Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Bilcsdagen angående konservering av Trönö ödekyrka.

1913-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1913:92, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Bilcsdagen angående konservering av Trönö ödekyrka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

1

Nr 92.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Bilcsdagen

angående konservering av Trönö ödekyrka.

(2. Avd.)

I den till Eiksdagen den 14 januari 1913 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd ock behov har Kungl. Maj:t i punkt 52 under

åttonde huvudtiteln föreslagit Eiksdagen att i avbidan på proposition om

anslag till konserveringsåtgärder beträffande Trönö ödekyrka m. m. beräkna

ett anslag på extra stat av 8,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 4 april 1913 till Eiksdagen

avlåten, till statsutskottets förberedande behandling överlämnad proposition

(nr 241) under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden föreslagit Eiksdagen att på extra stat för år 1914 anvisa

ett anslag av 8,000 kronor att användas till konservering av Trönö

församlings ödekyrka och därtill hörande klockstapel, under villkor att

församlingen till staten överlåter dels med äganderätt nämnda ödekyrka

och klockstapel ävensom kyrkogårdsmuren, dels ock, med den rätt, församlingen

därtill må äga, det område, som omslutes av kyrkogårdsmurens

yttersida.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Utskottet som funnit utredningen i ärendet icke vara av beskaffenhet, Utskottets

att utskottet av densamma kunnat vinna övertygelse om att ifrågavarande yttrande.

ödekyrka är av den betydelse ur kulturhistorisk eller arkitektonisk synpunkt,

att densammas bevarande bör med statsmedel understödjas,

bär därför ställt sig synnerligen tveksamt inför Kungl. Maj.ds förslag,

men har emellertid, innan utskottet intagit bestämd ståndpunkt till

förslaget, ansett sig böra införskaffa närmare utredning i ovan antydda

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 51 höft. (Nr 92_94.).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

hänseenden. Utskottet har därvid fått emottaga följande, av antikvarien

vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (5. Janse affattade, av

riksantikvarien med skrivelse den 24 innevarande april till utskottet överlämnade
-

»P. M.

rörande Trönö gamla ödekyrka i Hälsingland.

Under medeltiden utbildade sig i landet Sunnanskog och landet Nordanskog

eu svensk kultur på olika sätt. Eu av de bästa exponenterna

härå är medeltidens kyrkor med deras medeltida inventarier. Den uppsvenska

typen skiljer sig från götalandstypen; och eu av de kanske minst

förvanskade kyrkorna av den förra typen är Trönö ödekyrka i Hälsingland.

Men Trönö kyrka i sitt nuvarande skick är ej allenast intressant såsom

typ, utan också på grund av dess tidigare utveckling. Ä västra

gaveln synes nämligen tydligt (jämför fot. A.) att kyrkan haft en äldre

och mindre föregångare samt att denna första lilla kyrka haft en hög

och smal ingång i väster. Vid ett närmare påseende visar sig denna ingång

vara igenmurad med medeltidstegel och på medeltidssätt. Dörrinfattningens

form och plats äro av särskilt intresse, då de tyda på en synnerligen

hög ålder.

Men det är ej allenast själva kyrkan, som här är av värde för kulturhistorien.

Kyrkan och kyrkogården utgjorde under medeltiden i långt högre

grad än nu religiös enhet. Kyrkogården kunde lika litet som kyrkan

ostraffat oskäras.

Den kyrkogården omgivande kyrkogårdsmuren eller såsom den fordom

kallades bogårdsmuren synes under medeltiden ofta haft en påbyggnad

av trä med tak. Ingångarna, de så kallade stigluckorna, utgjordes av särskilda

högre portbyggnader.

Stenkyrkan med sin omgivande mur var alltså i och för sig ett ganska

ansenligt skydd för ortsbefolkningen under en tid då pil och båge vore

en fiendes förnämsta anfallsvapen. Den med andligt och värdsligt skydd

utrustade kyrkan jämte kyrkogården med dess slutna ringmur har därför

spelat en stor roll i våra förfäders kamp mot förtryckare. I en av våra

rimkrönikor heter det också om »rodzmännen»

och motte the alla fly

till eena kirkia som heter Knutaby.

Trönö kyrkogårdsmur med sin portal och sin trähuv är ett av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

3

mycket få kvarstående exemplen i vårt land på dessa medeltidsanordningar.

Den medeltidsbild, som Trönö kyrka och kyrkogård erbjuder kompletteras

på ett lyckligt sätt av den på kyrkogården ännu bevarade gamla

klockstapeln, som är ett märkligt prov på äldre nordisk träarkitektur. På

om ens någon kyrka i Svealand torde kunna uppvisa en så helgjuten totalbild

av en medeltida kyrka och kyrkliga omgivningar som Trönö.

På grund härav har också Trönö kyrka flera gånger i den svenska

kulturhistoriska litteraturen fått tjäna såsom typiskt exempel.

Trönö kyrka är alltså genom sina äldre inbyggda delar en av våra

märkligaste sockenkyrkor. Såsom typ för Svealands medeltida kyrkor i

allmänhet är Trönö kyrka en av de bästa.

Som totalbild av den roll kyrkan under medeltiden spelade för vår

allmoge till andlig hjälp och lekamligt skydd är Trönö måhända den fullständigaste

vi äga. (jfr fot. B.)

Konserveringen av Trönö kyrka med dess klockstapel, dess träbeklädda

kyrkogårdsmur med sina stora kyrkogårdsportar är därför ej allenast en

sockenangelägenhet utan en viktig fråga för svensk kulturhistoria i allmenhet.

Okänt är, huruvida målningar finnas i kyrkan.

Stockholm den 23 april 1913.

Otto Janse.»

_ Tillika hava överlämnats de i promemorian omförmälda två fotografier.

Med hänsyn till innehållet av denna promemoria har utskottet icke

velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har likväl icke kunnat för

sig fördölja, att anspråken på bidrag från statsverket till ändamål av nu

förevarande slag under de senare åren visat en sådan tendens till stegring,

att därest jämväl för framtiden dylika anspråk komma att framställes

i samma utsträckning som hittills, desammas tillgodoseende torde komma

att kräva belopp, som kunna bliva ganska betungande förbudgeten. Utskottet

har därför velat såsom sin åsikt framhålla, att framställningar om

dylikt statsbidrag böra med största försiktighet prövas och endast i de

fall vinna beaktande, då vederbörande byggnad endera är en sällsynt representant

för eu viss byggnadsstil eller ock kan betraktas såsom alldeles

särskilt märklig ur historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt.

Under uttalande härav och då utskottet icke funnit anledning till

anmärkning mot det äskade anslagets belopp, får utskottet hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

att Eiksdagen må på extra stat för år 1914

anvisa ett anslag av 8,000 kronor att användas till

konservering av Trönö församlings ödekyrka och därtill

hörande klockstapel, under villkor att församlingen

till staten överlåter dels med äganderätt nämnda ödekyrka

och klockstapel ävensom kyrkogårdsmuren, dels

ock med den rätt, församligen därtill må äga, det område,

som omslutes av kyrkogårdsmurens yttersida.

Stockholm den 29 april 1913.

På statsutskottets vägnar:

E. CL:SON WACHTMEISTER.

Vid slutbehandlingen inom utskottet av utlåtandena nr 92—94 hava närvarit

från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnzelius,

O. Jonsson, A. N. Hahn, greve P. O. L. Ivlingspor, friherre C. H. Falkenberg, H. F.

Lamm, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, O. M. Strömberg, C. G. Ekman

och A. Åström samt

från Andra kammaren: herrar A. Ekman, P. Olsson, C. Persson, K. Starbäck,

K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A. Nilson och

L. J. Carlsson i Frosterud.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.