Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård.
1913-03-31 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1913:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom til! Riksdagens kansli den 1 april 1913, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning
på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns
skärgård.
(4:e Avd).
I särskilda likalydande till statsutskottet remitterade motioner,
nämligen nr 10 i Första kammaren, väckt av herrar S. Neiglick,
E. Hallin och K. A. Andersson, och nr 70 i Andra kammaren,
väckt av hr O. Lundgren jämte ett flertal kammarledamöter, har
hemställts, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning
inre farleder i Bohusläns skärgård må på statens bekostnad
upprensas eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga det
förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört
följande:
»Bland de faktorer, som kraftigast bidraga till skapandet av ett
lands välstånd och ekonomiska bärkraft, intaga kommunikationerna
utan tvivel ett synnerligen framstående rum. Betydelsen av goda
förbindelseleder bär också hos oss redan länge varit erkänd. Därom
vittna — förutom de statsunderstödda landsvägarne — framförallt
de många järnvägsförbindelserna i vårt omfångsrika land, liksom ock
de kanalanläggningar, som här kommit till stånd. Måhända torde
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 22 käft. (Nr 38.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
dock vissa kommun!kationsleder icke hava fullt tillerkänts den betydelse,
som bör tillkomma dem, nämligen de inre farlederna i
Sveriges långsträckta skärgårdar, och dock spela dessa farleder en
väsentlig rol såväl för många av våra näringar som för den lokala
persontrafiken.
Av många skäl intar Bohuslän bland de svenska skärgårdsområdena
en säregen ställning, och samfärdseln på den bohuslänska
kusten blir i hög grad beroende av de inre farlederna. Fritt och
obehindrat bryta sig där Nordsjöns mäktiga vågor in över landet,
som liknats vid en enda väldig söndersprängd klippa; och envar
som där sett våldsamheten av bränningarne vid ett upprört hav,
skall till fullo förstå de inre farledernas utomordentliga betydelse.
Av ålder hava också de små farlederna innanför havsbandet
flitigt utnyttjats. Men under tidernas lopp hava förhållandena så
ändrats, att dessa farleder ej längre kunna fylla sitt ändamål. Dels
hava farlederna uppgrundats genom slambildning, havstångens tillväxt
och andra orsaker, dels — och framförallt — hava de små
fiskebåtarna om två till tre fots djupgående efterträtts av fiskebåtar
och fraktbåtar av helt andra dimensioner.
Behovet av dessa samfärdsleders vidmakthållande och upphjälpande
har ock länge varit insett. Bedan år 1878 beviljade länets
landsting medel till undersökning av vissa farleder, och därefter har
under årens lopp rätt mycket utförts, framförallt — vilket också
av den bohuslänska befolkningen tacksamt erkännes — genom statens
ingripande, varförutan de kostsamma förbättringarne icke
kunnat åstadkommas.
Den sydligaste farled, som ifrågakommit till upprensning, är
Älbrektsunds Jurnal vid Marstrand. Sedan långt tillbaka har här
funnits eu särskild farled, dock icke från början i dess nuvarande
sträckning. Den torde ursprungligen hava tillkommit av militära skäl
för att skapa en skyddad förbindelse med Marstrands fästning för
gångna tiders mindre krigsfartyg. Den blev emellertid småningom
uppgrundad och torde jämväl i övrigt ha befunnits otillräcklig samt
ersattes på 1840-talet genom sprängning och upprensning av eu c:a
åtta fot djup farled genom Albrektsund. Även i detta skick blev
likväl farleden för sjöfartens växande behov småningom otillfredsställande,
varför landstinget år 1892 anslog medel till en undersökning
om kanalens utvidgning. Sedan denna undersökning utförts,
hemställde landstinget hos Kung!. Maj:t om åtgärder för kanalens
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 38. B
upprensning och fördjupning, och sedan Marstrands stad åtagit
sig framtida underhållet av kanalen mot rätt att såsom förut uppbära
kanalavgifter, beviljade Riksdagen år 1904 medel till kanalens
upprensning och fördjupande till fyra meter under havets
medel vattenyta.
På statens bekostnad hava jämväl här nedan omförmälda farleder,
angivna i riktning från söder till norr, upprensats eller anordnats.
Först möter bland dessa farleder ett mindre sund mellan ön
Tjörn och Tjörnekalv, beläget vid Tjörns sydligaste ända.
Norr därom finnes å Tj örns västra sida eu av de viktigaste
inre farlederna, nämligen Ejärterö- och Toftösunden. Denna farled
har likaledes blivit upprensad, men på ett sätt, som måste betecknas
såsom synnerligen otillfredsställande. Farleden är trång och krokig.
Södra inloppet, som ligger ganska öppet för sjön, är svårt att trafikera
i följd av ett där befintligt grund, Fejbåden. För att farleden
skall kunna fylla sin uppgift, torde därför en avsevärd utvidgning
och förändring av densamma vara nödig; liksom bergsprängning
även måste vidtagas i det omedelbart söder om Hjärterön befintliga
Flatösundet, vilket arbete jämväl blivit undersökt genom landstingets
försorg.
Längre norrut möter Kyrkesund, eu sedan urminnes tider begagnad
farled, vilken blivit upprensad till sex meters djup. Vid
bestämmandet av detta djup torde hänsyn hava tagits även till
sjömilitära önskemål.
För undvikande av den farliga av talrika grund uppfyllda
Käringöfjorden går trafiken vidare genom Väckholmssundet, vilket
för några år sedan upprensades till sex meters djup, därvid likaledes
sjömilitära intressen torde hava tillerkänts betydelse.
Vidare har för undvikandet av det öppna farvattnet vid Islandsbergshuvud
å Skaftölandet uppmuddrats en inre farled, den s. k.
Vägeröds ränna.
Slutligen hava i norra skärgården, norr om Sotefjorden,
upptagits tre mindre farleder: Kvarnmyren, Rornösund och Ramburgsund.
Det skulle måhända nu kunna tyckas, att med de sålunda utförda
arbetena så avsevärda förbättringar av farlederna i den bohuslänska
skärgården vidtagits, att sjöfartens behov av inre kommunikationsleder
blivit på ett någorlunda tillfredsställande sätt
4
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
tillgodosett. Det skall icke heller förnekas utan villigt erkännas, att
genom detta statens ingripande väsentliga olägenheter avhjälpts.
Men å andra sidan är det icke möjligt bortse ifrån, att inomskärsfarleder
saknas å de farligaste och viktigaste platserna, där havet
ligger på helt och öppet utan att brytas av något skyddande motstånd
och där sjöfarten under stormtider tillfogas det allvarsammaste avbräck,
liksom det icke heller kan frånses, att de nu befintliga innerfarlederna
först då komma till sin fulla rätt, när de tillsammans
med de ännu felande skapa en sammanhängande innerled längs
hela bohuslänska kusten.
Av de öppna fjordarne i Bohuslän, vid vilka inre farleder
saknas, är den fruktade Sotefjorden, utanför Sotenäs härad, utan
tvivel den för sjöfarten mest hinderliga. Med eu utsträckning av cirka
tre sjömil tvingar denna fjord genom våldsamheten hos det inbrytande
havet och genom mångfalden av befintliga grund och skär
även de största fartyg att under stormdagar söka skyddande hamn
och avvakta lugnare förhållanden. Men det är icke blott för den
genomgående sjötrafiken, som saknaden av eu innerled här gör sig
gällande. Särskilt och i första hand blir denna avsaknad kännbar
för befolkningen i Sotenäs ock K ville härad med de avsevärda fiskeoch
stenhuggerisamhällena Ramsvik, Hunnebostrand, Ulebergs hamn,
Bovallstrand, Heestrand, Hamburgsund och Fjällbacka. Att befolkningen
i dessa härad också är i stor utsträckning hänvisad att för
sina näringar och yrken utnyttja sjötrafiken, framgår otvetydigt av
den i d:r Thor Anderssons år 1911 utgivna statistik över den
svenska granitindustrien lämnade redogörelse om yrkesfördelningen
bland den härstädes mantalsskrivna befolkningen. Av denna redogörelse,
som avser tiden omkring den 1 december 1909, inhämtas
att till härefter angivna yrken voro att hänföra följande antal
personer:
Inom Sotenäs härad: jordbruk 2,327, fiske 4,145, granitindustri
3,784, övrig industri 1,097 och sjöfart 712 personer; samt inom
Kville härad: jordbruk 3,552, fiske 358, granitindustri 1,271, övrig
industri 563 och sjöfart 878 personer.
Det har för en stor del av denna befolkning länge varit en
ivrig önskan att komma i förbindelse med statsbanan genom Bohuslän,
vilket hittills icke varit möjligt. Sedan Lysekils stad emellertid
under innevarande år genom järnvägen Lysekil—Smedberg vinner
förbindelse med statsbanan, uppnås detta önskemål endast om eu någor
-
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
5
lunda tryggad förbindelse över havet erhålles till Lysekil. Hindret
härför är framför allt Sotefjorden. Alla å denna fjord timade
skeppsbrott, alla där spillda människoliv tala i detta avseende sitt
tydliga språk. Det lider därför intet tvivel att upptagandet av en
farled, som möjliggjorde undvikandet av Sotefjorden, skulle bliva
av den största betydelse icke blott för den genomgående sjötrafiken
utan också för fisket och fraktfarten i norra Bohuslän och för befolkningens
levnadsförhållanden i allmänhet.
Längre norrut, efter passerandet av Grebbestad, möter slutligen
den kända, för sjöfarten likaledes hindersamma Tjurpannefjorden,
visserligen av mindre dimensioner än Sotefjorden, men i mycket
påminnande om denna.
Länets landsting, som till fullo insett betydelsen av inre farleder
för undvikandet av nu omförmälda öppna havspassager, beslöt
redan år 1901 att göra underdånig framställning hos Kung!.
Maj:t om undersökning för eu ny farled från Kungshamn över
Ålstenshamn och Skuteviken till Ramsviksfjorden (= innerfarled för
Sotefjorden) samt från Isvikskilen till Sannäsfjorden (= innerfarled
för Tjurpannefjorden), varjämte hemställdes om undersökning jämväl
för upptagande av en förbättrad farled innanför här förut omnämnda
Hjärterön och Toftön. I sammanhang härmed beviljade
landstinget medel till vissa kostnader vid undersökningen.
Till landstinget hava också numera överlämnats kostnadsförslag,
uppgjorda av majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Th. Helleberg,
dels för farled av fyra meters djup från Kungshamn över
Ålstenshamn och Skuteviken till Ramsviksfjord, dels ock för farled,
likaledes av fyra meters djup, från Isvikskilen till Sannäsfjorden.
Såsom ovan antytts, är det upptagandet av dessa farleder samt
förbättring av farleden genom Hjärterö- och Toftösunden, som synes
erfordras för att en mera fullständig inomskärs-farled genom hela
Bohuslänska skärgården skulle vinnas.
Hur stort intresset för förverkligandet av dessa betydelsefulla
och behjärtansvärda företag än må vara inom hela länet, är det
dock icke möjligt ifrågasätta, att dessa arbeten skola utföras av de
mycket skattebetungade kommunerna eller av det starkt skuldsatta
landstinget. Utan statens ingripande kunna dessa företag icke komma
till stånd.
Vid bestämmandet av frågan om statens intresse att ingripa
för ordnandet av dessä kommunikationsfrågor, lär det vara nödigt
6
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
att taga hänsyn till omfånget och betydelsen av de näringsgrenar,
som äro beroende av de ifrågavarande kommunikation slederna.
Några korta antydningar om de väsentligaste av dessa näringsgrenar
torde därför här vara på sin plats.
Först möter därvid Bohusläns mest uppmärksammade inkomstkälla:
fiskerinäringen. Dess betydelse har staten till fullo insett och
erkänt genom beviljandet av betydliga låneunderstöd för fiskets
främjande. Det må vara nog att erinra om att, frånsett trawlfartygen,
för närvarande finnas i Bohuslän omkring 300 vadlag, vart
och ett med båtar och redskap representerande ett värde av omkring
15,000 kronor eller sammanlagt ett värde av cirka 4 V2 miljoner
kronor. Härtill komma omkring trehundra övriga fiske- och
fraktbåtar samt ett antal av cirka trehundra kuttrar, vilka senare
dock delvis användas jämväl i fraktfart. Hela denna båtflottas
sammanlagda värde torde uppgå till inemot tio miljoner kronor.
Värdet av den ur havet tagna fisken belöper sig till åtta å nio
miljoner kronor årligen. Givetvis är det för denna näring, som
sysslar med en vara, som är underkastad snar förskämning, av stor
betydelse att utan hinder av storm och sjögång kunna fortast möjligt
och tryggast möjligt uppnå de järn vägspunkter eller andra platser,
från vilka varan befordras vidare till utlandet eller till försäljning inom
landet eller där den undergår behandling för insaltning eller annan
konservering. Det är betydande värden, som här stå på spel, och
det må icke heller förbises, att det här är fråga om en näring, som
bör kunna påräkna en särskild välvilja redan därför, att den ofta
utövas under mycket svåra förhållanden, där det för utövaren gäller
såväl liv som gods.
I förgrunden träder vidare den för Bohuslän så betydande
stenindustrien.
Enligt doktor Thor Anderssons ovan omnämnda statistiska
arbete över Sveriges granitindustri kan värdet av hela utförseln av
svenska granitindustri-produkter år 1908 beräknas hava överstigit
femton miljoner kronor. Häruti är då icke inberäknat värdet av
de inom landet försålda produkterna, vilket värde torde belöpa sig
till omkring en miljon kronor. Huru stor del av det sammanlagda
tillverkningsvärdet inom denna industri, som faller på Bohuslän,
äro vi för närvarande icke i tillfälle att uppgiva, men anse oss
kunna beräkna densamma till mera än hälften av det hela, liksom
de bohuslänska granitindustriområdena i areal väsentligen överstiga
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
7
den sammanlagda arealen av landets Övriga granitindustriområden.
Det är jämväl att märka, att denna industri har betydelse icke blott
för dess utövare, arbetsgivare och arbetstagare, utan ekonomiskt
sett för snart sagt hela bygden, där den bedrives. Lantmännen,
som sälja eller utarrendera sina berg, skaffa sig eu god förtjänst
genom körslor och annat arbete för granitindustrien och vinna en
rikligare behållning av sina jordbruksprodukter genom de avnämare,
de erhålla i granitindustriarbetarne.
Denna industri bedrives nu snart sagt över allt längs hela kusten
i norra Bohuslän, från Lysekil till norska gränsen. Detta medför
en synnerligen livlig kustfart med mindre båtar eller fartyg, vilka
föra stenen från de många skilda arbetsplatserna till de hamnar,
varifrån den exporteras med större transportfartyg. Denna kustfart
— med de av stenen tungt nedlastade båtarne —- är i allra högsta
grad beroende av hav och vind och av möjligheten att taga sig
fram genom inre farleder. I denna fraktfart användes icke blott en
stor del av de förut omnämnda cirka trehundra kuttrarna utan
också i stor utsträckning av fiskebåtar å tider, då fiske icke pågår.
För såväl själva granitindustrien som denna kustfart är det av
stor och påtaglig betydelse, att de inre farlederna väl ordnas.
Men icke blott för denna kustfart utan ock för all annan fraktfart
av skiftande slag, som huvudsakligast med motorbåtar bedrives
å kusten, har farledsfrågan sin allvarliga innebörd.
I detta sammanhang vilja vi jämväl och med styrka framhålla,
att intresset för upptagandet av nödiga farleder i den bohuslänska
skärgården ingalunda är begränsat till själva Bohuslän. Hela den
genomgående, mycket livliga kusttrafiken mellan hamnar på Sveriges
syd- och västkust samt norska och danska hamnar — vid vilken
medelstora och mindre fraktbåtar befordra gods av allehanda slag
— har häruti ett mycket stort intresse.
Slutligen, men icke minst är försvarets intresse i denna fråga
värt allt beaktande. Vid upptagandet av Kyrkesund och Yäckholmssundet
till sex meters djup lära, såsom ovan framhållits, försvarssynpunkter
hava spelat eu väsentlig rol. Yi hava också erfarit,
att även andra inomskärs-farleder, om än av mindre djup,
skola bliva av avsevärd betydelse för vissa slag av krigsfartyg.
Skulle dessutom en flottstation komma att förläggas till västkusten,
bleve dessa inre farleder uppenbarligen än värdefullare för
försvaret.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
Med den uppfattning, vi här ovan uttalat om det starka behovet
av förbättrade farleder för avhjälpandet av de svårigheter, som nu
trycka den sjögående trafiken i Bohuslän, läge det måhända nära
till hands, att vi hos Biksdagen hemställde om anslag för upptagande
av åtminstone den eller de farleder, varom nöjaktig utredning
kan anses föreligga. Ett kraftigt stöd för en sådan hemställan
synes oss också ligga i de uttalanden länets landsting gjort i denna
angelägenhet.
Med hänsyn till frågans stora betydelse och ekonomiska räckvidd,
torde dock eu utredning av större omfattning, än enskilde
motionärer kunna åstadkomma, böra föregå eu hemställan om anslags
beviljande för ifrågavarande ändamål. Endast genom Kung! Maj:ts
försorg lär en allsidig utredning kunna ske rörande de olika faktorer,
som hava betydelse för denna saks prövning, däruti inbegripet såväl
frågan om farledernas betydelse för näringarne och försvaret som
själ va kostnadsfrågan och frågan om farledernas anordnande i större
eller mindre utsträckning.»
Utskottet, som begärt Konungens befallning till lotsstyrelsen
att avgiva yttrande över förevarande motioner, har med föranledande
härav mottagit såsom bilagor vid detta utlåtande fogade dels
skrivelse i ämnet av nämnda styrelse, dels ock skrivelsen bilagt
yttrande av lotskaptenen i Göteborg.
Utskottets
yttrande.
Den i motionerna till stöd för den gjorda framställningen
förebragta utredning jämte vad av lotskaptenen i hans ovanberörda
yttrande anförts, synes utskottet giva vid handen angelägenheten
av att den av motionärerna ifrågasatta utredningen må komma till
stånd. Såsom av lotsstyrelsens skrivelse framgår, finner också denna
styrelse en sådan utredning önskvärd.
Utskottet, som sålunda finner sig böra biträda motionärernas
förslag, förutsätter emellertid, att vid en blivande utredning, på sätt
av lotskaptenen i hans yttrande anförts, noga undersökes, vilken
trafik, som kan behöva använda sig av de olika farleder, som
kunna ifrågasättas att nyanläggas eller utvidgas, på det att de erforderliga
medlen må kunna begränsas till det, som är alldeles nödvändigt.
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
9
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till herrar Neiglicks
m. fl. och Lundgrens m. fl. förevarande motioner,
må i skrivelse till Kung! Maj.-t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
och i vilken utsträckning inre farleder i Bohusläns
skärgård må på statens bekostnad upprensas
eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kan giva
anledning.
Stockholm den 31 mars 1913.
På statsutskottets vägnar:
P. CL:SON WACHTMEISTER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnselius,
0. Jonsson, friherre J. T. Gripenstedi, A. N. Halm, friherre C. II. Falkenberg,
F. Lamm, friherre ■/. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, 0. M. Strömberg och
G. Ekman, samt
från Andra kammaren: herrar A. Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson,
C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A.
Nilson och A. Ifvarsson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 22 käft. (Nr 38.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
Bilaga 1.
Till Konungen.
Genom nådigt brev den 14 dennes har Eders Kungl. Maj:t, med överlämnande
av två inom Riksdagen väckta motioner, den ena i Första kammaren av
S. Neiglick m. fl. och den andra i Andra kammaren av O. Lundgren m. fl., angående
utredning och förslag i fråga om upprensning eller nyanläggning på
statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård, anbefallt lotsstyrelsen
att över berörda motioner inkomma med yttrande; och får styrelsen, efter att i
ärendet hava hört lotskaptenen i Göteborg, med överlämnande av dennes yttrande,
i underdånighet anföra, att styrelsen anser önskvärt, att den av motionärerna
ifrågasatta utredningen kommer till stånd.
Undei''dånigst:
Vilhelm, Linder.
Knut Curtnan, Axel Sjöberg. Vno Grönvall.
föredragande.
Axel Hillfors.
Bilaga 2.
Till Kungl. Lotsstyrelsen.
Sedan Kungl. lotsstyrelsen till mig för avgivande av yttrande remitterat i
Riksdagens båda kamrar, av herrar Neiglick m. fl. i Första samt Lundgren i
Vendelsberg m. fl. i Andra kammaren, väckta lika lydande motioner om skrivelse
till Kung!. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upprensning och ny
anläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård, får jag
till fullgöranda av detta uppdrag vördsamt anföra följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
11
Den Bohusländska skärgårdens utsträckning i ost och väst från fastlandet
till de med fastland jämförliga större öarne, såsom Hisingen, Tjörn och Orust,
till de yttersta skären är icke synnerligen stor. I allmänhet finnas likväl i
denna skärgård väl skyddade farleder, som även under ogynnsamma väderleksförhållanden
medgiva uppehållandet av en fullt säker trafik även med mindre
farkoster. På vissa ställen når emellertid fastlandet ut till öppna havet, under
det att på andra ställen inre skyddade farleder visserligen finnas men så trånga,
att de endast kunna användas av små fartyg.
Under svårare väderleksförhållanden bliva de sjöfarande därför vid ankomsten
till sådana av skärgård ej skyddade delar av kusten eller till trakter, där de
befintliga skyddade farlederna ej medgiva det beträffande fartyget att framgå,
nödsakade att antingen med uppoffring av en i många fall dyrbar tid stanna
under avvaktan på bättre väderlek eller att söka sig fram under långa omvägar.
Såsom motionärerna framhålla, har staten genom att låta upprensa vissa
farleder visat sig fullt uppskatta betydelsen av vidmakthållandet av dessa skyddade
inre farleder, men så länge det ännu finnas luckor i denna sammanhängande
inre farled, luckor som tvinga de sjöfarande att söka öppna havet, är arbetet ej
tillfullo genomfört, och vad som redan utförts och det däruti nedlagda kapitalet
kommer ej till sin fulla rätt.
För att fullt förstå betydelsen av dessa skyddade inre farleder, får jag
vördsamt erinra, dels att uppehållandet av sjötrafiken är för den starkt befolkade
bohuslänska skärgården av största betydelse, dels att denna trafik i olikhet
med förhållandena i andra rikets kustlandskap i stor utsträckning uppehälles
genom skärgårdsbefolkningens däckade jakter av 10 å 20 tons nettodräktighet,
dels och slutligen, att av länets skärgårdsbefolkning idkas fiske, vars avkastning
lärer utgöra en mycket stor procent av värdet av fiskeriernas i hela riket
avkastning. Allt detta gör, att den bohuslänska skärgården företer en livlighet,
som torde sakna sin motsvarighet i övriga delar av rikets kuster med undantag
för den skärgård, som närmast omgiver huvudstaden.
De delar av bohuslänska skärgården, där skyddade farleder fullständigt
saknas, äro dels södra delen av Sotefjorden, dels den mellan Gräbbestad och
Hafstenssund liggande s. k. Tjurpannefjorden. De delar av kusten åter, där
skyddade farleder visserligen finnas, men där dessa äro så trånga, krokiga och
grunda, att den kusttrafik, som underhålles med något större fartyg, icke kan
använda desamma, är kusten utanför Hjärtön och Toftön strax norr om Klädesholmens
stora fiskläge eller den s. k. Hjärtö fjord en, å vilken farleden går helt
nära kusten med sina branta klippformationer, och som med rätta är fruktad
för den våldsamhet, varmed havet under västliga stormar här bryter sig.
Detta förhållande föranleder även större fartyg att under svårare väderleksförhållanden
om möjligt undvika denna fjord.
Längre norrut mellan Hafstenssund och Strömstad går farleden visserligen
ut på Kosterfjorden, som vid vissa vindar är alldeles oskyddad, men enär denna
fjord är mycket djup, är sjön mindre våldsam, så att upptagandet här av en
skyddad inre farled åtminstone tillsvidare torde kunna undvikas.
Under åberopande av vad jag nu anfört, anser jag mig böra tillstyrka,
att Riksdagen lämnar sitt bifall till •ifrågavarande motion, men att vid en blivande
utredning noga undersökes, vilken trafik, som kan behöva använda sig av
12
Statsutskottets utlåtande Nr 38.
de olika farleder, som kunna ifrågasättas att nyanlägga eller utvidga, på det att
de erforderliga medlen må kunna begränsas till det, som är alldeles nödvändigt,
varvid hänsyn även torde böra tagas till det förhållandet, att pålandsstormar
nästan undantagslöst äro åtföljda av högt vatten.
Remisshandlingarne återgå.
Göteborg i Västra lotsdistriktets chefsexpedition den 15 februari 1913.
Otto Stenberg.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.