Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts under punkt 10 av sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning om höjande av förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa jämte i ämnet väckta motioner.
1914-08-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1914:69, Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts under punkt 10 av sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning om höjande av förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
1
Nr 69.
Ankom till riksdagens kansli den 4 augusti 1914 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts under punkt 10 av
sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning
om höjande av förslagsanslaget till anstalter
för bildbara sinnesslöa jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I den till riksdagen den 18 maj 1914 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i punkt 10
under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att
dels medgiva sådan ändring i avseende å de för beviljande av understöd
från förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa gällande
grunder, att från och med år 1915 må av samma förslagsanslag såsom
årligt understöd utgå
till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa 250
kronor och till arbetshem för andra sinnesslöa 200 kronor för varje i
arbetshemmet intagen elev samt
till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa,
arbetshemmets kostnad därför, dock högst 100 kronor för varje sålunda
utackorderad elev,
dels ock från och med år 1915 höja det å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa från dess nuvarande
belopp, 255,000 kronor, med 95,000 kronor till 350,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 183—201 av det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet över civilärenden för den
14 maj 1914.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 39 höft. (Nr 69.) 1
Utskottets
yttrande.
2 * Statsutskottets utlåtande Nr 6d.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft dels två
inom första kammaren av herr A. Petrén väckta motioner (nr 12 och
13), vari föreslagits, i motionen nr 12, att riksdagen ville besluta, att
uppfostringsanstalter för fallandesjuka barn måtte jämväl för icke sinnesslöa
barn erhålla det understöd, som enligt ovannämnda, nu gällande
bestämmelser utgår för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn; samt
i motionen nr 13, att riksdagen ville besluta, att det av Kungl. Maj:t
till arbetshem för fallandesjuka sinnesslöa begärda statsbidraget, 250
kronor per år för varje i sådan anstalt intagen elev, även måtte utgå
till epileptikeranstalt jämväl för därstädes intagna fallandesjuka, som
icke varit från barndomen sinnesslöa;
dels ock en inom andra kammaren väckt motion (nr 125), däri herr
B. Eriksson i Grängesberg hemställt, att riksdagen ville besluta,
dels att nu gällande grunder för understöds utgående till kommunala
uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn måtte ändras till likhet med de
för enskilda uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn gällande grunderna
härför;
dels att statsbidraget till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka
sinnesslöa måtte höjas till högst 250 kronor årligen och till arbetshem
för andra sinnesslöa till högst 200 kronor årligen för varje i arbetshemmet
intagen elev;
dels ock att det av Kungl. Maj:t föreslagna bidraget till arbetshem,
som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa, måtte få utgå även
till den sinnesslöe arbetshemselevens föräldrahem, där detta i och för
sig befinnes lämpligt att omhändertaga honom, men av ekonomiska skäl
icke är i stånd härtill.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
De statsunderstödda anstalterna för bildbara sinnesslöa utgöras dels
av uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och dels av arbetshem för
sinnesslöa, som genomgått uppfostringsanstalt eller annorledes förvärvat
motsvarande utbildning. Till uppfostringsanstalterna utgår statsbidrag
med — frånsett vissa undantagsfall — 250 kronor årligen per elev,
därest anstalten i fråga är anordnad och understödd av landsting eller
stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, samt högst 250 kronor
årligen per elev vid enskild anstalt. Till arbetshemmen utgår årligt
statsunderstöd med 100 kronor per elev.
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
3
Den av departementschefen lämnade utredningen giver vid handen,
att elever vid sinnesslöanstalter i många fall måst utskrivas på grund
av rådande platsbrist å anstaltens arbetshemsavdelning och därefter icke
sällan kommit in i förhållanden, som gjort, att de alltmera försämrats och så
småningom förlorat de under den långvariga utbildningstiden förvärvade
färdigheterna. Den möda och de kostnader, som nedlagts på dessa elevers
utbildning vid anstalterna, vore givetvis i sådana fall bortkastade.
Enligt departementschefens mening torde en tillräcklig ökning i antalet
platser å arbetshem icke vara att förvänta, därest icke statsbidraget till
arbetshemmen rätt avsevärt höjes. På grund härav och då det ansetts
skäligt, att ett större bidrag lämnas till arbetshem för blinda sinnesslöa
och fallandesjuka sinnesslöa än arbetshem för sinnesslöa i allmänhet,
har Kungl. Maj:t nu föreslagit, att arbetshem av den förra kategorien
måtte erhålla ett understöd av 250 kronor årligen per elev samt arbetshem
för sinnesslöa i allmänhet 200 kronor årligen per elev. Vidare
har Kungl. Maj:t ansett försök böra göras med beredande av familjevård
åt därtill lämpade sinnesslöa genom deras utackordering under anstaltens
kontroll i enskilda hem. Eör sin kostnad härför skulle arbetshemmen
erhålla ersättning medelst statsbidrag, dock med högst 100 kronor årligen
för varje sålunda utackorderad elev.
I herr Erikssons i Grängesberg ovanberörda motion har föreslagits,
att statsbidraget till arbetshemmen måtte höjas till högst de av Kungl.
Maj:t angivna beloppen, respektive 250 kronor och 200 kronor per elev
samt att ersättning för anordnande av kontrollerad familjevård för sinnesslöa
måtte under vissa förutsättningar få utgå, även om elev utackorderats
till sitt föräldrahem.
Vad departementschefen i ämnet anfört, finner utskottet ådagalägga
behovet av att åtgärder vidtagas för beredande av ett ökat antal platser
å arbetshem för sinnesslöa, och anser utskottet det vara välbetänkt att
för detta ändamål höja statsbidraget till dessa anstalter till de belopp
Kungl. Maj:t föreslagit.
Att på sätt herr Eriksson föreslagit begränsa statsbidraget till högst
de av Kungl. Maj:t angivna beloppen finner utskottet i fråga om de
arbetshem, som underhållas av landsting eller stadsfullmäktige i stad,
som ej deltager i landsting, kunna medföra vissa praktiska olägenheter
och anser sig fördenskull ej böra tillstyrka förslaget i denna del. Beträffande
enskilda arbetshem synes det däremot kunna finnas anledning
till att bestämma statsbidraget till högst de ovan angivna beloppen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
Medicinalstyrelsen har också i sitt nedan omförmälda yttrande beträffande
epileptikeranstalter, vilka alla äro enskilda och vilka huvudsakligen
mottaga epileptiska sinnesslöa elever föreslagit, att statsbidraget må
utgå med högst 250 kronor per elev. I anslutning härtill finner sig utskottet
böra förorda den ifrågasatta begränsningen av statsunderstödet i
avseende å enskilda arbetshem för sinnesslöa.
Då införandet av kontrollerad familjevård åt sinnesslöa jämväl är
ägnat att öka arbetshemmens möjligheter att omhändertaga sinnesslöa,
och då detta förslag ur kostnadssynpunkt syues ställa sig fördelaktigt,
finner sig utskottet böra förorda detsamma. Det i herr Erikssons motion
framställda förslaget i fråga om arbetshem selevers utackordering till deras
eget föräldrahem finner utskottet visserligen vara värt att beaktas och
eventuellt genom försök prövas, men då utskottet icke är i tillfälle att
bedöma, huruvida arbetshemmet även i sådana fall kommer att kunna
utöva en effektiv kontroll över den sinnesslöes vård samt om förslaget
möjligen även i andra hänseenden visar sig medföra olägenheter, anser
sig utskottet icke för närvarande kunna tillstyrka detsamma.
Herr Eriksson har i sin ovannämnda motion framställt ett förslag
jämväl beträffande uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, gående ut
därpå att statsbidraget till de anstalter, som anordnas och understödjas
av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager,
skulle utgöra högst 250 kronor årligen per elev, detta i likhet med vad
förhållandet är i fråga om enskilda uppfostringsanstalter. Utskottet får
i anledning härav framhålla, att, enligt vad det vid statsverkspropositionen
till 1908 års riksdag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 13 januari 1908 (sid. 278) utvisar, samma förslag blivit av
dåvarande inspektören för sinnessjukvården medicinalrådet Schuldheis
väckt, men att vederbörande departementschef icke biträtt detsamma.
Under åberopande av vad utskottet ovan yttrat i fråga om statsbidrag
till arbetshem för sinnesslöa får utskottet avstyrka det nu omförmälda
förslaget.
Herr Petrén avser med sina ovannämnda motioner att bereda möjligheter
till anstaltsvård åt fallandesjuka i större utsträckning än nu är fallet.
Med den ena motionen (nr 12) avses epileptiska barn, som icke
därjämte äro sinnesslöa, och med den andra motionen (nr 13) vuxna
epileptiska, som icke varit från barndomen sinnesslöa. Utskottet har
hos Kungl. Maj:t utverkat sig yttrande av folkskolöverstyrelsen över den
förstnämnda motionen och av medicinalstyrelsen över båda motionerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
o
Beträffande vad motionären föreslagit i fråga om utsträckt anstaltsvård
åt epileptiska barn har folkskoleöverstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Med avseende på eu kategori av abnorma barn, nämligen de epileptiska,
hade statens understöd för deras uppfostran hittills saknats, såvida icke epilepsien
varit förenad med sinnesslöhet. I sådant fall hade epileptiska barn mottagits i
de tvenne av enskilda föreningar inrättade uppfostringsanstalterna, Margaretahemmet
utanför Stockholm och Vilhelmsro vid Jönköping, och statsunderstöd
hade av dem uppburits med 250 kronor om året för varje sådant barn.
Att staten icke vidtagit åtgärder för underlättande av epileptiska barns uppfostran,
hade antagligen berott därpå, att den sjuklighet, varav dessa barn lede,
icke ansetts vara en abnormitet, som förhindrade deras mottagande i vanliga
uppfostringsanstalter och skolor. Erfarenheten hade emellertid visat, dels att
epileptiska blinda eller epileptiska dövstumma barn icke med framgång kunnat
undervisas i blindskola och dövstumskola, lika litet som epileptiska sinnesslöa
kunnat undervisas i anstalterna för sinnesslöa, dels att för övrigt normala barn,
som varit behäftade med epilepsi i svårare form, icke i längden kunnat deltaga
i undervisningen i folkskolorna. De epileptiska barnens deltagande i undervisningen
bleve nämligen ganska oregelbundet i följd av deras tid efter annan inträffande
svaghetstillstånd, varför de icke kunde följa med sina kroppsligt friska
kamrater, och de utövade en högst ogynnsam inverkan på dessa kamrater genom
det upprörda sinnestillstånd, som bevittnandet av epileptiska anfall framkallade.
I följd härav hade de epileptiska barnen måst skiljas från anstalter och skolor.
För de epileptiska sinnesslöa barnen vore de ovannämnda anstalterna Margaretahemmet
och Vilhelmsro inrättade. Epileptiska blinda barn torde komma
att mottagas å anstalten Drottning Sofias stiftelse, som vore avsedd för blinda
barn, vilka tillika vore behäftade med något annat lyte. Men för epileptiska
dövstumma och för epileptiska fullsinnade barn vore ännu icke tillfälle till anstaltsvård
med statsunderstöd berett. Vad de icke sinnesslöa beträffade, vore de
naturligtvis mera mottagliga för undervisning än de sinnesslöa, och riksdagen
hade såväl 1878 som 1885 uttalat den åsikt, att statens åtgärder till förmån för
de abnorma barnen borde i första rummet tillgodokomma sådana, som vore bildbara.
Man kunde visserligen anse kommunerna vara skyldiga att bereda dessa
barn enskild undervisning, men med kännedom om de stora svårigheter, varmed
meddelandet av sådan undervisning i synnerhet på landsbygden och särskilt i
glest befolkade trakter vore förenat, torde man med säkerhet kunna förmoda,
att flertalet av de ifrågavarande barnen bleve i saknad av undervisning.
Nu hade överinspektören för sinnessjukvården, doktor A. Petrén, i den
motion, som vore föremål för detta utlåtande, föreslagit, att de nuvarande uppfostringsanstalterna
för fallandesjuka barn måtte jämväl för icke-sinnesslöa barn
erhålla det understöd, som enligt ovannämnda nu gällande bestämmelser utginge
för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn. Ett bifall till denna motion skulle
åstadkomma, att dessa anstalter, för vilka utvidgning dels redan påbörjats, dels
planerats, kunde utvecklas till anstalter för epileptiska barn, vare sig sinnesslöa
eller icke-sinnesslöa.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
Ett sådant sammanförande av sinnesslöa och icke-sinnesslöa epileptiska barn
komme antagligen att mötas av vissa farhågor beträffande möjligheten att i
samma anstalt vårda och undervisa så olika barn, men erfarenheten ådagalade,
att övergången mellan de båda grupperna vore fullständigt flytande och att olägenheter
icke behövde befaras, när fördelningen av barnen till så väl undervisning
som sovlokaler skedde med hänsyn till de olika grader av förståndsutveckling,
som de företedde. Till bestyrkande härav åberopade överstyrelsen ett uttalande
av den framstående danske specialisten på detta område, överläkaren vid den
Kellerska sinnesslöanstalten Brejning Chr. Keller.
Riksdagens uppmärksamhet syntes i detta sammanhang böra fästas på den
omständigheten, att under det att en anstalt, Drottning Sofias stiftelse, funnes,
som vore avsedd för blinda barn med komplicerat lyte, ingen anstalt funnes,
som beredde vård åt dövstumma-sinnesslöa eller dövstumma-epileptiska barn.
Den senare kategorien syntes utan olägenhet kunna mottagas vid de anstalter
för epileptiska barn, om vilka här vore fråga.
På grund av det anförda tillstyrkte folkskolöverstyrelsen bifall till ifrågavarande
motion.
Medicinalstyrelsen har yttrat huvudsakligen följande.
Beträffande de av herr Petrén väckta motionerna funne medicinalstyrelsen
nu liksom tillförne det med desamma avsedda syftemålet särdeles behjärtansvärt
och ville såsom sin mening uttala, att de av motionären framställda förslagen
vore förtjänta av att bliva föremål för allt beaktande. Då det vore obestridligt,
att vårt land med avseende å vården av fallandesjuka, som icke vore sinnessjuka
eller sinnesslöa, stode långt efter många andra europeiska länder, kunde
det ej gärna vara mer än en mening därom, att det vore hög tid, att något åtgjordes,
för att en förbättring i vården av dylika sjuka måtte vinnas.
Beträffande herr Petréns motion nr 13 erinrade medicinalstyrelsen till en
början därom att en motion i liknande syfte väckts vid 1912 års riksdag, i
vilken hemställts, att riksdagen ville besluta att för å epileptikerhem vårdad
icke sinnesslö fallandesjuk skulle erhållas statsbidrag till samma belopp, som
enligt kungörelsen den 13 juni 1908 utginge till arbetshemselev vid anstalter för
fallandesjuka sinnesslöa.
Över denna motion hade medicinalstyrelsen den 8 maj 1912 avgivit utlåtande,
och hade styrelsen däri anfört, att styrelsen, med behjärtande av motionens
syfte, funne det angeläget att, innan det föreslagna statsbidraget beviljades,
kännedom inhämtades om, huru stort antalet fallandesjuka vore, som ej kunde
betecknas som sinnessjuka eller sinnesslöa.
Med anledning av denna motion hade riksdagen, under uttalande, att
riksdagen ansåge det vara av nöden att, innan beslut i av motionären föreslagen
riktning fattades, utredning verkställdes dels angående antalet fallandesjuka, som
ej kunde anses såsom sinnessjuka eller sinnesslöa, dels ock angående storleken
av det statsbidrag, som skulle lämnas för å epileptikerhem vårdad icke sinnesslö
fallandesjuk m. m., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
7
föranstalta om utredning i fråga om beredande av statsbidrag för å epileptikerhem
vårdad icke sinnesslö fallandesjuk samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda.
Genom nådig remiss den 18 november 1912 hade medicinalstyrelsen anbefallts
att avgiva underdånigt utlåtande över denna riksdagens framställning, vilket
utlåtande styrelsen dock av nedan angiven anledning ännu icke haft tillfälle avgiva.
Den utredning angående behovet av vårdplatser för denna kategori av
fallandesjuka, som styrelsen i sin ovannämnda skrivelse den 8 maj 1912 ifrågasatt,
ansåge styrelsen fortfarande visserligen vara av intresse att få slutförd, och den
syntes för ett definitivt ordnande av epileptikervården i landet, särskilt om denna
skulle övertagas i sin helhet av staten, få anses vara synnerligen önskvärd.
Emellertid hade den förberedande undersökning, som styrelsen redan företagit
och som ådagalagt bland annat, att de fallandesjukas antal i vårt land kunde
uppskattas till mellan 5,000—10,000 individer, utvisat, att en allsidig sådan
utredning skulle komma att bliva betydligt mera både kostsam och tidsödande,
än styrelsen ursprungligen tänkt sig, varför styrelsen tvekat om lämpligheten av
dess fullföljande för det närvarande. Då därtill, såsom motionären jämväl framhållit,
denna utredning väl icke kunde anses vara nödvändig förutsättning för
vidtagande av preliminära åtgärder för omhändertagande av fallandesjuka, tillhörande
åsyftade kategori, syntes slutresultatet därav icke böra avvaktas för ett
ingripande från det allmännas sida till främjande av meranämnda fallandesjukas
uppfostran och vård. Vid sådant förhållande och då utländsk erfarenhet syntes
visa, att en rationell och metodisk anstaltsbehandling av epilepsien i många fall
hade en gynnsam inverkan på sjukdomen, och då därjämte de av motionären
framlagda förslagen vore av beskaffenhet att utan dröjsmål verka i önskvärd
riktning, funne styrelsen, att den sålunda anvisade vägen kunde försöksvis beträdas,
och ansåge sig därför böra förorda åtgärder uti av motionären angivet
syfte. Dock funne styrelsen, att statsbidraget borde utgå med fullt belopp endast
för medellösa fallandesjuka, och sålunda bestämmas till ett belopp av högst
250 kronor per år för varje å epileptikeranstalt intagen fallandesjuk.
Slutligen ville styrelsen med anledning av motionärens förslag, att den meravgift
av cirka 3,000 kronor, som ett bifall till hans framställning komme att för
nästa år medföra i statsverkets bidrag till vårdkostnaderna för fallandesjuka, skulle
med hänsyn till summans ringhet kunna utan vidare tagas ur det i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag till anstalter för obildbara sinnesslöa
begärda förslagsanslaget 350,000 kronor, hava uttalat, att, då nu föreslagna åtgärder
vore att betrakta som endast en ringa begynnelse till en ordnad epileptikervård
i landet, och då därför under de närmaste åren stigande krav på statsbidrag
härtill kunde med sannolikhet förväntas bliva framställda, det syntes styrelsen
lämpligare, att redan från början skilda anslag beviljades för å ena sidan
epilektikeraustalter, å andra sidan anstalter för bildbara sinnesslöa, som ej vore
fallandesjuka. Enär vårdplatserna å i vårt land förefintliga epileptikeranstalter,
avsedda för bildbara sinnesslöa eller icke sinnesslöa fallandesjuka, för närvarande
uppginge till ett antal av 88 stycken, skulle, med den föreslagna beräkningen
av 250 kronor pr plats, det för nästkommande år till dessa anstalter erforder
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
liga anslaget bliva sammanlagt 22,000 kronor. Då cirka 76 av de å sagda
anstalter intagna fallandesjuka enligt nu gällande bestämmelser vore på grund av
sinnesslöhet berättigade till understöd av det till anstalter för obildbara sinnesslöa
avsedda statsanslaget, skulle, därest ovanberörda anslag å 22,000 kronor av riksdagen
beviljades, det till anstalter för obildbara sinnesslöa begärda förslagsanslaget
å 350,000 kronor kunna minskas med 19,000 kronor och således bestämmas till
331,000 kronor.
På grund av vad styrelsen i sitt utlåtande anfört, funne styrelsen det önskvärt,
att riksdagen ville, med anledning av berörda motioner och Eders Kungl.
Maj:ts i ämnet framlagda proposition för nästkommande år bevilja dels ett förslagsanslag
å 331,000 kronor till understöd åt anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka, dels ock ett dylikt anslag å 22,000 kronor till epilektikeranstalter,
att utgå med ett belopp av högst 250 kronor för varje å sådan anstalt
mottagen fallandesjuk utom i det undantagsfall, att jämte fallandesjuka även
blindhet föreligger, i vilket fall, såsom av de sakkunniga för beredande av frågan
om statens övertagande av Drottning Sofias stiftelse föreslagits, den sjuke borde
intagas å den ifrågasatta anstalten för blinda med komplicerat lyte.
Utskottet finner det vara ett beklagligt förhållande, att det för närvarande
i många fall är förenat med stora svårigheter att bereda undervisning
och vård åt epileptiska barn, som eljest äro normala. I detta
fall måste det sägas vara bättre sörjt för sådana epileptiska barn, som
därjämte äro sinnesslöa. Därest, på sätt herr Petrén föreslagit, statsbidrag
kommer att utgå jämväl för epileptiska barn, som icke äro sinnesslöa,
komma givetvis möjligheterna för sådana barn att erhålla anstaltsvård
att ökas, i synnerhet som utvidgning av en av de nuvarande uppfostringsanstalterna
för epileptiska sinnesslöa redan är beslutad. Då utskottet
anser detta vara synnerligen önskvärt och då någon erinran
emot förslaget icke framställts från de däröver hörda myndigheternas
sida, får utskottet tillstyrka detsamma.
Yidkommande det i herr Petréns motion nr 13 framställda förslaget,
som avser att bereda arbetshem för fallandesjuka sinnesslösa statsbidrag
jämväl för fallandesjuka, som icke varit från barndomen sinnesslöa, synes
det utskottet med hänsyn till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört, som
om — då syftet med motionen otvivelaktigt är behjärtansvärt — förslaget
bör kunna bifallas, utan att resultatet av den utav riksdagen förut
begärda utredningen avvaktas. Dock anser utskottet, att statsbidragets
belopp bör på sätt medicinalstyrelsen hemställt bestämmas till högst 250
kronor årligen per elev. Utskottet får därför med sistnämnda modifikation
tillstyrka ifrågavarande motion.
Medicinalstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande uttalat, att det
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
9
vid bestämmande av statsbidrag för fallandesjuka bör göras förbehåll för
det undantagsfall att jämte fallandesjuka även blindhet föreligger, i vilket
fall, såsom av de sakkunniga för beredande av frågan om statens övertagande
av Drottning Sofias stiftelse föreslagits, den sjuke borde intagas
å den ifrågasatta anstalten för blinda med komplicerat lyte.
Då emellertid riksdagen ännu icke beslutat om statens övertagande
av nyssnämnda stiftelse och i allt fall de nya förhållandena vid berörda
anstalt icke komma att inträda redan år 1915, anser utskottet nyssnämnda
tillägg icke för närvarande böra göras.
Yad departementschefen anfört i fråga om anordnande av jämväl
pedagogisk inspektion över sinneslöanstalterna har icke föranlett någon
erinran från utskottets sida.
I Kungl. Maj:ts proposition har det belopp, vartill förslagsanslaget
till anstalter för bildbara sinnesslöa bör bestämmas, från och med år
1915 blivit angivet till 350,000 kronor. Yid bifall till herr Petréns
motion nr 13 skulle, enligt gjord uträkning, uppkomma en merkostnad
för år 1915 av omkring 3,000 kronor. Medicinalstyrelsen har emellertid
förordat, att ifrågavarande anslag måtte uppdelas" i två, dels ett förslagsanslag
å 331,000 kronor till understöd åt anstalter för bildbara
sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, dels ock ett dylikt anslag å
22,000 kronor till epileptikeranstalter. Denna uppdelning finner utskottet
vara fullt befogad.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, herr Erikssons ovanberörda motion och
herr Petréns motion nr 13 samt med bifall till herr
Petréns motion nr 12 må
a) medgiva sådan ändring i avseende å de för
beviljande av understöd från förslagsanslaget till anstalter
för bildbara sinnesslöa gällande grunder, att
från och med år 1915 må av samma förslagsanslag
såsom årligt understöd utgå
till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka
sinnesslöa 250 kronor och till arbetshem för
andra sinnesslöa 200 kronor för varje i arbetshemmet
intagen elev, därest arbetshemmet i fråga anordnats
och understödjes av landsting eller stadsfullmäktige i
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 saml. 39 höft. (Nr 69.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
stad, som ej i landsting deltager, men högst nyssnämnda
belopp, därest arbetshemmet i fråga är enskilt,
samt
till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård
för sinnesslöa, arbetshemmets kostnad därför,
dock högst 100 kronor för varje sålunda utackorderad
elev,
b) besluta, att uppfostringsanstalter för fallandesjuka
barn må jämväl för icke sinnesslöa barn erhålla
det understöd, som enligt nu gällande bestämmelser
utgår för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn,
c) besluta, att understöd av högst 250 kronor
må, enligt de för arbetshem för fallandesjuka sinnesslöa
i sådant avseende stadgade grunder, utgå till
epileptikeranstalt för därstädes intagna fallandesjuka,
som icke varit från barndomen sinneslöa;
II. att herr Erikssons ovanberörda motion i övrigt
icke må av riksdagen bifallas;
III. att riksdagen må i stället för det nuvarande
förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa
å 255,000 kronor å ordinarie stat under sjätte huvudtiteln
uppföra dels ett förslagsanslag till anstalter för
bildbara sinnesslöa, som icke är o fallandesjuka, å 331,000
kronor, dels ock ett förslagsanslag till epileptikeranstalter
å 22,000 kronor.
Stockholm den 4 augusti 1914.
På statsutskottets vägnar:
F. Cl.son WACHTMEISTER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar greve F. Chson Wachtmeisler, S. H. Kvarnzelius,
O. Jonsson, H. F. Lamm, greve Ph. O. L. Klingspor, O. M. Strömberg, A. N. Mahn,
A. Åström, N. O. Bruce, greve N. F. Posse och A. R. Rooth, samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, J. Ström, N. E. Lindberg, A. P.
Gustafsson i Örebro, A. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, C. R. Jansson i Falun,
J. Andersson i Stärte, J. Erlansson, K. O. Strid och S. Bengtsson i Norup.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.