Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård.

1913-03-31 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1913:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom til! Riksdagens kansli den 1 april 1913, kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning

på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns

skärgård.

(4:e Avd).

I särskilda likalydande till statsutskottet remitterade motioner,

nämligen nr 10 i Första kammaren, väckt av herrar S. Neiglick,

E. Hallin och K. A. Andersson, och nr 70 i Andra kammaren,

väckt av hr O. Lundgren jämte ett flertal kammarledamöter, har

hemställts, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning

inre farleder i Bohusläns skärgård må på statens bekostnad

upprensas eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga det

förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört

följande:

»Bland de faktorer, som kraftigast bidraga till skapandet av ett

lands välstånd och ekonomiska bärkraft, intaga kommunikationerna

utan tvivel ett synnerligen framstående rum. Betydelsen av goda

förbindelseleder bär också hos oss redan länge varit erkänd. Därom

vittna — förutom de statsunderstödda landsvägarne — framförallt

de många järnvägsförbindelserna i vårt omfångsrika land, liksom ock

de kanalanläggningar, som här kommit till stånd. Måhända torde

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 22 käft. (Nr 38.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

dock vissa kommun!kationsleder icke hava fullt tillerkänts den betydelse,

som bör tillkomma dem, nämligen de inre farlederna i

Sveriges långsträckta skärgårdar, och dock spela dessa farleder en

väsentlig rol såväl för många av våra näringar som för den lokala

persontrafiken.

Av många skäl intar Bohuslän bland de svenska skärgårdsområdena

en säregen ställning, och samfärdseln på den bohuslänska

kusten blir i hög grad beroende av de inre farlederna. Fritt och

obehindrat bryta sig där Nordsjöns mäktiga vågor in över landet,

som liknats vid en enda väldig söndersprängd klippa; och envar

som där sett våldsamheten av bränningarne vid ett upprört hav,

skall till fullo förstå de inre farledernas utomordentliga betydelse.

Av ålder hava också de små farlederna innanför havsbandet

flitigt utnyttjats. Men under tidernas lopp hava förhållandena så

ändrats, att dessa farleder ej längre kunna fylla sitt ändamål. Dels

hava farlederna uppgrundats genom slambildning, havstångens tillväxt

och andra orsaker, dels — och framförallt — hava de små

fiskebåtarna om två till tre fots djupgående efterträtts av fiskebåtar

och fraktbåtar av helt andra dimensioner.

Behovet av dessa samfärdsleders vidmakthållande och upphjälpande

har ock länge varit insett. Bedan år 1878 beviljade länets

landsting medel till undersökning av vissa farleder, och därefter har

under årens lopp rätt mycket utförts, framförallt — vilket också

av den bohuslänska befolkningen tacksamt erkännes — genom statens

ingripande, varförutan de kostsamma förbättringarne icke

kunnat åstadkommas.

Den sydligaste farled, som ifrågakommit till upprensning, är

Älbrektsunds Jurnal vid Marstrand. Sedan långt tillbaka har här

funnits eu särskild farled, dock icke från början i dess nuvarande

sträckning. Den torde ursprungligen hava tillkommit av militära skäl

för att skapa en skyddad förbindelse med Marstrands fästning för

gångna tiders mindre krigsfartyg. Den blev emellertid småningom

uppgrundad och torde jämväl i övrigt ha befunnits otillräcklig samt

ersattes på 1840-talet genom sprängning och upprensning av eu c:a

åtta fot djup farled genom Albrektsund. Även i detta skick blev

likväl farleden för sjöfartens växande behov småningom otillfredsställande,

varför landstinget år 1892 anslog medel till en undersökning

om kanalens utvidgning. Sedan denna undersökning utförts,

hemställde landstinget hos Kung!. Maj:t om åtgärder för kanalens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 38. B

upprensning och fördjupning, och sedan Marstrands stad åtagit

sig framtida underhållet av kanalen mot rätt att såsom förut uppbära

kanalavgifter, beviljade Riksdagen år 1904 medel till kanalens

upprensning och fördjupande till fyra meter under havets

medel vattenyta.

På statens bekostnad hava jämväl här nedan omförmälda farleder,

angivna i riktning från söder till norr, upprensats eller anordnats.

Först möter bland dessa farleder ett mindre sund mellan ön

Tjörn och Tjörnekalv, beläget vid Tjörns sydligaste ända.

Norr därom finnes å Tj örns västra sida eu av de viktigaste

inre farlederna, nämligen Ejärterö- och Toftösunden. Denna farled

har likaledes blivit upprensad, men på ett sätt, som måste betecknas

såsom synnerligen otillfredsställande. Farleden är trång och krokig.

Södra inloppet, som ligger ganska öppet för sjön, är svårt att trafikera

i följd av ett där befintligt grund, Fejbåden. För att farleden

skall kunna fylla sin uppgift, torde därför en avsevärd utvidgning

och förändring av densamma vara nödig; liksom bergsprängning

även måste vidtagas i det omedelbart söder om Hjärterön befintliga

Flatösundet, vilket arbete jämväl blivit undersökt genom landstingets

försorg.

Längre norrut möter Kyrkesund, eu sedan urminnes tider begagnad

farled, vilken blivit upprensad till sex meters djup. Vid

bestämmandet av detta djup torde hänsyn hava tagits även till

sjömilitära önskemål.

För undvikande av den farliga av talrika grund uppfyllda

Käringöfjorden går trafiken vidare genom Väckholmssundet, vilket

för några år sedan upprensades till sex meters djup, därvid likaledes

sjömilitära intressen torde hava tillerkänts betydelse.

Vidare har för undvikandet av det öppna farvattnet vid Islandsbergshuvud

å Skaftölandet uppmuddrats en inre farled, den s. k.

Vägeröds ränna.

Slutligen hava i norra skärgården, norr om Sotefjorden,

upptagits tre mindre farleder: Kvarnmyren, Rornösund och Ramburgsund.

Det skulle måhända nu kunna tyckas, att med de sålunda utförda

arbetena så avsevärda förbättringar av farlederna i den bohuslänska

skärgården vidtagits, att sjöfartens behov av inre kommunikationsleder

blivit på ett någorlunda tillfredsställande sätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

tillgodosett. Det skall icke heller förnekas utan villigt erkännas, att

genom detta statens ingripande väsentliga olägenheter avhjälpts.

Men å andra sidan är det icke möjligt bortse ifrån, att inomskärsfarleder

saknas å de farligaste och viktigaste platserna, där havet

ligger på helt och öppet utan att brytas av något skyddande motstånd

och där sjöfarten under stormtider tillfogas det allvarsammaste avbräck,

liksom det icke heller kan frånses, att de nu befintliga innerfarlederna

först då komma till sin fulla rätt, när de tillsammans

med de ännu felande skapa en sammanhängande innerled längs

hela bohuslänska kusten.

Av de öppna fjordarne i Bohuslän, vid vilka inre farleder

saknas, är den fruktade Sotefjorden, utanför Sotenäs härad, utan

tvivel den för sjöfarten mest hinderliga. Med eu utsträckning av cirka

tre sjömil tvingar denna fjord genom våldsamheten hos det inbrytande

havet och genom mångfalden av befintliga grund och skär

även de största fartyg att under stormdagar söka skyddande hamn

och avvakta lugnare förhållanden. Men det är icke blott för den

genomgående sjötrafiken, som saknaden av eu innerled här gör sig

gällande. Särskilt och i första hand blir denna avsaknad kännbar

för befolkningen i Sotenäs ock K ville härad med de avsevärda fiskeoch

stenhuggerisamhällena Ramsvik, Hunnebostrand, Ulebergs hamn,

Bovallstrand, Heestrand, Hamburgsund och Fjällbacka. Att befolkningen

i dessa härad också är i stor utsträckning hänvisad att för

sina näringar och yrken utnyttja sjötrafiken, framgår otvetydigt av

den i d:r Thor Anderssons år 1911 utgivna statistik över den

svenska granitindustrien lämnade redogörelse om yrkesfördelningen

bland den härstädes mantalsskrivna befolkningen. Av denna redogörelse,

som avser tiden omkring den 1 december 1909, inhämtas

att till härefter angivna yrken voro att hänföra följande antal

personer:

Inom Sotenäs härad: jordbruk 2,327, fiske 4,145, granitindustri

3,784, övrig industri 1,097 och sjöfart 712 personer; samt inom

Kville härad: jordbruk 3,552, fiske 358, granitindustri 1,271, övrig

industri 563 och sjöfart 878 personer.

Det har för en stor del av denna befolkning länge varit en

ivrig önskan att komma i förbindelse med statsbanan genom Bohuslän,

vilket hittills icke varit möjligt. Sedan Lysekils stad emellertid

under innevarande år genom järnvägen Lysekil—Smedberg vinner

förbindelse med statsbanan, uppnås detta önskemål endast om eu någor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

5

lunda tryggad förbindelse över havet erhålles till Lysekil. Hindret

härför är framför allt Sotefjorden. Alla å denna fjord timade

skeppsbrott, alla där spillda människoliv tala i detta avseende sitt

tydliga språk. Det lider därför intet tvivel att upptagandet av en

farled, som möjliggjorde undvikandet av Sotefjorden, skulle bliva

av den största betydelse icke blott för den genomgående sjötrafiken

utan också för fisket och fraktfarten i norra Bohuslän och för befolkningens

levnadsförhållanden i allmänhet.

Längre norrut, efter passerandet av Grebbestad, möter slutligen

den kända, för sjöfarten likaledes hindersamma Tjurpannefjorden,

visserligen av mindre dimensioner än Sotefjorden, men i mycket

påminnande om denna.

Länets landsting, som till fullo insett betydelsen av inre farleder

för undvikandet av nu omförmälda öppna havspassager, beslöt

redan år 1901 att göra underdånig framställning hos Kung!.

Maj:t om undersökning för eu ny farled från Kungshamn över

Ålstenshamn och Skuteviken till Ramsviksfjorden (= innerfarled för

Sotefjorden) samt från Isvikskilen till Sannäsfjorden (= innerfarled

för Tjurpannefjorden), varjämte hemställdes om undersökning jämväl

för upptagande av en förbättrad farled innanför här förut omnämnda

Hjärterön och Toftön. I sammanhang härmed beviljade

landstinget medel till vissa kostnader vid undersökningen.

Till landstinget hava också numera överlämnats kostnadsförslag,

uppgjorda av majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Th. Helleberg,

dels för farled av fyra meters djup från Kungshamn över

Ålstenshamn och Skuteviken till Ramsviksfjord, dels ock för farled,

likaledes av fyra meters djup, från Isvikskilen till Sannäsfjorden.

Såsom ovan antytts, är det upptagandet av dessa farleder samt

förbättring av farleden genom Hjärterö- och Toftösunden, som synes

erfordras för att en mera fullständig inomskärs-farled genom hela

Bohuslänska skärgården skulle vinnas.

Hur stort intresset för förverkligandet av dessa betydelsefulla

och behjärtansvärda företag än må vara inom hela länet, är det

dock icke möjligt ifrågasätta, att dessa arbeten skola utföras av de

mycket skattebetungade kommunerna eller av det starkt skuldsatta

landstinget. Utan statens ingripande kunna dessa företag icke komma

till stånd.

Vid bestämmandet av frågan om statens intresse att ingripa

för ordnandet av dessä kommunikationsfrågor, lär det vara nödigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

att taga hänsyn till omfånget och betydelsen av de näringsgrenar,

som äro beroende av de ifrågavarande kommunikation slederna.

Några korta antydningar om de väsentligaste av dessa näringsgrenar

torde därför här vara på sin plats.

Först möter därvid Bohusläns mest uppmärksammade inkomstkälla:

fiskerinäringen. Dess betydelse har staten till fullo insett och

erkänt genom beviljandet av betydliga låneunderstöd för fiskets

främjande. Det må vara nog att erinra om att, frånsett trawlfartygen,

för närvarande finnas i Bohuslän omkring 300 vadlag, vart

och ett med båtar och redskap representerande ett värde av omkring

15,000 kronor eller sammanlagt ett värde av cirka 4 V2 miljoner

kronor. Härtill komma omkring trehundra övriga fiske- och

fraktbåtar samt ett antal av cirka trehundra kuttrar, vilka senare

dock delvis användas jämväl i fraktfart. Hela denna båtflottas

sammanlagda värde torde uppgå till inemot tio miljoner kronor.

Värdet av den ur havet tagna fisken belöper sig till åtta å nio

miljoner kronor årligen. Givetvis är det för denna näring, som

sysslar med en vara, som är underkastad snar förskämning, av stor

betydelse att utan hinder av storm och sjögång kunna fortast möjligt

och tryggast möjligt uppnå de järn vägspunkter eller andra platser,

från vilka varan befordras vidare till utlandet eller till försäljning inom

landet eller där den undergår behandling för insaltning eller annan

konservering. Det är betydande värden, som här stå på spel, och

det må icke heller förbises, att det här är fråga om en näring, som

bör kunna påräkna en särskild välvilja redan därför, att den ofta

utövas under mycket svåra förhållanden, där det för utövaren gäller

såväl liv som gods.

I förgrunden träder vidare den för Bohuslän så betydande

stenindustrien.

Enligt doktor Thor Anderssons ovan omnämnda statistiska

arbete över Sveriges granitindustri kan värdet av hela utförseln av

svenska granitindustri-produkter år 1908 beräknas hava överstigit

femton miljoner kronor. Häruti är då icke inberäknat värdet av

de inom landet försålda produkterna, vilket värde torde belöpa sig

till omkring en miljon kronor. Huru stor del av det sammanlagda

tillverkningsvärdet inom denna industri, som faller på Bohuslän,

äro vi för närvarande icke i tillfälle att uppgiva, men anse oss

kunna beräkna densamma till mera än hälften av det hela, liksom

de bohuslänska granitindustriområdena i areal väsentligen överstiga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

7

den sammanlagda arealen av landets Övriga granitindustriområden.

Det är jämväl att märka, att denna industri har betydelse icke blott

för dess utövare, arbetsgivare och arbetstagare, utan ekonomiskt

sett för snart sagt hela bygden, där den bedrives. Lantmännen,

som sälja eller utarrendera sina berg, skaffa sig eu god förtjänst

genom körslor och annat arbete för granitindustrien och vinna en

rikligare behållning av sina jordbruksprodukter genom de avnämare,

de erhålla i granitindustriarbetarne.

Denna industri bedrives nu snart sagt över allt längs hela kusten

i norra Bohuslän, från Lysekil till norska gränsen. Detta medför

en synnerligen livlig kustfart med mindre båtar eller fartyg, vilka

föra stenen från de många skilda arbetsplatserna till de hamnar,

varifrån den exporteras med större transportfartyg. Denna kustfart

— med de av stenen tungt nedlastade båtarne —- är i allra högsta

grad beroende av hav och vind och av möjligheten att taga sig

fram genom inre farleder. I denna fraktfart användes icke blott en

stor del av de förut omnämnda cirka trehundra kuttrarna utan

också i stor utsträckning av fiskebåtar å tider, då fiske icke pågår.

För såväl själva granitindustrien som denna kustfart är det av

stor och påtaglig betydelse, att de inre farlederna väl ordnas.

Men icke blott för denna kustfart utan ock för all annan fraktfart

av skiftande slag, som huvudsakligast med motorbåtar bedrives

å kusten, har farledsfrågan sin allvarliga innebörd.

I detta sammanhang vilja vi jämväl och med styrka framhålla,

att intresset för upptagandet av nödiga farleder i den bohuslänska

skärgården ingalunda är begränsat till själva Bohuslän. Hela den

genomgående, mycket livliga kusttrafiken mellan hamnar på Sveriges

syd- och västkust samt norska och danska hamnar — vid vilken

medelstora och mindre fraktbåtar befordra gods av allehanda slag

— har häruti ett mycket stort intresse.

Slutligen, men icke minst är försvarets intresse i denna fråga

värt allt beaktande. Vid upptagandet av Kyrkesund och Yäckholmssundet

till sex meters djup lära, såsom ovan framhållits, försvarssynpunkter

hava spelat eu väsentlig rol. Yi hava också erfarit,

att även andra inomskärs-farleder, om än av mindre djup,

skola bliva av avsevärd betydelse för vissa slag av krigsfartyg.

Skulle dessutom en flottstation komma att förläggas till västkusten,

bleve dessa inre farleder uppenbarligen än värdefullare för

försvaret.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

Med den uppfattning, vi här ovan uttalat om det starka behovet

av förbättrade farleder för avhjälpandet av de svårigheter, som nu

trycka den sjögående trafiken i Bohuslän, läge det måhända nära

till hands, att vi hos Biksdagen hemställde om anslag för upptagande

av åtminstone den eller de farleder, varom nöjaktig utredning

kan anses föreligga. Ett kraftigt stöd för en sådan hemställan

synes oss också ligga i de uttalanden länets landsting gjort i denna

angelägenhet.

Med hänsyn till frågans stora betydelse och ekonomiska räckvidd,

torde dock eu utredning av större omfattning, än enskilde

motionärer kunna åstadkomma, böra föregå eu hemställan om anslags

beviljande för ifrågavarande ändamål. Endast genom Kung! Maj:ts

försorg lär en allsidig utredning kunna ske rörande de olika faktorer,

som hava betydelse för denna saks prövning, däruti inbegripet såväl

frågan om farledernas betydelse för näringarne och försvaret som

själ va kostnadsfrågan och frågan om farledernas anordnande i större

eller mindre utsträckning.»

Utskottet, som begärt Konungens befallning till lotsstyrelsen

att avgiva yttrande över förevarande motioner, har med föranledande

härav mottagit såsom bilagor vid detta utlåtande fogade dels

skrivelse i ämnet av nämnda styrelse, dels ock skrivelsen bilagt

yttrande av lotskaptenen i Göteborg.

Utskottets

yttrande.

Den i motionerna till stöd för den gjorda framställningen

förebragta utredning jämte vad av lotskaptenen i hans ovanberörda

yttrande anförts, synes utskottet giva vid handen angelägenheten

av att den av motionärerna ifrågasatta utredningen må komma till

stånd. Såsom av lotsstyrelsens skrivelse framgår, finner också denna

styrelse en sådan utredning önskvärd.

Utskottet, som sålunda finner sig böra biträda motionärernas

förslag, förutsätter emellertid, att vid en blivande utredning, på sätt

av lotskaptenen i hans yttrande anförts, noga undersökes, vilken

trafik, som kan behöva använda sig av de olika farleder, som

kunna ifrågasättas att nyanläggas eller utvidgas, på det att de erforderliga

medlen må kunna begränsas till det, som är alldeles nödvändigt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

9

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till herrar Neiglicks

m. fl. och Lundgrens m. fl. förevarande motioner,

må i skrivelse till Kung! Maj.-t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida

och i vilken utsträckning inre farleder i Bohusläns

skärgård må på statens bekostnad upprensas

eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, vartill denna utredning kan giva

anledning.

Stockholm den 31 mars 1913.

På statsutskottets vägnar:

P. CL:SON WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnselius,

0. Jonsson, friherre J. T. Gripenstedi, A. N. Halm, friherre C. II. Falkenberg,

F. Lamm, friherre ■/. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, 0. M. Strömberg och

G. Ekman, samt

från Andra kammaren: herrar A. Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson,

C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A.

Nilson och A. Ifvarsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 22 käft. (Nr 38.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

Bilaga 1.

Till Konungen.

Genom nådigt brev den 14 dennes har Eders Kungl. Maj:t, med överlämnande

av två inom Riksdagen väckta motioner, den ena i Första kammaren av

S. Neiglick m. fl. och den andra i Andra kammaren av O. Lundgren m. fl., angående

utredning och förslag i fråga om upprensning eller nyanläggning på

statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård, anbefallt lotsstyrelsen

att över berörda motioner inkomma med yttrande; och får styrelsen, efter att i

ärendet hava hört lotskaptenen i Göteborg, med överlämnande av dennes yttrande,

i underdånighet anföra, att styrelsen anser önskvärt, att den av motionärerna

ifrågasatta utredningen kommer till stånd.

Undei''dånigst:

Vilhelm, Linder.

Knut Curtnan, Axel Sjöberg. Vno Grönvall.

föredragande.

Axel Hillfors.

Bilaga 2.

Till Kungl. Lotsstyrelsen.

Sedan Kungl. lotsstyrelsen till mig för avgivande av yttrande remitterat i

Riksdagens båda kamrar, av herrar Neiglick m. fl. i Första samt Lundgren i

Vendelsberg m. fl. i Andra kammaren, väckta lika lydande motioner om skrivelse

till Kung!. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upprensning och ny

anläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård, får jag

till fullgöranda av detta uppdrag vördsamt anföra följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

11

Den Bohusländska skärgårdens utsträckning i ost och väst från fastlandet

till de med fastland jämförliga större öarne, såsom Hisingen, Tjörn och Orust,

till de yttersta skären är icke synnerligen stor. I allmänhet finnas likväl i

denna skärgård väl skyddade farleder, som även under ogynnsamma väderleksförhållanden

medgiva uppehållandet av en fullt säker trafik även med mindre

farkoster. På vissa ställen når emellertid fastlandet ut till öppna havet, under

det att på andra ställen inre skyddade farleder visserligen finnas men så trånga,

att de endast kunna användas av små fartyg.

Under svårare väderleksförhållanden bliva de sjöfarande därför vid ankomsten

till sådana av skärgård ej skyddade delar av kusten eller till trakter, där de

befintliga skyddade farlederna ej medgiva det beträffande fartyget att framgå,

nödsakade att antingen med uppoffring av en i många fall dyrbar tid stanna

under avvaktan på bättre väderlek eller att söka sig fram under långa omvägar.

Såsom motionärerna framhålla, har staten genom att låta upprensa vissa

farleder visat sig fullt uppskatta betydelsen av vidmakthållandet av dessa skyddade

inre farleder, men så länge det ännu finnas luckor i denna sammanhängande

inre farled, luckor som tvinga de sjöfarande att söka öppna havet, är arbetet ej

tillfullo genomfört, och vad som redan utförts och det däruti nedlagda kapitalet

kommer ej till sin fulla rätt.

För att fullt förstå betydelsen av dessa skyddade inre farleder, får jag

vördsamt erinra, dels att uppehållandet av sjötrafiken är för den starkt befolkade

bohuslänska skärgården av största betydelse, dels att denna trafik i olikhet

med förhållandena i andra rikets kustlandskap i stor utsträckning uppehälles

genom skärgårdsbefolkningens däckade jakter av 10 å 20 tons nettodräktighet,

dels och slutligen, att av länets skärgårdsbefolkning idkas fiske, vars avkastning

lärer utgöra en mycket stor procent av värdet av fiskeriernas i hela riket

avkastning. Allt detta gör, att den bohuslänska skärgården företer en livlighet,

som torde sakna sin motsvarighet i övriga delar av rikets kuster med undantag

för den skärgård, som närmast omgiver huvudstaden.

De delar av bohuslänska skärgården, där skyddade farleder fullständigt

saknas, äro dels södra delen av Sotefjorden, dels den mellan Gräbbestad och

Hafstenssund liggande s. k. Tjurpannefjorden. De delar av kusten åter, där

skyddade farleder visserligen finnas, men där dessa äro så trånga, krokiga och

grunda, att den kusttrafik, som underhålles med något större fartyg, icke kan

använda desamma, är kusten utanför Hjärtön och Toftön strax norr om Klädesholmens

stora fiskläge eller den s. k. Hjärtö fjord en, å vilken farleden går helt

nära kusten med sina branta klippformationer, och som med rätta är fruktad

för den våldsamhet, varmed havet under västliga stormar här bryter sig.

Detta förhållande föranleder även större fartyg att under svårare väderleksförhållanden

om möjligt undvika denna fjord.

Längre norrut mellan Hafstenssund och Strömstad går farleden visserligen

ut på Kosterfjorden, som vid vissa vindar är alldeles oskyddad, men enär denna

fjord är mycket djup, är sjön mindre våldsam, så att upptagandet här av en

skyddad inre farled åtminstone tillsvidare torde kunna undvikas.

Under åberopande av vad jag nu anfört, anser jag mig böra tillstyrka,

att Riksdagen lämnar sitt bifall till •ifrågavarande motion, men att vid en blivande

utredning noga undersökes, vilken trafik, som kan behöva använda sig av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

de olika farleder, som kunna ifrågasättas att nyanlägga eller utvidga, på det att

de erforderliga medlen må kunna begränsas till det, som är alldeles nödvändigt,

varvid hänsyn även torde böra tagas till det förhållandet, att pålandsstormar

nästan undantagslöst äro åtföljda av högt vatten.

Remisshandlingarne återgå.

Göteborg i Västra lotsdistriktets chefsexpedition den 15 februari 1913.

Otto Stenberg.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.