Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att bereda nuvarande tomträttshavare i Trollhättan viss förmån vid övergång till av Kungl. Maj:t medgivet nytt tomträttssystem.

1914-07-28 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1914 B:87, Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att bereda nuvarande tomträttshavare i Trollhättan viss förmån vid övergång till av Kungl. Maj:t medgivet nytt tomträttssystem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 87.

Ankom till riksdagens kansli den 28 juli 1914 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition angående

bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att bereda nuvarande

tomträttshavare i Trollhättan viss förmån vid övergång

till av Kungl. Maj:t medgivet nytt tomträttssystem.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 13 maj 1914 avlåten, till jordbruksutskottets

förberedande behandling hänvisad proposition, nr 100, har Kungl.

Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen medgiva,

att, därest nuvarande tomträttshavare å de under vatten fallsstyrelsens

förvaltning ställda fastigheter i Trollhättan före den 1 juli 1915

skriftligen förklarar sig vilja, med frånträdande av det med honom

ingångna avtalet, i stället avsluta tomträttsavtal enligt de i kungl. brevet

den 12 juli 1912 angivna huvudgrunder, vattenfallsstyrelsen må, utan

avseende å det värde, som styrelsen vid tiden för det nya avtalets ingående

åsätter liknande tomter, bestämma den årliga tomträttsavgiften till

samma belopp som tomträttshavaren enligt nu gällande avtal erlägger i

förhållande till tomtens areal.

Departementschefen har till förberörda statsrådsprotokoll i detta

ärende anfört följande:

»Uti underdånig skrivelse den 14 juni 1913 bär vattenfallsstyrelsen

gjort framställning om viss ändring av de villkor, som av Kungl. Maj:t

föreskrivits för övergång från det i Trollhättan ursprungligen tillämpade

tomträttssystemet till ett genom kungl. brev till vattenfallsstyrelsen den

12 juli 1912 medgivet nytt tomträttssystem.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 10 samt. 32 käft. (Nr 87—88.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

2

Villkor för tomträttsupplåtelser i Trollhättan fastställdes av Knngl.

Maj:t första gången genom brev till vattenfallsstyrelsen av den 27 november

1908. På förslag av styrelsen följde Kung]. Maj:t därvid i huvudsak

de bestämmelser, som för tomträttsupplåtelser i Stockholm utarbetats

av Stockholms stads egnahemslånekommitté och förordats av majoriteten

i stadsfullmäktiges beredningsutskott. Kungl. Maj:t föreskrev

sålunda bland annat, att staten skulle vid avtalstidens utgång erlägga

lösen för å tomten uppförd byggnad. Löseskillingen skulle utgå med

det belopp, vartill byggnadskostnaden uppgått och som fastställdes efter

det byggnaden blivit färdig. Därest vid upplåtelsetidens slut tomträttshavaren

befunnes hava eftersatt sin skyldighet att väl vårda och vidmakthålla

tomt och byggnad, skulle han vara pliktig att därför vidkännas på

visst sätt bestämt avdrag å löseskillingen. I tomtavgift skulle årligen å

tider, som i avtalet bestämdes, förskottsvis erläggas dels så stort belopp,

att staten hade skälig avkastning av tomten, ävensom minst 4 procent

ränta å de av staten för anläggning av till tomten ledande väg och

avloppsledning från tomten m. m. nedlagda kostnader dels ock en så

stor summa, att genom densamma jämte ränta på ränta efter 4 procent

bildades ett kapital, motsvarande den löseskilling, som staten skulle vid

upplåtelsetidens slut erlägga till tomträttshavaren.

Med de sålunda fastställda tomträttsvillkoren j^ppades snart missnöje

i Trollhättan. Man fann det särskilt egendomligt, att tomträttshavaren,

vilken på egen bekostnad fått uppföra byggnaden å tomten,

skulle vara skyldig att genom inbetalande av ett särskilt årligt bidrag

själv hopsamla det belopp, med vilket staten åtagit sig att vid avtalstidens

slut lösa byggnaden. Åven framställdes anmärkning mot bestämmelsen,

att tomträttshavaren icke skulle till fullo utfå den av honom inbetalade

löseskillingen, därest han gjort sig skyldig till någon försummelse

beträffande byggnadens underhåll.

Genom motioner bragtes frågan på tal inom riksdagen. Därvid

beslöt andra kammaren, på framställning av enskild motionär, vid

såväl 1911 som 1912 års riksdagar, att riksdagen skulle i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Ivungl. Magt taga i övervägande, huruvida

omförmälda bestämmelser om skyldighet för tomträttshavaren att

bidraga till löseskillingen för byggnaderna ä tomten vid upplåtelsetidens

slut vidare borde ifrågakomma. På grund av avvikande beslut av första

kammaren förföll emellertid frågan.

Därjämte anhöll Trollhättans egnahems förening hos Kungl. Maj:t,

att tomträttshavare i Trollhättan måtte få med äganderätt förvärva de

till dem upplåtna tomterna, samt att denna förmån även måtte komma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

3

framtida egnahemsbyggare till del. Om denna framställning icke kunde

bifallas, hemställde föreningen bland annat, att Kungl. Magt måtte låta

omarbeta nu gällande tomträttsavtal samt medgiva, att redan upprättade

sådana avtal finge utbytas mot i enlighet med de nya villkoren omarbetade

kontrakt.

Ärendet föredrogs den 12 juli 1912. Därvid medgav Kungl. Maj:t

genom ovan åberopade brev till vattenfallsstyrelsen, att den, som ville

erhålla upplåtelse med tomträtt av bostadstomt å de under vattenfallsstyrelsens

förvaltning ställda fastigheter vid Trollhättan, skulle äga bestämma,

huruvida han önskade upplåtelse enligt de genom kungl. brevet

den 27 november 1908 fastställda huvudgrunder eller enligt nya, av

Kungl. Maj:t bestämda huvudgrunder. Dessa senare äro i allt väsentligt

lika dem, som utarbetats av Stockholms stads lantegendomsnämnd och

i enlighet med eu reservation inom beredningsutskottet antagits av

Stockholms stadsfullmäktige. Den väsentliga skillnaden mellan detta

s. k. Stockholmssystem och det i Trollhättan ursprungligen använda är,

att man vid Stockholmssystemet utgår från, att tomträttsavtalet skall

förlängas, och endast möjliggör för jordägaren att, om marken behöves

för annat ändamål, kunna återtaga densamma. Lösen för å tomt uppförd

byggnad skall därför jämlikt Stockholmssystemet vid upplåtelsetidens

slut endast utgå, i fall jordägaren återtager tomten eller om

jordägaren för ny tomträttsupplåtelse betingar sig en årlig avgäld, som

med mera än trettio procent överstiger den förutvarande, eller eljest

kräver strängare villkor än förut gällande och tomträttshavaren icke

vill på dessa villkor mottaga ny upplåtelse. Då lösen för byggnad vid

tomträttstidens slut alltså i allmänhet icke skall äga rum, ålägges tomträttshavaren

ej inbetalning av några belopp för bildande av den löseskilling,

som under angivna förutsättningar i vissa undantagsfall skall

av jordägaren utbetalas.

Samtidigt med att Kungl. Maj:t medgav, att Stockholmssystemet

fick användas vid tomträttsupplåtelser i Trollhättan, förordnade Kungl.

Maj:t, att den, som redan avslutat avtal med vattenfallsstyrelsen om

upplåtelse av tomträtt å de under styrelsens förvaltning stående egendomarna

vid Trollhättan, skulle, under förutsättning att han därom hos

vattenfallsstyrelsen gjorde framställning senast den 1 juli 1913, äga att,

med frånträdande av avtalet, i stället ingå tomträttsavtal enligt huvudgrunderna

för Stockholmssystemet, dock att härför, om tomträtten vore

intecknad, fordrades medgivande av inteckningshavaren. Därvid skulle

till tomträttshavaren återbetalas de belopp, som han kunde hava erlagt

för bildande av ett kapital, motsvarande den löseskilling, som staten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

Framställning

av vattenfallsstyrelsen.

jämlikt de genom kung], brevet den 27 november 1908 fastställda huvudgrunder

skulle vid upplåtelsetidens slut erlägga till tomträttshavaren.

Däremot skulle i det nya tomträttsavtalet avgiften för marken bestämmas

till de belopp, som vattenfallsstyrelsen vid tiden för avtalets avslutande

beräknade för liknande tomter.

Anledningen till sistnämnda stadgande var, att vattenfallsstyrelsen

i de ursprungliga tomträttsavtalen bestämt markvärdet ganska lågt, för

att, oaktat tomträttshavaren skulle förutom avgäld för tomten inbetala

en årlig avgift för bildande av löseskillingen för byggnaden, sammanlagda

beloppet av vad han skulle betala icke måtte Hiva för högt i jämförelse

med vad som erlagts, då tomter förut försåldes med äganderätt.

Den till följd av det låga markvärdet minskade tomträttsavgiften ersattes

i viss mån av den fördel staten hade genom att löseskillingen inbetalades

av tomträttshavaren. Skulle däremot enligt det av Kung],

Maj:t lämnade medgivandet tomträttshavaren återfå vad han inbetalat å

löseskillingen och för framtiden befrias från sådan inbetalning, fanns

ingen anledning att till grund för det nya tomträttsavtalet lägga ett

lägre markvärde än det vid tiden för det nya avtalets ingående gällande.

Uti sin underdåniga skrivelse den 14 juni 1913 har vattenfallsstyrelsen

anfört:

»De tomtavgifter, som enligt nu gällande avtal upptagits, hava utgått efter

tomtvärde av minst 0: 85 kronor per kvm., till vilket belopp man kommit med

ledning av de sannolika omkostnaderna för anläggning av vägar, avlopp in. m.

å egnahemsområdena med tillägg av köpeskillingen för tomtmarken, bestämd på

det sätt, att hela köpeskillingen för resp. värdet å ifrågavarande egendom fördelats

lika å hela egendomens areal samt värdet av tomtmarken därefter ökats med

värdet av den mark, som erfordras för gator och allmänna platser inom vederbörande

egnahemsområde. Det har emellertid visat sig, att nämnda omkostnader

uppgått till något högre belopp än vad från början beräknats. Tomtvärdet, uppskattat

efter dessa grunder, bör därför rätteligen höjas med cirka 25 öre per

kvm. av tomtarealeh. Vidare har man vid beräkning av statens skäliga avkastning

av tomten och ränta å de kostnader, som nedlagts för vägar, avlopp m. m.

tidigare utgått från en ränteberäkning av 4 procent. Med hänsyn till den räntefot,

som staten själv nödgas betala, torde emellertid skälig avkastning rätteligen

numera böra sättas till 4''/2 procent.

Den tomtavgift, som med tillämpning av nu angivna grunder skulle i framtida

kontrakt fastställas, blir emellertid — enligt vad gjorda beräkningar utvisa

— i många fall högre än den nuvarande, oaktat i denna senare ingår såväl viss

avgift för varje kvadratmeter av tomten som vissa procent av beloppet av den

för byggnaderna fastställda löseskillingen. Det kan under sådana förhållanden

icke vara förenat med någon fördel för nuvarande tomträttshavare att utbyta de

äldre kontrakten, som tillförsäkrade dem rätt att vid nyttjanderättstidens slut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87. 15

erhålla lösen för byggnaderna å tomten, mot nya kontrakt, enligt vilka de oaktat

högre avgift eller i bästa fall obetydligt lägre skulle sakna dylik förmån. För

att en övergång till det nya systemet för dem skall anses innebära en förmån,

måste uppenbarligen för deras del en reduktion ske av de tomtpris, som eljest

kunnat uppställas. Såsom eu naturlig och lämplig lösning anser sig styrelsen

under dessa förhållanden böra förorda, att för nuvarande tomträttshavare må,

vid övergång till avtal enligt den i nådiga brevet den 12 juli 1912 angivna typen

såsom tomtavgift bibehållas den avgift de tidigare erlagt i förhållande till tomternas

areal, varemot den del av den tidigare tomtavgiften, som angivits i vissa

procent av den för byggnaderna fastställda löseskilling, må bortfalla.»

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen i underdånighet hemställt

om bemyndigande för styrelsen att, därest nuvarande tomträttshavare å de under

styrelsens förvaltning ställda fastigheter vid Trollhättan önskar utbyta sitt

kontrakt mot nytt sådant, avfattat i enlighet med de i nådiga brevet den 12 juli

1912 angivna huvudgrunder, utan avseende å det värde, som styrelsen vid tiden

för det nya avtalets ingående åsätter liknande tomter, bestämma den årliga tomtavgiften

till samma belopp, som tomträttsliavaren enligt nu gällande kontrakt

erlägger i förhållande till tomtens areal.

Tillika har styrelsen föreslagit, att den tid, inom vilken nuvarande tomträttshavare

må anmäla sig till erhållande av dylikt utbyte av kontrakt, måtte utsträckas

åtminstone till den 1 oktober 1913.

Sedermera har Trollhättans egnahemsförening uti en till civildepartementet

den 21 januari 1914 ingiven skrift, under åberopande därav att,

enligt vad föreningen försport, frågan om utsträckning av tiden för rätt

att utbyta äldre tomträttsavtal mot nya komme att upptagas till behandling

av statsmakterna, ånyo hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva,

att de personer, som mot tomträttsavtal, upprättade av vattenfallsstyrelsen

från och med år 1909 till närvarande tid, erhållit upplåtelse av tomter

å statens egnahemsområden vid Trollhättan, måtte på bestämda villkor

och mot särskilt fastställd köpeskilling få med full äganderätt inköpa

genom nämnda tomträttsavtal innehavd tomt, samt att denna förmån

även måtte komma framtida egnahemsbyggare till del. Därjämte

har föreningen anhållit, att, om den underdåniga framställningen bifölles,

någon särskild värdestegring icke måtte åsättas nu innehavda tomter,

samt att köpeskillingen måtte få erläggas efter samma grunder, som

förut varit gällande vid köp av tomter å statens egnahemsområde vid

Trollhättan.

Vad till en början angår vattenfallsstyrelsens framställning om ändrade

villkor vid övergång till det genom kungl. brevet den 12 juli

1912 medgivna nya tomträttssystemet, det s. k. Stockholmssystemet,

framgår av en från styrelsen införskaffad tabell, vilken såsom bilaga torde

få fogas vid detta protokoll, i vad mån ett bifall till framställningen skulle

Ansökning: av

Trollhättans

egnahemsförening.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

inverka på de avgifter, som skola till Trollhätte kanal- och vattenverk

erläggas av innehavarna av ifrågavarande tomter. Hur stor statens

minskade inkomst i verkligheten skulle bliva, är emellertid svårt att

noggrannt angiva. Storleken av minskningen i inkomst är givetvis beroende

på, hur många tomträttshavare under den ena eller andra förutsättningen

ritbyta det äldre s. k. Trollhättesystemet mot Stockholmssystemet.

Att alla tomträttshavare övergå till sistnämnda system, i fall

vattenfallsstyrelsens hemställan bifalles, torde kunna tagas för givet. I

följande beräkning utgår jag också från denna förutsättning. Annorlunda

torde däremot bliva förhållandet beträffande övergången från det

ena till det andra systemet, om de genom kungl. brevet den 12 juli

1912 fastställda villkoren förbliva oförändrade. De, som vid övergångtill

Stockholmssystemet i sin helhet få större eller obetydligt mindre

avgifter än enligt Trollhättesystemet, sakna anledning att byta system.

Ty enligt Trollhättesystemet få de alltid vid tomträttstidens slut till sig

utbetalad en penningsumma motsvarande byggnadens värde. Minskningen

i avgift vid övergång till Stockholmssystemet, enligt vilket något

sådant lösenbelopp i regel icke utbetalas, måste bliva någorlunda betydande,

för att anledning till övergång till detta system skall föreligga.

Skulle, i fall bestämmelserna uti kungl. brevet den 12 juli 1912 ej

ändras, ingen tomträttshavare övergå till Stockholmssystemet, men alla

tomträttshavare övergå till detta system, om kungl. brevet ändras så,

som vattenfallsstyrelsen hemställt, skulle ett bifall till vattenfallsstyrelsens

framställning medföra, att staten vid utgången av tiden

för vederbörande tomträttsavtal icke, såsom eljest skolat ske, erhåller

byggnader till ett värde av 244,000 kronor. Antar man åter,

att, under förutsättning att bestämmelserna i kungl. brevet den 12 juli

1912 förbliva gällande, de tomträttshavare ändock övergå till Stockholmssystemet,

vilka därigenom Unge i sin helhet betala mindre än enligt de

nuvarande avtalen, skulle staten vid bifall till vattenfallsstyrelsens framställning

gå miste om byggnader till ett värde av 115,700 kronor. Det

är dock ovisst, om staten skulle kunna fullt tillgodogöra sig värdet av

de byggnader, staten enligt de ursprungliga tomträttsavtalen skulle erhålla.

I de flesta fall bliva väl tomterna ånyo upplåtna med tomträtt, och enligt

bestämmelserna i avtalen har den förutvarande tomträttshavaren i så fall

företrädesrätt till ny upplåtelse. Förlängas sålunda gällande tomträttsavtal,

är det väl tvivelaktigt, om staten kan till den förutvarande tomträttshavaren,

vilken själv inbetalat det belopp, varmed staten inlöst

byggnaden, sälja densamma annat än till ett pris, som endast motsvarar

en del av byggnadens värde, eller, om staten behåller ägande
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Ur 87.

7

rätten till byggnaden, låta tomträttshavaren erlägga så mycket högre

tomtavgift, att byggnaden lämnar full avkastning. Staten skulle alltså

säkerligen blott delvis kunna tillgodogöra sig värdet av de hus,

staten erhölle vid slutet av respektive tomträttstider. Därtill kommer

att de, som skulle ernå fördel, om vattenfallsstyrelsens framställning

bifalles, äro arbetare i blygsamma ekonomiska förhållanden. Det kan

även möjligen bidraga till att göra tomträtten mera omtyckt i Trollhättan,

om de tomträttshavare, vilka för närvarande äro missbelåtna med

sina avtal, få möjlighet att på för dem fördelaktiga villkor övergå till

det system, som de ivrigt arbetat på att få i utbyte i stället för det

först använda, för tomträttshavarne synbarligen mindre tilltalande systemet.

I detta sammanhang anser jag mig emellertid böra framhålla, att

den nu av mig föreslagna lättnaden för de hittillsvarande tomträttsinnehavarna

icke symes mig böra föranleda därtill, att jämväl vid blivande

upplåtelser tomtavgiften sättes lägre, än vad som bör utgå med hänsyn

till tomtvärde och skälig ränta på de av staten nedlagda kostnaderna.

Ehuru, såsom förut framhållits, de av vatten fallsstyrelsen f öreslagna

villkoren för övergången till det nya tomträttssystemet icke torde komma

att medföra så stor minskning av statens inkomster å ifrågavarande

tomträttsupplåtelser, som man till en början kan vara böjd att antaga,

skulle dock alltid uppkomma någon förlust för staten. Vid sådant

förhållande torde, då förutsättningen för det av riksdagen enligt skrivelse

den 25 maj 1909, n:r 210, vattenfallsstyrelsen lämnade bemyndigandet

att bland annat upplåta tomträtt till områden å de under styrelsens förvaltning

ställda fastigheter i Ålvsborgs samt Göteborgs och Bohus län

varit, att upplåtelserna skedde fullt affärsmässigt, vattenfallsstyrelsens

framställning icke böra bifallas, utan att tillstånd därtill lämnas av

riksdagen.

Om jag alltså håller före, att tomträttshavarna böra vid övergången

till nytt tomträttssystem beredas den av vattenfallsstyrelsen föreslagna

förmånen, anser jag mig icke kunna tillstyrka bifall till egnahemsföreningens

ansökning om rätt för nuvarande tomträttshavare att förvärva

äganderätt till sina tomter, samt att obebyggda bostadstomter åter skola

försäljas, såsom skedde, innan tomträttsinstitutet infördes. Framställningar

i liknande syfte hava av Ivungl. Maj:t förut avslagits den 18 februari

1910 och den 12 juli 1912 och grundade skäl att frångå den principiella

ståndpunkt i frågan, som dessa beslut innebära, symas mig icke vara för

handen. Visserligen hava endast få tomträttsupplåtelser under de senare

åren ägt rum, men det är att förvänta, att förhållandet skall bliva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

Utskottet.

annorlunda, sedan det nya tomträttssystemet införts och egnahemsspekulanter

fått klart för sig, att upplåtelser med äganderätt å statens egnahemsområden

i Trollhättan i allmänhet icke stå att erhålla. Jag tillåter mig

för övrigt påpeka, att, om försäljning skulle äga rum, väsentligt högre värde

än som nu ligger till grund för tomträttsupplåtelserna måste, i motsats

till vad egnahemsföreningen begärt, åsättas marken. Att rätt bestämma

detta värde är svårt, då många omständigheter tyda på att jordvärdestegringen

i Trollhättan skal! bliva högst betydlig. Platsen har alla

betingelser för att bliva ett stort industrisamhälle. Kraft till drivande

av industriella anläggningar finnes i riklig mängd samt till billigt pris,

och sedan ombyggnaden av Trollhätte kanal blivit färdig, skola även

havsgående fartyg kunna anlöpa Trollhättan. Ett avslag å framställningen

om försäljning av tomter bör dock icke medföra någon ändring

i den vattenfallsstyrelsen jämlikt nådiga brevet den 27 november 1908

tillkommande befogeidieten att undantagsvis avyttra tomter med äganderätt

även inom statens egnahemsområden i Trollhättan.»

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning,

hemställer,

att Kungi. Maj:ts förevarande proposition må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 juli 1914.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Närvarande: ee utlåtande nr 88.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:229 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att bereda nuvarande tomträttshavare i Trollhät a1 i texten