Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om befrielse för visst slag av föreningar från skyldighet att till stat och kommun erlägga skatt för inkomst och förmögenhet.

1914-08-06 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1914 B:22, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om befrielse för visst slag av föreningar från skyldighet att till stat och kommun erlägga skatt för inkomst och förmögenhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 6 augusti 1914 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning

och förslag i fråga om befrielse för visst slag av

föreningar från skyldighet att till stat och kommun

erlägga skatt för inkomst och förmögenhet.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*, frih. C. J. Beek-Friis, Ollas

A. Ericsson, Eklund*, Lyckholm*, Antonsson, Bäckström, Sandler, Rune, Källman,

Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Danström, Forssman*,

frih. Hermelin*, Hamrin, von Hofsten och Holmström.

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren av herr Söderberg i Stockholm väckt

motion, nr 88, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån föreningar, som icke

genom ekonomisk verksamhet bereda sig eller sina medlemmar ekonomisk

vinst, böra befrias från skyldighet att till stat och kommun erlägga skatt

för inkomst och förmögenhet, samt för riksdagen framlägga det förslag

till ändring i gällande beskattningsförordningar, som av utredningen kan

föranledas.»

Enahanda förslag framfördes av herr Söderberg och sex medmotionärer

i motionen II: 39 vid innevarande års förra riksdag, och har till

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

motivering nu allenast åberopats, vad då anfördes. Jämväl utskottet

tillåter sig beträffande motiveringen för förslaget hänvisa till sistberörda

motion.

Såsom motionären erinrat, väcktes av honom och medmotionärer

redan vid 1912 års riksdag motion i förevarande ämne. Då föreslogos

vissa bestämda ändringar i beskattningsförordningarna innebärande, att

»föreningar med ideell verksamhet» skulle frikallas från skattskyldighet

för inkomst, som ej härrörde av rörelse eller yrke, och förmögenhet.

Bevillningsutskottet ansåg sig ej kunna tillstyrka motionen, men föreslog,

att riksdagen skulle ingå till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

av frågan. Häremot hade dock sju ledamöter reserverat sig och

yrkat avslag. Sedan reservanternas mening segrat i första kammaren,

men utskottets förslag bifallits i andra kammaren, hade emellertid frågan,

då sammanjämkning ej kunde ske, förfallit.

Då frågan motionsvis återkom till innevarande års förra riksdag,

hade man inskränkt sig till hemställan om utredning i ordagrann överensstämmelse

med vad bevillningsutskottet 1912 förordat. Till följd av

riksdagens upplösning blev dock varken utskottet eller riksdagen i tillfälle

att uttala sig i ämnet.

Innan utskottet nu ingår på bedömande av själva motionen, torde

det vara lämpligt att inledningsvis återgiva följande från 1912 års utskottsbetänkande

hämtade översikt.

»Enligt de år 1910 utfärdade skattelagarna äro juridiska personer i

allmänhet skattskyldiga för inkomst. Så stadgas i 3 § förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt, att skattskyldiga för inkomst äro ''inländska

aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som enligt

särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, samfund, stiftelser,

verk och inrättningar, föreningar för ekonomisk verksamhet och andra

inländska juridiska personer'' etc. Från skattskyldighet särskilt frikallade

juridiska personer uppräknas i 5 §. Bland undantagen uppräknas icke

föreningar med ideell verksamhet, däremot åtskilliga samfund, stiftelser

och andra sammanslutningar, som fullfölja allmännyttiga och välgörande

ändamål, såsom vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,

pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte

andra fromma stiftelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3

Alla juridiska personer, som icke äro uttryckligen frikallade från

skyldighet att erlägga inkomstskatt, få anses skattskyldiga.

I bevillningsförordningen äro bestämmelserna angående juridiska personers

skattskyldighet vad beträffar inkomstbevillningen i huvudsak lika

lydande med motsvarande bestämmelser i förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt. Bestämmelserna återfinnas i fråga om skattskyldigheten

i 10 § och i fråga om den skattefrihet, som tillkommer vissa

juridiska personer, i 12 § 2 mom. I avseende å skattskyldigheten enligt

bevillningsförordningen får likaledes anses gälla, att alla juridiska personer,

som icke uttryckligen äro frikallade från skattskyldighet, äro skattepliktiga.

Även enligt de beskattningsförordningar, som gällde intill 1910

års slut, voro juridiska personer med vissa undantag, som dock icke

omfattade ''föreningar med ideell verksamhet’, skyldiga att erlägga skatt

för inkomst, såväl inkomstskatt som bevillning. De nya skattelagarna

åsyftade icke att införa några ändrade bestämmelser härutinnan. Hade

avsikten varit att befria föreningar med ideell verksamhet från skattskyldighet,

hade utan tvivel denna grupp av juridiska personer särskilt

uppräknats bland dem, som enligt 5 § förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt och 12 § bevillningsförordningen frikallades från skyldighet

att erlägga skatt.

Att avsikten varit att bibehålla den skattskyldighet, som ideella föreningar

enligt förut gällande lagstiftning voro underkastade, framgår även

vid jämförelse med vad som stadgats angående skattskyldighet för förmögenhet.

Sådan skattskyldighet åligger enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt (12 §) huvudsakligen fysiska personer, men från

denna regel göres undantag bland annat med avseende å föreningar och

samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i

föreningens eller samfundets förmögenhet. Sådana föreningar, vilkas

skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt sålunda i förordningen uttryckligen

angives, äro oftast föreningar med ideella syften. Föreningar för

ekonomisk verksamhet äro däremot icke skattskyldiga för förmögenhet,

utan beskattas föreningsmedlemmarna var för sig för sina andelar i sådana

föreningar.

Teoretiskt sett har således de s. k. ideella föreningarnas skattskyldighet

genom 1910 års skattelagsreform ej undergått annan förändring, än

att dessa föreningar liksom andra ej särskilt undantagna skattskyldiga

drabbats av den nya förmögenhetsskatten. En annan sak är, att genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

bestämmelserna om denna skatt taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet

i högre grad än förut fästs vid den skattskyldighet, som även i övrigt

åligger föreningarna. Härav har givetvis följt, att många föreningar, som

förut faktiskt undgått beskattning, vid de nya skattelagarnas tillämpning

blivit taxerade för såväl inkomst som förmögenhet. Detta har i sin ordning

medfört, att spörsmålet om lämpligheten att överhuvud taget beskatta

ifrågavarande föreningar blivit aktuellt, och som ett uttryck för den uppfattning,

att desamma icke böra betungas med skatt, har förevarande

motion framkommit.»

Reservanterna i utskottet 1912 stödde sig huvudsakligen därpå, att

frågan blivit för tidigt väckt. De nya författningarna hade endast ett år

vunnit tillämpning och uppkomna tvister om deras rätta tolkning hade ej i

något fall hunnit prövas i högsta instans. Man borde avvakta de prejudikat,

som vore att emotse. Detta motiv var ock under diskussionen

i kamrarna det ledande för motståndarna till förevarande reformtanke.

Sedan bevillningsutskottet nu åter fått denna fråga till behandling,

blev det därför utskottets första omsorg att se till, om frågan särskilt

med avseende å rättspraxis kommit i ett förändrat läge. För sådant

ändamål har utskottet låtit undersöka det befintliga processmaterialet, och

föreligger resultatet av denna undersökning i en till detta betänkande

fogad P. M. angående hithörande rättsfall.

Genom dessa rättsfall har bestyrkande vunnits åt vad 1912 års bevillningsutskott

uttalade om ifrågavarande föreningars subjektiva skattskyldighet

såsom författningsenligt gällande redan före 1910 års skattelagsreform

och vid denna lämnad oförändrad eller, genom bestämmelserna

om förmögenhetsbeskattningen, bekräftad. Subjektiv skattskyldighet för

vidkommande föreningar har ansetts föreligga i samtliga av Kungl. Maj:t

(regeringsrätten) avgjorda fall, utom beträffande två religiösa föreningar,

vilka såsom närliggande gränsfall till fromma stiftelser kommit i åtnjutande

av sistnämnda kategoris lagstadgade skattefrihet.

Enligt sakens natur komma dessa prejudikat att, i den mån så ej

redan skett, bliva normerande för taxeringsarbetet och öva inflytande på

besluten i anhängiggjorda beskattningsmål. Förväntas måste således, att

den beskattning av vissa slag av föreningar, vars rationella berättigande

motionären bestritt samt 1912 bevillningsutskottet och andra kammaren

satt i fråga, kommer att få allt vidsträcktare omfattning.

I sitt betänkande i ämnet 1912 lämnade utskottet en översikt av ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 5

ländsk lagstiftning på förevarande område, av vilken framgick, att å flera

håll i utlandet, bl. a. i Danmark och Norge, hithörande föreningar vore

gynnsammare ställda än hos oss. I anslutning härtill anförde utskottet

följande:

»Tanken att undantaga föreningar, som nu äro i fråga, från beskattning

har även hos oss varit tidigare uppmärksammad. Härvid må särskilt

erinras, hurusom i kommunalskattekommitterades betänkande af år

1900 bland andra även »föreningar eller samfund för annat ändamål än

ekonomisk verksamhet» undantogos såväl från bevillning till staten för

annan inkomst än av fast egendom som från all inkomstskatt till kommun.

1904 års skattelagsförslag, som blev grundläggande för den följande

lagstiftningen, intog emellertid en annan ståndpunkt och upptog

såsom skattepliktiga för inkomst »föreningar för ekonomisk verksamhet

och övriga juridiska personer» utan att därvid göra något undantag för

andra föreningar.

Medan i äldre skattepolitik i stort sett någon åtskillnad i fråga om

skatteplikt ej gjordes inom varje särskilt slag av i anspråk tagna skatteobjekt,

utan exempelvis kapitalet beskattades lika utan hänsyn till huru

eller för vad ändamål det bildats, har den moderna åskådningen allt

mera kommit till insikt om lämpligheten och nödvändigheten av viss

differentiering i sådant avseende, så att t. ex. en ideell förening ej anses

böra i skattehänseende stå på samma plan som ett affärsföretag. Det

allmänna kan ofta befinnas hava mera intresse av att föreningens verksamhet

ohindrat får fullföljas än av den relativt obetydliga skatteinkomsten

från föreningen.

Föreningsväsendet har också under de senare åren i vårt land nått

en sådan utveckling, att föreliggande, för många föreningar synnerligen

viktiga fråga tarvar en snar och tillfredsställande lösning.

I det allmänna föreställningssättet har det nog länge ingått, att

föreningar, som tjäna sociala, välgörande eller eljes allmännyttiga syften

böra betungas med skatt lika litet som stiftelser och åtskilliga andra inrättningar

med liknande ändamål. Då nu vissa av dessa senare äro

uttryckligen befriade från skatt, synas goda skäl tala för att i motsvarande

fall genom särskilt stadgande befria även föreningar. En reform i

den riktning motionärerna föreslagit anser därför utskottet sig jämväl

böra förorda.

Emellertid är frågan tvivelsutan mera invecklad och svårlöst, än

motionärerna uppenbarligen tänkt sig. En allmän undantagsbestämmelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

för »förening med ideell verksamhet» lärer icke kunna stadgas redan av

det skäl, att begreppen »ideell förening» och »ideell verksamhet» till

skillnad från ekonomiska sådana ännu ej blivit definierade i svensk lagstiftning.

En dylik bestämmelse skulle således leda till oklarhet i tolkningen

och ojämnhet i tillämpningen. Fråga är väl också, om alla föreningar,

som på grund av uteslutande eller huvudsakligen ideell verksamhet

kunde föras hit, böra komma i åtnjutande av den ifrågasatta

befrielsen. I varje fall synes tydligt, att olika slag av sådana föreningar

i mycket olika grad påkalla sådan förmån. Bland de stora grupperna

av föreningar för icke ekonomiska ändamål märkas nykterhetsföreningar,

religiösa föreningar, politiska föreningar, yrkesföreningar, arbetsgivareoch

arbetareföreningar, skytte- och idrottsföreningar samt föreningar med

konstnärligt, vetenskapligt eller rent sällskapligt syfte. Det bör undersökas,

huruvida dessa och andra dylika föreningar helt eller delvis böra

befrias från skatt. I betraktande bör ock tagas, i vad mån understödsföreningar

och andra visserligen till sin natur i viss mån ekonomiska

föreningar, som dock genom sin verksamhet gagna det allmänna, böra,

där de ej redan få anses undantagna, i förevarande avseende likställas

med de ideella föreningarna.

Ifrågasättas kunde jämväl, att beträffande här omhandlade skattefrihet

skillnad borde göras mellan skatten till staten och skatten till

kommunerna, och lär måhända även denna sida av saken böra undersökas.

»

Vad sålunda uttalades 1912, synes utskottet fortfarande äga samma

giltighet. Det kunde till och med sägas, att de senare årens utveckling

av föreningsväsendet givit ökad styrka åt de anförda synpunkterna.

På sätt av det föregående framgår, ansåg 1912 års utskott sig böra,

oaktat sina sympatier för den dåvarande motionens syfte, stanna vid

en framställning till Kung!. Maj:t om utredning i frågan. Då nu även

motionären funnit ändamålsenligt att ansluta sig till denna ståndpunkt,

har det nuvarande utskottet så mycket mindre anledning att frångå densamma.

Det vill emellertid också synas utskottet, att även den, som i

närvarande stund tilläventyrs är obenägen för själva reformen, dock utan

betänkligheter kunde vara med om, att frågan bleve allsidigt och opartiskt

utredd, särskilt då den avsedda utredningen icke skulle vara bunden

av något som helst direktiv utan hava till föremål »huruvida och i vad

mån» den ifrågasatta skattefriheten borde komma till stånd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 7

Under åberopande av det ovanstående får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till herr Söderbergs i

Stockholm förevarande motion, II: 38, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån

föreningar, som icke genom ekonomisk verksamhet

bereda sig eller sina medlemmar ekonomisk vinst,

böra befrias från skyldighet att till stat och kommun

erlägga-’skatt för inkomst och förmögenhet, samt för

riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande

beskattningsförordningar, som av utredningen kan föranledas.

Stockholm den 6 augusti 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation

av herrar friherre BecJc-Friis, Ollas A. Ericsson, Lijckliolm, Anton sson,

Jonsson i Hökhult, Danström, Forssman, friherre Hermelin och von

Hofsten, vilka yttrat:

Reservanterna i 1912 års bevillningsutskott anförde:

»Även om, på sätt utskottet framhållit, 1910 års skattelagsreform

ej införde något nytt i avseende å de s. k. ideella föreningarnas skatteplikt

för inkomst, måste man likväl förutsätta, att såväl under den föregående

utredningen som vid förslagens behandling i riksdagen ej allenast

de nya principerna utan ock de gamla grundsatserna, i den mån de

skulle kvarstå i systemet, blivit föremål för grundlig omprövning. De nya

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

bestämmelserna om skatt å förmögenhet, som genom uttryckligt undantag

från regeln stadgade skatteplikt för vissa juridiska personer, till vilka de

ideella föreningarna obestridligt äro hänförliga, gåvo ju också vederbörande

en särskild anledning att uppmärksamma frågan om dessa senares skattskyldighet

i övrigt. Då det alltså måste antagas, att 1910 års skattelagars

ståndpunkt i föreliggande fråga motsvarar vad riksdagen för blott

två år sedan efter moget övervägande funnit vara det riktiga, lära synnerligen

tungt vägande skäl böra fordras för att man efter så kort tid

skulle börja jämka på systemet. Sådana skäl skulle vara att söka i en

genom praxis vunnen erfarenhet i fråga onwnissförhållanden, som tarvade

omedelbar rättelse. Någon vägledande praxis finnes emellertid ej

alls att åberopa. Författningarna hava vunnit tillämpning endast ett år,

1911, och uppkomna tvister om deras rätta tillämpning hava icke i något

fall hunnit prövas i högsta instans. Ett bifall till utskottets hemställan

skulle följaktligen innebära en avvikelse från vad i avseende å lagändringar

alltid ansetts vara med en god lagstiftningspraxis överensstämmande.

»

Sedan detta skrevs, hava ytterligare två år förflutit. Under tiden

har, på sätt utskottet i förevarande betänkande erinrat, kommit till stånd

en viss rättspraxis, genom vilken ifrågavarande föreningars subjektiva

skattskyldighet blivit bekräftad. De i utskottets bilagda P. M. citerade

rättsfallen utvisa emellertid därjämte, att i skatteobjektivt hänseende en

betydelsefull differentiering gjort sig gällande, i det vissa slag av inkomst

med hänsyn till källan eller användningen gått fria från skatt. Sålunda hava

tvenne nykterhetsföreningar sluppit skatta för behållning å vederbörligen

medgivna lotterier, använd i ena fallet för egen församlingslokal, i det andra

för ett allmännyttigt ändamål. En försvarsförening har ansetts icke skattskyldig

för sin inkomst under ett år, då till försvaret från föreningen

lämnats belopp, som överstigit inkomsten. Ett ordenssällskap har befriats

från taxering för medlemsavgifter. Slutligen hava tvenne fackförbund

förklarats icke skattskyldiga för mottagna bidrag från landsorganisationen

och från samordnade organisationer. Taxerats hava däremot i hithörande

fall inkomst av kapital samt förmögenheten.

En överblick av prejudikaten ger vid handen såsom en numera stadgad

regel, att det är kapitalet och dess avkomst, som tagas till beskattning,

ävensom, i enlighet med vad väl aldrig varit bestritt, inkomst av

rörelse, där sådan vid sidan av den mera ideella verksamheten bedrivits,

men att den för de flesta föreningar viktigaste och för många enda egent
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 9

liga inkomsten, medlemmarnas tillskott eller avgifter, ansetts icke beskattningsbar,

vilken förmån, såsom ovan nämnts, utsträckts till de ofta nog

högst avsevärda understöd, som inom fackföreningsvärlden växlas mellan

sam- eller över- och underordnade organisationer.

Efter den klargörande rättspraxis, som sålunda utvecklat sig, lärer

någon tvekan om författningarnas innehåll i förevarande avseende ej

längre behöva råda. Det är då också tydligt, att det syfte, som ligger

bakom motionärens numera modifierade yrkande om allenast utredning,

icke kan vinnas utan formliga ändringar i författningarna. Det gäller då

att se till, om övervägande skäl finnas för en sådan ändring. I motsatt

fall torde anledning saknas att begära en utredning i ämnet, låt vara än

så objektiv.

Ser man frågan ur principiell synpunkt, synes så mycket mindre

grund vara att låta ifrågavarande föreningar bilda ett nytt undantag

från den subjektiva skattskyldigheten, som, på sätt ovan erinrats, skatteobjekten

i regel utgöras av det samlade kapitalet och dess avkastning.

Kapitalet anses ju med rätta såsom inkomstkälla besitta vida större skattekraft

än andra, vartill kommer, att juridiska personer i jämförelse med

enskilda i varje fall aldrig funnits böra särskilt gynnas med skattelättnader.

Från praktisk synpunkt har man att taga i betraktande dels det

allmännas skatteintresse och dels vederbörande föreningars önskan att

vid fullföljandet av sitt ändamål ej tyngas av skattebördan. Under den

tidigare diskussionen i denna sak har det sagts, att den skatteinkomst,

varom fråga kunde bliva, vore relativt så ringa, att hänsyn därtill icke

borde få spela in. Detta betraktelsesätt, som kunde äga ett visst berättigande

på ett tidigare stadium, kan numera, då föreningsväsendet i vårt

land nått en förr oanad utveckling, som, efter allt att döma, kommer att

i växande grad fortgå, ej längre vara befogat. I mån av föreningsväsendets

tillväxt utåt i omfattning och inåt i ekonomiska resurser, framstå

givetvis också starkare statens och kommunens skatteintressen. Med

nämnda utveckling i skattekraft hos föreningarna bortfaller eller förminskas

jämväl det motiv för skattefrihet, som kunde ligga i föreningens behov

att under en svagare begynnelseperiod få utnyttja alla sina möjligheter

för sin verksamhet.

Här är slutligen, såsom redan antytts, fråga ej blott om skatten till

staten, utan ock om skatten till kommunerna, vilken ju i allmänhet utgör

den större delen av skattebördan. Som känt är, står emellertid det

kommunala skatteväsendets reformering på dagordningen, och hava vi

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

inhämtat, att de arbetande kommitterade, oavsett om någon framställning

göres av riksdagen, komma att taga i noggrann omprövning

även de till frågan om föreningarnas beskattning hörande spörsmål. Då

härtill lägges, att ännu ej fyra år förflutit, sedan den nya lagstiftningen

för statens skatteväsen trädde i tillämpning, förefaller det obestridligt som

en med sund lagstiftningspraxis oförenlig åtgärd att nu föregripande eller

ändrande inlåta sig på förevarande detalj av systemet.

Med avseende å nu anförda förhållanden hava vi yrkat, att utskottet

skulle hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

P. I.

Bilaga.

ang. senare rättsfall i fråga om s. k. ideella föreningars

skattskyldighet.

Religiösa föreningar.

Evangeliska brödraförsamlingen i Göteborg hade inkomst av fast egendom

och kapital samt ägde förmögenhet. 1911 års beskattningsnämnder taxerade församlingen

till bevillning för inkomst av kapital samt till inkomst- och förmögenhetsskatt,

varvid dock i förmögenheten ej inräknades den del av fasta egendomen,

som användes för församlingens verksamhet. Som denna verksamhet

avsåge att i samförstånd med svenska statskyrkan utöva prediko- och själavårdsverksamhet

och församlingens tillgångar icke kunde användas för annat ändamål

än berörda verksamhet och därmed sammanhängande understöd åt fattiga och

sjuka, yrkade församlingen hos kammarrätten att såsom from stiftelse bliva

skattefri. Kammarrätten ansåg också utredningen ådagalägga, att församlingen

hade sådan egenskap, och undanröjde taxeringarna. Underdåniga besvär av

vederbörande kronoombud hava icke föranlett ändring härutinnan (Kungl. Maj:ts

utslag den 17 oktober 1912).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Norrköpings stadsmissionsförening ägde fastighet, som blott delvis upptogs

av församlingslokal. Den andra delen var bevillningstaxerad. Beskattningsnämnderna

1911 ansågo föreningen skyldig erlägga förmögenhetsskatt för hela

fastigheten. Kammarrätten, varest föreningen yrkade, att i den beskattningsbara

förmögenheten måtte inberäknas blott den bevillningspliktiga delen av fastigheten,

gjorde ingen ändring, men Kungl. Maj:t bär, sedan föreningen styrkt sitt ändamål

vara att »förena kristna i Norrköpings stad och dess närmaste omgivning

för gemensam uppbyggelse och kristlig verksamhet», enär med hänsyn därtill

föreningen jämlikt 5 § 2 mom. c och 12 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

måste anses frikallad från utgivande av inkomst- och förmögenhetsskatt,

bifallit föreningens talan (utslag den 9 maj 1913). I motiveringen har Kungl.

Maj:t följaktligen fastslagit föreningens skattefrihet beträffande inkomst- och förmögenhet.

Nykterhetsföreningar.

Logen nr 47 Frid av I. O. G. T. taxerades 1911 för inkomst av kapital

och av ett med vederbörligt tillstånd anordnat lotteri samt för förmögenhet.

Logen klagade beträffade lotteribehållningens taxering som inkomst. Den hade

helt och hållet använts till avbetalning å skuld för en vid logens möten använd

fastighet. Sedan kammarrätten ogillat klagomålen, har emellertid Kung*. Maj:t

förklarat ifrågavarande behållning icke vara hänförlig till beskattningsbar inkomst

(utslag den 31 oktober 1912).

Templet nr 712 Thor av templarorden hade likaledes haft behållning av i

vederbörlig ordning föranstaltat lotteri och hade använt behållningen för upprättande

och underhållande av ett allmänt bibliotek i vidkommande samhälle.

1912 års beskattning snämnder taxerade templet till bevillning och inkomst- och

förmögenhetsskatt för samma behållning såsom inkomst, vilken åtgärd kammarrätten

gillade. Kungl. Maj:t ansåg åter behållningen icke vara hänförlig till

beskattningsbar inkomst och upphävde taxeringarna (utslag den 17 oktober 1913).

Föreningar med kulturellt eller socialt syfte.

Fredrika Bremerförbundet har till ändamål att »verka för en sund och lugn

utveckling av arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som

i socialt och ekonomiskt hänseende». Sitt ändamål fullföljer förbundet genom

olika organ, utom förbundets allmänna byrå, en avdelning för platsförmedling,

en kommitté för lagfrågor, en sjuksköterskebyrå, en sjukkassa, en lanthushållningsskola

och en stipendiefondsförvaltuing. Förbundet blev av 1911 års beskattning

snämnder betraktat såsom en from stiftelse och således icke taxerat för

inkomst eller förmögenhet. Sedan vederbörande kronoombud hos kammarrätten

yrkat, att förbundet skulle beskattas för inkomst av dess sjuksköterskebyrå och

av kapital ävensom för förmögenhet, ogillade kammarrätten yrkandet under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

åberopande av grunderna för 12 § 2 mom. b) bevillningsförordningen och 5 §

2 mom. c) skatteförordningen. Kungl. varest kronoombudet fullföljde sin

talan, har däremot ansett förbundet icke vara hänförligt till sådana anstalter,

vilka vore frikallade från utgörande av bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt

och förty förklarat förbundet skattskyldigt enligt båda beskattningsförordningarna

(utslag den 24 oktober 1913).

Centralförbundet för socialt arbete, vars uppgift är att inom olika samhällslager

söka väcka intresse för och sprida kunskap om sociala spörsmål för att

därigenom medverka till lösningen af viktiga samhällsfrågor, blev 1911 taxerat

för ränteinkomst och förmögenhet. Besvär med yrkande om skattefrihet hava,

enär förbundet icke vore att hänföra till sådan inrättning, som jämlikt 12 § 2

mom. b) bevillningsförordningen och 5 § 2 mom. c) skatteförordningen vore 1''rikallad

från skattskyldighet, lämnats utan avseende av prövning snämnden och

kammarrätten. Kammarrättens utslag (den 16 december 1912) har icke överklagats.

Svenska allmänna djurskyddsföreningen, som har till ändamål att verka för

en förnuftig och mild behandling av djuren samt motarbeta och beivra djurplågeri,

blev 1912 taxerad för inkomst av kapital och för förmögenhet. Föreningen

yrkade hos prövningsnämnden att såsom from stiftelse varda frikallad

från skattskyldighet. Prövningsnämnden har emellertid, enär föreningen icke

vore att hänföra till from stiftelse eller annan sådan sammanslutning, som författningsenligt

vore frikallad från taxering, fastställt denna, och kammarrätten

har funnit däröver anförda besvär ej föranleda ändring (utslag den 17 december

1913, vilket icke överklagats).

Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran, vilket har till uppgift att

arbeta för stärkandet av svenska folkets sedliga kraft, taxerades 1912 för ränteinkomst

och förmögenhet. Enär sällskapet med hänsyn till ändamålet med

dess verksamhet syntes vara att hänföra till from stiftelse och således frikallat

från taxering, undanröjde prövningsnämnden taxeringarna, och har kammarrätten

med stöd av grunderna för 12 § 2 mom. b) bevillningsförordningen samt

5 § 2 mom. c) och 12 § b) skatteförordningen ej funnit skäl göra ändring.

Utslaget (den 8 maj 1914) torde komma att överklagas.

Försvarsföreningar.

Föreningen för Stockholms fasta försvar har till ändamål att bestrida kostnaderna

för anläggningar tillhörande försvarsanordningarna omkring Stockholm,

vilket sker därigenom, att föreningen årligen till Kungl. Maj:t och kronan såsom

gåva överlämnar ett såsom behövligt för årets befästningsarbeten beräknat belopp.

Under 1910 överlämnades ett belopp, som avsevärt översteg föreningens

inkomster. Föreningen, som ansåg sig fri från skattskyldighet, enär den tjänade

ett statsändamål, blev emellertid 1911 taxerad för inkomst af räntor, aktier och

årsavgifter av medlemmar samt för förmögenhet. Kammarrätten befriade blott

beträffande årsavgifterna, men Kungl. Maj.t har, med avseende å vad i målet

blivit upplyst om föreningens ändamål och verksamhet år 1910, jämlikt grun
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

derna för 12 § 2 mom. a) bevillningsförordningen samt 5 § 2 mom. a) och 12

§ b) skatteförordningen frikalla! föreningen från skattskyldighet år 1911 (utslag den

6 juni 1913).

Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar blev 1911 icke av beskattning snämnderna

taxerat. Sedan vederbörande kronoombud besvärsvis yrkat, att förbundet

måtte förklaras skattepliktigt för inkomst av kapital och för förmögenhet, har

kammarrätten, enär det icke blivit utrett, att förbundets ändamål och verksamhet

varit av den beskaffenhet att förbundet varit pliktigt utgöra bevillning för

inkomst eller inkomst- och förmögenhetsskatt, ogillat yrkandet. Talan mot

kammarrättens utslag (den 1 april 1914) har ännu ej fullföljts.

Föreningar med huvudsakligen sällskapligt syfte.

Frimurarelogen Mellersta Felar en taxerades 1911 för inkomst av räntor och

medlemsavgifter samt för förmögenhet. Sedan logen, enär frimurarorden verkade

i den allmänna välgörenhetens tjänst och dess syfte vore etiskt och religiöst,

i besvär hemställt, att logen såsom ett med from stiftelse likställt samfund

måtte befrias från skattskyldighet, samt kammarrätten avslagit besvären, har

Kungl. Magi allenast undantagit berörda avgifter från beskattning såsom inkomst

(utslag den 17 oktober 1912).

Tjänstemannasällskapet i Stockholm taxerades 1911 för inkomst av en sällskapet

tillhörig biljard, vilken dock icke varit upplåten för allmänheten. Sällskapet

ansåg avgifterna för biljardens begagnande i beskattningshänseende jämförliga

med andra medlemsavgifter och yrkade befrielse från taxeringen. Kammarrätten

fann emellertid sällskapet skatteskyldigt för ifrågavarande inkomst,

och Kungl. Maj:t har ej funnit skäl göra ändring i kammarrättens utslag

(Kungl. Maj:ts utslag den 12 september 1913).

Sällskapet W. F. i Jönköping, som arbetar i ett ordenssällskaps gängse

former, har enligt stadgarna till ändamål att bereda sjuk- och begravningshjälp

och att bilda fattig- samt änke- och pupillkassa för medlemmar. Sällskapet

taxerades 1911 för inkomst av kapital och för förmögenhet. Enär sällskapet

vore att anse som sjukvårdsinrättning och pensionsanstalt, yrkades hos kammarrätten

befrielse. Sedan kammarrätten avslagit besvären, samt sällskapet hos

Kungl. Maj:t yrkat att åtminstone få från inkomsten avdraga beloppet av utgiven

sjuk- och fattighjälp, har emellertid Kungl. Maj:t fastställt kammarrättens

utslag (Kungl. Maj:ts utslag den 9 maj 1913.)

Ordenssällskapet Far Bricole, som har till syfte att utöva välgörenhet och

verka för sångens höjande, taxerades 1911 för ränteinkomst och förmögenhet

(åtskilliga för olika ändamål förvaltade fonder). Efter det pr övning snämnden,

varest sällskapet yrkat full skattebefrielse, medgivit avdrag från inkomsten för

utbetalda pensioner samt skattefrihet för i förmögenheten ingående »pensionsfonden»,

begärde sällskapet hos kammarrätten ytterligare avdragsrätt vid inkomsttaxeringen

för »gratial» och anslag till sångens främjande samt i fråga om

förmögenhetsberäkningen för »fonden till sångens främjande» och »P. Westerstrands

fond till understödjande och uppmuntrande av litterär verksamhet».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Detta har av hammarrätten bifallits genom utslag den 7 februari 1913, som

icke överklagats.

Södermanland—Närkes nation i Uppsala taxerades 1911 för inkomst och

förmögenhet, därvid i förmögenheten inräknades en byggnadsfond samt två fonder

för biblioteks- och musikändamål. Nationens yrkande att nämnda fonder ej

skulle beskattas såsom förmögenhet har i alla instanser ogillats (Kungl. May.ts

utslag den 24 oktober 1913).

Västmanland—Dala nation i Uppsala blev 1911 taxerad för inkomst av

fast egendom och kapital samt för förmögenhet. Tvist uppkom rörande storleken

av beräknade hyresvärdet å nationens samlingslokaler i egen fastighet.

Provning snämnden och kammarrätten (utslag den 20 januari 1914) hava avslagit

nationens besvär härutinnan. Målet ligger nu hos Kungl. Maj:t. Obestridd

är emellertid nationens subjektiva skattskyldighet.

Y rkesföreningar.

Svenska uppfinnareföreningen hade av 1911 års beskattning snämnder icke

uppförts till beskattning. Häröver klagade vederbörande kronoombud, och

kammarrätten har förklarat föreningen skattepliktig för såväl rånte- och viss

annan inkomst som förmögenhet (utslag den 5 februari 1913). Underdåniga besvär

av föreningen äro ännu ej avgjorda.

Örebro läns slöjdförening och Örebro fabriks- och hantverksförening erhöllo

vardera viss andel i vinsten å 1911 års industri- och slöjdutställning i Örebro.

Denna andel taxerades 1912 såsom inkomst. Föreningarna besvärade sig var

för sig och yrkade befrielse, men hava taxeringarna fastställts av prövningsnämnden

och kammarrätten (utslag den 12 februari 1914). Målen äro nu beroende

på Kungl. Maj:ts prövning.

Arbetsgivare- och arbetaresammanslutningar.

Centrala arbetsgivareförbundet, som har till ändamål att i en organisation

sammansluta arbetsgivare och leverantörer inom byggnads- och hantverksindustrien

samt närstående fack, blev år 1911 icke taxerat. På besvär av vederbörande

kronoombud har kammarrätten emellertid förklarat förbundet skattskyldigt

enligt bevillningsförordningen för ränteinkomst samt enligt skatteförordningen

för det överskott 1910 års räkenskaper utvisade, vilket understeg ränteinkomsten,

och för förmögenhet (utslag den 23 mars 1914). Kammarrättens utslag

har icke överklagats.

Stockholms byggmästareförening taxerades 1912 av vederbörande prövningsnämnd

för det belopp såsom inkomst, varmed föreningens bokförda inkomster,

bl. a. medlemsavgifter och räntor, överstigit utgifterna, samt för förmögenhet.

Kammarrätten, varest föreningen yrkade skattefrihet, har, enär föreningen icke

haft annan beskattningsbar inkomst än ränteinkomst, inskränkt skattskyldigheten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 15

till derma inkomst samt till förmögenheten. Över kammarrättens utslag (den

24 mars 1914) tiar icke förts klagan.

Landsorganisationen i Sverige är Sveriges fackligt organiserade arbetares

centralorganisation, bestående av i landet befintliga fackförbund, och har till

allmänt ändamål att »giva styrka åt den svenska arbetarrörelsen i dess fackliga

strävanden». Den skall i sådant syfte bl. a. agitera för fackföreningsrörelsen,

meddela understöd vid arbetskonflikter och främja folketshusföretag.

Landsorganisationen deklarerade 1911 allenast inkomst av fast egendom

(hyror). Efter mottagen anmaning att även uppgiva förmögenheten och eventuell

inkomst av kapital förklarade organisationen, att densamma vore att hänföra till

sådana anstalter eller stiftelser, som vore skattefria, och således icke deklarationsskyldig.

Emellertid blev organisationen såsom juridisk person, som ej frikallats

från skattskyldighet, av taxeringsnämnden taxerad jämväl för inkomst av kapital

och för förmögenhet. Brunning snämnden, varest organisationen klagade, fastslog

dess skattskyldighet och ansåg densamma förty på grund av nämnda vägran att

lämna uppgift hava förlorat sin klagorätt. Kammarrätten förklarade organisationen

icke vara hänförlig till sådana anstalter, som vore frikallade från utgörande

av bevillning för inkomst och inkomst- och förmögenhetsskatt, och således hava

gått förlustig rätten till talan, samt lämnade anförda besvär utan avseende.

Kungl. Maj.t, varest organisationen yrkat att bliva betraktad såsom förening för

ideell verksamhet och som sådan befriad från skatt, har ej funnit skäl göra ändring

i kammarrättens utslag och alltså i princip fastslagit skattskyldigheten utan

att ingå i prövning av själva taxeringsbeloppen (utslag den 21 november 1913).

Föreningen Stockholms arbetarekommun, som har till uppgift valagitation,

upplysningsverksamhet och understöd vid skattebetalning, blev år 1911 icke

taxerad. På besvär av vederbörande kronoombud, som yrkade att föreningen

måtte beskattas för sina fonderade medel såsom förmögenhet, har kammarrätten,

enär föreningen icke kunde anses hänförlig till sådan anstalt, som vore frikallad

från utgörande av inkomst- och förmögenhetsskatt, bifallit yrkandet, och har

Kungl. Maj:t, efter underdåniga besvär av föreningen, häruti ej gjort ändring

(utslag den 12 september 1913).

Svenska träarbetareförbundet blev icke av 1911 års beskattningsnämnder

upptaget till beskattning. Sedan kronans ombud besvärsvis hemställt, att förbundet

måtte taxeras för ränteinkomst, efter avdrag för till fem procent beräknad

förvaltningskostnad för förmögenheten, samt för förmögenhet, biföll kammarrätten

denna framställning, och Kungl. Maj:t, där förbundet, såsom en sammanslutning

för ideell verksamhet med understöd åt medlemmar vid arbetskonflikter,

yrkat befrielse, har ej ändrat denna åtgärd (utslag den 3 oktober 1913).

Svenska skoarbetareförbundet, vilket har till ändamål att »samla alla fackföreningar

inom skoindustrien till gemensamt arbete för medlemmarnas ekonomiska

och sociala intressen», blev icke år 1911 taxerat. Av kronoombudet väckt

yrkande om förbundets taxerande för inkomst och förmögenhet bifölls emellertid

i princip av kammarrätten, som dock från taxering undantog av förbundet mottaget

understöd från samorganisationer. I underdåniga besvär påstod förbundet,

att dess syfte att lämna understöd vid arbetskonflikter o. d. gjorde detsamma lik
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

ställt med pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar och andra fromma

stiftelser, som vore skattefria, och Kungl. Maj:t har visserligen, efter vad dåmera

blivit upplyst om återstående inkomsts natur, upphävt taxeringen för inkomst,

men fastställt förmögenhetstaxeringen (utslag den 20 november 1913).

Svenska skrädderiarbetareförbundet, som har motsvarande uppgift inom

skrädderi- och sömnadsfacket, blev ej heller 1911 beskattat. Med bifall till kronans

ombuds besvär har dock kammarrätten, då förbundet icke vore hänförligt

till sådan anstalt, som vore frikallad från skattskyldighet, förklarat förbundet

skattepliktigt för ränteinkomst och viss annan inkomst ävensom förmögenhet.

Efter det förbundet i underdåniga besvär utrett sistberörda inkomsts beståndsdelar,

bl. a. understöd från landsorganisationen, har Kungl. Maj:t väl funnit

samma inkomst ej beskattningsbar, men i övrigt fastställt taxeringarna (utslag

den 5 december 1913).

Svenska bleck- och plåtslagareförbundet har likaledes gått fritt hos 1911 års

beskattningsnämnder. Sedan kronans ombud hos kammarrätten yrkat, att förbundet,

som icke kunde hänföras under någon av de från skattskyldighet frikallade

kategorier, måtte förklaras skattskyldigt för förmögenhet, har kammarrätten

bifallit detta yrkande. På klagan av förbundet har Kungl. Maj:t ej gjort

någon ändring (utslag den 10 oktober 1913).

Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, vilket skall i enahanda syfte som

förenämnda speciella fackförbund samla alla fackföreningar, som ej lämpligen

hänföras till annat förbund, taxerades ej 1911. Kronoombudet klagade, och

kammarrätten fann, med bifall till dennes talan, förbundet skattepliktigt för inkomst

av kapital och för förmögenhet. Underdåniga besvär av förbundet hava

ej bifallits [Kungl. Maj:ts utslag den 21 november 1913).

Tryckt kos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.