Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående avsättande av medel till fonden för statsskuldens amortering.

1914-06-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1914 B:8, Utlåtande, angående avsättande av medel till fonden för statsskuldens amortering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 30 juni 1914 kl. 12 m.

Utlåtande, angående avsättande av medel till fonden för statsskuldens

amortering.

I en till bankoutskottet avlåten, den 9 april 1914 dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort följande framställning:

»I 14 § av riksgäldskontorets nu gällande reglemente är föreskrivet, att om

sådana statsobligationer, i vilka någon viss ovillkorlig återbetalning medelst årlig

amortering ej blivit av staten utfäst, varda av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdade,

fullmäktige snarast möjligt skola göra framställning till Riksdagen om

anvisande å riksstaten under titel »Utgifter för kapitalökning. Avbetalning å

statsskulden» av de medel, vilka böra årligen avsättas till fonden för statsskuldens

amortering.

Till följd av denna föreskrift åligger det fullmäktige att i anledning av upptagandet

av 1913 års fonderade statslån, för vilket någon sådan ovillkorlig återbetalning

ej blivit i de för lånet utfärdade obligationerna stadgad, göra framställning

om avsättande av särskilda medel till amortering av statsskulden. Såsom

fullmäktige i sin berättelse till 1914 års första lagtima riksdag meddelat,

hade av detta lån, som upplagts å 100,000,000 francs eller 72,000,000 kronor,

ett belopp av 34,000,000 francs försålts under juni månad 1913, och har sedermera

i februari innevarande år även återstående delen av lånet eller 66,000,000

francs fast övertagits av det bankkonsortium, med vilket lånet avslutats. Obligationerna

för ifrågavarande statslån äro daterade den 1 oktober 1913 och förskrivna

med 4Va % ränta.

Vad beträffar storleken av det belopp, som bör anvisas för amortering av

1913 års lån, tillåta sig fullmäktige erinra om att fullmäktige redan tidigare uttalat

sig för att amorteringsanslagen för statsräntelånen måtte så beräknas, att dessa

lån — under förutsättning att anslagen användas uteslutande för deras infriande och

att obligationerna inlösas till pari — bleve slutbetalda inom en tid ej översti
Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 höft. (Nr 8.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

gande 50 år från upptagandet; och få fullmäktige i fråga härom hänvisa till sin

skrivelse till bankoutskottet av den 27 februari 1913. De förslag, fullmäktige

med tillämpning av denna grundsats framställt, hava ock bifallits av Riksdagen,

som för amortering av de båda närmast förut upptagna statsräntelånen (1908 och

1911 års) anvisat sådana belopp, att dessa lån under nyss angivna förutsättning

skulle bliva slutamorterade på en tid av 48 Vä resp. 50 år. Tillika har 1913 års

riksdag, med anledning av fullmäktiges i ämnet gjorda hemställan, beslutat avsätta

ett extra anslag till amorteringsfonden av 500,000 kronor för år 1914 ävensom

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vid uppgörande av

förslag till riksstat från och med år 1915 årligen beräkna — förutom de till

fonden enligt förutfattade beslut ingående medel — ytterligare ett belopp av 1,000,000

kronor att avsättas till nämnda fond. Syftet härmed har närmast varit att något

förkorta amorteringstiden för de äldre statsräntelånen, vilken med förut beviljade

anslag beräknats uppgå till i medeltal 70 år.

Då det ur synpunkten av statens kredit är önskvärt, att de principer, vilka

vid bestämmandet av amorteringstiden för 1908 och 1911 års statslån godkänts

av Riksdagen, även följas i fråga om det senast upptagna statslånet, synes det

fullmäktige vara riktigt, att amorteringen av detta lån ej utsträckes utöver en

period av 50 år. I stället torde det, med hänsyn till lånets höga räntefot, kunna

anses berättigat att amorteringstiden för detsamma göres något kortare än för

nyssnämnda båda lån. Fullmäktige vilja alltså föreslå, att för 1913 års statslån

måtte anvisas ett annuitetsanslag att utgå från och med år 1915 med 5,25 % av

lånets ursprungliga belopp 72,000,000 kronor eller sålunda med 3,780,000 kronor.

Under antagande, att denna annuitet toges i anspråk endast för räntelikvid och

avbetalning å nu ifrågavarande lån och att obligationerna inlöstes med deras

nominella belopp, skulle lånet enligt verkställda beräkningar bliva slutbetalt på eu

tid av 44 år från ingången av år 1915 eller 45 Vi år från obligationernas utgivningsdag.

Beträffande användningen av det annuitetsanslag, som sålunda av fullmäktige

förordas, böra givetvis gälla samma bestämmelser, som tidigare meddelats

i fråga om andra sådana anslag, eller att av anslaget främst skall utgå ränta å

1913 års statslån och återstoden överföras till fonden för statsskuldens amortering.

Enligt föreskrift i 21 § av riksgäldskontorets reglemente skall behållningen

å denna fond av fullmäktige med hänsyn till föreliggande förhållanden användas

antingen till amortering av statsskulden medelst utlottning eller obligationsköp

eller ock till minskning i den nya upplåning, vartill fullmäktige av Riksdagen

erhållit bemyndigande.

På grund av det anförda få fullmäktige anhålla, att bankoutskottet behagade

föreslå Riksdagen besluta,

att i anledning av 1913 års statslåns upptagande skall från och med år

1915 i riksstaten uppföras ett årligt annuitetsanslag av 3,780,000 kronor,

att av detta anslag skall först utgå den å lånet årligen förfallande räntan,

samt att återstoden av anslaget skall i riksstaten för varje år upptagas under

titel »Utgifter för kapitalökning. Avbetalning å statsskulden» och av fullmäktige

tillgodoföras fonden för statsskuldens amortering.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

3

Bankoutskottet finner i likhet med fullmäktige det vara önskvärt, utskottet.

att de principer, som vid bestämmande av 1908 och 1911 års statslån

godkänts av riksdagen, följas jämväl i fråga om 1913 års statslån,

och synes det därföre utskottet riktigt, att amorteringen av detta

lån icke utsträckes utöver en period av femtio år. Det torde i stället

med hänsyn till det senare lånets höga räntefot få anses lämpligt att,

såsom fullmäktige föreslå, amorteringstiden för detsamma göres kortare

än för de övriga lånen.

Utskottet, som ej heller i övrigt funnit något att erinra mot fullmäktiges

framställning, får alltså i anslutning till densamma hemställa,

att riksdagen må besluta, att i anledning av

1913 års statslåns upptagande skall från och med år

1915 i riksstaten uppföras ett årligt annuitetsanslag

av 3,780,000 kronor,

att av detta anslag skall först utgå den å lånet

årligen förfallande räntan,

samt att återstoden av anslaget skall i riksstaten

för varje år upptagas under titel »Utgifter för

kapitalökning. Avbetalning å statsskulden» och av

fullmäktige tillgodoföras fonden för statsskuldens

amortering.

Stockholm den 30 juni 1914.

På hankoutskottets vägnar:

«

I. von STAPELMOHR.

Vid detta ärendes behandling inom utskottet liava närvarit:

av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Hedenstierna, Hallin, Gustafsson,

Boos, Ingmansson, Gelotte och Montgomery; samt

av andra kammaren: herrar Wijk, Valilquist, Söderberg i Stockholm, Juhlin,

Kristensson, Söderberg i Hobbom, Forssell och Sommelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.