Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899.

1914-07-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juli 1914 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till

lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående

patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4

och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli

1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om

skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899.

Närvarande: herrar Lindhagen, Stärner, Gezelius,* greve Lagerbjelke, Alexanderson,

Johanson i Valared,* greve Spens, Hult, Dahl, Pettersson i Södertälje, Olsson i

Broberg, Persson i Norrköping, Svensson i Salang* Igel,* Ilolmdahl och Rehn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 96, vilken

blivit av kamrarna hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Magt, under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i:o) Lag

om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent den

16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patentera

uppfinning gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 11 käft. (Nr 11.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, vara han

tidigare sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning

i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder

emot patents meddelande, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som

vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för

så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som kan

i förordnandet bestämmas antingen till högst tolv månader från det skyddet

söktes i den främmande staten eller till högst tre månader från det

vederbörande myndighet där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden

hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;
2)

att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som där

är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drivet industri- eller

handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i riket som i

den främmande staten, uppfinningens utövning i den senare skall, så vitt

angår påföljd för underlåtenhet att här utöva uppfinningen, så anses, som

hade utövningen ägt rum här i riket.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884.

Härigenom förordnas, att 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

Varumärke må ej registreras:

1) om det består endast av siffror, bokstäver eller ord, som icke

utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke

anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består av ord, som

kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgivna varu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

slag särskilt uppfunnen benämning, vilken ej avser att angiva varans ursprung,

beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;

2) om däri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens

eller namnet på annans fasta egendom;

3) om däri utan vederbörligt tillstånd intagits offentliga vapen eller

stämplar;

4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för

annans räkning registrerat eller behörigen anmält till registrering, eller

med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa

delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas; dock att registrering ej

må vägras, om likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §,

eller om bägge märkena gälla olika varuslag.

16 §.

Konungen ägor efter avtal med främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna

lag må tillkomma ej mindre den, vilken utom riket driver sådan näring,

som omförmäles i 1 §, än även förening, som är bildad utom riket för

tillvaratagande av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke driver

näring, som nu sagts; skolande i dessa fall gälla samma lags föreskrifter

med iakttagande av följande särskilda regler i avseende på varumärke,

som registreras:

1) ansökan om registrering skall åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt

de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd

åt varumärket;

2) den, för vilken registreringen blir gällande, skall hava ett här

i riket bosatt ombud, som äger att härstädes å hans vägnar svara i alla

saker, vilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då ansökan

göres, samt sedermera vid ombyten av ombud uppgiva ombudets namn

och vistelseort, vid äventyr, att, i händelse föreskriften därom skulle finnas

icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande fall med

laga verkan utse sådant ombud;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid

än i den främmande staten.

Med avseende på varumärke, registrerat i stat, som för svenska varumärken

gör motsvarande medgivande, äger Konungen dessutom meddela

följande bestämmelser:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 11,

4) varumärket må, därest det icke strider mot sedlighet eller god

ordning, registreras i den form, vari det är gällande i den främmande

staten;

5) har någon här i riket sökt registrering av ett varumärke, som han

tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning

i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore den

gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten, för sä vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet

bestämmas antingen till högst fyra månader från anmälningen i

den främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet där kungjorde, att registreringen beviljats, samt sökanden hos

registreringsmyndiglieten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;

6) vägras registrering på grund av 4 § 5 mom. och styrker sökanden

efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut

anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett

av sökanden brukat märke, som annan tillägnat sig, må domstolen förklara

sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till

märkets begagnande för det slag av varor, för vilket han brukade märket

vid den tid, då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej

väckas senare än sex månader från nämnda tid;

7) varumärke, som i den främmande staten blivit, innan det ömsesidiga

skyddet inträdde, behörigen registrerat oeh som endast eller huvudsakligen

består av siffror, bokstäver eller ord, som enligt 4 § icke kunna

ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när det skyddas i den

främmande staten, här i riket, efter registrering, njuta det särskilda skydd,

att andra ej må använda samma siffror, bokstäver eller ord såsom varumärke

för samma slags varor, med mindre de begagnat dem, innan det

ömsesidiga skyddet inträdde. Ej må dock sådana varumärkens registrering,

med undantag för järnstämplar och skeppningsmärken å trävaror, medföra

hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäverna till

sitt namn eller sin firma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

samt 3:o) L cl gf

om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller

den 10 juli 1899.

Härigenom förordnas, att 20 § i lagen om skydd för vissa mönster

och modeller den 10 juli 1899 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat

mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna,

att, om någon här i riket sökt registrering av ett mönster, vara lian tidigare

sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i

förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder

mot registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord

samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för sä vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas

antingen till högst fyra månader från det skyddet söktes i den

främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet

där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registrering

smyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Förevarande proposition är föranledd av eu i Washington den 2 juni

1911 avslutad, jämväl för Sveriges del undertecknad konvention, varigenom

reviderats konventionen i Paris den 20 mars 1883 med tilläo-gsakten

i Bryssel den 14 december 1900 angående skydd för den industriella

äganderätten. Sedan utlåtanden över förstnämnda konvention inkommit

från patent- och registreringsverket samt kommerskollegium, därvid av

kommerskollegium jämväl överlämnats yttranden från handelskamrarna i

Karlstad, Gävle och Göteborg, Södra Älvsborgs läns industriidkare- och

köpmannaförening med industri- och handelskammare, handels- och industrikammaren

för Örebro och Västmanlands län, Skånes handels-, industri-

och sjöfartskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare,

anmäldes ärendet hos Kungl. Maj:t i statsrådet den 6 mars 1914. Föredragande

departementschefen anförde därvid, bland annat:

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

»Artikeln 14 av konventionen i Paris den 20 mars 1883, vilken

blivit av Sverige biträdd genom accessions-akt den 26 juni 1885, föreskriver

att konventionen skall underkastas periodiskt återkommande revisioner

i syfte att i densamma införa sådana förbättringar, som kunna

bidraga till fullkomnande av inrättningen av den union, som bildats av

de länder, vilka biträtt konventionen; och skola för detta ändamål tid efter

annan i något bland de kontraherande länderna hållas konferenser mellan

delegerade för bemälda länder.

I överensstämmelse härmed hava konferenser hållits i Rom 1886, i

Madrid 1890, i Bryssel två sessioner 1897 och 1900 samt i Washington

1911.

Besluten i Rom hava icke blivit ratificerade och alltså aldrig trätt

i kraft.

Vid konferensen i Madrid upprättades fyra protokoll, nämligen: 1)

rörande överenskommelse om undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

å handelsvaror; 2) rörande internationell registrering av fabriksoch

handelsmärken; 3 angående bidrag till upprätthållande av den internationella

byrån i Bern för unionen till skyddande av den industriella

äganderätten; samt 4) rörande tolkningen och tillämpningen av konventionen

den 20 mars 1883.

Utav dessa protokoll har endast det tredje protokollet efter hand

blivit ratificerat av samtliga unionsländer. Vad beträffar överenskommelserna

om undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror

och om internationell registrering av varumärken, vilka överenskommelser

äro i kraft mellan åtskilliga av unionsländerna, hava de icke blivit

biträdda av Sverige.

Vid konfei’ensen i Bryssel 1997/1900 åvägabragtes genom den då

beslutade och sedermera av samtliga konventionsländer, sålunda även Sverige

efter hand ratificerade tilläggsakten den 14 december 1900, förutom

några smärre modifikationer av formell eller förklarande natur, tvenne

förändringar av konventionen av väsentlig beskaffenhet, nämligen dels

med avseende å den s. k. prioritetsrätten och dels beträffande skyldigheten

att utöva patenterad uppfinning.

Såsom resultat av överläggningarna vid den senaste konferensen i

Washington, vilken fortgick under tiden 15 maj—2 juli 1911, föreligger

den nyss av mig anmälda reviderade konventionsakten. Flertalet av de i

densamma företagna ändringar av den äldre konventionen 1883/1900 äro

av i huvudsak kompletterande eller förtydligande beskaffenhet och lära

icke, därest Eders Kungl. Maj:t finner skäl att för Sveriges del ratificera

denna konventionsakt, påkalla ändring av gällande lagstiftning i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

7

I anledning av de reviderade artiklarna 4 och 6 ävensom den tillkomna

nya artikeln 7 bis finner jag däremot i sådant fall vissa jämkningar av

gällande författningar nödvändiga.

Innan jag övergår att närmare redogöra härför, torde jag böra erinra,

att i överensstämmelse med art. 18 av den reviderade konventionsakten

densamma kan endast i sin helhet antagas eller förkastas, men icke

godkännas och ratificeras i vissa delar. För de länder, som icke ratificerat

densamma, gäller fortfarande den äldre konventionsakten 1883/1900.

Enligt vad jag inhämtat, har den reviderade konventionsakten hitintills

ratificerats av följande länder, nämligen: Tyskland, Österrike och Ungern,

Dominikanska republiken, Spanien, Nordamerikas Förenta stater, Frankrike

med Tunis, Storbritannien med Ceylon, Nya Zeeland samt Trinidad

och Tobago, Italien, Japan, Mexiko, Norge, Nederländerna, Portugal och

Schweiz.»

I fortsättningen av sitt yttrande har departementschefen lämnat

redogörelse för de bestämmelser i konventionen, vilka befunnits påkalla

ändring i den svenska lagstiftningen.

Enligt artikel 4 av konventionen äger den, som i ett unionsland behörigen

gjort en ansökan om patent etc., viss företrädesrätt i alla andra

unionsländer, sålunda att, därest inom viss tid, för patent 12 månader, för

varumärken, mönster och modeller 4 månader, från det berörda ansökning

gjordes, enahanda ansökning göres i något annat av unionsländerna, denna

skall anses gjord samtidigt med den förra. Nämnda artikel i dess äldre

avfattning innehöll inga andra villkor för åtnjutande av dylik företrädesrätt,

än att den ansökan, för vilken företrädesrätt begärdes, skulle

vara inlämnad inom viss tid, sedan den ursprungliga ansökningen i den

främmande staten gjordes. Praxis utvecklade sig på grund härav ganska

olika. I en del länder behövde icke några formaliteter alls iakttagas; i

andra måste sökanden genom behöriga bevis styrka sin rätt till prioritet.

I ett land stod det honom öppet att när som helst göra sin prioritetsrätt

gällande, i ett annat måste han genast vid inlämnandet av ansökningen

framställa sina prioritetsanspråk.

Till avhjälpande av de olägenheter, som visat sig följa av en dylik

skiljaktig tillämpning av en bland konventionens viktigaste artiklar, och

för att få till stånd fastare och likartade former inom unionsländerna för

prioritetsrättens tagande i anspråk har i den reviderade konventionsakten

till artikeln 4 fogats tvenne nya moment, betecknade med d och e.

Enligt dessa nya föreskrifter blir det obligatoriskt för en sökande,

som vill taga i anspråk företrädesrätt på grund av tidigare ansökning, att

uppgiva tiden då och det land, där denna ansökning blivit gjord. Tidpunkten,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

då denna uppgift senast må lämnas, är icke fixerad, utan det har lämnats

öppet åt vaije land att därom bestämma. Då uppgiften skall av vederbörande

myndighet angivas i de utgivna publikationerna (patenten etc.),

måste uppgiften emellertid lämnas, innan vederbörande myndighets beslut

om skyddets meddelande givits. Äventyret för sökanden, därest han icke

iakttager de i mom. d givna föreskrifterna, äger jämväl varje land bestämma,

dock att detta äventyr ej får sträcka sig längre än till förlust

av prioritetsrätten. 1 samma mom. lämnas också närmare föreskrifter

om vilka handlingar, som för prioritetsrättens styrkande kunna avfordras

sökanden, men en gräns har fastslagits, utöver vilken man icke får gå i

fråga om fastställande av skyldighet att redan vid tiden för ansökningens

ingivande tillika förete handlingar eller bevismedel. Då kan endast fordras

företeende av: a) kopia av den tidigare gjorda ansökningen (beskrivning,

ritningar etc.), till riktigheten bestyrkt av den myndighet, vilken mottagit

ansökningen, men vilken kopia dock icke skall behöva vara legaliserad;

b) av vederbörande myndighet utfärdat bevis om tiden, då ansökningen

gjordes; och c) översättning. Enligt mom. e kan ytterligare bevismedel

infordras senare, om vid den fortsatta behandlingen hos vederbörande

patent- eller registreringsmyndighet eller efter skyddets meddelande

skäl skulle därtill förekomma. Även legaliseringsbevis kan då

infordras.

Artikeln 6, som är grundläggande för registreringen av varumärken

inom unionsländerna, har i den äldre konventionsakten 1883/1900 det

innehåll, att varje i hemlandet vederbörligen registrerat fabriks- eller handelsmärke

skall kunna registreras samt erhålla skydd utan avseende å dess

form i envar av unionens övriga stater.

Artikeln 6 har redan från början givit anledning till olika tolkning

men dess tillämpning har blivit än mer invecklad och oklar, sedan de så

kallade ordmärkena kommit i bruk, varför efter hand en allt kraftigare

önskan gjort sig gällande inom intresserade kretsar om revision av de

äldre konventionsbestämmelserna i denna punkt.

I den reviderade artikeln 6 har man sökt angiva de fall, då registrering

finge vägras, därvid i artikeln influtit en bestämmelse av innehåll,

att registrering kan vägras eller förklaras ogiltig av det skäl, att märke

saknar all utmärkande karaktär. 1 anledning av sistnämnda bestämmelse

erinrades från svensk sida, att här i landet sedan gammalt funnes ett stort

antal viktiga och värdefulla märken eller stämplar för produkter från vår

järn- och trävaruindustri, vilka, om en bestämmelse av det nyssnämnda

innehållet antoges, riskerade att bliva ställda utan möjlighet till skydd,

då de helt och hållet eller delvis utgjordes av bokstäver, och fråga således

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

kunde uppstå, om de ägde utmärkande karaktär. — Vid konferensen har

hänsyn tagits till dessa från svensk sida framställda invändningar och till

momentet lagts det förtydligande tillägget, att vid bedömande av ett märkes

utmärkande karaktär avseende borde fästas vid alla faktiska omständigheter,

enkannerligen vid den tidslängd, under vilken märket varit i bruk.

Artikeln 7 bis, vilken saknar motsvarighet i föregående konventionsakter,

avser registrering av s. k. kollektivmärken. Artikeln förpliktar de

kontraherande länderna att tillåta registrering av och förläna skydd åt

märken, som tillhöra föreningar, vilkas befintlighet icke strider mot hemlandets

lagstiftning, även om dessa föreningar icke besitta industriellt- eller

handelsetablissement. Varje land äger dock bestämma de särskilda villkor,

under vilka förening må tillåtas skydda sina märken.

Angående dylika märken, vilka äro avsedda att begagnas av föreningarnas

medlemmar, men icke av föreningarna själva, och vilka under

senare tid erhållit allt större betydelse, saknas för närvarande bestämmelser

i svensk varumärkesrätt. Med hänsyn till den revision av den svenska

varumärkeslagstiftningen, som patentlagstiftningskommittén erhållit uppdrag

att verkställa och då frågan om skydd för kollektivmärken ansetts

vara av omfattande natur, har i nu förevarande proposition föreslagits

allenast sådan lagändring, att skydd för varumärke må tillkomma förening,

som är bildad utom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen.

På sätt departementschefen framhållit, inträder i följd härav den oegentligheten,

att främmande kollektivmärken kunna här i landet registreras

och skyddas, medan svenska kollektivmärken äro därifrån uteslutna, vilket

förhållande jämväl torde medföra, att svenska kollektiv märken såsom

sådana bliva uteslutna från skydd åtminstone i en del unionsländer. Då

ovan omnämnda revision av varumärkeslagstiftningen icke kan förväntas

bliva slutförd inom de närmaste åren och uppskov med konventionens

ratifikation synts böra undvikas, har departementschefen funnit det kunna

sättas i fråga, huruvida icke spörsmålet om skydd även för svenska kolllektivmärken

borde lösas genom en särskild, mera provisorisk lag i ämnet.

Som emellertid förslag till dylik lag icke kunnat upprättas för att föreläggas

redan detta års riksdag, har departementschefen, till förekommande

av dröjsmål med ratifikationen, ansett sig böra stanna vid det nu framlagda

förslaget, men har samtidigt förklarat sig hava för avsikt att snarast

möjligt gå i författning om utarbetande av förslag till särskild lag rörande

kollektivmärken, om möjligt i så god tid, att förslaget må kunna föreläggas

nästkommande års riksdag.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 11 käft. (Nr 11.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

Beträffande det närmare innehållet av de nu framlagda lagförslagen

och de skäl, som utöver vad av det ovan anförda framgår ligga till grund

för förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen. De förändringar,

som föreslås i gällande lagtexter, äro här ovan angivna med kursiv stil.

Utskottet har vid granskning av de föreliggande lagförslagen icke

funnit anledning till anmärkning emot desamma och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 juli 1914.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckoriet, P. A. NorBtedt k Söner.

142134

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.