Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ersättning till vissa lägenhetsinnehavare för förlust vid bortförande av byggnader från ett till statens järnvägar upplåtet område vid Gellivare.

1913-03-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1913:39, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ersättning till vissa lägenhetsinnehavare för förlust vid bortförande av byggnader från ett till statens järnvägar upplåtet område vid Gellivare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 april 1913 kl. 1 e. m.

''Utlåtande, i anledning av väckt motion angående

ersättning till vissa lägenhetsinnehavare för förlust vid

bortförande av byggnader från ett till statens järnvägar

upplåtet område vid Gellivare.

(4:e Avd.)

I eu inom Andra kammaren av herr K. L. Sandstedt väckt, till

statsutskottets förberedande behandling överlämnad motion, nr 43, har

hemställts, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj :t täcktes föranstalta därom, att även de lägenhetsinnehavare,

som på grund av Riksdagens förut fattade beslut icke kunnat erhålla någon

ersättning för den förlust, som de lidit genom bortförande av sina byggnader

från det till statens järnvägar upplåtna området av kronans överloppsmark

omkring Gellivare malmberg, måtte tillerkännas sådan ersättning.

Beträffande vad till stöd för den sålunda gjorda framställningen anförts,

hänvisas till motionen.

Utskottet tillåter sig att till eu början lämna någon redogörelse för

den behandling av statsmakterna, som frågan om ersättning för förlust vid

bortförande a''r byggnader från det i motionen omförmälda område förut rönt.

I skrivelse till Konungen den 20 maj 1903 (nr 145) i anledning av

väckt motion angående lösen för byggnader, som avhysts från det för statens

järnvägar avtagna området i Malmberget, anförde Riksdagen, hurusom Riksdagen

i huvudsak delade av statsutskottet vid 1901 års riksdag uttalad

mening, att någon ersättning för å den del av kronan tillhörig mark i

Gellivare, som bibehållits för statsverkets räkning, uppförda byggnader,

vilka måst av vederbörande innehavare borttagas, borde i likhet med vad

beträffande lägenhetsinnehavare å den till Gellivare malmfält upplåtna mark

ägt rum, tilldelas förstberörda lägenhetsinnehavare, men ansåge Riksdagen,

att utredning i varje särskilt fall borde åvägabringas för utrönande, om

och i vad mån ifrågavarande ersättning borde utgå.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 23 Käft. (Nr 39—40). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stadsutslcottets utlåtande Nr 39.

Några av dessa lägenhetsinnekavare både, enligt vad Riksdagen vidare

anför, kos Kungl. Maj:t gjort ansökan om ersättning av statsverket

för förluster vid bortförande av byggnader från ovanberörda område, men

kade Ivungl. Maj:t, efter inkämtande av yttrande från vederbörande myndigheter,

enligt kungl. brev den 31 december 1902, icke funnit ansökningen

till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Att ytterligare åtgärder

skulle vidtagas för att bereda bemälda sökande, vilkas ersättningsanspråk

redan blivit prövade och avslagna, lösen för avkysta byggnader,

ansåge sig Riksdagen under dåvarande förhållanden icke kunna besluta.

Men däremot syntes utredning böra verkställas angående de billighetsanspråk,

som från övriga av ifrågavarande lägenhetsinnekavare skäligen

kunde i förevarande avseende framställas.

Sedan en sådan utredning givit vid handen, i vilka avseenden ersättning

borde till lägenhetsinnekavare utgå, borde det ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma den ordning, i vilken tillgång till ersättningens utbetalande

borde av allmänna medel beviljas.

På grund av vad Riksdagen i ärendet anfört, anhöll Riksdagen, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående den ersättning,

som för förlust vid bortförande av byggnader från det till statens järnvägar

upplåtna område av kronans överloppsmark omkring Gellivare malmberg

borde lägenhetsinnekavare på grund av billigketsskäl beredas, samt

därefter vidtaga den åtgärd för sådan ersättnings utgående, som Kungl.

Maj:t kunde finna vara av omständigheterna påkallad.

Yid anmälan i statsrådet av denna Riksdagens skrivelse förordnade

Kungl. Maj:t den 3 juli 1903, att avskrift av skrivelsen skulle överlämnas

till Kungl. Maj:ts befallningskavande i Norrbottens län med befallning

att dels utfärda allmän kungörelse därom, att de lägenhetsinnehavare,

vilka ville göra anspråk på utbekommande av ersättning för vid ifrågavarande

byggnaders bortförande liden förlust, ägde att inom viss tid kos

Kungl. Maj:ts befallningshavande göra framställning om dylik ersättning,

dels ock därefter, för utrönande om ock i vad män ersättning borde utgå,

i varje särskilt fall verkställa ock till Kungl. Maj:t inkomma med utredning

i vissa närmare angivna hänseenden, vilka vid ersättningsanspråkens

bedömande kunde tjäna till upplysning.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningskavande genom kungörelse den 12

augusti 1903 förelagt vederbörande lägenhetsinnekavare att inom två månader

därefter till Kungl. Maj:ts befallningskavande anmäla sina ersättningsanspråk

samt Kungl. Maj:ts befallningshavande sedermera inkommit med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 39. 3

infordrad utredning, blev ärendet den 3 juni 1904 anmält i statsrådet,

därvid erforderliga åtgärder beslötos.

I anledning av den i nu förevarande motion omförmälda av herr L.

J. Carlsson i Malmberget väckta motion, vilken avsåg att bereda möjlighet

för vissa lägenhetsinnehavare å ifrågavarande område, vilka av en eller

annan anledning underlåtit att i vederbörlig tid anmäla sina ersättningsanspråk,

att detta oaktat få dessa anspråk prövade, anhöll Riksdagen år

1910 hos Kung!. Maj:t, att frågan om den ersättning, som för förlust vid

bortförande av byggnader från ifrågavarande område borde lägenhetsinnehavare

på grund av billighetsskäl beredas, måtte upptagas jämväl beträffande

de lägenhetsinnehavare, som försummat att anmäla sina ersättningsanspråk

inom vederbörlig tid.

Herr Sandstedts nu förevarande motion synes i första hand avse att

bereda tillfälle för de lägenhetsägare, som fått sina med anledning av 1903

och 1910 årens riksdagsbeslut framställda ersättningsanspråk avslagna, att

få dessa anspråk ännu en gång upptagna till prövning, men skulle ett

bifall till motionen bereda sådant tillfälle jämväl åt de lägenhetshavare,

som enligt förenämnda kungl. brev den 31 december 1902 fått sina ansökningar

avslagna.

Då emellertid såsom ovan nämnts 1903 års Riksdag uttalat, att

Riksdagen ansåge sig icke kunna besluta, att ytterligare åtgärder skulle

vidtagas för att bereda dessa personer lösen för avhysta byggnader, men

däremot ansåge utredning böra verkställas angående de billighetsanspråk,

som från övriga av ifrågavarande lägenhetsinnehavare skäligen kunde

framställas, och då samtliga av dessa sedermera givits tillfälle att få sina

anspråk ur billighetssynpunkt i behörig ordning prövade och statsmakterna

sålunda synas hava vederbörligen tillgodosett dessa lägenhetshavares intressen,

synes utskottet ej förefinnas anledning att nu gå utöver vad Riksdagen

i sådant avseende, såsom ovan nämnts, förut beslutat.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1913.

Utskottets

yttrande

På statsutskottets vägnar:

F. CD:SON WACHTMEISTER.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från Första kammaren: herrar greve F. Ckson Wachtmeister, S. H. Kvarnzelius,

O. Jonsson, friherre J. T. Gripenstedt, A. N. Hahn, friherre C. H. Falkenberg,

H. F. Lamm, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, O. M. Strömberg och C. G.

Ekman samt

från Andra kammaren: herrar A. Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson,

C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A.

Nilson och A. Ifvarsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.