Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 17 kap. 12 § handelsbalken.

1914-02-12 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 A:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 17 kap. 12 § handelsbalken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

i

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1914 kl, 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 17 kap. 12 §

handelsbalken.

Närvarande: Herrar Pettersson i Södertälje, Trana*, Gezelius, Stärner, greve Lagerbjelke*,

Alexanderson, Johanson i Valared*, L. Olsson i Hov, greve Spens,

Jansson i Edsbäeken, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Stockholm,

Cederborg *, Persson i Norrköping och Holmdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet kar till behandling förehaft en inom andra kammaren

av herr Rosarus Andersson i Skrädene väckt motion, nr 82, däri hemställts,

»att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i andra

stycket av 17 kap. 12 § handelsbalken, att den förmånsrätt, som där

omförmäles, må tillkomma jämväl enligt gällande författningar utgående

skogsaccis och skogsvårdsavgift^.»

Till stöd för sin berörda hemställan har motionären anfört följande:

»Genom lagarna den 18 september 1909 och den 11 oktober 1912

om skogsaccis m. m. har åt kommunerna beretts en inkomstkälla, som i

många fall redan är och med tiden borde bliva av allt större betydelse

för den kommunala finansförvaltningen. Att denna accis till sin natur

är en skatt, lärer icke kunna bestridas. Då härtill kommer, att jämlikt

gällande bestämmelser accisen skall beräknas vid uppgörandet av de årliga

inkomst- och utgiftsförslagen inom kommunerna, synes det rimligt

och önskvärt, att den trygghet för att de beräknade inkomsterna vork
Bihang

till riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 3 käft. (Nr 4.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 4.

ligen inflyta, som genom formånsrättsordningen beretts kommunen med

avseende å uttaxerade kommunalutskylder, jämväl må kunna påräknas i

fråga om skogsaccisen. Emellertid ha tvivel yppat sig, huruvida stadgandet

i 17 kap. 12 § handelsbalken om förmånsrätt för kommunalutskylder

är tillämpligt å skogsaccis. Såvitt jag känner, har frågan icke

varit föremål för högsta domstolens prövning, men underdomstol har

underkänt framställda anspråk på förmånsrätt för skogsaccis. Under

sådana omständigheter synes det av behovet påkallat, att i stadgandet

inryckes uttrycklig bestämmelse om förmånsrätt jämväl för skogsaccis.

De jämlikt kungl. förordningen den 11 oktober 1912 utgående

skogsvårdsavgifterna torde visserligen icke kunna jämställas med skatter

i vanlig bemärkelse, men hava dock till ändamål att tillgodose ett allmänt

intresse av största betydelse, nämligen vården av enskildes skogar.

Säkerheten för dessa avgifters behöriga erläggande torde i viss mån

hava försämrats genom den ändring i fråga om sättet för avgifternas

utgående, som genom ovanberörda kungl. förordning kom till stånd.

Enligt äldre bestämmelser beräknades avgifterna å virke, avsett för export,

samt å trämassa, medan numera avgifterna utgå efter enahanda

grunder som skogsaccisen. Denna ändring innebär, att avgiftsplikten,

som förut ålåg ett fåtal i regel solida exportfirmor och trämassefabrikanter,

numera öfverflyttats på den stora massan av skogsavverkare, och det ligger

i sakens natur, att härigenom oftare än förr insolvens hos den avgiftspliktige

skall inträffa och medföra, att avgifterna icke kunna utgå. På

grund härav synes det mig kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl

skogsvårdsavgift^’ borde tillerkännas enahanda förmånsrätt, som ovan

för skogsaccis ifrågasatts».

I skrivelse den 1 mars 1911 har riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på vad sätt och under vilka

villkor kommuners, tingslags, härads och landstings samt andra med

dem jämförliga menigheters intresse att utbekomma utskylder och därmed

likställda avgifter, vilka skola till dem utgöras, må bättre tillgodoses

än som enligt gällande stadganden om förmånsrätt är förhållandet,

samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kan föranledas.

Denna riksdagens skrivelse har av Kungl. Maj:t överlämnats till inom

finansdepartementet tillkallade sakkunnige rörande kommunalskatteväsen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

dets ordnande för att tagas under övervägande vid fullgörande av det

dem lämnade uppdraget. Enligt vad utskottet erfarit, har denna utredning

ännu icke slutförts.

Med hänsyn till avfattningen av riksdagens ovanberörda framställning

till Kungl. Maj:t samt det uppdrag, som i anledning därav lämnats

omförmälda sakkunnige, torde med visshet kunna antagas, att jämväl

den fråga, som i förevarande motion beröres, eller huruvida gällande

stadgande om förmånsrätt för kommunala avgifter skall äga tillämpning

i fråga om skogsaccis och skogsvårdsavgifter, kommer att upptagas till

behandling vid den utredning om kommunalskatteväsendets ordnande,

som nu pågår. Vid sådant förhållande och då utskottet i allt fall icke

utan allsidig utredning av föreliggande spörsmål ansett sig kunna tillstyrka

motionärens yrkande om omedelbar lagändring i motionens syfte,

får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.