Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kommission, handelsagentur och handelsresande och till lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handels})ocker och handelsräkningar, dels ock en i anledning därav väckt motion.

1914-02-20 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 A:7, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kommission, handelsagentur och handelsresande och till lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handels})ocker och handelsräkningar, dels ock en i anledning därav väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1914 kl. 3.30 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om kommission, handelsagentur och handelsresande

och till lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen

den 4 maj 1855 angående handels})ocker och

handelsräkningar, dels ock en i anledning därav väckt

motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Pettersson i Södertälje, Lindhagen, Söderbergh,

Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, Alexanderson *), greve Spens, Dahl, Pettersson

i Bjälbo, Igel *), Rehn, Persson i Norrköping, Holmdahl och Olofsson i Åvik.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 30 januari 1914 dagtecknad proposition, nr 47,

vilken av båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande lagförslag:

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 9 saml. 6 käft. (Nr 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

l:o) Förslag

till

Lag

om kommission, handelsagentur och handelsresande.

1 kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

De i denna lag givna stadganden skola lända till efterrättelse, så

vitt ej annat följer av avtal eller av handelsbruk eller annan sedvänja.

Att i visst fall avtal eller sedvänja icke gäller emot denna lag,

stadgas i 45 §.

2 §•

Med köpman förstås i denna lag en var, som, enligt vad särskilt

finnes stadgat, är pliktig att föra handelsböcker.

3 §•

Där enligt denna lag någon skall giva annan ett meddelande,

vid äventyr att han eljest förlorar talan eller anses hava antagit anbud

eller godkänt avtal eller betalning, och sådant meddelande varder inlämnat

för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt

sätt avsänt, må ej den omständigheten, att meddelandet försenas

eller icke kommer fram, föranleda därtill, att avsändaren anses icke

hava fullgjort vad honom åligger.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

3

2 kap.

Om kommission.

Inledande bestämmelser.

4 §•

Med kommissionär förstås i denna lag den, som åtagit sig uppdrag

att för annans räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor,

värdepapper eller annan lös egendom. Den, för vars räkning försäljningen

eller inköpet skall ske, kallas kommittent.

År kommissionären köpman, och avser det honom lämnade uppdraget

försäljning eller inköp, som faller inom området för hans rörelse,

kallas han handelskommissionär och kommissionen handelskommission.

5 §•

Den, som yrkesmässigt driver verksamhet såsom handelskommissionär,

vare, där anmodan att utföra uppdrag om försäljning eller

inköp, som faller inom området för denna hans verksamhet, kommer

honom till hända från någon, med vilken han står i affärsförbindelse,

pliktig att, om han icke vill utföra uppdraget, utan oskäligt uppehåll

<riva den andre meddelande därom. Underlåter han det, skall han anses

O

hava antagit anbudet.

6 §-

Där någon, som fått gods sig tillsänt för att säljas i kommission,

icke vill utföra uppdraget men ändock omhändertager godset, njute han

panträtt däri, efter ty här nedan om kommissionär stadgas, för vad han

må hava att fordra i anledning av den befattning han tagit med godset.

Om kommissionärens skyldigheter.

7 §•

Det åligger kommissionären att vid fullgörande av sitt uppdrag

iakttaga kommittentens intresse. Han har att så vitt möjligt följa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

kommittentens föreskrifter, att giva honom erforderliga underrättelser,

särskilt om avtal, som han för kommittentens räkning slutit, samt

att till kommittenten avgiva redovisning för uppdraget. Handelskommissionär

är dock icke pliktig att för kommittenten uppgiva namnet å

den, med vilken han för dennes räkning slutit avtal, med mindre skyldighet

därtill följer av vad i 57 och 58 §§ stadgas.

8 §•

Påkalla omständigheterna avvikelse från kommittentens föreskrifter

i fråga om uppdragets fullgörande, skall kommissionären med underrättelse

därom utan uppskov begära erforderliga föreskrifter av kommittenten

och, där sådana ej kunna avvaktas, förfara så som omständigheterna

kräva.

Vad nu är sagt gälle ock, där kommittenten föreskrivit visst

pris (limitum), under vilket försäljning ej må ske eller som vid inköp

icke får överskridas. Ej må den omständigheten allena, att visst pris

å godset finnes utsatt i räkning, som översändes till för sälj ningskommissionär,

anses innefatta limitum för försäljningen.

9 §•

År limitum föreskrivet, bör kommissionären ändock betinga för

kommittenten fördelaktigare pris, där omständigheterna vid avtalets ingående

det medgiva.

10 §.

Kommissionären är pliktig att vårda gods, som av kommittenten

lämnas honom till försäljning eller som för dennes räkning inköpes.

Sådant gods skall, där ej annat föranledes av omständigheterna, hållas

avskilt från annat gods.

Handelskommissionär åligger att hålla godset brandförsäkrat, där

ej med hänsyn till godsets beskaffenhet eller andra omständigheter försäkring

kan anses opåkallad.

11 §•

Har gods lämnats handelskommissionär till försäljning, åligger

det honom att undersöka godset i den omfattning efter gott handelsskick

kan fordras av en kommissionär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

i* §•

Finnes, då gods, som lämnas kommissionären till försäljningkommer

honom till hända, fel eller brist i godset, eller yppas sedermera

fel eller brist däri, skall kommissionären underrätta kommittenten

därom. Giver han icke sådan underrättelse utan oskäligt uppehåll

efter det han märkt eller bort märka felet eller bristen, vare han,

efter ty i 17 § sägs, pliktig att ersätta den skada, som genom underrättelsens

uteblivande tillskyndas kommittenten.

13 §.

Kommissionären skall i sin redovisning upptaga allt vad han på

grund av avtalet med tredje man bekommit eller har att fordra.

14 §.

Står kommissionären på grund av avtal eller enligt handelsbruk

eller annan sedvänja del credere, är han i förhållande till kommittenten

ansvarig såsom för egen skuld för fullgörande av avtal, som han för

dennes räkning ingår med tredje man.

Jämväl i fall, då handelskommissionär icke står del credere,

äge kommittenten av honom kräva avtalets fullgörande, där kommissionären

i sitt meddelande till kommittenten om uppdragets utförande

icke uppgiver namnet å den, med vilken avtalet slutits.

15 §.

Har kommissionär, som för kommittentens räkning slutit avtal,

vid avtalets ingående eller sedermera visat försumlighet vid fullgörande

av sitt uppdrag, äge kommittenten avvisa avtalet, såframt hans

intresse blivit väsentligen eftersatt eller kommissionären handlat oredligt

mot honom.

Kan kommittent, som sålunda avvisar avtal, på grund av 54 §

icke återfå gods, som kommissionären försålt, skall denne i stället gälda

godsets värde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

16 §.

Där kommissionär, som köpt till högre eller sålt till lägre pris än

kommittén ten föreskrivit eller än eljest vederbort, utan oskäligt uppehåll

till kommittenten erlägger prisskillnaden eller för densamma ställer

betryggande säkerhet, äge kommittenten icke rätt att avvisa avtalet, utan

så är att han av kommissionärens åtgärd haft skada eller olägenhet, som

icke varder honom genom prisskillnaden gottgjord och som är av beskaffenhet

att enligt 15 § medföra sådan rätt, eller att kommissionären

handlat oredligt mot honom.

17 §•

Har kommissionären visat försumlighet vid fullgörande av sitt uppdrag,

äge kommittenten rätt till ersättning för skada, som därigenom

tillskyndats honom.

18 §.

År i följd av kommissionärens försumlighet gods sålt till lägre

eller inköpt för högre pris än kommittenten föreskrivit, och varder avtalet

ej avvisat, äge kommittenten, i saknad av utredning om att hans

skada är större, av kommissionären utfå skillnaden mellan det betingade

och det föreskrivna priset eller, där avvikelse från detta pris var av

omständigheterna påkallad men kommissionären gjort större avvikelse

än omständigheterna krävde, skillnaden mellan det pris, som betingats,

och det, som bort betingas.

19 §.

Har försäljningskommissionär visat försumlighet härutinnan, att

han utan fog medgivit anstånd med köpeskillingens erläggande, vare

kommissionären, där ej avtalet avvisas av kommittenten, pliktig att själv

betala köpeskillingen, ändå att han icke står del credere, samt att

redovisa densamma å den tid redovisning bort ske, om anståndet ej

medgivits.

Styrker kommissionären, att godset skulle hava betingat lägre

pris, om anståndet ej lämnats, vare han icke pliktig att redovisa mer

än det pris.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

7

20 §.

Förmenar kommittenten, att kommissionären visat försumlighet

vid fullgörande av sitt uppdrag, och vill han av sådan anledning avvisa

avtal, som ingåtts för hans räkning, kräva skadestånd av kommissionären

eller mot denne göra gällande sådan påföljd, som i 19 § stadgas,

åligger det honom att utan oskäligt uppehåll efter det han från kommissionären

erhållit underrättelse om det förfarande, varom fråga är,

giva kommissionären meddelande, att han vill tala å försummelsen;

underlåtes det, vare kommittenten sin talan förlustig. Innehåller givet

meddelande icke, att kommittenten vill avvisa ingånget avtal, må rätt

därtill ej sedermera göras gällande.

Har kommissionären avgivit sådan redovisning, som i 18 kap.

9 § handelsbalken avses, gälle i fråga om tid för klander av redovisningen

vad där finnes stadgat.

21 §.

År fråga om handelskommission, åligger det kommittenten, där

han är köpman och uppdraget avser inköp för hans rörelse, att med avseende

å gods, som inköpes på grund av uppdraget, föranstalta om

undersökning, efter ty i 51 § lagen om köp och byte av lös egendom

är för köpare föreskrivet.

22 §.

Yppas fel eller brist i gods, som blivit för kommittentens räkning

inköpt, och vill han ej låta sig nöja med godset, åligger det honom att

utan oskäligt uppehåll giva kommissionären meddelande därom.

Underlåter kommittenten att efter ty nu sagts giva meddelande

i avseende å fel eller brist, som han märkt eller bort märka, må felet

eller bristen ej åberopas mot kommissionären i vidare mån än denne

kan utfå vad han på grund därav må hava att fordra av säljaren,

fraktförare eller annan.

23 §.

Finnes gods, som blivit för kommittentens räkning inköpt, vara

avlämnat senare än ske bort, och vill han ej låta sig därmed nöja, skall

han giva kommissionären meddelande därom utan oskäligt uppehåll

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

efter det godset kommit honom till hända eller han av säljaren eller

kommissionären underrättats om dess avsändande. Underlåtes det, må

dröjsmålet ej åberopas mot kommissionären i vidare mån än i 22 §

andra stycket sägs.

24 §.

Vad här ovan i 20 § första stycket, 22 och 23 §§ är stadgat

om påföljden av underlåtenhet att giva meddelande, som där avses,

skall icke äga tillämpning, där kommissionären handlat oredligt mot

kommittenten, ej heller då han visat grov vårdslöshet och kommittenten

därigenom tillskyndats märklig skada.

25 §.

Har kommittenten icke inom ett år efter det han mottog gods,

som blivit för hans räkning inköpt, givit kommissionären meddelande,

att han icke vill låta sig nöja med godset, äge han icke åberopa fel

eller brist däri i vidare mån än i 22 § andra stycket sägs. Vad sålunda

är stadgat skall dock icke äga tillämpning, där kommissionären åtagit

sig att jämväl efter nämnda tid svara för godset, ej heller där han handlat

oredligt mot kommittenten.

26 §.

Där kommittenten avvisar gods, som av kommissionären inköpts

för hans räkning, skola i fråga om hans skyldigheter och rättigheter

de i 55—58 §§ lagen om köp och byte av lös egendom givna föreskrifter

äga motsvarande tillämpning.

Om kommissionär ens rättigheter.

27 §.

Handelskommissionär är berättigad till provision å avtal, som han

lör kommittentens räkning ingår med tredje man, dock endast såframt

avtalet varder å dennes sida fullgjort. År gods sålt eller inköpt att

avlämnas efter hand i särskilda poster, och skall betalning erläggas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

särskilt för varje post, må ej den omständigheten, att i fråga om någon

post avtalet icke fullgöres, inverka å kommissionärens rätt till provision

för de övriga.

Varder avtalet icke å tredje mans sida fullgjort, äge kommissionären

ändock åtnjuta provision, där underlåtenheten beror av kommittenten

eller av händelse, som denne, om han själv slutit avtalet med

tredje man, icke skulle kunnat åberopa mot honom.

28 §.

Försäljningskommissionär äge icke rätt till någon provision, där

köpeskillingen endast delvis erlägges och detta icke har sin grund i

sådant förhållande, som i 27 § andra stycket avses. Överstiger den

provision, som skolat utgå, om hela köpeskillingen betalts, vad som

brister i full betalning, äge kommissionären dock rätt till skillnaden.

Vad här ovan i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om inköpskommissionärs rätt till provision, då avtalet

allenast delvis fullgöres å säljarens sida.

29 §.

Avgifter för brev, telegram och telefonsamtal, premier för försäkringav

godset och övriga utgifter, för vilka kommissionär haft fog, skola

särskilt gottgöras honom, så vitt ej provision eller annan ersättning,

som han äger uppbära, är avsedd att innefatta gottgörelse jämväl för

dem. För forsling, förvaring eller annan dylik åtgärd med godset, äge

kommissionären tillgodoföra sig gottgörelse, ändå att han icke fått

vidkännas särskild utgift därför.

30 §.

Har kommissionären själv fått till tredje man fullgöra avtal, som

han för kommittentens räkning ingått, äge han söka sitt åter av kommittenten.

Förskottsbetaluing, som iuköpskommissionär utan kommittentens

lov erlagt till säljaren, vare kommittenten icke pliktig att återgälda,

med mindre avtalet varder i motsvarande mån fullgjort å säljarens sida.

31 §.

Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott å köpeskillingen

eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 6 höft. (Nr 7.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

hos kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning,

panträtt till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom

annan är i besittning av godset eller av konnossement eller sådan fraktsedel

därå, att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga

över godset.

32 §.

I gods, som handelskommissionär fått i uppdrag att sälja, äge

han, där kommittenten är köpman, panträtt såsom i 31 § sägs jämväl

för fordran, som grundar sig å annat kommissionsuppdrag för dennes

rörelse.

33 §.

I kraft av den panträtt, som enligt 31 eller 32 § tillkommer försal

jningskommissionär, äge han, så vitt hans säkerhet eljest skulle

äventyras, innehålla godset, där kommittenten återfordrar detsamma,

och jämväl i övrigt underlåta att följa dennes föreskrifter. Innefattar

föreskrift förbud mot försäljning, äge kommissionären dock allenast

länder de i 34 § angivna förutsättningar avvika från densamma.

34 §.

Försäljningskommissionär äge, när den fordran, varför godset

utgör pant, förfaller till betalning, låta till fordringens gäldande sälja

godset. År godset * utsatt för förskämning eller snar förstörelse, eller

fordrar det alltför kostsam vård, må det, så vitt kommissionärens säkerhet

eljest skulle äventyras, säljas, ändå att fordringen icke är till betalning

förfallen. Sker försäljning, äge kommissionären samma rätt till

provision, som eljest skolat tillkomma honom.

Försäljning, varom nu sagts, må ej äga rum annorledes än å

offentlig auktion; och åligger det kommissionären att, där så ske kan,

i god tid före försäljningen ej mindre anmana kommittenten att erlägga

betalning för fordringen vid äventyr att godset eljest kommer att säljas

än även giva honom underrättelse om tid och plats för auktionen.

35 §.

Har kommissionären till utförande av sitt uppdrag försålt godset,

äge han, så vitt det erfordras för gäldande av sådan fordran hos kom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

mittenten, för vilken han skulle haft panträtt i godset, om detta funnits

i behåll, rätt att, sedan nämnda fordran förfallit till betalning, genom

försäljning eller annorledes förfoga över fordringsrätten mot köparen.

Dock åligger det kommissionären att, där så ske kan, på förhand

anmana kommittenten att erlägga betalning för kommissionärens fordran

hos honom.

36 §.

Vad i 31—35 §§ är för försäljningskommissionär stadgat om

panträtt i gods, som lämnats honom till försäljning, och om rätt att,

sedan detta blivit sålt, förfoga över fordringsrätten mot köparen skall

äga motsvarande tillämpning beträffande inköpskommissionär i fråga

om gods, som av honom för kommittentens räkning inköpts, och fordran,

som genom sådant avtal förvärvats mot säljaren; dock att där inköpskommissionären

i kraft av sin panträtt säljer godset, provision för försäljningen

icke skall utgå.

37 §.

År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till

honom, och försättes han i konkurs eller finnes han eljest vara på

sådant obestånd, att det måste antagas, att fordran, varför kommissionären

skulle haft panträtt i godset, om det funnits hos honom, icke

kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen om köp

och byte av lös egendom samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares

rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från

köparens borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären

gjort bruk av den rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande

såsom här ovan i 33 och 34 §§ sägs.

Lag samma vare, där försälj ningskommissionär sänt gods, som

han haft till försäljning, tillbaka till kommittenten, och denne försättes

i konkurs eller eljest finnes vara på sådant obestånd, som i första

stycket sägs.

38 §.

Har gods, som inköpts för kommittentens räkning, i följd av dröjsmål

å hans sida icke blivit till honom utgivet, äge kommissionären,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

där lian ej utan väsentlig kostnad eller olägenhet kan fortfara med

godsets vårdande eller kommittenten underlåter att inom skälig tid efter

det han blivit därom tillsagd förfoga över godset, låta för kommittentens

räkning sälja godset å offentlig auktion; give dock, så vitt ske

kan, kommittenten i god tid underrättelse om tid och plats för auktionen.

A sådan försäljning äge kommissionären icke åtnjuta provision.

Kan ej försäljning sålunda ske, eller är det uppenbart, att de med

försäljningen förenade kostnader ej skulle kunna ur köpeskillingen utgå,

äge kommissionären bortskaffa godset.

Vad här ovan i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om gods, som kommissionär innehar till försäljning

men icke vidare är pliktig att omhänderhava; dock att kommissionären,

när sådant gods säljes, äger samma rätt till provision, som eljest skolat

tillkomma honom.

39 §.

Har kommissionären i följd av uppdraget fått mottaga prover,

mönster eller annat, som tillhör kommittenten och icke är avsett till

försäljning, äge han, så vitt hans säkerhet för vad han på grund avuppdraget

har att fordra eljest skulle äventyras, innehålla det mottagna,

till dess kommittenten gäldar hans ifrågavarande fordran eller för dess

gäldande ställer betryggande säkerhet.

Om självinträde av kommissionären.

40 §.

Kommissionären äge allenast när rätt därtill följer av avtal eller

av handelsbruk eller annan sedvänja utföra sitt uppdrag genom att för

egen räkning inträda såsom köpare eller säljare av godset.

41 §.

Självinträde sker därigenom, att kommissionären i sitt meddelande

om uppdragets utförande uttryckligen giver kommittenten till känna,

att kommissionären själv är köpare eller säljare av godset.

Vill kommittenten göra gällande, att kommissionären icke enligt

40 § var berättigad till självinträde, åligger det honom att giva kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

missionären meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det dennes

tillkännagivande om självinträdet kom honom till hända. Underlåtes det,

äge kommittenten icke av anledning som nu sagts avvisa självinträdet.

42 §.

Kommissionären är i händelse av självinträde pliktig att tillvarataga

kommittentens intresse med samma omsorg, som när han utför sitt

uppdrag genom slutande av avtal med tredje man.

I fråga om det pris, till vilket självinträde må ske, är särskilt

att iakttaga: att priset icke i något fall må sättas mindre fördelaktigt

för kommittenten än det, som var gängse vid den tidpunkt, då kommissionären

avsände meddelandet om självinträde eller muntligen gav

detta till känna; att om försäljningskommissionär tidigare för egen räkning

förfogat över gods, som han mottagit till försäljning, redovisning

ej heller må ske efter lägre pris än det, som gällde då förfogandet ägde

rum; samt att om inköpskommissionär, efter det anmodan att utföra

uppdraget kom honom till banda men före självinträdet, inköpt sådant

gods, som uppdraget avser, kommittenten äger fordra redovisning efter

det pris kommissionären utfäst, såvida denne ej visar, att inköpet icke

skett i anledning av kommittentens uppdrag. Försummar kommissionären

vad honom sålunda i fråga om prisberäkningen åligger, skola de i

15—17, 20 och 24 §§ givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Efter det självinträde skett har försäljningskommissionär en köpares

och inköpskommissionär en säljares rättigheter och skyldigheter mot

kommittenten.

Kommissionären äge i händelse av självinträde samma rätt till

provision, som skulle tillkommit honom, om han utfört sitt uppdrag

genom slutande av avtal med tredje man. Han äge ock rätt till gottgörelse,

efter ty i 29 § sägs, för sina utgifter och kostnader i egenskap

av kommissionär.

44 §.

Finnes kommissionären hava i strid med verkliga lörhål landet och

mot bättre vetande uppgivit för kommittenten, att uppdraget är utfört,

vare han, där kommittenten det äskar, pliktig att fullgöra det föregivna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

avtalet, såsom om självinträde skett då uppgiften gavs, och att redovisa

det pris, som i sådan händelse enligt 42 § skolat beräknas.

45 §.

De i 41, 42 och 44 §§ givna stadganden skola lända till efterrättelse

utan hinder därav, att avtal eller handelsbruk eller annan sedvänja

åberopas emot kommittén ten. År kommittenten köpman, och avser

uppdraget försäljning eller inköp för hans rörelse, skall vad nu är sagt

om 42 § dock icke gälla i andra fall än sådana, som i 44 § avses.

Om upphörande av kommissionärens uppdrag.

46 §.

Vill kommittenten återkalla eller kommissionären avsäga sig uppdraget,

stande det honom fritt; dock vare i fall, som i 50 § avses, kommittenten

och, när 51 § äger tillämpning, kommissionären pliktig att

utgiva skadestånd efter ty där sägs.

47 §.

I händelse av kommittentens eller kommissionärens konkurs skall

kommissionärens uppdrag anses förfallet den dag offentlig stämning å

borgenärerna utfärdades.

48 §.

Har kommissionärens uppdrag återkallats eller förfallit, eller har

han själv avsagt sig detsamma, vare han ändock, så vitt sådant kan

ske utan väsentlig kostnad eller olägenhet för honom, pliktig att, intill

dess kommittenten varder i stånd att själv tillvarataga sitt intresse, vidtaga

sådana åtgärder, som äro nödiga för att skydda kommittenten mot

förlust.

49 §.

Kommissionären äge, ändå att hans uppdrag upphört, göra gällande

de rättigheter, som enligt 31—39 §§ tillkomma honom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

15

50 §.

I fall, då det är kommissionärer! tillförsäkrat att få handhava uppdraget

under bestämd tid eller bringa visst ärende till slut eller åtnjuta

viss uppsägningstid, äge kommissionären, om hans uppdrag i förtid

återkallas, rätt till ersättning för den förlust han därigenom lider. Hade

kommittenten i kommissionärens underlåtenhet att fullgöra uppdraget

eller annan särskild omständighet giltig anledning till återkallelse^ vare

han dock icke pliktig att gälda ersättning.

Där kommissionären avsäger sig uppdrag, som i denna paragraf

omförmäles, och har giltig anledning därtill i kommittentens försummelse

att uppfylla sina förpliktelser mot honom, eller där sådant uppdrag förfaller

i följd av kommittentens konkurs, äge kommissionären ock rätt

till ersättning för sin förlust.

51 §.

Där kommissionären i fall, då han åtagit sig att under bestämd

tid handhava uppdraget eller att bringa visst ärende till slut, eller då

viss uppsägningstid är avtalad, i förtid avsäger sig uppdraget, skall

han ersätta kommittenten den skada denne därigenom lider. Hade kommissionären

i kommittentens underlåtenhet att uppfylla sina förpliktelser

mot honom eller annnn särskild omständighet giltig anledning till sin

avsägelse, vare han dock icke pliktig att ersätta skadan.

Kommittenten är ock berättigad till ersättning, där han återkallar

uppdrag, som i denna paragraf omförmäles, och har giltig anledning

därtill i kommissionärens försumlighet att fullgöra detsamma, så ock där

sådant uppdrag förfaller i följd av kommissionärens konkurs.

52 §.

Avsäger sig kommissionären sitt uppdrag utan att äga giltig anledning

därtill i omständighet, som kan tillskrivas kommittenten eller

eljest är att hänföra till denne, går han därigenom förlustig sin rätt

till gottgörelse för utgifter och kostnader, som i följd av uppdragets

upphörande bliva för kommittenten onyttiga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

\ ad nu är sagt galle ock, där kommittenten återkallar uppdraget

och har giltig anledning därtill i omständighet, som kan tillskrivas

kommissionären eller eljest är att hänföra till denne, så ock där uppdraget

förfaller i följd av kommissionärens konkurs.

Om rättsförhållandet till tredje man.

53 §.

Gods, som lämnats kommissionären till försäljning, förbliver i

kommittentens ägo, intill dess äganderätten övergår till tredje man eller

till kommissionären, där denne själv inträder såsom köpare.

Till gods, som av kommissionären förvärvas för kommittentens

räkning, bliver denne omedelbart ägare.

54 §.

Varder i följd av kommissionärens försumlighet gods, som han

innehar till försäljning, av honom försålt till lägre pris än vederbort

eller eljest i strid mot kommittentens intresse, förvärvar köparen ändock

rätt till godset, där han vid avtalets ingående varken insåg eller bort

inse, att kommissionären därvid väsentligen eftersatte kommittentens

intresse eller handlade oredligt mot honom.

Där försäljningskommissionär annorledes än genom försäljning

olovligen förfogar över gods, som han innehar till försäljning, så ock

där inköpskommissionär utan att vara därtill berättigad förfogar över

inköpt gods, som av honom innehaves för kommittentens räkning, vare

sådant förfogande gällande till förmån för tredje man, som var i god

tro vid sitt förvärv.

55 §.

Utan hinder därav att kommissionärens uppdrag återkallats eller

av annan anledning upphört och att han fort}7 icke är berättigad att

förfoga över gods, som av honom innehaves för kommittentens räkning,

skall, där han ändock säljer eller annorledes förfogar över sådant gods,

förfogandet gälla till förmån för tredje man, som vid sitt förvärv varken

ägde eller bort äga kännedom om att uppdraget upphört och att i följd

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

därav förfogandet var oberättigat. Skedde förfogandet efter det kommissionärens

uppdrag förfallit i följd av hans eller kommittentens

konkurs, må tredje man ej åberopa, att han saknade kännedom om

konkursen.

56 §.

Genom avtal, som kommissionären, för kommittentens räkning

men i eget namn, ingår med tredje man, förvärvar denne fordringsrätt

allenast mot kommissionären och icke mot kommittenten.

Tredje man kan icke mot kommissionären eller hans borgenärer

grunda någon rätt därå, att kommissionären av kommittenten har att

fordra eller bekommit gods eller penningar till fullgörande av avtalet.

57 §.

Där kommissionären icke är handelskommissionär, äge kommittenten,

under de i 58 § stadgade villkor, när helst han vill, göra gällande

fordringsrätt mot tredje man på grund av avtal, som i 56 § sägs.

Föreligger handelskommission, må, under enahanda villkor, fordringsrätt

på grund av sådant avtal göras gällande av kommittenten,

såframt vad tredje man enligt avtalet åligger icke blivit i rätt tid fullgjort

eller kommissionären brustit i sin redovisningsskyldighet eller

handlat oredligt mot kommittenten eller ock blivit försatt i konkurs.

58 §.

Vill kommittenten mot tredje man göra gällande fordringsrätt på

grund av avtal, som i 56 § sägs, skall han därom tillsäga kommissionären

eller, där denne blivit försatt i konkurs, konkursförvaltningen.

Har kommissionären hos kommittenten fordran av sådan beskaffenhet,

att kommissionären enligt 35 eller 36 § äger, där fordringen är förfallen,

för dess gäldande förfoga över fordringsrätten mot tredje man,

åligger det kommittenten jämväl att gälda kommissionärens ifrågavarande

fordran eller ställa betryggande säkerhet för densamma.

Vill kommissionären eller konkursförvaltningen, hellre än att låta

kommittenten göra fordringsrätten gällande mot tredje man, själv fullgöra

vad denne enligt avtalet åligger, må fordringsrätten icke göras

gällande av kommittenten.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. .9 samt. 6 käft. (Nr 7.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

59 §.

År kommittenten, efter ty i 57 och 58 §§ sägs, berättigad att

göra fordnegsrätten gällande mot tredje man, äge han av kommissionären

eller, där denne blivit försatt i konkurs, av konkursförvaltningen

erhålla skriftligt erkännande, att det är han, som äger utöva fordringsrätten.

Gör kommittenten fordringsrätten gällande utan att förete sådant

erkännande, åligger det honom att, där tredje man det äskar, ställa

betryggande säkerhet för vad denne enligt 63 § kan finnas pliktig att

utgiva till kommissionären.

60 §.

I andra fall än sådana, då kommittenten, efter ty i 57 och 58 §§

sägs, äger göra fordringsrätt gällande mot tredje man, må fordringsrätten

allenast göras gällande av kommissionären, och må den utan

hinder därav, att hans uppdrag återkallats eller annorledes upphört, utövas

av honom eller, där han blivit försatt i konkurs, av konkursförvaltningen.

Inflyter betalning för sålt gods till kommissionärens konkursbo,

skall beloppet av konkursförvaltningen redovisas till kommittenten.

61 §.

Fordran mot tredje man på grund av avtal, som i 56 § sägs, må

ej tagas i mät för kommissionärens gäld, med mindre denne fullgjort

vad tredje man enligt avtalet åligger eller på grund av 35 eller 36 §

äger förfoga över fordringen.

62 §.

Har tredje man till kommissionären erlagt betalning eller avlämnat

gods för fullgörande av avtal, som i 56 § sägs, vare han icke i något

fall pliktig att på krav av kommittenten ånyo fullgöra avtalet, med

mindre han, när han fullgjorde det, insåg eller bort inse, att det var

kommittenten, som ägde mot honom göra gällande fordringsrätten på

grund av avtalet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

19

63 §.

Där tredje man i fall, då kommittenten icke äger mot honom göra

gällande fordringsrätt på grund av avtal, som i 56 § sägs, till kommittenten

erlägger betalning eller avlämnar gods, vare han ändock

pliktig att till kom missionären fullgöra avtalet, så vitt det ej visas,

att kommissionären icke lider någon skada därigenom, att betalningen

erlagts eller godset avlämnats omedelbart till kommittenten.

64 §.

Vill tredje man, när försäljningskommissionär gör bruk av sin rätt

att av honom kräva betalning för sålt gods, kvitta sin skuld mot fordran

hos kommissionären, må kvittning ske utan hinder därav, att tredje

man vid avtalets ingående eller, där fordringen för honom uppkommit

senare, vid den tidpunkt visste, att kommissionären, när han ingick avtalet,

handlade för annans räkning. Motfordran hos kommittenten må

ej emot kommissionären användas till kvittning i vidare mån än så vitt

det visas, att denne icke skulle lida någon skada genom sådan kvittning.

Göres fordringsrätten gällande av kommittenten, äge tredje man

kvittningsrätt, förutom för motfordran hos kommittenten, för sådan motfordran

hos kommissionären, som uppkommit för tredje man å tid, då

han varken insåg eller bort inse, att det var kommittenten, som ägde

göra fordringsrätten mot honom gällande.

3 kap.

Om handelsagentur.

65 §.

Med handelsagent förstås i denna lag den, som åtagit sig uppdrag

att för annans (huvudmannens) räkning verka för avsättning av varor

genom att upptaga köpeanbud (order) till huvudmannen eller att i dennes

namn sluta försäljningsavtal, och som icke är anställd i huvudmannens

tjänst utan driver verksamheten såsom självständig yrkesidkare med

eget kontor eller annan egen lokal för sin rörelse, dit meddelanden

angående denna kunna sändas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

66 §.

Det åligger handelsagenten att vid fullgörande av sitt uppdrag

iakttaga huvudmannens intresse. Han har att giva honom erforderliga

underrättelser, särskilt att utan uppskov insända anbud, som äro av

beskaffenhet att kunna förtjäna avseende, och inberätta försäljningsavtal,

som han för huvudmannens räkning: slutit.

67 §.

Har handelsagent genom försumlighet vid fullgörande av sitt

uppdrag tillskyndat huvudmannen skada, äge denne rätt till ersättning

för skadan.

Vill huvudmannen göra sådan rätt gällande, åligger det honom

att utan oskäligt uppehåll efter det han från agenten erhållit underrättelse

om det förfarande, varom fråga är, giva agenten meddelande,

att han vill tala å försummelsen. Underlåtes det, vare huvudmannen

sin talan förlustig, såframt icke agenten handlat oredligt mot honom

eller ock visat grov vårdslöshet, varigenom huvudmannen tillskyndats

märklig skada.

68 §.

Handelsagent är berättigad till provision å försäljningsavtal, som

slutas av honom eller eljest komma till stånd genom hans medverkan,

dock endast såframt köparens betalningsskyldighet fullgöres. År varan

såld att avlämnas efter hand i särskilda poster, och skall betalning

erläggas särskilt för varje post, må ej den omständigheten, att köpeskillingen

för någon post icke erlägges, inverka å agentens rätt till

provision för de övriga.

Varder avtalet icke å köparens sida fullgjort, äge agenten ändock

åtnjuta provision, där underlåtenheten beror av huvudmannen eller av

händelse, som denne icke kan åberopa mot köparen. Har huvudmannen

överenskommit med köparen om avtalets återgång, eller har han beviljat

honom anstånd med köpeskillingen och utebliver i följd härav

betalningen, inverkar detta icke å agentens rätt till provision, utan så

är att denne samtyckt till åtgärden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

21

69 §.

Erlägges köpeskillingen endast delvis, äge agenten icke rätt till

någon provision, med mindre 68 § andra stycket därtill föranleder. Överstiger

den provision, som skolat utgå, om hela köpeskillingen betalts,

vad som brister i full betalning, äge agenten dock rätt till skillnaden.

70 §.

Åger handelsagent uteslutande rätt att å viss ort eller eljest inom

visst distrikt för huvudmannens räkning upptaga köpeanbud eller sluta

försäljnings avtal, är han berättigad till provision jämväl å avtal, som

utan hans medverkan slutas med köpare tillhörande distriktet.

71 §•

Handelsagent, som varaktigt företräder sin huvudman, äge i

början av varje kalenderhalvår från huvudmannen erhålla provisionsnota

beträffande försäljningar, som kommit till stånd genom agentens medverkan

eller under sådana omständigheter, att 70 § äger tillämpning.

I provisionsnotan skola upptagas alla försäljningsavtal, som under

det sist förflutna kalenderhalvåret blivit eller bort bliva å säljarens

sida fullgjorda, med angivande för varje avtal av det provisionsbelopp,

som tillgodoföres agenten, eller, där provision icke tillgodoföres honom,

av anledningen därtill. Hava under samma tid slutits försäljningsavtal,

vilka först senare böra fullgöras, skola sådana avtal, utan tillgodoförande

av provision, i provisionsnotan antecknas. År anledningen,

varför provision å ett avtal icke blivit agenten tillgodoförd, av övergående

beskaffenhet, skall avtalet ånyo upptagas eller antecknas i följande

provisionsnota.

Yppa sig, sedan provision blivit agenten tillgodoförd, sådana

omständigheter, att provisionen finnes icke böra tillkomma honom, äge

huvudmannen i en följande provisionsnota tillgodoföra sig beloppet.

72 §.

Handelsagent, som icke varaktigt företräder sin huvudman, äge

beträffande varje försäljning, som kommit till stånd genom hans med
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

verkan, bekomma provisionsnota, angivande det provisionsbelopp, som

tillgodoföres honom, eller, där provision icke tillgodoföres, anledningen

därtill.

73 §.

Avgifter för brev, telegram och telefonsamtal samt övriga utgifter,

för vilka handelsagent haft fog, skola särskilt gottgöras honom, så vitt

ej provision eller annan ersättning, som han äger uppbära, är avsedd

att innefatta gottgörelse jämväl för dem.

74 §.

Har handelsagent i följd av uppdraget fått mottaga prover, mönster

eller annat, som tillhör huvudmannen och icke är avsett till försäljning,

äge han, så vitt hans säkerhet för vad han på grund av uppdraget

har att fordra eljest skulle äventyras, innehålla det mottagna, till dess

huvudmannen gäldar hans ifrågavarande fordran eller för dess gäldande

ställer betryggande säkerhet.

75 §.

Har handelsagent lager av varor till försäljning för huvudmannens

räkning, skola i fråga om agentens skyldigheter och rättigheter med

avseende å sådana varor de regler, som enligt 2 kap. gälla om handelskommissionärs

skyldigheter och rättigheter med avseende å gods, som

lämnats honom till försäljning, äga motsvarande tillämpning.

76 §.

Angående upphörande av handelsagents uppdrag skall vad i 46

—52 §§. är för kommissionär stadgat äga motsvarande tillämpning.

n §■

Handelsagent äge icke, ändå att han varaktigt företräder sin

huvudman, utan huvudmannens bemyndigande sluta för denne bindande

försälj ningsavtal.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

23

78 §.

Inberättar handelsagent försäljningsavtal, som han slutit för huvudmannens

räkning, åligger det denne, där agenten handlat utan bemyndigande

eller överskridit givet bemyndigande och huvudmannen icke

vill godkänna avtalet, att utan oskäligt uppehåll efter det underrättelsen

kom honom till hända själv eller genom agenten giva meddelande

därom till köparen. Underlåtes det, vare så ansett som hade avtalet

godkänts av huvudmannen.

79 §.

Vill huvudmannen icke antaga köpeanbud, som insänts genom

hans handelsagent, åligger det honom att utan oskäligt uppehåll efter

det anbudet kom honom till hända själv eller genom agenten giva

meddelande därom till anbudsgivaren; underlåtes det, vare så ansett

som hade anbudet blivit antaget av huvudmannen.

Vad nu är sagt skall icke gälla, där vid förhandlingarna mellan

agenten och anbudsgivaren betingats, att anbudet skall vara förfallet,

om det ej uttryckligen antages.

80 §.

Vad i 78 och 79 §§ är stadgat angående skyldighet för huvudmannen

att giva meddelande, om han icke vill godkänna försälj ningsavtal,

som inberättats av hans agent, eller antaga köpeanbud, som av denne

insänts, skall äga motsvarande tillämpning, där huvudmannen från

köparen eller anbudsgivaren får underrättelse, att agenten för hans räkning

slutit avtal eller mottagit anbud; dock att meddelandet i sådant

fall skall riktas omedelbart till köparen eller anbudsgivaren.

81 §.

Utan hinder därav att köpeanbud avgivits till handelsagent och

av honom insänts till huvudmannen, äge anbudsgivaren, där ej annat

följer av förhandlingarna mellan honom och agenten, enahanda rätt att

hos huvudmannen återkalla anbudet, som skulle tillkommit honom, om

han själv insänt detsamma.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

82 §.

Har köpman förhandlat med en handelsagent angående slutande

av köp för sin rörelse, och får han från agentens huvudman mottaga

meddelande, varigenom denne, med åberopande av dessa förhandlingar,

förklarar sig antaga till agenten därvid avgivet anbud eller bekräfta med

honom därvid slutet avtal, åligger det köpmannen, där han vill göra

gällande, att han icke avgivit något anbud eller slutit något avtal eller att

anbudets eller avtalets innehåll är i meddelandet oriktigt återgivet, att

utan oskäligt uppehåll giva huvudmannen meddelande därom. Underlåter

köpmannen det, skall han anses hava godkänt avtal av det innehåll

meddelandet från huvudmannen utvisar, dock endast såframt han

av meddelandet bort förstå, att enligt huvudmannens förmenande sådant

avtal kommit till stånd, och ej förmår visa, att meddelandet var oriktigt.

83 §.

Utan huvudmannens bemyndigande äge handelsagent icke, ändå

att han kan sluta för huvudmannen bindande försäljningsavtal, uppbära

betalning för sålda varor eller efter försäljningen medgiva anstånd med

betalningen, nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.

Har huvudmannen genom underrättelse från agenten eller köparen

fått kännedom om att agenten uppburit betalning för varor, som blivit

försålda genom hans medverkan eller under sådana omständigheter, att

70 § äger tillämpning, åligger det huvudmannen, där han förmenar, att

agenten ej var berättigad att uppbära betalningen, och han därför icke

vill godkänna densamma, att utan oskäligt uppehåll giva köparen meddelande

därom. Underlåter huvudmannen det, vare så ansett som hade

han godkänt betalningen.

84 §.

Vill köparen tala å fel eller brist i varan eller å dröjsmål med

dess avlämnande, eller vill han giva säljaren annat meddelande i fråga om

fullgörandet av ingånget köpeavtal, må sådant meddelande med laga

verkan riktas till handelsagenten, där avtalet kommit till stånd genom

hans medverkan eller under sådana omständigheter, att 70 § äger tillämpning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Ändå att agenten kan sluta för huvudmannen bindande försäljningsavtal,

äge han icke utan huvudmannens bemyndigande med bindande

verkan för denne träffa något avgörande i anledning av sådana meddelanden

från köparen, som i första stycket avses.

4 kap.

Om handelsresande.

85 §.

Med handelsresande förstås i denna lag den, som åtagit sig uppdrag

att för en köpmans räkning resa från ort till annan och därvid,

genom upptagande av köpeanbud (order) till huvudmannen eller slutande

av försäljningsavtal i dennes namn, verka för avsättning av varor, som

icke medföras å resan.

86 §.

År handelsresande anställd i sin huvudmans tjänst, skola i fråga

om hans skyldigheter och rättigheter mot huvudmannen det dem emellan

ingångna avtalet och gällande handelsbruk lända till efterrättelse.

1 huvudmannens tjänst anställd handelsresande må icke, med

mindre rätt därtill följer av avtalet eller giltig anledning föreligger, utan

föregående uppsägning skiljas från sin anställning eller själv lämna densamma.

Uppsäges avtalet från någondera sidan, skall det upphöra att

gälla med utgången av tredje kalendermånaden efter den, då uppsägningen

skedde.

Utan huvudmannens lov äge handelsresande, varom i denna

paragraf förmäles, icke under sina resor upptaga köpeanbud eller sluta

försälj ningsavtal för annans räkning än huvudmannens.

Skall till handelsresande, som här avses, lön helt eller delvis utgå

i form av provision, skola i fråga om villkoren för provisionens åtnjutande

de i 68—70 §§ för handelsagent givna föreskrifter äga motsvarande

tillämpning.

Bihang titt riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 6 käft. (Nr 7.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

87 §.

År handelsresande icke anställd i sin huvudmans tjänst, skola,

så vitt ej annat följer av 1 §, i fråga om hans skyldigheter och rättigheter

mot huvudmannen de i 66—74 §§ för handelsagent givna föreskrifter

samt beträffande upphörande av rättsförhållandet mellan den

resande och hans huvudman vad i 46—52 §§ är om kommissionär

stadgat äga motsvarande tillämpning.

88 §.

Handelsresande äge icke utan huvudmannens bemyndigande sluta

för denne bindande försäljningsavtal.

År den resande av sin huvudman försedd med slutsedelsblanketter,

vilka innehålla huvudmannens namn och på grund av sin avfattning må

antagas vara avsedda att, sedan de av den resande ifyllts, tjäna till

bevis om att avtal slutits för huvudmannens räkning, vare försäljningsavtal,

som den resande med ifyllande av sådan blankett ingår, lika

bindande för huvudmannen, som om denne hade uttryckligen bemyndigat

den resande att sluta avtalet.

89 §.

Vad i 78 och 79 §§ är stadgat om skyldighet för huvudmannen

att giva meddelande, därest han icke vill godkänna försäljningsavtal,

som slutits av handelsagent, eller antaga köpeanbud, som avgivits till

agenten, skall äga motsvarande tillämpning, när handelsresande inberättar

till sin huvudman, att han slutit sådant avtal, eller insänder köpeanbud

till honom; dock att i ty fall huvudmannens meddelande skall riktas

omedelbart till köparen eller anbudsgivaren.

Detsamma gäller, där huvudmannen från köparen eller anbudsgivaren

får underrättelse, att den resande för hans räkning slutit avtal

eller mottagit anbud.

90 §.

I fråga om återkallelse av köpeanbud, som insänts genom

handelsresande, och om skyldighet för köpman, som med handelsresande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

förhandlat angående köp, att i visst fall giva meddelande till huvudmannen

skall vad i 81 och 82 §§ är stadgat äga motsvarande tilllämpning.

91 §.

Utan huvudmannens bemyndigande äge handelsresande icke, ändå

att han kan sluta för huvudmannen bindande försäljningsavtal, uppbära

betalning för sålda varor eller efter försäljningen medgiva anstånd med

betalningen, nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.

Har huvudmannen genom underrättelse från sin resande eller från

köparen fått kännedom om att den resande uppburit betalning för varor,

som blivit försålda genom hans medverkan eller under sådana omständigheter,

att 70 § äger tillämpning, åligger det huvudmannen, där han

förmenar, att den resande ej var berättigad att uppbära betalningen, och

han därför icke vill godkänna densamma, att utan oskäligt uppehåll giva

köparen meddelande därom. Underlåter huvudmannen det, vare så ansett

som hade han godkänt betalningen.

92 §.

Vill köparen tala å fel eller brist i varan eller å dröjsmål med

dess avlämnande, eller vill han giva säljaren annat meddelande i fråga

om fullgörandet av ingånget köpeavtal, må sådant meddelande med laga

verkan riktas till säljarens resande, såvida denne vid tiden för meddelandet

befinner sig å köparens ort och avtalet kommit till stånd genom

hans medverkan eller under sådana omständigheter, att 70 § äger tillämpning.

Ändå att handelsresande kan sluta för huvudmannen bindande

försäljningsavtal, äge han icke utan huvudmannens bemyndigande med

bindande verkan för denne träffa något avgörande i anledning av sådana

meddelanden från köparen, som i första stycket avses.

93 §.

Hav någon åtagit sig uppdrag att för en köpmans räkning inom

den ort, där denne driver sin rörelse, besöka kunder och därvid, genom

upptagande av köpeanbud (order) till huvudmannen eller slutande av

försäljningsavtal i dennes namn, verka för avsättning av varor, som icke

medföras, skall å sådan plats försälj are äga motsvarande tillämpning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

vad här ovan i 88—92 §§ är stadgat om handelsresande. Härutöver

skall, där platsförsäljaren är anställd i huvudmannens tjänst, 86 § och

i annat fall 87 § äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.

Genom denna lag upphäves förordningen den 6 oktober 1848

angående förmånsrätt i sådana till försäljning anförtrodda varor, därå

förskott blivit lämnat.

samt 2:o) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 4 maj 1855

angående handelsböcker och handelsräkningar.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 4 maj 1855

angående handelsböcker och handelsräkningar skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Under stadgandet i första punkten av 1 § inbegripas: de, som

penningehandel och bankrörelse driva; de, som in- eller utrikes varor

uppköpa, för att dem åter utsälja; de, vilka yrkesmässigt idka verksamhet

såsom försäljnings- eller inköpskommissionärer, eller såsom

handelsagenter för försäljning av varor; de, som för in- eller utrikes

sjöfart skepp eller fartyg bygga eller utrusta, för att dem på frakt

upplåta eller försälja; idkare av försäkringsrörelse; idkare av apoteksrörelse;

idkare av boktryckeri- och bokförlagsrörelse; idkare av grövre

eller finare smidesbruk, och av verk för tackjärnsblåsning och järngjuteri;

idkare av fabriker och manufakturverk; idkare av de borgerliga

yrken, som hava till ändamål att livsmedel eller drycker till försäljning

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

bereda; och de, som till sitt yrke gjort att på beting övertaga uppförande

och. bättrande av hus och byggnader.

Undantagne äro: jordbrukare och idkare av de näringar, vilka med

jordbruket sammanhänga eller såsom föremål för husflit äro att betrakta;

idkare av gruvdrift och bergsmannahantering; hantverkare, som huvudsakligen

på beställning varor förfärdiga; och de, som, utan biträde av

andra än hustru och barn, mångleri- eller annan sådan mindre handelsrörelse

idka, eller livsmedel, drycker eller andra varor till försäljning

bereda.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren väckt motion, nr 281, däri

herrar E. Pahnstierna och Johan Jönsson i Revinge anfört:

»Uti Kungl. Maj:ts proposition nr 47 med förslag till lag om kommission

m. in. har kommissionär tillerkänts rätt till självinträde (§ 40)

under villkor, att åtgärden uttryckligen gives kommittenten till känna (§ 41).

Med detta stadgande har man velat på samma gång legalisera ett gängse

okrontrollerat bruk, som icke synes kunna hävas, men gjort det under

sådana förhållanden, att legaliseringen i själva verket skulle innebära

större trygghet för kommittenten att hans intressen tillgodoses, än vad

för närvarande är förhållandet. Det synes oss även, att någon erinran

mot Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende icke är att göra. Emellertid

är detta, såsom framgår av det betänkande, obligationsrättskommittén

avgivit i ärendet den 31 december 1912, i ett avseende icke fullt betrygigande

för kommittenten. Vid s. k. kombinationsajfärer behöver nämligen,

enligt den kommentar, kommittén lämnat till § 40 sid. 134, någon

uppgift om att kommissionären handlar för egen räkning icke lämnas

kommittenten. Motiveringen härför är den följande:

’I fråga om räckvidden av förslagets bestämmelser om självinträde

må erinras, att, då i förevarande paragraf såsom utmärkande för självinträde

angives, att kommissionären skall för egen räkning inträda såsom

köpare eller säljare, de häi''om givna bestämmelserna icke äro tillämpliga

å sådana fall, då en person erhållit i uppdrag från en kommittent

att försälja en vara eller ett värdepapper och från en annan kommittent

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

att inköpa samma slags vara eller värdepapper samt utför dessa uppdrag

på det sätt, att han såsom försäljningskommissionär för den ene

sluter avtal med sig själv såsom inköpskommissionär för den andre.

Detta tillvägagångssätt, som i utländsk litteratur plägar betecknas såsom

kombination (av motsatta uppdrag), förekommer i mycket stor utsträckning

inom handeln med värdepapper. Det är givet, att därmed den

faran är förbunden, att kommissionären, då han sålunda skall tillvarataga

båda kommittenternas intressen, åsidosätter den enes för den andres

men då det intresse, som skall av kommissionären tillvaratagas, här icke

står emot hans eget, är nämnda fara väsentligen ringare än den med

självinträde förbundna. Särskilda bestämmelser till skydd för den ene

kommittenten emot den andre, när bådas uppdrag sålunda kombineras,

hava därför icke ansetts erforderliga.’

Denna framställning må anses vara teoretiskt viktig, men i praktiska

livet tillämpas kombinationsaffärerna på sådant sätt att nämnda

motivering, som tar hänsyn till ''ideella’ fall, icke täcker de verkliga

förhållandena. Vanligen tillgår det så, att köpare resp. säljare icke

lämna fixa prisorder, utan bestämma maximi- resp. minimipris för orderns

effektuerande. Möjligheten till uppkomsten av en viss marginal, som i

fråga om spekulationspapper kan vara betydande nog, uppstår således.

Följaktligen kan kommissionären, hållande sig inom de gränser kommittenternas

order innebära, bereda sig möjlighet till avsevärd vinst på

dessas bekostnad, om han t. ex. själv uppköper värdepapperen av säljaren

för lägsta priset och sedan avyttrar dem i sin ordning till köparen

för hans »nmmipris. Vissa dagar, då kurs fluktuationerna äro stora,

men tendensen hos dem för med börsen initierade är uppenbar, kan

kommissionären-självinträdaren på sina kanske i landsorten boende

kommittenters bekostnad göra stor förtjänst. Att detta icke är något

tänkt fall, utan tvärtom synnerligen vanligen förekommande förhållanden,

torde erfarenheten bestyrka. Givetvis borde sådant emellertid stävjas,

ty trots vad kommittén yttrar, står i sådana fall kommissionärens intresse

emot kontrahenternas. Då man även vet, att kombinationsaffärerna

kanske äro de vanligast förekommande, blir önskvärdheten härav så

mycket mer framträdande.

Det nu anförda ger således vid handen, att anledning föreligger

att även vid kombinationsaffärer föreskriva, att kommissionären är skyldig

meddela kommittenten, om han själv deltar, enär han vid en dylik affär

kan bereda sig ekonomisk vinst. Varje undantag från meddelelseplikt bör

följaktligen uteslutas och härom måste uttryckligen i lagen tillkännagivande

göras. Emellertid är saken icke hjälpt med att kommissionären

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

vid kombinationsaffären liksom andra förpliktigas deklarera självinträde,

och detta skulle också knappast kunna utföras, då han ju, teoretiskt

betraktat, säljer, respektive köper till och från sig själv. Däremot skulle

olägenheterna med all sannolikhet försvinna eller åtminstone i hög grad

förringas, om säljaren-kommittenten finge kunskap om vem som vore

köpare-kommittent och till vad pris denne övertagit värdepapperen i fråga.

Med en dylik bestämmelse skulle kommissionären tvingas att tillvarataga

respektive kommittenters intressen och utsikten för honom att gentemot

dem tillgodose sig själv bli ringa.

Såsom lagförslaget nu är utarbetat, torde ett stadgande av här

nämnd beskaffenhet icke kunna införas i form av ändring av den framlagda

lagtexten, utan synes det bli nödvändigt att genom ett särskilt

tillägg t. ex. till 42 § eller också genom tillfogande av en ny paragraf

vinna åsyftad rättelse. Formuleringen av det n\a stadgandet erbjuder

dock vissa svårigheter, ty dels måste man definiera vad som menas mod

kombinationsaffär, dels även skriva stadgandet på sådant sätt, att man

erhåller säkerhet för att vid kombinationsaffär kännedom om att sådan

avslutes bibringas kommittenterna. Vi tilltro oss icke att i denna viktiga

fråga formulera en lagtext, som kan föreläggas riksdagen till godkännande

endast efter granskning av ett arbetsbetungat lagutskott, utan nödgas

därför inskränka oss till att begära en riksdagsskrivelse i ärendet. Härtill

torde även det skälet föreligga, att da lagförslaget tillkommit genom

skandinavisk samverkan, borde möjligen också ändringsförslag av mer

betydelsefull beskaffenhet, innan de eventuellt upptagas till gällande lag,

bibringas vederbörande, som utarbetat förslaget för kännedom och yttrandes

angivande.

På grund av det anförda hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj: t ville på lämpligt sätt föranstalta

om utredning och förslag angående sådant stadgandes b förande

uti lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande, att kommissionärs

möjlighet att vid s. k. kombinaiionsaffärer i strid mot kommittenternas

intresse bereda sig själv vinst, måtte, därest så ske kan,

förhindras, och att ett dylikt tillvägagångssätt från kommissionärers sida

i alla händelser blir i lagen uttryckligen förbjuden.»

I fråga om lagförslagets tillkomst och allmänna grunder bar föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande:

Utskottet»

yttrande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

»Beträffande tillkomsten av förevarande lagförslag torde jag få erinra,

att Eders Kungl. Maj:t under år 1909 tog initiativ till återupptagande

av det med Danmark och Norge gemensamma lagstiftningsarbetet å

obligationsrättens område. Sedan dessa länders regeringar förklarat sig

villiga biträda det sålunda från svensk sida väckta förslaget, sammanträdde

delegerade från de tre länderna i Stockholm under november

månad 1909. Därvid enades man om ett visst program för lagstiftningsarbetet.

Med gillande av det föreslagna programmet uppdrog Eders

Kungl. Maj:t den 21 maj 1910 åt den för utarbetande av lagförslag

inom obligationsrättens område den 7 juni 1901 tillsatta kommitté att

uppgöra förslag till lagstiftning i en dei av de på programmet upptagna

ämnen, däribland avslutande av avtal genom platsagenter och handelsresande

samt kommission saffärer. I sammanhang härmed bemyndigades

kommittén att med danska och norska kommittéer, som för motsvarande

ändamål blivit tillsatta, sammanträda till gemensamma överläggningar

i syfte att åstadkomma största möjliga överensstämmelse mellan kommittéernas

blivande förslag. De tre kommittéerna hava nu avgivit förslag

till lagstiftning om kommission, handelsagentur och handelsresande, vilka

förslag i så gott som alla punkter överensstämma; och har i sammanhang

härmed den svenska kommittén jämväl utarbetat förslag till lag

om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående

liandelsböcker och handelsräkningar.»

Efter att hava redogjort för innehållet i de båda lagförslagen och

lagrådets däröver avgivna utlåtande anförde departementschefen vidare:

»Med anledning av lagrådets utlåtande har förslaget till lag om

kommission, handelsagentur och handelsresande blivit översett, därvid

på grund av i utlåtandet framställda anmärkningar en del ändringar av

saklig innebörd ansetts böra ifrågakomma. Därjämte hava vissa ändringar

och förtydliganden av redaktionell natur vidtagits i förslaget. För att

söka åstadkomma samförstånd beträffande de ändringar av saklig innebörd,

vilka av lagrådets anmärkningar kunde finnas påkallade, hava

delegerade från de tre länderna sammanträtt till gemensamma överläggningar,

vilka ägt rum i Köpenhamn under januari månad detta år.

Härvid har fullständig enighet uppnåtts mellan de delegerade.

Det förslag till lag om kommission, handelsagentur och handelsresande,

vilket framgått såsom resultat av dessa överläggningar och

som jag nu underställer Eders Kungl. Maj:ts prövning, erbjuder således

endast få avvikelser från motsvarande danska och norska lagförslag.

Genom förslagets upphöjande till lag skulle tvivelsutan en kännbar

lucka i vår lagstiftning fyllas och ett betydelsefullt steg vara taget för

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7. 33

vinnande av överensstämmelse mellan de tre nordiska ländernas lagstiftning

å förmögenhetsrättens område. En lag i de ämnen, varom

förslaget handlar, utgör en naturlig fortsättning av det lagstiftningsarbete,

som lett till sammanstämmande lagar om köp och byte av lös

egendom.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får

utskottet hänvisa till de vid densamma fogade utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll.

Vid granskning av förevarande lagförslag har utskottet icke funnit

anledning till någon anmärkning och får alltså tillstyrka bifall till den

kungl. propositionen utan ändring.

Beträffande den av herrar Palmstierna och Jönsson i ämnet väckta

motionen får utskottet avgiva följande yttrande:

Såsom i motiven till det lagförslag, vilket ligger till grund för

propositionen, framhålles, förekommer det inom värdepappershandeln i

stor utsträckning, att kommissionsuppdrag utföras på det sätt, att kommissionären

för en kommittents räkning säljer värdepapper, vilka han

av eu annan kommittent fått i uppdrag att för dennes räkning inköpa,

och sålunda på eu gång handlar såsom försäljningskommissionär för den

ene och såsom inköpskommissionär för den andre. Åsidosätter kommissionären

den skyldighet att tillvarataga motsatta intressen, som i eu

sådan situation åligger honom, så att han gynnar den ene kommittenten

på den andres bekostnad, medför detta enahanda påföljder som annan

pliktförsummelse från kommissionärens sida, nämligen rätt för den

kommittent, vars intresse blivit eftersatt, att erhålla skadestånd (17 §)

och eventuellt att avvisa det för hans räkning ingångna avtalet (15 §).

Detsamma gäller, om kommissionären missbrukar sin ställning till att

bereda sig själv vinning på endera eller båda sina kommittén ters bekostnad.

Särskilt är härvid att märka, att en kommissionär, som erhållit

limiterade order — exempelvis om försäljning till en kurs av 332 och

om inköp till en kurs av 338 kronor — ingalunda är berättigad att

utföra dessa order på det sätt, att han till försäljningskommittenten

redovisar allenast 332 kronor, men debiterar inköpskommittenten 338

kronor och sålunda behåller differensen för egen räkning. Detta framgår

med önskvärd tydlighet av stadgandena i 9 och 13 §§, vilka naturligtvis

äro tillämpliga jämväl när kommissionsuppdrag på nu antydda

sätt kombineras. Något uttryckligt förbud för en kommissionär, som

utför uppdrag om försäljning och inköp genom s. k. kombination, att

bereda sig själv vinst på sina kommittenters bekostnad är alltså enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 6 käft. (Nr 7.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 * Lagutskottets utlåtande Nr 7.

utskottets tanke icke erforderligt. Särskilda bestämmelser i syfte att

utesluta eller förringa möjligheten av ett dylikt otillbörligt förfarande

från kommissionärens sida synas ej heller vara att förorda. Något

effektivt skydd däremot kan säkerligen icke beredas genom en bestämmelse

av innehåll, att en kommissionär, som kombinerar motsatta uppdrag,

skulle vara pliktig att uttryckligen giva detta till känna i de

meddelanden, varigenom han underrättar kommittenterna, att deras uppdrag

äro utförda. En dylik bestämmelse skulle icke hava något värde,

såvida man icke tillika ålade kom missionären att för vardera kommittenten

yppa den andres namn. Giltig anledning att för här förutsatta

fall bryta med den princip, som kommit till uttryck i sista punkten

av 7 § och som varken från merkantilt håll eller vid förslagets granskning

i lagrådet framkallat någon gensaga, synes emellertid icke vara

för handen. Utskottet tillåter sig i detta avseende hänvisa till de skäl,

som i motiven anföras till stöd för förslagets, ståndpunkt härutinnan.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition

måtte av riksdagen bifallas; samt

2:6) att den av herrar Palmstierna och Jönsson

i ämnet väckta motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande nr 7.

35

Reservationer:

dels i fråga om utskottets hemställan under Do). av herr Persson i

Norrköping, som ansett att kommissionär bör vara pliktig att för kommittenten

uppgiva namnet å den med vilken han för dennes räkning

slutit avtal;

dels ock beträffande utskottets hemställan under 2:o) av herrar

Lindhagen och Persson i Norrköping, vilka anfört:

»På sätt utskottet yttrat synes lagförslaget utesluta rättighet för

en kommissionär att förfara på sätt motionärerna befara. Vad de i sista

delen av sin hemställan påyrkat skulle således redan vara tillgodosett i

förslaget.

En annan fråga åter är, huruvida tillräckliga garantier skapats tor

att förslagets avsikter skola upprätthållas i praktiken.^

Denna fråga lär vara av praktisk betydelse i vårt land endast för

värdepappershandel. Man skulle därvid kunna säga, att de personer,

som hava värdepapper till försäljning eller spekulera på att inköpa

sådana papper, äro i den ställning, att de själva må bedöma den affär,

vari de inlåta sig, och taga alla risker av densamma. Men å andra

sidan är den osunda spekulationen i värdepappershandel något som

medelbart återverkar vitt omkring i hela affärslivet. Och oavsett detta

bör det vara en viktig angelägenhet, att såvitt möjligt tillse att lagens

mening i tillämpningen icke går om intet. Det synes nu ha ifrågasatts

av motionärerna att såsom en garanti skulle stadgas skyldighet för

kommissionärer, som kombinera motsatta uppdrag, att uttryckligt giva

detta tillkänna i de meddelanden, varigenom de underrätta kommittenterna,

att deras uppdrag äro utförda.

Kommitterade erinra i sitt betänkande (sid. 65), att enligt kungörelsen

om fondmäklare i Stockholm den 8 februari 1901 och den praxis,

som ansluter sig till densamma, fondmäklare i allmänhet icke i de

slutsedlar eller avräkningsnotor, som tillställas kommittent, utsätter

namnet å den, med vilken avtal slutits för hans räkning. Det synes

oss i olikhet med utskottet kunna med fog ifrågasättas och böra närmare

undersökas, om icke en sådan skyldighet för fondmäklare skulle i

i >

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande nr 7.

sin mån bidraga till en sundare ordning på fondmarknaden och i varje

händelse försvåra och begränsa möjligheterna till missbruk, även om de

icke kunna alldeles förekommas. Huruvida en sådan bestämmelse lämpligen

bör inflyta i själva lagen eller ha sin rätta plats i de administrativa

författningarne för värdepappershandel bör därvid också bliva föremål

för övervägande.

Det hemställes alltså,

att riksdagen med anledning av förevarande

motion ville anhålla, att Kung! Maj:t måtte taga i

övervägande, huruvida och på vad sätt, utöver vad i

förevarande lagförslag iakttagits, ytterligare föreskrifter

kunde meddelas i syfte, att kommissionär vid så kallad

kombinationsaffär förhindras att i strid mot kommittenternas

intressen bereda sig själv vinst.»

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 A:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kommission, handelsagentur och handelsresande samt till lag om ändrad l s. 1 i texten