Sök i Ratio Lex

Betänkande angående brännvinssamt vinoch ölhandelns ordnande ävensom i samband därmed stående frågor.

1914-08-20 · 148 sidor, varav 144 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 144 av 148 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1914 B:28, Betänkande angående brännvinssamt vinoch ölhandelns ordnande ävensom i samband därmed stående frågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 21 augusti 1914 kl. 2 e. m.

Betänkande angående brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande

ävensom i samband därmed stående frågor.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bouarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.

Ericsson, Eklund, Lyckholm, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström, Sandler,

Rune, Källman, Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhull, Johan Östberg, Elof

Ljunggren, Berg i Staby, Hamrin, von Hofsten och Holmström.

Vid den ordinarie motionstidens utgång i början av riksdagen

hade till bevillningsutskottet hänvisats, bland annat, följande motioner,

nämligen:

dels från första kammaren:

nr 14 av herr Karl Johan Ekman med förslag till ändrad lydelse

av 11 och 13 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin";

nr 15 av herr Karl Johan Ekman med förslag till ändrad lydelse

av 7 § i förordningen angående försäljning av vin och Öl;

nr 30 av herr Ollas Ericsson m. fl. med förslag till förordning

angående försäljning av rusdrycker;

nr 31 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ny lagstiftning

angående försäljning av rusdrycker;

nr 32 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse

av vissa paragrafer i förordningen angående försäljning av tillagade

alkoholfria drycker samt svagdricka;

nr 33 av herr Kvarnzelius m. fl. angående ändring av 13 § i maltdrycksskatteförordningen;
_

nr 34 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse

av vissa paragrafer i brännvinstillverkningsförordningen;

nr 35 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse

av § 1 i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel;

nr 36 av herr von Mentzer angående införande av vissa bestämmelser

i en ny förordning om försäljning av rusdrycker;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 saml. 23 käft (Nr 28.)

Vid den ordinarie

motionstidens

utgång

till utskottet

hänvisade

motioner

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

nr 37 av herr Boberg angående skrivelse till Konungen ifråga om

möjligheten att åstadkomma lagbestämmelser avseende förbud mot försäljning

av spritdrycker med större alkoholhalt; samt

nr 38 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse

av 7 § i förordningen angående utvidgad näringsfrihet;

dels ock från andra kammaren:

nr 39 av herr Olofsson i Åvik om skrivelse till Kungl. Maj:t angående

undersökning och reglering av brännvinsförsäljningsbolagens förvaltningskostnader

;

nr 109 av herr Staaf m. fl. med förslag till förordning angående

försäljning av rusdrycker;

nr 110 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin;

nr in av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets

fond av rusdrycksmedel;

nr 112 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 13 § i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker;

nr 113 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka;

nr 114 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 7 § i förordningen den 18 juli 1864 angående utvidgad

näringsfrihet;

nr 115 av herr Erlansson med förslag till vissa bestämmelser att

vid antagande av ny förordning om försäljning av rusdrycker införas i

förordningen;

nr 116 av herr Gustafsson i Brånsta m. fl. om skrivelse till Kungl.

Maj:t ifråga om begränsning av alkoholhalten i de spritdrycker, som

må i riket försäljas;

nr 118 av herr Källman m. fl. med förslag till förordning angående

försäljning av rusdrycker;

nr 162 av herr Eriksson i Grängesberg m. fl. med förslag till förordning

angående försäljning av rusdrycker jämte vissa därmed sammanhångande

författningsändringar;

nr 163 av herr Eriksson i Grängesberg om skrivelse till Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 3

Maj:t angående åtgärder från statens sida till understöd åt vissa arbetare,

som till följd av antagande av ny förordning om försäljning av rusdrycker

bliva arbetslösa; samt

nr 165 av herr Jeansson i Kalmar med visst förslag i avseende

å eventuellt införande av kommunal folkomröstning angående försäljning

av rusdrycker.

Innan utskottet ingår på en redogörelse för yrkandena i de uppräknade

motionerna, torde utskottet få erinra om de förslag i syfte av

en effektiv nykterhetslagstiftning, som den av Kungl. Maj:t den 17

november 1911 tillsatta nykterhetskommittén med betänkande den 5

januari 1914 avgivit, nämligen:

förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13

och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av

tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen

den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, samt

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Vidare kan erinras, att nykterhetskommittén utan att avgiva några

formulerade förslag framhållit behovet av vissa författningsändringar

(såsom t. ex. i tulltaxan) och av nya författningar i ämnen, som stå i

samband med genomförandet av kommitténs huvudförslag. Bland dessa

ämnen märkes särskilt frågan om ersättning åt tillverkare och vissa försäljare

av rusdrycker, som komma att bliva ekonomiskt lidande genom

ett antagande av den nya lagstiftningen. I avdelning VI av betänkandet

angiver kommittén de normer, efter vilka denna fråga enligt dess mening

bör lösas. Av denna framställning framgår, att kommittén anser, att

ersättning endast bör utgå till de gästgivare, som avses i 10 § brännvinsförsäljningsförordningen

och som ej avsagt sig sin utskänkningsbefogenhet,

samt till bryggeriidkare. Ersättningen till gästgivare anses böra från

och med den nya förordningens trädande i kraft ärligen utgå efter de

grunder, som enligt kungl. kungörelsen den 12 juli 1907 tillämpades för

dem, som begagnade sig av denna förordnings föreskrifter för att komma

i åtnjutande av ersättning. Till bryggeriidkare hnner kommittén ersätt
-

Motionernas

samband med

nykterhetskommitténs

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

av yrkandena

i motionerna.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

ning böra utgå för ekonomisk förlust, som i form av värdeminskning å

den för maltdryckstillverkningen använda fasta och lösa egendomen

vållats dem i anledning av den föreslagna försäljningsförordningens

införande, och har inom kommittén den uppfattningen varit förhärskande,

att ersättningen åtminstone ej borde utgå för mer än 75 procent av den

uppkomna värdeminskningen.

Ovannämnda, av nykterhetskommittén uppgjorda författningsförslag

hava oförändrade framburits dels i motionerna 1: 31—35 och 38 och i

de med dessa likalydande motionerna II: 109—114, dels i motionen

II: 162. Dessa motioner skilja sig dock i så måtto, att i de förstnämnda

intet särskilt yrkande i ersättningsfrågan är framställt, under det att i

den sistnämnda motionen och i den härmed sammanhängande motionen

II: 163 yrkas, dels att ersättning icke måtte ifrågakomma till andra än

gästgivare, som jämlikt 10 § i brännvinsförsäljningsförordningen hava

brännvinsutskänkningsrättigheter, dels att »riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla om utredning och framläggande för nästkommande

riksdag av förslag till åtgärder i syfte att genom det allmännas kraftiga

medverkan annat lämpligt arbete må vid inträffad arbetslöshet, förorsakad

av den antagna försaljningsförordningen, skyndsamt beredas de

arbetare, som äro anställda vid skattepliktiga bryggerier och hos vinhandlare,

samt att dessa, till dess arbete kunnat erhållas, må erhålla

nödigt understöd ur statsverkets fond av rusdrycksmedel».

Antagande av kommitténs förslag till förordning om försäljning av

rusdrycker utom i fråga om ersättning till tillverkare av skattepliktiga

maltdrycker och rättigheten att utskänka Öl å inackorderingsställe påyrkas

i de likalydande motionerna I: 30 och II: 118; de motionärer, som

väckt sistnämnda motioner, hava i den av dem anförda motiveringen förklarat

sig instämma i övriga av nykterhetskommittén framlagda författningsförslag,

men hava, enär dessa förslag framburits av andra motionärer,

icke ansett det erforderligt att väcka särskilda motioner om desamma.

I samband med denna grupp av motioner stå följande, nämligen:

II: 165, som avser en viss bestämmelse i förslaget till förordning

om försäljning av rusdrycker och vari hemställes »att, därest vid innevarande

riksmöte ny förordning angående försäljning av rusdrycker,

innefattande även bestämmelser om s. k. kommunal folkomröstning,

antages, riksdagen ville besluta, att den majoritet, som därvid skall

krävas för förbuds införande eller upphävande, skall beräknas ej efter

antalet röstande, utan efter antalet i kommunen i denna fråga röstberättigade»;
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

I: 14 och 15, vari hemställes, att riksdagen, i stället för bestämmelser

om kommunal folkomröstning, måtte besluta genomförande av fullständigt

kommunalt veto i förening med kvalificerad majoritet, i vilket

syfte motionären framlägger förslag till ändrad lydelse dels av 11 och

13 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen, dels ock av 7 § i vin- och

ölförsäljningsförordningen; samt

1:36 och II: 115, som äro med varandra likalydande och vari föreslås,

att riksdagen måtte vid antagandet av ny förordning om försäljning

av rusdrycker besluta, att däri skola införas bestämmelser om

»kommun-, härads- eller länsveto», på sätt motionären i motiveringen för

sitt förslag närmare angivit.

Utom ramen för de förslag, som framburits på grundvalen av nykterhetskommitténs

betänkande eller som härmed stå i samband, ligga

följande motioner, nämligen:

I: 37 och II: 116, som äro med varandra likalydande och vari

hemställes, »att riksdagen ville ingå med en skrivelse till Kungl. Maj:t,

vari riksdagen hemställer, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande

möjligheten av en lagstiftning, som avser att från och med 1916 eller

något år senare inga spritdrycker må i riket få försäljas, som innehålla

mer än 40 procents alkoholstyrka samt att denna alkoholstyrka sedan

under de närmast följande 10 åren skall sänkas med 2 procent vid varje

begynnande år»; samt

II: 39, vari föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka, om gällande

brännvinsförsäljningsförordnings bestämmelser i fråga om arvoden åt

funktionärerna inom bolagen och användningen av vinstmedlen vore fullt

tillfredsställande och om vid de olika spritbolagen proportionsvis likformiga

och skäliga förvaltningskostnader vore rådande samt därefter

vidtaga sådana åtgärder, vartill undersökningen kunde giva anledning.

Beträffande ej mindré de särskilda författnings förslagen än även

den motivering, som blivit i de särskilda motionerna förebragt, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Då utskottet till behandling företog ifrågavarande motioner, hade

till utskottet överlämnats i korrekturavdrag en inom finansdepartementet

utarbetad sammanställning av de underdåniga utlåtande!! och yttranden,

som av myndigheter, föreningar och andra avgivits rörande kommitténs

utredningar och förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Propositionerna

nr 242

och 258.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Sedan behandlingen av motionerna fortskridit så långt, att preliminära

beslut förelågo i de flesta punkter, hänvisades till utskottet följande

propositioner, nämligen:

propositionen nr 242, av den 24 juli 1914, vari Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker,

2) förordning angående försäljning av svagt alkoholhaltiga samt

tillagade, alkoholfria drycker,

3) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18

juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,

4) förordning om ändrad lydelse av 3, 13, 23 och 31 §§ i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker, samt

5) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, och

propositionen nr 258, likaledes av den 24 juli 1914, vari Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

under förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m.

y>dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri, vilken på grund av

bestämmelserna i 10 § av förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av brännvin vid tiden för ikraftträdandet av förordningen

angående försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka

brännvin, må för rättighetens upphörande från och med år 1921 av

staten utgivas ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande

fastställes efter de grunder, vilka finnas angivna i kungörelsen

den 12 juli 1907 angående ersättning till gästgivare, som avstå från dem

jämlikt förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning, ävensom

att änka efter manlig ersättningstagare må, därest äktenskapet blivit

ingånget före den 1 maj 1907, efter mannens frånfälle under sin återstående

livstid äga att uppbära den ersättning, vartill mannen, om han

levat, varit berättigad,

samt bestämma, att gästgiveriägare, om han vill komma i åtnjutande

av ifrågavarande ersättning, skall därom före den 1 september

1920 till Konungens befallningshavande i det län, varest gästgiveriet

är beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han i egenskap av

gästgivare fortfarande är till utskänkning berättigad;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

7

dels medgiva, att till den, vilken på grund av 2 mom. i övergångsstadgandena

uti förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av

vin och Öl vid tiden för ikraftträdandet av förordningen angående

försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka vin

eller maltdrycker, må för rättighetens upphörande utgivas ersättning

en gång för alla med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t, dock att

sådan ersättning i intet fall må beviljas till högre belopp än vad som

skäligen kan antagas motsvara sammanlagt den behållna inkomsten av

utskänkningsrörelsen för åren 1915—1919,

samt bestämma, att den, som vill komma i åtnjutande av nu

nämnd ersättning, därom skall före den 1 september 1920 till Konungens

befallningshavande ingiva till Kungl. Muj:t ställd ansökning och därvid

såväl styrka, att han fortfarande är till iskänkning berättigad, som

ock förebringa den utredning, han för ersättningens bestämmande vill

åberopa;

dels ock medgiva, att erforderliga medel för gäldande av ersättningsbelopp,

som enligt ovan angivna grunder skola utbetalas, må utgå ur

statsverkets fond av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad ersättning

av Konungens befallningshavande må utbetalas kvartalsvis vid

början av varje kvartal från och med ingången av år 1921.»

I anledning av nämnda propositioner väcktes åtskilliga motioner,

vilka hänvisades till bevillningsutskottet, nämligen

dels i första kammaren

nr 96 av herr Ernst Lindblad, som föreslår, att jämväl å passagerarefartyg

i inrikes fart rättighet till utskänkning av spritdrycker

måtte kunna meddelas;

nr 97 av herr Lyckholm, som föreslår sådana förändringar i 3 §

i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

att dels alkoholhalten angives icke i volymprocent utan i viktsprocent,

dels definitionen å »lagrat dricka» blir »varje maltdryck, som ej är

hänförlig till svagdricka och som ej innehåller mer än tre viktsprocent

alkohol, och är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke

överstiger 10 procent»;

nr 98 och 99 av herr Thyrén, som hemställer, att riksdagen måtte

antaga dels i motionen intaget förslag till lag angående kommunal

folkomröstning om förbud mot detaljhandel med spritdrycker, dels ock

med detta förslag sammanhängande ändring i 18 § i Kungl. Maj:ts

förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker;

nr 102 av herr Dahl, som hemställer, att riksdagen för sin del

Motioner,

väckta i

anledning av

proposition

nr 242.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

ville besluta dels sådana ändringav i förordningen angående försäljning

av alkoholhaltiga drycker, att utminutering av Öl må utövas av tillverkare,

dels ock vissa av motionären utarbetade förslag till ändringar och tilllägg

i 4, 5, 22, 23, 24, 25, 32, 38 och 74 §§ i förordningen angående

försäljning av alkoholhaltiga drycker;

nr 103, av herr G. F. Östberg, som yrkar

1) att i den förordning angående försäljning av alkoholhaltiga

drycker, som riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet

kan komma att besluta, måtte uteslutas alla stadganden, som avse försäljning

av Öl och vin, så att förordningen kommer att avse endast

försäljning av spritdrycker, samt

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

framläggande till nästa riksdag av förslag till förordning om försäljning

av Öl och vin;

nr 104 av friherre Fleming, som hemställer, »att riksdagen måtte

i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa

utredning i syfte att bereda full ersättning ej mindre åt tillverkare

av skattepliktiga maltdrycker på grund av den förlust, som för dem

uppkommer genom antagande av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 242

framlagda förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga

drycker, än även åt övriga personer, vilkas utkomstmöjligheter genom

den föreslagna lagstiftningen inskräukas, samt därefter för riksdagen i

god tid före den nya förordningens ikraftträdande framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda»; samt

nr 105 av friherre Fleming, som föreslår, dels att riksdagen måtte

för sin del besluta i enlighet med i motionen intagna förslag till ändrad

lydelse av 3, 23 och 31 §§ i förordningen angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker, avseende annan benämning och bestämning

å alkoholsvagare skattepliktiga maltdrycker, samt annan etikettering å

kärl innehållande dessa drycker och svagdricka än som föreslagits i propositionen

nr 242, dels att därav betingade förändringar måtte vidtagas

i Kung], Majrts förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga

drycker;

dels ock i andra kammaren:

nr 262 av herr Hamrin, som hemställer, att riksdagen för sin del

måtte godkänna i motionen intagna förslag till ändrad lydelse av 23

och 31 §§ i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

avseende föreskrift om annan etikettering å kärl innehållande

svagdricka.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 9

Beträffande ej mindre innehållet i berörda kungl. propositioner och

desamma åtföljande utdrag av statsrådsprotokoll än även författningsförslagen

och motiveringen i de särskilda i anledning av propositionerna

avgivna motionerna tillåter sig utskottet hänvisa till sagda handlingar.

Det av Kungl. Maj:t genom propositionen nr 242 (för korthets Utskottet,

skull har nedan nämnd propositionen) för riksdagen framställda förslaget Allmän

till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, innebär motlverins

i flera och väsentliga delar en modifikation av det förslag till förordning

angående försäljning av rusdrycker som, utarbetat inom nykterhetskommittén,

blivit framburet i motionerna nr 1:30—35 och 38 och

11:109—114, 118 och 162.

Dessa motioner benämnas nedan i detta betänkande »huvudmotionerna»

och de som väckt desamma betecknas »huvudmotionärerna».

De viktigaste skiljaktigheterna mellan propositionen och huvudmotionerna

äro följande:

1) bestämmelser om kommunal folkomröstning finnas i huvudmotionerna,

men saknas i propositionen;

2) gränsen mellan rusdrycker och andra alkoholhaltiga drycker

har i propositionen föreslagits till 3.6 volymprocent, men i huvudmotionerna

till 2 V* volymprocent;

3) bestämmelserna angående försäljning av vin och Öl äro mindre

stränga i propositionen än i huvudmotionerna, vilket bland annat fått

uttryck i importbestämmelserna, i föreskrifterna mot salning samt angående

agentur och ombudsskap, i stadgandena om vissa utskänkningsrättigheter

och i övergångsstadgandena, vilka enligt propositionen medgiva

utövande av enskild vinhandel ända till år 1939;

4) bestämmelserna om ett individualiserat utminuteringssystem äro

detaljerat angivna i huvudmotionerna och avse samtliga rusdrycker,

under det att propositionen innehåller allenast en generell föreskrift, att

ett dylikt försäljningssy stena skall anordnas i fråga om spritdrycker;

5) föreskrifterna om bolagsstyrelsernas sammansättning och den

lokala kontrollen å bolagens verksamhet äro i propositionen i huvudsak

desamma som de nu gällande, under det huvudmotionärerna avse både

en annan sammansättning av dessa styrelser och ett nytt lokalt kontrollorgan,

kontrollnämnderna;

6) ikraftträdandet av den föreslagna förordningen har i propositionen

föreslagits skola äga rum den 1 januari 1921, men i huvudmotionerna

den 1 januari 1917.

Efter nu lämnade översikt över de föreliggande framställningarna

Bihang till senare riksdagens •protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kommunala

folkomröst
ningar.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

övergår utskottet till eu granskning av huvudförslagen ur nyss angivna

ledande synpunkter.

På sätt erinras i såväl propositionen som i motionerna 1:31 och

II: 109 hava de hörda myndigheterna så gott som enhälligt avstyrkt

förslaget om kommunal folkomröstning (lokalt veto), och föredragande

departementschefen har sammanfattat huvudinvändningarna i följande

punkter.

»Det lokala vetot innebure en ny form för fattande av beslut i kommunala

angelägenheter med tillämpande av den lika rösträtten, utan att särskilda skäl kunde

påvisas, varför här mera än på andra områden en avvikelse mot den eljest vid

omröstningen i kommunala frågor tillämpliga ordningen vore påkallad. Något behov

av en sålunda anordnad form för omröstning kunde ej anses förefinnas, då de myndigheter,

som handhade rättighetsupplåtelser, redan nu i tillräcklig grad tillgodosåge

nykterhetsintresset. Resultatet av en sådan omröstning kunde med skäl befaras

icke bliva ett uttryck för ett lugnt övervägande, utan komma till stånd efter häftig

agitation. Det lokala förbudet träffade huvudsakligen bruket, och dess nykterhetseffekt

i avseende å missbruket vore av tvivelaktigt värde, då det lätteligen kunde

medföra kringgående och lagbrott. Och slutligen kunde av detsamma följa oöverskådliga

konsekvenser av ekonomisk art, vilka ej kunde undgå att ådraga stat eller

kommun ersättningsskyldighet i betydande utsträckning.»

För egen del ställde sig departementschefen icke avvisande mot

tanken att i en modifierad form i lagstiftningen upptaga det lokala vetot,

men ansåg sig dock icke för närvarande böra framlägga förslag därom,

enär de meningsbrytningar, som stode om det lokala vetot, komme honom

att befara, att ett förslag i detta avseende skulle äventyra antagandet

av de övriga grundläggande reformer, som av honom upptagits. Departementschefen

framhöll slutligen, att den föreslagna förordningen icke

lade något hinder i vägen för ett framtida införande i lagstiftningen

av bestämmelser om lokalt veto, om så skulle visa sig erforderligt.

Utskottet anser, att gent emot de invändningar, som från olika

håll gjorts mot att genom kommunal folkomröstning skulle bestämmas,

huruvida detaljhandel med rusdrycker i eu kommun må äga rum eller

ej, först bör erinras om den starka och växande opinion, som förefinnes

i vårt land till förmån för en sådan anordning. För stora delar av vårt

folk, särskilt för landets talrika organiserade nykterhetsvänner, står

den kommunala folkomröstningen, eller det så kallade lokala vetot, som

den främsta programpunkten bland de aktuella nykterhetsreformerna.

Redan år 1908 uttalade sig ett stort antal av landets kommunalstämmor

för ifrågavarande instituts införande i vår lagstiftning. Inom riksdagen

har frågan sedan mer än 20 år tid efter annan motionsvis framburits,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 11

och andra kammaren har upprepade gånger med ständigt växande

majoritet anslutit sig till ifrågavarande reformtauke. Det torde därför

med allt fog kunna sägas, att kravet på lokalt veto i vårt land vunnit

så allmän anslutning, att lagstiftaren bör tillmötesgå detsamma.

Den starkast betonade invändningen mot införandet av det kommunala

folkomröstningsinstitutet på rusdryckslagstiftningens område torde

vara den, att, om man väl på en punkt rubbar den kommunala rösträtten,

så skall detta medföra starka krav på reform i samma riktning på andra

områden. Häremot må dock framhållas, hurusom rusdrycksmissbrukets

förödande verkningar i hemmen, där dess nedbrytande krafter måhända

äro mest påtagliga, osökt leder tanken på anordningar av sådan art, att

det blir möjligt för varje myndig medborgare, man som kvinna, att på

ett verksamt sätt kunna även på lagstiftningens väg bidraga till skapande ''

av större folknykterhet. Utskottet anser därför, att frågan om, huruvida

inom en kommun rusdrycksförsäljning må få äga rum eller icke, är en

samhällsfråga av den egenartade beskaffenhet, att man icke behöver

befara några olägenheter av att den avgöres genom omröstning, vari alla

till myndig ålder komna män och kvinnor med lika rösträtt äga deltaga.

Då det säges, att de myndigheter, i vilkas händer det för närvarande

ligger att bestämma över beviljandet av detalj handelsrättigheter

med rusdrycker, väl fylla denna sin uppgift, så vill utskottet icke bestrida,

att så i allmänhet torde vara fallet. Men den starka opinion, som

inom mycket stora delar av landet förefinnes för att låta kommunens

invånare direkt avgöra hithörande frågor, tyder dock på att nykterhetsintresset

hos myndigheterna icke anses vara tillräckligt starkt.

Otvivelaktigt torde det i synnerligen många fall förhålla sig så, att

med nuvarande anordningar en uppfattning om behovet av långt gående

restriktioner icke har möjlighet att göra sig gällande, även om den är omfattad

av flertalet inom kommunen bosatta, till myndig ålder komna personer.

När myndigheternas beslut går emot flertalets mening, och detta

anses försvåra, ja hindra de breda samhällslagrens kamp mot rusdryckernas

skadeverkningar, som just bland dem mest bjärt och hårt framträda,

så alstras ofta en bitterhet i sinnena, vilken för samhället torde medföra

större olägenheter än den agitation, som man befarar skola uppstå

genom införandet av det kommunala folkomröstningsinstitutet.

Talet om att genomförandet av reformen i fråga skulle medföra

frestelse till kringgående och lagbrott torde innebära eu hög grad av

överdrift och ett underskattande av en av vårt folks vackraste egenskaper,

laglydnad. Dessutom tyckas de anmärkande myndigheterna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

hava förbisett, att förslaget om införande av kommunal folkomröstning

åtföljes av förslag till en försäljningsförordning, vilken skulle i hög

grad försvåra, om icke alldeles omöjliggöra kringgående. I detta samband

bör icke heller glömmas, att vårt folk redan genom nu gällande

lagstiftning är väl vant vid rätt långt gående restriktioner.

Då de angående nykterhetskommitténs förslag hörda myndigheterna

befara, att med genomförande av den kommunala folkomröstningen skulle

följa oöverskådliga konsekvenser av ekonomisk art, så innebär detta

ett indirekt erkännande av att sagda myndigheter vänta ett kraftigare

inskridande mot rusdrycksmissbruket än vad med nuvarande ordning gör

sig gällande. Så torde nog även bliva händelsen, men beträffande ersättningsskyldigheten

anser utskottet det böra beaktas, att, då staten

tidigare lagstiftningsvis starkt inskridit på ifrågavarande område, ersättningskraven,

där de ifrågakommit, städse måst hålla sig inom mycket

snäva gränser.

Utskottet, som i övrigt hänvisar till den av nykterhetskommittén

förebragta utredningen, anser alltså, att de mot införandet av det kommunala

folkomröstningsinstitutet resta anmärkningarna icke äro av den

betydelse, att de uppväga de stora fördelar, som enligt utskottets förmenande

ur nykterhetssynpunkt äro att förvänta av detsamma. På

grund härav föreslår utskottet, att i huvudsak de bestämmelser angående

kommunal folkomröstning, som i huvudmotionerna föreslås, böra införas

i den nya försäljningslagstiftningen.

Vad beträffar omfattningen av en kommunal folkomröstning

har herr Thyrén föreslagit, att den allenast skulle avse spritdrycker,

medan det av huvudmotionärerna framburna förslaget avser, att detsamma

skulle omfatta samtliga rusdrycker. De skäl, som herr Thyrén

anfört till stöd för sitt förslag, nämligen att de invändningar, som rests

mot det lokala vetot, få någon större betydelse endast för det fall att

detta institut omfattar även detaljhandeln med vin och Öl, torde icke

vara övertygande. Först må framhållas, att invändningarna mot det

lokala vetot äro, såsom ovan framhållits, huvudsakligen av principiell

natur. Och vidare må erinras därom, att ett lokalt spritdrycksveto

huvudsakligen skulle få betydelse för städerna under det att ett veto,

som även avsåge vin och öl, skulle vara av betydelse jämväl för landsbygden.

I detta sammanhang vill utskottet upptaga till besvarande motionerna

1:14 och 15 samt 1:36 och 11:115.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 13

Med utskottets principiella ståndpunkt i fråga om det lokala vetot,

måste ulskottet givetvis ställa sig avvisande till tanken att ersätta detta

veto genom ett i särskild riktning utformat kommunalt veto. Vad särskilt

beträffar det förslag, som framburits i motionerna 1:14 och 15,

och som innebär, att det inom stadsfullmäktige och kommunalstämma

skulle erfordras kvalificerad majoritet för medgivande av tillstånd till

försäljning av rusdrycker, fyller det icke det krav på en stark folkmening,

som städse framhållits såsom grundförutsättningen för införande av

lokalt förbud. Enligt sistnämnda motioner skulle nämligen något mer än eu

tredjedel av de avgivna rösterna i stadsfullmäktige eller å kommunalstämma

vara tillräcklig för förbuds genomförande.

De i motionerna 1:36 och II: 115 framställda förslag om införande

av härads- eller länsveto på det kommunala vetots grund har utskottet

ansett sig icke kunna förorda.

Mot det i huvudmotionerna framburna förslaget att lägga ölet

under i huvudsak samma bestämmelser som spritdrycker har bland annat

rests den invändningen, att de alkoholsvagare ölsorterna skulle komma

att träffas av strängare restriktioner, än vad som erfordras. Jämväl har

blivit framhållet, att, då huvudmotionärernas förslag skulle försvåra om

ej rent omöjliggöra för många personer tillgången till en smaklig måltidsdryck,

det vore önskvärt, att maltdrycker av ungefär samma typ

som pilsnerdrickorna finge en friare ställning i försäljningshänseende.

Detta önskemål har Kungl. Maj:t sökt tillmötesgå genom ett

på grundvalen av sakkunnig utredning utarbetat förslag, som avser

att lägga skattepliktiga maltdrycker, som blivit inbryggda på en vört

av 9.5 procents extrakthalt och som hålla högst 3.6 volymprocent

alkohol, under samma försäljningsbestämmelser som svagdricka.

1 fråga härom vill utskottet till en början erinra om, att professorn

T. Thunberg i sitt propositionen bifogade sakkunnigeutlåtande anfört

följande: »Alltför avsevärda risker äro under sådana förhållanden knutna

vid pilsnerdrickats likställande i försäljniugsavseende med svagdricka,

varigenom denna dryck ju skulle få utminuteras av varje handlande som

så önskade, och varigenom det skulle stå var och eu fritt att efter eu

enkel anmälan få utskänka drycker i obegränsade mängder. Skulle på

det viset denna dryck fritt få göra sig gällande som en ymnigt använd

förfriskningsd^ck under pågående arbete och slutligen fritt och okontrollerat

få konsumeras å varje även det minsta utskänkningsställe eller

kafé, vore härmed, även om man tar hänsyn till det hämmande infly
-

1:14—15.

1:36 och

11:115.

Qränsen

mellan rusdrycker

och

andra alkoholhaltiga

drycker.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

tände varans pris betingar, ett ur folknykterhetens synpunkt riskabelt

tillstånd skapat. Särskilt att beakta härvid är att man kan befara, att

pilsnerdrickats likställande med svagdricka här och var å landsbygden

skulle kunna medföra en positiv försämring av nyktert] etstillstånd et,

nämligen för sådana trakter, där ölet, som framförallt är en stadsbefolkningens

dryck, ej vunnit spridning. Och har man väl vant befolkningen

vid fri tillgång på dessa drycker, blir det ingen lätt sak att i händelse

av allmänskadligt missbruk skapa restriktioner.

Förelåge endast det alternativet alt antingen föra pilsnerdrickat

till svagdrickats klass eller till ölets klass, kan det med hänsyn till vad

nyss anförts anses som det enda säkra att låta denna dryck alltjämt

sammanföras med ölet. Andra alternativ föreligga emellertid. Mycket

talar för att man låter pilsnerdrickat och därmed likställda drycker bilda

en klass för sig, en »de halvstarka maltdryckernas klass», underkastad

sina särskilda försäljningsbestämmelser, strängare än svagdrickats, mindre

stränga än dem som gälla ölet. I själva verket erbjuder en dylik särställning

för dessa drycker alldeles bestämda fördelar.»

Jämväl på andra ställen i sitt utlåtande har herr Thunberg givit

uttryck åt den meningen, att de svagare skattepliktiga maltdryckernas

likställande med svagdrickat i försäljningshänseende i och för sig ej skulle

innebära något framsteg i nykterhetsavseende och möjligen ett ej oväsentligt

steg tillbaka.

Departementschefen har däremot ansett, att de lagrade drickorna

praktiskt taget, ej blott förtärda i samband med mat, måste anses ur

nvkterhetssynpunkt ofarliga och med stöd härav föreslagit, att de lagrade

drickorna i försälj ningshänseende helt måtte likställas med svagdricka.

Utskottet behjärtar till fullo önskvärdheten av att det finnes lätt

tillgång till en smaklig alkoholsvag maltdryck, som kan erhålla spridning

som måltidsdryck, men kan icke tillstj^rka åtgärder för realiserande

av detta syfte, om de skulle komma att innebära ett steg tillbaka i

nykterhetsavseende. Detta kan emellertid, på sätt herr Thunberg uppvisat,

befaras komma att äga rum, om försäljningen av maltdrycker av

så pass hög alkoholhalt som 3.6 procent helt frigives.

Vid sådant förhållande, och då intet förslag, grundat på tillräcklig

utredning föreligger, vilket samtidigt som det tillgodoser det ovan angivna

önskemålet om en smaklig alkoholsvag maltdryck även garanterar att,

försäljningen härav icke innebär vådor ur nykterhetssynpunkt, får utskottet

avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del och tillstyrka det av huvud
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande iVr 28. 15

motionärerna framlagda förslaget. Antagandet av sistnämnda förslag

torde emellertid icke innebära hinder för att merberörda önskemål framdeles

realiseras.

Med den av utskottet sålunda intagna ståndpunkten har utskottet

alltså ställt sig avvisande dels till Kungl. Maj ds förslag till förordning

angående försäljning av svagt alkoholhaltiga samt tillagade, alkoholfria

drycker, och till förordning om ändrad lydelse av vissa §§ i maltdrycksskatteförordningen,

dels ock till de förslag, som framställts i motionerna

1:97 och 1:105. Beträffande särskilt förslaget i motionen I: 97 att övergå

från volymprocent till viktprocent har utskottet funnit detsamma påkalla

en utredning, som utskottet icke nu sett sig i stånd att åstadkomma.

Det av Kungl. Maj:t utarbetade och det av huvudmotionärerna

framburna förslaget avvika i flere väsentliga avseenden i fråga om försälj

ningsbestämmelserna för spritdrycker och för vin och Öl.

Visserligen har föredragande departementschefen ansett, att eu

nykterhetsreform av bestående värde icke kan underlåta att i avseende

å vin- och ölhandeln stadga ytterligare inskränkningar utöver redan gällande

och att behovet härav framträder starkare i den mån åtkomsten

av spritdryckerna försvåras. Men han har dock ej kunnat ansluta sig

till att i samma utsträckning, som kommittén föreslagit, införa likartade

bestämmelser för spritdryckshandeln och för handeln med vin och Öl,

enär det finnes skiljaktigheter mellan de olika dryckernas såväl användningssätt

som farlighet ur nykterhetssynpunkt.

Ehuruväl det torde vara oomtvistligt, att de olika slagen av alkoholhaltiga

drycker äro varandra olika till användningssätt och farlighet

ur nykterhetssynpunkt, äro de dock varandra lika däruti, att de alla

kunna missbrukas och att följderna härav äro desamma. Visserligen

förekommer för närvarande i allmänhet långt större missbruk av spritdrycker

än av vin och Öl, men detta förhållande kan icke antagas komma

att i framtiden fortvara, om försäljning av vin och Öl finge äga rum utan

att vara underkastad i stort sett samma restriktioner som försäljning av

spritdrycker. Erfarenheter föreligga redan nu angående sådan användning

av vin och Öl, som ger anledning befara att, därest åtkomsten av spritdrycker

väsentligen försvårades utan att vin- och ölförsäljningen i motsvarande

grad reglerades, vin och Öl kunde komma att brukas såsom ersättning

för spritdryckerna. 1 del VI: 2 av nykterhetskommitténs betänkanden

(sid. 148—160) finnas talrika uttalanden från myndigheter, vilka uttalanden

bestämt peka hän på, att ölförsäljningen å landsbygden, där sprit
-

Frågan om

likartade bestämmelser

angående försälj

ning av

spritdrycker

och angående

försäljning av

vin och Öl.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Individuella

kontrollföreskrifter.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

dryckerna äro svåråtkomligare, åstadkommer stor ekonomisk och moralisk

skada. Vad vinförsäljningen beträffar bär den, särskilt i form av försäljning

av starka, billiga s. k. viner, till och med i storstäderna, där

tillgången å spritdrycker hittills varit så gott som obehindrad, visat

sig kunnat medföra avsevärda olägenheter. Dessa fakta tala efter utskottets

mening bestämt för den uppfattningen, att försäljningen av

såväl spritdrycker som vin och Öl bör läggas under principiellt sett

likartade bestämmelser.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra yttra sig om det

sätt, varpå Kungl. Maj:t avsett att lösa frågan om ersättning åt vinhandlarna.

Kungl. Maj:t bar i detta avseende föreslagit, att de handlande,

som nu utan förening med annan handel försälja vin, eller vin

och spritdrycker, skulle få ända till år 1939 fortsätta med minutförsäljningen

av vin. Detta förslag är svårligen förenligt med den ståndpunkt

utskottet ovan intagit till frågan om huruvida i huvudsak samma

försäljningsbestämmelser böra bliva gällande för vin och Öl som för

spritdrycker. Utskottet kan icke förorda ett uppskov på 25 år med

tillämpning av den princip, utskottet i förevarande avseende omfattar.

Mot ifrågavarande förslag må ytterligare anmärkas, att det i

praktiken torde innebära nästan detsamma som inrättandet av livstidsrättigheter

för dessa handlande, något som dels skulle kunna leda till

svårlösta ersättningsspörsmål, om det befunnes önskvärt att ånyo omlägga

lagstiftningen, dels synes komma att riskera nu föreslagna lagstiftnings

nykterhetseffekt. Ty denna övergångsbestämmelse i förening

med de föreslagna importbestämmelserna och bestämmelserna i 7 § —

vilka icke innehålla förbud mot tillhandagående med anskaffande av vin

och Öl — skulle i hög grad försvåra, om icke omöjliggöra ett individualiserat

försäljningssystems tillämpning ifråga om vin.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet ansett, att huvudmotionernas

bestämmelser i nu berörda avseende äro att föredraga framför

de av Kungl. Magt föreslagna.

Med denna uppfattning får utskottet jämväl avstyrka vad som

föreslagits i motionen 1:103 samt i motionen 1:102 i vad den avser

sådan förändring i förslaget, att utminutering av Öl må utövas av tillverkare.

Kungl. Maj:ts förslag med avseende å det individualiserade utminuteringssystemets

införande i lagstiftningen innebär allenast, att det
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 17

samma obligatoriskt skall tillämpas i fråga om spritdrycker, under det

huvndmotionärerna föreslå, att det skall tillämpas ifråga om alla slags rusdrycker.

Kungl. Maj:t har ej heller ansett erforderligt att i förordningen

angiva närmare bestämmelser utan överlämnat till bolagen att med

iakttagande av kontrollstyrelsens föreskrifter anordna verksam kontroll,

till vilka personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall

må äga rum, och skulle bolagen därvid äga fastställa viss myckenhet,

utöver vilken under angiven tid utminutering till köpare eller vissa,

sådana ej må ske. Motionärerna hava föreslagit detaljerade bestämmelser

ifråga om det individualiserade försäljningssystemets utformning.

Mot tanken att införa individualiserade försäljningsbestämmelser för

vin och Öl har anförts, att om bestämmelser lagfästades, som i ett slag

skulle medföra alltför stor omkastning i rådande vanor och bruk, man

utsatte sig för risken att framkalla kringgående och överträdelser. Efter

utskottets mening verkar ej denna invändning övertygande. Den omläggning

av distributionen av vin och Öl, som skulle äga rum enligt

huvudmotionärernas förslag, är icke så betydande, att allmänheten icke

mycket snart skulle anpassa sig efter densamma. Den enligt motionärernas

förslag föreliggande möjligheten att effektivt kunna förhindra ett stort

antal personer, som på grund av rusdrycksmissbruk avstängts från inköp

av spritdrycker, att jämväl inköpa vin och Öl, är av så stort värde, att

den efter utskottets uppfattning icke får övergivas i en lagstiftning, som

avser en säker och beståndande verkan till folknykterhetens fromma.

Farhågorna att de strängare bestämmelserna skulle föranleda deras

kringgående torde med hänsyn till de genomgående enhetliga anordningar

ifråga om all slags rusdryckshandel, som motionärernas förslag

innebär, vara betydligt överdrivna.

Vid jämförelse mellan Kungl. Maj:ts och huvudmotionärernas förslag

i nu förevarande avseende har utskottet funnit det sistnämnda vara

att föredraga. Det synes nämligen utskottet lämpligt, att genom ensartade

bestämmelser samma förfaringssätt vinner tillämpning över hela

landet, vilket skulle bliva följden av bifall till det förslag, som motionerna

innehålla. Enligt Kungl. Maj:ts förslag åter skulle de olika bolagen

kunna tillämpa olika system och därigenom en viss grad av godtycke

kunna göra sig gällande. Visserligen skulle ju kontrollstyrelsen utöva

tillsjm över samtliga bolag, men dock synes icke samma trygghet föreligga

för att effektiva kontrollåtgärder skola komma till stånd, i händelse

anordnandet av dessa åtgärder i huvudsak överlämnades åt bolagen, i stället

för att på förhand vara så långt sig göra låter bestämda i förordningen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Nr 28.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Bolagens

organisation

och kontrollen

å deras

verksamhet.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Motionerna innehålla ett genomfört system, vilket, så vitt utskottet

kunnat finna, torde vara i stånd att skapa nödiga garantier för att

samtliga bolag skola komma att eftersträva högsta möjliga nykterhetseffekt.

De bestämmelser, som i motionerna föreslagits och som vila på

det så kallade motbokssystemet, synas hava väl bestått provet vid den

tillämpning, de vunnit under Aktiebolaget Stockholmssystemets hittillsvarande

verksamhet.

På ovan anförda grunder har utskottet därför ansett sig böra i nu

omhandlade del av de föreliggande förslagen avstyrka Kungl. Maj:ts

förslag och tillstyrka den anordning, som föreslås i motionerna.

Ifråga om bolagens organisation och kontrollen å deras verksamhet

anför föredragande departementschefen följande:

»Ifråga om bolagsstyrelserna har kommittén föreslagit, att desamma

skulle bestå av tre ledamöter, av vilka en, som tillika skulle vara ordförande,

skulle utses av kontrollstyrelsen och de två övriga skulle

utses av delägarna. De tre representanter för det allmänna, som för

närvarande enligt förordningen den 18 juli 1913 om vissa ändringar i

brännvinsförsäljningsförord ningen skola utses av Konungens befallningskavande,

landsting samt stadsfullmäktige eller kommunalstämma, skulle

sålunda ej vidare äga säte i bolagsstyrelserna. Vad kommittén i detta

hänseende förordat står i samband med kommitténs förslag om inrättande

av de s. k. kontrollnämnderna, som skulle bestå av tre ledamöter,

utsedda i nyss nämnd ordning, och vilka skulle hava att utöva en fortlöpande

tillsyn över bolagens försäljning.

Emot kommittéförslaget i denna del hava reservationer avgivits

dels av en dess ledamot ifråga om kontrollnämndernas inrättande, dels

ock av tvenne andra ledamöter såväl ifråga om kontrollnämnderna som

beträffande bolagsstyrelsernas sammansättning.

Ett flertal av de hörda myndigheterna hava instämt i någon av

dessa reservationer.

Jag kan i detta avseende ej dela kommitténs uppfattning. Då

bolagsstyrelserna enligt kommittéförslaget skulle äga en stor befogenhet

och tilläggas ett flertal uppgifter, för vilkas rätta handhavande ett verkligt

intresse för nykterhetens höjande måste anses nödigt, såsom att i

vissa fäll besluta om avstängning från inköp ävensom att bestämma om

villkor för överlåtelse av rättigheter, synes det mig vara av en särdeles

stor betydelse, att styrelserna erhålla en sammansättning, som såvitt

möjligt gör dem skickade att fullgöra dessa uppgifter. Kravet på en

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 19

sådan sammansättning framträder än mera om, såsom jag föreslagit,

avstängningen helt skulle omhänderhavas av styrelserna. Därest

bolagen, på sätt kommittén synes hava förutsatt, skulle representera

endast det s. k. konsumentintresset, synes det ej kunna med någon som

helst säkerhet förutsättas, att en styrelse, vars majoritet skulle utses

av delägarna, skulle äga något intresse att på ett nykterhetsfrämjande

sätt fullgöra sina uppgifter. Och det synes mer än tvivelaktigt, om

detta skulle kunna avhjälpas därigenom, att bolagen underkastades

tillsyn av de föreslagna kontrollnämnderna. Skulle kommitténs förslag

i denna del antagas, vore det ock, på sätt anmärkts, att befara,

att de olika kontrollerande myndigheterna antingen komme att ingripa

på varandras områden eller ock litade på varandra, så att kontroll helt

utebleve. Härtill kommer, att man enligt min åsikt bör sträva att tillvarataga

det under senare tiden framträdande livliga intresset från deras

sida, som leda systembolagen, att på ett alltmer nykterhetsfrämjande

sätt omhänderhava dessas verksamhet, ävensom att givetvis, då så nyligen

som under år 1913 beslut fattats om inrättande av nyktert)etsnämnderna,

det synes böra söka undvikas, att redan nu en ny nämnd skapas,

vars uppgift i likhet med nykter hetsnämnderna ytterst skulle vara att

verka för nykterhetstillståndets höjande. Av dessa skäl har jag ur

förslaget uteslutit de stadganden, som angå kontrollnämnd, ävensom

föreslagit, att bolagsstyrelserna skulle erhålla enahanda sammansättning

som enligt nu gällande bestämmelser.»

På i huvudsak de skäl, som departementschefen anfört, har utskottet

icke kunnat tillstyrka huvudmotionärernas förslag i denna del, vilket

sammanfaller med nykterhetskommitténs, utan ansett nu gällande bestämmelser

i berörda avseende vara att föredraga.

Kungl. Maj:t har föreslagit att förordningen skulle träda i kraft

först den 1 januari 1921, under det huvudmotionärerna föreslagit ikraftträdandet

till den 1 januari 1917.

Utskottet anser det vara obestridligt, att ett stort behov föreligger

att snarast möjligt nya bestämmelser komma till stånd beträffande rusdrycksförsälj

ningen och finner därför att ikraftträdandet av den föreslagna

förordningen icke bör uppskjutas längre än som är oundgängligen

nödvändigt. En viss icke allt för kort övergångstid är givetvis

erforderlig, och utskottet anser den av motionärerna föreslagna vara väl

vald. Tidigare torde man icke böra utsätta den föreslagna förordningens

ikraftträdande, enär vid valet av tidpunkten den 1 januari 1917 bland

Förord
ningens
ikraft
trädande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ersättnings
frågan.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

annat även den omständigheten torde tagits med i beräkningen, att

åtskilliga på bestämd tid meddelade rättigheter utgå först den 31 december

1916 och man icke ansett lämpligt att de nya bestämmelserna trädde

i kraft före oktrojtidens utgång. Att uppskjuta den nya förordningens

ikraftträdande till den av Kungl. Maj:t föreslagna tiden, den 1 januari

1921, anser utskottet skulle vara att till en allt för avlägsen framtid

undanskjuta reformer, på vilken störa delar av landets befolkning redan

länge väntat.

Med den läggning, Kungl. Maj:ts proposition erhållit dels genom

förslaget angående alkoholgränsens höjande i fråga om Öl, varigenom

skulle skapats en särskild klass skattepliktiga, i försäljningshänseende

fria maltdrycker dels genom deii långt framskjutna tidpunkten för

lagens ikraftträdande, dels ock slutligen genom bestämmandet av särskild

övergångstid för'' vinhandlarna till år 1939, har föredragande

departementschefen ansett att några andra ersättningskrav icke böra

tillgodoses, än de som kunna resas dels från gästgivare, som jämlikt

10 § i brännvinsförsäljningsförordningen innehava brännvinsutskänkningsrättigheter,

dels från vin- och ölförsäljare, som på grund av mom. 2 i

övergångsstadgandena till 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning äro

berättigade att utskänka vin eller maltdrycker. Förslag till ersättning

åt dessa slags rättighetsinnehavare har förelagts riksdagen genom Kungl.

Maj:ts proposition nr 258.

Vad beträffar den föreslagna ersättningen till ovanberörda slags

gästgivare får utskottet på i nyssnämnda proposition anförda skäl tillstyrka

densamma. Däremot har utskottet ansett, att den föreslagna ersättningen

till rättighetsinnehavare jämlikt mom. 2 i vin- och ölförsäljningsförordningen

först bör upptagas till behandling i samband med

andra ersättningsfrågor.

Beträffande ersättningsfrågan, rörande vilken friherre Fleming i

motionen I: 104 och herr Bernh. Eriksson i motionen II: 163 i delvis

olika syften föreslagit riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, får utskottet i övrigt anföra följande.

Med den utformning, som utskottet givit åt förslaget om förordning

angående försäljning av rusdrycker, föreligger skäl att antaga, att

ersättningsanspråk komma att resas vid genomförandet av denna förordning.

Kungl. Maj:t och riksdagen hava också förutsett sådana framtida

anspråk och i främsta rummet för att möta dem bildat statsverkets

fond av rusdrycksmedel. Det hade givetvis varit önskvärt, att utskottet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 21

nu kunnat förelägga riksdagen förslag till lösande av ersättningsfrågan,

men de utredningar, som härför erfordras, äro av den natur,

att det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att föraustalta om deras

verkställande. Utskottet vill därför uttala den förvissningen, att, därest

det förslag till förordning om försäljning av rusdrycker, som utskottet

med detta betänkande framlägger, varder gällande lag, Kungl. Maj:t

kommer att låta verkställa utredning av frågan, i vad mån ersättning

bör utgå, ävensom förelägga riksdagen det förslag vartill utredningen kan

öranleda.

I motionerna I: 37 och II: 116 har föreslagits utredning i syfte

att få till stånd sådana bestämmelser, att från visst år inga spritdrycker

skulle få försäljas med högre alkoholhalt än 40 procent och att denna

alkoholstyrka därefter under de närmast följande 10 åren skulle sänkas

med 2 procent för varje år.

Med spritdrycker torde i sistnämnda bägge motioner avses utom

egentligt brännvin, som ju till största delen tillverkas inom landet,

jämväl andra alkoholhaltiga drycker, vilka i stor omfattning importeras

från andra länder i färdigt skick. Även om den förordade åtgärden

möjligen läte sig tillämpa i fråga om brännvin, synes det kunna ifrågasättas,

om den vore praktiskt utförbar beträffande från utlandet importerad

spirituösa. Så vitt utskottet kan bedöma frågan, skulle en sådan

lagstiftning innebära importförbud för likörer och andra buteljerade

spritdrycker.

Då stora praktiska svårigheter otvivelaktigt skulle vara förbundna

med tillämpningen av förevarande förslag, har utskottet ansett detsamma

icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda. I

I motionen II: 39 har föreslagits, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla om undersökning angående brännvinsförsäljningsbolagens

förvaltningskostnader.

Enär ett antagande av det förslag till rusdrycksförsäljningsförordning,

som utskottet i detta sammanhang förordar, genom däri föreslagen

skärpt kontroll av olika slag, säkerligen skulle råda bot även

på eventuellt förekommande missförhållanden av den art, som i förevarande

motion antydas, har utskottet funnit, att icke heller denna motion

påkallar någon riksdagens åtgärd.

Frågan om

successivt

sänkande av

alkoholhalten

i spritdrycker.

Frågan om

undersökning

och reglering

av brännvinsförsäljningsbolagens

förvaltningskostnader.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

1 §■

Speciell

motivering.1;

I fråga om bestämmandet av gränsen mellan spritdrycker och

vin har generaltullstyrelsen framställt anmärkningar, som återfinnas å

sid. 135—136 i det sammandrag av utlåtanden, som finnes bifogat

propositionen. Generaltullstyrelsen anser olämpligt att vare sig i tulltaxan

eller i försäljningsförordningen bestämma sagda gräns till 21

volymprocent alkohol. I anledning därav har Kungl. Maj:t föreslagit,

att gränsen skulle sättas vid 25 procent, men att punsch och likör,

oberoende av alkoholhalten, skulle hänföras till spritdrycker.

Vad styrelsen anfört i fråga om olämpligheten att ändra tulltaxans

bestämmelser i ifrågavarande avseende, har övertygat utskottet, att sådan

ändring icke bör ifrågakomma, åtminstone icke så länge nu

gällande handelstraktater bestå.

Däremot vill utskottet beträffande gränsen mellan spritdrycker och

vin i rusdrycksförsäljningsförordningen anföra följande.

Motivet till nykterhetskommitténs förslag, vilket framburits i huvudmotionerna,

att förenkla definitionen på spritdrycker (brännvin) har enligt

sid. 295 i betänkandet varit den, att den nuvarande definitionen visat sig

vara svårtolkad, särskilt beträffande bestämmelsen »drycker tillagade med

bränd alkoholhaltig vätska etc.», och att som följd härav olika meningar

gjorts gällande beträffande vad som vore att hänföra till brännvin. Förenklades

emellertid definitionen å spritdrjmker så, att alkoholhalten bleve

den enda utslagsgivande, fann man det vara erforderligt att sänka gränsen,

enär i annat fall exempelvis punsch, som nu ur rusdryckslagstiftningssynpunkt

betraktas som »brännvin», hädanefter skulle komma att betraktas

och behandlas som vin. Visserligen synes det hava legat närmast till

hands att välja den utväg, som av Kungl. Maj:t föreslagits, d. v. s. att

sätta gränsen vid 25 procent och hänföra punsch och likör oberoende av

alkokolhalten till spritdrycker. Härmed torde emellertid icke en tillfredsställande

lösning vinnas, enär med en dylik bestämmelse spritblandningar

med hög alkoholhalt allt framgent skulle komma att hänföras till vin, något

som med en mera restriktiv lagstiftning är att befara i långt högre grad

än vad nu är fallet.

9 De i den speciella motiveringen förekommande sidohänvisningar åsyfta, då intet annat

särskilt nämnes, Kungl. Maj:ts proposition nr 242 och därtill fogade bilagor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 23

Viner torde genom naturlig jäsning ej erhålla högre alkoholhalt

än 17 å 18 procent, och för att göra dem hållbara vid export torde

ej behöva tillsättas mera sprit, än att alkoholhalten kommer att uppgå

till högst 21 procent.

Ifrån nu anförda synpunkter torde den i motionen föreslagna

alkoholgränsen hava skäl för sig. Men å andra sidan torde inga oläg;enheter

behöva uppstå, om man för att i viss mån tillgodose de krav,

generaltullstyrelsen framställt, höjer alkoholgränsen för vin till 22 procent,

vilket utskottet alltså vill förorda.

Det återstår då att tillse, huruvida införandet av olika bestämmelser

i tulltaxan och i den föreslagna rusdrycksförsäljningsförordningen

kan väntas föranleda några mera framträdande olägenheter.

Enligt 1 § i gällande brännvinsförsäljningsförordning äro att hänföra

till brännvin, utom egentligt brännvin, andra brända in- och utländska

alkoholhaltiga drycker samt sprit ävensom drycker, tillagade

med bränd alkoholhaltig vätska, varvid dock såsom tillagning icke skall

anses s. k. förskäring av viner, samt slutligen i allmänhet drycker, vilka

hålla en högre alkoholhalt än 25 procent. Såsom härav framgår hänföras

för närvarande till brännvin, utom alla drycker, som hålla över

25 procent, jämväl drycker som hålla under 25 procent, om de äro

tillagade med bränd alkoholhaltig vätska, såvida denna tillagning icke

innebär förskäring av vin. En dryck, som är tillagad av bränd alkoholhaltig

vätska och som håller allenast t. ex. 15 procent, är enligt nu gällande

förordning att anse som brännvin. Enligt tulltaxans bestämmelmelser

är den däremot att anse som vin. Det föreligger sålunda redan

nu en viss skillnad mellan tulltaxans och brännvinsförsäljningsförordningens

bestämmelser utan att härav veterligen vållats någon olägenhet.

Under sådana förhållanden torde den olikhet mellan tulltaxans

och försäljningsförordningens bestämmelser, som skulle uppstå genom

att tulltaxan under vin inbegriper drycker av ända till 25 procent alkoholhalt,

medan försäljningsförordningen betraktar drycker med högre

alkoholhalt än 22 procent som spritdrycker, icke medföra några avsevärda

olägenheter.

Medicinalstyrelsen anmärker (sid. 136), att uttrycket sprit i definitionen

å spritdrycker jämväl torde avse t. ex. absolut alkohol. För större

tydlighets skull borde detta dock utsägas, varför styrelsen föreslagit, att

till stycket måtte fogas orden »samt absolut alkohol». Utskottet, som delar

medicinalstyrelsens uppfattning, har gjort det sålunda ifrågasatta tillägget

till paragrafen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

2 §•

Enär den formulering, som Kungl. Maj:t givit denna paragraf, synes

vara att föredraga framför den i huvudmotionerna föreslagna, har utskottet

upptagit Kungl. Maj:ts förslag.

3 §.

Medicinalstyrelsen har beträffande denna paragraf framställt vissa

anmärkningar (sid. 137—138).

Till en början vill utskottet erinra, att bestämmelsen i 3 § 1 mom.

är hämtad från 6 § 4 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

Då det med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om utminutering

av rusdrycker ligger vikt uppå, att apotekares rättighet att försälja

dylika drycker på recept icke missbrukas, har utskottet i likhet med huvudmotionärerna

ansett det vara behövligt, att den gällande bestämmelsen

införes jämväl i den föreslagna förordningen. Utskottet har i anledning

av medicinalstyrelsens utlåtande vidtagit den förändringen i förevarande

mom., att rusdrycker kunna inköpas jämväl på veterinärs eller

tandläkares recept.

Syftet med medicinalstyrelsens förslag till omformidering av 1 mom.

torde nås dels genom att i 2 mom. av detta stadgande uttryckligen angiva,

att särskilda bestämmelser angående försäljning av rusdrycker jämväl

för farmaceutiskt ändamål meddelas av Kungl. Maj:t, dels ock genom

att i sista mom. av 10 § göra ett motsvarande tillägg. Genom den

sålunda föreslagna omformuleringen torde jämväl de grosshandlare, som

äga rätt att tillverka och försälja apoteksvaror, vara inbegripna bland

dem, rörande vilkas inköp eller import av rusdrycker särskilda bestämmelser

skola utfärdas av Kungl. Maj:t.

4 §•

Med hänsyn därtill, att enligt utskottets förslag bolagsstyrelserna

få samma sammansättning som enligt nu gällande förordning, synes det

icke vara behövligt att bibehålla det i huvudmotionerna föreslagna förbudet

för ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt och i allmän

tjänst anställd lärare att vara representanter för det allmänna i bolagsstyrelserna.

Utskottet har därför åt 5 mom. givit den lydelse, som blivit

föreslagen i Kungl. Maj:ts proposition.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

25

5 §•

Till följd av den ändrade formuleringen av 2 § 3 stycket kar

andra punkten i paragrafen erhållit den lydelse, Kungl. Maj:t föreslagit.

8 §•

Konungens befallningshavande i Skaraborgs och Örebro län samt

Sveriges centrala hotell- och restaurangförening hava erinrat (sid. 139),

att stadgandet i 1 mom. utgjorde hinder för en restauranginnehavare

att utöva värdskap eller att låta den hos honom anställda personalen till

maten erhålla viss rusdryck. Enär utskottet funnit de gjorda anmärkningarna

förtjäna beaktande, har utskottet verkställt den omformulering av

bestämmelsen, att allenast tillverkare och partihandlare skulle avses med

det i momentet stadgade förbudet.

Som motiv för den av huvudmotionärerna ur nykterhetskommitténs

förslag hämtade lydelsen av detta moment åberopade kommittén en

inom andra kammaren vid 1912 års riksdag väckt motion nr 148. Syftet

med sistnämnda motion torde fullt nås med den av utskottet förordade

lydelsen.

10 §.

Beträffande denna paragraf har generaltullstyrelsen framställt åtskilliga

erinringar (sid. 140). Utskottet har funnit generaltullstyrelsens

anmärkningar befogade och infört de av styrelsen föreslagna förändringarna

i paragrafen.

Utskottets uppmärksamhet har vidare blivit fäst därpå, att bestämmelser

saknas beträffande den införsel av rusdrycksprover, som sker

för vederbörligen legitimerad handelsresandes räkning. Enär dylik införsel

icke synes böra vara dessa resande betagen, har utskottet i analogi

med den bestämmelse, som återfinnes i 21 § 6 mom. i Kungl. Maj:ts

förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket, bland undantagen i 4 mom. infört den bestämmelsen, att rusdrycksprover,

som till riket medföras av vederbörligen legitimerad handelsresande,

få införas i vanlig ordning, d. v. s. mot deponerande av tull,

som belöper å de införda varorna.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 Käft. (Nr 28.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

I 5 mom. har utskottet i anledning av medicinalstyrelsens yttrande

infört av styrelsen föreslagna tillägg.

I anledning av generaltullstyrelsens påpekande av behövligheten

att i samband med antagandet av de i förevarande paragraf föreslagna

importbestämmelserna verkställa förtydligande tillägg till 5 § första

stycket i tulltaxan får utskottet uttala sin förväntan, att riksdagen före

förordningens ikraftträdande får förslag därom sig förelagt från Kungl.

Maj: t.

12 §.

I enlighet med vad Kungl. Magt föreslagit, har utskottet gjort

vissa formella ändringar i avfattningen av 1 mom.

15 §.

Utskottet har i 3 mom. sista punkten gjort visst formellt förtydligande

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

17 §•

3 mom. Såsom framgår av 34 § i det i huvudmotionerna framburna

förslaget skall före februari månads utgång framställning om anordnande

av kommunal folkomröstning göras hos Konungens befallningshavande.

I många fall torde ingivandet av dylik framställning bliva beroende av

stadsfullmäktiges respektive kommunalstämmas ställning till ifrågasatt

upplåtande av försäljningsrättigheter. Enligt nämnda förslag är det

emellertid icke sörjt för att dessa kommunala myndigheters mening blir

känd före den tidpunkt, då nyss nämnda framställning sist bör ingivas,

och utskottet har därför till momentet ifråga gjort det tillägg, att de

föreskrivna utlåtandena skola avgivas före februari månads utgång.

5 mom. Enligt huvudmotionerna skulle här intagas, bland annat,

bestämmelse om åliggande för Kung]. Maj:ts befallningshavande att

föreskriva alla av stadsfullmäktige eller kommunalstämma föreslagna inskränkande

bestämmelser i fråga om försäljningsställenas förläggning

och rörelsens bedrivande, såvida beslutet därom icke stode i strid med

allmän lag och författning eller annorledes överskrede deras befogenhet,

som fattat detsamma.

Beträffande nykterhetskommitténs likalydande förslag i motsvarande

del har föredragande departementschefen till det propositionen bilagda

statsrådsprotokollet anfört följande:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 27

»Vidare har jag ansett mig i 5 mom. av förevarande paragraf

böra vidtaga en ändring i kommitténs förslag. Enligt detta skulle vederbörande

kommunalmyndighet äga att föreslå inskränkningar i fråga om

försäljningens bedrivande och Konungens befallningshavande vara skyldig

att fastställa desamma, så vitt de ej strede mot allmän lag eller författning

eller annorledes överskrede deras befogenhet, som fattat beslutet.

Detta stadgande skulle emellertid kunna medföra, att om en kommunal

myndighet meddelade en inskränkning, som till följd av sin avfattning

med största lätthet kunde kringgås eller eljest uppenbarligen ej kunde

anses främja ordning och nödig varsamhet vid försäljningens bedrivande,

Konungens befallningshavande ändock skulle vara skyldig att fastställa

denna inskränkning, för så vitt Konungens befallningshavande ej föredroge

att helt vägra upplåtelse av försäljningsrätt. För att undgå detta

resultat har jag föreslagit, att Konungens befallningshavande ej heller

skulle vara skyldig fastställa sådana inskränkningar, som uppenbarligen

ej funnes ägnade att främja det med beslutet därom avsedda syftet.»

Den i huvudmotionerna föreslagna bestämmelsen kan visserligen

synas vara påkallad ur synpunkten av den kommunala bestämmanderättens

fullständiga genomförande, men torde i sin tillämpning kunna leda

till sådana konsekvenser, som av föredragande departementschefen blivit

påpekade. Aven om vissa olägenheter kunna tänkas uppkomma av att

medgiva länsstyrelserna jämväl en realitetsprövning i fråga om de av

kommunal myndighet föreslagna inskränkningarna, i det att olika

meningar kunna från olika myndigheters sida göras gällande, huruvida

de föreslagna inskränkningarna komma att främja det med desamma

avsedda syftet, torde dock en bestämmelse av den art, Kungl. Maj:t

föreslagit, vara att föredraga framför att begränsa länsstyrelsernas befogenhet

till eu allenast formell prövning. 1 det senare Fallet föreligger

nämligen icke någon möjlighet att få rättelse till stånd i fråga om ett

av den kommunala myndigheten fattat, olämpligt beslut, under det att,

om länsstyrelserna erhålla befogenhet att verkställa en realitetsprövning,

uppkommande meningsskiljaktigheter mellan de kommunala myndigheterna

och vederbörande länsstyrelser i fråga om viss ifrågasatt inskränkning

kunna hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning genom anförande

av besvär.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet åt förevarande

moment givit den avfattning, som i propositionen blivit föreslagen.

6 mom. Mot de i huvudmotionerna föreslagna bestämmelserna beträffande

beslutets kungörande har rests den invändningen, att, om kungörandet

äger rum i flera tidningar, det kunde bliva ovisst från vilken dag

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

besvärstiden skulle räknas. Kungl. Maj:t bär därför föreslagit, att

kungörandet allenast skulle ske i en tidning, nämligen den tidning i

länets residensstad, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En dylik bestämmelse bar emellertid den olägenheten, att kungörandet

ofta kan komma att äga rum i en tidning, som endast obetydligt läses

av medlemmarna i den kommun, som beslutet gäller. Utskottet har

därför ansett den av huvudmotionärerna föreslagna bestämmelsen vara

att föredraga, dock med det tillägget att kungörandet skall äga rum i

den eller de tidningar i orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen

meddelas. Enär det med en bestämmelse, som inrymmer möjlighet

till kungörelsens införande i flera tidningar, är nödvändigt att

närmare fixera den dag, från vilken tiden för anförande av besvär över

beslutet skall räknas, har utskottet ansett böra stadgas, att nämnda tid

skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall i kungörelsen

angivas.

18 §.

1 19 § av Kungl. Maj:ts förslag finnes det stadgandet, att rättighet

till utskänkning av alla rusdrycker må kunna tilldelas inom annan

kommun bildat bolag, under det att motsvarande paragraf (18) i huvudmotionerna

medgiver upplåtande av utskänkning allenast av vin och Öl.

Till stöd för denna ändring åberopar föredragande departementschefen

vad kontrollstyrelsen i detta avseende anfört.

Utskottet har funnit skäl föreligga för Kungl. Maj:ts förslag i

denna del, särskilt som avsevärda besparingar i bolagens förvaltningskostnader

torde kunna vinnas med en dylik anordning, och jämväl ansett

den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av paragrafen i övrigt på grund

av större tydlighet vara att föredraga.

19 §.

2 och 4 mom. Utskottet har på de i propositionen angivna

grunder åt dessa paragrafer givit den avfättning, som Kungl. Maj:t

föreslagit.

5 mom. Detta moment har i huvudsak samma avfattning, som 15

§ 4 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning. Stadgandet att

ordföranden i landstinget äger utse styrelseledamot, därest nytt bolag

bildas å tid, då landstinget ej är samlat, har utskottet emellertid ansett

böra fullständigas därhän, att landstingsordföranden jämväl skall äga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

utse suppleant för tiden till dess ledamot och suppleant blivit av

näst sammanträdande landsting utsedda.

6 mom. Detta moment är avfattat i nära anslutning till 15 § G

mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

8 mom. Enär åt landsting, som enligt utskottets förslag jämväl

skulle hava att utse ledamot i bolagsstyrelse, synes, i likhet med vad

som nu är fallet, böra inrymmas befogenhet att avgiva yttrande i fråga

om ansvarsfrihet för bolag, har utskottet under detta mom. upptagit

stadgandet i 15 § 8 mom. av gällande brännvinsförsäljningsförordning.

10 mom. I motionen I: 102 har herr Dahl föreslagit bl. a., att i

en blivande rusdrycksförsäljningsförordning måtte intagas en bestämmelse

av innebörd, att besvär över åtgärd av bolag, vilken står i strid

med förordningens stadganden, skulle för åvägabringande av rättelse

kunna anföras hos kontrollstyrelsen, därest klaganden tilltror sig kunna

visa, att åtgärden kränker hans enskilda rätt eller strider mot förordningens

syfte. Med hänsyn till de vidsträckta befogenheter, som enligt

förslaget äro inrymda åt bolagen, är det även enligt utskottets uppfattning

önskvärt, att sådan möjlighet till vinnande av rättelse beredes den

enskilde, och utskottet har därför under förevarande moment infört en

bestämmelse härom i huvudsaklig överensstämmelse med det av herr

Dahl framställda förslaget.

20 §.

1 mom. På de av departementschefen (sid. 68) angivna skäl torde

den i Kungl. Maj:ts förslag intagna definitionen på måltid vara att föredraga

framför den av huvudmotionärerna föreslagna.

4 mom. Beträffande den i andra punkten föreslagna bestämmelsen

tillåter sig utskottet hänvisa till vad utskottet anfört under 17 § 5 mom.

21 §.

2 mom. Enligt utskottets mening torde utskänkning av vin böra

få äga rum å passagerarefartyg lika såväl som å statens järnvägars och

enskild järnvägs tåg. Utskottat har därför biträtt vad Kungl. Maj:t i

detta avseende föreslagit. Däremot får utskottet, under hänvisning till

1911 års riksdagsskrivelse (Nykterhetskommitténs betänkande V sid.

80—81), avstyrka herrar Lindblads och Dahls motioner I: 96 och I: 102

i detta avseende.

3 mom. Detta moment motsvarar 22 § i det av huvudmotionärerna

framställda förslaget.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

22 §.

• I överensstämmelse med vad av nykterhetskommittén föreslagits,

hava i huvudmotionerna icke upptagits bestämmelser om s. k. tillfälliga

rättigheter. I Kungl. Maj:ts förslag finnas emellertid stadganden om två

slag av dylika rättigheter, nämligen dels i 22 § om rättigheter till utskänkning

av vin och Öl vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, där särskild

läkare finnes anställd, dels i 25 § om rättigheter till iskänkning

av vin och Öl, där dylik utskänkning tillfälligtvis kan vara av omständigheterna

påkallad; i fråga om det senare slaget av rättigheter skulle

de kommunala myndigheterna hava vetorätt, i fråga om det förra däremot

''icke. 1 motionen I: 102 har herr Dahl föreslagit, att, utom de i

propositionen föreslagna tillfälliga utskänkningsrättigheterna, rättigheter

till utskänkning av rusdrycker skulle kunna upplåtas jämväl till klubb

eller annan förening, vidare att utskänkningsrättigheter till vin eller Öl

skulle kunna upplåtas inom område för station vid statens järnvägar

ävensom vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg, samt att de i

25 § av Kungl. Maj:ts förslag nämnda tillfälliga rättigheterna jämväl

skulle kunna avse utskänkning av spritdrycker. I fråga om samtliga

de av herr Dahl föreslagna rättigheterna skulle de kommunala myndigheterna

icke hava vetorätt.

Gentemot de sålunda framställda förslagen, i vad de avse att

undantaga vissa slags rättigheter från de kommunala myndigheternas

veto, må erinras därom, att 1911 års riksdag i två skrivelser till

Kungl. Maj:t anhöll dels om bl. a. sådan ändring av brännvinsförsäljningsförordningen

att i fråga om de i 16 § i, 2 och 4 mom. avsedda

utskänkningsrättigheter, i den mån de fortfarande ansåges böra

ifrågakomma, vederbörande kommunala myndigheter alltid måtte höras

och mot dessas avstyrkande tillstånd till dylika rättigheter icke finge

meddelas, dels ock om utredning, i vilken omfattning meddelande

av tillstånd till utskänkning av vin och Öl samt till försäljning till

avhämtning av sådana drycker må i vidare mån, än vad för det

dåvarande vore händelsen, göras beroende av vederbörande kommunalmyndigheters

bestämmande. Riksdagen har sålunda beträffande de tillfälliga

brännvinsutskänkningsrättigheterna ställt sig på den ståndpunkten,

att det kommunala vetot fullt bör genomföras, och efter utskottets

mening ha sedan år 1911 inga skäl tillkommit, som böra föranleda

riksdagen att i detta avseende ändra mening. I fråga om vinoch

ölutskänkningsrättigheterna har riksdagen visserligen icke så bestämt

angivit riktlinjerna för den begärda utredningen, men de resultat, var
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 31

till den inom nykterhetskommittén verkställda utredningen kommit, synes

tala för behövligheten och önskvärdheten av det kommunala vetots fullständiga

genomförande jämväl i fråga om vin- och ölhandeln. Ur nu

anförda synpunkt har utskottet ansett, att de i propositionen och i herr

Dahls motion föreslagna bestämmelser, som avse vissa undantag från

den kommunala vetorätten, icke böra vinna riksdagens bifall.

Denna av utskottet intagna ståndpunkt innebär emellertid icke,

att utskottet därmed ställer sig avvisande gent emot bestämmelser om

tillfälliga rättigheter överhuvud. Tillämpas emellertid i fråga om samtliga

försäljningsrättigheter, och sålunda jämväl beträffande de tillfälliga,

ett fullständigt genomfört kommunalt veto, äro bestämmelser om flertalet

av de tillfälliga rättigheter, varom stadganden nu finnas i vederbörande

försäljningsförordningar, såsom nykterhetskommittén framhållit i sitt betänkande,

sid. 251—252, icke längre behövliga. I likhet med vad föredragande

departementschefen anfört, anser dock utskottet, att det kunde

leda» till olägenheter utan motsvarande fördelar, om upplåtandet av tillfälliga

rättigheter, som allenast tillfälligtvis vore av omständigheterna

påkallade, helt omöjliggjordes. Sådana rättigheters beviljande böra

dock, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit i propositionens 25 §, vara beroende

av kommunalmyndigheternas medgivande och omfatta endast vin och

Öl. Att utsträcka dessa rättigheter att avse jämväl iskänkning av spritdrycker,

synes ej heller utskottet av behovet påkallat. Utskottet har

således i denna del biträtt Kungl. Maj:ts förslag, men tillika ansett, att

bestämmelsen i 20 § 1 mom., beträffande vad som bör förstås med

måltid, jämväl bör gälla i fråga om berörda slags rättigheter.

23 §.

I fråga om denna paragraf föreligga olika yrkanden dels i Kungl.

Maj:ts proposition, vari föreslås, att samma bestämmelser skulle fortfarande

gälla, som nu äro stadgade i 6 § 3 mom. i vin- och ölförsäljningsförorduingen,

dels i motionerna I: 31 och II: 109 samt II: 162, vari

föreslås, att paragrafen skulle erhålla samma lydelse som i nykterhetskommitténs

förslag, dels i motionerna I: 30 och II: 118, vari yrkas att

bestämmelser om s. k. inackorderingsrättigheter icke måtte inflyta i

förslaget.

Såsom framgår av nykterhetskommitténs utredning, hava de nu

gällande bestämmelserna om inackorderingsrättigheter visat sig leda till

åtskilliga missförhållanden. Vid sådant förhållande torde bibehållandet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

av dessa bestämmelser icke vara tillrådligt, och utskottet får på grund

härav avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i berörda avseende. I likhet med

nykterhetskommittén och på de av densamma anförda skäl (sid. 252 i

betänkandet) kan utskottet emellertid icke biträda förslaget om att detta

slags rättigheter överhuvud icke längre skulle medgivas i lagstiftningen,

utan har ansett, att bestämmelser ifråga om deras utövning fortfarande

böra uppställas. Dessa bestämmelser böra emellertid vara så utformade,

att de om möjligt förekomma hittills anmärkta missbruk. De i motionerna

I: 31 samt II: 109 och 162 framställda förslag rörande dessa

utskänkningsrättigheter torde erbjuda tillräckliga garantier i detta

avseende. Däri upptagna bestämmelser föreskriva nämligen dels anmälningsskyldighet,

dels, i 24 §, att allt utskänkt Öl skall inköpas å

motbok, varigenom det i fall av behov kan konstateras, om rättighetsinnehavare

överskrider de för detta slags rättigheter uppdragna gränser,

dels ock slutligen förbud mot dessa rättigheters utövande i kommuner,

där annan detaljhandel med rusdrycker icke må äga rum. •

På grund härav får utskottet tillstyrka de i motionerna 1:31,

II: 109 och 162 föreslagna bestämmelser under 23 § oförändrade.

25 §.

2 mom. Enär, såsom föredragande departementschefen erinrat, bolagen

vid framläggande av sina program jämlikt 17 § 2 mom. skola redogöra

för i vilka fall de ämna å annan överlåta rättighet till utskänkning, och

då de kommunala myndigheterna hava att yttra sig över nämnda program,

synes behov icke föreligga att angående ansökan om överlåtelse

höra någon kommunal myndighet. Ej heller torde det vara behövligt

att, såsom i huvudmotionerna föreslagits, lämna föreskrift, att Konungens

befallningshavande, om så prövas erforderligt, skall inhämta kontrollstyrelsens

yttrande, enär det torde kunna förutsättas, att detta kommer

att äga rum även utan dylik föreskrift. Utskottet har på grund av det

nu anförda åt första stycket i momentet givit den avfattning, som av

Kungl. Maj:t föreslagits.

I detta moments sista stycke har av huvudmotionärerna föreslagits,

att bolag vid överlåtelse av utskänkningsrättigheter skall, med iakttagande

av de föreskrifter, kontrollstyrelsen härutinnan kan utfärda, stadga såsom

villkor för inköp av alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, att rättighetsinnehavarens

ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende

på myckenheten av utskänkta rusdrycker eller, där fråga är om förut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 38

utövad utskänkningsrörelse, hans fördel i sådant avseende begränsas och

efter hand avvecklas. På skäl, som blivit anförda i en vid nykterhetskommitténs

betänkande fogad reservation, har föredragande departementschefen

ansett, att bestämmelser av förevarande art icke böra, i allt fall

icke för närvarande, lagfästas.

En av de grundläggande principerna i det av huvudmotionärerna framlagda

författningsförslaget är det privatekonomiska intressets frånskiljande

från detaljhandeln med rusdrycker. I fråga om utminuteringen är

denna princip fullständigt genomförd och förevarande stadgande avser

tillämpning av grundsatsen ifråga jämväl beträffande de av bolag överlåtna

utskänkningsrättigheterna. Ehuruväl otvivelaktigt vissa svårigheter

äro förbundna med det praktiska utförandet av denna grundsats,

torde dock kravet på denna princips genomförande i fråga om nyssberörda

rättigheter böra upptagas i lagstiftningen, särskilt i en sådan av

så strängt restriktiv karaktär som den föreslagna. Utskottet gillar därför

syftet i den föreslagna bestämmelsen, men har icke kunnat helt biträda

lydelsen av densamma. Enär uttrycket »så långt ske kan» torde vara fullt

tillräckligt för att angiva principen om det privatekonomiska intressets

frånskilj ande från utskänkningen, har utskottet ansett den i motionärernas

förslag förekommande satsen »eller, där fråga är om förut utövad utskänkningsrörelse,

hans fördel i sådant avseende begränsas och efter

hand avvecklas» böra utgå. Därmed har utskottet icke velat giva uttryck

åt den meningen, att samma regler för de ifrågavarande åtgärderna

böra uppställas i fråga om all överlåten utskänkningsrörelse, oavsett

om den är ny eller tidigare utövats, utan utskottet förväntar, att

kontrollstyrelsen, vilken det tillkommer att med ledning av vid lagens

ikraftträdande vunna erfarenheter utfärda närmare föreskrifter i detta

avseende, skall iakttaga nödig varsamhet och särskild hänsyn, där fråga

är om förut utövad utskänkningsrörelse.

30—31 §§.

Enligt ifrågavarande stadganden i huvudmotionärernas förslagerfordras

det för införandet av försäljningsförbud genom kommunal folkomröstning,

att minst Va bland de röstande uttalat sig därför, samt för

upphävande av dylikt förbud, att minst 2/s av de röstande röstat för

upphävandet. Till stöd för kravet på kvalificerad majoritet vid omröstning

om förbuds införande har åberopats nödvändigheten av att de lokala

förbuden uppbäras av en stark folkopinion å vederbörande ort. Emellertid

synes denna grundförutsättning för tillämpande av lokala förbud genom

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Sr 28.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

den i huvudmotionerna föreslagna kvalificerade majoriteten icke i tillräcklig

grad hava blivit tillgodosedd. Genom att till grund för den kvalificerade

majoriteten lägga antalet röstande vinnes nämligen knappast tillräcklig

garanti för att bakom ett förbudsbeslut står flertalet av kommunens

myndiga befolkning. Och i fråga om bibehållandet av ett redan infört

förbild innebär ju förslaget, att, om det gällande förbudet har anslutning

allenast av minst V8 av de röstande, det fortfarande skall gälla,

vilket tydligen icke fyller kravet på stödet av en stark folkopinion för

förbudets upprätthållande.

I en av de föreliggande motionerna, II: 165 av herr J. Jeansson

i Kalmar, har yrkats, att majoriteten skall beräknas, icke efter antalet

röstande, utan efter antalet i kommunen i denna fråga röstberättigade.

En dylik grund för majoritetens beräknande finnes i Norge, där det

kräves Va av de röstberättigade för införande resp. upphävande av förbud.

Ehuru vissa anmärkningar kunna framställas jämväl mot detta sätt för

majoritetens beräknande, synes det dock erbjuda sådana fördelar framför

den i huvudmotionerna föreslagna metoden, att utskottet ansett sig

böra förorda herr Jeanssons förslag.

I samband med den härav påkallade omredigeringen av paragraferna

har utskottet för vinnande av större överskådlighet i eu

paragraf, den 30:e, sammanfört bestämmelserna om majoritetens beräknande

vid införande eller upphävande av förbud och i en annan paragraf,

den 31:a, bestämmelserna om vad som är att iakttaga med hänsyn till

rättigheters beviljande och upphävande, då framställning om kommunal

folkomröstning göres eller beslut om kommunalt försäljningsförbud föreligger.

Den här ovan förordade bestämmelsen om annan beräkningsgrund

för besluts fattande påkallar ändrad lydelse av de till författningsförslaget

fogade formulär 2 A och 2 B.

35 §.

I denna paragraf har utskottet vidtagit dels en mindre, formell förändring,

dels infört samma bestämmelse beträffande offentliggörande av

kungörelse, som utskottet förordat under 17 § 6 mom. här ovan.

37 och 42 §§.

Samma ändring i fråga om kungörandet är vidtagen som den, vilken

finnes omnämnd under 35 §.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

35

53 §.

I anledning av framställd anmärkning (sid. 155) bär lydelsen i

första stycket av paragrafen avfattats i analogi med vallagens 54 §.

56—57 §§.

Samma ändring är vidtagen som den, vilken finnes omnämnd

under 35 §.

Vidare har i 56 § 3 mom., andra stycket, »protokollet» ändrats

till »bestyrkt avskrift av protokollet» för att få bestämmelsen i överensstämmelse

med vad som under 2 mom. föreskrives.

66 §.

Den i andra punkten av huvud motioner na föreslagna bestämmelsen

bar av utskottet modifierats därhän, att rusdrycker icke skulle få utminuteras

till den, som under de två senaste åren mer än en gång blivit sakfälld

för fylleri.

På grund av vad som blivit anfört i de vid medicinalstyrelsens

utlåtande fogade reservationerna (sid. 159—161), hava vissa ändringar

företagits i 8 punkten.

67 §.

I anledning av vad socialstyrelsen (sid. 161) i avgivet utlåtande

anfört bar första stycket omredigerats.

Till de i andra stycket uppräknade myndigheter, som äga göra

anmälan bos nykterhetsnämnd, bar utskottet fogat kyrkoråd, skolråd och

folkskolestyrelse; folkskollärare bar utbytts mot lärare i allmän tjänst.

68-70 §§.

Mot den i motionerna föreslagna anordningen för uppgifters avlämnande

till bolag beträffande de personer, till vilka utminutering icke

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

får äga ram, hava åtskilliga myndigheter framställt anmärkningar, som

i allmänhet gå därpå ut, att bestämmelserna skulle föranleda onödig

omgång och ett betydande besvär. Några myndigheter (sid. 163—164)

hava för ernående av förenkling i proceduren föreslagit, att uppgifterna i

de fall, där tveksamhet ej rådde, om vilket som vore rätt hemortsbolag,

skulle sändas direkt från den uppgiftspliktiga myndigheten till bolaget, och

att allenast, när ovisshet förefunnes i nämnda hänseende, den i motionerna

föreslagna ordningen, enligt vilken uppgifterna alltid skola sändas till

Konungens befallningshavande, skulle tillgripas. Då utskottet ansett

denna anordning kunna leda till en väsentlig förenkling och då den

uppgiftslämnande myndigheten i regel torde äga kännedom om liemortsbolaget

för den, som uppgiften avser, har utskottet avfattat förevarande

paragrafer i överensstämmelse med myndigheternas förslag, varvid

utskottet vidtagit även den ändringen, att uppgiftsskyldigheten överflyttats

från fångvårdsstyrelsen till vederbörande fängelsedirektör. Därvid

har sista stycket i huvudmotionernas 70 § uppflyttats till 68 §, varjämte

i 69 § sammanförts under tre moment de bestämmelser, som funnos i

huvudmotionernas 68 § 1 och 2 mom. och 69 §.

80 §.

Enär undantagsbestämmelsen i andra stycket av det i huvudmotionerna

framställda förslaget synes utskottet hava en väl snäv avfattning,

har utskottet ansett, att bolag må kunna medgiva köpare rätt att jämväl

tillsvidare inköpa större myckenhet än vad i paragrafen stadgas.

81 §.

Till stöd för det innehåll och den formulering, utskottet givit åt

denna paragraf, får utskottet åberopa dels vad Kungl. Maj:t föreslagit

under ''5 § i propositionen, dels ock vad herr Dahl anfört i motionen

I : 102.

82 §.

På grund av vad socialstyrelsen anfört (sid. 167) har utskottet

ansett en föreskrift vara erforderlig av innehåll, att bolaget skall vara

skyldigt att till skäligt pris anskaffa begärd vara. Vidare har en formell

ändring vidtagits, i det att »handlande» utbytts mot »firma».

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

37

87 §.

Åt första momentet av förevarande paragraf har utskottet på skäl,

som blivit anförda i propositionen, givit samma lydelse som blivit av

Kungl. Maj:t föreslagen.

Det i huvudmotionerna framställda förslaget till denna paragraf

innehåller i andra momentet förbud mot detaljhandel med rusdrycker inom

eller omedelbart invid för allmänheten upplåten park inom stads planlagda

område, och i tredje momentet förbud mot dylik detaljhandel,

utom i fråga om utskänkning av Öl jämlikt 20 § 1 mom., på landsbygden

inom ett visst område å sådan dag, då ting, marknad, torgdag, uppbördsstämma

eller inskrifningsförrättning hålles. Vad det förra slaget

av förbud beträffar, har utskottet av skäl, som angivits av departementschefen

(sid. 73—74), ansett att bestämmelsen härom bör utgå. Det

senare slaget av förbud, som upptagits jämväl i Kungl. Maj:ts förslag,

gäller allenast landsbygden och skall där obligatoriskt tillämpas vid

vissa slag av förrättningar. Det synes emellertid kunna ifrågasättas,

huruvida icke dylikt förbud med lika stort skäl borde gälla dels vid

andra till större folksamling ledande förrättningar än de nämnda, dels

ock annorstädes än på landsbygden, såsom t. ex. i vissa städer, där i

samband med torgdagar, marknader och dylikt på grund av rusdrycksförsäljning

störande oordningar ej sällan pläga förekomma. En dylik

utsträckning av det obligatoriska förbudets tillämpningsområde synes

dock vara mindre lämplig, enär därunder skulle kunna komma fall, då

förbudet icke vore av omständigheterna påkallat. Det torde därför vara

att föredraga att överlämna till myndigheterna att bestämma, vid vilka

tillfällen och varest förbud bör tillämpas, och då enligt 105 § av det i

huvudmotionerna framställda förslaget myndigheterna äga att i vissa fall

besluta förbud, har utskottet ansett en bättre och efter de faktiska förhållandena

mera avpassad lösning stå att vinna genom* att till sist nämnda

paragraf (102 § i utskottets förslag) överföra de fall, som finnas omnämnda

i 87 § 3 mom. av huvud motionärernas förslag, och därmed göra

tillfälligt försäljningsförbud fakultativt och beroende på Konungens befallningshavandes*

polismyndighets eller kommunalnämnds prövning.

I fråga om sista momentet i paragrafen har utskottet ansett Kungl.

Maj:ts förslag vara att föredraga framför huvudmotionärernas. Vid medgivande

av undantag från det i momentet stadgade förbudet torde dock

Konungens befallningshavande först böra höra magistrat och kommunalnämnd,

och har bestämmelse härom införts i momentet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

88 §.

Av skäl, som blivit av föredragande departementschefen anförda,

har utskottet ansett Kungl. Maj:ts förslag vara att föredraga framför

huvudmotionärernas och får alltså tillstyrka, vad i propositionens 37 §

föreslagits.

89 §.

I överensstämmelse med vad herr Dahl i motionen I: 102 anfört,

har uttrycket »försäljningsställe)) för vinnande av större tydlighet utbytts

mot »detaljhandelsställe».

96—132 §§

motsvara 99 och följande paragrafer i huvudmotionärernas förslag, enär

bestämmelserna om kontrollnämnd i 96—98 §§ av det senare förslaget

icke upptagits i utskottets förslag.

''Bland nykterhetsnämndens åligganden har utskottet, i enlighet

med vad som föreslagits i propositionen, jämväl upptagit »att genom

upplysningar och råd till försäljare söka förebygga missbruk av rusdrycker».

98 och 100 §§.

Av skäl, som blivit anförda i propositionen (sid. 78), har utskottet

under dessa paragrafer upptagit den lydelse, som av Kungl. Maj:t föreslagits

under 45 och 47 §§.

102 §.

Utskottet får i fråga om ändringen i paragrafens förra del hänvisa

till vad som blivit anfört under 87 §. I den senare delen, där

huvudmotionärerna föreslagit, att myndigheterna skulle kunna, om förhållandet

sådant påkallade, förhindra bedrivande av detaljhandel, föreslår

utskottet den formulering som återfinnes i 49 § av Kungl. Maj:ts proposition.

103 §.

Åt andra momentet har utskottet givit den affattning, som Kungl.

Maj:t föreslagit under 50 § i propositionen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

39

106 §.

Utskottet har här upptagit Kungl. Maj:ts förslag under 54 § i

propositionen både beträffande bötesbelopp och formulering.

107 §.

Utskottet har här upptagit Kungl. Maj:ts förslag till bötesminimum.

115 §.

Denna paragraf, som motsvarar 118 § i huvudmotionärernas förslag,

har i huvudsak erhållit den lydelse, som generaltullstyrelsen (sid. 174—

175) föreslagit. I 1 mom. har dock den modifikationen vidtagits, att

rätt till återutförsel medgivits, om annan än den, som är berättigad till

införsel enligt 10 §, inför rusdrycker och i behörig ordning angiver

dem till tullbehandling; det har nämligen synts utskottet vara onödigt

strängt att föreskriva konfiskation. Generaltullstyrelsens förslag under

2 mom., som bl. a. innebär, att försäljningen av beslagtagna, olovligt

införda rusdrycker skall ske på auktion, har utskottet icke kunnat biträda,

enär bestämmelsen om försäljning på auktion av rusdrycker icke synes

stå i överensstämmelse med grundtanken i det förevarande förslagets

stadganden om ■ utminutering av rusdrycker.

116 §.

Denna paragraf har erhållit enahanda lydelse som 62 § i Kungl.

Maj:ts förslag.

122 §.

Utskottet har åt denna paragraf givit i huvudsak samma lydelse,

som generaltullstyrelsen (sid. 176) föreslagit, dock med den ändring i

2 mom., som är påkallad av utskottets ovan under 115 § angivna uppfattning,

att rusdrycker icke må säljas å auktion. Utskottet har ansett

lämpligast, att rusdrycker i ifrågavarande fall hembjudas åt försäljningsbolag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Övriga författningsförslag.

124 §.

Utskottet har åt paragrafen i fråga i huvudsak givit den lydelse,

som generaltullstyrelsen (sid. 177) föreslagit.

127 §.

I första stycket har upptagits den lydelse, som föreslagits av

Kung!. Maj:t.

131 §.

Utskottet har för att bereda mjukare övergång för vinhandlarna

utsträckt den tid, under vilken de få utan tillstånd fortsätta som partihandlare,

till fem år.

132 §.

Utskottet har under denna paragraf infört de nya övergångsbestämmelser,

som blivit föreslagna av generaltullstyrelsen (sid. 178);

dock har i 2 mom. sista punkten gjorts sådan ändring, som är betingad

av utskottets under 115 § angivna uppfattning. I

I anledning av vad svenska bryggarföreningen anfört (sid. 128)

har utskottet i förslaget till förordning om ändrad lydelse av 13 § i

maltdrycksskatteförordningen gjort sådan ändring, att bryggeri, varest

verksamheten nedlagts på grund av reparation, icke kommer att drabbas

av det i paragrafen stadgade förbudet mot att tillverkningen åter upptages

utan Kungl. Maj:ts tillstånd efter ingången av juli månad 1914.

Motsvarande ändringar hava vidtagits i förslagen till ändrad lydelse

av brännvinstillverknings- och näringsfrihetsförordningarna.

I motionen II: 262 har herr Hamrin föreslagit, att å kork och

etikett till kärl, som innehålla svagdricka, skulle anbringas ordet »skattefritt»

i stället för ordet »svagdricka», samt att nämnda ord skulle vara

anbragt överst å en rad för sig och vara tydligt framträdande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Utskottet, som finner de av motionären för förändringen anförda

skäl förtjäna beaktande, får tillstyrka riksdagen att antaga den föreslagna

ändringen av 23 och 31 §§ i maltdryckstillverkningsförordningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 242

med förslag till förordning angående försäljning av

alkoholhaltiga drycker ävensom motionerna

I : 30 av herr Ollas Ericsson m. fl.,

1: 31, 32, 33, 34, 35 och 38 av herr Kvarnzelius

m. fl.,

I : 102 av herr Dahl,

11:109, 110, 111, 112, 113 och 114 av herr

Staaff m. fl.,

II: 118 av herr Källman m. fl. och

II: 162 av herr Eriksson i Grängesberg m. fl.;

med bifall till motionerna

II: 165 av herr Jeansson i Kalmar och

II: 262 av herr Hamrin;

samt med avslag å motionerna

I: 14 och 15 av herr Karl Johan Ekman,

I: 36 av herr von Mentzer,

I: 96 av herr Ernst Lindblad,

I: 98 och 99 av herr Thyrén,

I: 103 av herr G. F. Östberg,

I: 105 av friherre Fleming och

II: 115 av herr Erlansson;

•

måtte för sin del antaga vid detta betänkande

såsom bilagor fogade förslag till

a) förordning angående försäljning av rusdrycker;

b) förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10,

11, 13 och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905 an
Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 käft. (Nr 28.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

gående försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt

svagdricka;

c) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen

den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet;
d)

förordning om ändrad lydelse av 13 § i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning *

och beskattning av maltdrycker;

e) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§

i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin; samt

f) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 18 juli 1913 angående statsverkets

fond av rusdrycksmedel;

2) att riksdagen, under förutsättning att riksdagen

antager ovanberörda författningsförslag, måtte,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 258 om

ersättning till vissa försäljare av brännvin samt vin

och Öl i anledning av införandet av förordningen angående

försäljning av alkoholhaltiga drycker,

dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri,

vilken på grund av bestämmelserna i 10 § av förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

vid tiden för ikraftträdandet av förordningen angående

försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad

att utskänka brännvin, må för rättighetens

upphörande från och med år 1917 av staten utgivas

ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande

fastställes efter de grunder, vilka

finnas angivna i kungörelsen den 12 juli 1907 angående

ersättning till gästgivare, som avstå från dem

jämlikt förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,

ävensom att änka efter manlig ersättningstagare

må, därest äktenskapet blivit ingånget före den

1 maj 1907,: efter mannens frånfälle under sin återstående

livstid äga att uppbära den ersättning, vartill

mannen, om han levat, varit berättigad,

samt bestämma, att gästgiveriägare, om han vill

komma i åtnjutande av ifrågavarande ersättning, skall

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

därom före den 1 september 1916 till Konungens befällningshavande

i det län, varest gästgiveriet är beläget,

ingiva ansökning och därvid styrka, att han i

egenskap av gästgivare fortfarande är till utskänkning

berättigad;

dels ock medgiva, att erforderliga medel för gäldande

av ersättningsbelopp, som enligt ovan angivna

grunder skola utbetalas, må utgå ur statsverkets fond

av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad ersättning

av Konungens befallningshavande må utbetalas

kvartalsvis vid början av varje kvartal från och

med ingången av år 1917; samt

3:o) att motionerna

I: 37 av herr Boberg,

I: 97 av herr Lyckholm,

I: 104 av friherre Fleming,

II: 39 av herr Olofsson i Åvik,

II: 116 av herr Gustafsson i Brånsta m. fl. och

II: 163 av herr Eriksson i Grängesberg

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 augusti 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationerna finnas införda efter författningsförslagen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bilaga.

Förslag

till

förordning angående försäljning av rusdrycker.

I kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och. andra alkoholhaltiga drycker, som

hålla mer än 22 volymprocent alkohol, ävensom sprit och absolut

alkohol;

med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt

och som hålla mer än 2 V4, men ej mer än 22 volymprocent alkohol; och

med Öl: alla alkoholhaltiga maltdrycker, med undantag av sådana,

som enligt kungl. förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka.

Spritdrycker, vin och Öl kallas med en gemensam benämning

rusdrycker.

2 §•

Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan, som äger rum

enligt 3 §, delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare

i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning eller

försändning på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring

#på stället).

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

'' Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres

på utminuteringsstället. Vid utskänkning må ej tillåtas, att något av

det sålda från utskänkningsstället medföres.

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till

utminutering av vin och Öl samt med rätt till utskänkning av spritdrycker

rättighet till utskänkning av#vin och Öl.

3 §•

1. Spritdrycker och vin må å apotek för medicinskt ändamål

säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares recept och med

iakttagande av de särskilda föreskrifter, som därom kunna utfärdas.

Sådant recept skall kvarlämnas och förvaras å apoteket.

I avseende å försäljning av sådana läkemedel, som innehålla sprit,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

2. Angående försäljning av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt,

farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål samt

av vin för kyrkligt behov meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

4 §•

1. Tillstånd till försäljning av rusdrycker enligt denna förordning

må ej meddelas annan person än den, som äger god frejd, råder

över sig och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i

övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.

2. Sådant tillstånd må ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,

som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut

angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller däröver utöva

tillsyn, ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän

tjänst anställd lärare.

3. Den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel med

rusdrycker, må ej tilldelas rättighet till detaljhandel med sådana drycker.

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas

den, som utövar tillverkning i skattefritt bryggeri.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna

§, må ej heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i denna

förordning sägs, dock att ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt

eller i allmän tjänst anställd lärare må vara styrelseledamot i

sådant bolag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

5 §•

Detaljhandel med rusdrycker må icke vara förenad med annan

handel, till vars drivande särskild anmälan fordras.

Vid utminutering må ock andra drycker än rusdrycker försäljas

till avhämtning eller försändas på rekvisition och vid utskänkning tillhandahållas

till förtäring på stället.

6 §•

Rusdrycker, som äro försatta med sackarin, få ej hållas till salu.

7

1. Ej må någon vid personligt besök eller genom ombud hos

annan än innehavare av rätt att försälja rusdrycker till salu utbjuda

sådana drycker eller därå upptaga beställningar.

2. Ej må någon eljest, för egen eller annans vinning, vid personligt

besök eller genom ombud söka förmå annan att å utminuteringsställe

inköpa rusdrycker.

3. Ej heller må innehavare av rätt till utskänkning eller hos

honom anställd person å utskänkningsställe söka förmå gäst att därstädes

inköpa rusdrycker.

8 §•

1. Tillverkare eller partihandlare enligt 12 § 1 mom. må ej i samband

med rörelsens bedrivande annorledes än geno.m försäljning avhända

sig rusdrycker till annan.

2. Den, som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, må

ej genom byteshandel avhända sig sådana eller eljest använda dem som

betalningsmedel.

9 §•

Den, som på kredit utskänker rusdrycker, må därför söka betalning

endast om försäljningen vid något tillfälle sker till myckenhet,

för vilken försäljningspriset ej understiger 50 kronor, eller ock försäljningen

avser vin eller Öl åt spisande gäster vid måltid.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

47

10 §■ *

1. Rusdrycker må till riket införas blott av den, som enligt 13 §

erhållit tillstånd att utöva partihandel med rusdrycker av det slag, som

införseln avser, ävensom av sådant bolag, som enligt denna förordning

driver utminuterings- eller utskänkningsrörelse.

2. Vid värjo tullplats i riket skall över därstädes till införsel

angivna rusdrycker föras särskild förteckning enligt formulär, som av

generaltullstyrelsen fastställes efter kontrollstyrelsens hörande. Denna

förteckning skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.

3. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas annorledes än

mot kvitto, utfärdat av den, som enligt 1 mom. är berättigad att införa

sådana drycker, dock att rusdrycker, som till bolag inkommit från utlandet,

må mot kvitto utlämnas till den, som visar sig hava erhållit

bolagets medgivande därtill.

4. Utan hinder av vad i denna § stadgas må

a) införsel av rusdrycker till riket äga rum för Konungens och

medlems av Kungl. husets räkning och för utländska, här ackrediterade

sändebuds eget behov,

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av vederbörligen

legitimerad handelsresande, införas i vanlig ordning,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot

erläggande av stadgad tull införa rusdrycker intill viss mindre av

Konungen fastställd kvantitet,

d) resande åtnjuta den rätt till tullfri införsel av rusdrycker, som

är medgiven enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor, samt

e) till skeppsproviant hänförliga rusdrycker behandlas på sätt, som

är föreskrivet i 4 § k) av nyssberörda förordning; dock må rusdrycker,

som enligt sistberörda författningsrum förtullats såsom överskott av

skeppsproviant, icke /rån fartyg ilandföras.

5. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt,

medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen. 11

11 §•

Utöver'' de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för

försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Angående villkoren för försäljning av denaturerat brännvin meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

, II kap.

Om partihandel med rusdrycker.

12 §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker eller bedriver

rening av brännvin, ävensom den, som enligt 13 § erhållit tillstånd

till partihandel, äga försälja det slags rusdrycker, som tillverkas eller

renas eller vilka tillståndet avser, dock inom riket endast till annan

innehavare av dylik rättighet samt till bolag, som enligt vad i denna

förordning sägs äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, i och för

deras rörelse.

2. Bolag, som i 1 mom. omförmäles, må ock försälja rusdrycker

till annan innehavare av rätt till detaljhandel med sådana drycker i och

för dennes rörelse.

13 §.

Där tillstånd till partihandel erfordras, meddelas sådant av kontrollstyrelsen.

Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift å den

kommun, där handeln skall utövas, samt vara åtföljd av intyg, utvisande

sökandens behörighet att idka rörelsen.

Tillstånd meddelas att gälla tillsvidare och så länge kontrollstyrelsen

ej finner skäl återkalla detsamma. Sker återkallelse på annan

grund än missbruk av försäljningsrättigheten, äger innehavaren därav

åtnjuta 2 års uppsägningstid.

14 §.

•

Partihandlare, varom i 12 § 1 mom. sägs, vare skyldig hålla sina

handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen

särskilt förordnat ombud och har att vid rörelsens utövande

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn

å rörelsen kan meddela.

15 §.

1. Avlider den, som efter tillstånd enligt 13 § utövar partihandel

med rusdrycker, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas, till dess

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 49

två år förflutit efter dödsfallet, därest tiden för rättigheten ej dessförinnan

utgått.

2. Försättes någon, som i 1 mom. avses, i konkurs, må rörelsen

för konkursboets räkning fortsättas, dock ej längre än till dess tre

månader förflutit efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.

3. I fall, som i denna § avses, åligger det dock stärbhuset eller

konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad

efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan

hos kontrollstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som

antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom

föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara

därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden

för anmälningsskyldigheten gick till ända eller kontrollstyrelsens beslut

i frågan delgivits den anmälningsskyldige.

16 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos

eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga

rusdrycker må för visst fall utan hinder av de i denna förordning

givna föreskrifter försäljas till partihandlare, varom i 12 § 1 mom.

sägs, eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

III kap.

Om rättigheten till detaljhandel med rusdrycker.

17 §•

1. Detaljhandel med rusdrycker inom en kommun må med de

undantag, som i 18 samt i 20—23 §§ omförmälas, idkas endast av

särskilt, inom kommunen uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag

och icke mellan flera bolag fördelas.

2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens

befallningshavande för ett eller flera, högst tre kalenderår. Ansökan

om erhållande av rättighet skall före januari månads utgång året innan

försäljningen är avsedd att taga sin början av bolag skriftligen göras

hos Konungens befallningshavande med bifogande av intyg om delägarnes

behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt redogörelse

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse skall

innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag av rusdrycker

försäljningen skall avse, om antal försäljningsställen, dels för utminutering

och dels för utskänkning av spritdrycker, vin och Öl, om grunderna

för försäljningsställenas förläggning, om i vilken omfattning utskänkningen

är avsedd att äga rum annorledes än vid måltid åt

spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar å annan, på sätt

i 25 § 2 inom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden,

i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat

och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa utlåtanden, som skola avgivas före februari månads utgång,

böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning den sökta

rätten till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen,

som bör få anordnas, dels för utminutering och dels

för utskänkning av spritdrycker, vin och Öl, ävensom förslag till de

inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och

rörelsens bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar inkommit

från flera bolag, skall, om upplåtande av rätt till detaljhandel tillstyrkes,

visst bolag förordas till erhållande av den sökta rättigheten.

4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens

befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där ansökning

ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla

olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra yttrande

från stadsfullmäktige eller kommunalstämma i sådan kommun.

5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma

inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga

rum, må densamma ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande

upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej

sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.

Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen

föreskriva de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning

och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller

kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas

stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna

anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.

6. Konungens befallningshavandes beslut i ämnet skall kungöras

i den eller de tidningar inom orten, där allmänna påbud för kommunen

vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande av besvär över be
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 51

slutet från dagen för första kungörandet, vilken dag skall i kungörelsen

angivas.

18 §.

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats,

må rättighet till utskänkning av rusdrycker kunna tilldelas inom annan

kommun bildat bolag. Sådan rättighet må dock utövas endast om

bolaget erhåller rätt till detaljhandel inom den kommun, där bolaget

är bildat, och så länge sistnämnda rättighet är gällande.

Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom den

i 17 § omförmälda tid innan försäljningen är avsedd att taga sin början,

och skall beträffande rättighetens upplåtande jämväl i övrigt lända

till efterrättelse vad i 17 § stadgas.

19 §.

1. Bolag, som i 17 och 18 §§ omförmäles, må icke avse att

bereda vare sig delägarna vinning utöver årlig ränta med högst fem

procent å de av delägarna tillskjutna kontanta medel eller kommun

någon ekonomisk fördel.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende

av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris

för samt alkoholstyrka hos rusdrycker, ävensom angående räkenskapers

förande och i övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i

denna förordning särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet

härutinnan, utöver vad denna förordning innehåller, meddelas av

Konungen.

3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljningspris

å en och samma varusort av rusdrycker, oavsett om större eller

mindre myckenhet försäljes.

Vid utminutering av vin och Öl åligger det bolag tillse, att om

något slag av dessa drycker genom sin prisbillighet i förening med

hög alkoholhalt eller av annan anledning uppenbarligen är ägnat att

för allmänheten inträda som ersättning för spritdrycker, utminutering

av sådan dryck sker med iakttagande av samma bestämmelser, som

gälla för utminutering av spritdrycker.

4. Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, inköpa

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

fastighet eller inom redan förvärvad fastighet, vidtaga annan mera omfattande

förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller

rörelsens behöriga utövande.

Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, förhyra andra

lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget

självt utövar, eller utan sådant samtycke ingå affärsavtal för längre

tid än bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal må ingås till

fardag, som infaller under året näst efter utgången av nämnda tid.

Bolag må ej heller ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller

delägare i bolaget, eller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till

de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen av

alkoholhaltiga drycker eller utgå med viss del av vinsten.

5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone

sex höra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolagets styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av

delägarne i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige och å landet

av kommunalstämman, en av Konungens befallningshavande och en av

landstinget, dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige

utse jämväl den ledamot, som eljest skulle av landstinget

väljas. På enahanda sätt utses jämväl fem suppleanter. Därest å

landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid,

då landstinget icke är samlat, må ordföranden i landstinget å dess

vägnar äga att utse ledamot i styrelsen jämte suppleant för honom för

tiden intill dess ledamot och suppleant blivit av näst sammanträdande

landsting utsedda.

Av Konungens befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige eller

kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i bolaget.

6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje

år i mars eller april månad å tid, som av Konungens befallningshavande

bestämmes, verkställas för näst föregående år av tre revisorer, av vilka

en utses, i stad av stadsfullmäktige och å landet av kommunalstämman,

en av landstinget samt en av Konungens befallningshavande. I stad, som

icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den revisor, som

eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl tre suppleanter.

Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse två personer

att å deras vägnar deltaga i inventering av bolagets tillgångar

vid löpande årets slut. Över revisionen avgiva revisorerna berättelse,

vilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och förvaltning

samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna, skall

innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i överensstämmelse

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 53

med det i 95 § angivna syfte, dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet.

Av revisionsberättelsen, vid vilkens avfattande de föreskrifter

skola iakttagas, som meddelas av kontrollstyrelsen, skola, sedan bolagets

styrelse lämnats tillfälle att förklara sig över i berättelsen möjligen

gjorda anmärkningar, revisorerna före maj månads utgång översända

exemplar till Konungens befallningshavande, landstinget, stadsfullmäktige

eller kommunalstämman samt kontrollstyrelsen. Bolagets styrelse

må även till nämnda myndigheter insända sin förklaring.

Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när

som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person,

som nämnda styrelse förordnat.

7. Styrelseledamöter samt revisorer och deras här ovan nämnda

ombud äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt grunder, som av

kontrollstyrelsen bestämmas.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan

landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman

avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen

avgivas före september månads utgång.

Erfordras åtgärd i följd av vägrad ansvarsfrihet eller giver revisionsberättelsen

eljest därtill anledning, äger kontrollstyrelsen meddela

erforderliga föreskrifter eller vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.

9. Bolag åligger att inom mars månads utgång efter varje

kalenderårs slut å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta hela

den nettovinst, som uppkommit av all den rörelse bolaget idkat. Då

bolag upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, på

enahanda sätt förfaras med det överskott av bolagets tillgångar, som

kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de av

delägarna tillskjutna medel återbetalats. Omförmälda nettovinst och

överskott tillfalla statsverket.

10. Finner någon åtgärd av bolag stå i strid med vad i denna

förordning stadgas, må han, därest han tilltror sig kunna visa, att

åtgärden kränker hans enskilda rätt eller strider emot förordningens

syfte, hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av

rättelse i det överklagade förhållandet.

20 §.

1. Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka

Öl må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

med rusdrycker, av Konungens befallningshavande meddelas att gälla

tillsvidare för ett eller flera, högst tre kalenderår. Med måltid förstås

i detta mom. gäst mot betalning tillhandahållen mat till ett pris, som ej

understiger eller, där visst pris för måltiden ej avtalats, ej skäligen kan

anses understiga dubbla priset av det till måltiden utskänkta ölet.

2. Ansökning om rättighet, som i 1 mom. sägs, skall före utgången

av augusti månad året innan utskänkningen är avsedd att taga

sin början skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med uppgift

å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande

av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.

3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

efter augusti månads utgång inhämta utlåtanden, i

Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och

stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa utlåtanden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande

jämte förslag till de inskränkningar i avseende å försäljningens bedrivande,

som anses nödiga.

4. Har ansökningen blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige samt

å landet av kommunalstämma, må densamma av Konungens befallningshavande

ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande upplåtande

av rättighet, skola vid upplåtelsen föreskrivas de inskränkningar i avseende

å rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman

föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas

stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna

anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.

21 §•

1. Rättighet till utskänkning av rusdrycker å passagerarfartyg,

som förmedla regelbunden persontrafik till utländsk hamn, må på ansökning

kunna tillsvidare för viss tid, högst ett år, av Konungens befallningshavande

i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas

person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning

må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget och må,

under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske till besättningen

och till sådana fartygets passagerare, som i dess restaurationslokal

intaga måltid.

2. Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka

vin eller Öl å andra passagerarfartyg än som avses i 1 mom. må på

ansökning kunna av Konungens befallningshavande i det län, varest

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 55

fartygets rederi har sitt sate, tilldelas person, som är behörig idka

utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning må endast äga rum till förtäring

ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn

eller vid land, allenast ske till besättningen och till sådana fartygets

passagerare, som i dess restaurationslokal intaga måltid. Utskänkningen

av Öl skall härjämte vara underkastad den särskilda inskränkning, som

i 20 § 1 mom. omnämnes.

3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka

vin eller Öl å statens järnvägars eller enskild, till persontrafik upplåten

järnvägs tåg må på framställning av järnvägens styrelse kunna av

Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen har sitt säte,

meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.

22 §.

Där i något fall utskänkning av vin eller Öl tillfälligtvis kan

vara av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning

Konungens befallningshavande, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma

blivit hörda, kunna tillsvidare för kortare tid än år eller

för visst tillfälle meddela rättighet att vid måltid till spisande gäster

utskänka sådana drycker; utskänkningen av Öl skall dock vara underkastad

den särskilda inskränkning, som i 20 § 1 mom. omnämnes.

Har ansökningen blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma,

må densamma av Konungens befallningshavande ej bifallas.

23 §.

1. Mottager någon i sitt hem mot betalning gäster till bespisning

vid slutet bord och har avtal om bespisningen träffats för en tid

av minst en vecka, må han, med den inskränkning, varom i 20 § 1

mom. sägs, och efter det sådant bevis för honom meddelats, som nedan

omförmäles, utan särskilt tillstånd till gästerna vid deras måltider

utskänka Öl. Sådan utskänkning må dock äga rum endast i kommun,

där rättighet till detaljhandel enligt 17, 18 eller 20 § är gällande.

Vill någon bedriva utskänkning, som i 1 mom. avses, göre därom

skriftligen anmälan, i Stockholm hos överståthållarämb etet, i annan

stad hos magistraten och på landet hos länsmannen med uppgift å det

ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande av intyg

om god frejd. Har anmälan sålunda skett, skall, där ej nedan annorledes

föreskrives, meddelas bevis, att anmälan behörigen skett.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3. Bevis, som i 2 mom. omförmäles, må ej meddelas den, till

vilken veterligen rusdrycker ej må utminuteras eller som veterligen

under något av de senaste tre åren meddelats förbud mot fortsättande

av utskänkningsrörelse, varom i denna § är fråga.

24 §.

Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 20 §, 21 § 2 och 3

mom. eller 22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande

bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.

Den, som äger rätt till utskänkning, som avses i 23 §, skall

inköpa för rörelsen erforderligt Öl i den ordning, som i V kapitlet är

stadgad.

25 §.

1. Bolag må ej till annan överlåta rättighet till utminutering.

2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning.

Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Konungens befallningshavande,

efter prövning av villkoren för densamma, giver tillstånd

till den överlåtna rättighetens utövning.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den,

till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla

för rörelsen erforderliga rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande

av de föreskrifter, kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse

stadga sådana villkor för dylikt inköp, att rättighetsinnehavares

ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på myckenheten

av utskänkta rusdrycker.

3. Överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 20--23

§§, vare förbjuden.

26 §.

1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 20,

21 eller 22 § innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i

konkurs, må rörelsen för stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas,

dock icke längre än till dess tre månader förflutit efter dödsfallet

eller efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.

2. Avlider den, som efter anmälan enligt 23 § äger rätt att

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

utskänka Öl, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas till dess tre

månader förflutit efter dödsfallet.

3. I fall, som i 1 mom. avses, åligger det stärbhuset eller

konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad

efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan

hos Konungens befallningshavande med uppgift därvid tillika å den

person, som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan

inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke

vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigheten hava upphört den dag,

tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan

meddelades.

27 §.

Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av tillstånd

till detaljhandel eller sedermera under rörelsens utövande stadga

de inskränkningar i avseende å densamma, som kunna anses erforderliga.

28 §.

1. Då försäljningsrättighet beviljas, skall Konungens befallningshavande

utfärda tillståndsbevis med angivande däri av det lagrum,

varå tillståndet grundar sig, varest eller efter vilka grunder försäljningsställe

skall förläggas ävensom för vilken tid rättigheten må begagnas;

skolande i tillståndsbeviset jämväl utsättas de föreskrifter i avseende å

rörelsens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

2. Avskrift av tillståndsbevis skall Konungens befallningshavande

tillställa kontrollstyrelsen ävensom i andra fall än som avses i 21 §

magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen i orten. Vad i

detta mom. är sagt om magistratens underrättande äger ej tilllämpning

i Stockholm.

Om beslut, varom i 26 § förmäles, skall Konungens befallningshavande

lämna underrättelse till dem, som enligt detta mom. skola

erhålla meddelande om beviljat tillstånd.

3. Har någon av länsman undfått bevis, att anmälan enligt 23

§ behörigen skett, skall länsmannen därom underrätta kommunalnämndens

ordförande i den kommun, där rörelsen skall utövas.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sanil. 23 käft. (Nr 28.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

IY kap.

Angående kommunal folkomröstning om förbud mot upplåtande a t

rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

29 §.

Genom kommunal folkomröstning må i enlighet med de i detta

kapitel meddelade bestämmelser avgöras, huruvida inom en kommun

få meddelas sådana rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, som

omförmälas i denna förordning.

Bestämmelserna i detta kapitel äga dock icke tillämpning å de

i 21 § omförmälda rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg och

järnvägståg.

Kommunal folkomröstning skall avse alla slags rusdrycker och

må icke verkställas oftare än vart tredje år.

30 §.

1. Om vid kommunal folkomröstning minst hälften av de i

röstlängden uppförda röstberättigade uttalat sig för förbud mot upplåtande

av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, vare förbud i

sådant avseende för kommunen gällande.

2. För upphävande av förbud, varom i 1 mom. sägs, erfordras,

att vid ny folkomröstning minst hälften av de i röstlängden uppförda

röstberättigade uttalat sig för upphävandet.

31 §.

1. Har genom kommunal folkomröstning förbud mot upplåtande

av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker blivit gällande, må ej

tillstånd, som meddelats enligt 20 och 22 §§, gälla längre än till utgången

av det år, under vilket omröstningen vunnit laga kraft, och

ej heller sådan försäljning, som avses i 23 §, efter utgången av nämnda

år inom kommunen äga rum.

2. År, då framställning om omröstning göres, frågan om upplåtande

av sådan rättighet till detaljhandel, som omröstningen avser,

på prövning beroende, må rättigheten ej upplåtas, förrän det visat sig,

att förbud däremot ej varder för kommunen gällande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

59

32 §.

Röstberättigad vid sådan omröstning, som i 29 § sägs, är envar

i kommunen mantalsskriven, välfrejdad svensk man och kvinna från

och med kalenderåret näst efter det, varunder han eller hon uppnått

21 års ålder, dock ej den, som står under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses

målsmansrätt.

Varje röstande tillkommer en röst.

Rösträtt må ej utövas av annan röstberättigad än den, som vid

omröstningen personligen inställer sig.

33 §.

Berättigad att påkalla kommunal folkomröstning är envar, som

enligt 32 § äger rösträtt.

34 §.

Framställning om anordnande av kommunal folkomröstning skall

göras skriftligen hos Konungens befallningshavande under februari

månad samt avfattas enligt formulär 1 vid denna förordning.

35 §.

Har framställning enligt 34 § gjorts av så många personer, att

deras antal uppgår till minst Y.>o av kommunens mantalsskrivna befolkning

enligt senaste justerade mantalslängd, skall Konungens befallningshavande

i länskungörelserna och i den eller de tidningar inom orten, där

allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas, giva det till känna

med utsättande av viss tid av 14 dagar, under vilken tid jäv, skriftligen

avfattade, må kunna anföras mot deras behörighet, som gjort

framställningen.

Varder vid prövning av anfört jäv utrett, att framställningen icke

omfattas av röstberättigade till ett antal, utgörande minst Vso av kommunens

mantalsskrivna befolkning, förklare Konungens befallningshavande

frågan om omröstning förfallen.

Föranleder jäv ej dylikt beslut eller har jäv ej inom föreskriven

tid anförts, utlyse Konungens befallningshavande ofördröjligen omröstning.

över Konungens befallningshavandes beslut i anledning av sådant

jäv, som i denna paragraf sägs, må klagan ej föras.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

36 §.

Omröstning skall, där ej Konungens befallningshavande på framställning

av omröstningsnämnden eller magistraten i fråga om kommun

med större folkmängd annorlunda förordnar, verkställas minst 9, högst

12 veckor efter dess utlysande samt utsättas till sön- eller helgdag

och, om behovet det kräver, jämväl till närmast föregående eller efterföljande

dag.

Omröstningen skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till

klockan 9 eftermiddagen, dock att uppehåll göres för den tid högmässogudstjänst

inom kommunen pågår. Där å någon ort andra tider

för omröstningen finnas mera lämpliga, äger Konungens befallningshavande

att på framställning av omröstningsnämnden eller magistraten

därom förordna, med iakttagande att tillträde till omröstningen skall

finnas minst tre timmar före klockan 3 eftermiddagen och minst två

timmar efter klockan 6 eftermiddagen.

37 §.

Vid utlysande av kommunal folkomröstning tillkännagive Konungens

befallningshavande i länskungörelserna och i den eller de tidningar

inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas,

dag och tid för omröstningen samt stället för densamma. Kungörelsen

skall jämväl innehålla den proposition, efter vilken omröstningen skall

försiggå, avfattad i överensstämmelse med det vid denna förordning

fogade formulär 2, ävensom en erinran om den skyldighet, som jämlikt

56 § åligger vederbörande omröstningsförrättare att ofördröjligen till

Konungens befallningshavande insända avskrift av omröstningsprotokollet.

År kommun på landet indelad i två eller flera omröstningsdistrikt,

skall i kungörelsen jämväl tillkännagivas, vilken omröstningsnämnd,

som skall verkställa slutlig sammanräkning av de inom samtliga distrikt

avgivna rösterna.

38 §.

År kommun, på sätt i 19 § i lagen om val till riksdagen sägs,

delad i två eller flera valdistrikt, skall samma distriktsindelning gälla

vid kommunal folkomröstning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

61

39 §.

Omröstning förrättas på landet inför en omröstningsnämnd; och

skall såsom sådan tjänstgöra den valnämnd, som, enligt lagen om val

till riksdagen, på landet är valförrättare vid valen till andra kammaren.

I omröstningsnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden

vara närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening,

om vilken de flesta röstande förena sig, eller vid lika röstetal den

mening, ordföranden biträder.

Vid omröstningsnämndens sammanträden föres protokoll av ordföranden.

40 §.

I stad, som utgör ett omröstningsdistrikt, förrättas omröstningen

inför magistraten.

År stad delad i flera omröstningsdistrikt, skall magistraten för

varje distrikt utse tre eller flera deputerade att vara omröstningsförrättare

i distriktet. Av dessa för den främste ordet. Protokollet över

omröstningen föres av den, magistraten därtill utsett.

Till deputerad må i fall av behov utses den, som eljest ej tillhör

magistraten.

41 §.

Har kommunal folkomröstning utlysts, skall för kommunen eller,

om den är delad i flera omröstningsdistrikt, för vart och ett av dessa

röstlängd snarast möjligt upprättas. Närmare föreskrifter i avseende

härå så ock om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna

uppgifter till införande i längden, meddelas av Konungen.

Senast inom sex veckor efter omröstningens utlysande skall röstlängd

vara avsänd eller avlämnad, å landet till omröstningsnämndens

ordförande och i stad till magistraten, där denna ej själv verkställt

upprättandet. På framställning av omröstningsnämnden eller magistraten

äger Konungens befallningshavande dock i fråga om kommun med

större folkmängd medgiva utsträckning av den tid, inom vilken röstlängden

skall vara avsänd eller avlämnad.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

42 §.

Röstlängden skall under tio dagar vara å lämpligt ställe inom

omröstningsdistriktet under behörig tillsyn framlagd för granskning;

och åligger det omröstningsnämndens ordförande eller magistraten att

omedelbart efter röstlängdens upprättande kungöra tid och ställe för

framläggandet, den tid, inom vilken anmärkning mot röstlängd skall,

jämlikt 43 § här nedan, vara till omröstningsnämndens ordförande

eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för prövning enligt 46

§ av sålunda gjorda anmärkningar.

Kungörelsen skall avfattas enligt formulär 3 vid denna förordning

samt uppläsas i kyrkan och, där så ske kan, införas i den eller de tidningar

inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas.

43 §.

Vill någon, vilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig

påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara i längden

upptagen såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen

avfattade och åtföljda av de bevis han vill åberopa, ingiva till

omröstningsnämndens ordförande eller magistraten sist före klockan 12

på dagen å femte dagen efter utgången av den tid, under vilken

röstlängden varit för granskning framlagd.

44 §.

Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i

röstlängden upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne av

omröstningsnämndens ordförande eller magistraten ofördröjligen med

allmänna posten sändas underrättelse, med angivande av dagen för

anmärkningens prövning. Blanketter till sådan underrättelse, avfattade

i överensstämmelse med formulär 4 vid denna förordning, skola av

Konungens befallningshavande hållas vederbörande tillhanda.

45 §.

Varder anmärkning ej ingiven inom föreskriven tid, kommer den

ej under prövning.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

63

46 §.

Å femte dagen efter utgången av den för framställande av anmärkning

mot röstlängden bestämda tid eller, om nämnda dag är söneller

helgdag, nästa helgfria dag därefter sammanträder på landet för

varje distrikt omröstningsnämnden för prövning av de mot röstlängden

framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för magistraten,

dock att sammanträde, som skulle hållas å allmän rättegångsdag, i

stället äger rum nästa helgfria dag. Sammanträdet skall börja klockan

10 förmiddagen, och vare förhandlingarna offentliga.

Vid sammanträdet lämnas tillfälle till bemötande av gjorda anmärkningar

med rätt för den, mot vilkens rösträtt anmärkning blivit

enligt 43 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat

efter den för framställande av anmärkning mot röstlängden bestämda tid.

Över varje i behörig tid framställd anmärkning skall omröstningsnämnden

eller magistraten omedelbart eller senast dagen efter slutad

förhandling avkunna beslut, vilket, med angivande i korthet av skälen

därför, tecknas å den prövade anmärkningsskriften, som bilägges protokollet.

Över sådant beslut må särskild klagan ej föras.

I röstlängden införas de rättelser, som av nämnda beslut f öranledas.

47 §.

Sedan i anledning av framställd anmärkning mot röstlängd beslut

avkunnats, samt rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden gjorts,

underskrives densamma av omröstningsnämnden eller magistraten.

Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts,

varde intyg därom av omröstningsnämndens ordförande eller magistraten

tecknat å längden.

Sedan röstlängden blivit behörigen underskriven eller försedd med

intyg, varom nyss är sagt, lände densamma vid omröstningen till efterrättelse.

48 §.

Anföras besvär över omröstning, vid vilken av omröstningsnämnden

eller magistraten meddelat beslut i fråga om anmärkning mot röstlängden

tjänat till efterrättelse, må i sammanhang därmed talan mot

beslutet fullföljas. Vid sådan klagan må ej andra bevis gälla än de,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

som hos omröstningsnämnden eller magistraten varit i laga ordning

företedda. Har på klagan, som i samband med besvär över omröstning

blivit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, där

ny omröstning förordnats skola äga rum, omröstningsnämndens eller

magistratens ordförande i längden införa de av beslutet föranledda

rättelser.

49 §.

Omröstningen äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal

hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de röstande tillåtas inom

omrö stningslokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som omröstningsförrättaren för ordningens upprätthållande och

omröstningens behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning,

som ej kan avstyras, äge omröstningsförrättaren att avbryta förrättningen.

I omröstningslokal skall propositionen för omröstningen finnas

anslagen.

50 §.

Omedelbart före omröstningens början skall ordförande visa de

närvarande, att rösturnan är tom.

Omröstningen skall ske med omärlcta, enkla och slutna sedlar av

vitt papper. Ogill vare varje annan röstsedel.

Röstsedlar skola genom omröstningsförrättarens försorg tillhandahållas

inom omröstningslokalen.

Den, som vill rösta, skall personligen, sedan ordföranden förvissat

sig om att vederbörande är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad,

under omröstningnämndens tillsyn avlämna röstsedeln, i sammanhang

varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att

rösträtten utövats.

51 §.

Då uppehåll i förrättningen sker, skall rösturnan omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

omröstningsförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att

sigillen äro obrutna.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

65

52 §.

De röstberättigade, som äro tillstädes i omröstningslokalen eller

å anvisad plats därintill, men som ej hunnit deltaga i omröstningen

vid det klockslag, då omröstningen skall sluta eller då uppehåll däri

göres av annan anledning än för högmässogudstjänst, äga rätt att

avlämna sina röstsedlar.

53 §.

När alla röstberättigade, som vid det för omröstningens slut fastställda

klockslag äro tillstädes, avlämnat sina röstsedlar, förklare ordföranden

röstningen avslutad.

Omedelbart därefter verkställes röstsammanräkningen.

Efter det jämförelse med anteckningarna i röstlängden skett,

inläggas röstsedlarna, de godkända och de underkända var för sig, i

omslag, vilka förses med minst två närvarandes sigill. De sålunda

inlagda röstsedlarna skola förvaras intill dess omröstningen vunnit laga

kraft eller förordnande om ny omröstning meddelats.

54 §.

I det protokoll, som i överensstämmelse med det vid denna förordning

fogade formulär 5 med däri gjorda anvisningar skall föras vid

förrättningen, antecknas särskilt:

Antalet giltiga ja- och nejröster ävensom antalet av de röstberättigade,

som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i omröstningen

;

därest någon förvägrats rösta, dennes namn samt orsaken till

sådan vägran;

om röstsedel förklaras ogin, grunden för detta beslut.

I protokollet avtryckas även de sigill, varmed röstsedlarna förseglats.

55 §.

Varder sedan omröstningen avslutats nödvändigt att uppskjuta

och avbryta förrättningen, skola alla röstsedlar inläggas i omslag, vilka

förseglas under minst två närvarandes sigill samt jämte andra till omBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

röstningen hörande handlingar läggas i säkert förvar; och må förrättningen

icke ånyo företagas, innan omröstningsförrättaren inför öppna

dörrar förvissat sig om, att de åsätta sigillen äro obrutna.

56 §.

1. Omröstningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsande

av det under förrättningen förda protokollet, som till riktigheten bestyrkes

av ordföranden och två av de närvarande.

2. Utgör kommun ett omröstningsdistrikt, är förrättningen avslutad

med uppläsande av det i 1 mom. omförmälda protokoll. Ordföranden

insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift av protokollet

till Konungens befallningshavande, som låter offentliggöra resultatet

av omröstningen i länskungörelserna samt i den eller de tidningar

inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas.

S. Utgör kommun två eller flera omröstningsdistrikt, skall den

slutliga röstsammanräkningen för hela kommunen verkställas i stad av

magistraten och på landet av den bland kommunens omröstningsnämnder,

som Konungens befallningshavande därtill förordnat. För

nämnda ändamål åligger det omröstningsförrättarne i distrikten att

ofördröjligen till magistraten eller vederbörande omröstningsnämnd

insända bestyrkt avskrift av protokollet över omröstningen. Jämväl vid

den slutliga röstsammanräkningen, vilken äger rum inför öppna dörrar,

föres protokoll, som omedelbart uppläses och till riktigheten bestyrkes

av ordföranden och två av de närvarande. Med uppläsande av detta

protokoll är förrättningen avslutad.

Ordföranden insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift av

protokollet över slutsammanräkningen till Konungens befallningshavande,

som låter offentliggöra resultatet av omröstningen på sätt i 2 mom.

stadgas.

57 §.

Medlem av kommun, som icke åtnöjes med omröstningen, äger

rätt, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke tillkommit i laga

ordning, att däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål

äger klaganden att begära behörigt protokollsutdrag, i stad hos magistraten

och på landet hos omröstningsnämndens ordförande, eller, då

kommun är uppdelad i flera omröstningsdistrikt, hos den bland ordförandena,

inför vilken enligt 56 § av denna förordning den slutliga

sammanräkningen sker. Protokoll skall inom högst tre dagar till kla
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 67

ganden utlämnas; och. skall han vid förlust av talan sist inom 10 dagar

efter förrättningens avslutande sina till Konungen ställda besvär ingiva

till Konungens befallningshavande, som genom tillkännagivande i länskungörelserna

och i den eller de tidningar inom orten, där allmänna

påbud för kommunen vanligen meddelas, utsätter viss kort tid, inom

vilken förklaring må över besvären till Konungens befallningshavande

avgivas. Sedan den tid tilländagå^, har Konungens befallningshavande

att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hava inkommit,

ofördröjligen till Konungen insända för att i regeringsrätten skyndsamt

föredragas och avgöras.

Föranleda besvären upphävande av det genom omröstningen

fattade beslutet på annan grund än att den i 30 § för besluts åstadkommande

stadgade majoritet icke ernåtts, skall Konungens befallningshavande,

på sätt i 37 § sägs, ofördröjligen utlysa ny omröstning.

58 §.

I ärende rörande kommunal folkomröstning må det vara envar

tillåtet att, under iakttagande av behörig tid och ordning, på eget

äventyr till myndighet insända handlingar i betalt brev med allmänna

posten; dock att vad sålunda är stadgat ej äger tillämpning i fråga

om besvär.

59 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning

mot röstlängd, som i 43 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för

talans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen

framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

60 §.

Kostnaderna för anordnande av kommunal folkomröstning skola

gäldas av vederbörande kommun, som jämväl har att tillhandahålla

för omröstning lämplig lokal.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

V kap.

Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.

61 §.

Utminutering av rusdrycker må ej äga rum till annan än den,

som hos bolag, vilket äger rätt till utminutering, skriftligen anmält

sig önska inköpa sådana drycker med uppgift å sitt fullständiga namn,

födelseår och födelsedag, yrke, bostad samt hemvist.

Den, som gör anmälan, vare på anfordran skyldig att till riktigheten

styrka de i anmälan lämnade uppgifter.

62 §.

Föreligger ej veterligen i avseende å den, som gjort anmälan,

sådant hinder för utminutering, varom i 65 och 66 §§ stadgas, har

bolaget, därest bolaget eljest finner utminutering till honom kunna

äga rum, att, efter iakttagande av vad i 74 § för där avsett fall finnes

stadgat, tillställa honom en motbok, innehållande anvisning å visst

utminuteringsställe, varest han må hos bolaget göra inköp av rusdrycker.

Därest anmälan avser mera än ett slag av rusdrycker, må

bolaget kunna utfärda särskild motbok och anvisa särskilt utminuteringsställe

för inköp av varje sådant slags dryck.

Göres anmälan, som i 61 § avses, av kvinna, pröve bolaget,

huruvida och med vilka förbehåll rusdrycker må till henne utminuteras.

Lag samma vare, om anmälan göres av någon, som saknar stadigt hemvist.

63 §.

Bolag må, på köpares begäran eller om så eljest prövas lämpligt,

i stället för redan anvisat utminuteringsställe anvisa annat sådant

för inköp hos bolaget; och skall anteckning om sistnämnda utminuteringsställe

göras i den i 62 § omförmälda motbok.

64 §.

Vill någon, som äger att hos visst bolag inköpa rusdrycker, i

stället verkställa sådant inköp hos annat bolag, må sistnämnda bolag,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 69

därest han företer den för honom hos förstnämnda bolag gällande

motbok, med iakttagande av vad i 7 5 § stadgas, anvisa honom utminuteringsställe;

och skall anteckning härom göras i motboken.

65 §.

Bolag må ej utminutera rusdrycker till köpare under tid, då han

veterligen äger att hos annat bolag å utminuteringsställe inköpa rusdrycker

av det slag, försäljningen avser.

66 §.

Rusdrycker må icke utminuteras till

1) den, som icke fyllt 21 år;

2) den, som under de senaste två åren mer än en gång blivit

sakfälld för fylleri;

3) den, som under de senaste tre åren dömts till ansvar för brott,

som i allmänna strafflagen är belagt med straff, om rätten funnit

brottet hava begåtts under inflytande av starka drycker;

4) den, som under de senaste tre åren undergått straffarbete eller

fängelse, som i fall, varom under 3) sägs, blivit honom annorledes än

som förvandlingsstraff i stället för ådömda böter ålagt;

5) den, som under de senaste tre åren antingen fällts till ansvar

för sådan olovlig försäljning av rusdrycker, som avses i 106 §, eller

för olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker eller ock

för sådant brott undergått fängelse, som honom omedelbart ålagts,

eller straffarbete, vartill ådömt fängelse förvandlats;

6) den, som under de senaste tre åren undergått tvångsarbete;

7) den, angående vilken Konungens befallningshavande under de

senaste tre åren genom slutligt beslut förordnat, att han skall intagas

å allmän anstalt för vård av alkoholister, eller som under de senaste

tre åren vårdats å sådan anstalt;

8) den, som under de senaste tre åren å lasarett eller därmed

jämförlig anstalt, sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt

för sinnessjuka vårdats för delirium tremens eller annan sinnessjukdom,

som otvetydigt uppstått genom omättligt bruk av rusdrycker; samt

9) den, angående vilken nykterhetsnämnd enligt 67 § förordnat,

att rusdrycker icke må till honom utminuteras, under den tid beslutet

avser.

Vad under 2), 3) och 5) i denna § sägs skall ej äga tillämpning,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

där det visas, att den, varom är fråga, genom högre rätts laga kraftägande

utslag blivit befriad från ansvar för brott, som där avses. Ej

heller skall vad under 7) och 9) sägs äga tillämpning, där beslut, som

där avses, visas hava blivit efter förd klagan upphävt.

67 §.

Brukar någon, som vistas inom kommunen, rusdrycker till uppenbar

skada för sig eller andra, äger nykterhetsnämnden, där så finnes

skäligt, förordna, att under viss tid, högst tre år från beslutets dag,

rusdrycker icke må till honom utminuteras.

Sådant beslut må dock fattas endast efter anmälan från kommunalnämnd,

fattigvårdsstyrelse, kyrkoråd, skolråd, folkskolestyrelse,

barnavårdsnämnd, fosterbarnsnämnd, hälsovårdsnämnd, polismyndighet,

präst, läkare, lärare i allmän tjänst eller anhörig eller närstående till

den, beslutet gäller, eller ock efter anhållan av denne.

Över beslutet må besvär inom trettio dagar från delfåendet anföras

hos Konungens befallningshavande.

68 §.

Som hemortsbolag för viss person anses det bolag, som idkar utminutering

av spritdrycker inom den kommun, där personen har sitt

hemvist, eller, om sådant bolag ej driver rörelse inom denna kommun,

det bolag för utminutering av spritdrycker, som kontrollstyrelsen för

kommunen anvisat.

69 §.

1. Om någon genom utslag av underrätt blivit sakfälld för fylleri,

eller för sådan olovlig försäljning av rusdrycker, som avses i 106 §, eller

för olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker, skall från

rätten inom en vecka efter utslagets meddelande därom insändas uppgift

till hemortsbolaget för den, som uppgiften avser; dock må i fall,

där ovisshet råder om den sakfälldes hemortsbolag, uppgift insändas

till Konungens befallningshavande i det län, varest den sakfållde har

sitt hemvist.

Lag samma vare, där högre rätt dömer till ansvar för brott,

varom i detta mom. sägs, och uppgift på grund av stadgandet i samma

moment ej bort från lägre rätt avsändas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 71

2. Om underrätt fällt någon till ansvar för brott, som i allmänna

strafflagen är belagt med straff, samt därvid funnit brottet hava begåtts

under inflytande av starka drycker, skall från rätten inom eu

vecka efter utslagets meddelande därom avsändas uppgift till hemortsbolaget

för den, som uppgiften avser; dock må i fall, där ovisshet råder

om den sakfälldes hemortsbolag, uppgift insändas till Konungens

befallningshavande i det län, varest den sakfällde har sitt hemvist.

Lag samma vare, om högre rätt i mål, som i detta mom. avses,

dömer tilltalad, som blivit av lägre rätt frikänd, till ansvar och den

högre rätten finner brottet hava begåtts under inflytande av starka

drycker.

B. Angående den, som frigives vare sig från straffanstalt efter undergånget

straffarbete eller fängelse, som honom annorledes än som förvandlingsstraff

i stället för ådömda böter ålagts genom utslag, varom uppgift

skolat lämnas enligt 1 eller 2 mom., eller från tvångsarbetsanstalt, skall

vederbörande fängelsedirektör såvitt möjligt i god tid före frigivningen

insända uppgift till den frigivnes hemortsbolag eller, i fall där ovisshet

råder om rätt hemortsbolag, till Konungens befallningshavande i det

län, inom vilket den frigivne har sitt hemvist. Motsvarande skyldighet

åligger vederbörande läkare vid lasarett eller därmed jämförlig anstalt,

sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt för sinnessjuka

beträffande den, som utskrives från anstalten efter där erhållen vård

för delirium tremens eller annan sinnessjukdom, som otvetydigt uppstått

genom omättligt bruk av rusdrycker, ävensom föreståndare för

allmän anstalt för vård av alkoholister beträffande den, som utskrives

från sådan anstalt.

70 §.

Uppgift, som på grund av stadgandena i 69 § inkommit till

Konungens befallningshavande, skall genom Konungens befallningshavandes

försorg ofördröjligen tillställas hemortsbolaget för den, som

uppgiften avser.

71 §•

Har Konungens befallningshavande genom slutligt beslut förordnat

om någons intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister, skall

Konungens befallningshavande ofördröjligen tillställa hans hemortsbolag

uppgift därom.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

72 §.

Har nykterhetsnämnd jämlikt 67 § i avseende å någon förordnat,

att rusdrycker icke må till honom utminuteras, åligger det nämnden

att ofördröjligen till hans hemortsbolag meddela uppgift därom och

om beslutets giltighetstid.

73 §•

Över dem, vilka bolag anvisat utminuteringsställe för inköp av

rusdrycker, skall hos bolaget föras förteckning. I denna förteckning

skola jämväl upptagas de personer, i avseende å vilka enligt bolaget

tillhandakomna uppgifter hinder förefinnes för utminutering, varom i

66 § under 2)—9) förmäles.

74 §.

Om någon enligt 61 § anmäler sig för inköp av rusdrycker hos annat

än sitt hemortsbolag, må utminuteringsställe ej anvisas honom, innan

meddelande om den gjorda anmälan lämnats till hemortsbolaget och

upplysning därifrån inhämtats, om i avseende å honom veterligt hinder

förefinnes för utminutering enligt vad i 65 och 66 §§ stadgas. Hemortsbolaget

skall, om sådant hinder ej förefinnes, uppföra honom i den

i 73 § omförmälda förteckning med anmärkning, att han ej äger hos

bolaget inköpa rusdrycker av det slag, anmälan avser, och med anteckning

om det bolag, varest han gjort anmälan. Om sedermera i

avseende å honom veterligen hinder för utminutering uppkommer,

skall sistnämnda bolag därom ofördröjligen underrättas av hemorts•bolaget.

Därest bolag, hos vilket någon anmält sig för inköp av rusdrycker,

prövar erforderligt att i avseende å honom inhämta upplysning,

varom i denna § sägs, hos annat bolag, som under något av

de tre sista kalenderåren före det anmälan sker varit att anse som

hans hemortsbolag, skall för sistnämnda bolag gälla vad i denna § om

hemortsbolag är stadgat.

75 §.

Då någon enligt 64 § mot företeende av för honom förut gällande

motbok anvisas utminuteringsställe av bolag, åligger det bolaget att

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

därom ofördröjligen lämna meddelande till det bolag, som utfärdat

motboken, samt från detta bolag inhämta upplysning, om i avseende

å honom veterlig! hinder förefinnes för utminutering enligt vad i 65

och 66 §§ stadgas. Sistnämnda bolag skall, om sådant hinder ej förefinnes,

avföra honom som köpare ur den i 73 § omförmälda förteckning

och där anmärka, hos vilket bolag han äger göra inköp. Om

sedermera i avseende å honom veterligen hinder för utminutering uppkommer,

skall detta bolag därom ofördröjligen underrättas av det

bolag, som utfärdat motboken.

76 §.

Å varje utminuteringsställe skall finnas förteckning å dem, som,

där äga göra inköp av rusdrycker.

77 §.

1. Vid utminutering må rusdrycker i den ordning här nedan

stadgas antingen å utminuteringsställe avhämtas eller därifrån efter

rekvisition av köpare och på hans bekostnad till honom försändas.

2. Avhämtning å utminuteringsställe må äga rum endast mot

avlämnande av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och

erläggande av kontant betalning. Gäller inköpet spritdrycker, skall

därjämte köparens motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom ombud,

må som sådant ej begagnas person, till vilken veterligen, enligt

vad i 66 § stadgas, rusdrycker ej må utminuteras.

3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till

köpare inom kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan

sådan försändning sker, skall köparens motbok hava företetts samt

skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.

Vin och Öl må från utminuteringsställe försändas endast efter det

köparens skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock

att sådana drycker må till köpare inom kommunen i dennes bostad

av bolaget avlämnas mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen

därvid erhållas.

4. Rekvisitioner, som i 2 och 3 mom. avses, skola tillhöra för

köparen utfärdad motbok samt för varje innehavare av sådan å utminuteringsställe

förvaras. Vid försäljning av spritdrycker skall i motboken

införas uppgift å varje försåld post spritdrycker och dagen för

försäljningen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande AV 28.

78 §.

Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel

med vin eller Öl, att sådana från bolaget inköpta drycker jämväl

må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade

föreskrifter, av partihandlaren försändas direkt till köpare.

Sådan försändning må dock ej ske till köpare, boende inom kommun,

där på grund av kommunal folkomröstning rättigheter till detaljhandel

med rusdrycker ej få meddelas.

79 §.

1. Motbok gäller endast för den person, å vilken den är utställd,

och må förty ej någon tillhandagå med att å egen motbok för

annans räkning anskaffa rusdrycker eller med att låta egen motbok

av annan användas för inköp för dennes räkning.

2. Det vare ock i andra fall än i 1 mom. avses förbjudet att

yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

3. Har motbok för någon förkommit, äger vederbörande bolag

pröva, under vilka förbehåll ny motbok må till honom utlämnas.

80 §.

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än

en liter i kalenderveckan.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om

särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst tillfälle eller

tillsvidare inköpa större myckenhet än sålunda stadgats.

81 §.

Spritdrycker må ej utminuteras i mindre myckenhet än tre tiondels

liter.

82 §.

Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa

visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas, men

av vederbörande bolag ej hålles i lager, vare bolaget, därest det eljest

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

finner utminutering till honom kunna äga rum och han som säkerhet

för betalningens fullgörande nedsätter det belopp, bolaget kan fordra,

pliktigt från namngiven firma vare sig inom eller utom riket söka till

skäligt pris anskaffa varan.

83 §.

Närmare bestämmelser angående förande av de i 78 och 76 §§

omförmälda förteckningar och i samband därmed stående frågor meddelas

av kontrollstyrelsen, som jämväl har att upprätta och tillhandahålla

formulär till de i detta kapitel avsedda motböcker, uppgifter

och meddelanden.

Då bolag upphör med sin utminutering, lände i fråga om anvisning

av utminuteringsställe till dem, som hos bolaget ägt göra inköp, ävensom

beträffande huru med ovanberörda förteckningar och de i 77 §

omförmälda rekvisitioner skall förfaras jämväl till efterrättelse vad

kontrollstyrelsen därom stadgar. VI

VI kap.

Övriga föreskrifter angående detaljhandel med rusdrycker.

84 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

85 §.

Försäljning må ej ske annorstädes än i lokal eller å plats, som

blivit för försäljningens bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles

i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer,

utsedda en av nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm

av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet

av kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest försäljnings
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

ställe godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla

beskrivning å den besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktningen utfärdats, må försäljning ej börjas.

Yad i denna § är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas

att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktning gäldas av tillståndshavaren med belopp,

som bestämmes av Konungens befallningshavande.

86 §.

1. Om tillstånd meddelats till försäljning å angivet försäljningsställe,

må ombyte av sådant ej ske, med mindre den myndighet, som

meddelat tillståndet, därtill giver sitt bifall; skolande dessförinnan tillfälle

att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit

hörda över ansökningen om ifrågavarande försäljningsrättighet.

2. Om beslut enligt 1 mom. meddele Konungens befallningshavande

underrättelse till dem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla

meddelande om beviljat tillstånd.

3. Sker ombyte av försäljningsställe, som i 23 § avses, skall

därom anmälan ske och underrättelse meddelas i enlighet med vad i

nämnda § och 28 § 3 mom. stadgas.

87 §.

1. Inom eller omedelbart invid kasernområde, läger eller annat

område, som blivit för krigsmaktens behov upplåtet, vare detaljhandel

med rusdrycker förbjuden.

2. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik

föreställning eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande

utföres instrumentalmusik, varje annan föreställning, till vilken allmänheten

har tillträde, eller vid offentlig danstillställning må utskänkning

av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, därifrån är utsikt till

skådebanan eller till annan plats, där föreställningen eller danstillställningen

äger rum; dock må Konungens befallningshavande efter magistratens

och kommunalnämndens hörande för särskilt tillfälle medgiva

undantag från det sålunda meddelade förbud.

88 §.

1. Utminutering av rusdrycker må äga rum endast söckendagar

under högst åtta timmar, dock ej före klockan 9 förmiddagen eller efter

klockan 6 eftermiddagen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan

12 middagen samt utskänkning av vin ock Öl tidigast klockan 9 förmiddagen;

och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan

10 eftermiddagen.

Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön- och helgdagar

eller å andra dagar före klockan B eftermiddagen, vare tillåten endast

vid måltider åt spisande gäster.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.

3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att

tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan

10 eftermiddagen eller att utskänkning av rusdrycker annorledes än vid

måltid åt spisande gäster äger rum under sön- och helgdagar med

början efter klockan 3 eftermiddagen, äger Konungens befallningshavande

efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma

samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande

därom förordna.

89 §.

1. Å tider, då handel med rusdrycker enligt nästföregående §

ej är tillåten, vare allt utlämnande av rusdrycker från detaljhandelsställe

förbjudet.

2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta

rusdrycker å utskänkningsställe förtäras.

90 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller Öl, vare det

förbjudet att låta spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom

att hava spritdrycker förvarade å utskänkningsstället eller eljest på

sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe

förtära spritdrycker.

91 §.

1. Vid utskänkning av rusdrycker skall lagad mat alltid vara

att tillgå, dock att vad sålunda stadgas ej äger tillämpning vid utskänkning

av vin i samband med servering av konditorivaror.

2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt hållas

för varje gäst lätt tillgängligt.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3. Rusdrycker må å försäljningsställe icke utlämnas till den,

som synbarligen är berörd av starka drycker, och må sådan person ej

heller tillåtas att å utskänkningsställe förtära rusdrycker. Ej heller

må å utskänkningsställe rusdrycker utlämnas till den, som veterligen

gjort sig känd för att missbruka sådana, eller till någon, som skäligen

kan antagas ej hava fyllt 18 år.

4. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där

han förtärt rusdrycker, eller lämnas utan vård.

92 §.

1. Under det detaljhandel med rusdrycker pågår, får dörren till

försäljningsrummet ej vara låst.

2. Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning

och bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 28 § 1 mom.

utfärdats för rörelsens innehavare, ävensom prislista å de rusdrycker,

som å stället tillhandahållas, vara för köpare tillgängliga. Därjämte

skall å försäljningsställe finnas för samtliga gäster synligt anslag, som

tydligt angiver, å vilka tider därstädes försäljning av rusdrycker får

äga rum.

93 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än rusdrycker

ävensom i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och

auktioner, vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig

handel med andra varor än rusdrycker vare utdelning av sådana drycker

även utan betalning förbjuden.

94 §.

Stadgandena i 84 och 85 §§, 87 § 2 mom. samt 88, 89 och 92

§§ skola ej äga tillämpning å utskakning, varom förmäles i 23 §.

Ej heller skall vad i 88 och 89 §§ stadgas äga tillämpning å

utskänkning, som avses i 21 §.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

79

VII kap.

Om tillsyn å detaljhandel med rusdrycker och övervakande av

nykterhetstillståndet.

# 95 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas så, att därmed åstadkommes

så ringa skada som möjligt ock att syftet med de i denna

förordning givna stadganden sålunda i största möjliga utsträckning vinnes.

96 §.

Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet

inom kommunen.

Nämnden åligger därvid särskilt

att hålla förteckning över dem, som nämnden jämlikt 67 § förklarat

obehöriga att å utminuteringsställe inköpa rusdrycker;

att genom upplysningar och råd till försäljare söka förebygga

missbruk av rusdrycker;

att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i

stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma till nämnden

remitteras; samt

att till stadsfullmäktige eller kommunalstämman göra framställning

om vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder och avgiva årlig berättelse

angående sin verksamhet och över nykterhetstillståndet inom

kommunen.

97 §.

Bolag och innehavare av från bolag överlåten rättighet vare

pliktiga tillhandagå kommunens nykterhetsnämnd eller av nämnden

utsett ombud med erforderliga upplysningar samt att hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer tillgängliga för nämnden eller

sådant ombud.

Bolag vare ock på anfordran skyldigt låta vederbörande nykterhetsnämnd

eller av sådan nämnd utsedd person taga del av de i 73

och 76 §§ omförmälda förteckningar.

Ordföranden i nykterhetsnämnden i den kommun, där bolaget

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

utövar sin verksamhet, eller annan av nämnden utsedd ledamot äger

närvara vid sammanträden med bolagets styrelse och deltaga i överläggningarna,

men ej i besluten.

98 §.

Det åligger Konungens befallningshavande att övervaka iakttagandet

av vad i denna förordning är stadgat.

Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å

landet skola tillse, att å ställe, där detaljhandel med rusdrycker idkas,

ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade föreskrifter

noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan

för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens

befallningshavande förordna lämplig polisman att fullgöra vad enligt

denna förordning åligger kronobetjänt.

99 §.

Innehavare av rättighet till detaljhandel eller i hans frånvaro

den, som försäljningen ombesörjer, vare skyldiga att efter anfordran

lämna dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden

av denna förordning, tillträde till de försäljningsställen, vilka deras

tjänsteåligganden avse.

100 §.

Tredskas bolag att fullgöra de i denna förordning för bolag meddelade

föreskrifter eller de föreskrifter, som kontrollstyrelsen kan hava

för bolaget utfärdat, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna

förelägga bolagets styrelseledamöter vite eller förbjuda bolaget

att efter utsatt skälig tid fortsätta med försäljningen, om ej de åsidosatta

föreskrifterna iakttagas, eller återkalla bolagets rättighet till

detaljhandel att upphöra med löpande kalenderårs utgång.

101 §.

1. Tillstånd, som meddelats enligt 20—22 §§, må av Konungens

befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande

finner skäl därtill, och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats

enligt 20 och 22 §§, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet

kommunalstämma det påyrka.

2. över beslut, varigenom tillstånd enligt denna § återkallats,

må klagan ej föras.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

81

102 §.

Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,

marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse, eller där trupp är

för flere dagar sammandragen så ock vid annan till större folksamling

ledande förrättning, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att öppethållande

av försäljningsställe kan föranleda oordningar, eller då försäljning

visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande

äveiisom i stad polismyndighet samt å landet kronobetjänt och kommunalnämnd

föt visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten detaljhandel

med nlsdrycker eller för sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar

i samma handel, som kunna finnas nödiga.

103 §.

1. Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning

erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest

dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd

erinran från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd

å landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden

förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom

gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest

går åter, senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens

befallningshavande, som, därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel

sägs, ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet

eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet

att meddela förbud, varom där förmäles.

2. Om sådan utskänkning, varom förmäles i 23 §, befinnes ske

i större omfattning eller på annat sätt än i nämnda lagrum avses, må

Konungens befallningshavande ävensom i annan stad än Stockholm

magistrat samt på landet kommunalnämnd förbjuda fortsättande av

rörelsens bedrivande. Ifråga om verkställighet och underställning av

sådant beslut, som meddelats av magistrat eller kommunalnämnd, skall

i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 1 möm. finnes stadgat.

104 §.

Därest av försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av

från bolag överlåten rättighet, vid upprepade tillfällen oordningar förBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Nr 28.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

anledas eller å försäljningsställe, där sådan rörelse utövas, osedlighet

bedrives, må Konungens befallningshavande, på anmälan av i stad

polismyndighet eller stadsfullmäktige och på landet kronobetjänt eller

kommunens eller angränsande kommuns kommunalnämnd eller kommunalstämma,

äga att indraga rättighet till sådan försäljning eller

ock därifrån skilja innehavaren.

105 §.

Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning,

varom ovan sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro

den, som besörjer försäljningen. Därest försäljningen grundar sig

på särskilt tillstånd, skall underrättelse om återkallelse och förbud

lämnas dem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla meddelande om

beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud ej skall meddelas

kontrollstyrelsen. Har Konungens befallningshavande meddelat förbud,

som avses i 106 § 2 mom., skall underrättelse därom meddelas i annan

stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden och

länsmannen i orten.

Vill kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

106 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med böter

från och med trettio till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning

av rusdrycker eller bedriver någon olovlig försäljning i större

omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och med femtio

till och med två tu^en kronor eller med fängelse i högst ett år.

3. I fall, som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med

därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda

rusdrycker tillika med kärl och emballage, vari de förvaras, underkastade

beslag och förbrutna.

4. Vad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

någon, som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, genom byteshandel

avhänder sig sådana eller eljest använder dem som betalningsmedel.

107 §.

Överskrider den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel

med rusdrycker, honom enligt samma mom. tillkommande försälj

ningsrättighet, straffes med böter från och med trettio till och

med fem tusen kronor. Äro omständigheterna försvårande eller beträdes

någon andra gången eller oftare med sådan förbrytelse, må ock

dömas till fängelse.

108 §.

Överskrides den i 3 § 1 mom. stadgade rättighet till försäljning

av rusdrycker i visst fall å apotek, vare lag som i 106 § sägs.

109 §•

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med rusdrycker,

sådana drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering med olovlig

utskänkning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än

därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd

till försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 106 § 1 och 2 mom. sägs.

2. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försäljningsrätten

avser, skall ifråga om sådana drycker tillämpas även vad

i 106 § 3 mom. finnes stadgat.

110 §.

Förbrytelse mot 6 §, 7 § 3 mom., 90, 91 eller 92 § straffes med

böter från och med tio till och med ett hundra kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Re vulning sutskottets betänkande Nr 28.

in §.

Bryter den, som handhar tillåten försäljning av rusdrycker, i

andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning

är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i

enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes med böter

från och med tio till och med ett tusen kronor.

112 §.

Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 20, 21

eller 22 § äger rätt till utskänkning av rusdrycker, till ansvar efter

109 eller 111 §, och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse,

varom sägs i någon av dessa §§, skall han tillika förklaras sin

rätt till försäljning förlustig.

Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast

vin eller Öl och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olovlig

försäljning av spritdrycker.

113 §.

Bryter någon, som ej handhar försäljning enligt denna förordning,

mot 7 § 1 eller 2 mom. eller förbryter sig någon mot stadgandet i

93 §, straffes som i 111 § sägs.

114 §.

Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 79 § 1 eller 2 mom.

med anskaffande av rusdrycker, dömes till böter från och med tio till

och med ett hundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller

yrkesmässigt eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan

förbrytelse, vare straffet böter från och med femtio till och med femhundra

kronor eller fängelse i högst sex månader.

115 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken

enligt 10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 85

varan i behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras; sker

ej återutförsel, förfares på sätt i 122 § är stadgat.

2. År införsel av rusdrycker att anse som olovlig varuinförsel

enligt vad i tullstadgan sägs, skola de i kap. 9 samma stadga förekommande

bestämmelser lända till efterrättelse; dock skall ifråga om

försäljningen av olovligt införda rusdrycker gälla vad i 122 § här

nedan stadgas.

3. Den, som mot stadgandet i 10 § 4 mom. från fartyg ilandför

rusdrycker, vilka förtullats såsom överskott av skeppsproviant, böte

från och med 10 till och med 1,000 kronor och vare dryckerna tillika

med kärl och emballage underkastade beslag och förbrutna.

116 §.

Försäljer någon till dryck ej hänförlig alkohollialtig vätska och

sker försäljningen under omständigheter, vilka kunna giva säljaren

skälig anledning antaga, att vätskan är avsedd att användas som

dryck, straffes som i 106 § 1 och 2 mom. sägs, och vare å försäljningsstället

med därtill hörande lägenheter befintlig vara, varav försäljning

skett, tillika med kärl och emballage underkastad beslag och förbruten.

117 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å sådan

försäljning av rusdrycker, som bedrives av partihandlare, varom i 12

§ 1 mom. sägs, eller av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet

att, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa

sådan försäljares affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej

av omständigheterna, att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom

å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från

och med trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra

skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans

fördel, må dömas till fängelse.

118 §.

Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,

själv beträdas med olovlig försäljning av rusdrycker, vare det

ansett som försvårande omständighet, och vare han därjämte förlustig

tjänsten.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

119 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro

stadgade för sådan förbrytelse; dock må sammanlagda fängelsestraffet

icke överstiga två år.

120 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av

detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången

av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

121 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,

vilka särskilt antagits att vaka över förordningens efterlevnad, åligger

att åtala förbrytelser mot densamma.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa

åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot

varandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter

kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller

tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan än den, som är nämnd i 1 inom.,

give han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må

kunna övervara målets utförande.

122 §.

1. Häftighet att verkställa beslag tillkommer, förutom tullmyndighet

i fall som i 115 § sägs, de i 121 § 1 mom. omförmälda

allmänna åklagare. Beslag, som verkställes av annan än tulltjänsteman,

skall göras i två vittnens närvaro.

2. Då rusdrycker enligt denna förordning dömts förbrutna, skola

de hembjuda till försäljning till bolag, som äger rätt till detaljhandel

med rusdrycker eller till sådan partihandlare, som avses i 12 § 1 mom.;

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

och vare dylikt bolag skyldigt att till skäligt pris inköpa sålunda hembjudna

rusdrycker. År mängden så ringa, att dess värde ej anses motsvara

forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning av rusdrycker på grund

av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

3. Då Öl jämlikt denna förordning blivit taget i beslag, äger

beslagaren, sedan syn och värdering av två ojävige män hållits, därmed

förfara i nyss stadgad ordning, innan frågan om detsamma skall anses

för brutet blivit slutligen avgjord.

123 §.

Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

124 §.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt av värdet

av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfalla

två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den kommuns fattigkassa,

där den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angivare eller

är annan än åklagaren beslagare, äger sådan angivare eller beslagare

taga hälften av åklagarens andel.

125 §.

Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning

av rusdrycker endast på den grund, att han därvid tillhandlat sig eller

förtärt sådana drycker.

126 §.

Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas och avdömas vid

allmän domstol, dock att i stad, där poliskammare finnes, åtal för

sådana förbrytelser skola behandlas i hittills vanlig ordning.

’ 127 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskotteta betänkande Nr 28.

och skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma

kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

Yad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat, vare

i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse, och skall vad enligt III, VI, VII och VIII kapitlen i

denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkomma poliskammare

i stad, där sådan finnes.

IX kap.

Särskilda föreskrifter i avseende å förordningens ikraftträdande m. in.

128 §.

Denna förordning, varigenom förordningarna den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin samt angående försäljning av vin och

Öl upphävas, träder i kraft den 1 januari 1917, från vilken dag försäljning

av rusdrycker blott må utövas av den, som enligt denna förordning

därtill äger rättighet.

Härvid skall dock iakttagas

dels att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende

å ordnandet av handeln med rusdrycker enligt denna förordning, skola

vidtagas i enlighet med bestämmelserna i densamma,

dels att IV kapitlet skall tillämpas under år 1916,

dels ock att i avseende å bolag, som under år 1916 utövar rätt

till försäljning av brännvin, granskning av förvaltning och räkenskaper

beslut om ansvarsfrihet samt inleverering till statsverket av avgifter,

nettovinst och överskott av bolagets tillgångar skola ske enligt nu

gällande föreskrifter.

129 §.

Genom kommunal folkomröstning må under år 1915 i enlighet

med de i IV kapitlet av denna förordning meddelade bestämmelser

avgöras, huruvida inom en kommun få meddelas sådana på särskilt

tillstånd beroende rättigheter till försäljning av rusdrycker, som omförmälas

i förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljning av

brännvin samt angående försäljning av vin och Öl. Vad nu är sagt

gäller dock ej de i 16 § 3 mom. av förordningen angående försäljning

s. 89 Kontrollera mot PDF

• Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 89

av brännvin samt de i 9 § 2 mom. av förordningen angående försäljning

av vin och Öl omförmälda rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg,

ej heller de i 8 § andra stycket av sistnämnda förordning

omförmälda rättigheter till utskänkning å järnvägståg.

Har nu sagd omröstning ägt rum, vare det, efter det denna förordning

trätt i kraft, så ansett, som om omröstningen angått den i IV

kapitlet avsedda rusdrycksförsäljning.

130 §.

Intill dess denna förordning träder i kraft, må rätt till detaljhandel

med brännvin enligt 11 och 13 §§ i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av brännvin samt rätt till utskänkning av

vin och Öl enligt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av vin och Öl ej meddelas att gälla för längre tid än till den

1 januari 1917.

131 §.

Den, som efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i förordningen den

9 juni 1905 angående försäljning av brännvin idkar utminutering av

rusdrycker, och den, som jämlikt 13 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och Öl idkar utminutering av vin, som ej

är förenad med handel med andra varor än spritdrycker, må, om han

före den 1 januari 1917 hos kontrollstyrelsen därom gör anmälan,

under en tid av fem år efter sistnämnda dag utan särskilt tillstånd

fortsätta försäljningen ifråga, dock blott i den ordning, som i II kapitlet

föreskrives för partihandlare. Det åligger kontrollstyrelsen att på nu

avsedd försäljningsidkares framställning meddela nödiga föreskrifter för

att underlätta försäljningen av det lager av ifrågavarande drycker,

som han vid tiden för förordningens trädande i kraft innehar.

132 §.

1. Rusdrycker, som före den 1 januari 1917 från utlandet inkommit

till riket, må från och med sagda dag icke av tullverket utlämnas

till annan än den, som enligt 10 § äger rätt till införsel av

sådana drycker; dock att den; som enligt 135 § äger rätt att efter

nämnda dag fortsätta försäljning av rusdrycker, må under tiden för

denna rättighets bestånd äga utbekomma sådana drycker, som för hans

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

räkning inkommit och angivits till förtullning eller till uppläggning å

nederlag eller transitupplag före utgången av år 1916.

2. Kan på grund av vad nu är stadgat utlämnande av rusdryck,

som inkommit till riket före utgången av år 1916, icke äga rum eller

har den, som enligt 135 § äger fortsätta försäljning av rusdrycker, icke

begagnat sig av honom enligt 1 mom. tillerkända rätt, må varan på

ägarens begäran återutföras. Sker ej återutförsel, i förstnämnda fall

inom loppet av år 1917 och i sistnämnda fall inom ett år efter försäljningsrättens

upphörande, hemfalle varan till kronan, och varde för

dess räkning behandlad på sätt i 122 § sägs.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

91

Formulär 1.

Till Konungens befallningshavande i N. N. län.

Jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker den .................... 19 får jag

(få vi) härigenom anhålla, att folkomröstning om förbud mot upplåtande av rättigheter till

detaljhandel med1 sådana drycker måtte i N. N. kommun anordnas år 19 .

På heder och samvete försäkrar jag mig (försäkra vi oss var och en för sin del) vara i

N. N. kommun mantalsskriven (-vna), välfrejdad (-dåde) svensk (-ske) medborgare, före detta års

böljan hava fyllt 21 år samt ej stå under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt

%

Egenhändig namnunderskrift

Datum

Bostadsadress

.

...................

i

i

1

....................................................................................

Formulär 2 A.

Voteringsproposition A.

Den, som vill, att inom N. N. kommun förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel

med1 rusdrycker icke må införas, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Varda nejröster vid omröstningen avgivna till ett antal, motsvarande mer än hälften av de i

röstlängden uppförda röstberättigade, skall förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med

rusdrycker varda gällande inom kommunen från och med ingången av nästkommande kalenderår.

1 Vid omröstning under 1915 utbytas orden »detaljhandel med» mot orden »försäljning av».

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Formulär 2 B.

Voteringsproposition B.

Den, som vill, att det inom N. N. kommun gällande förbudet mot upplåtande av rättigheter

till detaljhandel med 1 rusdrycker fortfarande må gälla, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Varda nejröster vid omröstningen avgivna till ett antal, motsvarande mer än hälften av de i

röstlängden uppförda röstberättigade, har det för kommunen gällande förbudet blivit upphävt från

och med ingången av nästkommande kalenderår.

Formulär 3.

KUNGÖRELSE.

Härmed tillkännagives, att röstlängden till efterrättelse vid kommunal folkomröstning om

förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med1 rusdrycker inom N. N. kommun finnes

under tiden från och med den ......... till och med den ............ framlagd i ........................a

för att där vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, vilken rösträtt enligt denna

längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan rätt, eller den, som anser, att annan icke

må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen avfattade

och åtföljda av de bevis han vill åberopa, ingiva till ............ ............8 sist å ...........* dagen

den ..........................1 * 3 4 * före klockan 12 på dagen, ävensom att prövning av de mot röstlängden

framställda anmärkningar äger rum i ..........................8 .........6 * dagen den ........................6.

Ort och tid.

Underskrift.

Formulär 4.

Härigenom varder Eder till kännedom meddelat, att i rätt tid anmärkning(ar) framställts

däremot, att i den röstlängd, som detta år upprättats för utt i N. N. kommun (stad) [N. N. omröstningsdistrikt

inom N. N. kommun (stad)] tjäna till efterrättelse vid kommunal folkomröstning

om förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med1 rusdrycker, Ni upptagits såsom

röstberättigad, samt att anmärkningen(arna) avser (avse) att ...........................

Prövning av anmärkningen(arna) äger rum i...........................dagen den .....................

med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att bemöta anmärkningen(arna).

Poststämpelns datum.

Underskrift.

1 Vid omröstning under 1915 utbytas orden »detaljhandel med» mot orden »försäljning av».

- Här angives den lokal, i vilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande

av lokal iakttages, att behörig tillsyn över längden må kunna å det angivna stället utövas till

förekommande av att eljest anteckning i längden skulle av någon kunna verkställas.

3 Omröstningsnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

4 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmärkningarna

sist skola vara ingivna.

6 Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

6 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning

bestämda tid.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Formulär 5.

Protokoll, fört i N. N. kommun (stad) [N. N. omröstningsdistrikt av

, N. N. kommun (stad)] vid folkomröstning angående väckt förslag om

införande (upphävande) av förbud mot upplåtande av rättigheter till

detaljhandel med 1 rusdrycker inom kommunen (staden) å ...............

(omröstningslokalen) i ........................... (orten) den ........................

(dag (-ar), månad, år).

Till förrättande av den folkomröstning, som blivit utsatt att hållas härstädes .........dagen

den ........................ (och ............dagen den .......................) sammanträdde klockan ...... (och

klockan......) omröstningsnämnden (stadens magistrat1 2 3 * *, magistratens deputerade8)............ .........‘

Omröstningen fortgick till klockan ...... med uppehåll .....................6 *- .

Vid omröstningen avgåvos av .....................röstande .....................gdtiga jaröster och

.....................giltiga nejröster.

Samtliga röstsedlar inlades efter verkställd räkning i ............ (antal) omslag, som förseglades

med de ...... (antalet) sigill, som bär nedan finnas avtryckta.

Vid protokollet

N. N.

Avtryck

av

sigill.

Avtryck

av

sigill.

Att detta protokoll vid omröstningsförrätthingen upplästs och befunnits riktigt, bekräftas

N. N.

Ordförande.

1 Vid omröstning under 1915 utbytas orden »detaljhandel med» mot orden »försäljning av».

2 I stad, som utgör ett omröstningsdistrikt.

3 I stad, som består av flera omröstningsdistrikt.

* Har omröstningen till följd av gudstjänst ej hunnit börja å bestämd tid, varde detta

här anmärkt. .

6 Här angivas tider, varunder uppehåll i förrättningen, även på grund av gudstjänst, ägt rum.

6 Har någon förvägrats att utöva rösträtt, varde det, med tydligt angivande av personens

namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.

'' Har röstsedel förklarats ogin, angives detta här jämte grunden därför.

8 Här upptages vad i övrigt förekommit av beskaffenhet att böra i protokollet antecknas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14

§§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

1. Försäljning — — — — — — — — — —--gällande.

2. Lika med tillagade, alkoholfria drycker anses i denna förordning

alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt och

som ej innehålla mer än 2 V4 volymprocent alkohol.

3. Yad i 1 mom. är stadgat galle ock försäljning av svagdricka,

då denna ej sker till förtäring på stället.

4. Med svagdricka förstås —--svagdricka ävensom alkohol
fria

maltdrycker. 2

2 §•

Den----utskänkning av spritdrycker, vin eller Öl,---

svagdricka.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

95

3 §•

I yjll _ ______— — — — — — — ombytes.

2. Bevis — — — — förbjudits att försälja spritdrycker, vin

eller öi, — — — — tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller Öl

återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana

drycker eller drycker, som avses i denna förordning.

3. Vill någon —---förordning, eller att försälja sprit
drycker,

vin eller Öl upphört — — — — tillstånd att försälja spritdrycker,

vin eller Öl återkallats, — — — tillämpning.

4. Inom-------------tillstånd.

5. Har--------------upphört.

6 §•

1. Utskänkning — — — — — — — T"T resan^e‘

2. Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt

3 § idkas, vare det förbjudet att låta rusdrycker å utskänkningsstället

förtäras ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället

eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänknmgsställe

förtära rusdrycker.

10 §.

1. Den-----------------kronor.

2. Överträder — — — — — — — sagt.

3. Överträder — — — — — — kronor.

4. Förbryter sig någon mot vad i 5 § eller 6 § 2 mom. är

föreskrivet, eller utövar någon utskänkning av i denna förordning avsedda

drycker å otillåten tid, böte från och med fem till och med

trettio kronor.

11 §.

Varder----olovlig försäljning av spritdrycker, vin eller

Öl — — — — föranleda.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets betänkande Kr 28.

13 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av försäljning

enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller i

hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av

honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

14 §.

Om — —--försäljning av rusdrycker är eller varder stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1917.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

97

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18

juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 18 juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

1 mom. Sådan — — — — — — — — — — — — yrket.

2 mom. Tillverkning eller beredning av drycker, hållande mer

än 2 Vi volymprocent alkohol, må i andra fall än som avses i kungl.

förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker och kungl. förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin, icke, utan att Kungl. Maj:t därtill

lämnat tillstånd, äga rum i reningsverk, vinfabrik eller annan byggnad,

som för ifrågavarande verksamhet anlagts eller inrättats efter ingången

av juli månad 1914. Lag samma vare angående tillverkning och beredning

av nu ifrågavarande drycker i härför förut använd byggnad,

varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation

och ej återupptagits före ingången av juli månad 1914.

Denna förordning träder genast i kraft.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 höft. (Nr 28.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och 31 §§ i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 13, 23 och 31 §§ i förordningen den

7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §•

1. I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker

än svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1914,

må sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat

tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande

drycker i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning

än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1914.

2. Då skattepliktigt — — — — — — — — — — —--

företräda honom inför kontroll tjänsteman;

varjämte vid anmälan skall fogas dels, därest bryggeriet ej står

under tillsyn av kontrollör, då anmälan göres, intyg — —---

ordningsstadgans föreskrifter, dels ock i fall som avses i 1 mom. bevis

att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.

3. Samtidigt--------------kronor.

4. Ingives--— — — — — — — — — —--krossas.

5. Har---— — —--— — — — — — återkallas.

6. När------— —--— — — — — kronor.

7. Förfaller —--— — — — —--— — återkallas.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

99

23 §.

Från skattepliktigt bryggeri må svagdricka, därest det ej av

köpare avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro

stämplade med såväl bryggeriets namn som ordet »skattefritt». I

stället---varumärke.

Beträffande-----------proppen.

När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall

på etiketten ordet »skattefritt» vara anbragt överst å en rad för sig

och vara tydligt framträdande.

På sålunda------------utlämnas.

31 §.

Från skattefritt bryggeri må svagdricka, därest det ej av köpare

avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som ordet »skattefritt». I stället---

varumärke.

Beträffande----------proppen.

När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall

på etiketten ordet »skattefritt» vara anbragt överst å en rad för sig

och vara tydligt framträdande.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den

11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

1. Brännvin — — — —-------konkursboet.

2. överståthållare — — —--— —---förordning.

3. Å — — —-----— — — —--förbjuden.

4. I bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats

efter ingången av juli månad 1914, må sådan tillverkning ej äga rum,

utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående

tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning

än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1914.

4 §.

Den, som — — — — — — — — samt därvid avlämna bevis

dels att han är behörig att utöva brännvinstillverkning, dels ock i fall

som avses i 1 § 4 mom. att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som

där är sagt. Av bolag — — —----— — — — utfärdat.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bec’dlninysutnkottetå betänkande Nr 28.

101

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli

1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913

angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

Av----punschskatt och rusdrycksförsäljningsmedel skall,

efter restitution — —-------—---—

—--nedgått.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1917.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Reservationer:

Ifråga om utskottets författning sför slag:

av herrar friherre C. J. Beck-Friis, Lyckholm, friherre Fleming

och Johan Östberg, vilka anfört:

Utskottets utlåtande är i huvudsak byggt på nykterhetskommitténs

förslag, avgivet i underdånigt betänkande av den 5 januari 1914. Detta

förslag har under den korta tid, som sedan dess förflutit, icke kunnat

vara föremål för den allsidiga prövning, som borde och eljest plägar

ägnas så djupt ingripande lagförslag. Redan häri borde ligga tillräcklig

anledning att icke nu försöka sig på en omfattande lagstiftning i

denna svårlösta fråga. En förhastad lagstiftning i detta avseende skulle

säkerligen vara till större skada än gagn.

Nästan alla myndigheter, korporationer m. fl., som under alltför

kort tid haft att yttra sig över kommittéförslaget, hava antingen hemställt

om större eller mindre ändringar däri eller ock helt och hållet

avstyrkt förslagets upphöjande till lag. De gjorda invändningarna hava

visserligen i de av herr Kvarnzelius m. fl. i första kammaren samt av

herr Staaff in. fl. i andra kammaren väckta motionerna bemötts därmed,

att därvid skulle tagits för stora hänsyn till de intressen »rusdryckshanteringens

utövare hava av näringens bestånd», och, då nykterhetsorganisationerna

mottagit förslaget »med allmänna sympatier», anse

motionärerna, att en lagstiftning i enlighet med nykterhetskommitténs

förslag bör omedelbart framdrivas.

Det får dock icke förbises, att, även om de mot kommittéförslaget

framställda anmärkningarne i vissa fall, såsom naturligt är, framhållit

näringarnes intressen, de flesta ändringsförslagen dock hava avsett att

tillgodose allmänhetens berättigade krav. Att genomdriva en lagstiftning

blott därför att vissa organisationer önska den, oavsett huru den kommer

att mottagas av den stora allmänheten, kan icke vara att tillråda.

För alla och en var, vilken politisk åskådning han än må omfatta,

framstår ovedersägligen folknykterhetens befrämjande som ett viktigt

mål, men alla måste väl medgiva, att folknykterheten slutligen måste

s. 103 Kontrollera mot PDF

Beoillningsutskottets betänkande Nr 28. 103

bero av de olika individernas egen uppfattning och levnadsvanor. Utan

att en lagstiftning på detta område stödes av ett allmännare gillande

och förtroende kan den icke uträtta tillfyllest. Den kan t. o. in. tvärt

om komma att verka undergrävande för den auktoritet, som lagstiftningen

i ett land överhuvud bör äga.

Huvudvikten bör enligt motionärernas av utskottsmajoriteten accepterade

synpunkt vid en ny nykterhetslagstiftning läggas på det s. k.

lokala vetot. »Om en övervägande del av kommunens befolkning anser,

att ett förbjudande av försäljningen utav rusdrycker leder till ett lyckligare

tillstånd än försäljningens bibehållande, så må också en sådan

anordning komma till stånd, att de kunna giva uttryck åt denna uppfattning»,

heter det helt kategoriskt.

Den anmärkningen, att en strängt restriktiv lagstiftning å förevarande

område bör medföra ersättning från det allmännas sida, avfärda

motionärerna därmed, att »denna omständighet icke bör få lägga hinder

i vägen för genomförandet av en ur nykterhetssvnpunkt erforderlig och

önskvärd anordning. Enas meningarne om ett förslag i huvudsaklig

överensstämmelse med det av kommittén utarbetade, lära väl meningarna

också låta sig enas om de vägar, som böra i ersättningsfrågan beträdas».

Mot en sådan uppfattning måste riktas eu bestämd gensaga, ty, för att

så skulle komma att ske, finnes påtagligen ingen som helst garanti.

Enligt nykterhetslolkets i Stockholm centralförsamling resolution

av den 28 maj 1914 skulle det lokala vetot antagas »i avvaktan på

nykterhetsfrågans fullständiga lösning genom ett allmänt rusdrycksförbud».

Den uppfattningen, att nykterhetslagstiftningen slutligen skulle utmynna

i ett totalförbud, uttalas också eljest från nykterhetsvänligt håll, såsom

i den av herr K. J. Ekman i första kammaren väckta motionen, nr 14,

men, om man anser ett totalförbud böra komma till stånd, kan och bör

väl detta ske utan att man först tillgriper »det lokala vetot», som ju

till och med skulle kunna tänkas stå i vägen för totalförbudet.

Mot införandet av lokalt veto resa sig givetvis stora och avgörande

invändningar dels av principiell och dels av praktisk iunebörd.

Det kan ur lagstiftningssynpunkt icke vara riktigt att'', vid sidan

av eljest lagstadgade former för kommunala besluts fattande, införa en

ny form, som skulle framkalla omfattande agitation och där resultatet

skulle bestämmas genom en tillfällig omröstning efter allmän och lika

rösträtt. Därmed skulle även vägen öppnas för strävanden att utsträcka

denna nya form till andra områden. Man skulle även på detta sätt

flytta avgörandet i en viktig samhällsfråga samt ansvaret för följderna

Det lokala

vetot.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Systembolag

åven för vin

oeb öl.

104 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

diirav från lagstiftare själva och göra saken beroende av en för tillfället

nppagiterad folkmening.

Införandet av lokalt veto å förevarande område torde dessutom

vara så mycket mindre påkallat, som de numera genomförda begränsningarne

av den kommunala rösträtten medfört en stark demokratiseringav

de kommunalt beslutande församlingarne, och redan med nuvarande

bestämmelser är ju handeln med spritdrycker förbjuden i de allra flesta

landskommuner. Såsom socialstyrelsen i sitt yttrande över nykterhetskommitténs

förslag anfört, kunde ock nykterhetseffekten av ett lokalt

veto lätt bliva motsatsen mot vad som därmed åsyftas.

Enligt vår mening måste man således ställa sig avvisande mot

en lagstiftning, som i enlighet med nykterhetskommittén bygger på det

lokala vetots lösa sand. Vi lämna således vårt fulla erkännande åt

Kungl. Maj:ts beslut att icke i propositionen upptaga bestämmelser om

det lokala vetot. Jämväl i andra avseenden anse vi propositionen innebära

avsevärda förbättringar i jämförelse med nykterhetskommitténs

förslag. Sålunda har Kungl. Maj:t icke å priori framställt ett ännu

relativt oprövat utminuteringssystem som det enda riktiga. Vidare

lämnas enligt Kungl. Maj:ts förslag en viss frihet i avseende å import,

särskilt av vin och Öl, varjämte övergången till den nya ordningen icke

gjorts så brådstörtad som enligt nykterhetskommitténs förslag.

Ett allmänt rusdrycksförbud riktar sig, såsom påtagligt är, emot

allt bruk av de vanliga alkoholhaltiga dryckerna. Genom det lokala

vetot avser man ju också att inom större eller mindre delar av landet

förhindra bruket av sådana drycker. Kungl. Maj:ts förslag åter utgår

från den grundsatsen, att man skall förebygga missbruket men icke förbjuda

bruket av alkoholhaltiga drycker. Vid tillämpningen av denna

princip synes oss emellertid den kungl. propositionen i flera, avseenden

hava skjutit över målet. Så kan det väl icke anses på något sätt styrkt,

att de föreslagna inskränkningarne i eller rent av förbuden mot iskänkning

vid hälsobrunnar, badorter, passagerarefartyg och vid järnvägsstationer

ävensom i fråga om klubbar och tillfälliga rättigheter såsom

vid utställningar o. d., skulle föranledas av nödvändigheten att särskilt

i dessa fall stävja missbruk.

Ett av de mest betänkliga dragen i de föreliggande förslagen synes

emellertid vara, att Öl och vin hädanefter skulle av lagstiftningen behandlas

på i det hela samma sätt som brännvin samt försäljning av

Öl och vin således utlämnas åt de s. k. systembolagens i stort sett

ganska okontrollerade makt. Detta innebär för konsumenterna ett

4

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

obehövligt och besvärande tvång samt ställer näringsidkarne i ett så

fullständigt beroende av bolagen, att hithörande näringar med all sannolikhet

i många fall måste nedläggas. Denna nya ordning innebär i

själva verket ingenting annat än inrättandet av ett förtäckt statsmonopol.

Då vidare försäljningen av t. ex. Öl även till måttliga förbrukare

väl i regel skulle komma att tillgå på det sätt, att rekvisitioner inlämnas

till brännvinsförsäljningsbolagen och betalningen erlägges till dem, men

varan försäudes från ett bryggeri, efter förutgången order från bolaget,

blir ett inköp av Öl för konsumenten förenat med onödigt besvär och

tidsutdräkt, vartill kommer, att en dylik onödig mellanhand skulle leda

till varans fördyrande och esomoftats till dess försämrande.

Bryggeriernas ställning bleve under detta system sådan, som ingen

affärsman kan i längden underkasta sig. De skulle praktiskt taget icke

hava mer än en enda köpare, ty försäljning till andra delar av landet lärer

väl svårligen kanna ske, och denne ende köpare ägde både rätt att bestämma,

huru mycket han ville köpa och fastställa priset.

Att låta samma restriktioner bliva gällande för såväl vin och Öl,

å ena sidan, som för brännvin är en nyhet, som icke torde vara påkallad.

Ehuru med stor tvekan hava vi dock kunnat vara med om att

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga om vinhandeln. Vissa vinsorter

ligga ju ganska nära den för spritdrycker av Kungl. Maj:t föreslagna

minimialkoholgränsen. Och en del sämre s. k. vinsorter användes väl

uteslutande som berusningsdrycker. Det kan därför till äventyrs vara

berättigat att i försäljningshänseende i viss mån jämställa vdn med

spritdrycker, i all synnerhet som härav icke följa alltför avsevärda

olägenheter för konsumenterna, liksom å andra sidan frågan rörande

ersättning till vinhandlare för förlust på grund av restriktioner i försäljningen

lättare kan lösas efter antagande av de övergångsbestämmelser,

Kungl. Maj:t i förevarande avseende föreslagit.

Vad åter angår ölhandelns förläggande under bolag, så äro förhållandena

helt annorlunda. Ölet med en alkoholhalt av 4—5 procent

kan icke rimligen jämställas med det 30 — 50-procentiga brännvinet.

Maltdryckerna äro framförallt måltidsdrycker, som i regel förtäras i små

kvantiteter till dagligt bruk. Att under sådana omständigheter genomföra

de restriktiva åtgärder i avseende å ölförsäljningen, som innefattas

i såväl utskottsmajoritetens som Kungl. Maj:ts förslag, kan icke vara

förestavat av nödvändigheten att förebygga missbruk. Andra, mindre

genomgripande åtgärder böra härför kunna vara tillräckliga.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 käft. (Nr 28.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Ersättnings
frågan.

Sammanfatt
ning.

106 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Ett avgörande skäl för att ej nu inrymma bestämmelser rörande

försäljning av Öl i en förordning angående försäljning av spritdrycker

och vin i enlighet med de principer, på vilka såväl utskottets som Kungl.

Maj:ts förslag äro grundade, ligger ock däri, att den mycket svårare

frågan om beredande av ersättning till maltdryckstillverkarne m. fl. för

förlust på grund av restriktioner i Öl försäljningen icke nu föreligger.

En ingående och allsidig utredning i ersättningsfrågan är en nödvändig

förutsättning för en lagstiftning i restriktiv riktning rörande försäljning

av maltdrycker, vadan ersättningsfrågan bör ordnas på samma gång som

den restriktiva lagstiftningen vidtager.

Då vi sålunda av intresse för nykterhetsfrågans lösning vilja i

stort sett tillstyrka de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna, hava vi

dock, på grund av vad ovan sagts, ansett lagbestämmelserna angående

försäljning av Öl böra avsöndras från lagstiftningen angående försäljning

av spritdrycker och vin.

Om man emellertid, vad den sistnämnda lagstiftningen angår, ansluter

sig till Kungl. Maj:ts proposition, bör dock detta förslag i vissa

avseenden undergå modifikationer, för att ej framkalla större avsteg

från nu rådande förhållanden än som av omständigheterna erfordras.

De ändringar, som vi sålunda ansett påkallade i Kungl. Maj:ts förslag,

äro i huvudsak följande.

I § 1 har definitionen av vin ändrats till »alla ej av malt tillagade

drycker, som ej äro hänförliga till spritdrycker, och vilka hålla mer än

3.75 volymprocent alkohol». För enkelhetens skull torde i förordningen

spritdrycker och vin kunna gemensamt benämnas alkoholhaltiga drycker.

Åt landsting har inrymts befogenhet att yttra sig över systembolags

revisionsberättelse, på sätt även utskottet föreslagit.

Bestämmelserna rörande tillfälliga utskänkningsrättigheter i det

kungl. förslaget §§ 22—26 hava omarbetats i anslutning till nu gällande

bestämmelser i förordningen angående försäljning av brännvin § 16

samt i förordningen angående försäljning av vin och Öl §§ 8—10.

Bestämmelsen i 32 § 1 mom. 3 stycket om bolags skyldighet att

tillhandahålla sådana varusorter av spritdrycker, som inom riket förekomma

i handeln, har utvidgats till att omfatta jämväl vin, detta i

närmare överensstämmelse med nykterhetskommitténs förslag.

I enlighet med det yrkande, som framställts i den av herr Dahl

väckta motionen nr 102, har såsom § 74 i förordningen intagits ett

stadgande om rätt att i allmänhet påtala åtgärd, vidtagen av försälj
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 28. 107

ningsbolag. På grund av inskjutandet av detta stadgande hava paragraferna

i VIII kapitlet erhållit ändrad numrering.

Då såsom ovan sagts, enligt vår mening, nytt förslag rörande

försäljning av maltdrycker bör utarbetas, anse vi de i den kungl.

propositionen intagna förslagen till förordning angående försäljning av

svagt alkoholhaltiga samt tillagade alkoholfria drycker, ävensom till

vissa ändringar i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker för närvarande icke böra föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till vad som föreslagits i fråga om minimialkoholgränsen

för vin bör erforderlig jämkning ske i förslaget om ändring

av 7 § i näringsfrihetsförordningen.

Förslaget om ändring i brännvinstillverkningsförordningen har av

oss upptagits i den form, utskottet åt detsamma givit.

På grund av vad sålunda anförts hava vi ansett, att utskottet bort

hemställa, att riksdagen måtte besluta:

l:o) att i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 242 samt i ämnet väckta motioner antaga härvid

fogade förslag till

dels förordning angående försäljning av spritdrycker

och vin (bil. A);

dels förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen

den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

(bil. B);

dels och förordning om ändrad lydelse av 1 och

4 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin (bil. C);

2:o) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville efter verkställd ytterligare utredning

för riksdagen framlägga förslag till dels förordning

angående försäljning av maltdrycker dels ock bestämmelser

angående beredande av full ersättning ej mindre

åt tillverkare av maltdrycker på grund av förlust, som

för dem uppkommer genom antagande av en dylik

förordning, än även åt övriga personer, vilkas utkomstmöjligheter

genom en sådan lagstiftning komma

att inskränkas;

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3:o) att godkänna vad Kungl. Maj:t i proposition

nr 258 föreslagit med undantag för vad propositionen

innehåller i fråga om utskänkning av maltdrycker,

samt således, under förutsättning av antagandet av

ovan angivna förordning om försäljning av spritdrycker

och vin,

dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri,

vilken på grund av bestämmelserna i 10 § av förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

vid tiden för ikraftträdandet av förordningen

angående försäljning av alkoholhaltiga drycker är

berättigad att utskänka brännvin, må för rättighetens

upphörande från och med år 1921 av staten utgivas

ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande

fastställes efter de grunder, vilka

finnas angivna i kungörelsen den 12 juli 1907 angående

ersättning till gästgivare, som avstå från dem jämlikt

förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,

ävensom att änka efter manlig ersättningstagare må,

därest äktenskapet blivit ingånget före den 1 maj 1907,

efter mannens frånfälle under sin återstående livstid äga

att uppbära den ersättning, vartill mannen, om han

levat, varit berättigad,

samt bestämma, att gästgiveriägare, om han vill

komma i åtnjutande av ifrågavarande ersättning, skall

därom före den 1 september 1920 till Konungens

befallningshavande i det län, varest gästgiveriet är

beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han

1 egenskap av gästgivare fortfarande är till utskänkning

berättigad;

dels medgiva, att till den, vilken på grund av

2 mom. i övergångsstadgandena uti förordningen den

9 juni 1905 angående försäljning av vin och Öl vid

tiden för ikraftträdandet av förordningen angående försäljning

av spritdrycker och vin är berättigad att utskänka

vin, må för rättighetens upphörande utgivas

ersättning en gång för alla med belopp, som bestämmes

av Kungl. Maj:t, dock att sådan ersättning i intet fall

må beviljas till högre belopp, än vad som skäligen

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

kan antagas motsvara sammanlagt den behållna inkomsten

av vinutskänkningsrörelsen för åren 1915—

1919,

samt att bestämma, att den, som vill komma i

åtnjutande av nu nämnd ersättning, därom skall före

den 1 september 1920 till Konungens befallningshavande

ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid

såväl styrka, att han fortfarande är till utskänkning

berättigad, som ock förebringa den utredning, han för

ersättningens bestämmande vill åberopa;

dels ock medgiva, att erforderliga medel för

gäldande av ersättningsbelopp, som enligt ovan angivna

grunder skola utbetalas, må utgå ur statsverkets fond

av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad ersättning

av Konungens befallningshavande må utbetalas

kvartalsvis vid början av varje kvartal från och med

ingången av år 1921;

4:o) samt att de i förevarande frågor väckta

motioner, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad under punkterna l:o) och 2:o) här ovan

hemställts, icke till någon riksdagens åtgärd föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bil. A.

Förslag

till

förordning angående försäljning av spritdrycker och vin.

I kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och andra drycker, som hålla mer

än 25 volymprocent alkohol, ävensom sprit samt, oberoende av alkoholhalten,

punsch och likör; och

med vin: alla ej av malt tillagade drycker, som ej äro hänförliga

till spritdrycker och vilka hålla mer än 3.7 5 volymprocent alkohol.

Spritdrycker och vin kallas i denna förordning med en gemensam

benämning alkoholhaltiga drycker.

2 §•

Försäljning av alkoholhaltiga drycker delas i partihandel och

detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare

i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning

eller försändning på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring

på stället).

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres

på utminuteringsstället. Vid utskänkning må cj tillåtas, att något av

det sålda från utskänkningsstället medföres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Ill

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till

utminutering av vin och Öl samt med rätt till utskänkning av spritdrycker

rättighet till utskänkning av vin och Öl.

3 §•

1. Tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker enligt

denna förordning må ej meddelas annan person än den, som äger god

frejd, råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet

samt prövas i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.

2. Sådant tillstånd må ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,

som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut

angående tillverkning eller försäljning av alkoholhaltiga drycker eller

däröver utöva tillsyn, ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt

eller i allmän tjänst anställd lärare.

3. Den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel med

alkoholhaltiga drycker, må ej tilldelas rättighet till detaljhandel med

sådana drycker.

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker

meddelas den, som utövar tillverkning av maltdrycker.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna

§, må ej heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i

denna förordning sägs, dock att ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman,

kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare må vara styrelseledamot

i sådant bolag.

4 §•

Detaljhandel med alkoholhaltiga drycker må icke vara förenad

med annan handel, till vars drivande särskild anmälan fordras, dock

att utskänkning av vin under de i denna förordning stadgade villkor

må äga rum i samband med konditorirörelse.

Vid utminutering må ock andra drycker än alkoholhaltiga försäljas

till avhämtning eller försändas på rekvisition och vid utskänkning

tillhandahållas till förtäring på stället.

5 §•

Alkoholhaltiga drycker må ej utminuteras i mindre myckenhet

än 8/io liter. „ „

6 8-

Alkoholhaltiga drycker, som äro försatta med sackarin. få ej

hållas till salu.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

7 §.

1. Ej må någon vid personligt besök eller genom ombud hos

annan än innehavare av rätt att försälja spritdrycker till salu utbjuda

sådana drycker eller därå upptaga beställningar.

2. Ej må någon eljest, för egen eller annans vinning, vid personligt

besök eller genom ombud söka förmå annan att å utminuteringsställe

inköpa spritdrycker.

3. Ej må någon yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå

annan med anskaffande av spritdrycker.

4. Innehavare av rätt till försäljning av spritdrycker må ej å

annan ort än den, där han utövar sin försäljningsrättighet, till annan

än dylik innehavare mot efterkrav för köpeskillingen utlämna spritdrycker.

8 §•

1. Den, som äger rätt till försäljning av alkoholhaltiga drycker,

må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom försäljning

avhända sig sådana drycker till annan, dock att det icke

skall vara innehavare av rätt till utskänkning betaget att tillfälligtvis

å försäljningsstället utöva gästfrihet.

2. Den, som ej äger rätt till försäljning av alkoholhaltiga drycker,

må ej genom byteshandel avhända sig sådana eller eljest använda dem

som betalningsmedel.

9 §•

Därest vid något tillfälle alkoholhaltiga drycker vid detaljhandel

utborgats till myckenhet, för vilken försäljningspriset understiger 50

kronor, må betalning för dryckerna eller för kärl och emballage, vari

de förvaras, ej kunna utsökas. Yad sålunda stadgas äger dock ej

tillämpning vid försäljning av vin åt spisande gäster vid måltid.

10 §.

I avseende å försäljning av alkoholhaltiga drycker för vetenskapligt,

medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för

apoteksbehov gäller vad Konungen därom förordnat.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

113

11 §• *

Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för

försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Angående villkoren för försäljning av denaturerat brännvin meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

II kap.

Om partihandel med alkoholhaltiga drycker.

12 §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka alkoholhaltiga drycker

eller bedriver rening av brännvin, ävensom den, som enligt 13 § erhållit

tillstånd till partihandel, äga försälja det slags alkoholhaltiga drycker,

som tillverkas eller renas eller vilka tillståndet avser, dock inom riket

endast till annan innehavare av dylik rättighet samt till den, som äger

rätt till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, i och för deras rörelse.

2. Bolag, som enligt vad i denna förordning sägs äger rätt till

detaljhandel, må ock till annan innehavare av dylik rättighet i och

för dennes rörelse försälja alkoholhaltiga drycker.

*

13 §.

Där tillstånd till partihandel erfordras, meddelas sådant av kontrollstyrelsen.

Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift å den

kommun, där handeln skall utövas, samt vara åtföljd av intyg, utvisande

sökandens behörighet att idka rörelsen.

14 §.

Partihandlare, varom i 12 § 1 mom. sägs, vare skyldig hålla sina

handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för av konBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Nr 28.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

trollstyrelsen särskilt förordnat ombud och har att vid rörelsens utövande

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen för

tillsyn å rörelsen kan meddela.

15 §.

Bolag, som driver utminutering, må överenskomma med den,

som äger rätt till partihandel med vin, att sådana från bolaget inköpta

drycker må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för

sådant fall meddelade föreskrifter, av partihandlaren försändas direkt till

köpare.

16 §.

1. Avlider den, som efter tillstånd enligt 13 § utövar partihandel

med alkoholhaltiga drycker, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas,

till dess två år förflutit efter dödsfallet.

2. Försättes någon, som i 1 mom. avses, i konkurs, må rörelsen

för konkursboets räkning fortsättas, dock ej längre än till dess tre

månader förflutit efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.

3. I fall, som i denna § avses, åligger det dock stärbhuset eller

konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad

efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan

hos kontrollstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som

antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom

föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara

därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden

för anmälningsskyldigheten gick till ända eller kontrollstyrelsens beslut

i frågan delgivits den anmälningsskyldige.

17 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos

eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga

alkoholhaltiga drycker må för visst fall utan hinder av de i denna

förordning givna föreskrifter försäljas till partihandlare, varom i 12 §

1 mom. sägs, eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel med alkoholhaltiga

drycker.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Kr 28.

115

III kap.

Om rättigheter till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker.

18 §.

1. Detaljhandel med alkoholhaltiga drycker inom en kommun

må med de undantag, som i 19 samt 21—28 §§ omförmälas, idkas

endast av särskilt, inom kommunen uteslutande för sådan detaljhandel

bildat bolag och icke mellan flera bolag fördelas.

2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens

befallningshavande för ett eller flera, högst tre, kalenderår. Ansökan

om erhållande av rättighet skall före mars månads utgång året innan

försäljningen är avsedd att taga sin början av bolag skriftligen

göras hos Konungens befallningshavande med bifogande av intyg om

delägarnes behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt redogörelse

för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse

skall innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag

av alkoholhaltiga drycker försäljningen skall avse, om antal försäljningsställen,

dels för utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker

och vin, om grunderna för försäljningsställenas förläggning, om i

vilken omfattning utskänkningen är avsedd att äga rum annorledes än

vid måltid åt spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar

å annan, på sätt i 27 § 2 mom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden,

i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat

och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa utlåtanden böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning

den sökta rätten till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift

å det antal försäljningsställen, som bör få anordnas, dels för utminutering

och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom

förslag till de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning

och rörelsens bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar

inkommit från flera bolag, skall, om upplåtande av rätt till

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Bevillning sutskottets betänkande Nr 28.

detaljhandel tillstyrkes, visst bolag förordas till erhållande av den

sökta rättigheten.

4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens

befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där ansökning

ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla

olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra yttrande

från stadsfullmäktige eller kommunalstämma i sådan kommun.

5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma

inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga

rum, må densamma ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande

upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej

sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.

Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen

föreskriva de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning

och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller

kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas

stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna

anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.

6. Konungens befallningshavandes beslut i ämnet skall kungöras

i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för staden

vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande av besvär över beslutet

från dagen för kungörandet.

19 §•

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 18 § ej meddelats,

må rättighet till utskänkning av alkoholhaltiga drycker kunna tilldelas

inom annan kommun bildat bolag. Sådan rättighet må dock utövas

endast om bolaget erhåller rätt till detaljhandel inom den kommun,

där bolaget är bildat, och så länge sistnämnda rättighet är gällande.

Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom

den i 18 § omförmälda tid innan försäljningen är avsedd att taga sin

början, och skall beträffande rättighetens upplåtande jämväl i övrigt

lända till efterrättelse vad i 18 § stadgas.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

117

20 §.

1. Bolag, som i 18 och 19 §§ omförmäles, må icke avse att

bereda vare sig delägarne vinning utöver årlig ränta med högst fem

procent å de av delägarne tillskjutna kontanta medel eller kommun

någon ekonomisk fördel.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende

av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för

samt alkoholstyrka hos alkoholhaltiga drycker ävensom angående räkenskapers

förande och i övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest

i de i denna förordning särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet

härutinnan, utöver vad denna förordning innehåller, meddelas av

Konungen.

3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljpris

å en och samma varusort av alkoholhaltiga drycker, oavsett om

större eller mindre myckenhet försäljes.

4. Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, inköpa

fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga annan mera omfattande

förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller

rörelsens behöriga utövande.

Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, förhyra andra

lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget

självt utövar, eller utan sådant samtycke ingå affärsavtal för längre

tid än bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal må ingås till

fardag, som infaller under året näst efter utgången av nämnda tid.

Bolag må ej heller ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller

delägare i bolaget, eller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till

de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen av

alkoholhaltiga drycker eller utgå med viss del av vinsten.

5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone

sex böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolagets styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av

delägarne i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige och å landet

av kommunalstämman, en av Konungens befallningshavande och en av

landstinget, dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsbo!!-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bevillnivgsutskottets betänkande Nr 28.

mäktige utse jämväl den ledamot, som eljest skulle av landstinget väljas.

På enahanda sätt utses jämväl fem suppleanter. Därest å landet eller

i stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget

icke är samlat, må ordföranden i landstinget å dess vägnar äga att

utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot blivit av näst

sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot i styrelsen.

Av Konungens befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige eller

kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i bolaget.

6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje

år i mars eller april månad å tid, som av Konungens befallningshavande

bestämmes, verkställas för näst föregående år av tre revisorer, av vilka

en utses, i stad av stadsfullmäktige och å landet av kommunalstämman,

en av landstinget samt en av Konungens befallningshavande. I stad,

som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den revisor,

som eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl

tre suppleanter. Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse

två personer att å deras vägnar deltaga i inventering av bolagets tillgångar

vid löpande årets slut. över revisionen avgiva revisorerna

berättelse, vilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning

och förvaltning samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna,

skall innehålla till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet. Av revisionsberättelsen,

vid vilkens avfattande de föreskrifter skola iakttagas, som

meddelas av kontrollstyrelsen, skola, sedan bolagets styrelse lämnats

tillfälle att förklara sig över i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar,

revisorerna före maj månads utgång översända exemplar till

Konungens befallningshavande, landstinget, stadsfullmäktige eller kommunalstämman

samt kontrollstyrelsen. Bolagets styrelse må även till

nämnda myndigheter insända sin förklaring.

Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när

som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person,

som nämnda styrelse förordnat.

7. Styrelseledamöter samt revisorer och deras här ovan nämnda

ombud äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt grunder, som av

kontrollstyrelsen bestämmas.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan

landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman

avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen

avgivas före september månads utgång.

Erfordras åtgärd i följd av vägrad ansvarsfrihet eller giver revi
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

sionsberättelsen eljest därtill anledning, äger kontrollstyrelsen meddela

erforderliga föreskrifter eller vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.

9. Bolag åligger att inom mars månads utgång efter varje

kalenderårs slut å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta hela

den nettovinst, som uppkommit av all den rörelse bolaget idkat. Då

bolag upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, på

enahanda sätt förfaras med det överskott av bolagets tillgångar, som

kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de av

delägarne tillskjutna medel återbetalats. Omförmälda nettovinst och

överskott tillfalla statsverket.

21 §.

1. Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka

vin må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel

med alkoholhaltiga drycker, av Konungens befallningshavande

meddelas att gälla tillsvidare för ett eller flera, högst tre, kalenderår.

2. Ansökning om rättighet, som i 1 mom. sägs, skall före utgången

av augusti månad året innan utskänkningen är avsedd att taga

sin början skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med

uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande

av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

efter augusti månads utgång inhämta utlåtanden, i

Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och

stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa utlåtanden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande

jämte förslag till de inskränkningar i avseende å försäljningens bedrivande,

som anses nödiga.

4. Har ansökningen blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige

samt å landet av kommunalstämma, må densamma av Konungens

befallningshavande ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande

upplåtande av rättighet, skola vid upplåtelsen föreskrivas de inskränkningar

i avseende å rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige

eller kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar

icke finnas stå i strid med allmän lag eller författning eller

uppenbarligen ej kunna anses ägnade att främja det med desamma

avsedda syftet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

22 §.

Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, där särskild läkare

finnes anställd, må på därom gjord ansökning Konungens befallningshavande,

sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma lämnats tillfälle

att yttra sig, kunna meddela rättighet till utskänkning av

alkoholhaltiga drycker för kortare tid än år, dock att vid sådan

utskänkning egentligt brännvin må tillhandahållas endast vid måltider

åt spisande gäster.

23 §.

Rättighet till utskänkning av alkoholhaltiga drycker å passagerarefartyg

må på ansökning kunna tillsvidare för högst ett år av Konungens

befallningshavande i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas

person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse. Sådan

utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget, och

må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske till

besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga

måltid.

24 §.

Tillstånd att tills vidare för viss tid, högst ett år, inom område

för station vid statens järnvägar ävensom vid enskild, till persontrafik

upplåten järnväg utskänka vin må på framställning av järnvägens

styrelse kunna av Konungens befallningshavande i det län, varest

styrelsen har sitt säte, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma

blivit hörda, meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.

Ävenledes må på av järnvägens styrelse gjord framställning tillstånd

till utskänkning av vin å sådan järnvägs tåg meddelas av

Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen har sitt säte.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottels betänkande Nr 28.

121

25 §.

Klubb eller annan förening må, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma

lämnats tillfälle att yttra sig, kunna av Konungens befallningshavande

tilfdelas rätt under högst ett år i sänder att utskänka

alkoholhaltiga drycker åt sina medlemmar eller inbjudna gäster.

26 §.

Där i annat fall än förut i 22, 23, 24 och 25 §§ är sagt, utskänkning

av alkoholhaltiga drycker för någon del av året tillfälligtvis

kan vara av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning

Konungens befallningshavande kunna för kortare tid än ett

år eller för visst tillfälle meddela rättighet till dylik utskänkning.

27 §.

1. Bolag må ej till annan överlåta rättighet till utminutering.

2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning.

Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Konungens befallningshavande,

efter prövning av villkoren för densamma, giver tillstånd

till den överlåtna rättighetens utövning.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för

den, till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa

alla för rörelsen erforderliga spritdrycker.

3. Överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21—26

§§, vare förbjuden.

28 §.

Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21—26

§§ innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i konkurs,

må rörelsen för stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas, dock

icke längre än till dess tre månader förflutit efter dödsfallet eller efter

det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits. Det åligger dock stärbhuset

eller konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en

månad efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits gorå

anmälan hos Konungens befallningshavande med uppgift därvid tillika

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 höft. (Nr 28.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

å den person, som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej

anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne

icke vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigheten hava upphört den

dag, tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i

frågan delgivitB den anmälningsskyldige.

29 §.

Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av tillstånd

till detaljhandel eller sedermera under rörelsens utövande stadga

de inskränkningar i avseende å densamma, som kunna anses erforderliga.

30 §.

1. Då försäljningsrättighet beviljas, skall Konungens befallningshavande

utfärda tillståndsbevis med angivande däri av det lagrum,

varå tillståndet grundar sig, varest eller efter vilka grunder försäljningsställe

skall förläggas ävensom för vilken tid rättigheten må begagnas;

skolande i tillståndsbeviset jämväl utsättas de föreskrifter i avseende å

rörelsens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

2. Avskrift av tillståndsbevis skall Konungens befallningshavande

tillställa kontrollstyrelsen ävensom i andra fall än som avses i 23 § och

24 § andra stycket magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen

i orten. Yad i detta mom. är sagt om magistratens underrättande

äger ej tillämpning i Stockholm.

3. Om beslut, varom i 28 § förmäles, skall Konungens befallningshavande

lämna underrättelse till dem, som enligt 2 mom. skola

erhålla meddelande om beviljat tillstånd.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

123

IY kap.

Närmare föreskrifter angående detaljhandel med alkoholhaltiga drycker.

31 §.

All försäljning av alkoholhaltiga drycker skall ordnas så, att

därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt och att syftet med

de i denna förordning givna stadganden sålunda i största möjliga

utsträckning vinnes.

För sådant ändamål skall iakttagas, att alkoholhaltiga drycker

ej försäljas eller från försäljningsställe utlämnas till den, om vilken

skälig anledning förefinnes till antagande, att han skall missbruka

sådana eller med varans anskaffande tillhandagå någon, som gjort sig

känd för sådant missbruk.

Alkoholhaltiga drycker må ej utlämnas, vid utminutering till den,

som ej fyllt 21 år, och vid utskänkning till den, som ej fyllt 18 år.

Ej heller må alkoholhaltiga drycker från försäljningsställe utlämnas

till någon, som synbarligen är berörd av starka drycker, eller

sådan person å utskänkningsställe tillåtas att förtära alkoholhaltiga

drycker.

32 §.

1. Vad angår utminutering av spritdrycker skall bolag, i det

i 31 § angivna syfte, med iakttagande av de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen

kan utfärda, anordna verksam kontroll till vilka personer

och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum, och må

härvid fastställas viss myckenhet, utöver vilken under angiven tid utminutering

till köpare eller vissa sådana ej må ske.

Det åligger kontrollstyrelsen att för utminutering av spritdrycker

indela riket i kontrollområden ävensom att i denna indelning vidtaga

de jämkningar, som med anledning därav, att inom viss kommun rättighet

till utminutering av spritdrycker upphör eller upplåtes, eller av

andra orsaker betingas. Utom det område, vilket anvisats varje bolag,

äger bolaget icke försända spritdrycker till annan än den, som innehar

rätt till detaljhandel med sådana.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering

kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet

nedsatts, söka till skäligt pris anskaffa sådana varusorter av alkoholhaltiga

drycker, som inom riket förekomma i handeln.

2. Skulle vid utminutering av vin visa sig, att sådan dryck

genom sin prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller av annan

sådan anledning uppenbarligen är ägnad att för allmänheten såsom

berusningsmedel ersätta spritdrycker, skall i fråga om utminutering

av sådan dryck gälla vad i 1 mom. första stycket stadgas angående

utminutering av spritdrycker, och har kontrollstyrelsen i fall av behov

att därom meddela föreskrift.

3. Yägrar bolag obehörigen att till någon utminutera alkoholhaltiga

drycker, må på hans framställning kontrollstyrelsen därutinnan

meddela rättelse. Över kontrollstyrelsens beslut må klagan icke föras.

33

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

34 §.

Försäljning må ej ske annorstädes än i lokal eller å plats, som

blivit för försäljningens bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles

i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer,

utsedda en av nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm

av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet

av kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest försäljningsställe

godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla

beskrivning å den besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktningen utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i denna § är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas

att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktning gäldas av tillståndshavaren med belopp,

som bestämmes av Konungens befallningshavande.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2S.

125

35 §.

1. Om tillstånd meddelats till försäljning å angivet försäljningsställe,

må ombyte av sådant ej ske, med mindre den myndighet, som

meddelat tillståndet, därtill giver sitt bifall; skolande dessförinnan tillfälle

att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit

hörda över ansökningen om ifrågavarande försäljningsrättighet.

2. Om beslut enligt 1 mom. meddele Konungens befallningshavande

underrättelse till dem, som enligt 30 § 2 mom. skola erhålla

meddelande om beviljat tillstånd.

36 §.

1. Inom eller omedelbart invid kasernområde, läger eller annat

område, som blivit för krigsmaktens behov upplåtet, vare detaljhandel

med alkoholhaltiga drycker förbjuden.

2. Å dag, då ting, marknad, torgdag, uppbördsstämma eller inskrivningsförrättning

hålles, vare å landet detaljhandel med alkoholhaltiga

drycker förbjuden på eller inom 0.5 mil från förrättningsstället.

3. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik

föreställning eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande

utföres instrumentalmusik, varje annan föreställning, till vilken allmänheten

har tillträde, eller vid offentlig danstillställning må utskänkning

av alkoholhaltiga drycker icke ske i lokal eller å plats, därifrån är

utsikt till skådebanan eller till annan plats, där föreställningen eller

danstillställningen äger rum; dock må Konungens befallningshavande för

särskilt tillfälle medgiva undantag från det sålunda meddelade förbud.

37 §.

1. Utminutering av alkoholhaltiga drycker må äga rum endast

söckendagar under högst åtta timmar, dock ej före klockan 9 förmiddagen

eller efter klockan 6 eftermiddagen.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan

12 middagen samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen;

och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan 10

eftermiddagen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Be vulning sutskottets betänkande Nr 28.

Utskänkning av alkoholhaltiga drycker, som äger rum å sön- och

helgdagar eller å andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare

tillåten endast vid måltid åt spisande gäster.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.

3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att

tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan 10

eftermiddagen eller att utskänkning av alkoholhaltiga drycker annorledes

än vid måltid åt spisande gäster äger rum under sön- och helgdagar

med början efter klockan 3 eftermiddagen, äger Konungens befallningshavande

efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på

landet av kommunalstämma samt efter magistrats eller kommunalnämnds

hörande därom förordna.

38 §.

1. Å tider, då handel med alkoholhaltiga drycker enligt nästföregående

§ ej är tillåten, vare allt utlämnande av sådana drycker

från försäljningsställe förbjudet.

2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta

alkoholhaltiga drycker å utskänkningsställe förtäras.

39 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller vin och maltdrycker,

vare det förbjudet att låta spritdrycker å utskänkningsstället

förtäras ävensom att hava spritdrycker förvarade å utskänkningsstället

eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

40 §.

1. Vid utskänkning av alkoholhaltiga drycker skall lagad mat

alltid vara att tillgå, dock att vad sålunda stadgas ej äger tillämpning

vid utskänkning av vin i samband med servering av konditorivaror.

2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt hållas

för varje gäst lätt tillgängligt.

3. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där

han förtärt alkoholhaltiga drycker, eller lämnas utan vård.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

127

41 §.

1. Under det detaljhandel med alkoholhaltiga drycker pågår, får

dörren till försäljningsrummet ej vara låst.

2. Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning

och bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 30 § 1 mom.

utfärdats för rörelsens innehavare, ävensom prislista å de alkoholhaltiga

drycker, som å stället tillhandahållas, vara för köpare tillgängliga.

Därjämte skall å försäljningsställe finnas för samtliga gäster

synligt anslag, som tydligt angiver, å vilka tider därstädes försäljning

av alkoholhaltiga drycker får äga rum.

42 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än alkoholhaltiga

drycker ävensom i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel

och auktioner, vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig

handel med andra varor än alkoholhaltiga drycker vare utdelning

av sådana drycker även utan betalning förbjuden.

43 §.

Vad i 37 § stadgas äger ej tillämpning å utskänkning, som avses

i 23, 24, 25 och 26 §§.

V kap.

Om tillsyn ä detaljhandel med alkoholhaltiga drycker och övervakande

av nykterhetstillståndet.

44 §.

Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet

inom kommunen.

Nämnden åligger därvid särskilt

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

att genom upplysningar och råd till försäljare söka förebygga

missbruk av alkoholhaltiga drycker;

att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i

stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma till nämnden

remitteras; samt

att till stadsfullmäktige eller kommunalstämman göra framställning

om vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder och avgiva årlig

berättelse angående sin verksamhet och över nykterhetstillståndet inom

kommunen.

45 §.

Det åligger Konungens befallningshavande att övervaka iakttagandet

av vad i denna förordning är stadgat.

Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å

landet skola tillse, att å ställe, där detaljhandel med alkoholhaltiga

drycker idkas, ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade

föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan

för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens

befallningshavande förordna lämplig polisman att fullgöra vad enligt

denna förordning åligger kronobetjänt.

46 §.

Innehavare av rättighet till detaljhandel eller i hans frånvaro

den, som försäljningen ombesörjer, vare skyldiga att efter anfordran

lämna dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden

av denna förordning, tillträde till de försäljningsställen, vilka deras

tjänsteåligganden avse.

47 §.

Tredskas bolag att fullgöra de i denna förordning för bolag meddelade

föreskrifter eller de föreskrifter, som kontrollstyrelsen kan hava

för bolaget utfärdat, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna

förelägga bolagets styrelseledamöter vite eller förbjuda

bolaget att efter utsatt skälig tid fortsätta med försäljningen, om ej de

åsidosatta föreskrifterna iakttagas, eller återkalla bolagets rättighet till

detaljhandel att upphöra med löpande kalenderårs utgång.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

129

48 §.

Tillstånd, som meddelats enligt 21—26 §§, må av Konungens

befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande

finner skäl därtill.

Över beslut, varigenom tillstånd sålunda återkallats, må klagan

ej föras.

49 §•

Vid arbetsinställelse, vapenövningsmöte eller auktion eller i andra

fall än då stadgandet i 36 § 2 mom. äger tillämpning, vid annan till

större folksamling ledande förrättning, ävensom då eljest skäligen kan

befaras, att öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oordningar,

eller då försäljning visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande

ävensom i stad polismyndighet samt å landet kronobetjänt

och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest

tillåten detaljhandel med alkoholhaltiga drycker eller för sådant tillfälle

föreskriva de inskränkningar i samma handel, som kunna finnas

nödiga.

50 §.

Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning

erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest

dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd

erinran från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd

å landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden

förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom

gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest

går åter, senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens

befallningshavande, som,* därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel

sägs, ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet

eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet

att meddela förbud, varom där förmäles.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

51 §.

Därest av försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av

från bolag överlåten rättighet, vid upprepade tillfällen oordningar föranledas

eller å försäljningsställe, där sådan rörelse utövas, osedlighet

bedrives, må Konungens befalliiingshavande, på anmälan av i stad

polismyndighet eller stadsfullmäktige och på landet kronobetjänt eller

kommunens eller angränsande kommuns kommunalnämnd eller kommunalstämma,

äga att indraga rättighet till sådan försäljning eller

ock därifrån skilja innehavaren.

52 §.

Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning,

varom ovan sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro

den, som besörjer försäljningen. Därest försäljningen grundar sig

på särskilt tillstånd, skall underrättelse om återkallelse och förbud

lämnas dem, som enligt 30 § 2 mom. skola erhålla meddelande om

beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud ej skall meddelas

kontrollstyrelsen.

Yl kap.

Om införsel av spritdrycker från utrikes ort.

53 §.

1. Spritdrycker, vilka från utlandet införas av annan än den, som

enligt denna förordning äger rätt att försälja sådana drycker, må ej

från tullverket utlämnas, utan att han med intyg av vederbörande

bolag styrker, att hinder mot utminutering till honom jämlikt 31 §

2 och 3 styckena ej förefinnes.

Vägrar bolag obehörigen att utfärda sådant intyg, vare lag som

i 32 § 3 mom. stadgas. •

2. Angående införsel av spritdrycker till riket för vetenskapligt,

medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3. Ifråga om rätt för resande att till riket medföra spritdrycker

gäller vad tullförfattningarna därom innehålla.

4. Utan iakttagande av vad i 1 mom. stadgats må spritdrycker

till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta

tullfrihet för från utlandet införda varor.

5. Med från utlandet införda spritdrycker, som på grund av

stadgandet i denna § ej må från tullverket utlämnas, skall förfaras på

sätt Konungen förordnar.

VII kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

54 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar alkoholhaltiga drycker, straffes för olovlig försäljning

med böter från och med trettio till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning

av alkoholhaltiga drycker eller bedriver någon olovlig försäljning

i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och

med femtio till och med två tusen kronor eller med fängelse i högst

ett år.

3. I fall, som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med

därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda

alkoholhaltiga drycker tillika med kärl och emballage, vari de förvaras,

underkastade beslag och förbrutna.

4. Yad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om

någon, som ej äger rätt till försäljning av alkoholhaltiga drycker,

genom byteshandel avhänder sig sådana eller eljest använder dem som

betalningsmedel.

55 §.

Tillhandagår någon mot föreskriften i 7 § 3 mom. med anskaffande

av spritdrycker, dömes till böter från och med tio till och

med ett hundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

yrkesmässigt eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan

förbrytelse, vare straffet böter från och med femtio till och med fem

hundra kronor eller fängelse i högst sex månader.

56 §.

Överskrider den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel

med alkoholhaltiga drycker, honom enligt samma mom. tillkommande

försäljningsrättighet, straffes med böter från och med trettio

till och med fem tusen kronor. Äro omständigheterna försvårande

eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan förbrytelse,

må ock dömas till fängelse.

57 §.

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med alkoholhaltiga

drycker, sådana drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering, med olovlig

utskänkning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med alkoholhaltiga drycker å annat

ställe än därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd

till försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 54 § 1 och 2 mom. sägs.

2. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försälj- .

ningsrätten avser, skall ifråga om sådana drycker tillämpas även vad

i 54 § 3 mom. finnes stadgat.

58 §.

Förbrytelse mot 6, 39, 40 eller 41 § straffes med böter från och

med tio till och med ett hundra kronor.

59 §.

Bryter den, som handhar tillåten försäljning av alkoholhaltiga

drycker, i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna

förordning är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande

myndighet i enlighet med denna förordning kan hava meddelat,

straffes med böter från och med tio till och med ett tusen kronor.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-

133

60 §.

Dömes enskild person, som enligt denna förordning erhållit tillstånd

till försäljning av alkoholhaltiga drycker, till ansvar efter 56, 57 eller

59 §, och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse, varom

sägs i någon av dessa §§, skall han tillika förklaras sin rätt till försäljning

förlustig.

Lag samma vare, om enskild person, som erhållit tillstånd till

försäljning av endast vin eller vin och maltdrycker, dömes till ansvar

för olovlig försäljning av spritdrycker.

61 §.

Bryter någon, som ej handhar försäljning enligt denna förordning,

mot 7 § 1 eller 2 mom. eller förbryter sig någon mot stadgandet i

42 §, straffes som i 59 § sägs.

62 §.

Försäljer någon till dryck ej hänförlig alkoholhaltig vätska och

sker försäljningen under omständigheter, vilka kunna giva säljaren

skalig anledning antåga, att vätskan är avsedd att användas som

dryck, straffes som i 54 § 1 och 2 mom. sägs, och vare å försäljningsstället

med därtill hörande lägenheter befintlig vara, varav försäljning

skett, tillika med kärl och emballage underkastad beslag och

förbruten.

63 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å sådan

försäljning av alkoholhaltiga drycker, som bedrives av partihandlare,

varom i 12 § 1 mom. sägs, vare förbjudet att, där det ej kan anses

påkallat av tjänstens intresse, yppa sådan försäljares affärsförhållanden.

Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om de

affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han ej innehaft dylik

befattning, straffes med böter från och med trettio till och med ett

tusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig

av sin kännedom till egen eller annans fördel, må dömas till fängelse.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

64 §.

Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,

själv beträdas med olovlig försäljning av alkoholhaltiga drycker,

vare det ansett som försvårande omständighet, och vare han därjämte

förlustig tjänsten.

65 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro

stadgade för sådan förbrytelse; dock må sammanlagda fängelsestraffet

icke överstiga två år.

66 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås

mot denna förordning av hans hustru, husfolk eller i hans arbete

antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av honom själv.

67 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,

vilka särskilt antagits att vaka över förordningens efterlevnad, åligger

att åtala förbrytelser mot densamma.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa

åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot

varandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter

kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller

tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan än den, som är nämnd i 1 mom.,

give han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må

kunna övervara målets utförande.

68 §.

1. Rättighet att verkställa beslag tillkommer de i 67 § 1 mom.

omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

2. Alkoholhaltiga drycker, som jämlikt denna förordning förklarats

förbrutna, skola behandlas på sätt Konungen förordnar.

69 §.

Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

70 §.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt av medel,

vilka inflyta vid försäljning av alkoholhaltiga drycker, som enligt

denna förordning anses förbrutna, tillfalla två tredjedelar åklagaren

och en tredjedel den kommuns fattigkassa, där den åtalade förbrytelsen

är begången. Finnes särskild angivare, äger han taga hälften av

åklagarens andel.

71 §.

Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning

av alkoholhaltiga drycker endast på den grund, att han därvid tillhandlat

sig eller förtärt sådana drycker.

72 §.

Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas och avdömas vid

allmän domstol, dock att i stad, där poliskammare finnes, åtal för

sådana förbrytelser skola behandlas i hittills vanlig ordning.

73 §.

Yad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga, och

skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma

kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

Yad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkommer

poliskammare i stad, där sådan finnes, och i stad, som ej har

magistrat, därstädes tillsatt särskild styrelse.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

74 §.

Finner någon åtgärd av bolag, som jämlikt 18 § erhållit rättighet

till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, stå i strid med vad i

denna författning stadgas, må han, därest han tilltror sig kunna visa,

att åtgärden kränker hans enskilda rätt eller strider emot förordningens

syfte, hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av

rättelse i det överklagade förhållandet.

Vill kap.

Särskilda föreskrifter i avseende å förordningens ikraftträdande m. in.

75 §.

Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin samt förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och Öl i vad densamma avser försäljning av

vin upphävas, träder i kraft den 1 januari 1921, från vilken dag försäljning

av alkoholhaltiga drycker blott må utövas av den, som enligt

denna förordning därtill äger rättighet.

Härvid skall dock iakttagas

dels att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende

å ordnandet av handeln med alkoholhaltiga drycker enligt denna förordning,

skola vidtagas i enlighet med bestämmelserna i densamma,

dels ock att i avseende å bolag, som under år 1920 utövar rätt

till försäljning av brännvin, granskning av förvaltning och räkenskaper,

beslut om ansvarsfrihet samt inleverering till statsverket av avgifter,

nettovinst och överskott av bolagets tillgångar skola ske enligt nu

gällande föreskrifter.

76 §.

Intill dess denna förordning träder i kraft, må rätt till detaljhandel

med brännvin enligt 11 och 13 §§ i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av brännvin samt rätt till utskänkning av

vin enligt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av vin och Öl ej meddelas att gälla för längre tid än till den 1 januari

1921.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

137

77 §.

1. Den, som efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin idkar utminutering

av spritdrycker, må, om han före den 1 januari 1921 hos kontrollstyrelsen

därom gör anmälan, under en tid av fem år efter sistnämnda

dag utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen ifråga, dock

blott i den ordning, som i II kapitlet föreskrives för partihandlare.

Det åligger kontrollstyrelsen att på nu avsedd försäljningsidkares

framställning meddela nödiga föreskrifter för att underlätta försäljningen

av det lager av spritdrycker, som han vid tiden för denna

förordnings trädande i kraft innehar.

2. Idkar någon, efter överlåtelse, som i 1 mom. avses, eller på

grund av tillstånd, meddelat jämlikt 13 § i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av vin och Öl, vid tiden för denna förordnings

trädande i kraft försäljning av vin till avhämtning och är ej

försäljningen förenad med annan handel än med spritdrycker eller

Öl, må, därest rörelsen bedrivits sedan den 1 augusti 1914, sådan

försäljningsidkare eller hans rättsinnehavare intill den 1 januari 1939

fortsätta med försäljningen ifråga, skolande därvid de föreskrifter, som

i denna förordning beträffande utminutering av vin äro stadgade, i

tillämpliga delar lända till efterrättelse. Missbrukas rättighet, som i

detta mom. avses, äger Konungens befallningshavande indraga densamma.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bil. B.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18

juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 18 juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

Mom. 1. Sådan — — — — — — — — — —--yrket.

Mom. 2. Tillverkning eller beredning av spritdrycker och vin,

hållande mer än 3.7 5 volymprocent alkohol, må, i andra fall än som

avses i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin, icke, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd, äga

rum i reningsverk, vinfabrik eller annan byggnad, som för ifrågavarande

verksamhet anlagts eller inrättats efter ingången av november månad

1914. Lag samma vare angående tillverkning och beredning av nu

ifrågavarande drycker i härför förut använd byggnad, varest sådan verksamhet

nedlagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits

före ingången av november månad 1914.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet. <

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

139

Bil. C.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den

11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

1. Brännvin — — — — — — — —---konkursboet.

2. Överståthållare-----------förordning.

3. Å — — — — — — — — — — — — — — förbjuden.

4. I bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats

efter ingången av november månad 1914, må sådan tillverkning ej

äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Lag samma

vare angående tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts

av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången

av november månad 1914.

4 §•

Den, som — — — — — — — — — samt därvid avlämna bevis

dels att han är behörig att utöva brännvinstillverkning, dels ock i fall

som avses i 1 § 4 mom. att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som

där är sagt. Av bolag — -----------—--utfärdat.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

av herrar Nilsson i Bonarp, Berg i Staby och von Hofsten,

vilka yrkat i huvudsak bifall till Kungl. Maj:ts förslag med följande

tillägg, där de ansett ändringar särskilt påkallade, nämligen:

att, — i överensstämmelse med utskottets förslag i dess 19 §

8 mom. — första stycket i 20 § 8 mom. i Kungl. Maj:ts förslag må

erhålla följande lydelse:

»8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan

landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman

avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen

avgivas före september månads utgång.»;

att, med bifall i sak till herr Dahls motion I: 102, må, — ävenledes

i överensstämmelse med utskottets förslag i dess 19 § 10 mom.

— i 20 § i Kungl. Maj:ts förslag inryckas ett moment 10, så lydande

:

»10. Finner någon åtgärd av bolag stå i strid med vad i denna

förordning stadgas, må han, därest han tilltror sig kunna visa, att åtgärden

kränker hans-enskilda rätt eller strider emot förordningens syfte,

hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av rättelse

i det överklagade förhållandet.»;

samt att, med bifall till yrkande i samma motion I: 102, 32 §

1 mom. tredje stycket i Kungl. Maj:ts förslag må erhålla följande lydelse:
»Bolag

vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering

kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,

söka till skäligt pris anskaffa sådana varusorter av spritdrycker,

Öl eller vin, som inom riket förekomma i handeln.»

samt av herr Antonsson, som anfört:

Utskottets förslag till reformering av rusdryckslagstiftningen har

jag ej kunnat biträda. Jag får därför här nedan anföra de skäl, som

föranlett mig att härutinnan intaga en avvikande ståndpunkt.

Innan jag dock övergår till att angiva de synpunkter, som äro

avgörande för min ställning till denna fråga, vill jag med anledning av

den i motionen I: 31 av herr Kvarnzelius m. fl. förebragta motiveringen,

däri bland annat det växande antalet fylleriförseelser förebäres såsom

stöd för kravet på ytterligare skärpningar i nykterhetslagstiftningen

framhålla följande. Vore det så att förenämnda förhållande skulle utgöra

en mätare på nykterhetstillståndet i landet, frestas man verkligen att

s. 141 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 141

framställa den frågan: till vad hava då alla hittills vidtagna restriktiva

lagbestämmelser tjänat och har det mångåriga organiserade nykterhetsarbetet

varit mindre än gagnlöst? Man torde tvärtom kunna anse, att

nykterhetstillståndet i vårt land, vilket förut lämnat åtskilligt övrigt

att önska, under den senaste tiden undergått en avsevärd förbättring.

Den härtill mest bidragande orsaken torde otvivelaktigt hava varit det

upplysningsarbete i nykterhetsfrågan, som på mångahanda sätt under

de senare åren bedrivits, tillika med den allmänna dryckessedens fortgående

övergång till allt mildare former under uppenbar påverkan av

stegrad allmän kultur och insikt om rusdrycks missbrukets skadliga

följder, men därjämte torde även vissa av de åtgärder i lagstiftningsväg,

som av statsmakterna vidtagits i och för reglerande av handeln med

alkoholhaltiga drycker av olika slag hava i sin mån bidragit till åstadkommande

av ett gynnsamt resultat. Emellertid förefinnes beklagligtvis

på vissa håll kvar oseden att till överdrift förtära alkoholhaltiga drycker

och för bekämpandet härav torde det kraftigaste medlet vara ett fortsatt,

mera rationellt upplysningsarbete med begagnande jämsides av de

medel, som i gällande lagbestämmelser på detta område stå till buds

för direkt hindrande av alkoholmissbruket.

Det torde emellertid vara uppenbart, att de åtgärder, som i lagstiftningshänseende

vidtagits för sprithandelns reglerande, icke ännu

kunnat till fullo utnyttjas. Sålunda hava ännu icke kommit till tillämpning

de av 1913 års riksdag beslutade ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen,

genom vilka kommunerna blivit frigjorda från ekonomiskt

beroende av rusdryckshandeln. Frågan om upplåtande av handel med

rusdrycker inom en kommun kommer till följd härav framgent att bedömas

från helt andra synpunkter än förut, då i många fall hänsynen

till frågans ekonomiska sida spelat en stor, om också icke avgörande

roll. Det torde också vara ställt utom allt tvivel, att dessa ändringar i

lagstiftningen komma att kraftigt bidraga till främjandet av nykter hetssträvandena.

De hava för övrigt redan visat sin verkan på det sätt att

vissa försäljningsbolag genom uppställandet av olika slag av kontrollföreskrifter

vidtagit åtgärder för inskränkandet av spritdryckskonsumtionen.

Då dessa anordningar endast varit i tillämpning under en kortare

tid, torde det emellertid ännu vara för tidigt att uttala något slutgiltigt

omdöme angående deras betydelse i nykterhetsavseende.

Innevarande riksdag har dessutom på Kungl. Maj:ts förslag beslutat

vidtaga vissa ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen, av vilka

tvenne åsyfta möjliggörande av en effektiv tillämpning av ovannämnda

kontrollbestämmelser. Genom den ena av dessa ändrade bestämmelser

s. 142 Kontrollera mot PDF

ao §.

142 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

har stadgats, att Kung! Maj:t på därom gjord ansökan kan för bolag,

som vid utminutering av brännvin anordnat särskild kontroll, fastställa

visst kontrollområde, till vilket annan försäljare inom riket ej äger rätt

att försända spritdrycker annat än till innehavare av detalj handelsrättighet.

Deu andra ovanberörda författningsändringen innebär borttagande

av möjligheten för enskilda förbrukare av brännvin att göra inköp direkt

hos partihandlare.

Med hänsyn till ovan relaterade förhållanden synes det mig därför,

att man bör avvakta resultatet såväl av de av vissa bolag vidtagna

kontrollåtgärderna som av de senast beslutade ändringarna i lagstiftningen,

innan man går att å detta område vidtaga ytterligare restriktiva

lagstiftningsåtgärder såsom i Kungl. Maj:ts förevarande proposition och

i de i ämnet väckta motionerna föreslagits.

På grund av vad sålunda anförts har jag hemställt,

att såväl Kungl. Majrts ifrågavarande proposition

som de i ämnet väckta motionerna icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

i fråga om vissa delar av utskottets förslag och motivering:

av herr K. G. Karlsson, som anfört:

Denna paragraf avser att inom kommun, där bolag ej erhållit

rättighet till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, bereda tillfälle för

enskild person att i samband med måltid få utskänka Öl till spisande

gäst. Det synes mig, att paragrafen bort omfatta tillåtelse för samma

utskänkningsrättsinnehavare att i samband med måltid till spisande gäst

utskänka även vin. Det är sant, att liknande begränsning av mängden

utskänkt vara, som utskottet föreslagit beträffande Öl, icke gärna kan

införas för vin. Men då iskänkning enligt 20 § icke skulle kunna

komma till stånd utan stadsfullmäktiges eller kommunalstämmas tillstyrkande

och dessutom den kommunala folkomröstningen till sist har

avgörandet i sin hand, torde någon egentlig fara för missbruk av rättigheten

icke förefinnas. På grund härav anser jag, att 20 § 1 mom. bör

erhålla följande lydelse:

Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka

vin och Öl må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt

till detaljhandel med rusdrycker, av Konungens befallnings
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

havande meddelas att gälla tills vidare för ett eller flera, högst

tre kalenderår. I fråga om utskänkning av Öl förstås med

måltid i detta moment gäst mot betalning tillhandahållen mat

till ett pris, som ej understiger eller, där visst pris för måltiden

ej avtalats, ej skäligen kan anses understiga dubbla priset

av det till måltiden utskänkta ölet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242 innehåller en paragraf (22) av

följande lydelse:

Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, där särskild

läkare finns anställd, må på därom gjord ansökning Konungens

befallningshavande, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma

lämnats tillfälle att yttra sig, kunna meddela rättighet

att tillsvidare för kortare tid än år vid måltid till spisande

gäster utskänka vin eller Öl.

Enligt mitt förmenande borde utskottet hava tillstyrkt Kungl.

Maj:ts förslag i förevarande punkt, dock med den begränsningen, att

bestämmelsen i 20 § 1 mom. beträffande vad som bör förstås med måltid,

även här bort bliva gällande.

Visserligen innebär Kungl. Maj:ts förslag i denna paragraf ett

avsteg från vad som kallats det kommunala vetot, i det att stadsfullmäktige

och kommunalstämma i detta fall endast skulle äga avgiva

yttrande. Men å andra sidan skulle även dessa slags rättigheter enligt

utskottets förslag givetvis vara underkastade den kommunala folkomröstningens

utslag. Detta sistnämnda förhållande skulle obestridligen

medföra den verkan, att innehavaren av en utskänkningsrättighet av

ifrågavarande art bleve tvingad att iakttaga den allra största försiktighet

för att icke framkalla missnöje bland de särskilt nykterhetsintresserade

inom kommunen. På grund härav behövde man icke befara, att

en rättighet av ifrågavarande slag i framtiden skulle komma att missbrukas.

Angående frågan om gränsen i försäljningsavseende mellan starkare

och svagare maltdrycker erkänner utskottet önskvärdheten av att det

finnes lätt tillgång till en smaklig alkoholsvag maltdryck, men har ansett

att icke tillräcklig utredning föreligger för att frågan nu skulle erhålla

en tillfredsställande lösning. Utskottet anser emellertid, att ett antagande

av dess nu föreliggande förslag till förordning icke bör hindra

att ovannämuda önskemål framdeles realiseras.

Inom utskottet har jag yrkat, att den av Kungl. Maj:t föreslagna

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

gränsen 3.6 volymprocent skulle godkännas, men att maltdrycker med

en alkoholhalt mellan 2.2 5 och 3.6 volymprocent skulle i försäljningsavseende

intaga en särställning, i det att för dessa drycker även framdeles

skullo tillämpas ungefär samma bestämmelse som för närvarande

gälla för Öl, möjligen med någon ytterligare lättnad. Emellertid torde det

med fog kunna ifrågasättas om icke, då frågan skall erhålla sin slutgiltiga

lösning, det vore skäl att tillgodose de krav, som framställts från

bryggeritekniskt håll, där ju onekligen förefinnas de största förutsättningarne

att bedöma varans kvalité. Den högst obetydligt större

alkoholhalten, som ett tillmötesgående av detta krav skulle medföra,

torde spela ringa eller ingen roll jämförd med betydelsen av att erhålla

en dryck, som på grund av sina verkligt goda egenskaper kunde upptaga

en framgångsrik tävlan med de alkokolstarkare ölsorterna.

Ersättningsfrågan är onekligen av den beskaffenhet, att den, såsom

utskottet framhåller, kräver en utredning, som endast på Kungl.

Maj:ts föranstaltande torde kunna åstadkommas. Jag vill här endast

uttala, att jag fortfarande vidhåller den uppfattning, som jag gjorde

gällande i min till nykterhetskommitténs betänkande fogade reservation,

nämligen att det på goda grunder kan ifrågasättas, om icke ersättning

bör av staten lämnas i sådana fall, där lagstiftningen tvingar en näringsidkare

att helt och hållet nedlägga en hittills som laglig ansedd hantering,

av vilken han haft sin huvudsakliga inkomst, och som han skött

i enlighet med lagens föreskrifter.

i fråga om 36 §:

av herr Jonsson i Hökhult, som anfört:

Beträffande bestämmelserna i 36 §, att omröstning skall utsättas

till sön- eller helgdag, har jag yrkat, att densamma skulle ur författningsförslaget

utgå, enär det efter min uppfattning är olämpligt och

särskilt från religiös synpunkt beklagligt att offentliga förrättningar,

såsom val och omröstningar utsättas till sön- eller helgdag.

i fråga om 80 §: .

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Bäckström, Sandler, Källman,

Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren och Holmström, vilka

yrkat att 80 § skulle erhålla följande lydelse:

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 145

80 §.

Spritdrycker — — — — — — — — — — kalenderveckan.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om

särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst tillfälle inköpa

större myckenhet än sålunda stadgats.

i fråga om 88 §, 3 mom.:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Källman, Karlsson i Fjöl,

Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren och Holmström, vilka yrkat att tredje

momentet skulle erhålla följande lydelse:

3. Där särskilda omständigheter — — — — — — —--—

under sön- och helgdagar med början efter kl. 7 eftermiddagen, äger

Konungens befallningshavande — — — — — — — — — — — —

därom förordna.

i fråga om 131 §:

av herrar Ollas A. Ericsson, Ekluncl, Sandler, Källman, Karlsson i

Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström, vilka

yrkat, att 131 § skulle få följande lydelse:

Den som — — —---------— under eu tid av

tre år — — — — — — — — — innehar.

i fråga om motionen I: 97:

av herr Lyckholm, som inom utskottet yrkat, att utskottet måtte

tillstyrka motionen I: 97, i vad den avser att beräkna alkoholhalten i

maltdrycker efter viktprocent.

i fråga om motionen II: 163:

av herrar Bäckström, Sandler, Källman, Karlsson i Fjät och

Holmström,

vilka yrkat bifall till motionen II: 163.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 käft. (Nr 28)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

i fråga om motionen II: 262:

av friherre Fleming,

som yrkat, att den av lierr Hamrin i motionen II: 262 föreslagna

ändringen i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

icke måtte av Riksdagen bifallas.

i fråga om motiveringen:

av herrar Sandler, Källman, Karlsson i Fjäl och Holmström,

vilka ansett att i stället för de två sista styckena i utskottets

allmänna motivering å sid. 20 bort insättas ett stycke av följande lydelse:

Beträffande ersättningsfrågan ansluter sig utskottet till den av en

reservant inom nykterhetskommittén framförda uppfattningen, att tillräckliga

skäl icke föreligga, som i övrigt motivera ersättning vid genomförande

av eu ur samhällssynpunkt nödvändig reglering av rusdryckshanteringen.

samt av herr Bane mot vissa delar av motiveringen.

Särskilt yttrande

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Sandler, Källman, Karlsson

i Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström,

vilka anfört:

Under överläggningarna inom bevillningsutskottet hava av en eller

flere bland oss framställts yrkanden om annan lydelse av enstaka paragrafer

i författningsförslaget än den som av bevillningsutskottet förordats.

På ett par punkter framträda sådana säryrkanden i form av

reservationer. Men i syfte att för vår del söka medverka till största

möjliga samling omkring det väsentliga i reformförslaget, hava vi avstått

från att reservationsvis framföra övriga avvikande meningar.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-

147

innehållsförteckning.

Betänkande.

Inledning. Sl<1''

Vid deri ordinarie moiionstidens utgång till utskottet hänvisade motioner ..................... 1

Motionernas samband med nykterhetskommitténs förslag ............................................. 3

Sammanfattning av yrkandena i motionerna............................................................... 4

Propositionerna nr 242 och 258.............................................................................. 6

Motioner väckta i anledning av proposition nr 242...................................................... 7

Allmän motivering.

Skiljaktigheter mellan propositionen och huvudmotionerna .......................................... 9

Kommunala folkomröstningar.................................................................................... 10

Gränsen mellan rusdrycker och andra alkoholhaltiga drycker....................................... 13

Frågan om likartade bestämmelser angående försäljning av spritdrycker och angående försäljning

av vin och öl ................................................... 1°

Individuella kontrollföreskrilter ................................................................................. 16

Bolagens organisation och kontrollen å deras verksamhet............................................ 18

Förordningens ikraftträdande ..................... 19

Ersättningsfrågan ............................................................................. 20

Frågan om successivt sänkande av alkoholhalten i spritdrycker................................ 21

Frågan om undersökning och reglering av hrännvinsförsäljningsbolagens förvaltningskostnader 21

Speciell motivering.

Förslaget till förordning angående försäljning av rusdrycker ....................................... 22

Övriga författningsförslag...................................................................................... 40

Fö t fattning sförslag.

Förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker ....................................... 44

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka 94

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet................................................................................. 97

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och 31 §§ i förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker........................... 98

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin.................................................................. 100

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel........................................................................ 101

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-

Reservationer.

1 fråga om utskottets författningsförslag: Sid.

av herrar friherre C. J. Bock-Friis, Lyckholm, friherre Fleming och Johan Östberg........... 102

av herrar Nilsson i Bonarp, Berg i Staty och von Hofsten .......................................... 140

av herr Antonsson............................................................................................ 540

I fråga om vissa delar av utskottets förslag och motivering:

av herr K. G. Karlsson............................................................................................. 142

I fråga om 36 §:

av herr Jonsson i Hökhult ........................................................................................ 144

I fråga om 80 §:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Bäckström, Sandler, Källman, Karlsson i Fjäll,

Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren och Holmström................................................. 144

I fråga om 88 § 3 mom.:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Källman, Karlsson i Fjäll, Jonsson i Hökhult, Elof

Ljunggren och Holmström .............................................................................. 145

I fråga om 131 § :

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Sandler, Källman, Karlsson i Fjöl, Jonsson i Hökhult,

Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström......................................................... 145

I fråga om motionen I: 97:

av herr Lyckholm................................................................................................. 145

I fråga om motionen II: 163:

av herrar Bäckström, Sandler, Källman, Karlsson i Fjät och Holmström..................... 145

I fråga om motionm II: 262:

av friherre Fleming.................................................................................................... 146

I fråga om motiveringen:

av herrar Sandler, Källman, Karlsson i Fjäll och Holmström......................................... 146

av herr Rune ....................... 146

Särskilt yttrande:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Sandler, Källman, Karlsson i Fjöl, Jonsson i Hökhult,

Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström ....................................................... 146

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:3 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds propositioner dels med förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m., dels s. 1 i texten