till och med ställts utan alla

kommunikationer, intill dess de beslutade egna ångbåtarna hunnit anskaffas,

och så fort detta skett, har bolaget upptagit en för det nya företaget

totalt förödande konkurrenstrafik, varigenom ock nära nog varje sådant

företag från befolkningens i skärgården sida inom kort tid gått under

och de med stora bekymmer och uppoffringar anskaffade tidsenliga ångbåtarna

övertagits av bolaget på ett eller annat sätt, eller annars måst avyttras.

Såsom exempel på, huru ett kapitalstarkt konsortium anser sig kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

förfara mot svagare konkurrenter bland lantbefolkningen, må anföras, att

flerfaldiga gånger efter det denna befolkning vågat söka ställa sig oberoende

av bolaget för att kunna ordna trafiken efter sina krav och fått sina

ångbåtar i gång, bolaget uppehållit trafiken i samma leder mot en från

1 krona 50 öre till 25 öre nedsatt passagerareavgift och godsavgift i

proportion därefter, varjämte ock understundom fri förtäring beståtts, och

fortsatt därmed, intill dess konkurrenterna blivit kuvade, varefter bolaget

åter fullständigt efter gottfinnande kunnat ordna trafikförhållandena och

mer än väl taga skadan igen.

Kommer nu härtill, att den inrikes ångbåtsfarten å våra havskuster

i allt större utsträckning tagits om händer av mäktiga truster, så torde

väl behövas ses till att dessa icke missbruka sin makt till befolkningens

skada, ty den konkurrens med järnvägarna, varom man så gärna talar,

lär förvisso ej kunna ifrågakomma, då sjöfarten städse mäktar underbjuda dessa.

Om än sjöfarten själv bekostar eu god del av säkerhetsanordningarna

för densamma, så lär staten ändock så pass nödgas träda emellan och

nedlägga penningar för dem, samt för hamnanläggningar m. m., att det

ingalunda kan finnas obilligt, om staten i gengäld fordrar att få ett ord

med, då det gäller konkurrensen och de avgifter, som uttagas från allmänheten.

Visserligen håller jag före, att staten ej i oträngt mål bör lägga

sig ombord med den enskilda företagsamheten, men då det, som i detta

fall, gäller en verklig livsfråga för eu stor och viktig del av vår befolkning,

anser jag, att det här, såsom vid de enskilda järnvägarna, bör vara

det allmännas skyldighet att träda reglerande emellan och så ordna dessa

trafikförhållanden, att visserligen ångfartygsintressenterna se sig i stånd

erhålla god, skälig vinst av företagen, men även att illojal konkurrens

och obilliga krav från ekonomiskt övermäktige ej må verka fördärvligt

för eu stor del av befolkningen.

Jag vägar visserligen ej föreslå, vilka åtgärder kunna finnas lämpliga

för åvägabringande av ett bättre sakernas tillstånd; men det förefaller

mig, att de, vilka driva någon stadigvarande person- och godstrafik i våra

farvatten mot avgift, borde finnas skyldiga att, innan trafiken igångsattes,

göra anmälan därom hos någon offentlig myndighet, med uppgivande av

de platser, som under seglationstiden skola angöras, för så vitt passagerare

och gods av någon betydenhet där finnes att upphämta eller avlämna,

samt om ungefärliga tiden för båtarnas avgång och ankomst från och till

ändstationerna under normala förhållanden, ävensom om de olika taxor för

person- och godsbefordran, som skola tillämpas, och vilka taxor skola fastställas

oförändrade eller — då därtill finnes skäl — efter nödig ändring

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottets

yttrande.

för att bliva gällande samt icke få underskridas, utom i vissa bestämda

fall, såsom vid större transporter och dylikt.

Vilja fartygsägarna konkurrera sinsemellan i fråga om fart, bekvämlighet

och tillmötesgående mot allmänheten, så är ju därom intet annat än

gott att säga.

Jag skulle här kunnat anföra exempel på vad jag ovan uppgivit,

med angivande av namn m. m., men då vederbörande enligt nu gällande

lagstiftning varit i sin fulla rätt, anser jag mig ej böra göra detta.»

Vid 1912 års riksdag väcktes inom Andra kammaren två motioner

i liknande syfte som den nu ifrågavarande. I den ena av dessa hemställdes

om utredning och förslag för tillgodoseende av det allmännas intresse

vid fråga om anordnande av sjökommunikationsförbindelser, särskilt sådana,

som avsåge persontrafik inomskärs, och ifrågasattes därvid av motionären

införande av koncessionstvång vid anordnandet av dylika kommunikationer.

I den andra motionen, som väcktes av samme motionär, vilken nu åter

dragit frågan under Riksdagens prövning, hemställdes om skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om utredning, huru den illojala konkurrens,

som till skada för den trafikerande allmänheten understundom förekomme

vid den person- och godstrafik med ångfartyg, som idkades i våra skärgårdar

och måhända även i åtskilliga av våra mindre vattendrag, skulle

kunna förekommas, samt att förslag till den lagstiftning, vartill eu sådan

utredning kunde giva anledning, måtte föreläggas Riksdagen.

De nämnda motionerna avstyrktes i avgivet utlåtande av Andra kammarens

tredje tillfälliga utskott och blevo jämväl av kammaren avslagna.

De missförhållanden, som i de vid förra årets riksdag väckta motionerna

berördes, hava även föranlett den nu ifrågavarande motionen, vilken

emellertid av motionären utsträckts att avse den inrikes sjötrafiken i allmänhet.

Särskilt har motionären därvid ifrågasatt införande av föreskrift därom, att

de gods- och passageraravgifter, vilka debiteras den trafikerande allmänheten

av enskilda ångfartygsbolag och rederier vid reguljär trafik å våra farvatten,

böra underkastas granskning och fastställelse av någon offentlig myndighet

för att bliva gällande.

Såsom skäl för sitt avstyrkande av de vid 1912 års riksdag väckta

motionerna anförde tillfälliga utskottet i sitt ovannämnda utlåtande bland

annat.

»Onekligen framvisar den i Stockholms skärgård förekommande konkurrensen,

sådan den av motionärerna framställes, mindre tilltalande sidor;

dock vill utskottet icke på grund av vad som här kan hava förekommit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

tillråda, att man på lagstiftningens väg går fram mot en konkurrens, vars

huvudsakliga vapen är det för konkurrensen typiska eller underbjudande i

pris å den prestation, som erbjudes. En dylik konkurrens torde skärgårdsbefolkningen

nämligen i stort sett ha gagn utav. Däremot anser utskottet ej

uteslutet, att till skydd mot maktmissbruk av den i konkurrensen segrande

eller den, som på annat sätt kommit att intaga en monopoliserad ställning,

staten skulle nödgas genom något af sina organ, t. ex. Konungens befallningskavande,

fastställa maximitaxor och turlistor för trafiken. Med stöd

av ordningsstadgan för rikets städer har överståthållarämbetet i Stockholm

utfärdat reglemente för ångslupstraflken i Stockholm och dess omgivningar

samt meddelar enligt detta tillstånd med fastställande av taxor och antal

turer åt dem, som driva sådan trafik. En på lagstiftningens väg åstadkommen

utvidgning av denna anordning att omfatta även större båtar och

ett vidsträcktare område inom skärgården anser utskottet ej otänkbar, om

förhållandena skulle utveckla sig därhän, att fara uppstode för att skärgårdsbefolkningen

skulle bliva uppskörtad och illa tillgodosedd i trafikhänseende

från ångbåtsbolagens sida.

Då emellertid, så vitt utskottet har sig bekant, ej förekommit maktmissbruk

i den utsträckning, att giltiga skäl kunna anses föreligga att inskränka

den frihet, som på sjön hittills varit rådande, och under vilken

våra sjökommunikationer i stort sett gynnsamt utvecklat sig, anser utskottet

ej skäl föreligga till vidtagande av åtgärder i nu antydd riktning.»

I likhet med tillfälliga utskottet anser lagutskottet de av motionären

skildrade förhållandena i vissa hänseenden innebära oegentligheter,

vilkas förekommande otvivelaktigt vore önskvärt. Utskottet kan dock

icke finna, att desamma äro av den beskaffenhet, att det kan anses tillrådligt

att söka på lagstiftningens väg ingripa. För de ifrågavarande

kommunikationerna, för vilkas möjliggörande icke såsom fallet är med

andra slag av trafikmedel krävas särskilda åtgärder för ban- eller väganläggning

m. m., utan där vattnet i regeln bereder eu väg, som av ålder

ansetts och fortfarande anses stå öppen för alla, har enligt utskottets förmenande

den fria konkurrens, som hitintills varit rådande, i allmänhet

visat sig synnerligen gagnelig. Att därför i fråga om dessa kommunikationer

-— för så vitt motionären med sin ovan intagna motion avsett något

dylikt — i lag stadga ett koncession sförfarande av ena eller andra slaget,

bör enligt utskottets mening icke ifrågasättas.

Såsom tillfälliga utskottet anfört, torde det visserligen icke vara otänkbart,

att, likasom taxor fastställas i fråga om järnvägstrafiken, automobiitrafiken

in. fl. kommunikationsgrenar, staten genom något av sina organ,

Bihang till Itiksdagens protokoll 1913. 9 smil. 8 käft. (Nr 8). 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

såsom t. ex. Konungens befallningskavande, fastställde taxor för sjötrafiken.

Men att i lagstiftningsväg meddela föreskrifter om fastställande

av dylika taxor synes utskottet så mycket mindre böra komma

i fråga, som all utredning saknas därom, huruvida verkningarna av en

dylik åtgärd kunna antagas bliva gynnsamma för sjötrafiken i allmänhet.

Ogörligt lärer det väl under alla förhållanden vara, att, såsom motionären

synes förutsätta, till avhjälpande av de speciella missförhållanden, som i

motionen beröras, minimitaxor skulle kunna fastställas för gods- och passageraravgifter

vid sjötrafiken, en anordning, hvilken, såvitt utskottet har

sig bekant, icke har motsvarighet på något annat dylikt område.

Under alla omständigheter synas de förhållanden med avseende å

skärgårdstrafiken, som motionären tagit till utgångspunkt för sin framställning

och vilka i allt fall endast torde vara av en mera lokal betydelse,

icke kunna motivera ett ingripande beträffande landet i dess helhet medelst

en lagstiftning sådan som den av honom ifrågasatta, vilken kunde lägga

hinder i vägen för en på förevarande område naturlig konkurrens, som

även torde vara bäst ägnad att tillgodose den stora allmänhetens intressen.

Det torde vara tvivelaktigt, om, såsom det tillfälliga utskottet i sitt

ovanberörda betänkande antagit, det förslag till lag mot illojal konkurrens,

vars utarbetande ingår i patentlagstiftningskommitténs uppdrag, kan komma

att upptaga stadganden, som kunna få tillämpning även på här avsedda

förhållanden. Utskottet vill emellertid erinra, att därest, såsom motionären

synes antaga, allvarligare missförhållanden skulle vara att befara därav, att

ångbåtstrafiken skulle i större utsträckning omhändertagas av truster eller

eljest på ett eller annat sätt monopoliseras, sådana missförhållanden torde

vara av beskaffenhet att böra tagas i betraktande af den kommitté, som

erhållit i uppdrag att utreda frågan om en lagstiftning rörande karteller

och truster och som för närvarande är sysselsatt med denna utredning.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.