Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken''samt lag om ändrad lydelse av 11 § i lagen om handräckning för fordrans utfående den 26 april 1907.

1914-06-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken''samt lag om ändrad lydelse av 11 § i lagen om handräckning för fordrans utfående den 26 april 1907.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1914 kl. 12 midd.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 12 kap. 3 och 4 §§

rättegångsbalken''samt lag om ändrad lydelse av 11 § i

lagen om handräckning för fordrans utfående den 26

april 1907.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh*,

Trana, Stärner*, Gezelius*, greve Lagerbjelke, Alexanderson, Knut

Larsson, Pettersson i Bjälbo*, Schotte, Persson i Norrköping, Olsson i See,

Svensson i Salang och Igel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 14 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 65, vilken

blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

vid propositionen fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) Lag

om ändrad lydelse av 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

12 KAP.

3 §•

Nu kommer käranden till första ting, eller i staden å föresatt dag

till den rätt, dit saken instämd är, men svaranden ej, och låter ej laga

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sa mt. 2 käft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 2.

förfall framte: visar käranden, att svaranden stämning i laga tid fått;

döme då rätten i saken, efter ty, som sanning däri utletas kan. Kräver

käranden fordran i penningar och är det ej skadestånd; är grunden för

fordringen och tiden för dess tillkomst tydligt och fullständigt angiven i

stämningen eller i räkning, som jämte stämningen delgivits svaranden,

varde, ändå att bevisning ej blivit förebragt, till betalning dömt, såvitt

ej uppenbart finnes, att kärandens anspråk icke är lagligen grundat.

Kommer svaranden sedan, innan tid till laga vad ute är, och begärer

vädja, bave där lov till, och rätten, dit vädjat är, döme i huvudsaken.

Kommer han ej inom den tid, som sagt är, gälle vad i 4 § sägs;

och skola där givna föreskrifter till parternas efterrättelse i domen införas.

4 §•

Yar, som således dom vunnit, kungöre den, sedan tid till vad förbi

är, sin vederpart, och äge denne att hos den rätt, dit saken förr var

instämd, söka återvinning; stämme dock därom inom tre månader från

det han av domen erhöll del, eller have sin talan förlorat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

2: o) Lag

om ändrad lydelse av 11 § i lagen om handräckning för fordrans utfående

den 26 april 1907.

Härigenom förordnas, att 11 § i lagen om handräckning för fordrans

utfående den 26 april 1907 skall erhålla följande ändrade lydelse:

11 §•

Har, efter det gäldenären gjort jäv mot ansökningen, borgenären

instämt sin talan till domstol, pröve domstolen efter omständigheterna

om och till vad belopp käranden må tilläggas ersättning för hans kostnad

i handräckningsärendet.

Har gäldenären gjort jäv i fråga om handräckningskostnaden allena,

eller vill ej borgenären åtnöjas med den ersättning, som i sådant avseende

blivit av överexekutor bestämd, äge borgenären medelst stämning

draga frågan under domstols prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 2.

3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915, men äger ej tilllämpning

i fråga om kostnad i kandräckningsärende, vari borgenärens

ansökan före den dag till överexekutor inkommit.

På sätt föredragande departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 6 mars 1914 framhållit, kommer med en strängt lagtrogen

rättstillämpning det s. k. tredskoförfarandet enligt nu gällande

rätt praktiskt icke till användning annat än i det fall, att käranden till

stöd för sin talan kan åberopa ett av svaranden utgivet skriftligt fordringsbevis.

Såsom departementschefen jämväl erinrat, har emellertid

även en friare praxis utbildats, i det att vid åtskilliga underrätter tredskodom

utan bevisning meddelas i sådana enklare kravmål, där kravet

specificerats i stämningen eller densamma bifogad räkning. Då det uppenbarligen

måste anses i hög grad önskvärt att med avseende å dessa vid

domstolarna talrikt förekommande mål erhålla en enhetlig rättstillämpning

och det sedan lång tid varit utan meningsskiljaktighet erkänt, att

betydande praktiska fördelar skulle vinnas genom allmänt införande av

ett verksamt tredskoförfarande, har frågan om lämpliga åtgärder för

detta önskemåls förverkligande tid efter annan varit föremål för såväl

Kungl. Maj:ts som riksdagens beaktande. Sedan riksdagen i skrivelse

den 27 februari 1900 begärt utarbetande och framläggande av förslag

till ändring av 12 kap. 3 § rättegångsbalken i syfte att det s. k. kontumacialförfarandet

måtte mera allmänt än då ägde rum vinna tillämpning

i sådana skuldfordringsmål, i hvilka skriftligt fordringsbevis ej åberopades,

lät Kungl. Maj:t år 1904 utarbeta ett förslag till lag om ändrad

lydelse av 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken. Detta förslag blev

emellertid av högsta domstolens samtliga i granskning av detsamma deltagande

ledamöter avstyrkt. I enlighet med en av majoriteten i högsta

domstolen samtidigt uttalad mening, att man för tillfredsställande av det

ifrågavarande behovet borde söka tillskapa ett särskilt förfarande utom

den allmänna civilprocessens ram, lämpligen förlagt icke till domstol utan

till överexekutor, genom vilket borgenärer utan omgång och besvär

kunde komma till sin rätt i fråga om ostridiga fordringsanspråk, övergavs

den tilltänkta reformen inom tredskoförfarandet och utarbetades och

antogs i stället den nu gällande lagen om handräckning för fordrans

utfående den 26 april 1907. Under de år, denna lag ägt giltighet, har

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 2.

emellertid erfarenheten givit vid handen, att lagen icke i alla avseenden

medfört åsyftad verkan och att det genom densamma införda handräckningsförfarandet

icke kunnat ersätta ett tredskoförfarande vid domstol i

den omfattning, som tidigare varit ifrågasatt. På grund härav anhöll

riksdagen i skrivelse den 28 maj 1912, att Kungl. Maj:t måtte ägna

frågan förnyad prövning i syfte att, jämte det handräckningsförfarandet

enligt 1907 års lag bibehölles, utväg måtte öppnas för ett på nyssnämnda

sätt anordnat tredskoförfarande.

Uti nu förevarande proposition har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen

förslag till lagändring i överensstämmelse med den uppfattning, som av

riksdagen uttalats i dess sistberörda skrivelse. Enligt förslaget skall

nämligen i händelse av svarandens uteblivande vid första rättegångstillfället

tredskodom kunna meddelas i mål angående penningfordran,

som icke avser skadestånd, även om bevisning ej förebringas, såframt

grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst tydligt och fullständigt

angivits i stämningen eller i räkning, som jämte stämningen delgivits

svaranden, samt fordringsanspråket ej heller finnes uppenbarligen

sakna laga grund.

Beträffande de skäl, som, utöver vad av det ovan anförda framgår,

ligga till grund för propositionen, får utskottet hänvisa till vid densamma

fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Utskottet har vid granskning av de i propositionen innefattade lagförslagen,

som jämväl av lagrådet lämnats utan erinran, icke funnit anledning

till anmärkning och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 12 juni 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1914

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:19 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 kap. 3■ och 4 §§ rättegångsbalken samt lag om ändr s. 2 i texten