Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 dels ock i ämnet väckta motioner.
1914-08-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1914 B:24, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 7 augusti 1914 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående
försäljning av brännvin den 9 juni 1905 dels ock i
ämnet väckta motioner.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson, Eklund, Lyckholm, Bäckström,
Rune, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Danström*), Forssman, Bondeson,
Berg i Staby, frih. Hermelin, Rundgren*), Hamrin, von Hofsten, Holmström
och Uddenberg.
*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.
Genom en den 3 juli 1914 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 233, har Kung], Maj:t under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat, nedan intaget förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3,
5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den
9 juni 1905.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen
angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen
angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 skola erhålla följande
ändrade lydelse:
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 20 käft. (Nr 24.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
1 §•
1. Försäljning av brännvin delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås försäljning till den, vilken äger tillverka brännvin
eller innehar rättighet till detaljhandel därmed, så ock försäljning i
belopp om minst 250 liter till den, som till avsalu bedriver rening av
brännvin. All annan handel är detaljhandel. Sådan handel må äga
rum antingen till avhämtning (utminutering) eller till förtäring på stället
(utskänkniug).
2. Med brännvin — — — brännvin.
3. Utöver — — — stadgat.
4. Angående---av Kungl. Maj:t.
5. Angående de villkor, varunder den, som äger tillverka brännvin
eller till avsalu bedriver rening därav, må i belopp, ej understigande
250 liter, för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat
ändamål eller för apoteksbehov försälja sprit, innehållande minst
85 volymprocent alkohol, därom gäller vad Kungl. Maj:t förordnar.
3 §.
Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet en liter,
och får vad sålt blivit icke i mindre belopp utlämnas eller mellan flera
köpare fördelas; ej heller får något av det sålda förtäras på försäljningsstället.
5 §•
1. Ej — — — — detta mom.
2. Innehavare av rättighet till försäljning av brännvin må ej å
annan ort än den, där han utövar sin försälj ningsrättighet,
mot efterkrav för köpeskillingen eller genom ombud till annan än
innehavare av dylik försäljningsrättighet utlämna brännvin eller
vid personligt besök eller genom ombud hos annan än innehavare av
sådan rättighet till salu utbjuda brännvin eller upptaga beställningar därå.
6 §‘
1. Rättighet — — — — utövande.
2. Detaljhandel — — — — stället.
3. Rättighet----förmäles.
4. Apotekare må ej annorledes än som delägare eller styrelseledamot
i bolag, som nyss är nämnt, tilldelas rättighet till detaljhandel
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
med brännvin. Sådant må dock å apotek säljas dels lör medicinskt
ändamål på behörig läkares recept, dels ock, därest det innehåller minst
85 volymprocent alkohol, efter skriftlig rekvisition till föreståndare för
självständigt apotek; börande recept och rekvisition kvarlämnas och förvaras
å det apotek, från vilket försäljningen sker.
I avseende å försäljning av sådana läkemedel, som innehålla brännvin,
gäller vad medicinalförfattningarna föreskriva.
15 §.
1. Bolag--—--fördel.
2. Har bolag, i syfte att för personer, som missbruka brännvin,
verksamt förhindra åtkomsten därav, vid utminutering anordnat noggrann
kontroll till vilka personer och till vilken mängd försäljning i
varje särskilt fall äger rum, må Kungl. Maj:t, på ansökan av bolaget,
förordna, att kommun, där bolaget är bildat, samt, om så prövas nödigt,
jämväl sådana därtill gränsande eller närbelägna kommuner, varest rätt
till utminutering ej är upplåten, tillsvidare skola anses såsom bolagets
kontrollområdc beträffande de slag av brännvin, kontrollen omfattar.
Förordnande, som nu sagts, må ej meddelas, med mindre bolaget
förbinder sig att, där någon hos bolaget anhåller att få inköpa viss
varusort av brännvin, som av bolaget ej hålles i lager men inom riket
förekommer i handeln, och till säkerhet för betalningens fullgörande
nedsätter det belopp, bolaget kan fordra, söka till skäligt pris anskaffa
varan, såvida utminutering till ifrågavarande person enligt de av bolaget
tillämpade grunder må äga rum.
Till fastställt kontrollområde må innehavare av rätt till utminutering
icke till annan än den, som äger rätt till detaljhandel, försända
de slag av brännvin, kontrollen omfattar.
Över kontrollområdena skall hos kontrollstyrelsen föras särskild
förteckning.
3. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än ett försäljningspris
å en och samma varusort av brännvin, oavsett om större eller
mindre myckenhet försäljes. Vad sålunda är stadgat äger dock ej
tillämpning, då sprit, som innehåller minst 85 volymprocent alkohol,
försäljes för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat
ändamål eller för apoteksbehov.
Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärvad fastighet
vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas av
fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utövande, utan samtycke
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
av kontrollstyrelsen, sedan stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga samt å landet kommunalstämman avgivit yttrande.
Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem, vilka äro behövliga
för den rörelse, som bolaget självt utövar; icke ingå hyreseller
andra affärsavtal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller
låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda
personer vara beroende på omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker
eller utgå med viss del av vinsten.
4. Bolags — — — — — — — — — — bolaget.
5. Bolags — — — — — — — — kontroll styrelsen.
6. Granskning------------förordnat.
7. Revisorerna — — — — — — — — — — — _ gäte.
8. Om — — — — — — — — — föreskrifter.
9. Bolag — — — — — — — — — — utgång.
40 §.
Idkar någon detaljhandel med brännvin vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej får utövas, eller å annat ställe, än därtill uppgivet är,
eller förbryter sig någon mot vad i 5 § 2 mom. är stadgat om
brännvins utlämnande eller utbjudande till salu eller om upptagande
av beställningar därå,
eller tillåter den, som icke är berättigad till utskänkning, att, då
han genom utminutering säljer brännvin, något av det sålda på försäljningsstället
förtäres eller avhämtas i mindre belopp, än han är berättigad
föryttra,
eller försänder någon brännvin i strid mot stadgandet i 15 § 2 inom.,
eller förbryter sig den, som till detaljhandel med brännvin berättigad
är, mot 29 § 3 eller 6 mom. eller mot 30 §,
böte första gången från och med trettio till och med sextio kronor
samt .andra gången från sextio till och med etthundratjugu kronor och
vare dessutom andra gången sin rätt till detaljhandel förlustig.
Utövar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § 2
eller 3 mom., densamma annorledes än i dessa moment är medgivet
eller utan att iakttaga de inskränkningar därvid, som i övrigt kunna
hava blivit föreskrivna av Kungl. Maj:ts befallningshavande, vare underkastad
enahanda ansvar, som nyss är sagt.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1914.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 5
Till behandling i sammanhang med omförmälda proposition har
utskottet företagit två till utskottet likaledes hänvisade motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr Ernst Lindblad och den andra
inom andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg.
I den förra (I: 93) har hemställts, »att riksdagen behagade besluta
följande ändrade lydelse av 3 § i förordningen angående försäljning
av brännvin den 9 juni 1905:
Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet Vs-liter
och får — — — på försäljningsstället.»
Herr Eriksson har i sin motion (II: 164) hemställt,
»1) att riksdagen måtte besluta en sådan förändrad lydelse av 3 §
i Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning av brännvin,
att partihandlare icke må äga att försälja brännvin till annan än innehavare
av detalj handelsrättighet samt att nu stadgade minsta lillåtna
försäljningsbelopp vid partihandel, 250 liter, må upphöra.
Om bifall även till av detta yrkande möjligen föranledda ändringar
i andra delar av nämnda förordning framställes härmed yrkande.
Till vederbörande utskott hemställes vördsamt att föreslå de förändringar
i förordningens lydelse, som ett bifall till detta yrkande medför.
2) Samtidigt hemställes, att den påyrkade förändrade lydelsen av
nämnda förordning måtte träda i kraft redan under innevarande år på
dag, som av Konungen bestämmes.»
Beträffande motiveringarna för förevarande förslag tillåter sig utskottet
hänvisa dels till ovanberörda, vid propositionen i utdrag fogade
statsrådsprotokoll dels ock till motionerna.
Enligt ovanberörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
erinrat, att under senare tid vissa brännvinsförsäljningsbolag
i fråga om utminutering av brännvin och andra spirituösa drycker
uppställt olika slag av kontroll föreskrifter i syfte att bereda bolagen
tillfälle att vinna och bevara kännedom om till vem de i varje särskilt
fall sälja och myckenheten av det försålda.
Det förslag till ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning,
som genom förevarande proposition framlagts, avser att — i avvaktan
på eu fullständigt reformerad nykterhetslagstiftniug, varom såväl genom
proposition som i motionsväg framlagda förslag äro föremål för bevillningsutskottets
prövning — undanröja vissa hinder, som med nu gällande
lagstiftning mött vid utövandet från bolagens sida av en effektiv kontroll
i angivna hänseenden.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
de vurma erfarenheterna av det nya försäljningssystemet höra föranleda,
att systemet av lagstiftaren ägnas allt stöd, som erfordras för dess
effektiva tillämpning. Vad Kungl. Majrt i sådant syfte bär föreslagit
har utskottet funnit sig kunna i huvudsak tillstyrka. I ett par hänseenden
har utskottet dock funnit anledning att ifrågasätta ändring.
I 15 § 2 mom. augives enligt Kungl. Maj:ts förslag såsom förutsättning
för anvisande åt bolag av kontrollområdc, att bolaget »i syfte
att för personer, som missbruka brännvin, verksamt förhindra åtkomsten
därav vid _ utminutering anordnat noggrann kontroll till vilka personer
och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum». Det
synes utskottet vara tillräckligt att såsom förutsättning fordra, att bolaget
vid utminuteringen anordnat särskild kontroll i ifrågavarande syften.
Vidare har i samma författningsrum föreslagits, att det skulle
ankomma på bolaget att ingiva ansökan om anvisande av kontrollområde.
Enahanda befogenhet torde böra tillerkännas stadsfullmäktige eller kommunalstämma
i den kommun, där bolaget utövar sin verksamhet.
I fråga om de bägge ovan omförmälda motionerna har utskottet
att anföra följande.
Vad Kungl. Maj:t i 1 § föreslagit fyller syftet med herr Erikssons
motion.
Såsom utskottet ovan angivit äro de av Kungl. Maj:t i förevarande
proposition föreslagna ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen föranledda
av vissa svårigheter, som yppat sig vid genomförandet av en
effektiv försäljningskontroll. Den genom herr Lindblads motion framförda
frågan om sänkning av minimikvantiteten vid försäljning av brännvin
ligger alldeles utom den sålunda bestämda ramen för den nu föreslagna
lagstiftningen och synes böra upptagas till behandling i samband
med det pågående arbetet i syfte av en i det hela reformerad nykterhetslagstiftning.
Ur nu angivna synpunkt har utskottet, utan att närmare
ingå på den föreslagna ändrade bestämmelsens betydelse ur nykterhetssynpunkt,
ansett densamma icke böra i förevarande sammanhang
genomföras.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må, med avslag å herr Ernst
Lindblads förenämnda motion, 1: 93, antaga Kungl.
Maj:ts ovan införda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen
‘angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905,
dock att 15 § 2 mom. skall erhålla följande lydelse:
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
15 §.
2. Har bolag vid utminutering av brännvin anordnat
särskild kontroll till vilka personer och till
vilken mängd försäljning i varje särskilt fall må äga
rum, äger Kungl. Maj:t, på ansökan av bolaget eller
stadsfullmäktige eller kommunalstämma i den kommun,
där bolaget utövar sin verksamhet, förordna, att kommun,
där bolaget är bildat, samt, om så prövas nödigt,
jämväl sådana därtill gränsande eller närbelägna kommuner,
varest rätt till utminutering ej är upplåten,
tillsvidare skola anses såsom bolagets kontrollområde
beträffande de slag av brännvin, kontrollen omfattar.
Förordnande, som nu sagts, må ej meddelas, med
mindre bolaget föi’binder sig att, där någon hos bolaget
anhåller att få inköpa viss varusort av brännvin,
som av bolaget ej hålles i lager men inom riket förekommer
i handeln, och till säkerhet för betalningens
fullgörande nedsätter det belopp, bolaget kan fordra,
söka till skäligt pris anskaffa varan, såvida utminutering
till ifrågavarande person enligt de av bolaget
tillämpade grunder må äga rum.
Till fastställt kontrollområde må innehavare av
rätt till utminutering icke till annan än den, som äger
rätt till detaljhandel, försända de slag av brännvin,
kontrollen omfattar.
Över kontrollområdena skall hos kontrollstyrelsen
föras särskild förteckning.
2) att herr Erikssons i Grängesberg ovan oraförmälda
motion, II: 164, må anses besvarad med vad
utskottet under punkt 1) hemställt.
Stockholm den 7 augusti 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Reservation:
av herrar Lyckholm, Forssman, Bondeson och von Ilofsten, vilka
anfört:
Genom kung!, förordningen den 29 maj 1885 sattes minsta tilllåtna
försäljningsbelopp vid minuthandel av brännvin till en liter. Därvid
har sedermera fått förbliva.
I den kungl. proposition, som föranledde 1905 års ännu gällande
brännvinsförsäljningsförordning, hade emellertid Kungl. Maj:t föreslagit,
att utminuteringsminimum skulle sänkas till en halv liter. Första kammaren
biföll Kungl. Maj:ts förslag, men andra kammaren beslöt litergränsens
bibehållande. Vid sammanjämkningen beslöt riksdagen i denna punkt i
överensstämmelse med andra kammarens mening.
Uti de yttranden, som till nykterhetskommittén avgivits med anledning
av dess förfrågan om brister i gällande brännvinsförsäljningsförordning,
hava icke mindre än tolv länsstyrelser ansett litergränsen
vara mera till skada än till gagn för nykterheten, enär den ofta föranleder
till större inköp än som önskas. Jämväl de, som av sparsamhetsskäl
eller av annan grund ej vilja köpa en hel liter, kunna tvingas att
köpa en sådan. Många köpare kunna icke hålla måttan, utan förtära
alltsammans på en gång. Höjda arbetslöner, varigenom inköpspriset
för en liter brännvin endast motsvarar en bråkdel av en grovarbetares
daglön, hindra numera icke heller inköpet av denna minsta tillåtna
kvantitet. Den högre gränsen minskar visserligen möjligheten för ett
fåtal personer att åtkomma spritdrycker, men för det stora flertalet ökar
den Uestelsen och farorna i hög grad. Literbestämmelsen föranleder
därjämte så kallad salning i större omfattning, än som med en lägre
minimigräns säkerligen skulle hava blivit fallet.
Anförda skäl för litergränsens sänkning, vilka av oss anses fullt
vägande, torde hava föranlett nykterhetskommittén att i 81 § av sitt
förslag till förordning angående försäljning av rysdrycker stadga: »rusdrycker
må ej utminuteras i mindre myckenhet än Vs liter».
I anslutning härtill återfinnes i § 5 i det vid Kungl. Maj:ts proposition
nr 242 fogade förslag till förordning angående försäljning av
alkoholhaltiga drycker följande stadgande: »Alkoholhaltiga drycker må
ej utminuteras i mindre myckenhet än 3/10 liter».
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 9
1 propositionen nr 233, innefattande förslag till sådana ändringar
i nu gällande brännvinsförsäljningsförordning, vilka enligt finansministerns
uppfattning »äro av beskaffenhet att kräva en omedelbar
lösning», ifrågasättes emellertid ingen ändring i minimigränsen; detta
framgår av lydelsen av förslagets 3 §: »Vid utminutering vare minsta
tillåtna försäljningsbelÖppet en liter, och får vad sålt blivit icke i mindre
belopp utlämnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något
av det sålda förtäras på försäljningsstället».
Enligt vårt förmenande borde finansministern i sistberörda förslag
till ändring av brännvinsförsäljningsförordningen upptagit samma bestämmelse
om minimigräns för brännvin som i det författningsförslag,
vilket bifogats propositionen nr 242. Bägge författningsförslagen äro
säkerligen avsedda att verka till folknykterhetens fromma, låt vara att
det ena föreslås att träda i kraft den 1 oktober 1914 och det andra
den 1 januari 1921. Men om man i nykterhetens intresse kan föreslå
en sänkning från en liter till tre tiondels liter av minimigränsen för
utminutering av brännvin att gälla från den 1 januari 1921, bör man
på lika goda skäl kunna föreslå, att detta stadgande skall träda i kraft
den 1 nästa oktober.
På grund av vad sålunda blivit anfört få vi föreslå,
att riksdagen behagade besluta följande ändrade
lydelse av 3 § i förordningen angående försäljning av
brännvin den 9 juni 1905:
»Vid utminutering vare minsta tilllåtna försäljningsbeloppet
tre tiondels liter, och får vad sålt —
— — — — — försäljningsstället».
Bihang till senare riksdagens ‘protokoll 1914. 7 sand. 20 höft. (Nr 24.) 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1914 B:249 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angåe s. 1 i texten