Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 6

1914-02-21 · 57 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 56 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1914 A:6, Bankoutskottets utlåtande Nr 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1914 kl. 2 e. m.

V,

Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens

tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsocli

indrag ning sstaterna.

A. »et civila pensions väsende t.

l:o) Uti den till riksdagen den 14 januari innevarande år avlåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t

i första punkten under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att höja

det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till civila tjänstinnehavare med 450,000 kronor till 1,550,000

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 14 januari 1914 (10 h. t. sid. 2).

Ang.

pensionering

av civila

tjUnsti/nnehavare.

[1-]

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må höja det under tionde huvudtiteln

å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

pensionering av civila tjänstinnehavare med 450,000

kronor till 1,550,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 käft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

förbättring

av pensioneringen

från

handelsflottans

pensionsanstalt.

[2 och 3.]

Ang.

understöd åt

vissa äldre

behövande,

med låg pension

avgångna

folkskollärare.

[4-]

2:o) I punkterna 2 och 3 under tionde huvudtiteln har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 under riksstatens

tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring av pensioneringen från

handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels

ock till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna av

handelsflottans pensionsanstalt ett anslag å 31,000 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14

januari 1914 (10 h. t. sid. 3).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att riksdagen må å extra stat för år 1915 under

riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring

av pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt

ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels ock till förbättring

av pensioneringen inom de tre första klasserna

av handelsflottans pensionsanstalt ett anslag å 31,000

kronor.

3:o) I punkt 4 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och

folkskollärarinnor, vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1915 tillerkännas understöd

till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet

uppgår till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisa under tionde

huvudtiteln för år 1915 ett extra anslag av 36,637 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 31 december 1913 (10 h. t. sid. 23).

Utskottet har icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning

och hemställer förty,

att riksdagen må dels medgiva, att enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,

vilka före år 1907 erhållit avsked med

pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

3

för år 1915 tillerkännas understöd till så stort belopp,

att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår

till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisa

under tionde huvudtiteln för år 1915 ett extra anslag

av 36,637 kronor.

4:o) Uti punkt 5 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt före*

slagit riksdagen att för bestridande av de extra pensionsavgifter, vilka

på grund av § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

nu utgå eller till följd av de av 1906 och 1907 årens riksdagar beslutade

ändrade bestämmelserna om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning

komma att utgå, bevilja på extra stat för år 1915 under riksstatens

tionde huvudtitel ett förslagsanslag å 104,000 kronor.

Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 31 december 1913 (10 h. t. sid. 24).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må för bestridande av de extra

pensionsavgifter, vilka på grund av § 8 i reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller

till följd av de av 1906 och 1907 årens riksdagar

beslutade- ändrade bestämmelserna om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komma att utgå, bevilja

på extra stat för år 1915 under riksstatens tionde

huvudtitel ett förslagsanslag å 104,000 kronor.

5:o) I punkt 6 Till der tionde huvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit

riksdagen medgiva, att läraren i slöjd vid Gävleborgs läns landstings

sinnesslöanstalt i Höghammar vid Bollnäs Per Edvard Moström

må, utan hinder därav att framställning om delaktighet för honom i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa icke skett inom stadgad tid, vinna

dylik delaktighet, under villkor att Moström till kassan erlägger behöriga

pensionsavgifter för tiden från och med år 1912.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skälen får

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 19

december 1913 (10 h. t. sid. 57).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

hemställer utskottet,

Ang.

extra ‘pensionsavgifter

till folkskollärarnas

pensionsinrättning.

[5.]

Ang.

delaktighet i

folkskollärarnas

änke- och

pupillkassa

för P. E.

Moström.

[6.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

tillfälliga

understöd åt

''pensionerade

kronojägare.

[7.]

att riksdagen må medgiva, att läraren i slöjd vid

Gävleborgs läns landstings sinnesslöanstalt i Höghammar

vid Bollnäs Per Edvard Moström må, utan hinder

därav att framställning om delaktighet för honom i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa icke skett inom

stadgad tid, vinna dylik delaktighet, under villkor att

Moström till kassan erlägger behöriga pensionsavgifter

för tiden från och med år 1912.

6:o) I punkt 7 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1915

uppföra ett förslagsanslag av 3,400 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej

må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter

och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten,

till belopp, understigande kronor 500, eller ock under år

1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering

av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets

storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må

tillsammans överstiga 500 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 19 december

1913 (10 h. t. sid. 60).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot ifrågavarande förslag, får

alltså hemställa,

att riksdagen må å extra stat under tionde

huvudtiteln för år 1915 uppföra ett förslagsanslag av

3,400 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt

pensionerade kronojägare, under villkor att understöd

ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter och antingen erhållit avsked

med pension från allmänna indragningsstaten till belopp,

understigande 500 kronor, eller ock under år

1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget

till pensionering av civila tjänstinnehavare, samt

att i avseende å understödets storlek iakttages, att

detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans

överstiga 500 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

5

B. Det militära pensioiisväsendet.

r.o) I punkterna 8 och 9 under tionde huvudtiteln har Kungl. Ang.

Maj:t^ föreslagit riksdagen dels höja det under riksstatens tionde huvud- hldrao tM

titel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av av ankor och

änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén barn efter

nu 121,452 kronor, med 738 kronor till 122,190 kronor, dels ock till underbefäl

förstärkande av det i 1914 års riksstat för samma ändamål uppförda medi:cdcrlikar

anslag å extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 738 kronor.

Utredningen i detta ämne återfinnes i statsrådsprotokollet över lånt- [8 och 9.j

försvarsärenden den 19 december 1913 (10 h. t. sid. 62).

Med tillstyrkande av bifall till vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit

hemställer utskottet,

att riksdagen må dels höja det under riksstatens

tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till pensionering av änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu

121,452 kronor, med 738 kronor till 122,190 kronor,

dels ock till förstärkande av det i 1914 års riksstat

för samma ändamål uppförda anslag å extra stat för

år 1915 anvisa ett belopp av 738 kronor.

8:o) I punkt 10 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före- AnrJslagit

riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för uuLZäUåi

1915 anvisa ett förslagsanslag av 3,300,000 kronor, att användas hållande av

såväl till upprätthållande, av arméns pensionskassas egen pensionering

med^ fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att egen pensioavstå

de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket "er"‘f

indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet pensionsmed

fastställda grunder för sådana pensioners* utgående. belopp samt

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsråds- pensioner.

protokollet över lantförsvarsärenden den 31 december 1913 (10 h. t. sid. 65). [10.]

Utskottet hemställer,

att riksdagen ma under riksstatens tionde huvudtitel

å extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

av 3,300,000 kronor att användas såväl till upprätthållande

av arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att avstå de för året densamma tillkommande

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsavgifterna,

som ock till fyllnadspensioner i enlighet med

fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

Ang. 9:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
''"''avskedaiu

slagit, att riksdagen måtte under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat

underoffi- för år 1915 bevilja ett förslagsanslag av 22,000 kronor för utdelande av

cerare och understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén

ve armén™ i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag bestämda

[11 -J grunder.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden den 19 december 1913 (10 h. t. sid. 67).

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel

å extra stat för år 1915 bevilja ett förslagsanslag

av 22,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd

åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén

i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års

riksdag bestämda grunder.

10:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition, som kan komma att

avlåtas i ämnet, beräkna en ökning av det å ordinarie stat uppförda

anslaget till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, nu 294,000

kronor, med 500,000 kronor till 794,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

1 l:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föremäiugt

siagit att riksdagen måtte under tionde huvudtiteln å extra stat för år

f. d. förråds- 1915 anvisa ett anslag av 1,661 kronor för utdelande av tillfälligt under
v

aktmästare.

[13.]

Ang.

förhöjning i

gratialen åt

avskedat

manskap.

[12.]

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 7

stöd åt f. d. förrådsvaktmästare under villkor: att understöd ej tilldelas

annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter, samt

att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det, jämte

honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, upneår

till trehundra kronor.

Beträffande den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 19 december

1913 (10 h. t. sid. 72).

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

12:o) I punkterna 14 och 15 under tionde huvudtiteln har Kungl. AnsMaj:t

föreslagit riksdagen dels höja det under riksstatens tionde huvud- inslaget för

titel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensions- bidrag till

kassas gratialfond, nu 26,100 kronor, med 200 kronor till 26,300 kronor, ^ioZkJZ''

dels ock, till förstärkande av det i 1914 års riksstat för samma ända- gratialfond.

mål uppförda anslag, å extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 200 [14 o. 15.]

kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden den 12 december 1913 (10 h. t. sid. 74).

Med biträdande av Kungl. Maj:ts föreliggande framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må dels höja det under riksstatens

tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond, nu

26,100 kronor, med 200 kronor till 26,300 kronor,

dels ock, till förstärkande av det i 1914 års riksstat

för samma ändamål uppförda anslag, å extra stat för

år 1915 anvisa ett belopp av 200 kronor.

13:o) I punkt 16 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit Ang.

riksdagen medgiva, att löjtnanten i kustartilleriets reserv Erik Johan Pe,nsion åt,

Hjalmar Andersson må tillerkännas enahanda rätt till pension, som enligt kuitartiikJt.

nådiga kungörelsen den 27 juni 1902 angående antagning, utbildning och reserv e. e

pensionering av reservbefäl för flottan tillkommer reservofficer vid flottan. H'' And‘r,’on
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

höjning av

förslagsanslaget

till pensionering

av

flottans och

lotsverkets

gemenskap.

[17.]

Ang.

pension till

förre båtsmannen

A. F.

Frilén m. fl.

[18-]

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

den 28 november 1913 (10 h. t. sid. 77).

Med tillstyrkande av bifall till Kung! Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att löjtnanten i kustartilleriets

reserv Erik Johan Hjalmar Andersson må

tillerkännas enahanda rätt till pension, som enligt

nådiga kungörelsen den 27 juni 1902 angående antagning,

utbildning och pensionering av reservbefäl för

flottan tillkommer reservofficer vid flottan.

14:o) 1 punkt 17 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit,

att riksdagen måtte, i avvaktan på den proposition angående förbättring

av pensioner åt avskedat manskap från marinen, Kungl. Maj:t

må komma att till riksdagen avlåta, i det å ordinarie stat under tionde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering av flottans och

lotsverkets gemenskap, nu 189,600 kronor, beräkna en förhöjning av

110,600 kronor och sålunda beräkna anslaget i dess helhet till 300,200

kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles avgiva

utlåtande, vilket utskottet härigenom skolat för riksdagen

anmäla.

15:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förra båtsmännen vid Norrlands 2:a kompani

nr 58 Anders Frövall Frilén och nr 136 Johan Petter Bergström

Näs samt vid Norrlands 4:e kompani nr 102 Erik Äbraliam Haller Nyländer

må tilldelas pension såsom hade de tjänat i tjugu år från tjugu

års ålder räknat.

Utskottet, som i fråga om den i ärendet förebragta utredningen

tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den

21 november 1913 (10 h. t. sid. 83), far, med tillstyrkande av bifall

till Kungl. Maj:ts framställning, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förra båtsmännen

vid Norrlands 2:a kompani nr 58 Anders Frövall Frilén

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

9

och nr 136 Johan Petter Bergström Näs samt vid

Norrlands 4:e kompani nr 102 Erik Abraham Haller

Nyländer må tilldelas pension såsom hade de tjänat i

tjugu år från tjugu års ålder räknat.

16:o) I punkt 19 under tionde huvudtiteln har Kung! Maj:t före- . Ay:

slagit, att riksdagen måtte å extra stat för år 1915 under tionde huvud- understöd1 åt

titeln uppföra ett förslagsanslag av 22,200 kronor för utdelande av till- f-d- daglönare

fälliga understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga md™a™endaglönare

vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än

de, som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november 1910,

under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,

i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200

kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och

pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa

från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor

samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500

kronor årligen, till 50 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den

19 december 1913 (10 h. t. sid. 86).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag

hemställer,

att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna

riksdagens bifall.

17:o) I punkt 20 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit,

att riksdagen måtte, i avvaktan på den proposition angående

beviljande av anslag för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna,

Kungl. Maj:t må komma att avlåta till Riksdagen, såsom

höjning i pensioneringskostnader in. m. för personalen vid lots- och

fyrinrättningen med livräddningsanstalterna bland de extra anslagen under

tionde huvudtiteln beräkna ett belopp av 185,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 höft. (Nr 6.) 2

till /

f» .

vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banlcoutskottets utlåtande Nr 6.

över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

Ang. l8:o) I punkt 21 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
f^predt

slagit riksdagen medgiva, att f. d. predikanten vid tvångsarbetsanstalten

kanten vid och kronohäktet i Norrköping Wilhelm Arbin må från och med år 1914

amtaitenlci, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

kronohäktet i årlig pension av 1,400 kronor, dock att, därest Arbin framdeles skulle

”TB* erhålla anställning med avlöning av statsmedel, pensionen skall för den

[21.] tid, anställningen varar, minskas i den mån den nya avlöningen, sammanlagd

med pensionen, överstiger 3,500 kronor.

Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet över justitiedepartemensärenden

den 31 december 1913 har departementschefen

anfört följande.

Departements- »j en Jen 23 april 1913 avlåten skrivelse har fångvårdsstyrelsen

chefen. j1Qg j£ungp Maj :t hemställt om beredande av årligt understöd åt f. d.

predikanten vid tvångsarbetsanstalten och kronohäktet i Norrköping

Wilhelm Arbin.

Arbin är född den 6 april 1856. Sedan han prästvigts 1880 och

därefter tjänstgjort inom Linköpings stift huvudsakligen såsom förordnad

å prästerliga befattningar inom församlingarna, utnämndes han 1890

till komminister i Kisinge församling. Där kvarblev han till 1896, då

han den 20 april konstituerades och förordnades att från och med den

1 maj tills vidare vara predikant vid centralfängelset och kronohäktet i

Norrköping. I denna befattning vid fångvårdsanstalterna i Norrköping,

av vilka centralfängelset ombildats till tvångsarbetsanstalt för kvinnor,

verkade Arbin till 1906. Från och med den 16 november 1906 åtnjöt

han oavbruten tjänstledighet för sjukdom, tills han den 16 augusti 1909

på egen begäran erhöll avsked från befattningen, räknat från den 16

nästföljande september. Arbin är gift och har två barn, en 21-årig son

och en 18-årig dotter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

11

Medan Arbin tjänstgjorde vid Norrköpingsfängelserna, uppbar lian

ett arvode av 2,000 kronor för år, vartill efter 5 års tjänst kom ett

ålderstillägg å 500 kronor. Därjämte åtnjöt han byresersättning med

900 kronor och vedanslag, beräknat efter uppbandlingspriset för 15

kubikmeter björkved och 8 kubikmeter barrved, i följd varav hans

årliga inkomst av tjänsten efter ålderstilläggets intjänande uppgick till

över 3,500 kronor. Då en fjärdedel av arvodet jämte ålderstillägget

utgjorde tjänstgöringspenningar, som han under tjänstledighet icke fick

uppbära, frångick honom under berörda tid, då han av sjukdom var

hindrad att sköta tjänsten, ett belopp av 625 kronor om året, så att

hans tjänsteinkomst minskades till omkring 2,900 kronor.

De vid fångvården anställda prästerliga tjänstemännen hava ej

pensionsrätt.

I en den 18 april 1913 dagtecknad skrivelse anhöll Arbins hustru

Agda Arbin, född Holmberg, hos fångvårdsstyrelsen, att styrelsen ville

ingå till Kungl. Maj:t med begäran om något understöd för hennes man,

att årligen utgå till dess han möjligen bleve så återställd till hälsan,

att han åter kunde försörja sig och sin familj. Om anledningen till

denna anhållan meddelade hustru Arbin:

Mannens iråkade sjukdom hade orsakats av överansträngning. Då han begärt

sitt entledigande ur fångvårdens tjänst, hade detta avgörande steg tagits under inflytande

av samvetsbetänkligheter, i det att han ansett, att befattningen måste lida

av att fortfarande uppehållas av vikarie. Härtill hade kommit, att enskild person

lovat sörja för familjens uppehälle, till dess mannens hälsa åter tilläte honom att

inträda i prästerlig tjänstgöring. Denne person hade emellertid själv råkat på obestånd,

och från 1913 års början voro makarna Arbin i fullständig saknad av existensmedel.

Själv vore hustru Arbin till följd av sjukdom urståndsatt att bidraga till

makarnas uppehälle.

Särskilda, av professorn F. Lennmalm i april och maj 1913 utfärdade

intyg innehålla, att Arbin, som sedan 7 år lidit och ''fortfarande

lede av kronisk nervsjukdom, på grund därav icke kunde med något

arbete bidraga till familjens underhåll, att han efter all sannolikhet icke

vidare bleve arbetsför och att han icke själv kunde taga hand om vården

av sina ekonomiska angelägenheter.

Hustru Arbins uppgifter om den huvudsakliga anledningen till

mannens avskedstagande, om makarnas ekonomiska trångmål och om

hennes egen oförmåga att bidraga till familjens försörjning bestyrkas i

ett av kyrkoherden F. Hammarsten, kontraktsprosten Ch. Meurling och

rotemanneu C. F. Schröder avgivet intyg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

I sin skrivelse den 23 april 1913 har fångvårdsstyrelsen, med

överlämnande av handlingarna i ärendet (utom det först i maj 1913 utfärdade

läkarintyget, däri uttalanden gjorts angående Arbins framtida

arbetsförhet), anfört följande:

I sin ansökan om entledigande hade Arbin anfört, att, då han efter nära tre

års tjänstledighet ännu icke återvunnit hälsa och krafter, han trodde sig handla i

enlighet med Guds vilja, när han avsade sig predikantbefattningen, på det att

tjänsten icke längre skulle behöva uppehållas genom vikarie utan skulle kunna besättas

med ny ordinarie innehavare, som helt kunde ägna sig åt sin uppgift.

Enligt de av överläkaren vid Stockholms hospital, professorn Bror Gadelius

utfärdade intyg, som varit fogade vid Arbins varje halvt år upprepade ansökningar

om tjänstledighet, hade Arbin åren 1906—1907 genomgått ett svårare nervöst och

psykiskt lidande med åtföljande kroppslig utmattning. När nu Arbin i anförda

ordalag begärt sitt avsked, syntes lian hava varit i mera eller mindre mån påverkad

av detta sitt nedsatta psykiska tillstånd och näppeligen varit i stånd att överblicka

de ödesdigra ekonomiska följderna för honom själv och familjen av det steg, han

tagit. Då Arbin varit försedd med konstitutorial å predikanttjänsten, hade han

nämligen tvivelsutan varit berättigad att under sin iråkade sjukdom allt fort kvarstå

i befattningen med tillgodonjutande av den avlöning, gällande stat och lönevillkor

anvisade.

Den föreliggande ansökningen funne styrelsen synnerligen behjärtansvärd. I

den nödställda belägenhet, vari Arbin blivit försatt efter en fångvårdstjänstgöring,

i vilken han ådagalagt framstående skicklighet, varmt nit och uppoffrande trohet,

syntes ett ingripande från statens sida väl påkallat. Under sin tjänstgöringstid

hade Arbin vid sidan av tjänstegöromålen utövat en omfattande hjälpverksamhet för

de kvinnor, som frigåves från tvångsarbetsanstalten. Han hade med medel, som

han själv anskaffat eller tillskjutit, anordnat och skött ett upptagningshem för dem.

Med visshet kunde antagas, att den överansträngning, som såväl härav som av

tjänstearbetet följt, och den sinnesbörda, som besvikelserna i skyddsarbetet pålagt

honom, väsentligen bidragit till den sjukdom, varav han nedbrutits. Den omständigheten,

att Arbin i samvetsöm pliktkänsla, över hövan skärpt av denna hans psykiska

sjukdom, trott sig böra till fångvårdens gagn avsäga sig en för hans nödtorft

behövlig löneinkomst, till vilken han även under sin sjukdom varit för sin återstående

livstid berättigad, hade visserligen försatt staten i den rättsliga ställningen

att icke vidare mot honom hava andra förpliktelser än mot alla fattiga och nödlidande.

Men det syntes styrelsen, att en moralisk skyldighet för det allmänna

kvarstode att icke helt begagna sig av den uppoffring, en tjänare sålunda under

andra förhållanden velat göra. Arbins avskedstagande hade i varje fall för kronan

medfört en ej obetydlig besparing.

Vid beräkningen av det sökta bidragets storlek syntes det belopp, som enligt

den under tiden för Arbins anställning vid fångvården tillämpade avlöningsstaten

och de för civila tjänstemän gällande pensionsbestämmelserna skulle kommit Arbin

till godo, om han varit såsom civil tjänsteman pensionsberättigad, skäligen kunna

tagas till jämförelse.

Under nämnda förutsättning skulle pensionen, där Arbin uppnått stadgade

levnads- och tjänstår, hava utgått med tre fjärdedelar av hans arvode med ålders
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

13

tillägg eller 1,875 kronor. När Arbin erhållit avsked, hade han likväl hunnit allenast

femtiotre levnads- och i fångvården tretton tjänstår. Lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den It oktober 1907 tillerkände pensionsberättigad

tjänstinnehavare, som icke uppnått stadgad levnadsålder men, efter att under fem

pa varandra följande år i följd av sjukdom varit ur stånd att tjänstgöra, funnits

vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, pension icke understigande 75 procent

av hel pension. I analogi härmed skulle Arbin under enahanda omständigheter

kunnat påräkna en årlig pension av omkring 1,400 kronor.

Vidare har fångvårdsstyrelsen erinrat, att en avsevärd förbättring

i löneförmåner enligt 1910 års lönereglering för fångvårdsstaten tillkommit

innehavaren av ifrågavarande befattning, men att, enär Arbin

redan avgått, då den nya avlöningsstaten trätt i tillämpning, något avseende

ej kunde vid den föreliggande frågans avgörande fästas vid den

förhöjda avlöningen.

Fångvårdsstyrelsens hemställan är, att Ivungl. Maj:t täcktes hos

riksdagen göra framställning därom att Arbin måtte beviljas ett understöd

av 1,400 kronor, för år, att utgå från och med år 1913 tills vidare,

så länge Arbin vore oförmögen att försörja sig och sin familj.

I utlåtande, som statskontoret, efter remiss, den 19 maj 1913

avgivit i anledning av fångvårdsstyrelsens framställning, har statskontoret

yttrat:

På grund av vad i ärendet förekommit och då av professor Lennmalms

senare intyg, vilket ingivits till statskontoret, framginge, att Arbin efter all sannolikhet

icke vidare bleve arbetsför, syntes det, som skulle synnerligen goda skäl

föreligga för beredande åt Arbin av ett årligt understöd för hans återstående livstid.

Statskontoret, som i fråga om beloppet icke hade något att erinra mot fångvårdsstyrelsens

förslag, tvekade därför icke att förorda en framställning till Riksdagen

i sadant syfte. Den nödställda belägenhet, vari Arbin och hans familj befunne

sig, gjorde det synnerligen önskligt, att understödet kunde tillgodokomma

honom redan under år 1913. Då det emellertid torde vara för sent att framlägga

ärendet för den vid tiden för avgivandet av statskontorets utlåtande församlade

riksdagen, finge statskontoret hemställa, att Ivungl. Maj:t täcktes dels bemyndiga

statskontoret att under förskottstitel av omhänderhavande medel åt Arbin tills

vidare utbetala ett understöd till belopp av 1,400 kronor, för år räknat, dels ock i

nådig proposition föreslå riksdagen att för Arbin å allmänna indragningsstaten uppföra

en årlig pension av samma belopp, att utgå från och med år 1913.

Då ärendet anmäldes i statsrådet den 30 maj 1913 fann Kungl.

Maj:t gott tilldela Arbin eu nådegåva av 300 kronor, att utgå av

andra huvudtitelns anslag till extra utgifter, varjämte Kungl. Maj:t förklarade

sig vilja framdeles till prövning upptaga frågan om framläggande

för riksdagen av förslag om pension åt Arbin.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banko-utskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

De prästerliga tjänstemännen vid fängelserna hava till största delen

fångvårdstjänsten såsom en bisyssla. Men vid de centrala anstalterna

äro i allmänhet anställda prästmän — numera benämnda pastorer —

med skyldighet att huvudsakligen ägna sig åt arbetet vid fängelset.

Såsom jag redan nämnt, hava emellertid icke ens dessa pensionsrätt.

I regel övergå de, efter längre eller kortare tids tjänst vid fångvården,

till ordinarie prästerliga befattningar i församlingarna. Härigenom blir

sörjt för deras ålderdom och även för understöd under sjukdom, som i

förtid kan göra dem oförmögna till .arbete. I det senare hänseendet

beredes dem, så länge de kvarstå vid fångvården, viss trygghet därigenom,

att fängelsebefattningarna tillsättas medels konstitutorial.

Denna trygghet förlorade Arbin genom sitt avskedstagande, och

med avseende å de omständigheter, under vilka avskedet söktes, anser

jag, i likhet med såväl statskontoret som fångvårdsstyrelsen, starka skäl

tala för att, då Arbin nu råkat i verklig nöd, staten lämnar honom

bistånd under den kommande tiden. En statspension torde här vara på

sin plats, och dess belopp lärer skäligen kunna, efter de för pensionsberättigade

civila tjänstinnehavare gällande grunder, bestämmas till 1,400

kronor årligen. Då emellertid läkaren icke intygat, att Arbin är för

framtiden oförmögen till tjänstgöring, utan allenast att han med all

sannolikhet icke vidare blir arbetsför, torde, i enlighet med vad stundom

plägar ske, vid beviljande av pensionen böra fästas förbehåll om minskning

av pensionsbeloppet eller pensionens upphörande för den händelse,

att Arbin efter tillfrisknande skulle vinna anställning med avlöning av

statsmedel till belopp, som tillsammans med pensionen överstiger de till

3,500 kronor för år beräknade avlöningsförmåner, Arbin åtnjöt under

tjänstgöringen vid fängelserna i Norrköping.

I fråga om tiden, från vilken pensionen skall utgå, vill jag ej

ifrågasätta, att den skall börja utbetalas förrän från och med innevarande

år.»

Även utskottet finner med hänsyn till de omständigheter, under

vilka Arbin erhållit avsked från sin tjänst, i likhet med myndigheterna

goda skäl tala för att Arbin må av staten erhålla pension. Beloppet

av denna pension har föreslagits till 1,400 kronor och har utskottet icke

något att däremot erinra. I fråga om tiden, från vilken pensionen skall

utgå, har Kungl. Maj:t ansett, att densamma borde utbetalas från och

med innevarande år, varemot såväl fångvårdsstyrelsen som statskontoret

hemställt, att pensionen måtte beviljas från och med 1913 års början.

Såsom i statsrådsprotokollet omförmäles, har Kungl. Maj:t den 30 maj 1913

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskotlets utlåtande Nr 6. 15

tilldelat Arbin eu nådegåva av 300 kronor. Vid sådant förhållande har

utskottet icke velat ifrågasätta, att pensionen skall utgå från 1913 års

början. Utskottet har likväl med hänsyn till de särdeles ömmande

omständigheter, som här föreligga, ansett sig böra föreslå, att pensionen

utbetalas från och med den 1 juli 1913.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att f. d. predikanten

vid tvångsarbetsanstalten och kronohäktet i Norrköping

Wilhelm Arbin må från och med den 1 juli 1913 under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av ettusenfyrahundra kronor,

dock att, därest Arbin framdeles skulle erhålla anställning

med avlöning av statsmedel, pensionen skall

för den tid, anställningen varar, minskas i den män

den nya avlöningen, sammanlagd med pensionen, överstiger

3,500 kronor.

19ro) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före- Ang.

slagit riksdagen medgiva, att direktören vid länsfängelset i Västerås

Carl Oscar Lindeblads änka Hilda Gustafya Lindeblad, född Frölich, må direktören vid

från och med år 1914, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, länsfängelset

utöver den henne från civilstatens änke- och pupillkassa tillkommande c. ofLinde■

pensionen, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av blads änka

240 kronor. 1

Det under nästföregående punkt åberopade statsrådsprotokollet

innehåller i detta ärende följande yttrande av chefen för justitiedepartementet.

»Direktören vid länsfängelset i Västerås kaptenen Carl Oscar Linde- De^artementsblads

änka Hilda Gustafva Lindeblad, född Frölich, har till Kungl. Maj:t chefeninkommit

med ansökan om tilläggspension.

Angående direktören Lindeblad har fångvårdsstyrelsen i infordrat

utlåtande över ansökningen lämnat följande uppgifter. Lindeblad var

född den 8 juli 1844 och ägnade sig först åt militäryrket. Efter att

hava avancerat till kapten övergick han 1888 i fångvårdens tjänst. Den

14 december sistnämnda år erhöll han sitt första förordnande vid fångvården,

varefter han innehade förordnanden såsom bevakningsbefälhavare

och direktör vid olika fångvårdsanstalter, till dess han, som den 16 april

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

1895 konstituerades till direktör vid dåvarande länsfängelset, numera

straffängelset, i Västerås, tillträdde denna befattning, vilken han innehade

till sin död den 22 januari 1909.

Lindeblad efterlämnade, utom änkan, som är född 1843, en dotter,

född 1876, samt två söner, födda 1879 och 1880. Bouppteckningen

visade en behållning i boet av omkring 6,000 kronor. Detta överskott

har emellertid huvudsakligen uppkommit därigenom, att boets andel i

några landfastigheter efter taxeringsvärdet upptagits till ett belopp något

överstigande den å samma andel belöpande intecknade gälden, och i

bouppteckningen är anmärkt, att andelen i sagda fastigheter, vilka voro

mycket förfallna, aldrig lämnat makarna Lindeblad någon inkomst.

Årliga avlöningen för direktörsbefattningen vid fängelset i Västerås

var — ålderstillägg inräknade — intill år 1904 2,300 kronor samt från

och med år 1904 till och med år 1910 3,800 kronor. Efter sistnämnda

år uppgår avlöningen jämte ålderstillägg till 5,000 kronor. De änkepensioner,

som enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa

den 21 december 1907 svara mot dessa avlöningar, äro respektive 360,

460 och 740 kronor. Nämnda reglemente blev vid sitt ikraftträdande

den 1 januari 1908 tillämpligt å mannen Lindeblad såsom dittillsvarande

delägare i civilstatens enskilda änke- och pupillfond. För honom skulle

härvid delaktighetsbeloppet i kassan bestämmas efter de löneförmåner,

som den 1 januari 1902 varit förenade med hans tjänst, dock att Lindeblad,

därest han icke redan fyllt 60 år, ägt möjlighet att mot erläggande

till kassan av viss tilläggsavgift bereda sig den förhöjning i delaktighetsbeloppet,

som motsvarade den från och med år 1904 inträdda ökningen

av hans avlöning. Då Lindeblad den 1 januari 1908 överskridit sagda

åldersgräns, var berörda möjlighet för honom utesluten, och änkans

pension från änke- och pupillkassan blev alltså fastställd till allenast o60

kronor för år.

Ånkan Lindeblad är fortfarande boende i Västerås och har två av

barnen, nämligen dottern och den yngre sonen, hemma hos sig. Såväl

änkan som denne son hava hårt drabbats av sjukdom. Ett i ärendet

företett läkarintyg innehåller, att änkan Lindeblad sedan februari 1913

vore förlamad i högra benet och högra armen, till följd varav hon ej

kunde på något sätt reda sig utan hjälp av sköterska, samt att den 32- årige sonen Kristen Lindeblad, som efter hjärninflammation i tidigaste

barnaåren vore i det närmaste blind, så att han ej ens såge att vägleda

sig, därjämte vore lam i högra sidan med benet förkortat och armén

slapp ävensom lede av epileptiska anfall. På grund av detta sitt tillstånd

vore — intvgar läkaren — Kristen Lindeblad icke endast absolut

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

17

oförmögen att i minsta mån bidraga till sitt uppehälle, utan även i behov

av ständig omvårdnad, hjälp och tillsyn. Beträffande änkan Lindeblad

yttrar läkaren slutligen, att någon nämnvärd förbättring i hennes tillstånd

icke vore att påräkna.

I sin underdåuiga ansökning, av den 26 september 1913, anhåller

änkan Lindeblad, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära tilläggspension

åt henne till belopp, som Kungl. Maj:t täcktes bestämma. Hon

framhåller härvid den stora skillnaden mellan hennes statspension 360

kronor och mannens avlöning, som, utom förmånen av fri bostad med

vedbrand, uppgått till 3,800 kronor. Vidare uppger och anför änkan

Lindeblad:

Utom pensionen uppbure hon årligen 150 kronor såsom understöd från en

enskild donationsfond och 300 kronor, som ur en av Västerås stads fonder tilldelats

henne för den obotligt sjuke sonen. Med tillhopa 810 kronor skulle alltså de oundgängliga

utgifterna bestridas. Med anledning av sonens sjukdom hade särskild

tjänarinna måst anställas och, sedan änkan Lindeblad själv förra vintern träffats av

ett slaganfall, från vilket hon endast delvis tillfrisknat, även en sjuksköterska.

Under dylika förhållanden kunde de omnämnda tillgångarna ej långt förslå. I någon

mån förbättrades visserligen ställningen därigenom, att den hemmavarande dottern

åtnjöte årligt arvode av 1,500 kronor såsom biträde å Västerås stads gas- och

elektricitetsverks kontor, men förhållandena vore dock synnerligen bekymmersamma,

då ju utgifter krävdes för bostad, kost åt 5 personer och kläder ävensom avlöning

åt tjänarinna och sjuksköterska.

Vid ansökningen är fogat ett den 24 september 1913 dagtecknat

intyg av domprosten i Västerås F. Fåhrseus, vilken vitsordar, att änkan

Lindeblad till följd av sin och sonens sjukdom befunne sig i synnerligen

tryckta omständighet''t. I betraktande därjämte av hennes alltid hedrande

vandel ville domprosten på det kraftigaste förorda den ansökan om

understöd eller förhöjd pension, änkan Lindeblad vore sinnad att göra.

A nu nämnda intyg1 har instämmande tecknats av stadsfullmäktiges i

Västerås ordlörande M. Schenström och borgmästaren därstädes J. Karlsson.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt utlåtande över änkan Lindeblads

framställning tillstyrkt avlåtande av proposition till riksdagen om årligt

understöd åt såväl sökanden som hennes sjuke son. Beträffande understödens

belopp erinrar styrelsen, att pension för änka efter innehavare

av ifrågavarande direktörsbefattning numera utgjorde 740 kronor och att,

om pensionsberättigat barn även funnes, pensionen höjdes med 50 procent

eller 370 kronor till 1,110 kronor. Visserligen vore — yttrar styrelsen

— avliden tjänstemans barn berättigat till pension, endast om det vore

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 saml. 5 höft. (Nr 6) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

under 21 år gammalt, men äldre son, som i likhet med Kristen Lindeblad

vore absolut oförmögen att i minsta mån bidraga till sitt uppehälle och

krävde ständig tillsyn och vård, syntes vara i ännu större behov av

understöd. Med tillkännagivande att direktören Lindeblad i sin tjänstgöring

städse ådagalagt stor redbarhet, plikttrohet och nit, hemställer

styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta proposition om

beviljande åt hans änka för hennes återstående livstid samt åt obotligt

sjuke sonen Kristen Lindeblad av ett årligt understöd till belopp av

skillnaden mellan 1,110 kronor och den pension av 360 kronor, som

änkan Lindeblad uppbure från civilstatens änke- och pupillkassa, eller

således av 750 kronor, att utgå för änkan Lindeblad med två tredjedelar,

500 kronor, och för hennes bemälde son med en tredjedel, 250 kronor,

vilket sistnämnda belopp borde få av sonen uppbäras även efter moderns

död, så länge han levde, oförmögen att försörja sig själv.

Sedan ärendet vidare remitterats till statskontoret, har detta ämbetsverk

i avgivet utlåtande förklarat, att ämbetsverket åtminstone icke för

närvarande kunde tillstyrka pensions beredande åt Kristen Lindeblad.

Ej heller kunde statskontoret — yttrar ämbetsverket — förorda tilläggspension

åt änkan Lindeblad med det av fångvårdsstyrelsen föreslagna

beloppet, såsom hänförande sig till avlönings- och pensionsförhållanden,

som inträtt efter direktören Lindeblads död, men då i förevarande fall

synnerligen ömmande omständigheter talade för beredande av någon

tilläggspension åt änkan Lindeblad, ville statskontoret ifrågasätta, huruvida

icke skäl kunde anses föreligga att söka hos riksdagen utverka,

att hon från och med år 1914, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, finge, utöver pensionen från änke- och pupillkassan, å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 240 kronor.

Då änka efter en statens tjänsteman kommit i åtnjutande av

henne författningsenligt tillkommande pension, bör tillägg till pensionsbeloppet

icke ifrågasättas utan att särdeles talande skäl kunna anföras

för en höjning därav. I det föreliggande fallet synas emellertid sammanstötande

olyckliga omständigheter hava försatt pensionstagerskan i sådan

ställning, att staten skäligen bör träda hjälpande emellan. Ur synpunkten

av möjliga konsekvenser torde ett beslut härom icke böra

möta betänklighet, helst om tilläggspensionen, på sätt jag vill tillstyrka,

begränsas till det av statskontoret föreslagna beloppet. Detta, sammanlagt

med den nu utgående pensionen, skulle uppbringa änkan Lindeblads

pensionsförmåner av statsmedel till ett årligt belopp av 600 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

19

1 fråga om Kristen Lindeblad anser jag lika med statskontoret,

att åtgärd från Kungl. Maj:ts sida nu ej bör vidtagas för beredande av

understöd åt honom.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr A. Lundblad väckt motion, nr 181, vari motionären

anfört följande.

»Uti en till Kungl. Maj:t ingiven underdånig ansökan har fru Hilda Gustafva

Lindeblad, änka efter avlidne direktören vid länsfängelset i Västerås Carl Oscar

Lindeblad anhållit om tilläggspension.

Ansökningen jämte dess motivering samt intyg från läkare, präst och stadens

borgmästare och stadsfullmäktiges ordförande återfinnas under punkt 22 i tionde

huvudtiteln, sid. 96.

Fångvårdsstyrelsen, som blivit hörd i ärendet, har tillstyrkt ansökningen,

varemot statskontoret säger sig icke åtminstone för närvarande kunna tillstyrka

pensionens beredande åt obotligt sjuke sonen Kristen Lindeblad. Med kännedom

om det synnerligt betryckta läge, vari änkefru Lindeblad med sin sjuke son befinner

sig, får jag vördsamt hemställa om avslag av Kungl. Maj:ts förslag och tillstyrkan

av fångvårdsstyrelsens i ämnet avgivna yttrande.

Jag hemställer alltså, att riksdagen i likhet med fångvårdsstyrelsens yttrande

behagade till änkan Lindeblad under hennes återstående livstid samt åt hennes

obotligt sjuke son årligen anslå ett belopp av 750 kronor att utgå åt änkan med

två tredjedelar, 500 kronor, och för hennes bemälde son med en tredjedel, 250

kronor, vilket sistnämnda belopp torde få av sonen uppbäras även efter modems

död, så länge han levde, oförmögen att försörja sig själv.»

Då, enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, änkan

Lindeblad och hennes obotligt sjuke son befinna sig i synnerligen betryckta

omständigheter, har utskottet för sin del funnit göda skäl tala för

att under för handen varande förhållanden tillstyrka motionärens förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med bifall till den i ämnet

väckta motionen, må bevilja åt direktören vid länsfäugelset

i Västerås Carl Oscar Lindeblads änka Hilda

Gustafva Lindeblad, född Frölich, och makarnes son

Kristen Lindeblad från och med år 1914 pensioner å

allmänna indragningsstaten, åt änkan, utöver den henne

från civilstatens änke- och pupillkassa tillkommande

pensionen, femhundra kronor, så länge hon lever ogift,

Motion

II: 181.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

BanJcoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang. -pension

åt oldfrun

Augusta Lovisa

Fredrika

Wilhelmina

Ahlgren.

[23.]

Åtu).

pension åt

fBrrådsvakt’

mästaren

J. Q. J.son

Lvndlié.

samt åt sonen tvåhundrafemtio kronor att av honom

uppbäras, så länge han är oförmögen att försörja sig

själv.

II. Ang. lantforsvarsdepartementet.

20:o) I punkt 23 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit

riksdagen medgiva, att oldfrun vid skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet Augusta Lovisa Fredrika Wilhelmina Ahlgren må från och med

månaden näst efter den, under vilken hon varder entledigad från denna

sin anställning, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 500 kronor å allmänna indragningsstaten.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

den 31 december 1913 (10 h. t. sid. 100).

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att oldfrun vid skjutskolan

för infanteriet och kavalleriet Augusta Lovisa

Fredrika Wilhelmina Ahlgren må från och med månaden

näst efter den, under vilken hon varder entledigad

från denna sin anställning, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av femhundra kronor

å allmänna indragningsstaten.

21:o) I en till riksdagen den 30 januari innevarande år avlåten

proposition nr 48 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

ur statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid intendentur kåren, förrådsvaktmästaren

vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Johan Gottfrid

Johansson Lindhé må från och med månaden näst efter den, varunder

han, sedan han uppnått den för erhållande av gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa stadgade ålder, entledigas från sin befattning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till så stort belopp, att densamma jämte det honom tillkommande

gratial från berörda kassa uppgår till 360 kronor årligen eller

alltså 211 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

21

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot framställningen

och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

22:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att gesällen vid kronobageriet i Stockholm

Oskär Nikolaus Wiström må från och med månaden näst efter den, under

vilken han avgår från denna sin anställning, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 600 kronor å allmänna indragningsstaten.

Den i ärendet förebragta utredningen återgives i statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden den 31 december 1913 (10 h. t. sid. 102).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att gesällen vid

kronobageriet i Stockholm Oskar Nikolaus Wiström

må från och med månaden näst efter den, under vilken

han avgår från denna sin anställning, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av sexhundra

kronor å allmänna indragningsstaten.

23:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att musiksergeanten av första klassen vid

Ålvsborgs regemente, fanjunkaren i regementet Christian August Bendixen

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en pension av 900 kronor årligen, att utgå från och med månaden näst

efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31

december 1913 (10 h. t. sid. 104).

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande

framställning, hemställer,

Ang.

pension åt

gesällen vid

kronobageriet

i Stockholm

Oskar

Ntkolaus

Wiström.

[24.]

Ang.

pension åt

musiksergeanten

C. A.

Beu dixen.

[25.]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

liankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

understöd åt

f. arbetaren

C, H. Hemming.

Ang.

pension åt f.

mureriarbefaren

J. A.

Söderström.

att riksdagen må medgiva, att musiksergeanten

av första klassen vid Alvsborgs regemente, fanjunkaren

i regementet Christian August Bendixen må uuder sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en pension av niohundra kronor årligen, att utgå

från och med månaden näst efter den, varunder avsked

från tjänsten varder honom beviljat.

24:o) I en till riksdagen den 30 januari 1914 avlåten proposition,

nr 49, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg

Carl Henrik Hemming må från och med år 1914 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

60 kronor.

Utskottet, som i fråga om den i ärendet framlagda utredningen

tillåter sig hänvisa till propositionen, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren

vid ammunitionsfabriken å Marieberg Carl Henrik

Hemming må från och med år 1914 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 60 kronor.

25:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 43, har herr

M. Enderstedt hemställt, »att riksdagen måtte till förre mureriarbetaren

Johan August Söderström bevilja eu årlig pension å 300 kronor att

utgå från och med innevarande år».

Till stöd för sin framställning bar motionären anfört följande:

»En år 1840 född murare Johan August Söderström anhöll i fjol hos Kungl.

Maj:t att erhålla pension med anledning av att han i 28 år arbetat för kronan

såsom fästningsbyggare och murare.

I infordrat yttrande sade sig statskontoret icke vilja avstyrka Söderströms

begäran och fortifikationsdepartementet tillstyrkte densamma, såsom av handlingarna

i k. lantförsvarsdepartementet kan inhämtas. Kungl. Maj:t avslog emellertid den

30 maj 1913 den gjorda ansökan.

Anledningen härtill var, att av de 28 år, Söderström uppgav sig ha arbetat

för kronan, endast 21 kunnat konstateras genom avlöningsjournalerna.

Det förhåller sig emellertid såsom fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg

yttrar, att Söderström under de år, som han i journalerna icke återfinnes, likväl

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 23

arbetat för kronan, om ock genom entreprenörer eller förmän. År 1874 fick S.

order att utföra mureriarbete åt byggmästarefirman Lundquist & Karlander, som

utförde entreprenadarbeten vid Karlsborgs fästning. Hos denna firma arbetade S.

i två år. Under ett annat år (den gamle mannen kan nu icke erinra sig vilket)

fick han order att utföra mureriarbete vid sappöremas verkstäder vid Karlsborg.

Ett år arbetade han en tid vid Kviberg.

Av de yttranden, som till Kungl. Maj:t inkommit vid förutnämnda ansökan,

framgår, att S. städse väl utfört honom åliggande arbete, och med statskontoret

måste man säga, att Söderström ägnat sina bästa arbetskrafter åt staten.

Söderström är nu vid framskriden ålder samt sjuklig och i saknad av alla

tillgångar, såsom av medföljande intyg synes.»

Såsom av motionen framgår, anhöll Söderström förlidet år hos

Kungl. Maj:t om pension, men avslog Kungl. Maj:t genom beslut den

30 maj 1913 den gjorda ansökningen.

Av handlingarna i ärendet har utskottet inhämtat, att arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, med hänsyn dels till Söderströms

framskridna ålder och oförmåga att kunna själv försörja sig dels ock

till ömmande omständigheter i övrigt, tillstyrkt en framställning till

riksdagen om beviljande av pension åt Söderström till belopp av 300

kronor. Statskontoret anförde för sin del, att ämbetsverket icke kunde

undgå att hysa någon betänklighet särskilt på grund därav att Söderström

för länge sedan upphört att arbeta i statens tjänst, vartill komme,

att han endast under 21 år och då blott någon del av vart år varit

sysselsatt för kronans räkning. Då han emellertid syntes hava ägnat

sina bästa arbetskrafter åt staten och numera vid framskriden ålder icke

med arbete kunde försörja sig samt saknade tillgångar, ville det synas,

som om billighetsskäl skulle kunna anses i detta fall föreligga i sådan

grad, att de måhända borde övervinna betänkligheterna. Statskontoret

ville därför icke avstyrka framställningen.

Åven utskottet anser i likhet med myndigheterna billighetsskäl

tala för att Söderström erhåller den av motionären föreslagna pensionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att f. fästningsbyggnadsarbetaren Johan

August Söderström må från och med år 1914 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av trehundra kronor.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande. Nr 6.

Ang.

pension åt

förre konstapeln

vid flottans

poliskår

B. F. M. Elmbergs

änka

Amalia Charlotta

Elmberq.

[26.]

Ang.

pension åt f.

flaggunder - officeren 0.

W. Hansson.

[27.]

III. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

26:o) I punkt 26 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre konstapeln vid flottans poliskår Bror

Folke Magnus Elmbergs änka Amalia Charlotta Elmberg, född Håkansson,

må under sin återstående livstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förbliver, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av kronor 237.50 att utgå från och med år 1914.

Beträffande de till stöd för framställningen anförda skälen får utskottet

hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 28

november 1913 (10 h. t. sid. 106).

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förre konstapeln

vid flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmbergs änka

Amalia Charlotta Elmberg, född Håkansson, må under

sin återstående livstid, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förbliver, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av tvåhundratrettiosju kronor

50 öre, att utgå från och med år 1914.

27:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 76, hava herrar

TJ. Leander, O. Kloo och O. Holntdahl hemställt, »det Riksdagen ville

besluta att tilldela förre flaggunderofficeren Otto Wilhelm Hansson i

Karlskrona en årlig pension å 300 kronor att från och med år 1915

utgå av medel från allmänna indragningsstaten».

Till stöd för motionen har anförts följande.

»I enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan i proposition nr 146 till 1912 års

riksdag medgav denna, att årliga pensioner från allmänna indragningsstaten skulle

utgå till åtskilliga personer, som deltagit i ångfartyget Vegas expedition åren

1878—1880, nämligen timmermannen S. Andersson, f. båtsmanskorpralerna C. Nyström

Smålänning och C. Jonsson Ljungström, f. båtsmannen P. O. Johansson Fäste

och f. eldaren O. Ingelssons hustru, Sofia Charlotta Jönsson, vilken blev tillerkänd

pensionen i stället för mannen, enär denne såsom obotligt sinnessjuk vårdas å

Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning, varest han sedermera lärer ha

avlidit. Då även hustru Ingelsson redan gått ur tiden, fick hon ej länge njuta av

det understöd, som riksdagen välvilligt tilldelat henne.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

25

I berörda nådiga proposition omnämnes ytterligare en person, flaggunderofficeren

Otto Wilhelm Hansson, som i egenskap av matros också deltog i expeditionen.

Hansson, som ännu finnes i livet och är bosatt i Karlskrona, är enligt i

propositionen meddelad uppgift född den 6 april 1856 samt utnämndes till underofficer

av 2:dra graden den 9 maj 1892 och till flaggunderofficer den 31 december

1901. Den 6 oktober 1911 erhöll han avsked från tjänsten och tillerkändes då

lagstadgad pension av 1,082 kronor 52 öre för år. På grund därav blev han icke

i likhet med övriga deltagare i Vegas expedition år 1912 föreslagen till någon

tilläggspension.

Såsom skäl för de av Kungl. Maj:t äskade och av riksdagen beviljade understöden

åberopades, att det borde tillkomma svenska staten att sörja för, att de

män, som deltogo i ångfartyget Vegas berömda färd runt Asien och Europa samt

därigenom bidrogo till att sprida glans över det svenska namnet, på ålderdomens

dagar icke måtte sakna medel till uppehälle för sig och de sina. Man är emellertid

berättigad att antaga, att bankoutskottet, när det tillstyrkte, och riksdagen, när

den beviljade understöden, icke blott avsågo att trygga dem det gällde för svår

och skriande nöd utan desslikes ville giva uttryck för den tacksamhetsskuld, vari

svenska staten måste anses stå till dessa män, som i sin mån medverkat till utförandet

av ett stordåd, som väckte beundran i alla länder. Pensionerna tilldelades

också vederbörande oberoende av och såsom ett tillägg till de pensioner, de ägde

att uppbära på grund av innehavd tjänst.

Går man ut från sistnämnda synpunkt, borde även Hansson erhålla sitt vedermäle.

Att han genom flit och energi tjänat sig upp i ledet, får ingalunda anses

utgöra hinder för honom att komma i åtnjutande av den uppmuntran från riksdagens

sida, som hans andra kamrater från Vegafärden fått röna. Tvärtom synes

detta böra räknas honom till förtjänst.

I övrigt har Hansson det ganska bekymmersamt. Den sjukdom, magkatarr

i förening med gallsten, varav han led redan 1912, har sedan dess ytterligare

tilltagit. Han är således ännu mera oförmögen än förut att verkställa något

arbete eller förbättra sina ekonomiska villkor. I stället nödgas han offra en ej

ringa del av sin pension på vården om sin hälsa. Visserligen är han icke ensam

om denna erfarenhet utan har i detta hänseende många likar, men såsom ett

faktum kvarstår i alla händelser, att bland de ännu kvarlevande Vegamännen är

Hansson den ende, som för sitt deltagande i expeditionen icke hugnats med pension.»

Av motionen framgår, att Hansson vid sitt avsked från tjänsten

erhållit honom tillkommande pension, 1,082 kronor 52 öre för år. Då

Hansson vidare i likhet med övriga deltagare i Vegaexpeditionen år

1880 tillerkänts visst belopp såsom nationalbelöning och sådana ömmande

omständigheter väl icke torde vara för handen, som legat till grund

för 1912 års riksdags beslut om pension åt övriga då levande tillhörande

Vegas besättning, har utskottet icke funnit skäl tillstyrka motionärernas

framställning.

Vt skottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 höft. (Nr 6.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

f. d. korpralen

0. S. Svenssons

ansökning

om årligt

understöd.

Ang.

begravningshjälp

och livränta

åt

mästerlotsen

J. H. Björks

änka Thyr a

Josefina

Björk.

[27.]

Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande motion, II : 76, icke må vinna

riksdagens bifall.

28:o) I en till riksdagen den 31 december 1913 avlåten proposition,

nr 39, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. korpralen vid Karlskrona kustartilleriregemente

Oskär Selfrid Svensson må från allmänna indragningsstaten under

sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av 300 kronor, att

utgå från och med den 1 januari 1914.

I fråga om den i ärendet framlagda utredningen får utskottet

hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Med tillstyrkande av bifall till förevarande proposition får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att f. d. korpralen

vid Karlskrona kustartilleriregemente Oskar Selfrid

Svensson må från allmänna indragningsstaten under

sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av

trehundra kronor, att utgå från och med den 1 januari

1914.

29:o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att mästerlotsen vid Sandhamns lotsplats Ivar

Hellenfrid Björks änka Thyr a Josefina Björk må från anslaget till allmänna

indragningsstaten uppbära dels begravningshjälp med 75 kronor,

dels ock en årlig livränta av 180 kronor att utgå från den 8 oktober

1912, så länge hon lever ogift.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden den 21 november 1913 (10 h. t. sid. 109).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majrts förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att mästerlotsen vid

Sandhamns lotsplats Ivar Hellenfrid Björks änka Thyra

Josefina Björk må från anslaget till allmänna indrag
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

27

ningsstaten uppbära dels begravningshjälp med sjuttiofem

kronor, dels ock en årlig livränta av etthundraåttio

kronor att utgå från den 8 oktober 1912, så

länge hon lever ogift.

IV. Ang. civildepartementet.

30:o) I eu inom andra kammaren väckt motion, nr 127, har herr

L. J. Carlsson i Frosterud, med instämmande av herrar E. Hage och

L. Lundström, hemställt, »att riksdagen måtte besluta att f. d. järnvägsarbetaren

Per Otto Karlsson i Boden må räknat från och med

den 1 januari 1914 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig fyllnadspension av 140 kronor».

Till stöd för motionen har anförts följande.

Vid 1911 års riksdag väckte undertecknad en motion nr 46 i andra kammaren,

i vilken jag anförde följande:

»Då statsbanan Vännäs—Boden år 1894 nådde sin fullbordan, förestodo ej

vid tiden ifråga några mera betydande järnvägsanläggningar för statens räkning,

varför större delen av de arbetare, som en lång följd av år haft anställning vid

statsbanebyggnadema i Norrland, ej längre kunde beredas sysselsättning. Med anledning

härav hemställde kungl. järnvägsstyrelsen i skrivelse av den 26 februari

1894 till Kungl. Maj:t om att pension eller gratifikation måtte utgå till en del av de

förmän och arbetare, som haft anställning vid förenämnda banbyggnader, varvid

bland annat såsom grunder därför uppställdes, att vederbörande skulle hava haft

anställning vid statens järnvägsbyggnader minst 20 år. Nämnda framställning

föranledde, att en del förmän och arbetare, som uppfyllde i nämnda skrivelse angivna

villkor, erhöllo antingen en årlig pension eller gratifikation. Bland de arbetare,

som på grund härav hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om erhållande av

pension, var en person vid namn Per Otto Karlsson, vilken enligt egen vid nämnda

ansökan år 1895 fogad meritförteckning arbetat vid statens järnvägsbyggnader sammanlagt

21 år 3 månader. Kungl. järnvägsstyrelsen, som i över ansökningen avgivet

yttrande anförde, att vid granskning av nämnda meritförteckning framgått,

att sökanden under åren 1889—1890 haft anställning vid den då enskilt bolag tillhöriga

Luleå—Ofotenbanan och sålunda ej till fullo arbetat så lång tid, som stipulerats

för erhållande av pension, avstyrkte på denna grund ansökningen. Kungl.

Maj:t fann i överensstämmelse därmed i utslag av den 15 mars 1895 ej skäl bifalla

ansökningen.

Förenämnda P. O. Karlsson har under hösten 1910 hos kungl. järnvägsstyrelsen

förnyat sin ansökan om pension. Av de vid sistnämnda ansökan fogade

handlingar framgår enligt vederbörande distriktsbefäls utredningar såsom ostridigt,

att Karlsson haft anställning vid statens järnvägsbyggnader åren 1873—1888 =

16 år, vidare 1891—1894 = 4 år samt slutligen åren 1904—1909 = 6 är under

Ang. fyllnadspension

åt förre järnvägsarbetaren

P. O. Karlsson

i Boden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

tillsammans 1,139 dagars sysselsättning å Bodens bangård med mera tillfälliga

arbeten. Därjämte säges i distriktsförvaltningens utlåtande över nu ifrågavarande

ansökan, att anteckningar saknas om, huruvida Karlsson enligt egen uppgift haft

arbete vid statens järnvägar under tiden från 1894 till och med 1903.

Vid sistnämnda ansökan voro fogade dels frejdebetyg, utvisande att P. O.

Karlsson är född den 30 maj 1841, dels intyg av baningenjör G. Janzen om att

Karlsson visat sig ordentlig och plikttrogen vid fullgörande av sitt arbete, att hans

hustru lever, att han innehar eget husrum på livstid, men att han i övrigt är

medellös, vidare dels läkareintyg av den 19 juli 1910 om att Karlsson lider av

åderförkalkning och reumatism och på grund därav hans arbetsförmåga är väsentligt

nedsatt, _ ..

samt slutligen dels intyg från kommunalnämndens ordförande i Över—Luleå

J. P. Strandberg om att Karlsson befinner sig i mindre goda ekonomiska förhållanden

och är i behov av pension.

Med avseende på nu sist nämnda ansökan har kungl. järnvägsstyrelsen i utlåtande

av den 12 januari 1911 ''funnit ifrågavarande ansökning icke kunna föranleda

till någon kungl. styrelsens vidare åtgärd’.

Såvitt av den i förenämnda pensionsfråga förebragta utredning framgår, har

alltså Karlsson arbetat vid statens järnvägsbyggnader i cirka 20 år. Dessutom

under åren 1904—1909 = 6 år med tillsammans 1,139 dagar (eller med andra ord

vid de tillfällen då arbete funnits att tillgå) vid statens järnvägstrafik å Bodens

bangård. Denna senare tidsperiod synes kungl. järnvägsstyrelsen ej alls tagit med

vid beräkningen av den tid, Karlsson arbetat åt staten, utan endast tagit hänsyn

till den tid, han arbetat vid järnvägsbyggnader, och då kanske funnit, att några

månader fattas i 20 år och på den grund ansett sig ej kunna bifalla ansökningen.

Det synes dock, som om mera hänsyn borde tagas till sökandens behov av

understöd samt därtill, att han plikttroget under så lång tid utfört arbete vid

statens järnvägar, än till det rent formella, nämligen att någon del av hans arbete

utförts vid statens trafikerade järnvägar.

Då riksdagen vid flera föregående tillfällen i liknande fall mera tagit hänsyn

till billighet och ömmande omständigheter än till det strängt formella, vågar jag

hoppas, att riksdagen ville behjärta förenämnde Karlssons behov av ett litet understöd

under hans sena ålderdom.

Jag tillåter mig under nämnda förhoppning, på grund av vad ovan anförts,

vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte bevilja f. d. järnvägsarbetaren Per Otto Karlsson i

Boden en årlig pension av 300 kronor under hans återstående livstid.»

Denna motion blev på skäl, som anföras i bankoutskottets betänkande nr 18,

41:o sid. 132 på sätt bifallen, att riksdagen medgav att Karlsson må räknat från

och med den 1 januari 1911 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av etthundrasextio kronor.

Då emellertid riksdagen såväl 1912 som 1913 i flera tämligen analoga fall

beviljat pensioner till belopp av 300 kronor bl. a. på grund av en utav G. Strömberg,

Trollhättan, i andra kammaren 1912 väckt motion, nr 61, som dock 1911 då

den första gången väcktes (nr 109) blev helt och hållet avslagen, samt då under

nu rådande dyrtid som särskilt gjorde sig gällande på en sådan plats som Boden

160 kronor vore ett alltför ringa belopp att existera på, så tilläte sig motionären

under åberopande av bifogade intyg samt de i 1911 års motion åberopade ömmande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

omständigheter, vilka fortfarande och i högre grad än förut gjorde sig gällande,

göra sin här ovan intagna hemställan.

Vad i motionen anförts till stöd för en höjning av den vid 1911 utskottet.

års riksdag Karlsson beviljade pensionen synes utskottet vara förtjänt

av beaktande; och ehuru någon tvekan torde kunna råda rörande lämpligheten

av att rubba ett av riksdagen så nyligen fattat beslut, har

utskottet likväl av billighetsskäl ansett sig böra biträda den nu gjorda

fr am ställningen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att förre järnvägsarbetaren Per Otto

Karlsson i Boden må, utöver honom av 1911 års

riksdag beviljad pension till belopp av 160 kronor,

från och med år 1914 under sin återstående livstid

uppbära årligen ytterligare etthundrafyrtio kronor å

allmänna indragningsstaten.

V. Ang. finansdepartementet.

31:o) I punkt 28 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före- Åns

slagit riksdagen medgiva, att biträdet hos statistiska centralbyrån Amanda PZ7Z

Katarina Eriksson ma från och med månaden näst efter den, varunder statistiska

hennes anställning hos ämbetsverket upphör, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av Katarina

1,200 kronor. Eriksson.

• [28.]

Utskottet, som i fråga om den i ärendet förebragta utredningen

tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet över linansärenden den 14

januari 1914 (10 li. t. sid. 14), hemställer,

att riksdagen må medgiva, att biträdet hos statistiska

centralbyrån Amanda Katarina Eriksson må

från och med månaden näst efter den, varunder hennes

anställning hos ämbetsverket upphör, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension til] belopp av ettusen tvåhundra kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

VI. Ang. ecklesiastikdepartementet.

Ang. 32:o) I punkt 29 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
låtdäldre

slagit riksdagen att anvisa för år 1915 å allmänna indragningsstaten

behövande, ett anslag å 4,200 kronor att enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Ui“v ITtT Maj:t kan finna gott meddela, användas till understöd av högst 600

förskollärare, kronor åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt skött

[29.] sin tjänst men därifrån erhållit avsked före år 1867.

Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 december 1913 (10

h. t. sid. 25), hemställer,

att riksdagen må anvisa för år 1915 å allmänna

indragningsstaten ett anslag å 4,200 kronor att enligt

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott

meddela, användas till understöd av högst 600 kronor

åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt

skött sin tjänst men därifrån erhållit avsked

före år 1867.

A„g. 33:6} Kungl. Maj :t har i punkt 30 under tionde huvudtiteln före
understöd

9}agP riksdagen medgiva att för år 1915 å allmänna indragningsstaten

behövande, anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag av 25,000

utan under- kronor för beredande av ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och läraIm&skoiUrZl

rinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordi[30.

] narie lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka, efter att hava i minst

femton års tid oförvitligen tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att

erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt

under enahanda villkor och bestämmelser i övrigt, som gälla beträffande

det för år 1914 uti förevarande avseende beviljade anslaget, nämligen

att lärares och lärarinnas tjänstgöring avslutats sa tidigt, att

ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat

honom eller henne beviljas, eller före utgången av år 1891;

att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna uppnått en

levnadsålder av minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behövande omständigheter;

att det belopp, vartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 200 kronor årligen; samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

31

att Kungl Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i

amnet, vilka befinnas erforderliga.

.. - Und® åberopande av den i ärendet framlagda utredningen, som

återfinnes i det under nästföregående punkt åberopade statsrådsprotokollet

over ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 26), får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning'' må

vinna riksdagens bifall.

,.. , 34:o) U*1 Punkt 31 under tionde huvudtiteln har Kungl Mai t

erS ^ år 1915 å allmänna ^ragningsstaten anvisa

ett anslag a 25,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Majrt kan

finna lämpligt meddela, användas till understöd åt sådan äldre behövande

lärare och larannna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande avgångna

ocn. extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oför- sm&skollära,r

vitbg tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålder- t31-l

domsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men

beviljats avsked före utgången av år 1909, dock att understödet tillsammans

med det från namnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må

komma att utgöra högst 200 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i det i föregående punkter åberopade

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 27)

StällerMi^‘yrkande ^ MfaU 01 ifrt^ara“de f—ing hem
-

Ang.

understöd

åt äldre

behövande,

med lågt

understöd

avgångna

att riksdagen må för år 1915 å allmänna indragnmgsstaten

anvisa ett anslag å 25,000 kronor att enligt

de grunder, Kungl. Majrt kan finna lämpligt meddela

anvandas till understöd åt sådan äldre behövande lärare

och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt

biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid

folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit

understöd från småskollärares m.''fl. ålderdomsunderstödsanstalt

enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892

men beviljats avsked före utgången av år 1909 dock

att understödet tillsammans med det från nämnda

ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma att

utgöra högst 200 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

AWJ_ 35;0) I punkt 32 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
undersivd,

åt g]ao.it riksdagen medgiva, att avlidne vaktmästaren vid domkapitlet i

Karlstad Erik Johan Axbergs änka Matilda Axberg och makarnas mmderanka

och åri kärn Ebba Matilda, Helga Elisabet och Knut Henning ma tran

m"''tr9n och med den 1 mars 1913 å allmänna indragningsstaten uppbära arliga

[32.] understöd, änkan med 200 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, samt vart och ett av makarnas nyssnämnda barn med 75

kronor till uppnådd ålder av 15 år.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen far utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 19 december

1913 (10 h. t. sid. 29).

Med tillstyrkande av bifall till förevarande framställning får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att avlidne vaktmästaren

vid domkapitlet i Karlstad Erik Johan Axbergs

änka Matilda Axberg och makarnas minderåriga barn

Ebba Matilda, Helga Elisabet och Knut Henning må

från och med den 1 mars 1913 å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med tvåhundra

kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, samt vart och ett av makarnas nyssnämnda

barn med sjuttiofem kronor till uppnådd ålder av

15 år.

Ang. pension 36:o) I punkt 33 under tionde huvudtiteln har KungL Maj:t före
åt

Mary Sofia riksdagen medgiva, att Mary Sofia Schlytern må från och me

Se$pT- månaden näst efter den, varunder hennes anställning vid nationalmuseum

upphör, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 800 kronor.

Utskottet, som i fråga om den i ärendet framlagda utredningen

tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den

19 december 1913 (10 h. t. sid. 31), hemställer,

att riksdagen må medgiva, att Mary Sofia Schlytern

må från och med månaden näst efter den, varunder

hennes anställning vid nationalmuseum upphör,

under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten eu årlig pension av åttahundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 38

37:o) I punkt 34 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att extra ordinarie amanuensen vid landsarkivet

i Vadstena Erik Ferdinand Ihrfors må från och med månaden

näst efter den, varunder hans anställning vid landsarkivet upphör, under

sin återstående livstid ä allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 1,000 kronor.

Beträffande den i detta ärende förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 32).

Utskottet finner i likhet med departementschefen, att Ihrfors gjort

sig väl förtjänt av pension, och då utskottet icke har något att erinra

mot det föreslagna beloppet, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att extra ordinarie

amanuensen vid landsarkivet i Vadstena Erik Ferdinand

Ihrfors må från och med månaden näst efter den,

varunder hans anställning vid landsarkivet upphör,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av ettusen kronor.

38:o) I punkt 35 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid naturhistoriska

riksmuseet Johan Erik Söderholm må från och med månaden näst efter

den, vari han erhåller avsked från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 1,000

kronor.

Utskottet, som i fråga om den i ärendet förebragta utredningen

tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den

19 december 1913 (10 h. t. sid. 36), hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förste vaktmästaren

vid naturhistoriska riksmuseet Johan Erik Söderholm

ma från och med månaden näst efter den, van

han erhaller avsked från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av ettusen kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 sand. 5 höft. (Nr 6.)

Ang.

Understad dt

e. o. amanuensen

S. F.

Ihrfors.

[34.]

Utskottet.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

J. E. Söderholm.

[35.]

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

understöd åt

vaktmästare

änkan Anna

Maria Thurberg,

född

Björk.

[36.]

Ang.

fyllnadspension

åt

adjunkten

E. 0. J.

Lilljebjöm.

[37.]

Departements
chefen.

39:o) I punkt 36 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

rikdagen medgiva, att vaktmästaren vid nationalmuseum Erik

Fridolf Thurbergs änka Anna Maria Thurberg, född Björk, må från och

med den 1 januari 1914, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

180 kronor.

Den i ärendet framlagda utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 19 december 1913 (10 h. t. sid. 38).

Med tillstyrkande av bifall till förevarande framställning får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

nationalmuseum Erik Fridolf Thurbergs änka Anna

Maria Thurberg, född Björk, må från och med den 1

januari 1914, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av etthundraåttio kronor.

40:o) I punkt 37 under tionde huvudtititeln bar Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att adjunkten vid högre lärarinneseminariet

Erik Gustaf Jonas Lilljebjöm må från och med månaden näst efter

den, vari han avgår från sin adjunktstjänst, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig fyllnadspension till belopp av 880 kronor.

Till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 19 december

1913 har departementschefen i ämnet anfört följande.

»Rektorn vid högre lärarinneseminariet i Stockholm har anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om beredande

åt adjunkten vid nämnda läroanstalt Erik Gustaf Jonas Lilljebjöm av

hel pension med 3,050 kronor årligen. Till stöd för framställningen

har rektorn anfört:

Sedan Lilljebjöm redan som helt ung med goda vitsord bestritt ett tillfälligt

vikariat vid Karlstads högre elementarläroverk och sedermera under sm studietid

med nit och skicklighet arbetat som informator, hade han under 15 år med utmärkta

vitsord tjänstgjort såsom huvudlärare i modersmålet vid Fjellstedtska skolan

i Uppsala. Därefter hade han alltsedan början av år 1892 oavbrutet samt med

synnerligt nit och skicklighet tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet och den med

seminariet förenade statens normalskola för flickor. Då vid hans sannolika avgång

år 1914 av hans långa tjänstetid icke fullt 23 år upptagits av tjänstgöring vid

statsläroverk och han ej före sin avgång torde kunna uppflyttas i högsta lönegraden

(han åtnjöte för närvarande lön i fjärde lönegraden), skulle hans pension enligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

35

gällande förordningar ej komma att fullt uppgå till 33/35 av 3,050 kronor eller

ungefär 2,000 kronor årligen. Det syntes emellertid ej kunna bestridas, att han

genom sin mångåriga verksamhet såsom lärare i modersmålet vid Fjellstedtska skolan,

vars allra flesta elever efter avslutade studier bleve präster i svenska statskyrkan,

utfört ett minst lika viktigt arbete i statens intresse, som om han under samma

tid varit anställd vid allmänt läroverk. Med hänsyn såväl härtill som till hans

synnerligen nitiska och framgångsrika verksamhet vid högre lärarinneseminariet

ansåge rektor starka skäl tala för att Lilljebjörn, då han avginge från sin befattning,

av staten erhölle en pension, som bättre än den honom enligt lag tillkommande

motsvarade det förtjänstfulla arbete, han till statens gagn utfört.

Vid rektorns framställning hava fogats dels frejdbetyg för Lilljebjörn,

dels ock ett av rektorn för honom utfärdat tjänstgöringsbetyg.

Av dessa betyg ävensom handlingar, som i övrigt höra till ärendet eller

annars varit att tillgå, inhämtas: att Lilljebjörn är född den 4 juli 1848

och således numera uppnått en ålder av över 65 år; att han under fyra

veckor av vårterminen 1867 tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid

högre allmänna läroverket i Karlstad; att han vid Fjellstedtska skolan

i Uppsala med utmärkta vitsord tjänstgjort dels såsom timlärare med

en undervisningstid av 4—10 timmar i veckan under läsåren 1875—1879

och 1880—1884, dels ock såsom fast lärare under läsåren 1884—1889

samt 1890—1892; att han vid högre lärarinneseminariet tjänstgjort dels

under vårterminen 1892 och vårterminen 1893 såsom partiellt vikarierande

lektor, dels under höstterminen 1892 såsom extra lärare, dels under

läsåret 1893—1894 såsom vikarierande adjunkt, dels ock, efter att den

22 juni 1894 hava erhållit fullmakt såsom ordinarie adjunkt, i sådan

egenskap alltsedan höstterminen 1894; att han såsom adjunkt meddelat

undervisning i svenska språket, litteraturhistoria och historia inom seminariets

tre obligatoriska avdelningar samt klasserna 3—8 av normalskolan,

varjämte han i seminariets valfria fjärde avdelning lett fackstudierna

i litteraturhistoria; att han med nit och skicklighet fullgjort

sina åligganden och fört en hedrande vandel; att han enligt vederbörligt

beslut den 23 december 1909 åtnjuter avlöning i fjärde lönegraden och

uppbär, förutom tjänstgöringspenningar, lön till ett belopp av 3,050

kronor; att genom kungl. brev den 10 juni 1912 förordnats, att därest

Lilljebjörn vid 1913 års ingång kvarstode å sin befattning, den i staten

för högre lärarinneseminariet uppförda avlöningen till eu adjunkt, 3,000

kronor, från samma tid skulle till Lilljebjörn utgå å allmänna indragningsstaten,

varjämte förklarats, att Lilljebjörn ägde uppbära honom

tillkommande ålderstillägg och hyresbidrag samt enligt gällande bestämmelser

åtnjuta sina avlöningsförmåner, dock att vad sålunda bestämts

icke skulle medföra ändring i gällande bestämmelser rörande Lilljebjörns

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

pensionering; att han genom Kung!. Maj:ts beslut den 23 maj 1913

erhållit medgivande att kvarstå vid sin tjänst tillsvidare intill utgången

av juni 1914; samt att han icke innehade annan statens tjänst och ej

heller för sådan tjänst åtnjöte pension.

På grund av remiss har läroverksöverstyrelsen den 7 november

1913 avgivit utlåtande i detta ärende.

överstyrelsen, som vid sitt utlåtande fogat eu av Lilljebjörn avlämnad

meritförteckning samt ett intyg från kamrerareu hos direktionen

över Stockholms stads undervisningsverk, erinrar, att Lilljebjörn vid

utgången av juni 1914 hade att tillgodoräkna sig 22 för pension beräkneliga

tjänstår. Därest Lilljebjörn avginge från sin tjänst med utgången

av juni 1914, skulle han jämlikt gällande bestämmelser vara

berättigad att uppbära pension till ett belopp, som utgjorde 2''/3& av hans

lön, 3,050 kronor, d. v. s. 1,917 kronor 14 öre eller med föreskriven

avrundning uppåt 1,920 kronor.

I fråga om rektors förberörda framställning yttrar överstyrelsen

vidare:

Rektor åberopade sig huvudsakligen dels å Lilljebjörns mångåriga verksamhet

såsom lärare i modersmålet vid Fjellstedtska skolan i Uppsala, dels å hans synnerligen

nitiska och framgångsrika verksamhet vid högre lärarinneseminariet. Vad

det förstnämnda skälet beträffade delade visserligen överstyrelsen den av rektor

uttalade meningen, att en undervisningsverksamhet vid enskild läroanstalt, sådan

som Lilljebjörns verksamhet vid Fjellstedtska skolan, måste anses vara fullt lika

viktig för det allmänna som motsvarande verksamhet vid ett allmänt läroverk.

Då emellertid Kung!. Maj:t vid olika tillfällen, såsom genom beslut den 19 oktober

1911 i anledning av en ansökning av adjunkten vid högre allmänna läroverket i

Gävle C. Öhlander, funnit ansökningar om tillgodoräknande för pension av tjänstgöringsår

vid enskilt läroverk icke föranleda någon åtgärd, kunde givetvis någon

avgörande betydelse icke tillkomma nämnda skäl. Överstyrelsen ville dock erinra,

hurusom Kungl. Maj:t i fråga om nyssnämnda Öhlander i anledning av en av

honom senare gjord ansökning föreslagit 1913 års riksdag att åt Öhlander bevilja

pension till visst belopp, ett förslag, som av riksdagen bifölls.

Beträffande återigen det andra av de utav rektor anförda skälen eller Lilljebjörns

synnerligen förtjänstfulla verksamhet som lärare vid högre lärarinneseminariet

måste överstyrelsen anse detsamma vara förtjänt av synnerligt beaktande. Överstyrelsen

ville för sin del ytterligare endast erinra, att den läroanstalt, vid vilken

Lilljebjörn under sin verksamhet i statens tjänst tjänstgjort, måste för det allmänna

anses vara av särskild betydelse, då den vore den enda statens läroanstalt i sitt slag.

På grund av anförda omständigheter ansåg sig överstyrelsen böra

tillstyrka rektors framställning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 6.

37

Jämväl statskontoret har den 22 november 1913 avgivit infordrat

utlåtande i ämnet. Statskontoret har anfört:

Att det Lilljebjörn enligt pensionslagen tillkommande pensionsbelopp å 1,920

kronor vore i betraktande av hans långa lärarverksamhet synnerligen obetydligt,

ville statskontoret ej bestrida. Då därför nu fråga uppkommit, huruvida för beredande

av höjning i detta belopp hänsyn kunde tagas till Lilljebjörns förutgående

tjänstgöring vid Fjellstedtska skolan, ville statskontoret erinra, att Kungl. Maj:t

visserligen lämnat utan avseende den av läroverksadjunkten Öhlander gjorda ansökningen

att för pension få tillgodoräkna sig tjänstgöring vid förutnämnda enskilda

läroverk men att, då Öhlander, som enligt pensionslagens bestämmelser ej skulle

hava varit berättigad till någon pension, sedermera enligt Knngl. Maj:ts och 1913

års riksdags beslut tilldelats en pension av 1,300 kronor, påtagligen vid bestämmande

av betta belopp hänsyn tagits till Öhlanders lärarverksamhet vid Fjellstedtska

skolan, och detta även i större utsträckning än vad som skulle hava erfordrats,

därest det endast gällt att bereda honom möjlighet till erhållande av någon pension

enligt pensionslagen. Beloppet av .en sålunda beräknad pension skulle nämligen

icke hava utgjort mer än 10 35 av Öhlanders lön i andra lönegraden eller omkring

660 kronor.

Därest, såsom överstyrelsen förordat, frågan om beredande åt Lilljebörn av

ökad pension av Kungl. Maj:t gjordes till föremål för riksdagens prövning, borde

det alltså ej vara uteslutet, att även i detta fall en motsvarande hänsyn toges till

Lillebjörns femtonåriga tjänstgöring vid Fjellstedtska skolan.

Huruvida åter Lilljebjörns av överstyrelsens såsom synnerligen förtjänstfull

vitsordade verksamhet vid högre lärarinneseminariet borde anses utgöra någon

ytterligare grund för beredande åt Liljebjörn av höjning i pensionen, vore en

fråga, som undandroge sig statskontorets bedömande, vadan statskontoret alltså ej

vore i tillfälle att yttra sig om lämpligheten av det av överstyrelsen föreslagna

pensionsbeloppet.

Av vad i ärendet förekommit rinner jag mig manad att söka bereda

Lilljebjörn, såsom ett erkännande av haris förtjänstfulla verksamhet i

undervisningens tjänst, en mera tillfredsställande pension än den skäligen

knappt tillmätta, som författningsenligt tillkommer honom. Läroverksadjunkten

öhlander, som ägde nio tjänstår i statens tjänst, kan anses

hava fått för pension räkna sig till godo tio år av sin tjänstgöring vid

Fjellstedtska skolan. Skulle Lilljebjörn få åtnjuta samma förmån, komme

hans pension upp till ett belopp av omkring 2,790 kronor. För att

uppbringa hans pension till detta belopp, avrundat till 2,800 kronor,

fordras en fyllnadspension av 880 kronor. Bereder man Lilljebjörn

denna förmån, synes mig anledning ej föreligga att för ernående av

högre pension taga särskild hänsyn till hans synnerligen väl vitsordade

arbete vid högre lärarinneseminariet.»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 6.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt biträdande

föreståndarinnan

vid högre

lärarinneseminariet

Hildur Djurberg.

[38.]

Departements•

ehefcn.

Enligt vad av handlingarna framgår, är adjunkten Lilljebjörn jämlikt

pensionslagens bestämmelser berättigad att vid sin avgång från

tjänsten uppbära en pension av 1,920 kronor. Då tillräckliga skäl icke

blivit anförda för en förhöjning av den honom lagligen tillkommande

pensionen och då icke heller i övrigt några särskilda omständigheter

förekommit, som påkalla en dylik höjning, har utskottet ansett sig böra

avstyrka bifall till ifrågavarande förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna riksdagens bifall.

41:o) 1 punkt 38 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 19 december 1913, föreslagit riksdagen medgiva, att biträdande

föreståndarinnan vid högre lärarinneseminariet, ämneslärarinnau

därstädes Hildur Djurberg må från och med månaden näst efter den,

varunder, efter utgången av juni 1914, hennes anställning vid seminariet

upphör, utöver henne tillkommande pension såsom ämneslärarinna, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en tilläggspension

av 290 kronor för år räknat.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ämnet

anfört följande:

»I en till läroverksöverstyrelsen insänd skrivelse har rektorn vid

högre lärarinneseminariet hemställt om utverkande åt biträdande föreståndarinnan

vid seminariet, ämneslärarinnan därstädes Hildur Djurberg

en förhöjd pension till belopp av 2,600 kronor årligen.

Till stöd för denna sin framställning har rektor anfört:

Hildur Djurberg hade tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet i egenskap

av biträdande föreståndarinna från och med höstterminen 1890. Vid hennes sannolika

avgång år 1914 skulle hon således hava att tillgodoräkna sig 24 tjänstår eller

21/„5 av den tid, som erfordrades för rätt till hel pension, och skulle därför hennes

pension enligt gällande bestämmelser komma att uppgå till omkring 2,300 kronor

årligen. Det syntes emellertid, som borde pensionsrätten för biträdande föreståndarinna

vid läroanstalten icke beräknas efter alldeles samma grunder som för övriga ordinarie

lärarinnor därstädes. Det vore nämligen självfallet, att man till föreståndare nebefattningen

måste söka förvärva en lärarinna med särskilt stor erfarenhet, en

erfarenhet, som man ej kunde påräkna hos en yngre kraft. Men med högre tillträdesålder

följde mindre utsikt att få så många tjänstår, som erfordrades för rätt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr tf.

39

till hel pension. Därför syntes de särskilda förhållanden, som måste spela in vid

val av föreståndarinna, också böra hava inflytande på pensionsfrågan.

Det vore en synnerligen lång och hedrande verksamhet, Hildur Djurberg

utövat vid seminariet som dess föreståndarinna. Hennes arbete hade ej i väsentlig

grad sports utåt. Så mycket mer hade hennes trägna verksamhet betytt för seminariets

inre liv, där hon under 24 år varit en ordnande och sammanhållande,

stödjande och hjälpande kraft. Det syntes rektor vara endast en gärd av billig rättvisa,

att hon vid sin avgång erhölle en pension, som ej enbart avmättes efter det antal

år, hon tjänstgjort, utan ock vittnade om uppskattning av det arbete, hon utfört.

Beträffande beloppets • storlek syntes det rektor åtminstone icke böra sättas lägre

än till 2,600 kronor årligen, nämligen dels 2,400 kronor, svarande mot hel pension

för ordinarie lärarinna vid läroanstalten med avlöning i högsta lönegraden, dels 200

kronor, svarande mot det förr i läroverkets ordinarie stat uppförda arvode, som

(jämte hyresersättning av 550 kronor) före år 1910 tillkom biträdande föreståndarinna

utöver hennes löneförmåner i egenskap av ordinarie lärarinna, men vilket belopp

numera ersatts av förhöjd hyresersättning.

Vid rektors skrivelse funnos fogade följande bilagor:

1) frejdbetyg, utvisande att Hildur Djurberg är född den 20 september 1851;

2) styrkt tjänsteförteckning, varav framgår, att hon år 1885 utexaminerats

från högre lärarinneseminariet, att hon tjänstgjort dels såsom föreståndarinna vid

Kristinehamns elementarläroverk för flickor från och med höstterminen 1885 till

och med vårterminen 1890 och dels som biträdande föreståndarinna vid högre

lärarinneseminariet från och med höstterminen 1890, samt att hon icke innehade

annan statens tjänst eller åtnjöte pension för sådan tjänst;

3) ett av rektorn vid seminariet den 28 oktober 1913 utfärdat tjänstgöringsbetyg,

vari han vitsordar,

att Hildur Djurberg, som den 24 februari 1890 förordnats till lärarinna och

biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet, från och med den 1 juli

1890 tjänstgjort och fortfarande tjänstgjorde i dessa egenskaper, varjämte hon under

höstterminen 1898, läsåren 1903—1904 och 1909—1910 samt höstterminen 1913

delvis uppehållit lektorsbefattning vid seminariet och tillika alltsedan början av

höstterminen 1905 tjänstgjort i egenskap av inspektris i seminariets hushållsskola,

samt

att Hildur Djurberg, som under hela sin tjänstetid icke åtnjutit någon tjänstledighet,

vid sin tjänstgöring städse med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden

samt att hon fört en hedrande vandel;

4) ett av kamreraren hos direktionen över Stockholms stads undervisningsverk

den 10 november 1913 utfärdat intyg, vari vitsordas, att Hildur Djurberg,

jämlikt vederbörlig hos direktionen förd liggare, icke häftade för någon ogulden

pensionsavgift.

Med utlåtande den 10 november 1913 har läroverksöverstyrelsen

till Kungl. Maj:t överlämnat nyss omförmälda handlingar och därvid

instämt i rektorns anhållan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Överstyrelsen har i sin skrivelse meddelat, att Hildur Djurberg, som uppnått

en levnadsålder av 62 år, erhållit överstyrelsens medgivande att kvarstå i sin befattning

som ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet intill utgången av juni

1914 samt avi överstyrelsen förordnats till biträdande föreståndarinna vid samma

seminarium till nämnda tidpunkt, att hon ingått på den år 1904 för seminariet

fastställda lönestaten samt att hon uppbure avlöning i högsta lönegraden såsom

lärarinna med 3,600 kronor årligen och dessutom såsom biträdande föreståndarinna

hyresersättning med 750 kronor årligen.

Därest Hildur Djurberg med utgången av juni 1914 avginge från sin befattning

som ämneslärarinna, skulle hon, som i egenskap av biträdande föreståndarinna

icke ägde åtnjuta andra pensionsförmåner än dem, som tillkomme henne såsom

ämneslärarinna, jämlikt gällande bestämmelser vara berättigad att uppbära pension

till ett belopp, som utgjorde 24 25 av hennes nuvarande lön 2,400 kronor, alltså

2,304 kronor eller med föreskriven avrundning uppåt 2,310 kronor.

Beträffande frågan, huruvida ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet,

vilken vid sin avgång innehade förordnande som biträdande föreståndarinna och

under längre tid innehaft förordnande i sådan egenskap, borde på grund därav tillerkännas

högre pensionsbelopp än blott och bart pensionsbeloppet för lärarinna,

funne överstyrelsen synnerligen billigt, om så skedde. Ifrågavarande föreståndarinnebefattning

måste ju anses vara av mycket stor betydelse och kräva särskilt framstående

egenskaper i olika avseenden hos innehavarinnan.

Överstyrelsen ville för jämförelses skull erinra därom, att högsta pensionsbeloppet

för en första lärarinna vid statssamskola för närvarande utginge med ett

belopp, som med 400 kronor överstege motsvarande belopp för en vanlig ämneslärarinna.

Ävenledes syntes i detta sammanhang kunna erinras därom, att 1912

års riksdag på framställning av Kung). Maj:t besluta höja pensionsunderlaget för

rektorer vid de allmänna läroverken och att nämnda höjning avsågs skola motsvara

en del av det av kommunerna åt rektor lämnade hyresbidraget eller av hyresvärdet

å den av kommunen åt rektor lämnade bostaden. Samma förmån hade 1913 års

riksdag tillerkänt rektor vid högre lärarinneseminariet.

Det arvode, en biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjöte

förutom sin avlöning som ordinarie ämneslärarinna, utgjorde enligt gällande

bestämmelser fri bostad eller hyresersättning med 750 kronor årligen. Det vore

enligt överstyrelsens förmenande lämpligt, om en del av nämnda arvodesbelopp finge

ingå i pensionsunderlaget för biträdande föreståndarinna, vilken vid sin avgång efter

uppnådd pensionsålder innehaft förordnande som sådan exempelvis i tio år, och det

syntes kunna ifrågasättas, om ej, med hänsyn tagen till förhållandet mellan avlöning

och pensionsunderlag i åtskilliga andra fall, detta tillägg a pensionsunderlaget borde

beräknas till åtminstone 400 kronor.

Vad nu emellertid Hildur Djurberg särskilt vidkomme, ifrågasattes för henne

endast en förhöjning av 290 kronor å det pensionsbelopp, vartill hon enligt gällande

bestämmelser vore berättigad. I likhet med vad rektorn i sin skrivelse framhållit

och under hänvisning i övrigt till vad av honom blivit anfört, ansåge även överstyrelsen,

att beviljandet av det för Hildur Djurberg ifrågasatta pensionsbeloppet

skulle innebära ett rättvist erkännande av hennes synnerligen förtjänstfulla verksamhet

såsom biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

41

Efter härå erhållen remiss har statskontoret den 25 november 1913

yttrat sig i ärendet och därvid anfört:

På grund av vad av handlingarna inhämtats samt med stöd av civila pensionslagen

§ 7 hemställde statskontoret, det Kungl. Maj:t täcktes förklara Hildur

Djurberg berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång från

tjänsten efter utgången av juni 1914 ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta

avkortad pension till belopp motsvarande 2i/« av pensionsunderlaget eller sålunda,

efter föreskriven avrundning, 2,310 kronor att utgå av förslagsanslaget till pensionering

av civila tjänstinnehavare.

Yad åter beträffade läroverksöverstyrelsens framställning om beredande åt

Hildur Djurberg i egenskap av biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet

av en tilläggspension utöver den henne såsom ämneslärarinna författningsenligt

tillkommande pensionen funne statskontoret tillräckliga skäl icke föreligga

för tillstyrkande av bifall till denna framställning.

Den omständigheten, att vid bestämmandet av pensionsunderlaget

för rektorn vid högre lärarinneseminariet ett visst belopp, 500 kronor,

beräknas med hänsyn till rektorns rätt till hyresersättning, för närvarande

1,700 kronor, torde icke utan vidare kunna tagas till intäkt för yrkandet

på särskild pensionsförmån för biträdande föreståndarinna vid seminariet.

Rektorn har i denna sin egenskap sig pension tillförsäkrad, och vid

bestämmandet av dess belopp har man funnit skäligt att taga hänsyn

till att i hans avlöningsförmåner ingår, förutom kontanta medel, rätt till

hyresersättning. För biträdande föreståndarinnan åter såsom sådan är

ej någon pensionsförmån utfäst.

Likväl kan jag ej undgå att fästa ett visst avseende vid att biträdande

föreståndarinnans hyresersättning verkligen utgör en särskild

avlöningsform för hennes arbete såsom föreståndarinna, detta i motsats

mot seminarielektorernas hyresbidrag, vilket tillkommit av andra skäl.

Fördenskull och då i ärendet vitsordats, att här är fråga om eu plikttrogen

och förtjänstfull livsgärning på en synnerligen ansvarsfull plats

och vid en läroanstalt av den vikt för hela vår kvinnliga undervisning

s<>m högre lärarinneseminariet, finner jag mig böra lämna rektorns och

överstyrelsens yrkanden mitt understöd.

Jag vill därför tillstyrka, att genom ett tilläggsbelopp till den

pension, som enligt gällande bestämmelser tillkommer Hildur Djurberg

såsom ämneslärarinna, skänkes ett rättvist erkännande åt de förtjänster,

hon inlagt om den kvinnliga lärarbildningen i sin särskilda egenskap

av biträdande föreståndarinna. Mot det belopp, 290 kronor, som i avseende

härå föreslagits av överstyrelsen, har jag ej anledning till erinran.

På sätt av handlingarna framgår, finnes för biträdande föreståndaBihung

till riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 käft. (Nr 6.) 6

UtikotUi.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

BanTcoutskottets utlåtande Nr 6.

Ant7.

pension åt

specialläraren

vid Tekniska

högskolan F.

0. A. Dahl.

[39.]

Departements
chefen.

rinnan vid högre lärarinneseminariet i hennes berörda egenskap icke

någon pensionsförmån utfäst. Vid sådant förhållande och då utskottet,

i likhet med statskontoret, funnit tillräckliga skäl icke föreligga för

beredande åt Hildur Djurberg av en tilläggspension utöver den henne

såsom ämneslärarinna författningsenligt tillkommande pensionen, 2,310

kronor, har utskottet icke kunnat tillstyrka bifall till framställningen.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag icke må

vinna riksdagens bifall.

42:o) I punkt 39 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att specialläraren i ornamentik vid tekniska

högskolan Frans Gustaf Abraham Dahl må från och med månaden näst

efter den, under vilken han avgår från sin anställning därstädes, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära — utöver

honom redan tillkommande pension å 3,500 kronor såsom före detta

förste intendent i överintendentsämbetet — en årlig pension av ytterligare

400 kronor.

Till det under nästföregående punkter omförmälda statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden har departementschefen yttrat följande.

»I en till styrelsen för tekniska högskolan ställd skrivelse har

specialläraren i ornamentik vid nämnda högskola, f. d. förste intendenten

vid överintendentsämbetet, vice professorn Frans Gustaf Abraham Dahl

hemställt, huruvida vid hans avskedstagande pension av statsmedel kunde

beredas honom till belopp, som styrelsen funne lämpligt föreslå.

Med utlåtande den 13 september 1913 har styrelsen för tekniska

högskolan överlämnat ifrågavarande framställning och därvid erinrat:

Sedan år 1877 hade Dahl tjänstgjort såsom extra lärare i ornamentik vid

högskolan mot en avlöning av 1,350 kronor för år till och med år 1912 och sedan

dess mot en avlöning av 1,800 kronor för år. Han hade utan tjänstledighet städse

skött denna sin tjänstgöring med utmärkt nit och utmärkt skicklighet. På grund

härav hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte bereda Dahl, som, enligt vad

han meddelat, åtnjöte pension såsom före detta förste intendent med 3,500 kronor

för år, en årlig pension av 1,350 kronor, då han lämnade sin tjänst vid högskolan.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Dahl är född

den 13 februari 1835 samt att han den 24 november 1883 utsågs till

s. 43 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlutande Nr 6.

43

vice professor i byggnadskonst vid akademien för de fria konsterna men

aldrig varit inkallad i tjänstgöring och således ej åtnjutit vare sig lön

eller arvode i denna egenskap.

Över förevarande ansökning har statskontoret den 8 november

1913 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört:

Av de å tekniska högskolans avlöningsstat upptagna lärartjänsterna vore

endast professors- och lektorstjänstema förenade med pensionsrätt: övriga lärare å

denna stat, såsom uppbärande endast arvode, saknade dylik rätt. Sökanden vore

således icke berättigad till pension, utan erfordrades för beredande av pension åt

honom framställning till riksdagen.

Sökanden hade uppnått en ålder av 78 år, hade i 36 år innehaft nu ifrågakomna

befattning samt uppbure å densamma ett arvode av 1,800 kronor. Med

hänsyn till sökandens långa och mycket väl vitsordade tjänstgöring vid tekniska

högskolan ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att någon pension även å denna

befattning måtte beredas sökanden, ehuru han redan förut å allmänna indragningsstaten

uppbure 3,500 kronor i pension såsom f. d. förste intendent i överintendentsämbetet.

Statskontoret hemställde fördenskull, att med tillämpning av grunderna för

16 § 2:o) i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober

1907, sådan denna paragraf lydde enligt lag den 17 juni 190*, Kungl. Maj:t täcktes

genom framställning till riksdagen bereda Dahl på grund av hans anställning vid

tekniska högskolan pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 400 kronor

årligen.

Av min nu lämnade redogörelse framgår, att Dahl vid tekniska

högskolan innehar befattning såsom speciallärare i ornamentik. Till de

vid nämnda högskola anställda speciallärarna, vilka intill högskolans år

1911 beslutade omorganisation benämndes extra lärare, har avlöningen

alltjämt utgått i form av arvode. För nu ifrågavarande befattning utgör

arvodet numera 1,800 kronor. Därest Dahl varit berättigad att såsom

innehavare av denna befattning uppbära pension, skulle det årliga pensionsbeloppet

därför, med hänsyn till att han redan innehar annan pension,

enligt gällande lagbestämmelser hava uppgått till 400 kronor eller

det belopp, som av statskontoret föreslagits.

Den långa och väl vitsordade tjänstgöring, Dahl, enligt vad vederbörande

betygat, fullgjort vid tekniska högskolan, synes mig vara ett

starkt skäl för att åt honom också beredes den fördel, som åtnjutandet

av en pension innebär. För denna min uppfattning talar ytterligare

den omständigheten, att, såsom jag inhämtat, Dahl särskilt under de

tidigare aren av sin tjänstgöring gjort rent personliga och för en lärare

med hans jämförelsevis ringa avlöning helt visst rätt kännbara uppoffringar

för anskaffande av erforderlig undervisningsmateriell, vilket varit

till stort gagn för undervisningen i hans ämne.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Ang.

pension åt

Över
lärarinnan

vid tekniska

skolan i Stockholm

Anna

Ro8enqren.

[40.]

Ang.

pension åt

vaktmästaren

B. Holmqvist,

[41.]

Då Dahl såsom innehavare av ifrågavarande lärarebefattning vid

tekniska högskolan, enligt vad av handlingarna framgår, icke författningsenligt

är berättigad till pension och då han såsom f. d. förste intendent

i överintendentsämbetet redan kommit i åtnjutande av en pension å

3,500 kronor, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till framställningen

om beviljande av en ytterligare pension åt Dahl.

Utskottet får förty hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag icke må

av riksdagen bifallas.

43:o) I punkt 40 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att överlärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm

Anna Rosengren må från och med månaden näst efter den, under

vilken hon upphör med sin verksamhet vid nämnda skola, under sin

återstående livstid uppbära pension å allmänna indragningsstaten till

belopp av 1,080 kronor årligen.

I fråga om de till stöd för denna framställning anförda skälen

tillåter sig utskottet hänvisa till det under nästföregående punkter

åberopade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 49).

Med tillstyrkande av bifall till ifrågavarande framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att överlärarinnan

vid tekniska skolan i Stockholm Anna Rosengren må

från och med månaden näst efter den, under vilken

hon upphör med sin verksamhet vid nämnda skola,

under sin återstående livstid uppbära pension å allmänna

indragningsstaten till belopp av ettusenåttio kronor

årligen.

44:o) I punkt 41 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Malmö Bengt Holmqvist må från och med månaden näst efter den, i

vilken han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp

av 500 kronor årligen.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 19 december 1913 (10 h. t. sid 51).

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

45

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

högre allmänna läroverket i Malmö Bengt Holm qvist

må från och med månaden näst efter den, i vilken

han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp av femhundra kronor årligen.

45:o) I punkt 42 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid Katarina realskola i

Stockholm Margareta Nordlund, född Andersdotter, må från och med

månaden näst efter den, under vilken hon bliver entledigad från vaktmästarbefattningen

vid sagda skola, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Utskottet, som i fråga om den i ämnet förebragta motiveringen får

hänvisa till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 19 december

1913 (10 h.-t. sid. 53), hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

Katarina realskola i Stockholm Margareta Nordlund,

född Andersdotter, må från och med månaden näst

efter den, under vilken hon bliver entledigad från

vaktmästarbefattningen vid sagda skola, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension av fyrahundra kronor.

46:o) I punkt 43 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att direktören för åkerbrukskolonien Hall Fredrik

Funt må från och med månaden näst efter den, vari han efter uppnådda

63 levnadsår avgår från sin ifrågavarande befattning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 4,000 kronor.

Statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 19 december 1913

innehåller i detta ärende följande uttalande av departementschefen.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

Margareta

Nordlund.

[42.]

Ang.

pension dt

direktören'' för

åkerbrukskolonien

Hall

F. Vant.

[43.]

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande AV 6.

Departements•

chefen.

»I eu till Kungl. Maj:t ställd ansökning har styrelsen för föreningen

till minne av konung Oscar I och drottning Josefina anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes bereda direktören för föreningens åkerbrukskoloni Hall

Fredrik Fant en ärlig pension av 4,000 kronor att av honom uppbäras

från och med månaden näst efter den, då han efter uppnådda 63 levnadsår

erhåller avsked från direktörsbefattningen.

Till stöd för framställningen har styrelsen anfört:

Fant, som är född den 6 mars 1852 och år 1870 avlade mogenhetsexamen

vid högre allmänna läroverket i Uppsala, inträdde i statens tjänst den 29 maj 1874,

då han av fångvårdsstyrelsen förordnades till skolföreståndare vid fängelserna å

Långholmen. Den 4 november 1878 konstituerades han till bevakningsbefälhavare

vid kronohäktet å Långholmen. Från denna befattning erhöll han på begäran avsked

den 1 augusti 1888, sedan han från och med den 1 februari 1882 utan avbrott

åtnjutit ledighet för tjänstgöring såsom direktör vid åkerbrukskolonien Hall, vilken

sistberörda befattning han alltsedan nämnda den 1 februari 1882 innehaft.

Kolonien Hall, som tillkommit på enskilt initiativ och genom enskild offervillighet,

har till uppgift att tillgodose ett viktigt statsändamål och har under sitt

nära 38-åriga arbete kunnat utföra en för samhället i hög grad gagnande verksamhet.

Ledningen av en så betydande anstalt har ställt mycket stora krav på

dess föreståndare. Det har varit hans uppgift att leda, ordna och övervaka uppfostringsarbetet

för den stora skara av vanartade gossar, som varit anförtrodd åt

anstaltens vård, och att därvid vinnlägga sig om att själv lära känna dem alla

samt med kännedom om deras individuella anlag söka på dem utöva en uppfostrande

inverkan. Det har ålegat honom att oavlåtligen tillse, att de många befattningshavarna

vid kolonien nitiskt och med förstånd fullgöra de var och en av dem tillkommande

uppgifter; därjämte har han haft att övervaka skötseln av anstaltens

jordbruk och att handhava den betydande förvaltningen i övrigt. Det torde vara

sällan, man finner hos en person förenade de egenskaper, som erfordras för att

tillfredsställande fylla en plats, på vilken man ställer så mångskiftande anspråk.

Det har emellertid lyckats Fant att såväl under anstaltens krävande utvecklingsår

som sedan under lång tid på ett framgångsrikt sätt leda denna anstalt samt där

alltjämt genomföra förbättringar såväl i uppfostringsarbetet som i yttre anordningar.

Att Fant på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött sin befattning, vill styrelsen på

grund av långvarig kännedom om förhållandena vitsorda, och samma omdöme har

uttalats av de många sakkunniga personer, som tagit kännedom om verksamheten

vid Hall.

Då Fant, som uppnått den ålder, att man kan tänka sig, att den tid ej är

så avlägsen, då hans krafter ej längre räcka till för det slitande arbetet å denna

plats, vars innehavare ej lämpligen kunnat beredas tillfälle till åtnjutande av årlig

semester, måste styrelsen givetvis söka bereda honom rätt till pension vid avskedstagandet.

Och då föreningens tillgångar icke medgiva bestridandet av den därmed

förenade utgiften, lärer ej annan utväg stå till buds än att äska pensionens utgående

av allmänna medel. Detta synes med så mycket större skäl kunna ske, då Fants

verksamhet ägnats åt främjande av ett viktigt statsändamål, vilket, om det ej av

föreningen tillgodosetts, måst av statsverket bekostas, och då han för att, efter

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bank''^utskottets utlåtande Nr 6.

47

anmodan av dåvarande chefen för fångvårdsstyrelsen, övertaga sin nuvarande befattning

lämnade sitt arbete i statens tjänst och därmed en säker utsikt till befordran,

och rätt till pension.

Da för tillfredsställande ledning av anstalten och ej minst för disciplinens

upprätthållande bland den vanartiga ungdom, som skall där uppfostras, det är av

vikt, att föreståndaren är i besittning av oförminskad arbetskraft och spänstighet

samt behåller oförminskat intresse för sitt kall, är det angeläget, att Fant beredes

möjlighet att avgå från befattningen, innan hans krafter försvagats. Styrelsen

anser därför, att pensionsåldern för honom, liksom för innehavarna av vissa andra

allmänna befattningar, bör inträda tidigare än den för civila tjänstemän i regeln

bestämda; och att pension må kunna utgå från och med den tid, då Fant uppnått

63 år, då han kommer att innehava i statens och föreningens tjänst tillhopa i det

närmaste 41 tjänstår.

Vad pensionens belopp beträlfar torde denna, då Fants lön, utom bostad och

andra naturaförmåner, utgjort 6,000 kronor, böra bestämmas till 4,000 kronor, vilket

synes så mycket skäligare, som Fant, därest han kvarstått i fångvårdens tänst,

utan tvivel nått en befattning, som medfört pension till detta belopp. Enligt den

av 1910 års riksdag för fångvårdsstaten antagna avlöningsstaten åtnjuta direktörerna

vid centralfängelset å Långholmen och vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, efter

intjänta ålderstillägg, samma kontanta avlöning samt Fant Såväl nämnda direktörer

som direktörerna vid övriga centralfängelser äro efter ålderstilläggens och fulla

tjänstårs ernående tillförsäkrade pension av 4,000 kronor årligen.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 20 november 1913

yttrat:

Ehuru icke statsinstitution i egentlig mening, hade dock åkerbrukskolonien

Hall till uppgift att främja ett viktigt statsändamål, vilket, om det icke på annat

sätt tillgodosetts, med största sannolikhet måst bekostas av statsverket.

Den krävande befattningen såsom koloniens direktör hade Fant, enligt vad

styrelsen för föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josefina vitsordade,

på ett synnerligen förtjänstfullt sätt under en lång följd av år skött, varför

det syntes statskontoret rättvist att åt Fant, när hans krafter icke längre räckte

till för utförande av det med direktörsbefattningen förenade ansträngande arbetet,

bereddes pension av statsmedel, särskilt vid det förhållande att han lämnat innehavd

befattning vid fångvården och befordringsutsikter därstädes för att helt kunna ägna

sig åt skötseln av åkerbrukskolonien Hall.

Det föreslagna pensionsbeloppet, 4,000 kronor, syntes i förhållande till den

av Fant åtnjutna avlöningen vara väl avvägt, och finge statskontoret fördenskull

hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Fant finge från

och med månaden näst efter den, vari han efter uppnådda 63 levnadsår avginge

från befattningen, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 4,000 kronor.

I likhet med statskontoret anser jag, att Fants verksamhet såsom

föreståndare för åkerbrukskolonien Hall varit av sådan art, att pension

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutsbdtets utlåtande Hr 6.

av statsmedel bör beredas honom. Jag har icke något att erinra mot

storleken av det begärda pensionsbeloppet, 4,000 kronor, och anser

lämpligt, att pensionen må kunna utgå efter uppnådda 63 levnadsår. I

sistberörda hänseende tillåter jag mig erinra dels därom, att Fant då

skulle hava i det närmaste 41 tjänstår i statens och föreningens tjänst,

dels ock därom, att enligt civila pensionslagen åtskilliga befattningshavare

äro berättigade till pension redan vid 62 levnads- och 30 tjänstår.»

utskottet. Även utskottet finner goda skäl anförda för beviljande åt Fant av

en statspension: och synes med hänsyn till den krävande befattning

han under en lång följd av år innehaft samt hans därunder uppburna

avlöningsförmåner icke något vara att erinra mot det av Kungl. Maj:t

föreslagna beloppet.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att direktören för

åkerbrukskolonien Hall Fredrik Fant må från och med

månaden näst efter den, vari han efter uppnådda 63

levnadsår avgår från sin ifrågavarande befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av fyra tusen kronor.

VII. Ang. jordbruksdepartementet.

Ang. 47:o) I punkt 44 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
Pd”kartografen

slagit riksdagen medgiva, att förre kartografen vid rikets allmänna kartb.

Lindegrens verk Brynte Lindegrens änka Anna Maria Lindegren, född Fågelberg,

Häri!-Linde- må från och med den 1 oktober 1913 under sin återstående livstid, så

gren. länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragnings[44.

] staten uppbära en årlig pension av 400 kronor.

I fråga om de till stöd för framställningen anförda skälen får

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 19

december 1913 (10 h. t. sid. 112).

Utskottet har icke funnit något att erinra mot ifrågavarande

framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att förre kartografen

vid rikets allmänna kartverk Brynte Lindegrens änka

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 6.

49

Anna Maria Lindegren, född Fågelberg, må från och

med den 1 oktober 1913 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av fyrahundra kronor.

48:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 24, av herr friherre C. J. Beck-Friis, och den andra inom

andra kammaren, nr 77, av herr K. Starbäck, med instämmande i

motionens syfte av herr P. Hellström, har hemställts, »att riksdagen ville

tillerkänna f. d. föreståndaren professor Jakob Eriksson pension av

5,600 kronor».

Motiveringen är av följande lydelse.

Ang.

förhöjd pension

åt professorn

J. Eriksson.

»Den 30 september förlidet år uppnådde dåvarande föreståndaren för centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelning för lantbruksbotanik,

professorn Jakob Eriksson föreskriven pensionsålder, 65 år, och erhöll den 17 därpå

följande oktober begärt avsked med rätt till en pension av 4,000 kronor.

Med denna avgångs- och pensionsfråga äro emellertid förknippade omständigheter

av den art, att jag för densamma vågar påkalla riksdagens uppmärksamhet.

Professor E. inträdde i statens tjänst den 15 oktober år 1874, i det han då

utnämndes till docent i botanik vid Lunds universitet. Året därpå förordnades han

den 27 december till adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm samt ett år

senare, den 17 december 1876, jämväl till botanist vid kungl. lantbruksakademiens

experimentalfält. I sistnämnda egenskap var E. assistent åt föreståndaren för därvarande

agrikulturkemiska försöksanstalt, hade tjänstgöring å platsen 3 månader på

sommaren samt uppbar ett arvode av 1,000 kronor pr år. År 1886 upprättades

en självständig växtfysiologi försöksanstalt därsammastädes och blev E. föreståndare

för denna anstalt, på samma gång som han lämnade sin lärareplats. Slutligen

utnämndes E. den 28 september 1906 att från och med den 1 januari 1907

vara föreståndare för avdelningen för lantbruksbotanik vid den då nyupprättade centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet.

På grund av vid riksdagen fattat beslut skulle tillkomma föreståndare rätt

till pension efter uppnådda 67 levnads- och 35 tjänsteår. Det sålunda föreskrivna

antalet tjänsteår skulle E. vid sitt förestående avskedstagande ha överskridit.

Han skulle nämligen då ha kunnat uppvisa 41 år i statens tjänst.

Annorlunda gestaltade sig åter förhållandena för övriga vid centralanstalten

anställda, pensionsrätt tillerkända tjänstemän. Vid anställd efterforskning visade

sig, att det övervägande flertalet bland dem vid uppnåendet av 67 levnadsår ej

skulle fylla måttet av 35 tjänsteår. Under sådana förhållanden ansågs det, för

erhållande och bibehållande av erforderlig tjänstepersonal vid centralanstalten, nödvändigt

att hos Kungl. Maj:t utverka ändring uti de föreskrivna pensionsförhåilandena.

Initiativet härtill togs av de för saken närmast intresserade tjänstemännen vid

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 höft. (Nr 6.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

anstalten, vilka uppsatte en skrivelse i ärendet, avsedd att inlämnas till anstaltens

styrelse, för att av denna vidare befordras. E. blev anmodad att jämväl underteckna

denna skrivelse, och han skrev även, ehuru ej för egen person av saken

intresserad, för kamratskaps skull sitt namn under densamma. Enligt inhämtad

upplysning av professor E. hade han vid dessa förhållanden grundad anledning

att tro, att en av honom framställd anhållan att för sin del få under förutsättning

av oförminskad arbetskraft kvarstå till sitt 67:de år skulle ha all utsikt att

vinna gehör.

Under sådana förhållanden hade E. ingen anledning att finna sig annat än

tillfredsställd, för yrkesbrödernas skull, då Kungl. Maj:t och riksdagen år 1911 nedsatte

pensionsåldern till 65 levnads- och 25 tjänsteår.

Först på våren 1912 började E. få en förkänning av vad 1911 års beslut

kunde komma att för honom innebära. Sedan E. uti kungl. statskontoret erhållit

upplysning därom, att 1911 års beslut innebar, ej såsom stadgat är för riksmusei

intendenter, att rätt till pension inträder vid 65, men skyldighet att avgå vid 67

levnadsår, utan att 65 år var den fastställda åldersgränsen, insåg han, att för tillstånd

att kvarstanna till 67 års ålder erfordrades en underdånig framställning till

Kungl. Maj:t.

Samma års höst ingick budskapet därom, att Kungl. Maj:t komme att till

riksdagen frambära proposition om lönereglering åt centralanstaltens tjänstepersonal.

Sådan proposition blev också framlagd och av riksdagen godkänd att träda i kraft

den 1 januari 1914. Denna lönereglering innebar bland annat, att pension för

föreståndare från och med sistnämnda dag komme att utgå med ett belopp av

5,600 kronor.

På grund av sin länge närda önskan att i tjänsten kvarstå intill fyllda 67

år ingav E. i januari månad 1913 till Konungen en underdånig skrivelse i ärendet.

Däri anför E. såsom huvudskäl för sin ansökan, att han behövde dessa tvenne ar

för att fullfölja och avsluta sedan längre eller kortare tid pågående undersökningar

över ett flertal förut föga eller alls icke kända sjukdomar hos olika slag

av kulturväxter, vilka arbeten ej kunna utföras av annan person än den, som

börjat arbetet, och därtill för sitt utförande förutsätta tillgång till laboratorium,

växthus och bibliotek. Till denna sin underdåniga ansökan anhöll E. om styrelsens

benägna förord.

Den 31 januari höll styrelsen sammanträde. De närvarande styrelseledamöterna

avstyrkte E:s ansökan. Såsom skäl för avstyrkan anföres väsentligen,

tätt det skäl, som föranlett pensionsålderns nedsättning från 67 till 65 år, eller att

arbetsenergien och ofta även arbetsförmågan vid denna ålder i regel vore så nedsatt,

att vederbörande tjänstemans ersättning med yngre, arbetskraftigare person

för den till tjänsten hörande verksamhetens energiska bedrivande även i avseende

på centralanstaltens verksamhet syntes vara så tungt vägande, och den förmån, som

för centralanstalten vunnits genom den år 1911 av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade

nedsättning av pensionsåldern från 67 till 65 år, vore så avgjord, att något

undantag från denna bestämmelse icke borde medgivas utan särdeles starka grunder,

såsom att icke utsikt funnes att kunna erhålla fullt kompetent efterträdare; samt

att detta sistnämnda förhållandet ej i detta fallet vore att befara.

På grund av detta styrelsens avstyrkande utlåtande resolverade Kungl. Maj:t

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 51

den 11 april 1913, att densamma ej funnit skäl bifalla den av E. gjorda framställningen.

Undertecknad, som sedan många år tillbaka följt professor Eriksson uti hans

gagnande verksamhet å det område, där han satts att verka, vågar härmed förelägga

riksdagen, huruvida det ej vore med billighet och rättvisa överensstämmande

att låta E. komma i åtnjutande av den högre pension, vartill han 3 månader senare

skulle ägt laglig rätt. Bestämmande för min synpunkt i detta fall har varit E:s

från alla håll inom som utom vårt land erkänt störa förtjänst. Jag tillåter mig

härutinnan erinra om följande faktiska förhållanden.

1) E. har varit i statens tjänst i 39 år, därav 37 i jordbrukets.

2) E. är grundläggare av den försöksanstalt, vars föreståndare han varit,

och har genom sina där utförda, i flera fall epokgörande arbeten förvärvat åt denna

anstalt anseende över hela fackvärlden, anseende såsom en av nutidens genom

mängden och arten av där utförda arbeten allra främsta, vadan den ock fått i

många fall tjäna såsom mönster vid nya anordningar i andra länder.

3) E. har utövat en högst betydande författareverksamhet. Han har under

årens lopp utgivit inemot 300 större och mindre arbeten inom olika grenar av den

på jordbruket och trädgårdsskötseln tillämpade botaniken.

4) E. är en framstående kämpe för ett internationellt samarbete för bekämpande

av växtsjukdomar^ och har genom denna frågas frambärande lyckats

åt denna viktiga fråga vinna en avsevärd framgång i många främmande länder

och har därunder fått se frågan om kampen mot växtsjukdomarne i vidsträcktare

mån, än man från början tänkt sig, upptagen för internationella lantbruks-institutets

i Rom arbetsprogram.

5) E. är ännu fullt arbetsduglig och sysselsatt med mycket viktiga arbeten

på sitt område.»

Enligt pensionslagens bestämmelser inträder pensionsrätt för föreståndaren

vid centralanstalten för försöksväsendet å jordbruksområdet

vid 65 levnads- och 25 tjänstår. I överensstämmelse härmed beviljades

professor Eriksson vid sin avgång från tjänsten under förliden höst

pension till belopp av 4,000 kronor.

Då utskottet icke funnit tillräckliga skäl hava anförts för beviljande

åt Eriksson av en förhöjd pension, har utskottet icke kunnat biträda

motionärernas förslag, utan hemställer

att ifrågavarande motioner, I: 24 och II: 77, icke

måtte av riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang.

anslaget till

allmänna

mdragningsstaten.

(45.]

49:o) Kungl. Magt har i punkt 45 under tionde huvudtiteln föreslagit,

att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte upptagas till

2,349,123 kronor.

Chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet över

finansärenden den 14 januari innevarande år anfört följande:

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande

riksstat upptaget till 2,401,095 kronor.

Utgifterna från detta anslag hava i runda tal nedannämnda år

uppgått till följande belopp:

år 1904

» 1905.

» 1906.

» 1907.

» 1908.

» 1909.

» 1910,

» 1911.

» 1912.

kronor 2,299,200: —

» 2,403,800: —

» 2,488,900: —

» 2,596,600: —

» 2,609,600: —

» 2,483,200: —

» 2,420,000: —

» 2,336,200: —

» 2,208,600: —

Enligt vad jag inhämtat ärnar chefen för civildepartementet föreslå

Eders Kungl. Magt att förelägga innevarande års riksdag en proposition

rörande omorganisation av och lönereglering för fögderiförvaltningen,

vilken proposition avser, bland annat, en till 356,400 kronor beräknad

ökad belastning av anslaget till allmänna indragningsstaten. Härtill bör

vid beräknandet av detta anslag för år 1915 givetvis tagas hänsyn.

Å andra sidan har man anledning att beakta, hurusom utgifterna under

anslaget på senare tid kännetecknats av en bestämd nedåtgående tendens.

Desamma hava under åren 1908—1912 befunnit sig i jämnt sjunkande

med i avrundat medeltal för år 100,250 kronor. Trots det nyssnämnda

ökade kravet på anslaget torde sålunda någon höjning av detsamma

icke behöva ifrågakomma. Anslaget synes i stället kunna minskas

med ett belopp, som för jämnande av huvudtitelns slutsumma upptages

till ............................................................................... kronor 51,972

eller från................................................................................. » 2,401,095

till............................................................................................. » 2,349,123.»

över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva

yttrande; vilket utskottet skolat härmed för riksdagen

anmäla.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

53

50:o) Beträffande de ordinarie anslag, vilka icke blivit här ovan

särskilt omförmälda, har någon förändring icke ifrågasatts; och får utskottet

alltså hemställa,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit

här ovan ifrågasatt, må i 1915 års riksstat upptagas

med oförändrade belopp.

Stockholm den 21 februari 1914.

Ang.

ordinarie

anslag.

På bankoutskottets vägnar:

I. yon STAPELMOHR.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Reservation.

Vid punkt 46:o), angående pension åt direktören för åkerbrukskolonien

Hall F. Fant:

av herrar Holmquist, Gelotte, Söderberg, Kristensson, Carlson i Herrljunga

och Hagberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Åven utskottet finner goda skäl anförda för beviljande åt Fant av

en statspension. I tjänsteställning torde hans innehavda befattning vara

närmast jämförbar med direktörens för Bona tvångsuppfostringsanstalt.

För sistnämnda befattning skulle pensionsbeloppet, därest han vore uppförd

å ordinarie stat, utgöra 4,000 kronor. Emellertid har Fant icke

såsom fallet är med föreståndaren för Bona fått vidkännas några pensionsavgifter,

vid vilket förhållande utskottet anser, att pensionen bör sättas

något lägre eller i förevarande fall till 3,600 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att direktören för

åkerbrukskolonien Hall Fredrik Fant må från och med

månaden näst efter den, vari han efter uppnådda 63

levnadsår avgår från sin ifrågavarande befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av tretusen sexhundra

kronor.

Herr Wijk har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen

av de under punkterna 1—26, 28, 29, 31—45 och 47—50 omförmälda

frågor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

55

Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.

Pensionsväsendet.

A. Civila pensionsväsendet.

slagsanslag ...................................

Förvaltningsbidrag till en ny enke och pupillkassa

för civilstaten .......................

förslagsanslag .

anslag .....

bidrag till sju

slagsanslag

Barnmorskornas pensionering:

Till bestridande av statens bidrag till pensionering

av barnmorskor, förslagsan
-

Till gäldande av kostnaden för förvaltningen

av barnmorskornas pensionsanstalt

förslagsanslag, högst.....................

Handelsflottans pensionsanstalt:

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt,

förslagsanslag....................................

Förbättring av pensioneringen från handelsflottans

pensionsanstalt, förslagsanslag

...................................................

Förbättring av pensioneringen inom de tre

första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt

.......................................

Bidrag till pensionering av änkor och barn

efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,

seminarier m. m......................

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor |ö.

Kronor

ö.

1,550,000

—

—

—

35,000

—

—

—

—

—

—

15,000

—

—

—

—

—

—

—

25,000

—

—

—

—

—

—

6,700

—

—

—

1

30,000

—

—

—

11,000

_

—

_

41,000

101,000

—

—

31,000

—

—

—

31,000

_

101,000

62,000

_

144,554

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande fir 6.

1

1

12

13

14

15

16

17

18

19

20

Bidrag till pensionering av den kvinnliga!

lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter,

förslagsanslag.......................................

Bidrag till dövslumlärarnas pensionsanstalt,

förslagsanslag......................................

Folkskollärares pensionering:

Bidrag till folkskollärares pensionering......

Till beredande av understöd åt vissa äldre

behövande, med låg pension avgångna

folkskollärare och folkskollärarinnor......

Till extra pensionsavgifter till folkskol- lärarnas pensionsinrättning, förslagsan-

slag..........................................-........

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupill- kassa .. .........................................

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor |

ö.

Kronor 1

ö.

681,892

73,725

_

36,637

104,000

68,000

35,000

755,617

3.000

5.000

—

140,637

3,400

—

Till utdelande av tillfälliga understöd åt pen- sionerade kronojägare, förslagsanslag ......

Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrätt-

ning......................................................

Till bestridande av statsverket på grund av

lagen angående olycksfall i arbete åliggande

utgifter för livräntor m. m., förslagsanslag

—

-

—

Säger för civila pensionsväsendet

2,784,871

—

206,037

-

B. Militära pensionsväsendet.

Arméns pensionskassa:

1

Ersättning för mistade löneinnehållningar...

4,640

—

—

—

2

Ersättning för nådårs- och begravningshjälps-

besparingar .....................................

28,080

—

—

3

Bidrag till pensionering av änkor och barn

efter befäl och underbefäl med vederlikar

vid armén ..........................................

122,190

—

—

—

4

Till förstärkande av det i 1914 års rikssta!

uppförda anslag för bidrag till pensio-

nering av änkor och barn etter befäl och

1

underbefäl med vederlikar vid nrmén......

—

—

738

5

Till upprätthållande av armens pensions-

kassas egen pensionering med fastställda

pensionsbelopp samt till fyllnadspensio-

ner, förslagsanslag..............................

—

3,300,000

6

Till utdelande av tillfälliga understöd åt

avskedade underofficerare och vederlikar

vid armén, förslagsanslag .................

—

22,000

—

154,910

—

3,322,738

7

Vadstena krigsmanshuskassa ....................

—

—

243,640

—

—

-

8

Bidrag till ersättning i anledning av kropps-

skada, ådragen under militär tjänstgöring

1 -

| -

I*"

30,000

—

—

—

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

57

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

Förhöjning i gra tialen åt avskedat manskap1)

Till tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvakt- mästare ................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för minskade inkomster:

Till pensionsfonden ............... 36,320: —

Till gratialfonden .................. 16,650: —

Bidrag till flottans pensions- kassas gratialfond............... 26,300: —

Till förstärkande av det i 1914 års riksstat

uppförda anslag för bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond.....................

Till pensionering av flottans befäl och un- derbefäl med vederlikar, förslagsanslag

Till pensionering av flottans och lotsverkets

gemenskap, förslagsanslag1) ...............

Till tillfälliga understöd åt f. d. daglönare

vid marinen, förslagsanslag..................

Höjning i pensionskostnader m. m. för perso- nalen vid lots- och fyrinrältningen med liv-

räddningsanstalterna.............................

Invalidhusfonden ......................................

För blesserade Över- och underofficerare, re- servationsanslag ....................................

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Extra l

anslag

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

79,270

270,000

300,200

—

200

22,200

794,000

649,470

60,350

2,400

1,661

22,400

185,000

—

—

—

—

Säger för militära pensionsväsendet

1,934,770

—

3,531,799

—

C. Allmänna indragningsstaten.

1

Till diverse föremål, förslagsanslag1) .........

-

—

—

—

2,349,123

—

—

—

Summa!............

7,068,764

—

3,737,836

—

l) Beträffande detta anslag kommer utskottet framdeles att avgiva utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 8 sand. 5 höft- (Nr 6.)

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 A:10 Skrivelse till Konungen, angående vissa utgifter under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten