Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv efter bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard Wennersten från Kristinehamn.

1913-02-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1913:11, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv efter bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard Wennersten från Kristinehamn.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 11.

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 februari 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv

efter bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard Wennersten

från Kristinehamn.

(3:e Avd.)

I en till Riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling

överlämnad proposition, nr 37, av den 6 december 1912

har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över iinansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgiva,

att kronans rätt till dan aarv efter bokbinderiarbetaren Nikolaus

Edvard Wennersten från Kristinehamn må efterskänkas till förmån för

i protokollet omförmälda Carl Emil Nilsson, Esther Ehrnholm och bokbindaren

Carl Landin.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande:

»Bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard Wennersten avled i Kristinehamn

den 19 januari 1911. I instrumentet över den efter Wennersten

förrättade bouppteckningen antecknades, att han enligt egen utsago varit

barnhusbarn och ej vetat av anförvanter. Tillgångarna i boet upptogos

till 543 kronor 51 öre.

1 ett den 13 augusti 1889 upprättat testamente hade Wennersten

förordnat, att, om han avlede i sin då iråkade sjukdom, hans kvarlåtenskap

skulle så fördelas, att lärgossen Carl Emil Nilsson skulle erhålla

en Wennersten tillhörig klocka samt Esther Ehrnholm, dotter till eu

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 11. 5

Wennerstens arbetskamrat, och bokbindaren Carl Landin respektive 1U

och ZU av återstående tillgångar. Detta testamente blev efter Wennerstens

frånfälle i vederbörlig ordning bevakat och i delgivningsändamål

tillställt kammaradvokatfiskalsämbetet. Med anledning av testamentets

ordalydelse och efter inhämtande av upplysningar om dödsorsaken vid

Wennerstens frånfälle utverkade sig advokatfiskalsämbetet härefter stämning

å testamentstagarna till rådstuvurätten i Kristinehamn under yrkande,

bland annat, att testamentet måtte förklaras icke utgöra hinder för

kronan att såsom danaarv tillträda kvarlåtenskapen efter Wennersten;

och blev genom utslag den 10 juni 1912, vilket vunnit laga kraft,

advokatfiskalsämbetets berörda yrkande av rådstuvurätten bifallet.

I en till Kungl. Maj:t redan den 8 maj 1912 inkommen skrift

hava emellertid förenämnda Kilsson, Esther Ehrnholm och Landin, under

framhållande av att Wennersten, enligt vad omständigheterna gåve vid

handen, själv ända till sin död trott sig hava upprättat ett lagligen

giltigt testamente, i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarvsmedel, utgörande 450 kronor 83 öre, måtte efterskänkas

till förmån för sökandena; och har Landin såsom stöd för ansökningen,

i vad densamma angår honom, särskilt åberopat, att Wennersten ända

in i det sista av Landin erhållit omvårdnad och oavkortad lön, ehuru

Wennersten under de senare åren icke längre befunnit sig vid full arbetsförmåga.

Därjämte har vid ansökningen fogats ett av ena testamentsvittnet

G-. W. Nyqvist utfärdat intyg, däri denne, med förmälan att han sedan långtid

tillbaka varit nära bekant med Wennersten, vitsordat riktigheten av

Landins berörda uppgift och såsom sin uppfattning uttalat, att Wennersten,

därest han avvetat, att testamentet varit i något hänseende tvetydigt,

säkerligen skulle hava låtit omskriva detsamma.

Över ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Värmlands län på grund av nådig remiss avgivit underdånigt utlåtande

och därvid överlämnat yttrande från magistraten i Kristinehamn.

Magistraten har däri förklarat sig liava, av vad under omförmälda rättegång

förekommit och i övrigt för magistraten vore känt, kommit till den bestämda övertygelsen,

att Wennersten varit mycket fästad vid sin arbetsgivare, sökanden Landin,

och att det varit Wennerstens livliga önskan att såsom uttryck av tacksamhet för

mångårig omvårdnad och tillgivenhet lämna Landin det huvudsakligaste av kvarlåtenskapen,

liksom han jämväl önskat att giva lärgossen Nilsson en minnesgåva och sin

arbetskamrats dotter en mindre del av den jämförelsevis obetydliga behållningen i

boet. På grund härav och då, enligt vad magistraten hade sig bekant, ingen av

sökandena befunne sig i bättre ekonomiska omständigheter, än att de hade sin bärgning,

funne magistraten sig böra tillstyrka bifall till den underdåniga framställningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 11.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har för egen del nttalat sin

anslutning till vad magistraten anfört.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund av nådig befallning

jämväl yttrat sig i ärendet, har anfört följande.

Ehuruväl ingen av sökandena syntes befinna sig i anmärkningsvärt torftiga

omständigheter, likväl och med hänsyn till dels det jämförelsevis ringa belopp, som

avsåges, dels ock vad såväl av magistraten i Kristinehamn som ock av ovannämnda

G. W. Nyqvist anförts rörande Wennersten och särskilt dennes förhållande till sökanden

Landin, ansåge ämbetet skäl föreligga för bifall till den gjorda framställningen.

Med avseende å vad sålunda i ärendet förekommit, hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva, att kronans

rätt till ifrågavarande danaarvsmedel må efterskänkas till förmån för

sökandena.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 11 februari 1913.

På statsutskottets vägnar:

F. GUSON WACHTMEISTER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:46 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv efter bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard a1 i texten