Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6‘, 7, ,9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 § i samma lag, än även väckta motioner angående vissa ändringar i samma lag.
1914-08-22 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1SLU 1914:1, Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6‘, 7, ,9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 § i samma lag, än även väckta motioner angående vissa ändringar i samma lag.
Dokumentets text
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 22 augusti 1914 kl. 11,80 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets (nr 1) utlåtande i anledning
av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag
dels till lag om ändrad lydelse av 6‘, 7, ,9, 14, 15, 23,
26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 §
i samma lag, än även väckta motioner angående vissa
ändringar i samma lag.
Genom en den 12 juni 1914 dagtecknad proposition, nr 217, bar
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet torda protokoll föreslagit riksdagen att antaga här nedan
intagna förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26,
31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
dels ock till lag om tillägg till 37 § i samma lag.
I sammanhang med förevarande kungl. proposition har utskottet
till behandling förehaft tre inom andra kammaren av herrar Bernhard
Eriksson i Grängesberg, Herman Lindqvist i Stockholm, F. \V. Thorsson,
Viktor Larsson i Västerås, Nils Persson i Malmö, friherre E. Palmstierna,
Värner Rydén och Richard Sandler väckta motioner, nr 140, 141 och
143, i vilka motioner hemställts,
dels, i motionen nr 140,
1. att riksdagen för sin del ville besluta följande förändrade lydelse
av 37 § i Lag om allmän pensionsförsäkring.
37 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, dock att 3, 19—28
samt 36 §§ skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse från och med
den 1 september 1913.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 1
2 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
Rätt till undenstöd enligt 33 § tillkommer ej den, som vid tiden
för lagens ikraftträdande fyllt sextiosju år, och ej heller den, som då
fyllt femton år och är till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913
under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av
fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer.
För dem, som vid lagens ikrattträdande fyllt tjugufem ar, skall den
pension eller del därav, som jämlikt G § första stycket eljest skolat beräknas
för man till trettio och för kvinna till tjugufyra procent av erlagda
pensionsavgifter, i stället utgå med följande procent av dessa avgifter,
nämligen
för man, som fyllt 25 men icke 30 år, med 27 Vs %
» » )> » 30 » » 35 )) » 25 )).
» » » » 35 » » 45 » )) 22 Vs »
» » » » 45 år — — — — 20 »
och för kvinna, som fyllt 25 men icke 30 år, med 22 %
)) » » » 30 » » 35 )) )) 20 »
» » » )> 35 » » . 45 )) » 18 »
» » » » 4 5 år — — — — 16»
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.
2. att riksdagen för sin del ville besluta, att denna förändrade
lydelse av 37 § i förevarande lag måtte träda i kraft den 1 januaril915;
dels, i motionen nr 141,
att riksdagen, i händelse av bifall till det i motionen nr 140 gjorda
yrkande, måtte besluta, att de pensionstillägg eller understöd, som beviljas
under år 1914 jämlikt samma lag, från och med den 1 januari
1915 skola utgå med sådana belopp, som om den av motionärerna
föreslagna lydelsen av förevarande § varit gällande under år 1914.
dels ock, i motionen nr 143,
l:o) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och till nästkommande riksdag framlagt förslag till sådan förändrad
lydelse av 37 § i lag om allmän pensionsförsäkring, att rätt till
understöd enligt 33 § i samma lag även måtte tillkomma dem, som före
den 1 januari 1914 fyllt 67 år och icke åtnjuta full försörjning av
fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller av enskilda personer;
2:o) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och till nästkommande riksdag framlagt förslag till sådan förändrad
lydelse av 37 § i lag om allmän pensionsförsäkring, att rätt till
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 3
understöd enligt 33 § i samma lag måtte tillkomma jämväl dem, som
före den 1 januari ar 1914 fyllt femton men icke sextiosju år och vid
lagens iki aftträdande voro till arbete varaktigt oförmögna samt under
åi'' 1913 haft full försörjning av enskilda, dock icke de som haft försörjning
av sådana enligt fattigvårdsförordningen försörjningspliktiga
enskilda, i vilkas taxering år 1913 enligt gällande förordning om inkomst
och förmögenhetsskatt ingått en inkomst av minst 2,000 kronor
eller inberäknats en förmögenhet av 20,000 kronor eller mera.
På sätt av föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
den 30. januari 1914 inhämtas, har Kungl. Majrts föreliggande
förslag till vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913 föranletts av en framställning av den 23 januari 1914
från pensionsstyrelsen, däri styrelsen framhållit, att vissa ändringar i
lagens bestämmelser befunnits önskvärda. Det kunde visserligen, anför
styrelsen i nämnda framställning, synas, som om förslag till sådana
ändringar icke borde framläggas, innan lagen varit i tillämpning någon
tid och därigenom nödig erfarenhet vunnits, men då de av styrelsen
ifrågasatta ändringarna i allmänhet ginge ut på att åstadkomma arbetsbesparing
och förenklingar, hade styrelsen ansett sig redan nu böra
framkomma med sådant förslag.
Beträffande det närmare innehållet av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag och de skäl, som för desamma ligga till grund, får utskottet
hänvisa till de vid propositionen fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll.
_ I fråga om den till stöd för ovan omförmälda motioner åberopade
motivering tillåter sig utskottet likaledes hänvisa till motionerna.
Såsom av föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
framgår,, avse de förslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, icke någon rubbning av den under nästlidet år
genomförda pensionsförsäkringens allmänna grunder eller principiella bestämmelser,
utan allenast sådana ändringar och jämkningar i lagen
vilka för lagens praktiska tillämpning befunnits önskvärda och ändamålsenliga.
Vid sadant förhållande och da utskottet efter granskning av
förslagen funnit desamma vara av beskaffenhet att böra av riksdagen i
huvudsak godkännas, får utskottet tillstyrka bifall till propositionen med
Utskottets
yttrande.
4 Sammansatta stats- och lagutsliottets utlåtande Nr 1.
de ändringar, utskottet i nedan angivna hänseenden ansett sig böra
föreslå.
Det gemensamma syftet för de av herr Eriksson i Grängesberg m. fl.
väckta motionerna är, att i pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser
(37 §) skulle vidtagas sådana ändringar, att den nu levande generationen
matte i högre grad än enligt lagens nuvarande avfattning är
fallet bliva delaktig av pensionsförsäkringens förmåner. För sådant
ändamål hava motionärerna i motionen nr 140 yrkat, att den i 37 §
nu upptagna bestämmelsen om viss nedsättning i pensionstillägg och
understöd för åren 1914—1918 måtte uteslutas ur lagen och i följd
härav ifrågavarande pensionsbelopp utgå oavkortade enligt i lagen stadgade
allmänna grunder. 1 motionen nr 141 hava motionärerna, under
förutsättning av bifall till deras nyssberörda hemställan, yrkat, att den
av dem sålunda föreslagna lagändringen måtte erhålla retroaktiv verkan,
så att under år 1914 beviljade pensionstillägg eller understöd skulle från
och med den 1 januari 1915 bestämmas till de belopp, som skolat utgå,
därest ifrågavarande stadgande redan under år 1914 haft den av motionärerna
föreslagna lydelsen. I sammanhang med dessa, båda motioner
och under förutsättning av bifall till desamma hava motionärerna tillika
i särskild motion (nr 142) hemställt om sådan förhöjning av det av
Kungl. Maj:t äskade anslaget för pensionsförsäkringens genomförande,
som skulle betingas av en lagändring i enlighet med.motionärernas förslag.
— I motionen nr 143 hava motionärerna slutligen föreslagit, att
riksdagen skulle ingå till Kungl. Maj:t med begäran, om förslag till sådana
ändringar i 37 §, att rätt till understöd enligt 33 § måtte tillkomma
såväl sådana personer, vilka före lagens ikraftträdande fyllt 67
år och icke åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller enskilda personer, som dem, vilka vid samma tidpunkt fyllt
15 men icke 67 år och varit till arbete varaktigt.oförmögna samt under
år 1913 haft full försörjning av enskilda, dock icke de invalider inom
sistnämnda åldersklasser, vilka haft sin försörjning av vissa i ekonomiskt
hänseende bättre ställda försörjningspliktiga enskilda personer.
Enligt utskottets uppfattning äro de i förevarande motioner gjorda
framställningarna i och för sig synnerligen behjärtansvärda. . Det lärer
nämligen knappast kunna förnekas, att den allmänna pensionsförsäkringen,
sådan den vid fjolårets riksdag genomfördes, icke i den utsträckning
som önskligt vore kommer den nu levande generationen till godo.
I detta avseende kan utskottet helt ansluta sig till den mening, som be
-
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 5
träffande detta spörsmål av särskilda utskottet vid 1913 års riksdag uttalats
på följande sätt:
»Utskottet behjärtar varmt de önskemål, som gå ut på att låta den
nu levande generationen i största möjliga utsträckning bliva delaktig av
försäkringens förmåner. Det synes utskottet uppen bart, att ju gynnsammare
övergångsstadgandena gestaltas och därigenom deri nu levande
generationens intressen tillgodoses, desto tidigare skall försäkringens
nytta och innebörd framträda. Det är emellertid ock klart, att detta
spörsmål i främsta rummet är eu kostnadsfråga, vars lösning måste rättas
efter de medel, som kunna för ändamålet disponeras.»
Enligt vad utskottet från pensionsstyrelsen inhämtat, har den ökade
försäkringskostnad, som skulle följa av ett godkännande av de i motionerna
nr 140 och 141 framställda förslagen till ändring av 37 §, med
bibehållande i övrigt av nuvarande övergångsbestämmelser, beräknats
till 4,280,000 kronor för år 1915, 4,830,000 kronor för 1916, 5,180,000
kronor för 1917, 5,300,000 för 1918 och 5,200,000 kronor för 1919,
efter vilken tid kostnadsförhöjningen skulle årligen sjunka. En ändring
i 37 § i syfte att rätt till understöd enligt 33 § måtte tillkomma även
de personer, som vid lagens ikraftträdande fyllt 67 år, på sätt föreslagits
i motionen nr 143, skulle enligt pensionsstyrelsens beräkning betinga
en ökning i försäkringskostnaden till 3,960,000 kronor för vart
och ett av åren 1915, 1916 och 1917, till 3,910,000 kronor för 1918
och 3,830,000 kronor för 1919. Efter sistnämnda tid skulle kostnaden
komma att ganska hastigt minskas på grund av den stora dödligheten
inom denna grupp av understödstagare, vilken dödlighet under de föregående
åren kompenserats av de gradvis stigande pensionstilläggen och
understöden. — Beträffande den jämväl i motionen nr 143 ifrågasatta
utsträckningee av rätten till understöd till sådana personer i åldern 15
—67 år, vilka under 1913 haft full försörjning av enskilda, har ökningen
i försäkringskostnad beräknats till 2,110,000 kronor för 1915.
2,020,000 kronor för 1916, 1,950,000 kronor för 1917, 1,860,000 kronor
för 1918 och 1,790,000 kronor för 1919, varefter kostnaden antagits
komma att sjunka i ungefär samma proportion som för föregående år.
Den minskning i denna kostnad, som skulle följa på grund av det i
motionen angivna undantaget för personer, som haft underhåll av vissa
försörjningspliktiga i gynnsammare ekonomisk ställning, har antagits
komma att motsvara allenast en mindre del av totalkostnaden, då "försörjningen
av här avsedda invalider i flertalet fall uppbäres av personer
i blygsamma, ofta fattiga omständigheter.
6 Sammansatta stats- och lagutslcoitcts utlåtande Nr 1.
Beträffande samtliga nu anförda kostnadsberäkningar har av pensionsstyrelsen
anmärkts, att desamma sannolikt komme att motsvaras av lägre
verkliga försäkringskostnader, dels pa grund därav att approximationerna
verkställts med en viss säkerhetsmarginal, och dels därför att antalet
pensionsberättigade invalider under övergangsåren sannolikt komme att
bliva lägre än som beräknats.
Såsom ovan anförda siffror utvisa, skulle den utsträckning av pensions-
eller understödsrätten, som med nu förevarande motioner åsyltas,
medföra högst avsevärt ökade kostnader för pensionsförsäkringens genomförande.
Då emellertid framställningar i enahanda syfte icke kunnat
vinna avseende vid frågans behandling under nästlidet års riksdag, samt
med hänsyn till de omständigheter, under vilka frågan om folkpensioneringens
ordnande genom tillmötesgående från olika meningsriktningar
då kunde bringas till lösning, har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka
de vittgående förändringar av pensionsförsäkringens grunder och
särskilt dess finansiella förutsättningar, som skulle följa av lagändringar
i enlighet med motionärernas förslag. Härmed vill utskottet, som livligt
behjärtar behovet av förbättringar i pensionshänseende för den nuvarande
generationen, icke hava sagt, att icke längre fram, sedan de till grund
för pensionsförsäkringen lagda kostnadsberäkningarna blivit praktiskt
prövade, åtgärder i den av motionärerna angivna riktningen skola kunna
vidtagas. Särskilt torde i sådant hänseende en förbättring av villkoren för
de personer, som avses i motionen nr 143, fa anses i hög. grad önskvärd.
Enligt vad utskottet inhämtat, delas denna uppfattning av pensionsstyrelsen,
som redan för någon tid sedan tagit i övervägande, huruvida
från styrelsens sida skulle kunna framställas förslag till förbättrade
övergångsbestämmelser, närmast till förmån för sist nämnda kategorier.
Vid sådant förhållande och då utskottet antager, att pensionsstyrelsen så
snart så kan ske, skall avgiva förslag till avhjälpande av de svåraste
bristerna i pensionslagen beträffande den nuvarande generationens pensionsvillkor,
men av förut anförda skäl ansett det icke böra nu ifrågasättas
att vidga pensionsförsäkringsverksamheten utom ramen för de vid
nästlidet års riksdag beräknade kostnaderna, har utskottet funnit sig
böra hemställa, att samtliga ifrågavarande motioner icke nu måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Den granskning, utskottet ägnat de i Kungl. Maj:ts proposition nr 217
innefattade lagförslagen, har givit anledning till följande anmärkningar.
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
7
6 §•
d6n avrunc^ning'' av pensionsbelopp, som enligt denna §
skall företagas, ma komma att ske på det för pensionstagarna förmånlgaste
sättet, har utskottet ansett sig böra föreslå den ändring i Kimo-1.
Maj.ts förslag, att avrundning förklaras skola göras till närmast högre
sadant tal, att utbetalningen kan verkställas med ett för varje betalningstermin
lika, å helt tiotal öre slutande belopp.
14 §.
Såväl enligt den nuvarande lydelsen som med den av Kungl. Maj:t
föreslagna avfattningen av förevarande § åligger det mantalssknvningsförrättare
att sedan mantalslängden för kommun varje år blivit i stadgad
ordning justerad, samtidigt med den justerade mantalslängden, d. v. s.
senast den 20 mars, tillställa taxeringsnämndens ordförande förteckning
över de i mantalslängden upptagna personer, som vid årets början uppnått
femton men icke sextiosex års ålder, vilken förteckning därjämte,
i enlighet ° med vad §:n närmare bestämmer, skall innehålla vissa uppgifter
angående de i densamma upptagna personerna. Då mantalsläno-- den föreligger justerad först den 15 mars, kommer i följd härav tiden
for förteckningens upprättande att begränsas till fem dagar. Med hänsyn
därtill, att förteckningen upptager omkring tre femtedelar av folkmängden
och att arbetet med förteckningens upprättande alltså otvivelaktigt
är av den omfattning, att detsamma måste påbörjas omedelbart
efter _ mantalsskrivningarnas avslutande för att kunna medhinnas före
taxeringsnämndernas sammanträden, synes det utskottet kunna ifrågasättas,
huruvida icke förevarande § borde innehålla föreskrift därom, att
förteckningen skall upprättas efter mantalslängden med iakttagande av
de vid justeringen av densamma vidtagna rättelser. I sammanhang härmed
torde tiden för avlämnandet av förteckningen böra något framflvttas,
exempelvis till den 1 eller den 10 april, då taxeringsnämndernas
sammanträden i regel taga sin början. Utskottet, som icke ansett sig
nu böra föreslå någon ändring i förevarande hänseende, har emellertid
velat sålunda fästa uppmärksamheten därpå, att någon åtgärd i ovanberörda
syfte tilläventyrs kan bliva erforderlig.
15 §''
Till undvikande av möjligt missförstånd har utskottet ansett uttrycket
»kronouppbördsmyndigheten» i första stycket av 15 §, sådan
8 Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.
den lyder enligt Kungl. Maj:ts förslag, böra utbytas mot »på landet till
häradsskrivaren ocb i stad till vederbörande tjänsteman», varigenom
jämväl vinnes överensstämmelse med motsvarande uttryckssätt i gällande
förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
31 §.
Med den av utskottet föreslagna om formuleringen av Kungl. Maj:ts
förslag i denna del avses allenast att på ett lättfattligare satt uttryc a
stadgandets innehåll samt därvid vinna anslutning till de i 37 § tredje
stycket använda uttrycken.
37 § samt förslaget till lag om tillägg till samma §.
Den kungl. propositionens förslag att i denna § infoga ett nytt
stycke efter tredje stycket i §:s nuvarande lydelse har foranletts av en
anmärkning av lagrådet. Den avfattning, 31 § erhållit i det till lag
rådet remitterade förslaget skulle hava medfört att pensionsratt ansages
förvärvad tidigast med ingången av kalenderaret nast före det unde
vilket ansökan om pension ingivits. Men då i fråga om overgangsar
1914—1918 jämlik t 37 §, tredje stycket, beloppet av pensionstillaeg,
understöd eller ökning bestämmes till visst procenttal av eljest stadgade
belopp och detta procenttal stiger, ju senare ratten forvarvats, skulle
härav blivit en följd att dröjsmål med pensionsansokans ingivande medfört
ökning av procenttalet och alltså av årliga pensionsbeloppet, i strid
med de förutsättningar, varunder bestämmelsen i pensionslagen rörande
procenttalen meddelats. Lagrådet ansåg därför, att forutnamnda bestämmelse
i det remitterade förslagets 31 § icke borde goras tillämplig a de
i 37 S tredje stycket avsedda fallen. , i • „
Vid den omarbetning, som det remitterade forslaget i anledning av
denna erinran undergick, anlitades emellertid en i viss man skilj ak ig
utväg. I den framlagda kungl. propositionen har nämligen 31 | omformulerats,
så att där nu stadgas, att pension icke utgår för tid
liffger före kalenderåret näst före ansökningen, aven om det visas, att
pensionsfallet inträffat och följaktligen »pensionsratten inträtt» eller sasom
saken jämväl uttryckes »rätt till pension förvarats» vid en tidigare
tidpunkt. Och enligt det föreslagna nya stycket i 37 §ska^denIJ^
gel jämväl gälla de i denna §:s tredje stycke omformalda fallen (overgångsåren);
men på samma gång stadgas, att det procenttal, efter vil
-
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 9
ket pensionsbeloppet i dessa fall beräknas, bestämmes icke efter det
första kalenderår, för vilket pension utgår, utan efter det eventuellt tidigare
år, varunder rätten att erhålla pension inträdde.
Enligt utskottets uppfattning innebär emellertid den samtidiga tilllämpningen
av dessa båda principer en onödig hårdhet mot i fråga
varande pensionstagare, vilkas ställning redan förut är särdeles svag.
Den av lagrådet anvisade utvägen att ställa dem oberörda av den i 31
§ föreslagna förändringen synes utskottet innefatta en av förhållandena
påkallad lösning. Därmed försvinner ju varje frestelse till spekulation i
dröjsmål med pensionsansökans ingivande. Och det behov av lättnad i
pensionsmyndigheternas arbete med undersökning av pensionssökandes
tidigare förhållanden, som är grunden till det nyssnämnda ändringsförslaget,
gör sig ju i vida ringare man gällande i förevarande fall, där
det på grund av stadgandena rörande med åren stigande procenttal mera
sällan ligger i sökandens eget intresse att påstå ett tidigare inträde av
pensionsrätten. I enlighet med denna utskottets uppfattning har utskottet
för sin del ansett det ifrågasatta tillägget böra affattas på sätt
nedan angives.
Beträffande det av Kungl. Maj:t i form av särskild lag föreslagna
tillägget till 37 §, med avseende å vissa understöd eller pensioner från
Vadstena krigsmanshuskassa, flottans pensionskassa och Invalidhusfonden,
har utskottet, som icke funnit något i sak att erinra emot förslaget, för
sin del ansett stadgandet böra ingå i 37 § såsom särskilt stycke. Härigenom
skulle bestämmelsen i fråga komma att genast tråda i kraft i
stället för den 1 januari 1915, såsom Kungl. Maj:t föreslagit.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen, under förklarande att de i
Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattade lagförslag
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
godkännas, i anledning av samma proposition samt
med avslag å den av herr Eriksson i Grängesberg
m. fl. väckta motionen nr 140 i andra kammaren må
för sin del antaga följande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 2
10
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
om ändrad lydelse av G, 7, 9, 14, 15, 23, 2G, 31 och 37 §§ i lagen
den 30 juni 1013 om allmän pensionsförsäkring.
6 §•
6 §•
Pensions — — — belopp.
Därjämte — — — kronor.
Pensionstillägget — -— — —
kronor.
Därjämte -- — — erlagd.
Pensionsbelopp avrundas till
närmaste sådant tal, att dess utbetalning
i den ordning, 32 § stadgar,
kan verkställas med ett för
varje betalningstermin lika, å helt
tiotal öre slutande belopp. Utgöres
pensionsbelopp av dels pension
enligt första stycket i denna § och
dels pensionstillägg, skall avrundningen
verkställas å pensionstill1
ägget.
Pensions — — — belopp.
Därjämte — — — kronor.
Pensionstillägget — — —
kronor.
Därjämte — — — erlagd.
Pensionsbelopp avrundas till
närmast högre sådant tal, att dess
utbetalning i den ordning, 32 §
stadgar, kan verkställas med ett
för varje betalningstermin lika, å
helt tiotal öre slutande belopp.
Utgöres pensionsbelopp av dels
pension enligt första stycket i denna
§ och dels pensionstillägg, skall
avrundningen verkställas å pensionstillägget.
7 §•
Årsinkomst — — — tillkommer.
Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall vid
uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna
räcka till full, om än torftig försörjning, deras årliga värde
ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och 280
kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full försörjning,
deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,
ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp
än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa
bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas tillämpliga.
I — — — årsinkomst.
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
11
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9 §•
I — — — belopp.
Pensionstillägg — — — fattigvården.
Pensionstillägg — — — pensionstillägget.
För — — — vården.
Där pensionstagare, för vilken inbetalning blivit på grund av bestämmelserna
i 14 och 15 §§ gjord av kommun, för sin försörjning anlitar
allmänna fattigvården, äger den kommun, till vilken han i fattigvårdsliänseende
hör, att, för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära
det belopp, som enligt de i 6 § första stycket angivna grunder
motsvarar vad av kommun sålunda inbetalats, dock icke i vidare mån
än som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.
14 §.
Sedan mantalslängden för kommun varje år blivit i stadgad ordning
justerad, åligger det mantalsskrivningsförrät.taren att uppgöra förteckning
över de i längden upptagna personer, som vid årets början
uppnått femton men icke sextiosex års ålder. I förteckningen, som
uppgöres enligt fastställt formulär, angives för varje person namn,
födelseår och dag, civilstånd, yrke samt bostad, varjämte för envar,
som under nästföregående år varit undantagen från avgiftsplikt, anteckning
göres härom. Förteckningen tillställes taxeringsnämndens ordförande
samtidigt med att den justerade mantalslängden enligt gällande
författning till honom överlämnas.
Sedan förteckningen kommit taxeringsnämnden tillhanda, beslutar
nämnden, på grund av upplysningar från vederbörande pensionsnämnd
angående de personer, som äro berättigade till pension eller understöd,
samt med hänsyn till de förhållanden, som enligt 5 § andra och tredje
styckena medföra undantagande .från avgiftsplikt, för varje i förteckningen
upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom
och vilka avgifter böra av honom erläggas; skolande om besluten
anteckning göras i förteckningen.
Där ej förordnande, som i 13 § tredje stycket sägs, blivit meddelat,
skall förteckningen senast fem dagar efter det taxeringsnämndens
arbete för året avslutats överlämnas till den kommunala uppbördsmyndigheteu,
som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles till
-
12
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gänglig för allmänheten under tiden från och med den 1 till och med
10 juli å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och
tillika på annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar
som vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.
Pensionsavgift, som skall uppbäras av den kommunala uppbördsmyndigheten,
erlägges före utgången av juni månad nästföljande år i
den ordning, som av kommunen bestämmes. Har avgiftspliktig icke
erlagt avgiftens hela belopp, skall likväl vad av honom inom nämnda
tid må hava erlagts tagas i beräkning vid bestämmande av pensions
belopp enligt 6 § första stycket.
De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § omförmälda
fonden. Kommunen är därjämte skyldig att till samma fond
redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit
erlagda. Vad av kommunen sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning
vid bestämmande av pensionsbeloppet.
För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran
hos den avgiftspliktige.
Det åligger den kommunala uppbördsmyndigheten att före utgången
av juli månad året näst efter det, under vilket pensionsavgift påförts,
till kronouppbördsmyndigheten insända förteckningen, försedd med
uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig erlagts
och enligt vad ovan stadgats må tagas i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp.
Där så prövas nödigt, äger Konungen för viss kommun bestämma
annan ordning för förteckningens uppgörande än ovan stadgas.
Närmare bestämmelser angående tid och sätt för ovan föreskrivna
redovisning och inbetalning till den i 11 § omförmälda fonden meddelas
av Konungen.
15 §.
Har Konungen meddelat förordnande,
som i 13 § tredje stycket
sägs, åligger det taxeringsnämnden
att, sedan nämndens beslut införts
i den i 14 § omnämnda förteckningen,
samtidigt med taxeringslängdens
insändande till kronoupp
-
15 §.
Har Konungen meddelat förordnande,
som i 13 § tredje stycket
sägs, åligger det taxeringsnämnden
att, sedan nämndens beslut införts
i den i 14 § omnämnda förteckningen,
samtidigt med taxeringslängdens
insändande, på landet till
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
13
(Kungl. Maj:ts förslag.)
bördsmyndigheten överlämna förteckningen
för att ligga till grund för
debitering och uppbörd av pensionsavgifterna.
Huru förteckningen
i ty fall för allmänheten skall
hållas tillgänglig, därom förordnar
Konungen.
Skola allenast do i 13 § andra
stycket omförmälda pensionsavgifter
ujjpbäras av kronouppbörd smyndigheten,
åligger det taxeringsnämnden
att i taxeringslängden för året angående
varje avgiftspliktig anteckna
beloppet av den avgift, han har
att i samband med kronouppbörden
erlägga.
Pensionsavgift, som i denna §
avses, må kunna av avgiftspliktig
särskilt erläggas. Närmare bestämmelser
härom meddelas av
Konungen.
Pensionsavgift, varom i 13 §
andra stycket sägs, må ej erläggas
och ej heller utsökas, sedan sex
månader förflutit efter utgången av
det år, under vilket avgiften blivit
påförd. Har sådan pensionsavgift
allenast till en del av sitt belopp
influtit, tages likväl den del i beräkning
vid bestämmande av pensions
belopp enligt 6 § första stycket.
I fall, som i första stycket av
denna paragraf avses, vare angående
kommunens ansvarighet för pensionsavgifter
av tre kronor eller
delar därav och kommunens fordringsrätt
för vad av densamma på
(Utskottets förslag.)
häradsskrivaren och i stad till vederbörande
tjänsteman, överlämna förteckningen
för att ligga till grund
för debitering och uppbörd av pensionsavgifterna.
Huru förteckningen
i ty fall för allmänheten skall hållas
tillgäng, därom förordnar Konungen.
Skola allenast de i 13 § andra
stycket omförmälda pensionsavgifter
uppbäras av kronouppbördsmvndigheten,
åligger det taxeringsnämnden
att i taxeringslängden för året
angående varje avgiftspliktig anteckna
beloppet av den avgift, han
har att i samband med kronouppbörden
erlägga.
Pensionsavgift, som i denna §
avses, må kunna av avgiftspliktig
särskilt erläggas. Närmare bestämmelser
härom meddelas av
Konungen.
Pensionsavgift, varom i 13 §
andra stycket sägs, må ej erläggas
och ej heller utsökas, sedan sex
månader förflutit efter utgången av
det år, under vilket avgiften blivit
påförd. Har sådan pensionsavgift
allenast till en del av sitt belopp
influtit, tages likväl den del i beräkning
vid bestämmande av pensions
belopp enligt 6 § första
stycket.
I fall, som i första stycket av
denna paragraf avses, vare angående
kommunens ansvarighet för pensionsavgifter
av tre kronor eller
delar därav och kommunens fordringsrätt
för vad av densamma på
14
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
grund av sådan ansvarighet erlagts
lag som i 14 § sägs.
Förteckning, som. från taxeringsnämnd
eller kommunal uppbördsmyndighet
inkommit, skall av
kronouppbördsmyndigheten förses
med uppgift om de till kronouppbördsmyndigheten
erlagda och av
densamma indrivna pensionsavgifter
för det år förteckningen avser samt
före den 1 september nästföljande
år översändas till pensionsstyrelsen.
(Utskottets förslag.)
grund av sådan ansvarighet erlagts
lag som i 14 § sägs.
Förteckning, som från taxeringsnämnd
eller kommunal uppbördsmyndighet
inkommit, skall av kronouppbördsmyndigheten
förses med
uppgift om de till kronouppbördsmyndigheten
erlagda och av densamma
indrivna pensionsavgifter
för det år förteckningen avser samt
före den 1 september nästföljande
år översändas till pensionsstyrelsen.
23 §.
Pensionsnämnd — — — underrättas.
Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens sammanträden
och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.
Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av vederbörande
kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av
dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels
traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den
ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg
för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning
med högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts
eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.
26 §.
Pensionsnämnds — — — handlingar.
Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelee för de
honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,
postporto och skrivarehjälp. Äro de ordföranden åliggande göromålen
synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift
för densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom
skäligt arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunal
-
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
stämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Dvlikt
beslut skall underställas Konungens befallningshavandes prövning och
skall i fråga om denna prövning samt talan mot Konungens befallningshavandes
beslut i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i
gällande kommunalförfattningar finnes stadgat angående underställning
och besvär.
Protokollet — — — fattats.
Protokollet — — — slut.
Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden
att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe
anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,
och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag
anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna
posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning
av hans ansökan.
31 §.
Pension utgår från och med
den månad, under vilken rätt till pension
inträtt, till och med den manad,
varunder pensionstagaren avlidit eller
pensionens indragning beslutats. Om
annan tidpunkt för pensionsrätter
inträdande ej visas, utgår pensionen
frän och med den månad, då pensionen
sökes, och skall, även ompensionsrätten
visas vara förvärvad tidigare
än i januari månad året näst
före det, då pensionen sökes, pensionen
utgå först från och med nämnda
januari månad.
Lag — — — pension.
37 §.
Denna — — — 1913.
Rätt — — — personer.
För — — — 90».
31 §.
Pension utgår från och med den
månad, varunder rätt till pension
inträtt, vilket, där ej rätten visas
hava tidigare varit för handen, anses
hava skett vid den tid, då pensionen
söktes, till och med den månad, varunder
pensionstagaren avlidit eller
pensionens indragning beslutats. Pension
utgår dock ej för tiden före
januari månad året näst före det då
pensionen söktes, ändå att rätten visas
hava tidigare förvärvats.
Lag — — — pension.
37 §.
Denna — — — 1913.
Rätt — — — personer.
För — — — 90».
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kumjl. Magris försina.) (Utskottets försina.)
Uti de i nästföregående stycke
avsedda fall skall beloppet av pensionstillägg,
understöd eller ökning
därav, ändock att detsamma på
grund, av bestämmelserna i 31 §
skall utgå från senare tidpunkt än
den, då rätt i sådant avseende förvärvades,
likväl bestämmas till det
procenttal av eljest stadgat belopp,
som ovan föreskrives.
För — — — 16».
Den — — — statsmedel.
Denna lag träder genast i kraft.
I fråga om pension eller understöd,
som i nästföregående stycke sägs,
skall stadgandet i 31 § första stycket
andra punkten icke äga tillämpning.
För — — — 16».
Den — — — statsmedel.
Vid bestämmande av årsinkomst
enligt 7 § skall hänsyn icke tagas
till understöd från Vadstena krigsmanskuskassa,
genom flottans pensionskassa
utgående pensioner till
avskedade båtsmän och marinsoldater
eller gratifikationer och pensioner
från Invalidhusfonden.
Denna lag träder genast i kraft.
Förslag
till
Lag
om
tillägg till 37 § i lagen (len 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att till
37 § i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring skall fogas
ett tillägg av följande lydelse:
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
17
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Vid bestämmande av årsinkomst
enligt 7 § skall hänsyn icke tagas ''
till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,
genom flottans pensionskassa
utgående pensioner till
avskedade båtsmän och marinsoldater
eller gratifikationer och pensioner
från Invalidhusfonden.
Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1915.
2:o) att herr Erikssons i Grängesberg m. fl. motion
nr 141 i andra kammaren må anses besvarad
genom utskottets hemställan under l:o); samt
3:o) att den av herr Eriksson i Grängesberg m.
fl. väckta motionen nr 143 i andra kammaren icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 augusti 1914.
På det sammansatta utskottets vägnar:
PHILIP KLINGSPOR.
Reservationer:
Beträffande utskottets hemställan under l:o)
av herrar Persson i Norrköping och Anderson i Råstock, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till utskottets förslag i övrigt, måtte besluta
att den i 37 § nu upptagna bestämmelsen om viss nedsättning i
pensionstillägg och understöd för åren 1914—1918 måtte uteslutas ur
lagen och i följd därav ifrågavarande pensionsbelopp utgå oavkortade
enligt i lagen stadgade allmänna grunder.»
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. (> samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 3
18
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
Beträffande utskottets hemställan under 3:o)
dels av herrar Persson i Norrköping och Anderson i Råstock, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,
»l:o) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och till nästkommande riksdag framlägga förslag till sådan förändrad
lydelse av 37 § i lag om allmän pensionsförsäkring, att rätt till
understöd enligt 33 § i samma lag även måtte tillkomma dem, som före
den 1 januari 1914 fyllt 67 år och icke åtnjuta full försörjning av
fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller av enskilda personer;
2:o) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och till nästkommande riksdag framlägga förslag till sådan förändrad
lydelse av 37 § i lag om allmän pensionsförsäkring, att rätt till
understöd enligt 33 § i samma lag måtte tillkomma jämväl dem, som
före den 1 januari år 1914 fyllt femton men icke sextiosju år och vid
lagens ikraftträdande voro till arbete varaktigt oförmögna samt under
år 1913 haft full försörjning av enskilda, dock icke de som haft försörjning
av sådana enligt fattigvårdsförordningen försörjningspliktiga
enskilda, i vilkas taxering år 1913 enligt gällande förordning om inkomst
och förmögenhetsskatt ingått en inkomst av minst 2,000 kronor
eller inberäknats en förmögenhet av 20,000 kronor eller mera.»
dels ock av herr Andersson i Stärte, som ansett, att utskottet bort
tillstyrka bifall till det under punkt 2:o) i herr Erikssons i Grängesberg
m. fl. motion nr 143 gjorda yrkande.
Stockholm, K. L Beckmans Iioktr., 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.