Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning.
1914-06-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1914 B:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
1
Nr 8-
Ankom till riksdagens kansli den 26 juni 1914 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i
12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.
Ericsson, Lyckholm, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Sandler, Rune, Jeansson i Kalmar,
Källman, Jonsson i Hökhult, Danström, K. A. Nilson, Roman, Bondeson, Jönsson i
Revinge och Jonsson i HS,
I en inom andra kammaren av herr Olsson i Broberg och tre andra
ledamöter av kammaren väckt motion, nr 82, som hänvisats till bevillningsutskottet,
föreslås, »det riksdagen behagade besluta följande förändring av
tredje punkten i 12 § av gällande bevillningsförordning:
Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får
från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där den skattskyldige
huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mera än tre
personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse
med förhållandet inom riket i allmänhet, till högst 200 kronor;
ävensom där skattskyldigs skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden
(långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och
dylikt) är väsentligen nedsatt; dock att, även om samtliga dessa skäl förefinnas,
denna ökning icke må för någon skattskyldig eller i fråga om
äkta makar för dessa gemensamt överstiga 400 kronor.»
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig hänvisa
till motionen.
Efter vad den föreslagna nya lydelsen av ifrågavarande författningsrum
ger vid handen, avses icke någon allmän höjning av maximigränsen
för den fakultativa bevillningsfriheten. Den nuvarande gränsen kvarstår
Bihang Ull senare riksdagens''protokoll 1914. 7 samt 8 höft. (Nr 8.) 1
Utskottet.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
såsom regel. Det har till denna endast fogats ett undantag för de enstaka
mera ömmande fallen. Några nya grunder för utvidgad bevillningsfriliet
uppställas ej, men de nuvarande hava skarpare än hittills åtskilts
i två grupper, den ena omfattande de mera objektiva och permanenta grunderna
(talrik familj och dyrort), den andra de rent personliga och tillfälliga
orsakerna till nedsatt skatteförmåga (sjuklighet, skuldsättning, olyckshändelse
o. d.) Endast om skäl ur den senare gruppen föreligga, finge
det fakultativa avdraget ökas över 200 kronor. Det kan således ej
bliva fråga om något allmänt tillämpande inom en ort av den föreslagna
höjningen. Denna komme, såsom redan nämnts, till användning blott i det
särskilda fallet av behov. A andra sidan synes hinder ej bliva för medgivande
av högsta ökning, 400 kronor, på enbart skäl av sistberörda art.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av
ökade möjligheter för beskattnings myndigheterna att i särskilda fall lindra
skattetrycket. Yad nu för vinnande av detta ändamål föreslagits, synes,
såsom utskottet tolkat förslagets innebörd, vara mycket måttligt avvägt,
men torde ändock i många fall visa sig verksamt i åsyftad riktning. Av
det ovan anförda kan jämväl slutas till, att eventuellt missbruk ej
behöver befaras, ävensom att de nya fallen av större skattelindring ej
kunna bliva så talrika, att de i någon avsevärd grad komme att inkräkta
på kommunernas skatteinkomster. I själva verket torde de praktiska fallen
bliva just sådana, där kommunen eljest skulle fått i motsvarande mån
direkt träda hjälpande emellan.
Nu kan från legislativ synpunkt måhända invändas, att den föreliggande
frågan likvisst berör grunderna för den kommunala beskattningen
och att man därför, då den kommunala skattefrågan i sin helhet ligger
under utredning, ej borde ens i förevarande detalj gå denna utredning
i förväg. Efter vad utskottet inhämtat från de arbetande kommunalskattekommitterade,
behövde dock några dylika betänkligheter ej hysas. Här
vore fråga om en så fristående del av systemet att, om förslaget eljest
funnes nyttigt, det utan antydd formell olägenhet genast kunde genomföras.
Av nu anförda skäl har utskottet också ansett sig böra förorda bifall
till motionen. Emellertid har utskottet funnit den föreslagna författningstexten
böra i tydlighetens intresse på nedan angivet sätt omredigeras.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med anledning av förevarande, av
herr Olsson i Broberg m. fl. väckta motion, II : 82,
måtte besluta, att 12 § 1 mom. tredje stycket i
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
3
gällande bevillningsförordning skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke
äger rum eller som får från uppskattad inkomst bevillningsfritt
avdragas, skall ökas, där den skattskyldige
huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt
mer än tre personer, eller å ort, där levnadskostnaderna
äro synnerligen höga i jämförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs skatteförmågä
eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig
sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse
och dylikt) är väsentligen nedsatt. Denna ökning må
icke för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta makar,
för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så är
att det föreligger något av de särskilda förhållanden,
varom nyss är sagt, då ökningen må uppgå till högst
400 kronor.
Stockholm den 26 juni 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1914 B:211 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning. s. 1 i texten