Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungi. Maj:t angående utredning och förslag rörande skatt å jordvärde.
1914-06-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1914 B:3, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungi. Maj:t angående utredning och förslag rörande skatt å jordvärde.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 3.
1
Nr 3
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1914 kl. 8,35 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungi.
Maj:t angående utredning och förslag rörande skatt å jordvärde.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, *) Ollas A. Ericsson,
Eklund, Lyckholm, Antonsson, ICobb, *)frih. Fleming, Bäckström, Jesperson, frih. Palmstierna,
Röing, *) Sandler, *) Jeansson i Kalmar, *) Källman, Karlsson i Fjäl, Jonsson i
Höklnilt, Danström och Jönsson i Revinge.
*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.
I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 129, har herr Lindhagen, med åberopande av eu av honom
vid innevarande års första riksdag väckt motion (nr 176), hemställt, »att
riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam och uttömmande
behandling av jordvärdespörsmålet i hela dess vidd samt framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill denna beskattningsfråga
närmast befinnes böra föranleda, i vilket senare avseende torde särskilt
övervägas antagandet av författningar rörande dels särtaxering av jordvärdet
å jord och naturatillgångar av olika slag samt eventuellt koncessionsvärden
och dels rätt för kommuner att, i den utsträckning de
finna lämpligt, ersätta skatter på byggnader och arbetsinkomster med
jordvärdeav gifter.»
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
ovannämnda, vid förra riksdagen väckta motion.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 3 käft. (Nr 3 )
2
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 3.
Utskottet.
Utskottet får till en början erinra, att vid 1913 års riksdag en
motion av enahanda lydelse som den nu ifrågavarande förelåg till riksdagens
behandling och blev av bägge kamrarna avslagen. Utskottet
har vidare att meddela att, enligt vad upplyst blivit, frågan om nya
grunder för fastighetstaxeringen för närvarande är under behandling
av kommunalskattekommitterade, vilka därvid samarbeta med en av de
på sin tid utsedda värdestegringsskattekommitterade, samt att utredning
av spörsmålet om jordens beskattning ingår i det uppgjorda arbetsprogrammet.
Med avseende särskilt å frågans utgång vid nästlidet års riksdag
torde utskottet kunna nu inskränka sig till att, under hänvisning till
den pågående utredningen av jordbeskattningsspörsmålet, hemställa,
att herr Lindhagens förevarande motion, II: 129, om
skrivelse till Kung!. Maj:t angående utredning och
förslag rörande skatt å jordvärde, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 juni 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation:
av herrar Bäckström-, friherre Falmstierna, Sandler och Källman, vilka
anfört:
När den av herr Lindhagen vid 1913 års riksdag väckta motionen
av enahanda innebörd som den nu föreliggande behandlades inom bevillningsutskottet
yrkades av herrar Bäckström, Falmstierna, Källman och
Månsson att »riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa eu skyndsam utredning angående möjligheten
och lämpligheten av att vid fastighetstaxering särskilt taxera
jordvärdet, och i vad mån kommun bör berättigas att upptaga skatt å
3
BevillningsutsJcottets betänkande, Nr 3.
detsamma, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning
må föranleda.»
Såsom motivering härför anfördes följande:
»Vid en granskning av frågan finner man emellertid, att det för
vinnande av erforderlig klarhet är nödvändigt att skilja mellan den s. k.
georgeismen, en samhällsåskådning och folkrörelse, som har amerikanaren
Henry George till upphovsman, samt andra jordreformsträvanden,
uti vilkas program. ingår en reform av fastighetsbeskattningen vid sidan
av andra förslag till åtgärder i syfte att underlätta tillgången till jorden
och åstadkomma en förvaltning av densamma uti hela samhällets intresse.
Den georgeistiska åskådningen framställes såsom en nutida avläggare
till fysiokratismen under 1700-t.alet, vilken ansåg jordvärdet utgöra
den fond, vari resultatet av hela det samhälleliga utvecklingsarbetet
hopades. Det vore fördenskull fullt tillräckligt att från densamma taga
vad som behöves för bestridande av det allmännas omkostnader, och
rättvisan av en sådan åtgärd vore även uppenbar, emedan jordvärdet
inte tillkommit genom ägarens eget arbete. Med reformens genomförande
anser georgeismen också, att arbetarnas villkor skulle förbättras,
deras löner stiga och kapitalräntan falla, samt de förödande kriserna
vid växling av ekonomisk konjunktur undgås och jord till ökad omfattning
komma i marknaden.
_ Denna samhällsuppfattnings brister äro påtagliga, Särskilt uti den
nutida kapitalistiska hushållningen framstår det tydligt, att resultatet
av den ekonomiska utvecklingen långt ifrån enbart samlas uti stigande
jordvärden. Detta faktum har nyligen blivit belyst av den officiella
utredning aktuarien I. Flodström verkställt angående Sveriges nationalförmögenhet.
Denna uppskattas av honom till 14 V2 miljarder kronor,
varav uti s. k. »jordvärden» 2,577,7 miljoner kronor, nämligen: åker och
äng 400 miljoner kronor; fiskevatten 31 miljoner kronor; skogsmark
336. miljoner kronor; torvmossar 15,3 miljoner kronor; ljungmarker 13,8
miljoner kronor; outbyggda vattenfall 77,7 miljoner kronor; utbyggda
vattenfall 60,9 miljoner kronor; gruvor och fyndigheter 518 miljoner
kronor; obebyggda och bebyggda tomter 1,125 miljoner kronor. '' Vad
gruvor och fyndigheter angår kan det likväl starkt ifrågasättas, om de
höra medräknas bland »jordvärden». Från hela beloppet av dessa bör
jordvärdet å statens egendom 303,3 miljoner kronor dragas, emedan
endast, resten — 2,273,9 miljoner kronor — kan bli föremål för beskattning.
Om eu dylik pålägges med 1 procent, något som får anses
motsvara ej mindre än cirka 20 procent av inkomsterna, uppnås likväl
4
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 3.
icke högre skatteinkomst än 22,7 miljoner kronor, vilket belopp i betraktande
därav att det årliga beloppet av våra direkta och indirekta
skatter utgör cirka 270 miljoner kronor, varibland även till viss grad
ingår fastighetsskatter, vilka drabba jordvärdet, tydligen omöjligt kan
förslå att ersätta samtliga dessa skatter. Åven om man skulle förmoda
att en betydande felmarginal förefinnes i beräkningarna, visa dessa likväl
ohållbarheten av den georgeistiska samhällsuppfattningens förhoppning
att samtliga skatter i huvudsak kunde bestridas med en jordvärdeavgift
i vårt land.
Man kan icke heller utan vidare godtaga påståendet att det vore
rättvist att genom beskattning verkställa eu fullständig indragning just
av jordvärdet, medan andra nuvarande beskattningsobjekt skulle fritagas.
Det finns t. ex. näppeligen större skäl att beslagtaga småfolkets sparpengar,
sedan de nedlagts uti ett dyrt förvärvat »egna hem» än tidigare,
då medlen voro innestående i bankinrättning. Inte heller förefaller det
lämpligt att låta t, ex. det betydande handelskapitalet vara befriat från
skatt.
Det bör också erinras om att numera har andra och bättre tillfyllestgörande
förklaringar rörande orsakerna till arbetslönens storlek, kapitalräntans
natur och krisernas uppkomst än de, vilka komma till synes i
georgeistiska skrifter. Det bör tillika framhållas, att det är synnerligen
ovisst om jordräntan oupphörligt stiger. Erfarenheten visar fallande
och stigande konjunkturer såväl i fråga om jordbruksjord som byggnadsgrund,
vattenfall och malmfält.
Den praktiska utförbarheten av det »rena» märk val, rena
jordvärdets indragning beror också av möjligheten att särskilja detsamma
från resultatet av i fastigheten nedlagt arbete och kapital. Hittills synes
man icke ha lyckats att i detta avseende uppvisa taxeringar, vilka
kunna vara ägnade att fullt motsvara de krav man från georgeistisk
ståndpunkt behöver ställa på desamma.
Åven om man sålunda finner sig böra avvisa georgeismen såsom
eu på oriktiga förutsättningar uppbyggd samhällsåskådning, vars utförbarhet
också kan starkt betvivlas, bör det likväl betonas, att det finns
vissa grundtankar uti densamma, vilka böra vinna beaktande och äro
av värde att tillvarataga. De ingå också uti jordreformsträvanden i flera
länder. Bland dessa grundtankar bör särskilt anföras, att beskattningen
uti största möjliga utsträckning skall vila på värden, vilka tillkommit
utan ägarens åtgörande, medan inkomst av eget arbete såvitt möjligt förblir
obeskattat. Denna princip är riktig och bör i all synnerhet hävdas
i Sverige, där skattesystemet, oaktat särskilt byggnadsgrunden till
5
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 3.
följd av konjunkturer stegrats enormt i värde, utvecklats i den riktningen
att de skattebördor, vilka gravera fastigheterna såsom sådana,
minskats.
Vår stats- och kommunala beskattning har undan för undan förändrats
på det sätt, att inkomsttagare och förmögenhetsinnehavare blivit
föremål för ökade pålagor, medan de speciella fastighetsskatter, vilka
tidigare förekommit, avlyftats. Under lång tid utgjorde grundskatterna
kärnan av vårt statliga skattesystem, men de tyngde ojämnt, och de
»sekelgamla orättvisorna» avskrevos med en tredjedel år 1885 och efter
1892 års beslut ha de successivt nedgått, så att de alldeles försvunnit
ur budgeten efter år 1903. En årlig statsinkomst av c:a 11 miljoner
kronor, "som vilade på jorden, bortgick därigenom. Vår »allmänna bevillning»,
som är eu fastighetsskatt sammankopplad med partiell inkomstskatt,
har 1910 utbytts mot en inkomst-och förmögenhetsbeskattning,
varigenom såväl inkomst som förmögenhet över huvud blivit mer
beskattad, men staten utkräver icke längre någon skatt av den fasta
egendomen såsom sådan. Den kommunala beskattningen bär likaledes
visat förskjutningar av skattebördan från fastigheterna till inkomsttagarna.
Det må erinras om de »likställighetsöverenskommelser» i fråga
om gatuunderhåll, renhållning och dylikt, vilka träffats i städerna, och
de ökade bidrag inkomsttagarna såväl direkt som indirekt fått lämna
till väghållningsbesvärets utgörande å landet.
Denna avlastning från jorden har synbarligen gått alldeles för långt
och framkallat strävanden i motsatt riktning, vilka höra vinna beaktande
vid den förestående omläggningen av vårt kommunala skattesystem. I
den mån intressebeskattningens princip härunder vinner tillämpning blir
det nödvändigt att omdana fastighetsbeskattningen, så att den framtida
jordvärdestegringen i största möjliga utsträckning indrages. Frågan
härom har, såsom motionärerna och även utskottet anfört, varit föremål för
sakkunnig utredning inom finansdepartementet samt torde, om ej förr,
vinna sin lösning i samband med den kommunala skattereformen. Däremot
har spörsmålet om vår fastighetsbeskattnings omdaning i
övrigt, så att jorden företrädesvis beskattas med hänsyn till sitt värde,
men arbetet och förbättringarna å densamma bliva något mindre belastade,
icke upptagits till prövning på samma sätt. Det är därom
motionärerna framställt sitt yrkande utan att av »riksdagen begära
intagandet av någon viss ståndpunkt i förevarande fråga». En dylig
förutsättningslös utredning synes vara befogad och bör näppeligen lämnas
å sido vid utarbetandet av den nya kommunala skattelagstiftningen,
6
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 3.
i all synnerhet som åtskilliga fördelar torde kunna vinnas genom doft
förordade reformen.»
Sedan det emellertid blivit upplyst att de inom finansdepartementet
för utredning av frågor rörande det kommunala boskattningsväsendets
reformering tillkallade sakkunnige skulle till »uttömmande behandling»
upptaga »jorvärdesspörsmålet i sin helhet» och särskilt frågan om särtaxering
av jord och förbättring av jord och vad i motionen föreslogs
sålunda komma att bli föremål för begärd utredning, saknades anledning
att bifalla densamma. Samma skäl härtill föreligger även detta år, enär
meddelanden lämnats, att de sakkunnige, ehuru deras arbete på grund
av värnskattspropositionens utarbetande fördröjts, inom kort kunna avgiva
utlåtande i ärendet. Det bör även framhållas att de sakkunnige
hunnit så långt med sitt arbete att tillsättandet av en ny beredning
icke vore ägnat att påskynda ärendets behandling.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att herr Lindhagens motion nr 129 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1914-,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.