Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 10

1914-06-29 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:10, Lagutskottets utlåtande Nr 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juli 1914 kl. 12 m.

UHatande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 23,48,77,99,

101, 120—124, 126—128, 134, 139, 144 och 164 §§

i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och till

lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse

den 24 juli 1903.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,

Trana*, greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, Olsson

i Hot, greve Spens, Dahl, Eliasson*, Pettersson i Södertälje, Schotte,

Olsson i Broberg*, Persson i Norrköping, Olsson i See, Svensson i

Salang* och Borg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 13 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 72, vilken

blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

de Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års första riksdag nr 50

bifogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll ävensom av

ett förevarande proposition bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) LAG

om ändrad lydelse av 2, 5, 25, 48, 77, 99, 101, 120—124, 126—128, 134. 139,

144 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.

2 §.

De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig

bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets

rörelse livförsäkring, eller avser rörelsen annat slag av försäkring för

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 saml. 10 käft. (Nr 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika, enligt vad i 5

och 67 §§ sägs, upprättas bestämmelser angående vissa grunder för försäkrings

verksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen

prövar bolagsordningens och de övriga grundernas överensstämmelse med

denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån

särskilda bestämmelser därutöver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten

av bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stadfäst

bolagsordning eller i övriga stadfästa grunder för bolags verksamhet

skall ock sökas Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till

antalet minst fem.

Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och

kapitalförsäkring för livsfall.

Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas

för livstid eller för längre tid än tio år.

5 §-

Avser försäkringsaktiebolags rörelse livförsäkring, skola upprättas

bestämmelser angående följande grunder för livförsäkringsverksamheten,

nämligen:

1) grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2) reglerna för återköp av försäkring samt för lämnande av förskott

mot säkerhet i försäkringsbrev, där sådant återköp eller förskott må

kunna beviljas;

3) reglerna för påföljd av försummelse att erlägga premie;

4) grunderna för beräkning och fördelning av den vinst, som må

tillkomma försäkringstagarna, så ock, där förutberäkning skall ske av de

belopp (premieåterbäring), som bolaget förväntas kunna av sin behållning

utbetala till försäkringstagare utöver de i försäkringsavtalet bestämda

grunder för denna förutberäkning samt för avsättning till och

nedsättning av till tryggande av sådan premieåterbäring avsedd fond

(premieåterbäringsreserv);

5) huruvida bolaget må driva försäkringsrörelse i utlandet, samt,

i sådant fall, vilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid

den utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag meddela försäkring av annat slag än

personförsäkring, och skall sådan försäkring meddelas för all framtid

eller för längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående

grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv för

sådana försäkringar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

25 §.

Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktieägare

eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som

enligt vederbörligen prövad balansräkning finnes hava uppstått å rörelsen

i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond, säkerhetsfond

eller premieåterbäringsreserv avsättas.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärva, ej heller såsom

pant emottaga.

48 §.

De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången

av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må, där

sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning uppföras

som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock skola dessa

kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter andra räkenskapsåret

följande år.

Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må ej för

något år till aktieägare och försäkringstagare utdelas sammanlagt mera

än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.

77 §.

Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning

av ränta eller vinst åt garanter eller av vinst åt delägare användas

annat än den behållning, som enligt vederbörligen prövad balansräkning

finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen

ej skall till säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv avsättas.

99 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före

utgången av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader

må, där sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning

uppföras som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock

skola dessa kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter

andra räkenskapsåret följande år.

Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må icke för

något år till garanter och delägare utdelas sammanlagt mera än fem

procent å inbetalt garantikapital till den del detta icke må hava blivit

till garanterna återbetalt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 10.

101 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen

prövad balansräkning icke motsvara dess skulder, försäkringsfond, säkerhetsfond

och premieåterbäringsreserv inberäknade, skall, där ej för

bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, det belopp, vartill

bristen, i den mån den ej varder täckt genom nedsättning av säkerhetsfond

och premieåterbäringsreserv, uppgår, med tillägg av högst en

tiondedel ofördröjligen av styrelsen uttaxeras å dem, som varit delägare

i bolaget under hela eller någon del av den tid balansräkningen avser;

är delägarnas personliga ansvarighet till visst belopp begränsad, skall

uttaxeringen därefter jämkas.

Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagt, täckt, eller

häfta allenast bolagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra

fallet vad av bristen icke kunnat genom uttaxering täckas och i senare

fallet hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning av

säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv täckt, utjämnas genom nedsättning

av försäkringsbeloppen, där ej annorlunda är i bolagsordningen

föreskrivet.

Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsättning

av försäkringsbeloppen äga rum, så länge bristen ej överstiger det

inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hava blivit till

garanterna återbetalt.

120 §.

I försäkringsbolags balansräkning skall under benämningen försäkringsfond

såsom skuld upptagas det för den tidpunkt, som balansräkningen

avser, beräknade värdet av bolagets ansvarighet

1) på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)

samt

2) på grund av löpande försäkringar (premiereserv).

Omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för varje

försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas.

Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen av den på

försäkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas även värdet

av försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund av försäkringsavtalet.

År försäkring återförsäkrad hos inländskt bolag, som enligt denna

lag är berättigat att driva försäkringsrörelse, eller hos utländsk försäkringsanstalt,

som i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, må

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

5

det bolag, åt vilket återförsäkringen meddelats, upptaga såsom tillgång

värdet av åter försäkringsbolagets ansvarighet på grund av återförsäkringen,

dock högst det belopp, vartill försäkringsfonden för försäkringen

enligt bolagets egna beräkningsgrunder uppgår.

121 §.

De i 5 § omförmälda grunderna för beräkning av försäkringspremier

och premiereserv för livförsäkring skola angiva den räntefot, det

dödlighetsmått eller andra riskmått och de antaganden beträffande omkostnaderna,

som skola läggas till grund för beräkningen.

Räntefoten må icke väljas högre än som, med hänsyn till kända

förhållanden, kan anses för framtiden betryggande. Dödlighetsmåttet

må, i fråga om försäkringar för dödsfall, icke väljas lägre, och, i fråga

om försäkringar för livsfall, icke högre än som på grund av tillgänglig

erfarenhet beträffande den ifrågavarande arten av försäkringsrörelse kan

anses betryggande. Omkostnaderna må icke antagas lägre än vad enligt

tillgänglig erfarenhet från försäkringsrörelse av den ifrågavarande arten

kan anses vara erforderligt för sådan rörelse.

Grunderna för premiereservens beräkning skola vara så avfattade,

att premiereserven för varje särskild försäkring framkommer såsom det

belopp, varmed kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter

för försäkringen må överskjuta kapitalvärdet av härefter omförmälda

reservpremier, vilka ingå i de försäkringspremier, bolaget enligt försäkringsavtalet

må hava att ytterligare uppbära. Reservpremie beräknas

så, att vid försäkringsavtalets ingående kapitalvärdet av alla reservpremier

är lika med kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter för

försäkringens anskaffande och förvaltning och för försäkringsförbindelsens

fullgörande, dock med den inskränkningen att anskaffningskostnaden

icke må vid denna beräkning antagas högre än som motsvarar

vid försäkring för dödsfall åtta procent och vid försäkring för livsfall

fyra procent av kapitalvärdet av bolagets beräknade utgifter för försäkringsförbindelsens

fullgörande samt vid kapitalförsäkring ej heller högre

än två och en halv procent av försäkringssumman.

Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, skola,

där ej Konungen fastställer särskilda grunder för beräkningen av premiereserven

för äldre försäkring, de nya grunderna tillämpas jämväl å

sådan försäkring, dock att reservpremien skall så avpassas, att premiereserven

vid övergången blir minst lika stor som efter de äldre grunderna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

122 §.

Hava särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag

äro berättigade att driva försäkringsrörelse, övertagit försäkring under

gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare vart och ett av

bolagen pliktigt att göra avsättning till försäkringsfond allenast för så

stor del av försäkringen, som, enligt avtal mellan bolagen, på det bolag

belöper.

123 §.

Ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar skall

redovisas i följande slag av värdehandlingar:

1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan bank, vars

reglemente blivit av Konungen fastställt;

4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd;

5) skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,

så ock med försäkringsinspektionens medgivande skuldförbindelser

med säkerhet av inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget tillhörig

fastighet, som är avsedd för inrymmande av lokal för bolagets

rörelse, eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en av dem;

dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i

egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen

fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,

som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga

med några av de under 1)—5) nämnda;

eller ock i följande tillgångar av annan art:

7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier;

8) belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev

inom återköpsvärdet;

9) det värde av återförsäkringsbolags ansvarighet på grund av i

återförsäkring övertagna livförsäkringar, vilket enligt medgivandet i 120 §

upptagits som tillgång; dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

7

ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av premiereserven

än försäkringsinspektionen på framställning av bolaget finner,

med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet, kunna medgivas.

124 §.

Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat slag än personförsäkring,

och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre

tid än tio år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för sådana

försäkringar redovisas i värdehandlingar av den i 123 § under 1)—6)

omförmälda beskaffenhet.

126 §.

Försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall, på sätt

här nedan sägs, göra avsättning till säkerhetsfond.

Där säkerhetsfonden och den i 5 § omförmälda premieåterbäringsreserven

sammanlagda ej uppgå till ett belopp, motsvarande en tjugondedel

av den del av försäkringsfonden för livförsäkringar, som icke är

redovisad på sätt i 123 § under 7)—9) sägs, så ock där säkerhetsfonden

ej uppgår till en tiondedel av premieåterbäringsreserven, skall till säkerhetsfond

årligen avsättas minst hälften av bolagets årsvinst, sedan möjligen

befintlig brist från föregående år täckts och avsättning gjorts till

den i 26 § omförmälda reservfond och till premieåterbäringsreserv. Ej

må återbetalning av garantikapital äga rum, där ej summan av nämnda

fonder uppgår till sagda belopp.

Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas till

säkerhetsfonden, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som

kan hava tillerkänts styrelseledamot eller annan såsom arvode (tantiem).

Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan särskilt tillstånd av

försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande

av förlust, som ej kan täckas av befintliga till framtida förfogande avsatta

medel eller genom nedsättning av reservfond.

Nedsättning av premieåterbäringsreserven må, utom till utbetalning

av premieåterbäring enligt för sådan utbetalning gällande grunder, icke

äga rum, där sådant ej erfordas för täckande av förlust, som ej kan

täckas på sätt i föregående stycke sägs.

127 §.

Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, redovisat

tillgångar motsvarande viss del av aktiekapital, dock ej överstigande

halva detta kapital, eller av garantikapital i sådana värdehandlingar, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

i 123 § är sagt, samt till livförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa

värdehandlingar i pant på sätt i 125 § är angående försäkringsfond

stadgat, må det sålunda redovisade beloppet avräknas från den föreskrivna

säkerhetsfonden.

Driver försäkringsbolag jämte livförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse,

skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden och premieåterbäringsreserven,

där sådan finnes, redovisas på sätt om försäkringsfond

är i 123 § föreskrivet; i fråga om värdehandlingar, i vilka tillgångarna

sålunda redovisas, gälle vad i 125 § sägs om där avsedda

handlingar.

128 §.

Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga

om försäkringsfond, säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv för de

utländska försäkringarna medgiva de avvikelser från stadgandena i 120

—127 §§, som med hänsyn till utländsk lag prövas erforderliga, i den

mån sådant kan ske utan förfång för de inländska försäkringstagarnas

säkerhet. Medgives sådan avvikelse, förordnar Konungen tillika i vad

mån föreskrifterna i 139—144 §§ skola äga tillämpning beträffande de

försäkringar, som i medgivandet avses.

134 §.

Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i 30

eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen ingiva

1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas

utlåtande ävensom de å bolagsstämman i anledning av nämnda handlingar

fattade beslut;

2) en av styrelsen enligt av försäkringsinspektionen fastställt formulär

upprättad och underskriven uppgift om bolagets verksamhet

under året och om dess ställning vid årets slut.

Om bolaget driver livförsäkringsverksamhet, skall bolaget därjämte

till försäkringsinspektionen med avseende å denna verksamhet ingiva

dels inom samma tid

3) en av bolagets aktuarie avgiven redogörelse för beräkning av

premiereserven och av premieåterbäringsreserven, där sådan finnes;

dels inom sex månader från ovan omförmälda bolagsstämma

4) en av bolagets aktuarie gjord undersökning, i vad mån det

verkliga förloppet av verksamheten under året avvikit från de enligt 5

eller 67 § upprättade grunder för densamma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Bolaget skall tillika inom en månad efter förenämnda bolagsstämma

låta i allmänna tidningarna införa den del av den under 2) omförmälda

uppgiften, som försäkringsinspektionen föreskriver.

Försäkringsinspektionen äger att meddela anvisningar för upprättande

av de under 3) och 4) omförmälda handlingar.

Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upplysningar,

skola sådana ofördröjligen lämnas.

139 §.

Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, kommit

under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande av

livförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvaltningen

av administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för livförsäkringstagarnas

räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna

enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.

Härmed övergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och

skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäkringar

återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund av

återförsäkringarna.

För det belopp, varmed omförmälda värdehandlingar må finnas i

värde understiga livförsäkringsfonden ökad med en tjugondedel av samma

fond, äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.

144 §.

Har försäkringsbolag, som meddelar försäkring av annat slag än

personförsäkring och meddelar sådan försäkring för all framtid eller för

längre tid än tio år, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd,

skall försäkringsinspektionen utse ett ombud, som har att å försäkringstagarnas

vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jämlikt 125 §

tillkommer försäkringstagarna uti de enligt sagda paragraf till deras

säkerhet i särskilt förvar satta värdehandlingar, med iakttagande därav

att envar försäkringstagare njuter panträtt i nämnda värdehandlingar i

den mån han enligt bestämmelsen i 120 § 3 mom. äger fordran hos

bolaget på grund av försäkringsavtalet.

Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som bestämmes

av Konungen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 saml. 10 höft. (Nr 10.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

164 §.

I fråga om återförsäkring äger Konungen medgiva sådana avvikelser

från vad denna lag innehåller, som prövas skäliga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Utan hinder av denna lags bestämmelser må grunder för försäkringsbolags

livförsäkringsverksamhet, vilka fastställts före nämnda dag,

fortfarande tillämpas och mindre väsentliga ändringar i desamma medgivas

i enlighet med förut gällande bestämmelser. Vid mera väsentliga

ändringar skola bestämmelserna i denna lag gälla. Hava grunder, som

fastställts före nämnda dag, icke ändrats eller endast mindre väsentliga

ändringar i dem vidtagits, äger bolaget, i senare fallet dock endast

med Konungens medgivande, att i balansräkning för tid före den

1 januari 1918, på sätt i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse

sägs, såsom tillgång uppföra kostnader för anskaffande av nya livförsäkringar,

och gälle med avseende å sådant bolag vad i berörda lagrum

stadgas angående avskrivning av sådan tillgång samt angående utdelning

åt delägare och garanter under tid, då sådan avskrivning icke är

slutförd.

Har försäkringsbolag i balansräkning för räkenskapsår, som utgår

före den 1 januari 1915, såsom tillgång uppfört organisationskostnad,

gälle vad i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse stadgas

angående avskrivning av sådan tillgång.

2:o) LAG

innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.

Om återförsäkring.

1 §''

Försäkringsbolag må icke utan försäkringsinspektionens medgivande

sluta avtal, varigenom bolaget förbinder sig att i återförsäkring avgiva

ännu icke tecknade livförsäkringar, där avtalet icke kan av bolaget

uppsägas att utan vederlag upphöra senast ett år efter uppsägningen.

Försäkringsbolag må ej heller utan försäkringsinspektionens medgivande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

11

sluta avtal om avgivande i återförsäkring av redan tecknad livförsäkring,

där försäkringen vid avtalets ingående varit i kraft mera än ett halvt år.

Vad sålunda stadgats gäller icke med avseende på försäkringsbolag,

som allenast meddelar återförsäkring.

Om förbud mot viss premienedsättning och om ombud för livförsäkringsbolag''.

2 §.

Å de livförsäkringspremier, som försäkringsbolag jämlikt fastställda

grunder bestämt, må till fördel för enskilda försäkringstagare eller

grupper av försäkringstagare varken direkt eller indirekt nedsättning

medgivas vare sig av bolaget eller av dess ombud annorledes än genom

premieåterbäring eller vinstutdelning i överensstämmelse med fastställda

grunder.

3 §•

Försäkringsbolag, som meddelar livförsäkring, må icke lämna uppdrag

att såsom bolagets ombud anskaffa eller förmedla anskaffning av

ansökningar om dylik försäkring åt annan än den, som kan anses äga

betingelser för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva sådan verksamhet.

När sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag återkallas,

skall anmälan därom ofördröjligen göras bos försäkringsinspektionen.

Återkallas uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan

angivas.

Ersättning för anskaffning eller förmedling av anskaffning av ansökningar

om försäkring må icke, vare sig i form av provision eller

annorledes, av bolaget eller dess ombud givas åt annan än sålunda anmält

ombud.

Från skyldigheten att göra sådan anmälan, som här ovan sägs,

äger Konungen befria försäkringsbolag, som prövas hava vidtagit betryggande

åtgärder för övervakande av ombudens verksamhet eller som

meddelar allenast enstaka former av livförsäkring, där denna rörelse är

av ringa omfattning och icke utgör det huvudsakliga föremålet för bolagets

verksamhet.

4 §•

Har någon, som innehar sådant uppdrag, som avses i 3 §, gjort

sig skyldig till handling, som strider mot stadgandet i andra stjmket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottets

yttrande.

av nyssnämnda paragraf eller mot 2 § eller som eljest prövas vara

oförenlig med ett värdigt och lämpligt utövande av verksamheten såsom

ombud, åligger det bolaget att återkalla uppdraget. Återkallandet må

kunna avse viss begränsad tid.

Ansvarsbestämmelser.

5 §•

Styrelseledamot eller annan, som bryter mot föreskrifterna uti 1

eller 2 § eller 3 § andra stycket eller underlåter att göra anmälan, som

i 3 § första stycket sägs, straffes med böter från och med femtio till

och med två tusen kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Beträffande de nu föreliggande lagförslagens tillkomst har föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört:

»I underdånig skrivelse den 12 maj 1905 hemställde riksdagen,

det täcktes Eders Kungl. Magt taga i övervägande, huruvida icke de

i lagen om försäkringsrörelse av den 24 juli 1903 givna stadganden rörande

premiereservens beräkning, i vad de avsåge livförsäkring, behövde

ändras eller förtydligas i syfte att fullt trygga försäkringstagarnas

intressen, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill förhållandena

kunde giva anledning. I skrivelsen ifrågasattes, huruvida icke

för sådant ändamål bestämmelser rörande sättet för nettopremiens beräkning

borde inflyta i försäkringslagen.

Försäkringsinspektionen avgav i anledning härav underdånigt utlåtande

den 8 maj 1906, uti vilket försäkringsinspektionen, som fann

tillräckliga skäl icke föreligga för en ändring av försäkringslagen i den

av riksdagen angivna riktning, hemställde, att Kungl. Maj:t behagade

finna riksdagens ifrågavarande skrivelse icke böra för det dåvarande föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med underdåning skrivelse den 22 oktober 1907 överlämnade försäkringsinspektionen

förslag till vissa ändringar i 120—126 samt 164

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

13

§§ i försäkringslagen, vilka ändringar huvudsakligen avsågo sättet för

försäkringsfondens beräkning.

De för utarbetande av förslag till ny lag om aktiebolag utsedda

kommitterade hade med underdånig skrivelse den 5 februari 1908 till

Kungl. Maj:t överlämnat jämväl förslag till ny lag om försäkringsrörelse,

och avgav försäkringsinspektionen uti skrivelse den 17 mars 1909

underdånigt utlåtande med anledning av detta förslag.

Samtliga här ovan omförmälda ärenden blevo med nådig remiss

den 22 juni 1910 överlämnade till försäkringsinspektionen för avgivande

av förnyat underdånigt utlåtande, och har med anledning härav inom försäkringsinspektionen

utarbetats ett förslag till ny lag om försäkringsrörelse,

över vilket förslag försäkringsbolagens yttranden infordrats.

Då emellertid någon utsikt icke förefunnes, att sistnämnda lagförslag

i sin helhet skulle kunna bliva föremål för proposition till någon

av de närmaste riksdagarna, men försäkringsinspektionen ansåge vissa

missförhållanden inom livförsäkringsverksamheten böra avhjälpas så snart

ske kunde, utarbetades av försäkringsinspektionen de nu av mig anmälda

förslagen.»

Dessa förslag, som efter föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet

underställdes lagrådets granskning, hava sedermera, i anledning

av inom lagrådet framställda anmärkningar, i vissa hänseenden inom

civildepartementet undergått omarbetning.

Sedan förslagen i det skick, de sålunda erhållit, i proposition nr

50 förelagts innevarande års första riksdag, men i följd av riksdagsupplösningen

icke kommit att av riksdagen behandlas, hava förslagen

genom förevarande proposition i oförändrat skick underställts den nu

samlade riksdagens prövning.

På samma gång den enskilda försäkringsverksamheten i vårt land

under de senare åren nått en betydande utveckling och omfattning, har

erfarenheten givit vid handen, att den gällande försäkringslagstiftningen

i vissa avseenden icke förmår att på ett fullt verksamt sätt tillgodose

och betrygga försäkringstagarnas berättigade intressen. Mellan de olika

försäkringanstalterna har uppstått en högt uppdriven konkurrens, vilken

icke kunnat undgå att medföra skadliga verkningar, Hos vissa

försäkringsanstalter har nämligen framträtt en tendens att söka utvidga

sin verksamhet utan hänsyn till den oproportionerligt stora ökning av

omkostnaderna, särskilt anskaffningskostnaden, som visat sig vara förbunden

med en dylik utvidgning. Olämpliga och forcerade metoder

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

hava på sina håll tillämpats för anskaffande av nya försäkringar och

härmed har följt ej allenast, såsom nyss nämnts, en abnorm ökning i

anskaffningskostnaden utan även talrika fall av annullationer. Under

sådana förhållanden har av den löpande premieinkomsten en allt för stor

del måst användas till omkostnadernas bestridande, och då svårighet

mött att fullgöra gällande lagbestämmelser om avsättning till premiereserv

och andra fonder har man för att anskaffa rörelsemedel i allt

vidsträcktare omfattning under formen av återförsäkringsavtal mot ersättning

överlåtit större eller mindre del av de egna försäkringarna till

andra försäkringsinrättningar. Att dylika förhållanden i försäkringsverksamheten

måste i sista hand till sina följder gå ut över försäkringstagarna

ligger i öppen dag. Gällande försäkringslagstiftning lämnar

emellertid icke vederbörande myndigheter erforderlig möjlighet att i tid

ingripa emot dessa brister hos den privata försäkringsverksamlieten, och

det nu föreliggande förslaget till ändringar i lagen om försäkringsrörelse

åsyftar att med varsam hand råda bot på missförhållandena. Förslaget

går i främsta rummet ut på att i försäkringstagarnas intresse införa

ökad kontroll över omkostnaderna och anskaffningsarbetet. Förslaget

avser emellertid icke att binda försäkringsverksamlieten vid en lagbestämd

reglering i berörda hänseenden. Fastmera upptager förslaget vissa bestämmelser

i syfte att vidga deu rörelsefrihet, som kan vara ägnad att

befordra en sund utveckling på detta område. I sådant syfte föreslås

ändring i nu gällande föreskrifter om viss metods användning vid beräkning

av premiereserv och om avsättning till säkerhetsfond till viss

procent av försäkringsfonden. Därjämte innehåller förslaget, bland annat,

nya bestämmelser om premieåterbäring och premieåterbäringsreserv.

Förslaget till lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse

innehåller dels bestämmelser om erforderlig kontroll å avtal om

återförsäkring i syfte att förekomma sådana missbruk därav, som ovan

antytts, dels stadganden om agenturverksamheten i försäkringsrörelsen,

avseende att förekomma vissa missbruk, som yppat sig på detta område,

och att så långt möjligt är förekomma användningen av olämpliga

ombud vid anskaffningsarbetet.

Till utskottets kännedom har kommit, att vissa försäkringsföreningar

med ett avsevärt medlemsantal, bland dem särskilt J ärnvägsmännens

lifförsäkringsförening, enligt avtal med några av rikets större försäkringsbolag

åtnjuta en på visst sätt bestämd nedsättning av premierna.

Inom denna grupp av försäkringstagare har, efter vad utskottet erfarit,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

15

yppats farhåga för att ifrågavarande föreningar efter antagande av nu

föreliggande lagförslag icke längre skulle kunna komma i åtnjutande

av nämnda förmån. Med anledning härav vill utskottet erinra därom,

att förevarande förslag avser att förhindra premienedsättning endast i

sådana fall, då den är godtycklig och icke efter försäkringstekniska

grunder kan anses hållbar, samt att förslaget lägger under statsmyndighets

kontroll de fall, då premienedsättning må medgivas genom fastställelse

av särskilda grunder för beräkning av antingen premier eller

premieåterbäring.

Med avseende å ovan berörda försäkringsföreningar synes det kunna

hava fog för sig, att bolagen bevilja denna grupp försäkring på billigare

villkor än åt försäkringstagare i allmänhet. Det anskaffnings- och

inkassoarbete, som föreningarna utföra, länder nämligen till betydande

omkostnadsbesparingar för bolagen. Med hänsyn till gruppens betydande

omfattning är det ock möjligt att vid försäkringstekniska beräkningar

taga hänsyn till dessa besparingar. Detta kan enligt lagförslaget

ske på två sätt, nämligen så, att besparingarna ingå antingen i grunderna

för beräkningen av premierna eller i grunderna för beräkningen

av premieåterbäringen. Vilketdera sättet bör väljas och bur stort inflytande

besparingarna böra erhålla på premier eller premieåterbäring, kan

ej avgöras förr än efter en närmare prövning av förhållandena. Det

förra sättet ansluter sig närmare till nu gällande avtal, i det att de

premier, som debiteras försäkringstagarna, bliva lägre än eljest gällande

tariffpremier. Det »senare sättet kan i realiteten bliva lika fördelaktigt

för försäkringstagarna, i det att den högre premieåterbäringen, som avräknas

på premien, nedbringar försäkringstagarnas årsutgift för försäkringen

till samma belopp, som motsvarar premie enligt förra beräkningssättet.

Skillnaden mellan de båda metoderna är, att premienedsättningen

i förra fallet är ovillkorlig, i senare fallet beroende av att bolagens

rörelse medföra sådan vinst, att de kunna verkställa premieåterbäringen.

Farhågorna för att lagförslaget skulle kränka bär avsedda föreningars

intresse av att även i framtiden nya delägare — de nuvarande

delägarnas rätt beröres tydligen alls icke — må kunna komma i åtnjutande

av den premienedsättning, som motsvarar de omkostnadsbesparingar,

som uppstå genom föreningens verksamhet, torde sålunda

bero på ett förbiseende av att lagförslaget ingalunda hindrar bolagen

att erhålla Kungl. Maj:ts fastställelse av sådana grunder för beräkningav

premier eller premieåterbäring, som på ett rationellt sätt taga hänsyn

till dessa omkostnadsbesparingar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Beträffande det närmare innehållet av förslagen och de skäl, som i

övrigt ligga till grund för desamma, får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har vid granskning av föreliggande lagförslag icke funnit

anledning till anmärkning och får alltså hemställa,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 juni 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation:

Herr Persson i Norrköping, med vilken herr Borg instämt, har anfört:

»Då den föreslagna ändringen av nu gällande försäkringslag icke

endast innebär en omläggning av de försäkringstekniska grunder, på

vilka det svenska livförsäkringsväsendet hittills uppbyggts och en övergång

till ett nytt obeprövat system, vars vittgående konsekvenser det

nu är omöjligt att överblicka, utan även till sina verkningar kan befaras

medföra en sådan konsekvens som förhöjning av försäkringspremierna,

utöver vad som ur soliditetssynpunkt är nödvändigt, huvudsakligen

för att försäkringstagaren på så vis skall komma i åtnjutande av

viss premieåterbäring eller s. k. vinst, har jag ansett mig böra fästa

riksdagens uppmärksamhet härpå och tillåta mig anföra ytterligare

följande:

Beträffande övergången från den hittills använda s. k. klassiska nettopremiemetoden

till bruttometoden för beräkning av premiereserven har

Svenska Aktuarieföreningens majoritet i en Kungl. Maj:ts proposition

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

vid förra riksdagen bilagd skrivelse starkt framhållit, att den ifrågasatta

övergången icke kan gagna vårt livförsäkringsväsende, utan att den i

stället kan »innebära ett vittgående äventyr för den svenska livförsäkringsverksamheten»

genom att förslaget icke är föregånget av några

undersökningar, som kunna ge eu tillnärmelsevis ungefärlig uppfattningom

förslagets konsekvenser. Ett dylikt uttalande av Svenska Aktuarieföreningen,

vars medlemmar med sin vetenskapliga utbildning, förenad

med en på direkt erfarenhet från försäkringsbolagens verksamhet grundad

sakkunskap, synes redan i och för sig vara ett fullt tillräckligt skäl

för att ställa sig tveksam mot Kungl. Maj:ts på försäkringsinspektionens

yrkande framställda förslag.

Så länge den nuvarande försäkringslagen och försäkringsinspektionens

tillsyn över de inom riket arbetande försäkringsanstalterna fullt

trygga försäkringarnas soliditet — och i den punkten synes icke råda

någon meningsskiljaktighet — lärer icke förefinnas något absolut avgörande

behov av ändringar i den nu gällande lagen för försäkringsrörelsen

i de punkter, som röra denna angelägenhet.

Vid beräkning av försäkringspremier utgår man som bekant från

en viss räntefot och ett visst dödlighetsmått, som under alla förhållanden

skall vara fullt betryggande. Till de nettopremier, som med

nämnda faktorer som grund erhålles, lägges sedan eu viss belastning

avsedd för att till huvudsaklig del täcka anskaffnings- och förvaltningskostnaderna.

Den så erhållna premien benämnes bruttopremie

eller tariffpremie. Erfarenheten säges ha visat, att livförsäkringsbolagen,

särskilt under deras första verksamhetsår, för täckande av omkostnaderna

måst tillgripa de vinstkällor som i form av överränta å

premiereserverna och underdödlighet alltid äro att räkna med, då såväl

räntefoten som dödlighetstabellen icke motsvarar de faktiska förhållandena

utan äro beräknade så att förhållandena i praktiken ställa sig

fördelaktigare.

Kungl. Maj:ts förslag innebär nu att dessa vinstkällor, av vilka

underdödlighetsvinsten genom användande av särskilda urvalstabeller

skulle något reduceras, skola uteslutande användas för nedsättning i

en fond för återbäring till de försäkrade. Då nu förutsatts att belastningen

enbart, enligt hittills använda principer, icke är tillräcklig att

bestrida kostnaderna för försäkringsrörelsen, har Kungl. Maj:t föreslagit,

att i grunderna även skulle intagas eu omkostnadsplan, utvisande att

belastningen enbart utan anlitande av ovan nämnda vinstkällor är fullt

tillräcklig för täckande av omkostnaderna. Härav följer givetvis, att

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 10 käft. (Nr 10). S

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

då försäkringspremierna måste höjas för att omkostnaderna skola täckas

enbart av belastningen av premierna, under det att försäkringstagaren

erhåller återbäring av premien ur de vinstkällor, som representeras av

överränta och underdödlighet.

Härvid uppställer sig då den frågan:

vilket är rimligare och naturligare och genom vilken åtgärd är den

försäkringssökande allmänheten mest betjänt genom

att för försäkringen erlägga eu låg premie, som dock täcker kostnaderna

för densamma genom att även i viss mån använda ränte- och

underdödlighetsvinst, eller genom

att erlägga en avsevärd högre premie, varigenom alla kostnader

enbart genom belastningen täckas, men som efter några år medför eu

viss återbäring av den inbetalda premien.

Det synes vara mest fördelaktigt att betala en premie, som blott

fullt täcker kostnaderna, än att behöva avstå mer än som är oundgängligen

nödvändigt.

Otvivelaktigt är det riktigast, att den försäkrade från början blott

betalar vad som för drivande av en solid försäkringsrörelse är nödvändigt,

och mindre riktigt, att han skall betala ett högre belopp för

att garanteras att återfå en de!, vilken åtminstone i vissa fall kan förutsättas

alltid bli mindre än vad han för denna garanti fått betala

mera i premie.

Försäkringsinspektionen anför icke i sin framställning några nya

synpunkter på ämnet; dess uttalande kan sålunda sägas innebära ett

understrykande av förefintliga meningsmotsättningar i en fråga, som

enligt vad sakkunniga påstå ännu ej utdebatterats av de försäkringsvetenskapliga

organisationerna och rörande vars detaljer auktoritet ännu

står mot auktoritet.

En omläggning av principerna för beräkning av premiereserven

måste i ärendets ännu icke slutligt utredda skick vara förbunden med

ingalunda så ringa risk, och fråga är, om tillräckligt vägande skäl förebragts

varför vårt lands livförsäkringsverksamhet skulle ställas såsom

experiment objekt för metoder, om vilka mångas omdöme är, att de

kunna se nog så tilltalande ut i teorin, men att de praktiskt sett betyda

två ting, som man icke önskar: ett försvagande av premiereserven

och eu ökning av anskaffningskostnaderna. Tvärtom torde det anförda

motivera uppskov tills avgörande erfarenhet vunnits i andra länder (t. ex.

i Tyskland), där metodernas ivrigaste förkämpar äro till finnandes, men

ännu långt ifrån lyckats göra sin mening gällande.

Då inspektionen genom lagförslaget tillförsäkrats ett mycket stort

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

välde beträffande fastställelse!! av grunder för livförsäkringsrörelsen, så

finnes ingen garanti för att icke s. k. urvalstabeller föreskrivas, varigenom

de yngre bolagen faktiskt skulle berövas möjligheten att uppföra

anskaffningskostnaderna som tillgång, då användningen av urvalstabeller

helt eller till större delen kompensera det i lagförslaget gjorda

medgivande att under vissa villkor få använda s. k. zillmering.

Ett skarpt ljus kastas över lagförslaget genom försäkringsininspektionens

upplysning, att reservpremien, enligt dess mening, icke

ovillkorligen bör vara konstant, utan att avvägandet av reservpremieu

vore eu detalj, som det skulle tillkomma statsmyndigheten att ordna i

varje särskilt fall. Därmed synes försäkringsinspektioneu givit uttryck

för den grundtanken, att statens befattning med försäkringsväsendet

bör i fråga om både koncession och kontroll hava karaktären

av ett av lagbestämmelser obundet diskretionärt förfarande.

Som en genom lagförslaget gående grundtanke synes även framlysa

oförtydbart inspektionens strävanden att tillvälla sig envälde över

den privata försäkringen. Knappast något annat svenskt ämbetsverk

bär blivit utrustat med en så stor maktfullkomlighet som den, med

vilken lagförslaget avser att förläna försäkringsinspektionen. Dessa

inspektionens strävanden framgå även fullt tydligt av ett yttrande i

inspektionens underdåniga skrivelse till Kungl. Maj:t av den 3*december

1912: »Naturligtvis kan man tänka sig, att lagen tillämpas illa, så att

grunder fastställas, som antingen icke äro betryggande eller äro så

betungande för bolagen att dessas verksamhet onödigt försvåras. Men

det blir i så fall icke lagens fel utan den tillämpande myndighetens.»

Om en för långt driven maktutrustning åt ett ämbetsverk kan,

synes det mig, under nuvarande förhållanden råda delade meningar.

Att redan nu gällande lag giver försäkringsinspektionen möjlighet

att pa ett effektivt sätt och även i tid ingripa mot insolventa försäkringsanstalter

torde framgå av §§ 131—138. Om ett bolag exempelvis

placerar försäkringsfonden på ett icke betryggande sätt, vilket var fallet

med livförsäkringsbolaget Kronan, så lärer icke detta kunna genom

någon lagstiftning helt och hållet förekommas.

Genom antagande av lagförslaget kommer Kungl. Maj.-t att i händerna

på bolagen lägga ytterligare konkurrensmedel, som endast kunna

ha till följd en skärpt konkurrens bolagen emellan och därmed i detta

fall följande högre kostnader.

Av lagförslaget framgår, synes det mig, att de äldre bolagen komma

att i avseende på tillämpningen av bestämmelserna rörande förut beräknad

vinst befinna sig i ett synnerligt gynnat läge gent emot yngre

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

eller nybildade bolag. Det är, förefaller det, huvudsakligen de äldre

bolagen, vilka genom lagförslaget tillförsäkrats det kraftiga konkurrensmedel,

som inspektionen genom bestämmelserna om förut beräknad

vinst velat skapa.

Det föreliggande förslaget synes även lida av vissa brister, då i

detsamma icke inrymmas tillräckligt starka bestämmelser lör att på ett

effektivt sätt stävja den illojala konkurrensen, som i stor utsträckningkan

drivas mellan bolagen. Visserligen har en överenskommelse mellan

en del bolag i detta avseende träffats, men denna överenskommelse lärer

icke ha visat sig fullt effektiv. Och en privat överenskommelse kan ju

för övrigt endast beröra de bolag, som träffat överenskommelsen, under

det att övriga bolag och andra försäkringsorgan stå utanför. 1 detta

hänseende föreligger en brist att fylla.

Till sist tillåter jag mig påpeka, att frågan är av den invecklade

natur, att riksdagen har svårt att, särskilt i de punkter jag tillåtit mig

att fästa riksdagens särskilda uppmärksamhet på, vid detta riksmöte

skaffa sig klarhet uti dem. Lagutskottet har i sitt utlåtande, något

ensidigt enligt mitt förmenande, stött sig på försäkringsinspektionens

auktoritet. Jag har till frågans mera allsidiga belysande velat anföra

några synpunkter från det andra hållet. Erfarenheten har emellertid

mer än en gång visat det farliga uti att lita på auktoriteter. Vid sådant

förhållande torde det vara klokast och säkrast att uppskjuta det

definitiva avgörandet i de t vistiga punkterna, till dess att full klarhet

vunnits. I detta fall är det rakt ingen fara med att uppskjuta avgörandet,

och på grund härav tillåter jag mig hemställa, att riksdagen

beslutar avslå lagförslagets § 5 mom. 4 och § 121 samt i stället bibehålla

§§ 48 och 99 i förutvarande lydelse, med det undantag- dock att

mom. 3 i dessa paragrafer erhåller den lydelse, som är angiven i lagförslaget,

nämligen: »Innan organisationskostnaderna fullständigt av
skrivits»

etc.

Stockholm, K. L. Beckmans Buktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:71 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 25, 48, 77, 99, 101, 120—124, 126—128, 134, 13 s. 1 i texten