Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående utredning och förslag rörande revision av 23 kap. strafflagen.

1914-02-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 A:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående utredning och förslag rörande revision av 23 kap. strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1914 kl. 12 ra.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

May.t angående utredning och förslag rörande revision

av 23 kap. strafflagen.

Närvarande: Herrar Pettersson i Södertälje, Trana, Gezelius, Stärner, greve Lagerbjelke*,

Alexanderson, Johanson i Valared, L. Olsson i Hot, greve

Spens, Jansson i Edsbäcken, Olsson i See*, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist

i Stockholm*. Cederborg*, Persson i Norrköping och Holmdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 131, har herr Felix 1daturin hemställt, »att Riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Magt anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, i samband

med prövningen av de av konkurslagstiftningskomrnittén framlagda förslag

till ändringar i gällande konkurslagstiftning, taga i övervägande, huruvida

och i vad mån revision utöver vad av kommittén föreslagits bör vidtagas

av 23 kap. strafflagen, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,

vartill detta övervägande kan giva anledning».

Till stöd för sitt berörda yrkande har motionären anfört följande:

»Med skrivelse den 14 november 191.1 har den av Kungl. Maj:t tillsatta

kommittén för revision av gällande konkurslagstiftning till Kungl.

Maj:t överlämnat förslag till konkurslag och till lag om ackordsförhandling

utan konkurs ävensom till andra därmed sammanhängande författningar.

Bland sistnämnda författningsförslag finnes även förslag till lag om

ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen, vilket kapitel såsom bekant innehåller

straffbestämmelser för bedrägeri, oredlighet och vårdslöshet i konkurs.

De stadganden, som innefattas i förslaget till ändring i 23 kap.

strafflagen, utgöras dels av bestämmelser, vilka påkallas av förslaget til!

lag om ackordsförhandling, dels av ändringar i bestämmelserna i fråga

om rätt för den, som gjort sig skyldig till ansvar efter vissa av kapitlets

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 10 höft. (År 12.)

Motionen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

lagrum, att vinna befrielse därifrån genom att visa, det borgenärerna blivit

förnöjda och dels av ändringar i fråga om åtalsrätten.

De huvudsakliga stadgandena i 23 kap. ävensom de där befintliga

straffbestämmelserna hava däremot av kommittén lämnats orubbade.

I motiveringen till det av kommittén framlagda lagförslaget har

kommittén dock uttalat, att de i kapitlet gjorda bestämningarna av brottsbegreppen

enligt kommitténs uppfattning måste anses i flera delar otillfredsställande

och i sammanhang därmed förklarat det önskvärt, om dessa,

bestämningar kunnat samtidigt med omarbetning av konkurslagstiftningen

bliva föremål för en genomgripande revision.

Såsom anledning till att sådan revision det oaktat av kommittén ej

vidtagits har av kommittén anförts, att därest densamma företoges oberoende

av det igångsatta arbetet för reformeringen av strafflagen i dess

helhet det lätt kunde inträffa, att vid denna partiella reform tillämpades

grundsatser, som mindre väl överensstämde med den blivande strafflagens

system, varav åter kunde bliva följden, att en ny genomgripande omarbetning

av ifrågavarande kapitel inom en nära framtid bleve behövlig.

Utan att vilja bestrida, att en omarbetning av kapitlets bestämmelser

oberoende av den stora strafflagsreformen kommer att medföra svårigheter,

vågar jag dock hysa den uppfattningen, att förhållandena kräva, att sådan

omarbetning likväl bör av Kungl. Maj:t företagas i samband med prö%rningen

av de av kommittén framlagda förslagen till ändring i nu gällande

konkurslagstiftning.

De brister, som enligt mitt förmenande vidlåda 23 kap. strafflagen,

och vilka på sätt ovan nämnts även erkänts av konkurslagstiftningskommittén,

åro nämligen enligt min mening så avsevärda och i det ekonomiska livet

så ingripande, att kapitlets bestämmelser ej utan synnerlig våda kunna

i deras nuvarande skick vidare bibehållas.

Särskilt har jag mig bekant, att man inom affärsvärlden ofta gör

bistra erfarenheter i fråga om otillräckligheten av nu gällande bestämmelser

beträffande konkursförbrytelser, i det att handelsidkande personer med

fullkomligt ohållbar ställning utan fruktan för efterräkningar fortsätta sin

rörelse och, när den oundvikliga kraschen slutligen kommer, tillskynda

sina leverantörer kännbara förluster.

För den, som studerar de i Sveriges officiella statistik intagna redogörelser

för de åtal, som under senare åren anställts för konkursförbrytelser,

är det ej heller svårt att konstatera, att 23 kap. strafflagen är behäftad

med bristfälligheter av synnerligen allvarlig beskaffenhet.

I detta avseende torde det vara tillräckligt att endast peka på det

lätt märkbara förhållandet, att ett stort antal av de för det oftast före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

kommande konkursbrottet eller vårdslöshet mot borgenärer åtalade av domstolar^

friats från ansvar i saken.

Om än detta förhållande i åtskilliga fall dels haft sin grund däri,

att de anhängiggjorda åtalen ej fullföljts med erforderlig kraft och skicklighet,

dels ock däld att bristande bevisning förelegat, så torde man dock

kunna våga påstå att det antal fall, i vilka åtalen ogillats, är allt för avsevärt

för att ej ådagalägga, att friandet från ansvar i ej obetydlig män berott

på bristfälligheter i den nuvarande lagens bestämmelser.

Med vad ovan sagts har jag naturligtvis ej velat påstå, att de missförhållanden,

som av mig berörts, skola kunna avhjälpas endast och allenast

genom eu förändrad och efter nu rådande ekonomiska förhållanden bättre

avpassad strafflagstiftning.

Men det är min vissa övertygelse, att, därest sådan lagstiftning

åstadkommes, densamma skall vara ägnad att i verksam grad bidraga till

införande av den trygghet och stadga i de ekonomiska förhållanden, särskilt

inom affärsvärlden, som för varje rättänkande medborgare måste

framstå såsom ett oeftergivligt mål.

På grund av vad sålunda blivit anfört, tillåter jag mig härmed

väcka förslag därom, att 23 kap. strafflagen måtte omedelbart underkastas

revision och att förslag till sådan revision framlägges i sammanhang med

framläggandet av det av konkurslagstiftningskoinmittén utarbetade förslaget

till ändringar i konkurslagstiftningen i övrigt.

Det kan uppenbarligen ej ankomma å mig att här söka angiva den

riktning, i vilken den av mig ifrågasatta revisionen bör företagas, men jag

vill dock ej underlåta att uttala, att det enligt min uppfattning framför

allt gäller att affatta bestämmelserna om vad som är att hänföra till de

olika slagen av konkursförbrytelser så, att man verkligen med straff träffar

sådant görande och låtande, som enligt allmänt rättsmedvetande måste

anses brottsligt.

Härjämte synes mig böra tagas under omprövning, huruvida icke

allmänna åklagarens åtalsrätt bör utsträckas att gälla samtliga de i kapitlet

upptagna förbrytelserna.?

Såsom motionären erinrat, har konkurslagstiftningskommittén i sitt

den 14 november 1911 till Kungl. Maj:t avlämnade betänkande upptagit

förslag till vissa ändringar i 23 kap. strafflagen. Under uttalande av sin

uppfattning, att straffbestämmelserna för konkursförbrytelser väl kunde

tarva en mera genomgripande omarbetning, har kommittén av skäl, som

i motionen återgivits, funnit sig böra stanna vid en revision, för vars omfattning

hänsyn till nödig överensstämmelse emellan de straffrättsliga bo
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

stäminelserna och kommitténs förslag till lagstiftning å den egentliga konkursrättens

område i huvudsak varit bestämmande.

Med framhållande av att 23 kap. strafflagen i dess nuvarande skick

uti vissa viktiga hänseenden, som icke beröras av kommitténs ovannämnda

förslag, måste anses ganska ofullständigt motsvara den allmänna rättsuppfattningens

och det ekonomiska livets krav, har motionären hemställt, att

straffrätten i denna del måtte utan avvaktande av den allmänna strafflagsrevision,

till vilken kommittén hänvisat, underkastas väsentlig omarbetning.

Tillika har motionären framhållit såsom ett önskemål, att det lagstiftningsarbete,

som härav påkallas, måtte så bedrivas, att dess resultat

kunde föreligga till behandling i sammanhang med den tillämnade nya

konkurslagstiftningen.

Utskottet ansluter sig för sin del till motionärens åsikt om önskvärdheten

av att gällande bestämmelser angående konkursförbrytelser ersättas

av en lagstiftning, som bättre än den no varan de tillgodoser befogade

anspråk på fullständighet och effektivitet. Enligt utskottets mening höra

dock härvid även andra synpunkter än de som motionären anfört komma

under övervägande. Denna lagstiftningsuppgift kan tydligen icke lösas

utan föregående allsidig utredning och noggrant beaktande av det straffrättsliga

systemets ledande grundsatser. En partiell reform av den omfattning

och innebörd, här föreslås, är därför i och för sig vansklig och

bör enligt utskottets förmenande i allt fall icke företagas vid en tidpunkt,

då en allmän revision av strafflagen är under förberedelse. I detta hänseende

anser utskottet, att konkurslagstiftningskommittén anfört fullgiltiga

skäl för sin avvisande ställning; till frågan om eu vidsträcktare omarbetning

av 23 kap. strafflagen än vad som med nödvändighet påkallas av

förändringar i den övriga konkurslagstiftningen.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

140711

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.