Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

1914-06-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:4, Utlåtande i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1914 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens

ämbetsförvaltning.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen,

åt Ekenstam,* Söderbergh, Trana, Stärner, greve Lagerbjelke, Alexanderaon, Knut

Larsson, Fagerlin, Pettersson i Bjälbo, Schotte, Persson i Norrköping, Olsson i See,

Svensson i Salang och Igel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

För den enligt 42 § 2 mom. riksdagsordningen lagutskottet åliggande

granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning hava båda kamrarna

till utskottet hänvisat justitieombudsmannens vid innevarande riksdag

avgivna Embetsberättelse.

För ifrågavarande ändamål har utskottet från justitieombudsmansexpeditionen

mottagit det diarium och det registratur, vilka under den

hittills förflutna delen av innevarande år förts i nämnda expedition, varjämte

på särskild begäran handlingarna rörande vissa av justitieombudsmannen

handlagda ärenden hållits utskottet till banda.

Över den numera fullbordade granskningen av förenämnda handlingar

får utskottet härmed avgiva utlåtande.

Ambetsberättelsen, vilken avser tiden från början av innevarande år,

upptager enligt vanlig ordning redogörelse för sådana mot ämbets- och

tjänstemän för fel eller försummelse i ämbete eller tjänst anställda åtal,

som under berörda tid blivit slutligen avgjorda eller åtminstone i eu

instans prövade.

Justitieombudsmannen redogör vidare i berättelsen för två av honom

till Kungl. Maj:t gjorda framställningar angående förening av tingslag,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 4 höft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

nämligen den 27 februari 1914 i fråga om Vätlo in. fl. härads domsaga

ocli den 20 mars 1914 beträffande Nedan-Siljans domsaga.

En av justitieombudsmannen till första lagtima riksdagen under innevarande

år gjord framställning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga

om inställande för häradsrätt av personer, som häktats för brott, blev i

följd av riksdagsupplösningen ej föremål för nämnda riksdags behandling.

Sedan justitieombudsmannen i föreliggande berättelse till den nu samlade

riksdagen gjort enahanda framställning, kommer utskottet att över densamma

framdeles avgiva utlåtande.

Enligt vad justitieombudsmannen för utskottet tillkännagivit, har någon

ämbetsresa icke av honom företagits under den tid, berättelsen avser.

Berättelsen upptager vidare meddelande därom, att sedan början av

senaste lagtima riksmöte någon förklaring av lag i den ordning, 19 §

regeringsformen bestämmer, icke blivit av Kungl. Maj:t meddelad.

I bilagor, som vidfogats berättelsen, meddelas särskilda företeckningar

dels över de av 1914 års första lagtima riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna

skrivelser jämte anteckningar om de åtgärder, som under de fyra första

månaderna av detta år vidtagits i anledning av samma skrivelser, dels

över sådana i nyssberörda förteckning upptagna ärenden, som vid utgången

av april månad 1914 i sin helhet eller till någon del icke hos Kungl.

Maj:t förevarit till slutligt avgörande, dels ock över ärenden, som hos

Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från riksdagen före år 1914

men vid 1913 års slut varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda,

jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått under de fyra

första månaderna år 1914.

Vid granskningen av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning har

utskottet funnit två av justitieombudsmannen under innevarande år handlagda

ärenden (nr 137 och 139 i ämbetsdiariet) vara av beskaffenhet att påkalla

särskild uppmärksamhet. Av handlingarna i det ena av dessa ärenden inhämtas

huvudsakligen följande: En person hade hos Konungens befallningshavande

i Södermanlands län anhållit om Konungens befallningshavandes åtgärd i

anledning därav att han vid särskilda tillfällen av ordföranden i Flens

valnämnd förvägrats att avskriva röstlängden för Flens valdistrikt. Sedan

Konungens befallningshavande förklarat nämnda framställning innefatta ett

ämne, variped det icke tillkomme Konungens befallningshavande att taga

befattning, hade klaganden, under förmälan att enligt hans åsikt Konungens

befallningshavande vid meddelande av berörda beslut förfarit i strid

med bestämmelserna i lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909, an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

3

hållit om upplysning, huruvida justitieombudsmannen delade denna mening.

Justitieombudsmannen förklarade i anledning härav, att enär justitieombudsmannen,

på sätt klaganden antagit, icke ägde föra talan mot ordförande

i valnämnd, samt Konungens befallningshavande icke kunde anses hava

gjort sig skyldig till ämbetsfel uti ifrågavarande hänseende, funne justitieombudsmannen

klagoskriften icke till någon åtgärd föranleda. — Uti det

andra här avsedda ärendet hade justitieombudsmannen mottagit en skrift,

däri en klagande för den åtgärd, justitieombudsmannen kunde finna påkallad,

uppgivit, att vallängden för Kumla socken i Örebro län, ehuru en

offentlig handling, icke funnes tillgänglig i kommunalrummet eller hos kommunalnämndens

ordförande, samt att klaganden ej heller kunnat erhålla

visshet om var längden funnes förvarad, i följd varav klaganden saknade

möjlighet att vinna kännedom, huruvida han ägde rösträtt vid riksdagsmannaval.

Denna klagoskrift hade av justitieombudsmannen lämnats

utan avseende.

Av vad i berörda fall förekommit och i övrigt kommit till utskottets

kännedom finner utskottet framgå, att vallagens föreskrifter icke medföra

erforderlig trygghet för att röstlängden jämväl under tid, då den icke skall

enligt 28 § i nämnda lag hållas tillgänglig för granskning, varder, på

sätt vid lagens stiftande otvivelaktigt avsetts och jämväl av övriga bestämmelser

angående röstlängd får anses följa, betraktad såsom en offentlig

handling, vilken bör vara för en var tillgänglig. Med hänsyn till

ifrågavarande längds betydelse synes det vara av vikt, att vallagens bestämmelser

varda förtydligade i angivna syfte. Utskottet, som det icke tillkommer

att i sådant avseende väcka förslag, har velat på sätt sålunda

skett fästa uppmärksamheten å förhållandet.

Utöver vad sålunda anförts har granskningen av justitieombudsmannens

ämbetsförvaltning icke givit utskottet anledning till särskild erinran

eller anmärkning, vilket utskottet härmed för riksdagen

anmäler.

Stockholm den 8 juni 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

Reservationer

dels av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, som i fråga om

utskottets erinran beträffande röstlängderna ansett att lagutskottet tillika bort

besluta att bringa vad sålunda anmärkts till konstitutionsutskottets kännedom

i enlighet med ett därom i lagutskottet framställt yrkande, som vid

omröstning samlade 6 röster mot 9, som voro för avslag å detta yrkande.

dels av herrar Schotte och Olsson i See;

dels och av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, vilka anfört

följande:

Enligt regeringsformen har justitieombudsmannen till uppgift att

efter den instruktion riksdagen för honom utfärdat, hava tillsyn över

lagarnas efterlevnad av domare och ämbetsmän samt att vid vederbörande

domstolar tilltala dem, som uti sina ämbetens utövning av vald, mannamån

eller annan orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att behörigen

fullgöra sina ämbetsplikter. Det utsäges uttryckligen, att han härvid

handlar såsom riksdagens ombud och att till ombudsman skall förordnas

eu för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man.

Enligt den av riksdagen för ombudsmannen antagna instruktionen bör

han förnämligast anmärka och beivra sådana av domare, ämbets- och

tjänstemän begångna fel, som synes honom antingen härröra från egennytta,

vrångvisa, vald eller grov försumlighet eller bereda en allmän osäkerhet för

medborgares rättigheter. Instruktionen innehåller vidare föreskrifter därom,

att ombudsmannen åligger att hos riksdagen i händelse av behov framställa

angelägenheten av en fullständigare lagstiftning eller en till enhet och

sammanhang i lagskipningen verkande förklaring av gällande lag eller författning.

Han äger ock hos Kungl. Maj:t göra anmälan, när han förmärker

någon anstalt nödig till befrämjande av rikets bästa och vältrevnad i

ärenden rörande allmänna hushållningen eller eljes av allmän beskaffenhet.

Bakom denna institution ligger sålunda en stor tanke. Men denna

storvulenhet har knappast följt lagstiftaren i institutionens organisation

för dess ändamål. En påfallande skillnad i förtänksamhet föreligger i detta

avseende mellan denna svenska institution och det gamla romerska folktribunatet,

vars uppgifter i vissa delar påminna om justitieombudsmannens

uppdrag. Det skall visserligen icke förnekas, att ämbetet haft sin betydelse

såsom en hotelse mot flagranta överträdelser av ämbetsmannaplikten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

o

och en utväg för var och en att få rättshjälp mot sådana överträdelser.

När det emellertid gäller utslag av en allmänt omfattad byråkratisk anda

och ett partitagande i ämbetsutövningen till förmån för personliga politiska

åsikter och sympatier, då har ämbetets ingripande varit i lyckligaste fall

nyckfullt, merendels framträtt tämligen matt och vanmäktigt och ofta alldeles

uteblivit. Särskilt gäller detta ingripandet mot ämbetsåtgärder, som

bereda eu allmän osäkerhet för medborgerliga rättigheter.

Anledningarna därtill äro till en början justieombudsmannens vanskliga

anställning. Valet sker för varje år och genom valmän, som till hälvten

utses av vardera kammaren. Dessa valmän representera mycket olika

uppfattningar just inom de områden, där ämbetet skall hava sin verksamhet.

Första kammaren kan på grund av sin organisation icke vara någon

naturlig väktare för de folkliga åskådningssätten och do medborgerliga

rättigheterna utan är tvärtom i själva verket en representation för de

byråkratiska riktningar, som ämbetet är satt att bekämpa. Om ämbetet

med kraft går fram för denna sin uppgitt, äventyrar innehavaren med

visshet, att varje år få ett misstroendevotum vid valet, ja, kanske

även bliva genom eu slumpvis tillkommen majoritet avsatt. Detta är

icke någon grundval, ägnad att uppbära och möjliggöra den självständighet

och fasthet, som ifrågavarande ämbete framförallt fordrar av sin innehavare.

Men även från en annan sida hotas och bemästras ämbetet av just

det, som skulle stå under ämbetets uppsikt. Det är ytterst domstolarna,

som genom sina utslag i de väckta åtalen sitta till doms över befogenheten

och riktigheten av ombudsmannens uppfattning. Visserligen får man antaga

att domarne i känslan av sin viktiga uppgift äro vida mera benägna

än exempelvis polismyndigheter att undertrycka sina ofta oundvikliga

byråkratiska tänkesätt och politiska lidelser, men de kunna i alla fall,

åtminstone särdeles ofta, icke fullt frigöra sig från dem i sin ämbetsutövning.

Ett bevis därpå är den mildhet, varmed domstolarne pläga bedöma

åtal mot ämbetsmän för intrång i de medborgerliga rättigheterna. Såsom

en utredning, åberopad för några år sedan i riksdagen utvisar, stannar

det vanligtvis vid böter högst 25 kronor eller vid eu förklaring att förfarandet

visserligen varit felaktigt, men dock ej av beskaffenhet att föranleda

ansvar. Mången gång blir det vid ett fullständigt frikännande under

frikostig tillämpning av förmenandet att utövandet av den medborgerliga

rättigheten varit förargelseväckande enligt II kap. 15 § strafflagen. Det

följer härav, att ombudsmannen för att ej äventyra ämbetets anseende, såsom

det kallas, anser sig tvungen att eftersinna icke så mycket, hur han

själv ser saken utan hur han tror att domarne-ämbetsmännen möjligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

skola betrakta den enligt det åskådningssätt, som är förhärskande i ämbetsmannakretsar.

Ombudsmannen kan med andra ord, såsom han ofta själv

tillkännagiver, icke äventyra för mycket att hans åtal bliva av domstolarna

ogillade. Även av denna grund utebliver således den väckelse, som borde

hava ägt rum för att ej nu tala om de fall då så sker därför att ombudsmannen,

som vanligen själv tages ur ämbetsraannakretsar, mången

gång till sitt nya ämbete medför något av uppfattningarna bland de senare.

Med allt detta sammanhänger en påtaglig obenägenhet hos ämbetet

att giva skäl för sitt avböjande av ett påkallat ingripande, även uti principiella

frågor av stor vikt. Likaledes kan anmärkas att ombudsmannen

oftast avvaktar angivelser och mera sällan av eget initiativ ingriper på

grund av förhållanden, som annorledes kommit till allmänhetens kännedom.

En omständighet som också är ägnad att minska ämbetets betydelse

är det äventyr av reconventionsansvar, som är förenat med eu anmälan

hos ombudsmannen. Angivaren kan åtalas av den angivne ämbetsmannen

och då är det såsom erfarenheten stundom visar ingalunda lika säkert att

den sålunda åtalade blir lika milt bedömd som eu åtalad ämbetsman.

Dessa inledande betraktelser hava tillkommit både för att fästa uppmärksamheten

på de brister, som vidlåda justitieombudsmannainstutioneu

och särskilt för att betona, hurusom de erinringar, som nedan skola göras

med anledning av ämbetets förvaltning innevarande år, mindre riktar sig

mot ombudsmannens person än mot hans ämbetes beskaffenhet.

Enligt nummer 108 i ämbetsdiariet har en angivelse skett mot pastor

John Westin i Gudmundrå för att han utan att ens rådfråga föräldrarna

beordrat sina konfirmationsbarn samt barnen i folk- och småskolorna i närheten

att jämte honom den 2 mars 1914 uppvakta Sven Hedin vid Frånö

järnvägsstation och ägna honom en hyllning, därvid denne senare tillika

till barnen skulle hållit ett »krigsgalet» tal.

I förklaringen erinrade Westin, att han efter samråd med skolrådets

ordförande och en skolrådsledamot tagit initiativ till, att skolbarnen sedan

lektionens slut genom deras lärare ledsagades till stationen men »fullkomligt

frivilligt». Själv hade han omedelbart uppmanat nattvardsbarnen

att också infinna sig vid stationen, men med betonande att det vore eu

fullkomligt frivillig sak. Under tågets uppehåll på stationen hade Westin,

efter det ungdomen sjungit Yårt Land och andra sånger, å ungdomens

vägnar tackat Hedin för vad han gjort såsom forskningsresande och författare

av ungdomsböcker, betonat att hyllningen ej haft politisk karaktär

och höjt ett leve för Hedin, Hedin hade härefter tackat och riktat några

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

7

allmänna förmaningar till ungdomen. Något krigsgalet tal liörde Westin

ej, utan Hedin kade endast vid punkten om fosterlandskärleken yttrat att

de unga måste vara villiga att värna om fosterlandets friket ock självständigket,

så att det ej för vårt land ginge som för Turkiet. Efteråt köjdes

ett leve för fosterlandet oek sjöngs ett par sånger.

Angivaren genmälde i påminnelser, att hyllningen avsåg uppenbarligen

Hedin såsom agitatox på resor i landet för att få större militärbördor.

Barnen kade använts till en för många föräldrar motbjudande

hyllning. En del barn lcommo hem gråtande och frågade föräldrarna som

det skulle bli krig nu», ty det hade Hedin sagt. — Vid påminnelsen var

fogad avskrift av eu skrivelse från ett stort antal föräldrar till Gudmundrå

skolråd, däri de protesterat mot Westins förfarande.

Justitieombudsmannen har sedan, med avseende å vad i förklaringen

anförts, funnit angivelsen ej föranleda någon åtgärd.

Det har varit pastorsadjunkten Westins fulla rättighet att vid ifrågavarande

tillfälle giva sina personliga känslor tillkänna. Men kan kan

svårligen anses varit berättigad att utan föräldrarnas samtycke använda

de under hans ämbetsvård ställda barnen till eu demonstration, som under

de förbanden varande omständigheterna ej kan betecknas annat än som i hög

grad politisk. Säkerligen hade Westin också anledning antaga, att detta

skedde mot en stor del föräldrars önskan. Om någon frivillighet från

barnens sida kan så mycket mindre vara fråga, som de flesta av dem

åtminstone varit i den ålder, att även lagen frånkänner dem förmåga att

fritt bedöma sina handlingar. Det synes oss sålunda, att justitieombudsmannen

bort vidtaga någon åtgärd med anledning av denna angivelse eller

åtminstone uttalat sig klandrande mot det angivna förfarandet.

Enligt nr 207 i diariet har hos ombudsmannen till vederbörlig åtgärd

angivits, att vice pastor i Indal, Edvin Axelsson, strax efter högmässogudstjänstens

slut i Indals kyrka den 25 mars 1914 nedrivit två av

arbetarepartiets valaffischer och senare på dagen strax före början av ett

utav arbetarepartiet anordnat valmöte ånyo nedrivit en sådan valaffisch.

Åtgärderna hade mötts av starka protester och åstadkommit mycken förargelse

bland olika tänkande samt väckt ogillande även från andra håll. Denna

angivelseskrift, som närmare utvecklar skälen till angivelsen, kar justitieombudsmannen

ej ens utställt till förklaring samt funnit icke till någon

åtgärd föranleda.

Uti 9 § i lagen om straff för ämbetsbrott av präst den 8 mars 1889

stadgas stråt!'' för präst, som genom någon sin gärning åstadkommit uppen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

bär förargelse, utan att brott är begånget, vara straff enligt allmän strafflag

eller särskild författning bör följa. Det synes oss, att justitieombudsmannen

med stöd av detta lagrum bort ägna större uppmärksamhet åt angivelsen

än som skott.

Enligt nr 225 i diariet har hos ombudsmannen hemställts bland annat

att ombudsmannen ville taga i övervägande polismyndighetens i huvudstaden

förfarande, såväl att på förfrågan under hand i arbetaredemonstrationen

den 1 maj förbjuda förandet av fanor, på vilka stod »leve republiken»

eller »republik» samt att försälja eller bära ett så kallat republikmärke,

varav ett exemplar bifogades, som oek att anhålla demonstrant,

som burit sådant märke, och slita bort det från rocken. Uti angivelseskriften,

som närmare utvecklar ämnet, omnämndes ock att i spetsen för

tåget i alla fall oförkränkt burits en fana med det socialdemokratiska programmets

inskription: författningsrevision, som genomför ett republikanskt

och demokratiskt styrelsesätt. Det erinrades jämväl bland annat, att ombudsmannen

åtalat polismyndigheten i Helsingborg för det denne under en

lista maj-demonstration beslagtagit en fana med påskrift »bort med första

kammaren». (Åtalet lärer bifallits av underrätten, enhälligt ogillats av hovrätten

och nu vila hos Ivungl. Maj:t.)

I anledning av denna framställning infordrades av ombudsmannen

resolutionerna rörande demonstrationen. Därav inhämtas dels att såsom

villkor av polismästaren föreskrivits bland annat att »fanor och standar,

som kunna väcka allmän förargelse eller som eljest innehålla mot lag stridande

inskrift eller framställning få icke bäras eller utställas vare sig i

demonstrationståget eller under talen», dels, sedan till överståthållare-ämbetets

kännedom kommit att 20,000 märken av papp, försedda med

nål att fästa märket å klädesplagg samt med inskrift »leve republiken»,

blivit tillverkade och levererade till »Frams» förlag, såsom ytterligare villkor

föreskrivits att dylika märken eller andra märken med inskrift, som

kan väcka allmän förargelse eller eljest är mot lag stridande icke må av

deltagare i tåget öppet bäras. Härefter fann ombudsmannen utan att ens

infordra någon förklaring framställningen ej föranleda någon åtgärd.

Det är icke stridande mot lag att uttala önskniugar om ändringar i

regeringsmaktens organisation likaväl som i fråga om de grundlagsbestämmelser,

som instifta första och andra kammaren. Icke häller är det

förargelseväckande enligt lagens bemärkelse mera än demonstrationen själv

att i demonstrationen föra symboler utan kränkande tillmälen för do samhälleliga

åsikter, som genom demonstrationen representeras. Allraminst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

9

är det förbjudet i någon lag att bära sådana märken, som ovan sägs.

Denna sak har således en dubbel betydelse. Det gäller frågan, huruvida

demonstrationsrätten existerar i vårt land eller om polismyndigheten har

befogenhet att begränsa den hur som hälst efter sitt godtycke. Vidare

gäller det frågan, huruvida en sådan föreskrift av polisen, i strid mot lag,

berättigar den att på sätt som här skett anhålla en bärare av ifrågavarande

märke, som dock tolererats av många andra polismyndigheter, samt

lösslita det från rocken. Vi finna således att ombudsmannen bort ägna

denna sak en allvarlig uppmärksamhet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 4 Käft. (Nr 4.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.