Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åvägabringande av lagstiftning rörande vård och försäljning av skjutvapen.

1914-07-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åvägabringande av lagstiftning rörande vård och försäljning av skjutvapen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 14 juli 1914 kl. 12,30 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t i fråga om åvägabringande av lagstiftning rörande

vård och försäljning av skjutvapen.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Söcjerbergh *, Trana *,

Stämer, greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, greve Spens,

Pagerlin, Pettersson i Bjälbo, Schotte, Persson i Norrköping, Olsson i Broberg,

Olsson i See* och Igel*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till förberedande behandling förehaft två likalydande

motioner, nr 3 i första kammaren av herr W. Gullberg och nr 2

i andra kammaren av herr H. Carlson i Herrljunga, i vilka motioner

föreslagits, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till lag rörande vården av skjutvapen och försäljningen av sådana.»

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört:

»’Det måste bli ändring med hänsyn till bestämmelserna rörande

vården av skjutvapen och försäljningen av sådana. Det går ej an att

låta barn utan vidare få hand om revolvrar och liknande, ej ens om de

kallas för leksaksrevolvrar. Inom mindre än en månad ha i en och

samma tidning funnits notiser om ej mindre än tre ytterst allvarliga

olycksfall, av vilka åtminstone de två slutade dödligt, på grund av lek

med skjutvapen’. Sedan ovanstående lästes i aprilnumret av »Hygienisk

revy», ha de allmänna tidningarna haft att förtälja om ännu flera

olyckor med skjutvapen. Så stod i »Dagens Nyheter» för den 5 maj

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 13 käft. (Nr 13.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottets

yttrande.

följande: ’När skolbarn handskas med pistoler. En sorglig skjutolycka,

som möjligen kommer att kosta en 14 års skolgosse livet, inträffade

i går vid Rosenkällan i Nyköping’. Tidningen berättar vidare, huru

några pojkar från Nyköpings läroverk lekte med s. k. salongspistoler,

då olyckan inträffade. I samma tidning för samma dag förtäljes, att

i Växjö en 14-årig gosse sköt en 16-årig tjänsteflicka med en revolver,

som han ville visa henne. Hon dog ögonblickligen. Av detta framgår

behovet, att något göres, så att vården av skjutvapen och försäljningen

av sådana kommer under skärpta lagbestämmelser. ''Till början borde

det utredas, vilka bestämmelser i liknande syften äro gällande i andra

länder’, säger redaktionen av Hygienisk revy, och tillägger, att i Österrike

en dylik lag nyligen utfärdats. Så har ock sedan många år Förenta

staterna haft en lag i berörda avseende.»

Förevarande motioner utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande av förslag

till lagstiftning angående vård och försäljning av skjutvapen. Av motionernas

motivering synes emellertid framgå, att motionärerna, närmast

med anledning av åtskilliga under senare tid inträffade olycksfall genom

vådaskott, huvudsakligen åsyfta, att i vårt land skulle införas bestämmelser

i ändamål att förebygga den fara för dylika olycksfall, som framkallas

av minderårigas hanterande av skjutvapen.

I Sverige har handeln med vapen och rätten att innehava sådana

icke gjorts till föremål för lagstadgade inskränkningar. Fullständigt

saknas emellertid icke i vår rätt föreskrifter till skydd emot missbruk

av skjutvapen. Sålunda är den, som genom oförsiktigt eller vårdslöst

hanterande av dylika vapen varit vållande till annans död eller svårare

kroppsskada, förfallen till ansvar enligt tillämpligt lagrum i 14 kap.

strafflagen, och skada, som på dylikt sätt tillskyndats annan till person

eller egendom, föranleder ersättningsskyldighet enligt allmänna grunder.

Särskilt må i detta hänseende erinras om stadgandet i 6 kap. 6 § strafflagen,

att, om skada är gjord av person under femton års ålder eller

av avita eller av den, vilken förståndets bruk är berövat, och skadestånd

ej kan erhållas hos någon, som för underlåten vård över den person är

till ansvar för vållande förfallen, skadeståndet skall utgå av dens egendom,

som skadan gjorde.

En i den allmänna ordningens och säkerhetens intresse föreskriven

inskränkning i rätten att använda skjutvapen återfinnes i 6 § i ordningsstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868. Enligt detta stad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

3

gande inträder bötesstraff från och med fem till och med etthundra

riksdaler för den, som i stad lossar skott utan polismyndighetens tillstånd

eller med åsidosättande av nödig varsamhet, ävensom för den,

som å stadens område lossar skott utan iakttagande av nödig varsamhet.

Glenom förordnande av Konungens befallningshavande, vars beslut därutinnan

dock skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, kunna såsom bekant

ordningsstadgans föreskrifter erhålla tillämpning även för köping,

hamn, fiskeläge eller annat ställe med större sammanträngd befolkning. —

I detta sammanhang må ock erinras, att i jaktstadgan den 8 november 1912

meddelats förbud mot användande i allmänhet vid jakt av gevär av 7 millimeters

eller mindre kaliber och av modell, huvudsakligen avsedd för krigsbruk.

Inom riksdagen hava tidigare väckts förslag med huvudsakligen

samma syfte som de nu föreliggande motionerna. Vid 1910 års riksdag

hemställde motionärer i båda kamrarna om införande av bestämmelser

av väsentligen det innehåll, som återfinnes i ovan anmärkta föreskrifter

i jaktstadgan. Vid 1911 års riksdag väcktes inom andra kammaren en

motion, i vilken påyrkades åtgärder emot ungdomens missbruk av skjutvapen.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vars behandling

motionen hänvisats, anförde i sitt utlåtande, bland annat, att det kunde

sättas i fråga, huruvida det av motionären påvisade missbruket av skjutvapen

i vårt land nått en sådan utbredning, att ett ingripande från

statens sida genom särskild lagstiftning kunde anses påkallat, samt att

ett allmänt förbud att bära skjutvapen sannolikt komme att efterföljas

allenast av de laglydiga medborgarna, medan vissa sämre element utan

hinder av förbudet alltjämt torde komma att gå beväpnade. Utskottet

hemställde därför, att motionen icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda, och denna hemställan blev av kammaren utan debatt

bifallen.

På sätt i nu föreliggande motioner antydes, hava i åtskilliga främmande

stater handeln med farliga vapen och rätten att innehava sådana

reglerats genom utförliga lagbestämmelser. Såvitt utskottet kunnat inhämta,

hava emellertid de lagstiftningsåtgärder, som här avses, i regel

tillkommit i helt annat syfte än det, som motionärerna förklarat sig

vilja främja. Ifrågavarande författningar, vilka för övrigt till stor del

beröra förhållanden, vartill i vårt land saknas motsvarighet, avse nämligen

i allmänhet att genom sträng offentlig kontroll över vapenförsäljningen

förhindra eller försvåra åtkomsten av vapen för sådana personer,

vilka, därest de uppträdde beväpnade, kunde befaras komma att göra

sig skyldiga till uppsåtliga kränkningar av den allmänna ordningen och

rättssäkerheten. Jämte föreskrifter av sådan innebörd hava visserligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

4

på ett eller annat håll utfärdats bestämmelser jämväl i syfte att förekomma

att farliga vapen handhavas av minderåriga eller andra personer,

vilkas oförstånd, vårdslöshet eller ovana vid vapnens bruk kunna

medföra fara för andras säkerhet. Exempelvis innefattas några sådana

bestämmelser i eu i England år 1903 antagen lag (»the Pistol Act»)

samt i vissa författningar i några amerikanska stater. Dessa utländska

lagar, vilka sins emellan förete betydliga skiljaktigheter, synas i allmänhet

hava sin grund i säregna politiska eller sociala förhållanden i de

olika länderna. Då innehållet av ifrågavarande främmande bestämmelser

således i regel betingats av förutsättningar, som i vårt land icke

äro för handen, torde, mot vad motionärerna synas hava antagit, endast

i ringa mån från utlandet kunna hämtas lämpliga förebilder för en

eventuell svensk lagstiftning i ämnet.

Såsom motionärerna framhållit, är det tyvärr ingalunda sällsynt,

att oförsiktighet och vårdslöshet vid begagnande av skjutvapen äro orsak

till förluster av människoliv och andra olycksfall. Vid sådant förhållande

synes det ganska naturligt, att tanke uppstår att i möjligaste mån

söka förhindra att dylika vapen åtkommas av andra än dem, som kunna

förväntas iakttaga nödig aktsamhet vid bruket av desamma. Att, på

sätt motionärerna ifrågasatt, för vinnande av nämnda syfte tillita eu

lagstiftning, varigenom rätten att köpa eller sälja skjutvapen eller att

innehava sådana skulle mer eller mindre väsentligt inskränkas, kan

emellertid enligt utskottets uppfattning icke anses ändamålsenligt. För

att en dylik lagstiftning skall kunna antagas medföra någon egentlig

verkan, måste den tydligen genomföras i en omfattning och på ett sätt,

som skulle komma att gå vida utöver det tilläventyrs föreliggande behovet

och skulle utan tvivel tillika befinnas strida mot vanor och åskådningssätt

hos vårt folk. Åven torde ett verksamt övervakande av dylika

föreskrifters efterlevande vara synnerligen vanskligt. Vad särskilt

angår minderårigas begagnande av skjutvapen synes det vara tydligt,

att därav följande missbruk icke i nämnvärd mån kan förhindras

genom lagbestämmelser, då överträdelse av desamma vad angår den

minderåriga i de flesta fall icke skulle kunna beläggas med straff. Om

åter, såsom väl nödigt vore, lagbestämmelserna skulle riktas väsentligen

mot den eller dem, som vården och tillsynen över den minderårige

åligger, torde det vara tvivelaktigt, om det överhuvud kan vara tillrådigt

att därutinnan gå längre än som, på sätt ovan är antytt, redan

nu är gällande lag. Ett förbud mot försäljning av skjutvapen till minderåriga

lärer ej heller kunna förväntas medföra någon egentlig verkan,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

då det endast i undantagsfall torde förekomma, att en minderårig själv

tillhandla!- sig ett dylikt vapen.

Då utskottet alltså funnit den av motionärerna anvisade utvägen

att genom särskild lagstiftning söka motverka olyckshändelser i följd

av oförsiktigt begagnande av skjutvapen icke vara av beskaffenhet att

leda till målet, och utskottet ej heller funnit andra åtgärder i samma

syfte från statsmakternas sida nu böra ifrågasättas, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 juli 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914■ 9 sand. 13 käft. (Nr 13.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.