Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning.

1914-06-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1914 B:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

Nr 8-

Ankom till riksdagens kansli den 26 juni 1914 kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i

12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.

Ericsson, Lyckholm, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Sandler, Rune, Jeansson i Kalmar,

Källman, Jonsson i Hökhult, Danström, K. A. Nilson, Roman, Bondeson, Jönsson i

Revinge och Jonsson i HS,

I en inom andra kammaren av herr Olsson i Broberg och tre andra

ledamöter av kammaren väckt motion, nr 82, som hänvisats till bevillningsutskottet,

föreslås, »det riksdagen behagade besluta följande förändring av

tredje punkten i 12 § av gällande bevillningsförordning:

Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får

från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där den skattskyldige

huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mera än tre

personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse

med förhållandet inom riket i allmänhet, till högst 200 kronor;

ävensom där skattskyldigs skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden

(långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och

dylikt) är väsentligen nedsatt; dock att, även om samtliga dessa skäl förefinnas,

denna ökning icke må för någon skattskyldig eller i fråga om

äkta makar för dessa gemensamt överstiga 400 kronor.»

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig hänvisa

till motionen.

Efter vad den föreslagna nya lydelsen av ifrågavarande författningsrum

ger vid handen, avses icke någon allmän höjning av maximigränsen

för den fakultativa bevillningsfriheten. Den nuvarande gränsen kvarstår

Bihang Ull senare riksdagens''protokoll 1914. 7 samt 8 höft. (Nr 8.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

såsom regel. Det har till denna endast fogats ett undantag för de enstaka

mera ömmande fallen. Några nya grunder för utvidgad bevillningsfriliet

uppställas ej, men de nuvarande hava skarpare än hittills åtskilts

i två grupper, den ena omfattande de mera objektiva och permanenta grunderna

(talrik familj och dyrort), den andra de rent personliga och tillfälliga

orsakerna till nedsatt skatteförmåga (sjuklighet, skuldsättning, olyckshändelse

o. d.) Endast om skäl ur den senare gruppen föreligga, finge

det fakultativa avdraget ökas över 200 kronor. Det kan således ej

bliva fråga om något allmänt tillämpande inom en ort av den föreslagna

höjningen. Denna komme, såsom redan nämnts, till användning blott i det

särskilda fallet av behov. A andra sidan synes hinder ej bliva för medgivande

av högsta ökning, 400 kronor, på enbart skäl av sistberörda art.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av

ökade möjligheter för beskattnings myndigheterna att i särskilda fall lindra

skattetrycket. Yad nu för vinnande av detta ändamål föreslagits, synes,

såsom utskottet tolkat förslagets innebörd, vara mycket måttligt avvägt,

men torde ändock i många fall visa sig verksamt i åsyftad riktning. Av

det ovan anförda kan jämväl slutas till, att eventuellt missbruk ej

behöver befaras, ävensom att de nya fallen av större skattelindring ej

kunna bliva så talrika, att de i någon avsevärd grad komme att inkräkta

på kommunernas skatteinkomster. I själva verket torde de praktiska fallen

bliva just sådana, där kommunen eljest skulle fått i motsvarande mån

direkt träda hjälpande emellan.

Nu kan från legislativ synpunkt måhända invändas, att den föreliggande

frågan likvisst berör grunderna för den kommunala beskattningen

och att man därför, då den kommunala skattefrågan i sin helhet ligger

under utredning, ej borde ens i förevarande detalj gå denna utredning

i förväg. Efter vad utskottet inhämtat från de arbetande kommunalskattekommitterade,

behövde dock några dylika betänkligheter ej hysas. Här

vore fråga om en så fristående del av systemet att, om förslaget eljest

funnes nyttigt, det utan antydd formell olägenhet genast kunde genomföras.

Av nu anförda skäl har utskottet också ansett sig böra förorda bifall

till motionen. Emellertid har utskottet funnit den föreslagna författningstexten

böra i tydlighetens intresse på nedan angivet sätt omredigeras.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med anledning av förevarande, av

herr Olsson i Broberg m. fl. väckta motion, II : 82,

måtte besluta, att 12 § 1 mom. tredje stycket i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

3

gällande bevillningsförordning skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke

äger rum eller som får från uppskattad inkomst bevillningsfritt

avdragas, skall ökas, där den skattskyldige

huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt

mer än tre personer, eller å ort, där levnadskostnaderna

äro synnerligen höga i jämförelse med förhållandet

inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs skatteförmågä

eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig

sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse

och dylikt) är väsentligen nedsatt. Denna ökning må

icke för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta makar,

för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så är

att det föreligger något av de särskilda förhållanden,

varom nyss är sagt, då ökningen må uppgå till högst

400 kronor.

Stockholm den 26 juni 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:211 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning. s. 1 i texten