Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade bestämmelser med avseende å statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara.

1914-09-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1914:111, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade bestämmelser med avseende å statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

1

Nr 111.

Ankom till riksdagens kansli den 23 september 1914 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade

bestämmelser med avseende å statens meddelande

av sjöförsäkring mot krigsfara.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling

överlämnad proposition, nr 284, av den 18 september 1914 har

Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen medgiva att med

avseende å statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara må i fråga

om premiers erläggande och försäkringens omfattning tillämpas förändrade

bestämmelser av i huvudsak det innehåll, som finnes i berörda

statsrådsprotokoll angivet.

Departementschefen har till ovanberörda statsrådsprotokoll anfört

följande.

-.y. ®n. den.1 augusti 1914 avlåten proposition, nr 271, föreslog DeparUMetUt.

Jvungl. Maj:t riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, där det för chefens

främjande av sjöfartens återupptagande funnes nödigt, tillsvidare ikläda ''Jti,ande

staten ansvar för krigsrisk för fartyg och last i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av tillkallade sakkunniga föreslagits.

Denna proposition vann riksdagens bifall; och i anledning härav

utfärdade Kungl. Maj:t den 17 augusti 1914 förordning om statens

meddelande av sjöförsäkring mot'' krigsfara (svensk författningssamling

nr 139). Samtidigt tillsattes en statens krigsförsäkringskommission, som

skulle handhava statens krigsförsäkringsrörelse.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 67 höft. (Nr 111—112.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 111.

Syftet med nyssnämnda åtgärder var att ånyo få i gång vår

utländska sjöfart, som tillföljd av det i Europa rådande krigstillståndet

blivit så gott som fullständigt nedlagd. Detta har till väsentlig del

lyckats. Emellertid ligga ännu en stor mängd svenska fartyg overksamma,

och det vill synas som om detta i avsevärd mån icke vore beroende

därpå, att frakter saknas, utan fastmera vore att åtminstone delvis

tillskriva den omständigheten, att statens krigsförsäkring i saknad

av nödig erfarenhet icke blivit i alla avseenden fullt lämpligt anordnad.

Också hava under den korta tid, krigsförsäkringen tillämpats, inkommit

åtskilliga framställningar, avseende mer eller mindre genomgripande

förändringar i försäkringsrörelsen.

Innan jag angiver dessa framställningar, vill jag i korthet erinra

därom, att den svenska krigsförsäkringen är frivillig med fasta premier,

vilka skola bestämmas för resa. Annat fartyg än svenskt maskindrivet

fartyg eller svenskt fiskefartyg får ej vara föremål för krigsförsäkring.

Krigsförsäkring av last kan endast avse inrikes varuförsändning eller

försändning av vara, bestämd till Sverige, eller av svensk vara, bestämd

till utlandet, samt får allenast tecknas för transport å fartyg, som^ är

av svenska staten krigsförsäkrat. Vid krigsförsäkring av fartyg får försäkringssumman

ej överstiga 80 procent av fartygets taxerade värde

och ej heller ett belopp av 400,000 kronor. Genom försäkring av last

övertages ej ansvar för mer än 80 procent av försäkringsvärdet, med

mindre staten för vad som överstiger nämnda andd av försäkringsvärdet

erhåller återförsäkring hos svensk försäkringsgivare. För gods, som

samtidigt föres med visst fartyg, kan ej ansvar övertagas för mer än

tillhopa 400,000 kronor, varvid dock ej medräknas belopp, för vilket

återförsäkring måste äga rum, efter vad nyss nämnts.

De förut omförmälda framställningarna äro följande.

I en den 20 augusti 1914 dagtecknad skrivelse har ledamoten av

riksdagens första kammare Oscar Trapp framhållit önskvärdheten av att

krigsförsäkring meddelades för svenska fartyg, som ginge i fraktfart

endast mellan utländska hamnar, över vilken framställning krigsförsäk-_

ringskommissionen avgivit utlåtande den 25 augusti 1914.

I skrivelse den 23 augusti 1914 har rederiaktiebolaget Banco gjort

framställningar, som delvis gå ut på en väsentlig omläggning av det

tillämpade försäkringssystemet. Med anledning härav har krigsförsäkringskommissionen

den 1 september avgivit yttrande, varefter bolaget

inkommit med påminnelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

3

Rederiaktiebolaget Nordstjerna!! har i skrivelse den 24 augusti

1914 anhållit, att krigsförsäkring måtte lämnas å varor, som skeppades

å icke krigsförsäkrade båtar. Häröver har krigsförsäkringskommissionen

yttrat sig den 26 i samma månad.

Framställning i sistnämnda syfte har jämväl gjorts av kommerskollegium

i skrivelse den 25 augusti 1914, varöver försäkringsinspektionen

den 1 september 1914 inkommit med infordrat utlåtande.

Slutligen har krigsförsäkringskommissionen inkommit med två särskilda

framställningar, dagtecknade den ena den 12 september 1914 och

den andra innevarande dag, i vilka framställningar kommissionen till

behandling upptagit de frågor, däri kommissionen anser, att ändringar

beträffande statens krigsförsäkring för närvarande kunna ifrågakomma.

Då krigsförsäkringsinstitutet här infördes, måste å ena sidan största

möjliga skyndsamhet iakttagas. Å andra sidan saknades såsom nyss

nämnts all erfarenhet, huru ett dylikt institut lämpligen borde anordnas.

Det torde under sådana förhållanden vara förklarligt, om de anordningar,

som vidtagits, visat sig efter vunnen erfarenhet behöva i åtskilliga avseenden

förändras. Den tid, som krigsförsäkringen varit i tillämpning,

har visserligen varit ganska kort, men dock tillräcklig för att ådagalägga

behov av vissa förändringar med avseende å denna försäkring.

Jag vill emellertid redan från början omförmäla, att jag icke anser

mig böra nu till behandling upptaga eller förorda något ändringsförslag

utöver dem, som av krigsförsäkringskommissionen berörts i dess nyssnämnda

framställningar, för vilka jag strax skall redogöra.

Dessförinnan anhåller jag dock att få yttra några ord angående

frågan om själva systemet för krigsförsäkring av fartyg.

Såsom redan nämnts grundar sig det svenska systemet på frivillig

försäkring med fasta premier. Uppstå förluster, som icke täckas av inbetalda

premier, svarar staten för desamma. I motsats härtill äro de i

våra grannländer Norge och Danmark tillämpade systemen byggda på

principen om ömsesidig tvångsförsäkring av fartyg med därav följande

skyldighet för försäkringstagarna att svara för förluster, som icke fyllas

av erlagda premier. Då åtminstone vad beträffar den norska kaskoförsäkringen

för denna upptagits relativt låga premier, betydligt understigande

de svenska krigsförsäkringspremierna, har detta bidragit till,

att de norska redarna kunnat hålla lägre fraktsatser än de av svenska

redare tillämpade. Härigenom har uppstått en konkurrens mellan svenskt

och norskt tonnage, som visat sig vara ogynnsam för det förra; och

från svenskt redarhåll har gjorts gällahde, att man icke skulle kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

med fördel upptaga tävlan med de å norska båtar tillämpade frakterna,

med mindre vår krigsförsäkring omlades efter norskt mönster.

För att utröna den allmänna meningen inom intresserade kretsar

i denna fråga ävensom för att erfara, vilka önskemål i övrigt förefunnes

beträffande krigsförsäkringen, bar genom kommerskollegii försorg sammankallats

ett möte här i staden av representanter för redare och befraktare.

Detta möte har i dag avhållits under mitt ordförandeskap.

Vid mötet framhölls enstämmigt angelägenheten därav, att betydande

lättnader med avseende å kaskopremierna medgåves. Sedan emellertid

för mötet framlagts ett förslag i detta syfte, i huvudsak överensstämmande

med ett av krigsförsäkringskommissionen nu framställt sådant, till

vilket jag strax skall återkomma, uttalade sig det långt övervägande

flertalet av de vid mötet närvarande redarna för bibehållande och utbyggande

av det hos oss tillämpade systemet för krigsförsäkring. Vid

nu angivna förhållande och med hänvisning till vad krigsförsäkringskommissionen,

på sätt jag i annat sammanhang skall omförmäla, i saken

yttrat anser jag det icke vara nödigt att ingå på vidare prövning av

frågan om en total omläggning av grunderna för vårt försäkringssystem.

Då jag nu övergår att behandla de av krigsförsäkringskommissionen

framställda förslagen, tillåter jag mig att först redogöra för det

nyss nämnda, som avser att åstadkomma lättnader i fråga om premierna

vid kaskoförsäkringen. Kommissionen anför härom i sin denna dag

avlåtna skrivelse följande:

»Enligt det i Sverige införda systemet för krigsförsäkring erhåller redaren

sin försäkring mot en premie, som erlägges före resan och som hestämts så, att

den skall motsvara krigsrisken. Utöver denna premie har redaren icke att betala

någonting. Visar det sig vid försäkringsverksamhetens slut, att premieinkomsten

icke täcker statens utgifter för försäkringen, får bristen täckas av statsmedel.

Detta system medför den fördelen för redarna, att de kunna göra exakta

kalkyler över sina kostnader. Härutinnan är systemet överlägset det norska, enligt

vilket en mindre förskottspremie erlägges, men eventuell brist skall efter försäkringsverksamhetens

avslutande täckas av redarna genom efterskottspremier, vilkas

belopp icke kunna beräknas på förhand.

Uppenbart är emellertid, att även det norska systemet har sina fördelar.

Det är givetvis en ej ringa fördel, att den premie, som skall kontant erläggas i

förskott under dessa penningknappa tider, är så låg som möjligt. Och möjligheten,

att efterskottspremien blir obetydlig, gör att norska redare kunna i sin fraktpolitik

räkna med chancen härför och sålunda bjuda billigare frakt än svenska redare, som

måste se till, att de få sin höga förskottspremie täckt.

Som bekant har man från vissa redarehåll med styrka framhållit särskilt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111. 5

den senaie synpunkten och därför yrkat på att den svenska krigsförsäkringen skulle

ordnas efter den norskas mönster.

Kommissionen har för sin del icke kunnat förorda sådant systembyte. Fördelen

av. att redaren blir fri från krigsrisken mot en fast premie synes kommissionen

större än fördelen av att förskottspremien kan sättas lägre, om uttaxering

1 efterskott införes. Det norska premiesystemet låter icke förena sig med principen,

att försäkringen skall vara frivillig. Och för ett övergivande av denna

princip torde, det icke finnas sympati bland det övervägande antalet redare, vartill

kommer att införandet av obligatorisk försäkring förutsätter en lagstiftning, vartill

tid ej finnes.

Däremot finner kommissionen det synnerligen önskvärt, om man skulle kunna

ordna saken så, att ovan angivna fördelar hos det norska systemet skulle kunna

vinnas utan att redaren förpliktades att erlägga mer än den före resan bestämda

premien.

Detta, synes nu kunna vinnas därigenom, att den bestämda kaskopremien

erlägges endast till en viss del kontant före resan, till återstoden genom en revers

Om därpå vid försäkringsverksamhetens slut det visar sig, att de kontant erlagda

premiema varit tillräckliga för att täcka alla statens kostnader, skulle ingenting av

de reverserade beloppen utkrävas. I motsatt fall skulle så stor del av dessa belopp

indrivas, som vore erforderligt för kostnadernas täckande.

sådant system förenar de svenska och norska systemens goda sidor och

är därför fördelaktigare för rederinäringen än båda dessa system.

Mot detsamma kommer måhända den anmärkningen att framställas, att det

1 grunden innebär en återbetalning av förskottspremien, i den mån denna visat sig

tör stor. Förslag att stadga sådan återbetalning har väckts i en motion i riksdagens

andra kammare, men avslagits av riksdagen. I sitt utlåtande över motionen

yttrade statsutskottet, att »då de redare, som erlagt premier för krigsriskförsäkring,

icke torde underlåta att av befraktarna uttaga full ersättning för erlagda premier,

en möjlig återbetalning från statens sida till de försäkrade, det vill säga redarna,

skulle få karaktären av ren gåva». I någon mån kan detta anföras även mot kommissionens

nu framställda förslag. Men det torde dock kunna förväntas, att svenska

redare, om de få denna förmån, komma att i konkurrens med norska redare liksom

dessa räkna med sin utsikt att icke få betala mer än en del av de reverserade

premiebeloppen och sålunda komma att bjuda minst lika låga frakter som deras

utländska konkurrenter» I så fall skulle sålunda det föreslagna efterskänkandet av

det icke erforderliga reversbeloppet icke »få karaktären av ren gåva» utan komma

även befraktarna till godo i form av minskad fraktkostnad.

. Kommissionen har tänkt sig, att denna förmån att ej behöva inbetala hela

premien kontant i förskott skulle tillkomma endast de redare, som för tidigare resor

kontant erlagt premier till ett sammanlagt belopp av t. ex. 3 procent av det högsta

belopp, för vilket fartyget enligt förordningen kan försäkras. Av kontant inbetalt

belopp skulle redarna givetvis icke äga att återbekomma något. När en redare

eilagt premier till detta belopp, skulle han för nya resor ej kontant inbetala mer

än t. ex. y4 av premien och reversera resten.

På grund av det nu anförda får kommissionen i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bemyndiga Eders Kungl. Maj:t

att vid meddelande av krigsförsäkring medgiva att viss del av kaskopremien må

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 - Statsutskottets utlåtande Nr 111.

kunna erläggas genom en revers och att sådana premiereverser skola indrivas vid

krigsförsäkringsverksamhetens avslutande endast i den mån, som är erforderligt för

att täcka statens utgifter för krigsförsäkringen.»

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att enligt uppgift

från krigsförsäkringskommissionen denna till och med den 16 september

1914 tecknat krigsförsäkringar till sammanlagda belopp av 51,436,696

kronor för fartyg och 28,862,260 kronor 57 öre för varor. I premier

hava vid samma tid influtit tillhopa 1,328,947 kronor 10 öre. Endast

en förlust har drabbat krigsförsäkringsrörelsen, nämligen en kaskoförsäkring

å 400,000 kronor för den förolyckade ångaren S:t Paul från

Göteborg. En betydande del av övriga åtagna risker äro numera

utlupna.

På sätt redan nämnts, synes det vara av största vikt lör den

svenska rederinäringen, att lättnader beredas densamma i fråga om

premierna för kaskoförsäkring. Endast genom införande av väsentliga

lindringar härvidlag torde det vara möjligt att fa ut pa haven den stola

del av den svenska handelsflottan, som nu ligger stilla. Det förslag,

som i detta syfte framställts av krigsförsäkringskommissionen, synes

mig vara i stort sett väl funnet. Å det förenämnda mötet vann också

förslaget ganska allmänt erkännande, och mot detsamma framställdes

huvudsakligen endast en mera väsentlig anmärkning, gående ut däipå,

att förmånen att få utgöra en del av premien medelst revers icke borde

begränsas till redare, som för tidigare resor med samma fartyg kontant

erlagt premier till visst belopp, utan hädanefter borde tillkomma varje

kaskoförsäkringstagare.

För min del finner jag nyssnämnda anmärkning befogad. Den

angivna begränsningen torde åtminstone delvis vara tillkommen av

hänsyn till äldre försäkringstagare i syfte att åvägabringa en viss likställighet

i fråga om ekonomiska prestationer till krigsförsäkringen

mellan dessa och nytillkomna försäkringstagare. Jag anser emellertid,

att något dylikt hänsynstagande icke är påkallat, då man väl får förutsätta,

att redarna gjort sig betäckta för sina premieutgifter genom fastställande

av därefter lämpade fraktsatser. Men härtill kommer ett för

mig ännu mera avgörande skäl för uteslutande av ifrågavarande begränsning,

och det är, att hela syftet med den här föreslagna lindringen

i fråga om premiebetalningen kan i hög grad äventyras, om ej densamma

omedelbart kommer sjöfartsnäringen till godo. Det torde nämligen

vara rätt tvivelaktigt, om det kan bliva möjligt att sätta i gång

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

upplagt tonnage, därest för de första resorna hela premierna skola kontant

erläggas.

I fråga om krigsförsäkringskommissionens förslag i övrigt har jag

icke någon annan erinran att göra, än att det synes mig vara lämpligt,

att man fastslår till huru stor del premien skall erläggas kontant och

till huru stor del medelst skuldförbindelse. Jäg förordar därvid den av

kommissionen antydda proportionen, en fjärdedel och tre fjärdedelar.

Om vid krigsförsäkringsverksamhetens slut statens utgifter för

denna verksamhet i dess helhet överstiga de kontant erlagda premierna

och räntorna därå, skall bristen så långt ske kan täckas genom inbetalning

av reverserna. År bristen mindre än summan av reversbeloppen,

skall den del erläggas av samtliga reverser, som erfordras för bristens

täckande.

Det lärer vara självfallet, att, därest ersättning skall utbetalas

för krigsförsäkring, för vilken premien delvis erlagts med skuldförbindelse,

den. reverserade premieskulden för den ifrågavarande resan

skall gå i kvittning mot försäkringstagarens fordran på försäkringssumman.

Jag kommer nu till av försäkringskommissionen i skrivelsen den

12 .september. 1914 behandlade förslag, vilka samtliga förslag åsyfta

utvidgningar i ett eller annat avseende av statens krigsförsäkringsrörelse.

Nämnda skrivelse lyder sålunda:

»Under den tid, statens krigsförsäkringskommission varit i verksamhet, hava

till densamma från olika håll framställts önskningar om att villkoren för krigsförsäkringai

matte i ett eller annat avseende bliva förändrade. Med förbigående av

sådana förslag, som avse en fullständig omläggning av hela försäkringssystemet,

vill kommissionen härmed i underdånighet bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom

de förslag, som framställts i fråga om

1) försäkring av vara för transport även å fartyg tillhörande främmande

neutral stat,

2) höjning av försäkringssummans maximum på en köl,

3) försäkring av segelfartyg,

4) försäkring för resa mellan icke svenska hamnar.

Med avseende på första punkten vill kommissionen anföra följande.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förordning den 17 augusti 1914 må försäkring å

varor allenast beviljas för transport å fartyg, som av staten medgivits krigsförsäkring

a kasko. Emot denna bestämmelse har till en början erinrats, att om

redaren underlåter att försäkra sitt fartyg, varuägaren skulle vara utesluten från

rätt att erhålla försäkring''. I anledning av denna anmärkning vill kommissionen

emellertid erinra, att nadiga förordningen icke innehåller någon förbindelse för

redaren att helt kaskoförsäkra sitt fartyg, utan att förordningens bestämmelse enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

av kommissionen tillämpad praxis anses uppfylld, för den händelse redaren försäkrat

fartyget allenast till någon del. Ehuru sålunda den angivna bestämmelsen icke

torde göra det omöjligt för en varuägare att vid fraktavtalets uppgörande tillförbinda

redaren att kaskoförsäkra fartyget, så förhindrar sagda bestämmelse å andra

sidan vederbörande varuägare från att erhålla krigsförsäkring å varor, som transporteras

med icke svenska fartyg. Detta torde i allmänhet också vara fullkomligt

riktigt, då ju staten icke med sin krigsförsäkring vill stödja utländska redare i

deras konkurrens med svenska redare.

Men man har för kommissionen gjort gällande, att det gåves fall, där antingen

sådan konkurrens icke förelåge eller faran för densamma kunde genom lämpligt

handhavande av varuförsäkringar så inskränkas, att den ej vore att räkna med.

Sådana fall vore följande:

a) När en svensk redare uppehölle en regelbunden linje i samtrafik med en

utländsk redare, tillhörande en neutral stat, borde gods, som anmäldes till transport

på denna linje, kunna krigsförsäkras oberoende av om detsamma transporterades

med den svenska eller den utländska redarens båt. Medgåves ej detta, kunde det

inträffa, att vara, som krigsförsäkrats för transport med den svenska båten, ej

komme med denna utan med den utländska och då utan krigsförsäkring.

b) Det hade visat sig svårighet för den norrländska trävaruexporten att i

rätt tid erhålla tillräckligt svenskt tonnage. Då denna export vore av mycket stor

betydelse för landets ekonomi och seglationstiden snart lede mot sitt slut, vore det

angeläget, att trävaror och trämassa finge krigsförsäkring även för transport å

utländskt fartyg. .

Den sålunda från vissa håll begärda utvidgningen av statens varulörsäkring

synes kommissionen icke utan sina betänkligheter. Genomföres denna, kommer vara

att kunna försäkras å utländsk båt, som givetvis icke är försäkrad av svenska

staten, under det vara icke må försäkras å svensk båt, med mindre denna åtminstone

till någon del är försäkrad enligt förordningen. Sistnämnda villkor, som enligt

kommissionens åsikt bör bibehållas bl. a. av det skäl, att dess uppgivande skulle

medföra att besättningens rätt till olycksfallsersättning icke bleve tryggad, medför

vissa svårigheter vid varuförsäkringen. Det skulle alltså bliva lättare för varuägare

att ordna varuförsäkringar för transport med en utländsk bat än med en svensk,

vilket skulle göra de utländska redarna fördelaktigt ställda i förhållande till de

svenska. Detta är tydligen icke önskvärt. Risken för staten är även mindre vid

transport med svensk båt, därför att enligt kaskoförsäkringens villkor båten är

skyldig att följa den väg, som kommissionen föreskrivit. Och enligt samma villkor

är en svensk båt, vid äventyr att kaskoförsäkringen blir ogiltig, förbjuden att fora

krigskontraband, vilket däremot en utländsk oförsäkrad bat har frihet att göi a.

Skulle utländska båtar, vilkas last försäkrats av svenska staten, beslagläggas för

krigskontraband, kunde detta medföra ej blott kostnad utan även obehag för staten.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna, att de skäl, som tala för den

begärda utvidgningen, äro starkare än de, som tala däremot, anser kommissionen,

att vissa villkor böra stipuleras, som i möjligaste mån undanröja de ovan uttalade

betänkligheterna. .

I fråga om de reguljära linjerna (fallet a) bör det stipuleras, att avtal om dylik

samtrafik skall vara träffat före krigets utbrott, Med denna inskränkning kommer

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

9

medgivandet att gälla endast några få linjer. Självklart är, att den svenska redaren

skall hava sina båtar försäkrade enligt förordningen.

I fråga om trävaruexportens behov av försäkring för transport å utländska

båtar bör stadgas, att sådan försäkring må beviljas, endast när användningen av

utländskt tonnage prövas vara nödvändigt eller åtminstone synnerligen önskvärt

för exporten. För att än mer förhindra, att denna varuförsäkring blir ett stöd åt

utländska redare i deras konkurrens med svenska, böra varuförsäkringspremierna,

åtminstone i de fall då det ej är bevisat att svenskt tonnage ej står att få i rätt

tid, bestämmas högre vid transport med utländskt fartyg än vid transport med

svenskt. På detta sätt kan kommissionen tillse, att exportören icke bar någon

ekonomisk fördel av att välja den utländska redaren, därför att denne eventuellt

kan erbjuda billigare frakt av den anledning, att han har sitt fartyg krigsförsäkrat

på billigare villkor än den svenska eller att han ej behövt tillförsäkra befälhavare

och besättning olycksfallsersättning, såsom den svenska förordningen föreskriver.

Med avseende på andra punkten eller försäkringssummans maximum vill

kommissionen anföra följande:

Att nu gällande maximum — 400,000 kronor för kasko och 400,000 kronor

för varor — i ej så få fall är väl lågt, finner kommissionen ostridigt. Sålunda äro

flera av Sveriges transatlantiska ångare av betydligt högre värde, och det skulle

innebära en synnerligen stor risk för dessa rederier att gå med hälften eller kanske

mera av fartygen oförsäkrade. Det har även meddelats kommissionen, att då

svensk redare försäkrat dylikt överskottsvärde i utländskt bolag han måst betala

en premie fyra gånger så stor som den kommissionen noterat. Det är även att

förutse att vid mera kritiska tider ingen försäkring ens kan vara att erhålla på

annat håll. Även beträffande varorna har man ansett, att gränsen satts för lågt.

Särskilt lasterna från Amerika äro ofta av betydligt högre värde. På grund härav

och då det icke kan förnekas, att under nuvarande tider det är av stor vikt för

staten, att de transatlantiska linjerna uppehållas, anser sig kommissionen böra

föreslå ett höjande av de värden, vilka må av staten försäkras.

Med den starka tillslutning, som varuförsäkringen fått, finner kommissionen

sig kunna tillstyrka, att varuförsäkringens maximum höjes till 600,000 kronor.

Om, som antagligt är, de enskilda bolag, vilka i reassurans övertaga 20 procent

av varans försäkringsvärde, höja sitt maximum i samma proportion, skulle alltså

kommissionen kunna försäkra varor för högst 750,000 kronor på en köl.

Vad kaskoförsäkringens maximum beträffar, vill kommissionen framhålla,

att detta maximum redan nu är så högt i jämförelse med medelförsäkringssumman

(ung. 100,000 kronor), att en höjning av detsamma kan menligt inverka på kaskoförsäkringens

stabilitet. Om staten det oaktat anser sig böra höja sitt maximum,

synes detta böra göras på sådant sätt, att eventuella förluster på de större ångarna

icke medföra ett fördyrande av försäkringen för de mindre båtarna. För den skull

bör kommissionen dels bestämma premierna för över 400,000 kronor liggande belopp

efter högre procentsatser än för belopp intill 400,000 kronor, dels låta premierna

för de till högst 400,000 kronor försäkrade båtarna vara oberoende av, om de till

högre värden försäkrade båtarnas premier visa sig vara tillräckliga eller ej för att

täcka de förluster, som eventuellt uppstå på de större båtarna. Då premiebestämningen

enligt den nådiga förordningen är lagd i kommissionens hand, synes på detta

vis en höjning av kaskoförsäkringens maximum kunna ske utan att äventyra det

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 67 höft. (Nr 111—112) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

stora flertalets intressen. Givet är däremot, att statens risk ökas genom en sådan

höjning, enär de större båtarna, som sålunda skulle av kommissionen föras i en

särskild försäkringsavdelning, ej äro tillräckligt många. Om Eders Kungl. Maj:t

finner, att staten bör ikläda sig denna större risk för att därigenom möjliggöra

även de större båtarnas befraktning, anser kommissionen, att kaskoförsäkringens

maximum i anseende till de höga värdena på ifrågavarande båtar bör höjas till

800,000 kronor.

Yad beträffar tredje punkten eller segelfartygens försäkring, anser kommissionen,

att staten bör bevilja sådan. Visserligen är risken för dessa fartygs förolyckande

större, vilket givetvis finge sitt uttryck i högre premiesatser, men å

andra sidan är deras genomsnittsvärde lågt. Särskilt för den svenska kustfarten

skulle det kunna vara av betydelse, om krigsförsäkringen kunde utsträckas även

till segelfartyg.

Kaskoförsäkring å segelfartyg bör enligt kommissionens förmenande ej beviljas

för annat än totalförlust. Högsta belopp på en köl bör sättas till 200,000

kronor för kasko och 200,000 kronor för varor.

Vad slutligen angår frågan om försäkring av resa mellan utländska hamnar,

må erinras därom, att enligt ovannämnda nådiga kungörelse krigsförsäkring må

slutas, endast då det prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln av förnödenheter

eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring. Från visst

håll har denna bestämmelse tolkats så, att kaskoförsäkring av ångfartyg gående i

allmän trampfart skulle vara utesluten, och har i samband därmed av en intresserad

person även lämnats en utredning, som skulle visa, att ungefär hälften av den

svenska handelsflottan vore »trampångfartyg i egentlig mening» och således uteslutna

från försäkring. I anledning härav vill kommissionen upplysa, att kommissionen

i stor utsträckning meddelat försäkring å trampfartyg. För resor uteslutande

mellan utländska hamnar har emellertid försäkring icke ansetts böra meddelas,

varemot försäkring meddelats, då sådan resa kombinerats med export av varor från

Sverige eller med resa för avhämtande av last, avsedd för Sverige. Att det icke

mött oöverstigliga svårigheter att på sådant sätt anordna resorna torde framgå

därav, att bland de i den nämnda utredningen under rubriken »trampfartyg i

egentlig mening» upptagna 359 fartygen kommissionen redan försäkrat. 185 stycken.

På grund av vad sålunda anförts finner kommissionen ej skäl föreligga att i nu

berörda avseende göra någon ändring i förordningen.»

Vid införandet av krigsförsäkringen var helt naturligt, att man

iakttog stor försiktighet och icke ville giva företaget större omfattning

än som syntes alldeles oundgängligt. Frånsett risken, vilken var och

fortfarande är vansklig att bedöma, stod man inför ovissheten, om det

överhuvud taget skulle visa sig möjligt att i någon större utsträckningåterupptaga

den utrikes sjöfarten och uppehålla våra utländska handelsförbindelser.

Sedan det emellertid numera blivit uppenbart, att sjöfarten

kan bedrivas och att stort behov finnes av lägenheter för såväl

ut- som införsel, synes det vara riktigt att taga i övervägande, huruvida

icke genom lämpliga utvidgningar av försäkringsrörelsen ökade

fördelar skulle kunna beredas de inhemska näringarna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

Vad då först beträffar frågan om försäkring av vara för transport

å fartyg, tillhörande främmande neutral stat, vill jag nämna, att

densamma var föremål för överläggning å det förut omförmälda, innevarande

dag hållna mötet. Härvid uttalades, utan att gensägelse

däremot gjordes, att krigsförsäkring borde få meddelas för varor å

batar, som tillhörde med svenska redare i regelbunden linjetrafik samseglande

utländska redare. I fråga åter om krigsförsäkring i andra fall

av varor å utländsk köl voro meningarna vid ifrågavarande möte mycket

delade. I stort sett stodo därvidlag redarintressena och befraktarintressena

emot varandra. Dock framhölls från redarhåll, att man icke borde

motsätta sig den här ifrågasätta utvidgningen av krigsförsäkringen,

därest redarna erhölle rätt att få sina fartyg krigsförsäkrade, då dessa

ginge i uteslutande utländsk fraktfart.

För egen del anser jag mig böra förorda, att förevarande frågor

om krigsförsäkring av varor å utländska fartyg lösas i enlighet med de

av krigsförsäkringskommissionen angivna linjerna med den förändring

allenast, att medgivandet om rätt för krigsförsäkringskommissionen att

bevilja varuförsäkring å främmande fartyg, när användningen av utländskt

tonnage prövas vara nödvändigt eller åtminstone synnerligen önskvärt,

icke inskränkes att gälla blott trävaruexporten utan blir tillämpligt

jämväl på annan export ävensom på import av för landet nödvändiga varor.

Med ett klokt och försiktigt begagnande av den rätt, som här

föreslås skola läggas i krigskommissionens hand, lära betydande fördelar

kunna beredas landet i dess helhet och någon verklig olägenhet icke

behöva tillskyndas den svenska rederinäringen. Vad för övrigt denna

närings särskilda intressen beträffar, ämnar jag för tillgodoseende av

desamma förorda ett tillmötesgående av deras krav på krigsförsäkring

av svenska fartyg i utländsk fart.

Angående förslaget om höjning av försäkringssumman å en köl

kan meddelas, att a det meromnämnda mötet, där detta förslag föredrogs,

detsamma icke mötte annan invändning än att från ett håll

framhölls önskvärdheten av att kaskoförsäkringens maximum måtte bestämmas

. till en miljon kronor, varjämte en talare förklarade det icke

vara riktigt och rättvist, att premierna för högre kaskoförsäkringsbelopp

skulle bestämmas efter högre procentsatser.

Förslaget om höjning av maximum för varuförsäkring föranleder

icke någon erinran från min sida. Fastmera anser jag, att kommissionen

bör bemyndigas att i undantagsfall bevilja försäkring även utöver det

nu föreslagna maximum. Om t. ex. en'' spannmålslast från Amerika

anmäles till försäkring på ett fartyg, där annan last redan försäkrats

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 111.

för maximibeloppet, kunna förhållandena vara sådana, att det bör stå

kommissionen öppet att medgiva dess försäkring.

Vad krigsförsäkringskommissionen, ehuru med tvekan, ifrågasatt

rörande höjning av kaskoförsäkringens maximibelopp vill jag ej frångå.

Kommissionens förslag synes mig innebära en lämplig medelväg för ett

utökande av sistnämnda försäkring, som särskilt vad beträffar våra

transoceanska linjebåtar nog varit väl snävt begränsad. Jag vill härvidlag

framhålla, att till följd därav, att den europeiska sjöfarten pa

grund av krigsförhållandena är till stor del för oss stängd, det är än

angelägnare, att den avlägsnare trafiken kan uppehållas.

I betraktande av den stora risk, staten ikläder sig genom att till

höga belopp medgiva försäkring av ett relativt fåtal störa båtar, synes

det mig vara riktigt, att, såsom kommissionen föreslagit, premierna för

de större försäkringarna bestämmas efter en högre skala.

Till vad krigsförsäkringskommissionen föreslagit beträffande krigsförsäkring

av segelfartyg lämnar jag min anslutning.

Förslaget om att lämna krigsförsäkringskommissionen ett uttryckligt

medgivande att krigsförsäkra fartyg. för resa, som icke berör svensk

hamn, har av kommissionen avstyrkts i dess förut återgivna, skrivelse

av den 12 innevarande september. • Emellertid har kommissionen under

hand meddelat mig, att den på grund av upplysningar, som framkommo

vid det oftanämnda, i dag avhållna mötet, numera tillstyrker,

att försäkring av angivna slag får meddelas.

Vid ifrågavarande möte meddelades, att, da på grund av lstorhållandena

i Östersjön sjöfarten på detta vatten för året upphörde, en

stor del av det tonnage, som befarit Östersjön, plägade söka sig ut till

avlägsnare farvatten för att där gå i fraktfart. En dylik utväg sto e

dock i år öppen endast under förutsättning att redarna kunde fa sitt

tonnage försäkrat av staten, ty på egen risk vågade de ej gå och

möjligheten att få utländsk krigsförsäkring vore synnerligen vansklig

att räkna med. Skulle nu staten icke vilja åtaga sig förevarande kaskoförsäkring,

komme sålunda en stor mängd svenska båtar att bliva för

vintern upplagda. _ .......

Då det uppenbarligen är av vikt, att staten i möjligaste man

stödjer en för landet så betydande näringsgren som sjöfarten, och då

det vidare särskilt under nuvarande förhållande är angeläget, att alla

tillfällen att från utlandet indraga penningmedel hållas öppna, anser jag

mig i likhet med krigsförsäkringskommissionen böra förorda, att krigsförsäkring

må meddelas för svenska fartyg även för resor enbart

mellan utländska hamnar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

13

Nyssnämnda utsträckning av krigsförsäkringsrörelsen lärer påkalla,

att möjlighet beredes för kommissionen att meddela försäkring ej blott

för resa utan även för tid. Jag anser emellertid att det förra fortfarande

bör vara regel och att tidsförsäkring endast, om så oundgängligen finnes

nödigt, bör tillgripas.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementschefen

om avlåtande till riksdagen av ifrågavarande proposition.

Det förslag till omläggning av sjöförsäkringen mot krigsfara, som

nu föreligger, har utskottet visserligen ansett innebära ganska väsentligt

ökad risk för staten, därvid utskottets uppmärksamhet fästs särskilt vid

det föreslagna sättet för inbetalning av premierna vid kaskoförsäkring.

Vidare har utskottet hyst tvekan om lämpligheten av att införa krigsförsäkring

av segelfartyg samt av svenska fartyg för resa enbart mellan

utländska hamnar. I fråga om segelfartygen torde nämligen vissa

svårigheter föreligga att, rätt uppskatta fartygens värde, vartill kommer

den större risken för segelfartygs förolyckande, som må kunna förefinnas.

Till denna större risk lärer emellertid hänsyn kunna tagas vid

försäkringspremiernas bestämmande. Vad försäkring av svenska fartyg

för resa enbart mellan utländska hamnar åter angår, torde dylik försäkring

endast böra meddelas med varsamhet och i varje fall så, att

icke för den svenska exporten och importen tillgången till svenskt tonnage

ogynnsamt påverkas. Då emellertid en dylik utländsk fraktfart icke har

något direkt intresse för den svenska exporten eller importen, har det

synts utskottet lämpligt, att beträffande ifrågavarande försäkringar premierna

helt erläggas kontant vid försäkrings avslutande.

Med hänsyn till de fördelar såväl för den svenska rederirörelsen

som för den svenska exporten och importen, vilka genom den av Kungl.

Maj:t föreslagna omläggningen otvivelaktigt böra vinnas, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition, dock med

den ändring, som följer av vad utskottet här ovan yttrat beträffande

inbetalningen av försäkringspremierna vid fraktfart mellan utländska

hamnar.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att med avseende å

statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara må

i fråga om premiers erläggande och försäkringens omfattning

tillämpas förändrade bestämmelser av i huvud
-

Uiskottets utlåtande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

sak det innehåll, som finnes i statsrådsprotokollet över

finansärenden den 18 september 1914 angivet, dock

att premie för försäkring av svenskt fartyg för resa

enbart mellan utländska hamnar skall i sin helhet

kontant erläggas vid försäkrings avslutande.

Stockholm den 23 september 1914.

På statsutskottets vägnar:

F. CL:SON WACHTMEISTER.

\

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.