Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2

1914-08-22 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SLU 1914:2, Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 22 augusti 1914 kl. 10 f. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets (nr 1) utlåtande i anledning

av dels Kungl. Maj:ts under punkt 19 av sjätte

huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda f ramställning

angående anslag till pensionsförsäkringens genomförande

ävensom väckt motion om anslag, utöver vad Kungl.

Maj:t begärt, till bestridande av på staten belöpande

kostnad för nämnda ändamål, dels ock Kungl. Maj:ts

proposition angående förvaltningen av den i 11 § av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

omförmälda fond samt angående disponerande av anslag

för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande

av invaliditet.

Under punkt 19 av sjätte huvudtiteln i Kungl. Maj:ts till innevarande

riksdag avlåtna proposition angående statsverkets tillstånd och

behov har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för år 1915 på extra

stat bevilja dels ett förslagsanslag av 3,60U,000 kronor för bestridande

av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt

lagen om allmän pensionsförsäkring, dels ock ett förslagsanslag av

125,000 kronor till gäldande av statens bidrag för samma år till den

jämlikt nämnda lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkring.

Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 142, hava herrar

Bernh. Eriksson i Grängesberg, H. Lindqvist i Stockholm, F. W. Thorsson,

Viktor Larsson i Västerås, Nils Persson i Malmö, friherre E. Palmstierna,

Värner Rydén och Rickard Sandler, under åberopande av två

andra av dem väckta motioner, den ena med yrkande om ändrad lydelse

av 37 § i lag om allmän pensionsförsäkring och den andra med yrkande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Departements
chefen.

Sammansätta stats■ och lagutslcottets utlåtande Nr 2.

om höjning av pensionstillägg eller understöd för värvade under år 1914

jämlikt samma lag, samt under förutsättning, att sistberörda motioner

vunne riksdagens bifall, hemställt, att riksdagen för år 1915 på extra

stat måtte bevilja ett förslagsanslag för bestridande av den på staten

belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om

allmän pensionsförsäkring, utöver vad Kungl. Maj:t för samma ändamål

begärt, av 3,300,000 kronor.

Till stöd för Kungl Maj:ts förevarande framställning har departementschefen

åberopat ett yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari

1914, däri dåvarande chefen för civildepartementet anfört, bland annat,

följande:

»Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni

1913 bestrides kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen

till s/i av staten och till V* av landstingen och kommunerna.

Detsamma gäller i fråga om understöd, som utgå enligt 33 § i nämnda lag.

På sätt framgår av riksdagens skrivelse, nr 160, för år 1913 har

sammanlagda kostnaden för pensionstillägg och understöd för år 1914

beräknats till 3,550,000 kronor, varav 3/i skulle komma på staten; och

har riksdagen för år 1914 på extra stat uppfört ett förslagsanslag av

2,660,000 kronor för bestridande av på staten belöpande kostnad för

genomförande av en allmän pensionsförsäkring.»

Departementschefen bar därefter redogjort för en av pensionsstyrelsen

den 23 december 1913 gjord framställning om anslag för

nämnda kostnaders bestridande under år 1915, därvid styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för år 1915 på

extra stat uppföra dels ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor för bestridande

av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och

understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, dels ett förslagsanslag

av 125,000 kronor till gäldande av statens bidrag till den jämlikt

nämnda lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

Vidare anförde departementschefen:

»Pensionsstyrelsens äskanden för år 1915 avse dels statens andel i

kostnaden för pensionstillägg och understöd och dels statens tillskott

för den frivilliga pensioneringen.

Mot det belopp, som i förstnämnda avseendet begärts, kan jag icke

göra någon erinran.

Vad åter beträffar förslaget i fråga om avsättningen till den frivilliga

pensioneringen, torde detta innebära, att på 1915 års stat skulle

uppföras kostnaden för det tillskott, som avser år 1914. Styrelsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

3

synes härvid hava utgått från den uppfattningen, att medel för ändamålet

för år 1914 icke skulle finnas tillgängliga, om ej särskilt anslag

nu beviljades av riksdagen.

I och för sig synes det mindre lämpligt att uppföra en utgift, som

avser ett år, på ett senare års budget, även om det slutliga utgiftsbeloppet

ej kan fixeras förr än under sistnämnda år. Skulle således

anslag för ändamålet ej anses befintligt för år 1914, torde man nu hava

bort begära dels ett belopp i efterskott, avseende 1914 års tillskott,

och dels ett belopp för år 1915.

Emellertid synes man kunna antaga, att riksdagen vid beviljandet

av förslagsanslaget för år 1914 för bestridande av på staten belöpande

kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring ävenledes

avsett, att av nämnda anslag jämväl skulle bestridas den kostnad, som

enligt lagen om nämnda försäkring kunde för år 1914 erfordras såsom

statens tillskott för den frivilliga försäkringen. Att något särskilt belopp

ej i beräkningarna redovisats för ändamålet kan finna sin förklaring

i svårigheten att beräkna tillslutningen till den frivilliga försäkringen,

en tillslutning, som under försäkringens första år icke kunde

antagas bliva avsevärd.

Från det av riksdagen för år 1914 anvisade förslagsanslag till

pensionsförsäkringens genomförande, 2,660,000 kronor, torde således få

bestridas såväl statens andel av pensionstilläggen (understöden) som

statens bidrag till den frivilliga försäkringen.

Om denna uppfattning godtages, torde allenast anslag för bestridande

av statens tillskott för den frivilliga försäkringen för år 1915

nu behöva begäras av riksdagen. Mot styrelsens förslag att särskilja

anslaget för ifrågavarande ändamål från anslaget till bestridande av

statens pensionskostnad i övrigt har jag intet att erinra, och torde det

vara lämpligt, att jämväl för år 1914 en sådan uppdelning sker, varom

Kungl. Maj:t lärer kunna lämna närmare föreskrift. Styrelsens förslag

beträffande beloppet undandrager sig naturligtvis, såsom styrelsen själv

anmärkt, alla säkra beräkningar, och jag kan således ej göra några

erinringar mot det belopp, styrelsen härutinnan föreslagit.»

Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet icke

funnit något att anmärka och får alltså tillstyrka bifall till densamma.

Beträffande herr Erikssons i Grängesberg m. fl. ovan omförmälda

motion, nr 142 i andra kammaren, får utskottet erinra, att utskottet i

annat denna dag avgivet utlåtande hemställt om avslag å samma

motionärers framställning i fråga om vissa ändringar i lagen om allmän

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

pensionsförsäkring den 30 juni 1913, vilkas antagande utgör förutsättning

för det i nämnda motion gjorda yrkandet. I händelse av bifall

till utskottets berörda hemställan lärer vid sådant förhållande något

vidare utskottets yttrande i anledning av motionen icke erfordras.

Kungi. Maj:ts I sammanhang med ovan omförmälda ärende har utskottet till beplnr°257°n

handling förehaft en den 24 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 257,

däri Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

dels besluta, att förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond må tills vidare uppdragas

åt statskontoret, att utövas enligt de grunder, som i statsrådsprotokollet

angivas;

dels ock medgiva, att för vidtagande av åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet må jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.

Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av högst

200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor av det för år

1914 av riksdagen på extra stat anvisade förslagsanslag för bestridande

av på staten belöpande kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring

samt med återstående belopp av det för år 1915 på extra

stat äskade förslagsanslag för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt ovannämnda lag.

Departements- Till stöd för Kungl. Maj:ts berörda framställning har föredragande

cbefen. departementschefen anfört, bland annat, följande:

»I 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

föreskrives, att de jämlikt samma lag utgående pensionsavgifterna skola

ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder, som bestämmas av

Konung och riksdag. Och i 34 § av samma lag föreskrives i fråga

om frivilliga avgifter för beredande av pension utöver den eljest i lagen

stadgade, att jämväl dessa avgifter skola ingå till nämnda fond, till

vilken dessutom för varje år skall av statsmedel tillskjutas ett belopp,

motsvarande Vs av summan av de under året erlagda frivilliga avgifter.

Frågan om fondens förvaltning var ej föremål för behandling vid

1913 års riksdag, men avsågs då, att frågan skulle föreläggas 1914

års riksdag.

I underdånig skrivelse den 1 maj 1914 har pensionsstyrelsen framlagt

förslag rörande fondens förvaltning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2. 5

Pensionsstyrelsen framhåller i denna skrivelse till en början vissa

allmänna synpunkter i det förevarande ämnet och betonar därvid särskilt

det nära samband, som enligt styrelsens mening bör råda mellan styrelsens

pensionsförsäkringsverksamhet och förvaltningen av fonden.

Huru förvaltningen bör anordnas, är med hänsyn härtill, enligt styrelsens

mening, en synnerligen betydelsefull fråga. Styrelsen anser, att

fondens förvaltning bör anordnas icke som en fristående penningförvaltning

utan som ett led i själva pensionsförsäkringsverksamketen och

till gagn för dess sylten.

Sedan pensionsstyrelsen uti sin ifrågavarande skrivelse därpå

lämnat en översikt över hithörande förhållanden i utlandet, framlägger

styrelsen ett i fyra punkter avfattat förslag till grunder för förvaltningen

och placeringen av fonden m. m., nämligen

l:o) angående fondens förvaltning,

2:6) angående fondens placering,

3:o) angående förvaringen av de värdehandlingar, vari fonden

redovisas, och

4:o) angående användning av överskott å fonden för åtgärder till

förebyggande och hävande av invaliditet.

Över detta pensionsstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits: av

statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken,

styrelsen för postsparbanken och socialstyrelsen. Vidare hava de inom

civildepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande, tillkallade sakkunniga

för utredning av de mindre bemedlade klassernas bostadsfråga, vilka

satts i tillfälle att taga del av pensionsstyrelsens förslag jämte nämnda

utlåtanden, avgivit yttrande i ärendet. Slutligen har åiderdoms- och

invaliditetsförsäkringskommittén avgivit infordrat utlåtande den 14 juli

1914.

Frågan om den stora pensionsförsäkringsfondens förvaltning och

placering är obestridligen av en utomordentlig betydelse. Med hänsyn

härtill och till de vittgående konsekvenser, frågans lösning i ena eller

andra riktningen torde kunna medföra, måste, såsom ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommittén

framhållit, frågan ägnas en alldeles särskilt

noggrann och allsidig prövning. På grund av den synnerligen korta tid,

som stått till förfogande efter det samtliga infordrade utlåtanden inkommit,

har en sådan prövning icke kunnat medhinnas. Det synes mig

därför icke rådligt att redan nu upptaga frågan till slutlig behandling,

utan torde det vara mera välbetänkt att, innan frågan förelägges riksdagen,

göra densamma till föremål för ytterligare övervägande och ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

redning. Mot ett uppskov till nästa års riksdag synes mig så mycket

mindre vara att erinra, som i allt fall utsikt bör förefinnas, att proposition

i ämnet skall kunna avlåtas till nämnda riksdag så tidigt, att

den blivande författningen om fondens förvaltning kan träda i kraft

exempelvis den 1 juli 1915.

Under sådana förhållanden lärer det emellertid bliva nödvändigt

att provisoriskt ordna frågan om fondens förvaltning, intill dess ett

slutligt avgörande kan träffas. Jag tillåter mig härvid erinra därom,

att 1913 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t beslutat, att arbetarförsäkringsfonden,

som, allt sedan den år 1895 bildades, förvaltats

av statskontoret, skall från den 31 december 1914 överflyttas till och

ingå i pensionsförsäkringsfonden. Det lärer då vara lämpligt, att åt statskontoret

uppdrages att tillsvidare förvalta sistnämnda fond, och torde

denna i enlighet med vad som blivit föreskrivet beträffande förvaltningen

av arbetarförsäkringsfonden böra särskilt bokföras och fruktbargöras

på sätt i nådiga brevet den 31 augusti 1877 stadgats angående

förvaltningen av övriga under statskontorets vård ställda fonders och

kassors medel. Enär det emellertid, såsom ovan antytts, torde förefinnas

utsikt, att redan nästa år slutligt beslut kommer att fattas

angående pensionsförsäkringsfondens förvaltning och placering, synes

det mig lämpligt, att nu inflytande medel icke placeras på sådant sätt,

att de bliva bundna för lång tid framåt. Med hänsyn härtill torde

statskontoret bemyndigas att, i den mån så finnes fördelaktigt, i avbidan

på annan placering insätta pensionsförsäkringsfonden tillhörande

medel i bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning.))

Beträffande Kungl. Maj:ts framställning om anslag för vidtagande

av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet har departementschefen

till statsrådsprotokollet anfört, bland annat, följande:

»Vid den förberedande behandlingen av ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommitténs

förslag till pensionsförsäkringslag anmärktes från

en del håll, på sätt av den ovan intagna redogörelsen framgår, såsom

en brist hos förslaget, att det icke innehöll någon bestämmelse om åtgärder

till förebyggande av invaliditet. Vid lagförslagets behandling

inom 1913 års riksdag uttalade också flera talare av samma anledning

betänkligheter mot förslaget.

Tydligen hade man såväl inom kommittén som vid förslagets bearbetning

inom civildepartementet utgått därifrån, att spörsmålet om

de förebyggande åtgärderna mot för tidig invaliditet borde upptagas till

behandling först sedan själva lagverket bragts till stånd. Den erfarenhet,

som vunnits under den jämförelsevis korta tid lagen varit i till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2. 7

lämpning, pekar emellertid hän därpå, att behovet att anordna en förebyggande

sjukvårdsverksamhet är i viss mån trängande. I varje fall

torde tvekan ej råda därom, att anordnande i lämplig form av sådan

verksamhet skulle vara i hög grad gagneligt för pensionsförsäkringsverket

i dess helhet.

Från många håll har vitsordats, att pensionsförsäkringsavgifterna

av det stora flertalet betalande komma att betraktas som en form för

nya skatter och att individen med hänsyn till det ovissa däri, huruvida

han kommer att uppnå 67 års ålder, endast motvilligt kommer att erlägga

avgifterna. För åstadkommande av en mera gynnsam och riktigare

uppfattning hos menige man om pensionsförsäkringens fördelar

torde det vara av synnerlig vikt, att från statens sida någonting åtgöres

i den angivna riktningen. En rätt bedriven sjukvårdande verksamhet

torde i folkpsykologiskt avseende medföra mycket god verkan och

skapa förståelse för pensionsförsäkringens samhällsgagnande uppgifter.

Denna verksamhet bör hava till ändamål såväl att förebygga befarad

invaliditet som att häva eller minska redan inträdd. Den bör sålunda

gå ut på beredande av läkar- och sjukvård dels åt dem, som hotas av

invaliditet och följaktligen kunna väntas falla försäkringen till last, dels

ock åt dem, som redan erhållit pension men kunna väntas genom sådan

vård helt eller delvis återvinna sin arbetsförmåga. Det synes mig

angeläget att genom en dylik verksamhet redan från början söka övervinna

det missnöje med pensionsförsäkringen, som, på sätt ovan antytts,

dessvärre torde förefinnas bland befolkningens breda lager.»

I fortsättningen av sitt anförande har departementschefen vidare

yttrat:

»Med förevarande fråga sammanhänger i viss mån frågan om obligatorisk

sjukförsäkring, som sedan ett antal år tillbaka står på dagordningen

i vårt land. Åven om sådan sjukförsäkring inom snar framtid

skulle komma till stånd, kan denna emellertid icke få den omfattning,

som pensionsförsäkringen har, och därför ej heller göra den nu föreslagna

sjukvårdande verksamheten överflödig.

De skäl, som sålunda anförts för vidtagande av ett försöksarbete

i den av pensionsstyrelsen angivna riktningen, synas mig vara av den

övertygande beskaffenhet, att jag icke tvekar att förorda, att medel för

ändamålet ställas till styrelsens förfogande. Att låta de erforderliga

medlen utgå ur den i 11 § av pensionsförsäkringslagen omförmälda

fond kan icke nu, innan definitivt avgörande träffats om fondens förvaltning

och placering, lämpligen ifrågakomma, utan torde nödigt belopp

böra utgå av anslagsmedel. Statskontoret har föreslagit, att de för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

pensionsstyrelsens ifrågavarande nya uppgift behövliga medlen böra för

den närmaste framtiden utgå av det på extra stat uppförda anslaget

till pensionsförsäkringens genomförande. Enligt vad pensionsstyrelsen

meddelat, har styrelsen ej något att erinra mot detta förslag utan finner

det tvärtom innebära en lycklig lösning av föreliggande fråga. Hittills

gjorda beräkningar tyda på, att anslaget kommer att lämna tillgång till

de för ändamålet nödiga utgifter, och då med hänsyn till anslagets

karaktär av förslagsanslag någon höjning av detsamma för nu ifrågavarande

ändamål i varje fall icke är behövlig, har ej heller jag något

att invända mot statskontorets förslag i denna del.

Statskontoret anser, i likhet med pensionsstyrelsen, det vara avvikt,

att den sjukvårdande verksamheten snarast möjligt och följaktligen

redan under innevarande år påbörjas. Statskontoret hemställer, att ett

belopp av högst 200,000 kronor ställes till förfogande under vartdera

av åren 1914 och 1915. Jag finner det visserligen i likhet med nämnda

myndigheter synnerligen önskvärt, att anordningar i föreslagen riktning

utan dröjsmål vidtagas och att arbetet börjas redan i år, men enligt

min mening torde likväl med hänsyn därtill, att berörda verksamhet nu

till en början närmast får karaktär av rent försöksarbete, det angivna

beloppet vara tillräckligt för innevarande och nästa år tillhopa. Att den

sjukvårdande verksamheten påbörjas redan i år, anser jag vara av alldeles

särskild vikt, enär i så fall i hithörande avseende hinner förvärvas

viss praktisk erfarenhet, på vilken man kan stöda sig vid utarbetande

av slutligt förslag rörande pensionsförsäkringsfondens förvaltning och

placering, vilket förslag ju är avsett att framläggas för 1915 års riksdag.

Hos riksdagen torde sålunda böra äskas, att erforderligt belopp

får för nyssnämnda ändamål utgå av såväl 1914 års som 1915 års anslag.

För innevarande år lärer högre belopp än 50,000 kronor skäligen

icke böra begäras, då arbetet i år torde börja i jämförelsevis mindre

omfattning.

Ilärest framställningen vinner bifall, lära medlen böra ställas till

pensionsstyrelsens förfogande att användas enligt huvudgrunder, som

av Kungl. Maj:t komma att fastställas. Att här närmare angiva dessa

grunder torde knappast vara nödigt, helst verksamheten till en början

måste få utpräglad försökskaraktär. Emellertid lärer pensionsstyrelsen

till en början böra bedriva verksamheten sålunda, att styrelsen söker

genom pensionsnämnderna inrikta sin uppmärksamhet framförallt på

sådana pensionssökande, vilka visserligen synas för tillfället vara

arbetsoförmögna men beträffande vilka tvivelsmål kunna anses föreligga,

huruvida arbetsoförmågan är varaktig, d. v. s. bestående för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

återstående livstiden. Genom att låta verkställa läkarundersökning

å dylika pensionssökande torde det bliva möjligt att utröna, huruvida

utsikter förefinnas att genom beredande av sjukvård vare sig å sjukhus

eller på annat sätt häva arbetsoförmågan. I sådana fall. bör genom

pensionsstyrelsens försorg dylik sjukvård beredas, dock till en början

endast åt sådana personer, vilka synas erbjuda alldeles särskilda förutsättningar

till förbättring. Givetvis bör därvid i varje särskilt fall jämväl

tagas under övervägande, i vad mån kommun eller sjukkassa bör anses

pliktig bidraga till dylik sjukvård, och torde i många fall. ett. dylikt

bidrag böra göras till förutsättning för pensionsstyrelsens ingripande.

Socialstyrelsen har erinrat, att även sjukkassor och fortsättningskassor

äro lämpliga organ att förmedla nu ifrågavarande åtgärder till

förebyggande av eller återställande från redan adragen invaliditet. Åt

denna fråga bör givetvis ägnas all uppmärksamhet. I varje fall torde

med säkerhet kunna antagas, att ett samarbete i förevarande avseende

mellan pensionsförsäkringens organ och sjukkassorna, i alla händelser

de större, skall visa sig gagneligt.

Det lärer, såsom antytts, vara självfallet, att de närmare arbetslinjerna

för denna verksamhet kunna uppdragas först sedan detta arbete

pågått någon tid och de praktiska resultaten lämnat anvisning å

de vägar, å vilka man lämpligast och lättast kan vinna de mål, som

med denna viktiga gren av pensionsförsäkringsverksamheten avses. Till

en början måste man naturligen framgå med stor försiktighet på detta

nya område, men det torde vara all anledning att förvänta goda resultat

av arbetet. I vad mån ifrågavarande verksamhet sedermera bör utvidgas

och vilka arbetsfält den då bör omfatta, därom torde ännu vara för

tidigt" att yttra sig.»

Beträffande de skäl, som utöver vad o tan anförts ligga , till grund

för Kungl. Maj:ts proposition, får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Utskottet, som till fullo uppskattar vikten och betydelsen för pensionsförsäkringen

av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet,

har icke funnit anledning till anmärkning eller erinran emot

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, ej heller emot förslaget angående

fondens tillfälliga förvaltning av statskontoret, och får alltså tillstyrka

bifall till propositionen.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

l:o) a) att riksdagen må för år 1915 på extra

stat bevilja dels ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 2 avd. 2 käft. (hr 2.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.

för bestridande av den på staten belöpande kostnad

för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om

allmän pensionsförsäkring, dels ock ett förslagsanslag

av 125,000 kronor till gäldande av statens bidrag

för samma år till den jämlikt nämnda lag anordnade,

på frivilliga avgifter grundade försäkring,

b) att herr Erikssons i Grängesberg m. fl. motion

nr 142 i andra kammaren icke må av riksdagen bifallas;

samt

2:o) att riksdagen må

dels besluta, att förvaltningen av den i 11 § av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

omförmälda fond må tills vidare uppdragas åt statskontoret,

att utövas enligt de grunder, som angivas

i det vid Kungl. Majrts proposition nr 257 fogade

utdrag av statsrådsprotokollet;

dels ock medgiva, att för vidtagande av åtgärder

till förebyggande och hävande av invaliditet må, jämlikt

de föreskrifter, som av Kungl. Maj :t meddelas,

av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av högst

200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor

av det för år 1914 av riksdagen på extra stat anvisade

förslagsanslag för bestridande av på staten belöpande

kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring

samt med återstående belopp av det

förslagsanslag för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd

jämlikt ovannämnda lag, som riksdagen, i enlighet

med vad utskottet här ovan under l:o a) föreslagit,

kan för år 1915 anvisa.

Stockholm den 22 augusti 1914.

, På det sammansatta utskottets vägnar:

PHILIP KLINGSPOR.

Reservation.

Beträffande utskottets hemställan under l:o h):

av herrar Persson i Norrköping och Andersson i Råstock, vilka

ansett att utskottet bort hemställa om bifall till den av herr Eriksson

i Grängesberg m. fl. väckta motionen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.