Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld

1914-08-27 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 27 augusti 1914 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående förordnande om anstånd med betalning

av gäld (moratorium).

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, af Ekenstam, Trana,

Stämer, Gezelius, greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, greve

Spens, Schotte, Olsson i Broberg, Persson i Norrköping, Igel och Holmdahl.

Genom en den 12 augusti 1914 dagtecknad proposition, nr 263,

vilken blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit

riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag angående

förordnande om anstånd med betalning av gäld (moratorium).

Beträffande grunderna för nu förevarande lagförslag har föredragande

departementschefen, efter att hava redogjort för ett av fullmäktige

i riksbanken med underdånig skrivelse den 15 juni 1914 till

Kungl. Maj:t överlämnat förslag till »lag angående förordnande om

anstånd med betalning av gäld», till statsrådsprotokollet den 5 augusti

1914 anfört, bland annat, följande:

»Under den allmänna och svåra kris, vari Europa för närvarande

befinner sig, har behovet av moratorium framträtt synnerligen starkt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 31 käft. (Nr 31). 1

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Detta gäller ej blott om de länder, som befinna sig i krig, utan

jämväl om andra länder, vilka med de förra liava viktiga ekonomiska

''förbindelser. I ett flertal europeiska stater hava förordnanden om

moratorium också redan blivit utfärdade. I fråga om dessas omfattning

hava ännu icke fullt tillförlitliga upplysningar kunnat inhämtas.

Så mycket synes dock uppenbart, att de i detta hänseende äro av

mycket olika natur. Erfarenheterna från 1912—1913 års Balkankrig

visa också, att det under olika förhållanden kan vara lämpligt att giva

moratorierna olika utsträckning.

Vad vårt land angår, har det redan visat sig nödvändigt att vidtaga

åtgärder i ifrågavarande avseende. En lag om anstånd med betalning

av gäld, som redan är förfallen eller som förfaller under tiden till den

7 nästkommande september, har sålunda i anledning av inom riksdagen

väckta motioner redan antagits. Förhållandena i Europa efter nämnda

dag kunna emellertid lätteligen förbliva sådana, att förordnanden om

fortsatta moratorier visa sig oundgängligen nödvändiga. Det synes

därför lämpligt att nu omedelbart upptaga det förslag, som fullmäktige

i riksbanken väckt. Därmed skulle under tider, då riksdagen ej är

samlad, åt Kungl. Maj:t överlämnas rätt att förordna om moratorium. Det

förtjänar härvid måhända erinras därom, att en motsvarande befogenhet

i flera europeiska stater föreligger redan på grund av där gällande

bestämmelser om provisorisk lagstiftning.

Nu ifrågavarande lag avser likaledes endast provisorisk lagstiftning

på området.»

Sedan förslaget därefter undergått granskning i lagrådet och med

anledning av där gjorda anmärkningar i vissa delar omarbetats, har

detsamma i det skick, det sålunda erhållit, förelagts riksdagen till

antagande.

Beträffande de skäl, som utöver vad av det ovan anförda framgår

ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet hänvisa till

propositionen.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att tillägga Kungl. Maj:t

befogenhet att under tid, då riksdagen ej är samlad, förordna om moratorium.

Enligt vad utskottet inhämtat, har riksdagen därjämte att inom

den närmaste tiden från Kungl. Maj:t emotse proposition med förslag

till lag om förlängning av det för närvarande enligt lagen den 5 augusti

1914 löpande moratoriets giltighet från den 6 nästkommande september,

då detta moratorium utgår, till viss senare tidpunkt. Enligt vad utskottet

jämväl erfarit, måste det emellertid med hänsyn till vissa förhållanden,

som inverka å riksdagens arbete under den närmaste tiden,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

med säkei''het antagas, att avgörande hinder komma att möta för vederbörlig

behandling av den sålunda väntade kungl. propositionen inom

sådan tid, att riksdagen kan fatta beslut i ärendet och ny lag utfärdas

före den 7 september. Då det enligt utskottets bestämda uppfattning

är under närvarande förhållanden förenat med den allvarligaste våda

för vårt lands ekonomiska liv, att det nu rådande moratoriet komme

att utlöpa utan att omedelbart efterföljas av ett nytt, har utskottet sett

sig nödsakat taga i övervägande, huruvida på annat sätt än i den sålunda

tillämnade formen av en av Konung och riksdag gemensamt

stiftad lag utväg kan beredas för ordnande av ifrågavarande viktiga

angelägenhet. Enligt utskottets förmenande erbjuder sig härvid

icke annan möjlighet, än att riksdagen, med hänsyn till förhandenvarande

särskilda omständigheter, medgiver Kungl. Maj:t befogenhet att,

i huvudsaklig överensstämmelse med det nu föreliggande lagförslagets

bestämmelser, förordna om moratorium, intill dess lagtima riksdag år

1915 sammanträtt. Då utskottet av nu anförda skäl funnit sig höra

tillstyrka, att ett dylikt bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t, har utskottet

ansett sig kunna antaga, att det förordnande om moratorium efter

den 6 nästkommande september, vilket under förutsättning av sådant bemyndigande

lärer bliva av Kungl. Magt utfärdat, kommer att i huvudsak

överensstämma med det förslag till lag i sådant hänseende, vilket

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 innevarande augusti blivit för yttrande

överlämnat till lagrådet och vilket förslag såsom bilaga finnes

fogat till detta utskottets utlåtande.

Förutom de ändringar, som omedelbart följa av vad utskottet ovan

anfört och lagens i enlighet därmed begränsade giltighetstid, har utskottet

funnit sig böra föreslå sådan ändring av 1 § i förslaget, att

jämväl den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden i riksbankens stj-relse

må äga deltaga i den överläggning, som enligt samma stadgande skall

föregå utfärdande av förordnande om moratorium. — I formellt hänseende

har utskottet tillika föreslagit den ändring, att stadgandet i 2 §

enligt Kungl. Maj:ts förslag upptages i 1 §, med den förskjutning i

paragrafföljden, som därav föranledes.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, under förklarande, att det i Kungl.

Maj:ts förevarande proposition innefattade förslag till

lag angående förordnande om anstånd med betalning

av gäld (moratorium) icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick bifallas, i anledning av samma proposition

må för sin del antaga följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld (moratorium).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har i främmande europeisk stat

till följd av krig eller krigsfara förordnats

om anstånd med betalning av

gäld (moratorium), eller befinner sig

Sverige i krig eller i krigsfara, äge

Konungen, om riksdagen ej är samlad,

att, efter samråd med de av riksdagen

valda fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret,

förordna om sådant anstånd, där så

prövas oundgängligen nödigt. Föranledes

detta av anstånd i främmande

stat, vilket blott avser gäld, som på

visst sätt uppkommit, må det icke

omfatta annan än sålunda bestämd

gäld.

Förordnas om anstånd, äge

Konungen jämväl besluta anstånd

med betalning av offentliga avgifter,

vilka icke kunna för gäld anses.

1 §•

Intill dess lagtima riksdag år

1915 sammanträtt äge Konungen

att, efter samråd med fullmäktige i

riksbanken och i riksgäldskontoret,

förordna om anstånd med betalning

av gäld (moratorium) i den omfattning

så prövas oundgängligen nödigt.

Förordnas om anstånd, äge

Konungen jämväl besluta anstånd

med betalning av offentliga avgifter,

vilka icke kunna för gäld anses.

Av Konungen utfärdat förordnande

om anstånd skall, där det ej

tidigare upphävts och ej heller eljest

tiden för dess giltighet redan gått

till ända, upphöra att lända till efterrättelse,

då sex veckor förflutit från

riksdagens början.

2 §•

Av Konungen utfärdat förordnande

om anstånd skall, där det ej

tidigare upphävts och ej heller eljest

tiden för dess giltighet redan gått

till ända, upphöra att lända till efterrättelse,

då sex veckor förflutit från

nästa riksdags början.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §■ 2 §.

I samband med förordnande om anstånd äge Konungen jämväl

utfärda de föreskrifter, som i följd av anståndet må anses nödiga, dels

rörande inskränkningar i borgenärs rätt att hos domstol, överexekutor

och utmätningsman utsöka sin fordran, att söka att gäldenärs egendom

avträdes till konkurs samt att i övrigt göra gällande rättsliga verkningar

av dröjsmål i avseende å betalningen, dels ock rörande uppskov med försäljning

av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom.

Under den tid anstånd med växels betalning åtnjutes, må växeln

icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.

År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att

talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan

på grund av vad ovan stadgas sådan åtgärd icke företagas, vare borgenärens

rätt förvarad, där vad sålunda icke kunnat fullgöras varder fullgjort

inom en kalendermånad efter det hindret för åtgärdens vidtagande

upphörde; dock att vad växelrättens bevarande angår, gäller vad i 92

§ växellagen sägs.

4 §■ 3 §.

Å gäld, för vilken ränta ej är utfäst, men viss förfallodag är föreskriven,

beräknas under den tid, anstånd med gäldens betalning åtnjutes,

ränta efter den räntefot, Konungen vid förordnandet om anståndet

bestämmer.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 27 augusti 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Bilaga.

Förslag

till

lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld.

1 §•

Med betalning av sådan gäld, å vilken lagen den 5 augusti 1914

om anstånd med betalning av gäld (moratorinm) äger tillämpning och

som förfallit efter den 15 juli 1914, må ytterligare anstånd åtnjutas intill

dess fjorton dagar förflutit från den dag gälden skolat enligt nämnda

lag betalas.

Har gäld tillkommit före den 5 augusti 1914, och förfaller densamma

till betalning under tiden från och med den 7 september till

och med den 6 oktober 1914, äge gäldenären njuta anstånd med betalningen

intill dess eu kalendermånad förflutit från förfallodagen.

2 §.

Vad i 1 § är stadgat skall icke gälla om

skatter, utskylder eller andra offentliga avgifter;

avgifter för telefon, telegram, vatten, gas, elektriskt ljus eller

elektrisk kraft;

avgifter till och ersättningar från riksförsäkringsanstalten, sjukkassor

eller understödsföreningar;

premier och ersättningar på grund av försäkringsavtal;

sådan ersättning, som det enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger arbetsgivare

att utgiva;

underhållsbidrag, som utgå på grund av i lag stadgad eller särskilt

avtalad försörjningsplikt;

skadestånd;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31. 7

böter och viten, vartill någon blivit av domstol eller annan offentlig

myndighet fälld;

avlöning för allmän eller enskild tjänst eller annan arbetsanställning;
pension,

livränta eller undantagsförmån;

arrende;

hyra för fast eller lös egendom;

förlagsskuld, som på grund av 11 § i förordningen den 13 april

1883 angående förlagsinteckning förfallit till betalning;

gäld av vad slag det vara må, som åligger staten eller kommun.

, Med ränta må ej anstånd åtnjutas, ändå att gälden är sådan, som

l 1 § avses. Vad nu sagts om ränta galle ock om avbetalning å lån,

som mot säkerhet av inteckning i fast egendom beviljats i enlighet

med de för hypoteksföreningars verksamhet meddelade bestämmelser.

3 §•

Med betalning av köpeskilling för lös egendom må ej anstånd

enligt . 1 § åtnjutas, med mindre godset blivit avlämnat före den 5

augusti 1914 eller sadant fartyg, som i 94 § utsökningslagen om formäles,

blivit å exekutiv auktion försålt. Har någon eljest utfäst betalning

för annans åtagande att något göra eller låta, äge han ej heller på

grund av 1 § åtnjuta anstånd med betalningen i vidare mån än åtagandet

blivit före nämnda dag fullgjort.

4 §-

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må av medel, insatta hos bolag

eller annan, som driver bankrörelse, uttagas,

om medlen vid anfordran förfalla till återbetalning:, hela tillgodohavandet,

5 &

om. de äro insatta hos sparbank eller å sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning, 100 kronor i veckan å varje räkning

samt, om. de eljest äro insatta att återbetalas viss tid efter uppsägning,

i varje vecka tio för hundra av den behållning, som å räkningen

innestod den 5 augusti 1914.

5 §•

År borgenären bosatt utom riket, äge gäldenären jämväl ifråga

om sådan gäld, som i 2—4 §§ avses, njuta anstånd med betalningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

efter ty i 1 § sägs. Har borgenär, som nu sagts, efter den 4 augusti

1914 överlåtit sin fordran på någon, som är bosatt inom riket, äge

denne icke i det avseende, varom nu är fråga, bättre rätt än den utländske

borgenären.

6 §.

Under den tid anstånd med gälds betalning åtnjutas må icke

gälden vare sig genom stämning till domstol eller bos överexekutor

utsökas eller på grund av densamma utmätning sökas. Är talan om

betalning redan hos domstol eller . överexekutor anhängig^ ord, eller

bar ansökan om utmätning redan gjorts, utgöre anståndet ej binder för

förfarandets fortgång.

Under nämnda tid må ej heller av anledning, som i 4 § konkurslagen

sägs, på grund av gäld, som med anståndet avses, av borgenär

göras ansökan, att gäldenärens egendom avträdes till konkurs.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat äge intecknmgshavare

göra gällande den rätt, som omförmäles i 31 och 35 §§ av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller

i 27 och 28 §§ av lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg eller

i 17 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och

vattenfallsrätt. 7 8

7 §•

Begagnar gäldenär anstånd, som han enligt denna lag äger åtnjuta,

må icke i följd därav, att betalning sålunda uteblivit, pant, som må

hava blivit satt för gälden, försäljas eller av borgenären behållas,

eller ränta för tid efter gäldens förfallodag, som må vara utfåst, tillgodonjutas,

eller vite utgå, där sådant blivit utfäst för den händelse

gäldenären skulle fördröja betalningen över förfallodagen. Ej heller ma

i ty fall på grund av bestämmelserna i 95 eller 130 §§ utsökmngslagen

köp varda ogillt, eller annan bestämmelse i lag eller avtal darom, att

gäldenärens rätt i följd av dröjsmål med betalningen skulle vara förverkad,

vinna tillämpning.

8 §•

Å gäld, för vilken viss förfallodag är bestämd, äge borgenären,

evad ränta blivit utfäst eller icke, rätt att för den tid anstånd med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottet» utlåtande Nr 31.

gäldens betalning enligt denna lag äger rum tillgodonjuta ränta efter

sex för hundra om året eller, där fråga är om gäld, som grundar sig å

växel, efter den räntefot, som vid anståndets början gällde för diskontering

av växlar i riksbanken. Begagnar sig gäldenären av sådant ytterligare

anstånd, som i första stycket av 1 § såga, vare han pliktig att efter ty

nu sagts gälda ränta jämväl för den tid anstånd åtnjutits enligt lagen

den 5 augusti 1914.

Vad nu är stadgat om skyldighet att gälda ränta skall icke äga

tillämpning å den, som å exekutiv auktion inropat fast egendom eller

sådant fartyg, som i 94 § utsökningslagen omförmäles.

9 §•

Under tiden från och med den 7 september till och med den

6 oktober 1914 må egendom, som är utmätt eller som tillhör konkursbo,

icke försäljas, med mindre fråga är om lös egendom, som är underkastad

förskämning eller snar förstörelse eller erfordrar alltför kostsam vård,

eller ock sådant fall är för handen, som i andra stycket av 48 § konkurslagen

omförmäles. Ej heller må under sagda tid borgenär, som för

sin fordran har lös egendom såsom pant, genom försäljning eller

annorledes skaffa sig betalning ur panten, där ej egendomen är sådan,

som nyss sagts.

Har försäljning, som enligt första stycket ej må ske, redan utsatts

att äga rum, varde den inställd. Skall försäljningen utsättas att äga

rum å tid efter den 6 oktober 1914, må kungörelse om försäljningen ej

utfärdas förrän efter sagda dag.

10 §.

Sammanträde, som blivit utsatt för fördelning av köpeskillingen

för utmätt fast egendom eller fartyg, skall, där köparen begagnar sig

av anstånd enligt denna lag, inställas. När anståndet upphör, åligger

det auktionsförrättaren att, där köpeskilliugen erlägges, ofördröjligen

utsätta ny tid för sammanträdet och låta detta kungöras såsom i 140

eller 142 § utsökningslagen sägs samt att i annat fäll med iakttagande

av vad här ovan i 9 § stadgas förfara så som i nämnda lag för varje

särskilt fall föreskrives.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 31 höft. (Nr 31.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

11 §•

Under den tid anstånd med växels betalning åtnjntes må växeln

icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.

12 §.

År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att

talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan

på grund av vad här ovan är stadgat sådan åtgärd icke företagas, vare

borgenärens rätt förvarad, där åtgärden vidtages inom en kalendermånad

efter hindrets upphörande; dock att ifråga om vad borgenären har att

iakttaga för bevarande av växelrätt skall gälla vad i 92 § växellagen

stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 7 september 1914.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

11

Reservationer:

dels av herr Holmdahl, som anfört:

»Jag bär för min del icke kunnat biträda den ändring i Kung!.

Maj:ts förslag, som går ut på att tillerkänna Kungl. Maj:t rätt att jämväl

under nu pågående riksdag utfärda ny moratorielag utan att riksdagen

prövar och beslutar om denna lags innehåll. Ändringen har

föranletts därav, att enligt uppgift, riksdagsarbetet i anledning av de

förestående riksdagsmannavalen skulle komma att under tiden från och

med den 1 till den 8 nästkommande september inställas och att i följd

därav det företag till lag om nytt moratorium, räknat från den 6 nästa

september, som Kungl. Magt haft för avsikt att framlägga till riksdagens

avgörande, icke skulle kunna av riksdagen behandlas.

Jag kan icke finna, att riksdagen har rätt att av sådant skäl

undandraga sig att i grundlagsenlig ordning behandla berörda förslag

till ny moratorielag. Den utomordentliga betydelse deuna lag har för

hela vårt ekonomiska liv borde väl vara tillräcklig anledning för riksdagens

ledamöter att inskränka ferierna så att detta lagförslag må kunna

under loppet av nästkommande vecka av riksdagen behandlas.®

dels av herrar Schotte och Igel, vilka i huvudsak instämt med

herr Holmdahl och dessutom uttalat betänkligheter mot att riksdagen

överlämnar åt konungen att vidtaga ändringar i av Konung och riksdag

gemensamt stiftad lag.

dels ock av herr Lindhagen, som anfört:

»Den nu gällande moratorielagen blev på lagutskottets hemställan

av riksdagen utsträckt att i fråga om åtskillig gäld gälla ända till

den 7 oktober 1914. Mot bland annat detta beslut reserverade jag mig

inom utskottet under framhållande, att det syntes tryggare att låta därmed

anstå för att fram emot den kortare moratorietidens utgång bättre

kunna överskåda behovet. De yppade och överklagade många bristerna

i denna lag torde visat, att denna uppfattning icke saknat fog.

Då nu ifrågasättes ett förlängt moratorium, som skall ersätta det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

nu gällande, har det synts mig, att riksdagen bort beredas tillfälle och

i varje fall förbehålla sig möjlighet att ingå i bedömande av denna

frågas detaljer, vartill ock åtskillig erfarenhet nu torde erbjuda mycken

vägledning. Bland annat bör därvid också, förefaller det mig, undersökas

i vad män och på vad sätt må kunna förhindras att såsom blivit

överklagat på åtskilliga håll inom bankföretagen moratorielagen skulle

utnyttjas för att reservera det sparsamma kapitalet för spekulationen

på bekostnad av näringarnes och folkets oundgängliga behov. Det har

nu också blivit för utskottet upplyst, att till lagrådet remitterats en

proposition med förslag till en moratorielag för tillfället, som skall

mera omtänksamt ansluta sig till det verkliga behovet. Detta förslag,

som finnes bilagt utskottets betänkande, har utskottet ej varit i tillfälle

att på något sätt ägna någon eftertanke. Enligt Kungl. Maj:ts avsikt

lärer denna proposition varit att förvänta till riksdagen så tidigt, att

den kunnat avgöras under loppet av nästa vecka före utgången av

gällande morutorietids första tidsbegränsning.

Den nu föreliggande propositionen åter avser att vid sidan av de

speciella lagbestämmelserna för de nuvarande undantagsförhållandena få

till stånd en lag, som för all framtid bereder Kungl. Maj:t rätt att i

vissa trängande fall utfärda moratorium, om riksdagen ej är samlad.

Detta lagförslag har sålunda bort behandlas för sig och utan en brådska,

som utesluter allt verkligt övervägande av själva saken.

Nu har utskottet åter inlåtit sig på ett förbättringsförsök,

som lett till en ganska oklar sammanblandning av de båda lagstiftningsuppgifterna.

Man får en lag, som giver Kungl. Maj:t ett allmänt

uppdrag, inskränkt till sex veckor in i 1915 års riksdag, men utsträckt

till innehållet utöver vad i propositionen föreslagits. På samma gång

tillstyrkes riksdagen att avsäga sig all närmare granskning av den

tillämnade för tillfället avsedda moratorielagen, varav följden väl blir

att Kungl. Maj:t får inställa sin snart motsedda proposition i ämnet

till riksdagen eller ock riksdagen får lägga propositionen utan yttrande

till handlingarne.

Denna egendomliga och enligt min uppfattning lättsinniga behandling

av detta viktiga ärende synes vara närmast föranlett av att

talmanskonferensen beslutat anordna riksdagsferier under nästa vecka.

Man kan därför ej avvakta den för situationen avsedda moratoriepropositionen

och måste för att ej stå utan ny ordning den 7 september

begagna den nu föreliggande propositionen om moratorier i allmänhet

för att därav skapa en tillfällighetslag.

Däremot vore visserligen ej något att erinra, om utskottet därvid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

kunnat ingå i någon allvarlig prövning av frågan. Men så har som

sagt ej kunnat ske utan riksdagen skall i stället för tillgodoseende av

sin ledighet stifta en lag, som saknar alla slags principer både ur konstitutionell

synpunkt och ur innehållets synpunkt.

Det förefaller till en början olämpligt, att riksdagen tager sig

ferier på ett sådant sätt. Bättre vore nästan då, om i ett sådant fall

som detta riksdagens plena fått hava sin gång för brådskande ärenden,

även om många varit frånvarande. Emellertid kan tydligen nu ej

göras något däråt, utan man måste räkna med att riksdagen blir urståndsatt,

att nästa vecka fungera. Detta borde då, synes mig, allenast föranleda

till att riksdagen prövade den nu förelagda allmänna propositionen

i och för sig, vidare ingalunda avböjde utan bestämt motsåg den

kommande speciella propositionen för prövning likaledes i laga ordning

men med hänsyn till sina tagna ferier och nödvändigheten att få eu

författning, som den 7 september efterträder gällande moratorium, gav

Konungen ett bemyndigande att förlänga detsamma efter eget beprövande,

till dess den nya specialförfattningen genom laga samverkan

av båda statsmakterna kan nästföljande vecka komma till stånd.

Riksdagen tvingar nu i stället regeringen att frångå sina avsikter,

underlåter att avgiva yttrande över befogenheten av den nu

ifrågasatta allmänna lagstiftningen, giver Kungl. Maj:t intill sex veckor

in i 1915 års riksdag i stället en ännu större allmän befogenhet än

som begärts, uppdrar åt Kungl. Maj:t att utan riksdagens medverkan

ensam stifta civillag till och med, då riksdagen är samlad, samt avböjer

allt deltagande i den förbättrade speciallagstiftniug, som skall

avlösa förbudet.

Till och med propositionens förslag, att lagstiftningen skall ske

efter samråd med »de av riksdagen valda» fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret, anser sig utskottet ej kunna oförändrat

tillstyrka utan finner det nödigt, alt den av Kungl. Maj:t utsedda ordföranden

hos bankofullmäktige skall jämväl enligt lagens föreskrift höras.

I grundlagarna föreskrives det dock exempelvis, att då riksdag ej är

församlad skall riksdagens rätt att utse justitieombudsman och hans

efterträdare utövas genom »de av riksdagen valda» fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret. Uppenbarligen har propositionen ansett

att enahanda grundsats bör gälla, då det ifrågakommer för dessa fullmäktige

att, låt vara ej med beslutanderätt, dock i någon mån utöva

riksdagens rätt i avseende å stiftande av civillag. Saken har kanske i

detta fall ej så stor praktisk betydelse. Men de konstitutionella prinBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 31 käft. (Nr 31). 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

ciperna böra om möjligt hållas i helgd även i det lilla. Utskottet synes

vara av eu annan mening och är mera konungsk än Konungen själv.

På grund av det anförda finner jag det virrvarr, som uppkommit

genom den väntade specialpropositionens sena ankomst och riksdagens

samtidiga ferietagande, ej böra lösas såsom utskottet föreslagit utan hemställer

i stället,

l:o) att riksdagen ville för laglikmätig behandling

till lagutskottet återförvisa ifrågavarande genom

propositionen nr 263 framlagda förslag till allmän

moratorielagstiftning;

2:o) att riksdagen måtte — med anledning av

nämnda proposition samt med hänsyn till en väntad

proposition med förslag till en speciell moratorielagstiftning

för tillfället och det hinder som genom riksdagens

kommande ferier möter för dess behandling

inom erforderlig tid — för sin del antaga den av lagutskottet

föreslagna lagen med den ändring, att § 1

erhåller följande lydelse:

»Intill dess erforderlig förlängning av nu gällande

moratorium genom lag, stiftad av Konungen och 1914

års senare riksdag, kommit till stånd, äge Konungen

att, efter samråd med de av riksdagen valda fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret,

förordna om anstånd med betalning av gäld (moratorium)

i den omfattning så prövas oundgängligen nödigt.

Förordnas om anstånd, äge Konungen jämväl

besluta anstånd med betalning av offentliga avgifter,

vilka icke kunna för gäld anses.»

STOCKHOLM, ISAAC HARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld s. 2 i texten