Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Majd i fråga om dels viss ändring i lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalat ne dels ock undersökning rörande verkningarna av nämnda lag samt lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom förslag till förbättringar i dessa lagar.

1914-08-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Majd i fråga om dels viss ändring i lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalat ne dels ock undersökning rörande verkningarna av nämnda lag samt lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom förslag till förbättringar i dessa lagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 28 augusti 1914 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Majd i fråga om dels viss ändring i lagen den 25 juni

1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och

Dalat ne dels ock undersökning rörande verkningarna av

nämnda lag samt lagen den 25 juni 1909 om arrende

av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom

förslag till förbättringar i dessa lagar.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Stärner, Gezelius, greve

Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, greve Spens, Hult, Dahl*,

Pettersson i Södertälje, Schotte, Olsson i Broberg, Persson i Norrköping,

Holmdahl och Rehn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I iH lagutskottets behandling har hänvisats en av herrar Carl Lindhagen,

Ernst Hage, Sven Linders, Olof Nilsson i Tånga, Eric Enaström,

Christian Ericson i Funäsdalen, G. R. Dahlberg och N. A:son Berg

i Munkfors inom andra kammaren väckt motion, nr 138, däri hemställts,

»att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära en undersökning

angående verkningarna av de norrländska arrende- och vanhävd slagarna

samt framlägga resultaten av denna undersökning och föreslå de förbättringar

i dessa lagar, som kunna av förhållandena påkallas.»

Till stöd för denna sin hemställan hava motionärerna anfört

följande:

Bihang till senare riksdagens protokoll 19U. 9 sand. 32 höft. (Nr 32.) 1

Herr Lindhagens

m. fl.

motion.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

))En socialpolitisk lagstiftning får ej lämnas åt sitt öde, sedan den

väl under stora svårigheter kommit till stånd, vanligen i ett särdeles

lemlästa! skick. Den bör följas med allra största uppmärksamhet i synnerhet

i början, för att man skall kunna både i tid bättra de uppenbarligaste

bristerna och vinna vägledande erfarenheter för andra uppgifter.

I utländsk social lagstiftning plägar understundom denna tanke taga sig

det uttrycket, att i själva lagen föreskrives, att den skall undergå revision

efter viss tid. ...

I norrlandsfrågan ha hittills såsom lagstiftning antagits följande

lagar: år 1906 den s. k. förbudslagen, som år 1912 något utvidgades,

år 1909 en lag om ägostyckning efter det förut en provisorisk lagstiftning

från 1905 varit i tillämpning, år 1907 en lag om jordavsöndrmg,

kompletterande ägostyckningsbestämmelserna, år 1909 en vanhävdslag

och år 1909 en arrendelag. Förbudslagen gäller för bolag och ekonomiska

föreningar, arrende- och vanhävdslagarna för bolag, ekonomiska

föreningar och enskilda skogsspekulanter samt ägostycknings- och jord
avsöndringsbestämmelserna

för alla.

Under de senare åren har i andra kammaren föreslagits att hos

regeringen begära en undersökning av nämnda lagars verkningar. Dessa

motioner avslogos av riksdagen och vunno icke heller andra kammarens

bifall i vidare mån, än att kammaren 1910 och 1911 beslöt att begära

en fullständig undersökning rörande verkningarna av förbudslagen samt

framläggande på sätt, som funnes lämpligt, av resultaten utav denna

undersökning. ,

Kungl. Maj:t uppdrog sedermera den 30 december 1911 åt landshövding

J. Widén att verkställa utredning rörande verkningarna allenast

av förbudslagen. De av herr Widén i riksdagen ivrigt bekämpade förslagen,

att en undersökning borde ske även av de andra lagarnas verkningar,

befanns under denna utredning omöjligen kunna undanskjutas,

åtminstone såvitt avsåg ägostycknings- och jordavsöndringsbestämmelserna.

Uppdraget vidgades därföre med att omfatta verkningarna även

av dessa bestämmelser. Betänkande i bägge ämnena avgavs den 16

juni 1913. .. „ .

Synnerliga anledningar förelinnas att nu upptaga frågan, aven såvitt

den rörer arrende- och vanhävdslagarna. Det är många och viktiga saker,

som det gäller, både beträffande dessa lagars verkningar i och för sig och

deras betydelse i lagstiftningssystemet, i den mån det senare redan blivit

en verklighet eller ännu väntar på sitt utförande. Ett särskilt behov av

en dylik undersökning förefinnes med anledning av dessa lagars ifrågasatta"

utsträckning till Värmlands län och eventuellt även andra delar av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

södra och mellersta Sverige. Det är stor skada, att erfarenheterna om

dessa lagars verkningar icke föreligga just nu, vilket varit så mycket

lättare och billigare att åstadkomma, ifall undersökningen därom ägt rum

samtidigt med undersökningen av de båda andra lagarna och med begagnande

av den stora apparat, som för det senare ändamålet ändå

satts i gång.

Undersökningen bör naturligtvis omfatta lagarnas verkningar i de

avseenden, för vilkas tillgodoseende de blivit stiftade. Det bör således

utredas, hur det i tillämpningen gestaltat sig med arrendelagens bestämmelser

om viss minsta arrendetid, om rätt för arrendator att odla och få

ersättning för jordförbättringar samt åtnjuta husbehovsvirke och bete, om

skyldigheten för jordägaren att bygga husen och verkställa större reparationer,

om syneförrättning;)!’, om övergångsstadgande, som förbjuder

lagens verkan i något avseende på äldre avtal, om lagens giltighet enligt

ingressen allenast där arrendet omfattar inrösningsjord till en vidd av

minst 4 hektar och så vidare. Beträffande vanhävdslagen bör utredas,

i vad mån jordbrukskommissionerna verkat i sin uppgift och vilka vanskligheter

därvid mötts, vilka tolkningar givits åt lagens grundstadgande

i 1 § första stycket (jämför misstolkningen för Nås socken anmärkt av

undertecknad vid 1913 års remissdebatt inom andra kammaren), i vad

mån jordägare söka utan ersättning överflytta tungan av lagen på

arreudatorerna, vilken tolkning givits av »självständigt jordbruk» såsom

villkor för lagens tillämplighet, vilken verkan kunnat iakttagas av

kompromissbestämmelsen i 1 § tredje stycket om lagens otillämplighet

i allmänhet, där norrländska arrendelagen gäller, och så vidare.»

Herr vice

talmannen

D. Perssons

motion.

I sammanhang med denna motion har utskottet till behandling

förehaft en av herr vice talmannen 1). Persson väckt motion, nr 16 i

andra kammaren, vilken motion är av följande lydelse:

»Under de senare åren har staten gjort mycket för att underlätta

och befrämja uppodling av jord i synnerhet inom Norrland och Dalarne

och sålunda visat ett särskilt intresse för odlingen i dessa bygder. Det

är då ganska naturligt, att staten har intresse utav att odlingarna också

vidmakthållas. Det var ock i syfte att trygga odlingarnas bestånd i

dessa bj^gder, som lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa

jordbruk i Norrland och Dalarne tilikom.

Huru välbehövlig denna lag var, visa de berättelser, som av respektive

jordbrukskommissioner årligen avgivits. Av dessa berättelser framgår

nämligen, huru liten omsorg vissa bolag samt enskilda personer,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

som förvärvat fastigheter huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen,

i många fall ägna den uppodlade jorden.

Med stöd av omförmälda lag hava visserligen jordbruk skom missionerna

i många fall genom godvillig överenskommelse med jordägarna

lyckats få dessa att sätta vanhävdad egendom i laggilt skick, och där

det inte lyckats genom godvillig överenskommelse ha tvångsåtgärder

vidtagits och tredskande jordägare tvingats att sätta jord och åbyggnader

i stånd. Men jordbrukskommissionerna ha ock under sin verksamhet

fått erfara, att personer icke saknas, som sätta vinstbegäret högre än

lyduaden för lagen, och som genom varjehanda transaktioner sökt kringgå

lagen och undkomma dess verkningar. I sådant syfte har odlad jord i

stor omfattning utarrenderats till enskilda personer under sådana former,

att uppsiktslagen icke kunnat å densamma tillämpas, oaktat jorden

legat i vanhävd.

Den fiskaliska rätt, som är staten förbehållen enligt uppsiktslagen,

förefinnes nämligen icke i den så kallade norrländska arrendelagen.

Detta är också ganska naturligt, ty ändamålet med arrendelagen var

egentligen att stödja arrendator erna och förbättra deras ställning samt

att reglera och trygga det privaträttsliga avtalet mellan jordägaren och

arrendatorn. Att så var förhållandet framgår tydligt av föredragande

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 12 februari

1909 vid föredragning inför Kungl. Magt av förslaget till nämnda lag.

Refererande till norrlandskommitténs förslag i ämnet yttrade han nämligen

bland annat följande: »Med arrendelagen åsyftades förbättring av

de arrendatorers ställning, vilka innehade jord, tillhörig sågverksbolag

eller andra idkare av trävaruindustri.»

Av justitierådet Skarstedts kommentarier till dessa lagar framgår,

att nämnda justitieråd förutsett att jord skulle kunna upplåtas till nyttjande

åt annan på sådant sätt, att uppsiktslagens bestämmelser å densamma

ej kunde tillämpas. Redan då dessa lagförslag förelåge till

behandling i riksdagen, uttalades också dessa farhågor av flera talare i

andra kammaren.

Då vissa personer genom utarrendering av jord så att säga söka

betäckning bakom den norrländska arrendelagen för att undkomma

uppsiktslagens tillämpning, kunde det väl ligga nära till hands att söka

botemedlet genom eu omarbetning av arrendelagen. Då emellertid det

mål, till vilket jag syftar, nämligen tryggande av den odlade jordens

fortbestånd såsom odlad, knappast kan vinnas, utan att ändring av uppsiktslagen

även kommer till stånd, torde man böra inrikta sig på att

söka vinna målet genom ändring av allenast sistnämnda lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

Såvitt jag kan förstå, skulle detta kunna ske genom att ur 1 § i

denna lag utesluta tredje stycket, varjämte den omredigering av 8 §

skulle verkställas, som påkallades av ändringen i 1 §.

Jag kan nämligen icke tänka mig någon annan möjlighet till

förebyggande av anmärkta missbruk av arrendelagen, än att jordägaren

blir ålagd att svara för jordens hävd även om densamma är upplåten

åt annan till nyttjande under vilken form sådan upplåtelse än

verkställts.

Några principiella skäl mot ett sådant stadgande torde inte heller

med fog kunna framställas, då ju ett liknande ansvar enligt lagen den

23 juli 1903 angående vård av enskilda skogar, åvilar ägare till skogsmark,

varå avverkningsrätt till skog upplåtits till annan.

Förutom användandet av arrendelagen som medel att undkomma

uppsiktslagens verkningar, ha åtskilliga kikare av trävaruindustri, eller,

för att begagna ett något vulgärt men fullt berättigat uttryck, skogsjobbare,

anlitat ett annat rättsinstitut, skiftesstadgan: Flera personer

ha förenat sig till ett s. k. konsortium och inköpt jordbrukshemman

med tillhörande skogar uteslutande i avsikt att skövla skogen och. sålunda

utan tanke på den odlade jordens hävd. Om konsortiet inte lyckats

försälja den odlade jorden eller att få densamma utarrenderad, har

hemmansklyvning begärts och hemmanet styckats i så små lotter, att

självständigt jordbruk därå icke kunnat idkas, och på det sättet har

konsortiet undkommit den för detsamma besvärliga uppsiktslagen.

För att råda bot mot detta missförhållande utan att ingå på andra

lagstiftningsområden än uppsiktslagen, vill det synas mig som att detta

skulle kunna ske genom att i berörda lag införa den bestämmelsen, att

hemman, som uppenbarligen förvärvats eller innehaves huvudsakligen

för tillgodogörande av skogsavkastningen, skall falla under uppsiktslagen

även om det styckas eller delas i så små brukningsdelar, att självständigt

jordbruk därå ej kan idkas.

Väl inser jag, att avsevärda svårigheter erbjuda sig för att på ett

fullt tillfredsställande sätt kunna förebygga nu anmärkta missförhållanden,

men den odlade jordens hävd och bevarande för därmed avsett ändamål

är av så stor nationalekonomisk och social betydelse, att dessa svårigheter

måste övervinnas.

På grund av vad sålunda anförts, får jag vördsamt hemställa, att

riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes utreda och för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av

lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25

juni 1909, att ägare till odlad jord, som faller under bemälda lag, skall

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets yttrande.

6 Lagutskottets utlåtande Nr 32.

vara ansvarig för jordens hävd, även om sådan jord är upplåten åt annan

vare sig genom arrende eller annorledes, samt att omförmälda lags

bestämmelser skola tillämpas å hemman, som uppenbarligen förvärvats

eller innehaves huvudsakligen för tillgodogörande av skogsavkastningen,

även om det styckas eller delas i så små lotter eller brukningsdelar, att

självständigt jordbruk därå ej kan idkas.»

Förevarande motioner avse båda en revision av vissa delar av

den s. k. norrlandslagstiftningen. Herr vice talmannen Persson hemställer

i sin motion om ändringar i lagen angående uppsikt å vissa

jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 i syfte, dels att någon

inskränkning i lagens tillämpning ej vidare må äga rum för det fall,

att fastighet är utarrenderad i enlighet med lagen om arrende av viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne, dels ock att uppsiktslagen må

göras tillämplig i fråga om hemman, som uppenbarligen förvärvats eller

innehaves huvudsakligen för tillgodogörande av skogsavkastningen, även

om hemmanet styckas eller delas i så små lotter, att självständigt jordbruk

därå ej kan idkas. Den av herr Lindhagen med flere väckta

motionen åter utmynnar i en hemställan, att en allmän undersökning

måtte företagas angående verkningarna av de norrländska arrende- och

uppsiktslagarna samt att efter undersökningens fullbordande sådana

ändringar måtte vidtagas i nämnda lagar, vartill anledning må förefinn as.

Frågan om en undersökning av de norrländska arrende- och uppsiktslagarnas

verkningar har redan tidigare varit föremål för riksdagens

prövning. Senast framställdes yrkande härom i en av herr Lindhagen

vid 1912 års riksdag väckt motion. Denna motion, som dessutom innefattade

hemställan, att vissa ändringar måtte vidtagas i norrlandslagstiftningen

utan avvaktan av den begärda undersökningen, hänvisades

till lagutskottet, som i sitt utlåtande (nr 44) lämnade följande framställning

av frågans föregående behandling:

»Vid 1910 års riksdag framställdes i motion av herrar Lindhagen

och Karlsson i Fjäl, under framhållande särskilt av önskvärdheten av

att den norrländska förbudslagen utsträcktes till att gälla även jordförvärv

av bolagstjänstemän och enskilda skogsspekulanter, yrkande, att

riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om en opartisk undersökning

rörande verkningarna av nämnda lag särskilt vad anginge bolagstjänstemäns

och andra dylika personers fastighetsförvärv samt fastighets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

inrop av bolagen själva å exekutiva auktioner. Därjämte föreslogs, med

anledning därav att den norrländska arrendelagen dels på grund av den

otillfredsställande avfattningen av dess övergångsbestämmelser och dels

på grund av att bolagen skyndat sig att upprätta arrendeavtal före lagens

trädande i kraft, icke skulle ernått den tillämpning, som därmed varit

avsedd, att en sådan opartisk undersökning, som ovan nämnts, måtte

åstadkommas även därom i vad mån nyssberörda lag vunnit tillämpning

på bolagens och deras vederlikars arrendegårdar och, där så ej skett,

om anledningarna därtill. Slutligen begärdes, därest utredningen därtill

gåve anledning, framläggande för riksdagen av förslag till förbättringar

i berörda lagar.

Lagutskottet avstyrkte (i utlåtande nr 34) motionen, och denna

hemställan bifölls av första kammaren, varemot andra kammaren antog

eu till utlåtandet fogad reservation, däri hemställdes, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes anordna undersökning

rörande verkningarna av lagen den 4 maj 1906 om förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom, samt i

den mån och på det sätt, som kunde anses lämpligt, offentligen framlägga

resultaten av eu dylik undersökning. Genom kamrarnas skiljaktiga

beslut var emellertid frågan förfallen.

Vid riksdagen 1911 återupptogos dessa framställningar av herr

Lindhagen i något förändrad form. I avseende på förbudslagen påyrkade

han, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära dels framläggande

av förslag om lagens utsträckning till att omfatta även enskilda

skogsspekulanter och dels en undersökning rörande förhållandena med

bolagens fastighetsinrop å exekutiva auktioner samt övriga verkningar

av lagen ävensom, därest utredningen därtill gåve anledning, förslag

till förbättringar i lagen. Beträffande de övriga norrlandslagarna yrkade

hau arrende- och vanhävdslagarnas fullständigande i överensstämmelse

med sin ovan berörda reservation till lagutskottets betänkande år 1909.

Lagutskottet tillstyrkte beträffande förbudslagen en skrivelse till

Kungl. Maj:t av enahanda innehåll som ovan omförmälta, till lagutskottets

betänkande 1910 fogade reservation. Denna utskottets hemställan

godkändes av andra kammaren, men avslogs av första kammarenj

till följd varav frågan alltså även då förföll. I övriga avseenden

blev motionen av lagutskottet avstyrkt och av båda kamrarna

avslagen.

Emellertid har Kungl. Maj:t den 30 december 1911 förordnat om

utredning angående verkningarna i olika avseenden av den norrländska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

förbudslagen i syfte att i fall av behov kunna inskrida till rättelse och

jämkning i vad som kunde visa sig vara till skada.»

Beträffande sin ståndpunkt till de väckta frågorna anförde därefter

utskottet:

»De spörsmål, som i herr Lindhagens förevarande motion beröras,

hava alltså i den omfattning, som för närvarande ansetts erforderlig och

lämplig, av regeringen gjorts till föremål för undersökning och prövning i

syfte att, där behov därav framträder, åvägabringa nödiga förbättringar.

Att, innan denna undersökning kommit till något som helst resultat,

vare sig begära ytterligare undersökning eller genomförande av vissa

förändringar i sagda lagstiftning synes utskottet ej lämpligt. Det är

visserligen sant, att den undersökning, varom nu förordnats, omfattar

endast förbudslagen av den 4 maj 1906. Men beträffande särskilt

arrende- och vanhävdslagarna är att märka, att dessa tillkommit och trätt

i gällande kraft först under år 1909. Någon erfarenhet om deras verkningar,

som kunde läggas till grund för ett bedömande i vad mån de

kunde tarva förändringar, kan sålunda endast i obetydlig mån hava

vunnits. Härtill kommer, att de jordbrukskommissioner, som enligt vanhävdslagen

förordnats att hava uppsikt över jordbrukets bedrivande å

bolagens hemman, först den 27 januari 1911 erhållit reglemente och på

de flesta håll icke förr än under nämnda år kommit i någon egentligverksamhet.

Det är uppenbarligen allt skäl att avvakta, att dessa kommissioner

något fått arbeta, innan man skrider till ändringar i de lagar

de hava att tillämpa eller till en på dylika ändringar syftande undersökning.

Man bör sålunda enligt utskottets mening icke nu utsträcka

undersökningen rörande ifrågavarande lagstiftning längre, än regeringen

funnit ändamålsenligt. För övrigt torde det få antagas, att, därest i

något avseende under undersökningens gång behov härav skulle visa sig,

Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att vidtaga erforderliga åtgärder.

Av det ovan sagda följer, att utskottet icke heller anser sig kunna

nu tillstyrka riksdagen att hos Kungl. Maj: t begära vidtagande av de

ändringar i arrende- och vanhävdslagarna, som i herr Lindhagens motion

föreslagits. Åven om det i viss mån kunde ansetts önskvärt, att

särskilt beträffande arrendelagen några bland de av motionären framhållna

önskemålen vunnit mera avseende vid lagens genomförande, innehåller

motionen i allt fall icke tillfyllestgörande skäl, varför man, sedan

lagarna genomförts i sin nuvarande form, redan nu, innan de utövat

någon egentlig verkan, skulle begära ändring i desamma.»

Med hänvisning till vad sålunda i utlåtandet anförts hemställde

utskottet, att det i motionen framställda yrkandet om undersökning av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 32. 9

norrlandslagstiftningens verkningar icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Denna utskottets hemställan bifölls av första kammaren utan votering

och av andra kammaren med 103 röster mot 67, vilka avgåvos för

bifall till en vid utskottets utlåtande fogad reservation, innefattande

yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte.

Den på Kungl. Maj:ts uppdrag företagna utredningen angående

verkningarna av lagen om förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom, vilken utredning sedermera utsträckts till att

avse jämväl de norrländska ägostyckningslagarnas tillämpning och verkningar,

har numera slutförts.

Norrlandslagstiftningens allmänna syftemål har varit det norrländska

jordbrukets vidmakthållande såsom självständig näring och bondeklassens

bevarande under en utvecklingsperiod, som i dessa landsändar i mångt

och mycket burit prägeln av ett övermäktigt inflytande från trävaruindustrien

å den jordbrukande befolkningens ekonomiska och sociala

levnadsvillkor. I högre grad än för annan rättsbildning gäller för en

dylik av lokala undantagsfallållanden betingad lagstiftning, att densamma

icke från början kan framträda i fullfärdigt skick, utan att

först efter praktisk tillämpning av lagen med någon större säkerhet kan

bedömas, huruvida den rätta vägen blivit funnen för vinnande av det

föresätta målet. Det står därför i god överensstämmelse med ifrågavarande

lagstiftnings försökskaraktär, att de lagstiftande myndigheterna

genom tid efter annan återkommande undersökningar av dessa lagars

praktiska verkningar tillföres en på sakkunnigt och insiktsfullt omdöme

grundad kännedom om de förhållanden, som till äventyrs kunna påkalla

ändringar av redan givna bestämmelser.

Såsom förut erinrats, har beträffande norrlandslagstiftningen en

undersökning av ovan angivet slag hittills företagits endast i fråga om

lagen om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom samt ägostyckningslagen. De skäl, som ansetts göra nämnda

utredning önskvärd och lämplig, kunna emellertid efter utskottets förmenande

med enahanda styrka åberopas för motsvarande åtgärd med

avseende å de norrländska arrende- och uppsiktslagarna. Emot tidigare

framställda förslag i sådant hänseende har anförts, att dessa lagar icke

ägt giltighet under tillräcklig tid för att nödig erfarenhet om deras verkningar

skulle kuuna hava vunnits. Det synes emellertid utskottet, att

detta skäl numera, sedan nära fem år förflutit från lagarnas ikraftträdande,

icke kan tillmätas betydelse. Anledning till framskjutande av tidpunkten

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 32 höft. (Nr 32.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 32.

för eu dylik undersöknings påbörjande synes för övrigt så mycket mindre

föreligga, som vissa anmärkningar emot åtskilliga av dessa lagars särskilda

bestämmelser redan förekommit. Utskottet har därför, i anslutning

huvudsakligen till den av herr Lindhagen m. fl. väckta motionen, ansett

sig böra tillstyrka en undersökning av de norrländska arrende- och uppsiktslagarnas

verkningar i syfte att därigenom må kunna bedömas, huruvida

dessa lagar visat sig i nuvarande avfattning motsvara sitt ändamål,

samt i vad mån ändrade bestämmelser må kunna anses erforderliga.

I den av herr vice talmannen Persson framlagda motionen, vilken

utmynnar i ett yrkande om skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, har

uppmärksamhet fästs å en del oegentliglieter, som skulle vidlåda uppsiktslagen.

Med hänsyn till den allmänna undersökning av de norrländska

arrende- och uppsiktslagarna, som utskottet förordar, har utskottet icke

ansett sig böra ingå i en närmare prövning av motionen. Utskottet

finner nämligen uppenbart, att vid den av utskottet förordade undersökningen

jämväl de i herr Perssons motion påpekade förhållanden och

sättet för avhjälpande av desamma ägnas särskild uppmärksamhet.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

må i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en allsidig undersökning

rörande verkningarna av lagen om arrende

av viss jord å landet i Norrland och Dalarne den 25

juni 1909 samt lagen samma dag angående uppsikt å

vissa jordbruk i Norrland och Dalarne samt därefter

för riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningen

kan föranleda.

Stockholm den 27 augusti 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, greve Lagerbjelke,

Johanson i Valared och greve Spens.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.