Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts under punkt 10 av sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning om höjande av förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa jämte i ämnet väckta motioner.

1914-08-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1914:69, Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts under punkt 10 av sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning om höjande av förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

1

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 4 augusti 1914 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts under punkt 10 av

sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning

om höjande av förslagsanslaget till anstalter

för bildbara sinnesslöa jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I den till riksdagen den 18 maj 1914 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i punkt 10

under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att

dels medgiva sådan ändring i avseende å de för beviljande av understöd

från förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa gällande

grunder, att från och med år 1915 må av samma förslagsanslag såsom

årligt understöd utgå

till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa 250

kronor och till arbetshem för andra sinnesslöa 200 kronor för varje i

arbetshemmet intagen elev samt

till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa,

arbetshemmets kostnad därför, dock högst 100 kronor för varje sålunda

utackorderad elev,

dels ock från och med år 1915 höja det å ordinarie stat uppförda

förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa från dess nuvarande

belopp, 255,000 kronor, med 95,000 kronor till 350,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 183—201 av det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet över civilärenden för den

14 maj 1914.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 39 höft. (Nr 69.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 * Statsutskottets utlåtande Nr 6d.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft dels två

inom första kammaren av herr A. Petrén väckta motioner (nr 12 och

13), vari föreslagits, i motionen nr 12, att riksdagen ville besluta, att

uppfostringsanstalter för fallandesjuka barn måtte jämväl för icke sinnesslöa

barn erhålla det understöd, som enligt ovannämnda, nu gällande

bestämmelser utgår för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn; samt

i motionen nr 13, att riksdagen ville besluta, att det av Kungl. Maj:t

till arbetshem för fallandesjuka sinnesslöa begärda statsbidraget, 250

kronor per år för varje i sådan anstalt intagen elev, även måtte utgå

till epileptikeranstalt jämväl för därstädes intagna fallandesjuka, som

icke varit från barndomen sinnesslöa;

dels ock en inom andra kammaren väckt motion (nr 125), däri herr

B. Eriksson i Grängesberg hemställt, att riksdagen ville besluta,

dels att nu gällande grunder för understöds utgående till kommunala

uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn måtte ändras till likhet med de

för enskilda uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn gällande grunderna

härför;

dels att statsbidraget till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka

sinnesslöa måtte höjas till högst 250 kronor årligen och till arbetshem

för andra sinnesslöa till högst 200 kronor årligen för varje i arbetshemmet

intagen elev;

dels ock att det av Kungl. Maj:t föreslagna bidraget till arbetshem,

som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa, måtte få utgå även

till den sinnesslöe arbetshemselevens föräldrahem, där detta i och för

sig befinnes lämpligt att omhändertaga honom, men av ekonomiska skäl

icke är i stånd härtill.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar

får utskottet hänvisa till motionerna.

De statsunderstödda anstalterna för bildbara sinnesslöa utgöras dels

av uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och dels av arbetshem för

sinnesslöa, som genomgått uppfostringsanstalt eller annorledes förvärvat

motsvarande utbildning. Till uppfostringsanstalterna utgår statsbidrag

med — frånsett vissa undantagsfall — 250 kronor årligen per elev,

därest anstalten i fråga är anordnad och understödd av landsting eller

stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, samt högst 250 kronor

årligen per elev vid enskild anstalt. Till arbetshemmen utgår årligt

statsunderstöd med 100 kronor per elev.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

3

Den av departementschefen lämnade utredningen giver vid handen,

att elever vid sinnesslöanstalter i många fall måst utskrivas på grund

av rådande platsbrist å anstaltens arbetshemsavdelning och därefter icke

sällan kommit in i förhållanden, som gjort, att de alltmera försämrats och så

småningom förlorat de under den långvariga utbildningstiden förvärvade

färdigheterna. Den möda och de kostnader, som nedlagts på dessa elevers

utbildning vid anstalterna, vore givetvis i sådana fall bortkastade.

Enligt departementschefens mening torde en tillräcklig ökning i antalet

platser å arbetshem icke vara att förvänta, därest icke statsbidraget till

arbetshemmen rätt avsevärt höjes. På grund härav och då det ansetts

skäligt, att ett större bidrag lämnas till arbetshem för blinda sinnesslöa

och fallandesjuka sinnesslöa än arbetshem för sinnesslöa i allmänhet,

har Kungl. Maj:t nu föreslagit, att arbetshem av den förra kategorien

måtte erhålla ett understöd av 250 kronor årligen per elev samt arbetshem

för sinnesslöa i allmänhet 200 kronor årligen per elev. Vidare

har Kungl. Maj:t ansett försök böra göras med beredande av familjevård

åt därtill lämpade sinnesslöa genom deras utackordering under anstaltens

kontroll i enskilda hem. Eör sin kostnad härför skulle arbetshemmen

erhålla ersättning medelst statsbidrag, dock med högst 100 kronor årligen

för varje sålunda utackorderad elev.

I herr Erikssons i Grängesberg ovanberörda motion har föreslagits,

att statsbidraget till arbetshemmen måtte höjas till högst de av Kungl.

Maj:t angivna beloppen, respektive 250 kronor och 200 kronor per elev

samt att ersättning för anordnande av kontrollerad familjevård för sinnesslöa

måtte under vissa förutsättningar få utgå, även om elev utackorderats

till sitt föräldrahem.

Vad departementschefen i ämnet anfört, finner utskottet ådagalägga

behovet av att åtgärder vidtagas för beredande av ett ökat antal platser

å arbetshem för sinnesslöa, och anser utskottet det vara välbetänkt att

för detta ändamål höja statsbidraget till dessa anstalter till de belopp

Kungl. Maj:t föreslagit.

Att på sätt herr Eriksson föreslagit begränsa statsbidraget till högst

de av Kungl. Maj:t angivna beloppen finner utskottet i fråga om de

arbetshem, som underhållas av landsting eller stadsfullmäktige i stad,

som ej deltager i landsting, kunna medföra vissa praktiska olägenheter

och anser sig fördenskull ej böra tillstyrka förslaget i denna del. Beträffande

enskilda arbetshem synes det däremot kunna finnas anledning

till att bestämma statsbidraget till högst de ovan angivna beloppen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

Medicinalstyrelsen har också i sitt nedan omförmälda yttrande beträffande

epileptikeranstalter, vilka alla äro enskilda och vilka huvudsakligen

mottaga epileptiska sinnesslöa elever föreslagit, att statsbidraget må

utgå med högst 250 kronor per elev. I anslutning härtill finner sig utskottet

böra förorda den ifrågasatta begränsningen av statsunderstödet i

avseende å enskilda arbetshem för sinnesslöa.

Då införandet av kontrollerad familjevård åt sinnesslöa jämväl är

ägnat att öka arbetshemmens möjligheter att omhändertaga sinnesslöa,

och då detta förslag ur kostnadssynpunkt syues ställa sig fördelaktigt,

finner sig utskottet böra förorda detsamma. Det i herr Erikssons motion

framställda förslaget i fråga om arbetshem selevers utackordering till deras

eget föräldrahem finner utskottet visserligen vara värt att beaktas och

eventuellt genom försök prövas, men då utskottet icke är i tillfälle att

bedöma, huruvida arbetshemmet även i sådana fall kommer att kunna

utöva en effektiv kontroll över den sinnesslöes vård samt om förslaget

möjligen även i andra hänseenden visar sig medföra olägenheter, anser

sig utskottet icke för närvarande kunna tillstyrka detsamma.

Herr Eriksson har i sin ovannämnda motion framställt ett förslag

jämväl beträffande uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, gående ut

därpå att statsbidraget till de anstalter, som anordnas och understödjas

av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager,

skulle utgöra högst 250 kronor årligen per elev, detta i likhet med vad

förhållandet är i fråga om enskilda uppfostringsanstalter. Utskottet får

i anledning härav framhålla, att, enligt vad det vid statsverkspropositionen

till 1908 års riksdag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 13 januari 1908 (sid. 278) utvisar, samma förslag blivit av

dåvarande inspektören för sinnessjukvården medicinalrådet Schuldheis

väckt, men att vederbörande departementschef icke biträtt detsamma.

Under åberopande av vad utskottet ovan yttrat i fråga om statsbidrag

till arbetshem för sinnesslöa får utskottet avstyrka det nu omförmälda

förslaget.

Herr Petrén avser med sina ovannämnda motioner att bereda möjligheter

till anstaltsvård åt fallandesjuka i större utsträckning än nu är fallet.

Med den ena motionen (nr 12) avses epileptiska barn, som icke

därjämte äro sinnesslöa, och med den andra motionen (nr 13) vuxna

epileptiska, som icke varit från barndomen sinnesslöa. Utskottet har

hos Kungl. Maj:t utverkat sig yttrande av folkskolöverstyrelsen över den

förstnämnda motionen och av medicinalstyrelsen över båda motionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

o

Beträffande vad motionären föreslagit i fråga om utsträckt anstaltsvård

åt epileptiska barn har folkskoleöverstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Med avseende på eu kategori av abnorma barn, nämligen de epileptiska,

hade statens understöd för deras uppfostran hittills saknats, såvida icke epilepsien

varit förenad med sinnesslöhet. I sådant fall hade epileptiska barn mottagits i

de tvenne av enskilda föreningar inrättade uppfostringsanstalterna, Margaretahemmet

utanför Stockholm och Vilhelmsro vid Jönköping, och statsunderstöd

hade av dem uppburits med 250 kronor om året för varje sådant barn.

Att staten icke vidtagit åtgärder för underlättande av epileptiska barns uppfostran,

hade antagligen berott därpå, att den sjuklighet, varav dessa barn lede,

icke ansetts vara en abnormitet, som förhindrade deras mottagande i vanliga

uppfostringsanstalter och skolor. Erfarenheten hade emellertid visat, dels att

epileptiska blinda eller epileptiska dövstumma barn icke med framgång kunnat

undervisas i blindskola och dövstumskola, lika litet som epileptiska sinnesslöa

kunnat undervisas i anstalterna för sinnesslöa, dels att för övrigt normala barn,

som varit behäftade med epilepsi i svårare form, icke i längden kunnat deltaga

i undervisningen i folkskolorna. De epileptiska barnens deltagande i undervisningen

bleve nämligen ganska oregelbundet i följd av deras tid efter annan inträffande

svaghetstillstånd, varför de icke kunde följa med sina kroppsligt friska

kamrater, och de utövade en högst ogynnsam inverkan på dessa kamrater genom

det upprörda sinnestillstånd, som bevittnandet av epileptiska anfall framkallade.

I följd härav hade de epileptiska barnen måst skiljas från anstalter och skolor.

För de epileptiska sinnesslöa barnen vore de ovannämnda anstalterna Margaretahemmet

och Vilhelmsro inrättade. Epileptiska blinda barn torde komma

att mottagas å anstalten Drottning Sofias stiftelse, som vore avsedd för blinda

barn, vilka tillika vore behäftade med något annat lyte. Men för epileptiska

dövstumma och för epileptiska fullsinnade barn vore ännu icke tillfälle till anstaltsvård

med statsunderstöd berett. Vad de icke sinnesslöa beträffade, vore de

naturligtvis mera mottagliga för undervisning än de sinnesslöa, och riksdagen

hade såväl 1878 som 1885 uttalat den åsikt, att statens åtgärder till förmån för

de abnorma barnen borde i första rummet tillgodokomma sådana, som vore bildbara.

Man kunde visserligen anse kommunerna vara skyldiga att bereda dessa

barn enskild undervisning, men med kännedom om de stora svårigheter, varmed

meddelandet av sådan undervisning i synnerhet på landsbygden och särskilt i

glest befolkade trakter vore förenat, torde man med säkerhet kunna förmoda,

att flertalet av de ifrågavarande barnen bleve i saknad av undervisning.

Nu hade överinspektören för sinnessjukvården, doktor A. Petrén, i den

motion, som vore föremål för detta utlåtande, föreslagit, att de nuvarande uppfostringsanstalterna

för fallandesjuka barn måtte jämväl för icke-sinnesslöa barn

erhålla det understöd, som enligt ovannämnda nu gällande bestämmelser utginge

för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn. Ett bifall till denna motion skulle

åstadkomma, att dessa anstalter, för vilka utvidgning dels redan påbörjats, dels

planerats, kunde utvecklas till anstalter för epileptiska barn, vare sig sinnesslöa

eller icke-sinnesslöa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

Ett sådant sammanförande av sinnesslöa och icke-sinnesslöa epileptiska barn

komme antagligen att mötas av vissa farhågor beträffande möjligheten att i

samma anstalt vårda och undervisa så olika barn, men erfarenheten ådagalade,

att övergången mellan de båda grupperna vore fullständigt flytande och att olägenheter

icke behövde befaras, när fördelningen av barnen till så väl undervisning

som sovlokaler skedde med hänsyn till de olika grader av förståndsutveckling,

som de företedde. Till bestyrkande härav åberopade överstyrelsen ett uttalande

av den framstående danske specialisten på detta område, överläkaren vid den

Kellerska sinnesslöanstalten Brejning Chr. Keller.

Riksdagens uppmärksamhet syntes i detta sammanhang böra fästas på den

omständigheten, att under det att en anstalt, Drottning Sofias stiftelse, funnes,

som vore avsedd för blinda barn med komplicerat lyte, ingen anstalt funnes,

som beredde vård åt dövstumma-sinnesslöa eller dövstumma-epileptiska barn.

Den senare kategorien syntes utan olägenhet kunna mottagas vid de anstalter

för epileptiska barn, om vilka här vore fråga.

På grund av det anförda tillstyrkte folkskolöverstyrelsen bifall till ifrågavarande

motion.

Medicinalstyrelsen har yttrat huvudsakligen följande.

Beträffande de av herr Petrén väckta motionerna funne medicinalstyrelsen

nu liksom tillförne det med desamma avsedda syftemålet särdeles behjärtansvärt

och ville såsom sin mening uttala, att de av motionären framställda förslagen

vore förtjänta av att bliva föremål för allt beaktande. Då det vore obestridligt,

att vårt land med avseende å vården av fallandesjuka, som icke vore sinnessjuka

eller sinnesslöa, stode långt efter många andra europeiska länder, kunde

det ej gärna vara mer än en mening därom, att det vore hög tid, att något åtgjordes,

för att en förbättring i vården av dylika sjuka måtte vinnas.

Beträffande herr Petréns motion nr 13 erinrade medicinalstyrelsen till en

början därom att en motion i liknande syfte väckts vid 1912 års riksdag, i

vilken hemställts, att riksdagen ville besluta att för å epileptikerhem vårdad

icke sinnesslö fallandesjuk skulle erhållas statsbidrag till samma belopp, som

enligt kungörelsen den 13 juni 1908 utginge till arbetshemselev vid anstalter för

fallandesjuka sinnesslöa.

Över denna motion hade medicinalstyrelsen den 8 maj 1912 avgivit utlåtande,

och hade styrelsen däri anfört, att styrelsen, med behjärtande av motionens

syfte, funne det angeläget att, innan det föreslagna statsbidraget beviljades,

kännedom inhämtades om, huru stort antalet fallandesjuka vore, som ej kunde

betecknas som sinnessjuka eller sinnesslöa.

Med anledning av denna motion hade riksdagen, under uttalande, att

riksdagen ansåge det vara av nöden att, innan beslut i av motionären föreslagen

riktning fattades, utredning verkställdes dels angående antalet fallandesjuka, som

ej kunde anses såsom sinnessjuka eller sinnesslöa, dels ock angående storleken

av det statsbidrag, som skulle lämnas för å epileptikerhem vårdad icke sinnesslö

fallandesjuk m. m., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

7

föranstalta om utredning i fråga om beredande av statsbidrag för å epileptikerhem

vårdad icke sinnesslö fallandesjuk samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

Genom nådig remiss den 18 november 1912 hade medicinalstyrelsen anbefallts

att avgiva underdånigt utlåtande över denna riksdagens framställning, vilket

utlåtande styrelsen dock av nedan angiven anledning ännu icke haft tillfälle avgiva.

Den utredning angående behovet av vårdplatser för denna kategori av

fallandesjuka, som styrelsen i sin ovannämnda skrivelse den 8 maj 1912 ifrågasatt,

ansåge styrelsen fortfarande visserligen vara av intresse att få slutförd, och den

syntes för ett definitivt ordnande av epileptikervården i landet, särskilt om denna

skulle övertagas i sin helhet av staten, få anses vara synnerligen önskvärd.

Emellertid hade den förberedande undersökning, som styrelsen redan företagit

och som ådagalagt bland annat, att de fallandesjukas antal i vårt land kunde

uppskattas till mellan 5,000—10,000 individer, utvisat, att en allsidig sådan

utredning skulle komma att bliva betydligt mera både kostsam och tidsödande,

än styrelsen ursprungligen tänkt sig, varför styrelsen tvekat om lämpligheten av

dess fullföljande för det närvarande. Då därtill, såsom motionären jämväl framhållit,

denna utredning väl icke kunde anses vara nödvändig förutsättning för

vidtagande av preliminära åtgärder för omhändertagande av fallandesjuka, tillhörande

åsyftade kategori, syntes slutresultatet därav icke böra avvaktas för ett

ingripande från det allmännas sida till främjande av meranämnda fallandesjukas

uppfostran och vård. Vid sådant förhållande och då utländsk erfarenhet syntes

visa, att en rationell och metodisk anstaltsbehandling av epilepsien i många fall

hade en gynnsam inverkan på sjukdomen, och då därjämte de av motionären

framlagda förslagen vore av beskaffenhet att utan dröjsmål verka i önskvärd

riktning, funne styrelsen, att den sålunda anvisade vägen kunde försöksvis beträdas,

och ansåge sig därför böra förorda åtgärder uti av motionären angivet

syfte. Dock funne styrelsen, att statsbidraget borde utgå med fullt belopp endast

för medellösa fallandesjuka, och sålunda bestämmas till ett belopp av högst

250 kronor per år för varje å epileptikeranstalt intagen fallandesjuk.

Slutligen ville styrelsen med anledning av motionärens förslag, att den meravgift

av cirka 3,000 kronor, som ett bifall till hans framställning komme att för

nästa år medföra i statsverkets bidrag till vårdkostnaderna för fallandesjuka, skulle

med hänsyn till summans ringhet kunna utan vidare tagas ur det i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag till anstalter för obildbara sinnesslöa

begärda förslagsanslaget 350,000 kronor, hava uttalat, att, då nu föreslagna åtgärder

vore att betrakta som endast en ringa begynnelse till en ordnad epileptikervård

i landet, och då därför under de närmaste åren stigande krav på statsbidrag

härtill kunde med sannolikhet förväntas bliva framställda, det syntes styrelsen

lämpligare, att redan från början skilda anslag beviljades för å ena sidan

epilektikeraustalter, å andra sidan anstalter för bildbara sinnesslöa, som ej vore

fallandesjuka. Enär vårdplatserna å i vårt land förefintliga epileptikeranstalter,

avsedda för bildbara sinnesslöa eller icke sinnesslöa fallandesjuka, för närvarande

uppginge till ett antal av 88 stycken, skulle, med den föreslagna beräkningen

av 250 kronor pr plats, det för nästkommande år till dessa anstalter erforder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

liga anslaget bliva sammanlagt 22,000 kronor. Då cirka 76 av de å sagda

anstalter intagna fallandesjuka enligt nu gällande bestämmelser vore på grund av

sinnesslöhet berättigade till understöd av det till anstalter för obildbara sinnesslöa

avsedda statsanslaget, skulle, därest ovanberörda anslag å 22,000 kronor av riksdagen

beviljades, det till anstalter för obildbara sinnesslöa begärda förslagsanslaget

å 350,000 kronor kunna minskas med 19,000 kronor och således bestämmas till

331,000 kronor.

På grund av vad styrelsen i sitt utlåtande anfört, funne styrelsen det önskvärt,

att riksdagen ville, med anledning av berörda motioner och Eders Kungl.

Maj:ts i ämnet framlagda proposition för nästkommande år bevilja dels ett förslagsanslag

å 331,000 kronor till understöd åt anstalter för bildbara sinnesslöa,

som icke äro fallandesjuka, dels ock ett dylikt anslag å 22,000 kronor till epilektikeranstalter,

att utgå med ett belopp av högst 250 kronor för varje å sådan anstalt

mottagen fallandesjuk utom i det undantagsfall, att jämte fallandesjuka även

blindhet föreligger, i vilket fall, såsom av de sakkunniga för beredande av frågan

om statens övertagande av Drottning Sofias stiftelse föreslagits, den sjuke borde

intagas å den ifrågasatta anstalten för blinda med komplicerat lyte.

Utskottet finner det vara ett beklagligt förhållande, att det för närvarande

i många fall är förenat med stora svårigheter att bereda undervisning

och vård åt epileptiska barn, som eljest äro normala. I detta

fall måste det sägas vara bättre sörjt för sådana epileptiska barn, som

därjämte äro sinnesslöa. Därest, på sätt herr Petrén föreslagit, statsbidrag

kommer att utgå jämväl för epileptiska barn, som icke äro sinnesslöa,

komma givetvis möjligheterna för sådana barn att erhålla anstaltsvård

att ökas, i synnerhet som utvidgning av en av de nuvarande uppfostringsanstalterna

för epileptiska sinnesslöa redan är beslutad. Då utskottet

anser detta vara synnerligen önskvärt och då någon erinran

emot förslaget icke framställts från de däröver hörda myndigheternas

sida, får utskottet tillstyrka detsamma.

Yidkommande det i herr Petréns motion nr 13 framställda förslaget,

som avser att bereda arbetshem för fallandesjuka sinnesslösa statsbidrag

jämväl för fallandesjuka, som icke varit från barndomen sinnesslöa, synes

det utskottet med hänsyn till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört, som

om — då syftet med motionen otvivelaktigt är behjärtansvärt — förslaget

bör kunna bifallas, utan att resultatet av den utav riksdagen förut

begärda utredningen avvaktas. Dock anser utskottet, att statsbidragets

belopp bör på sätt medicinalstyrelsen hemställt bestämmas till högst 250

kronor årligen per elev. Utskottet får därför med sistnämnda modifikation

tillstyrka ifrågavarande motion.

Medicinalstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande uttalat, att det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

9

vid bestämmande av statsbidrag för fallandesjuka bör göras förbehåll för

det undantagsfall att jämte fallandesjuka även blindhet föreligger, i vilket

fall, såsom av de sakkunniga för beredande av frågan om statens övertagande

av Drottning Sofias stiftelse föreslagits, den sjuke borde intagas

å den ifrågasatta anstalten för blinda med komplicerat lyte.

Då emellertid riksdagen ännu icke beslutat om statens övertagande

av nyssnämnda stiftelse och i allt fall de nya förhållandena vid berörda

anstalt icke komma att inträda redan år 1915, anser utskottet nyssnämnda

tillägg icke för närvarande böra göras.

Yad departementschefen anfört i fråga om anordnande av jämväl

pedagogisk inspektion över sinneslöanstalterna har icke föranlett någon

erinran från utskottets sida.

I Kungl. Maj:ts proposition har det belopp, vartill förslagsanslaget

till anstalter för bildbara sinnesslöa bör bestämmas, från och med år

1915 blivit angivet till 350,000 kronor. Yid bifall till herr Petréns

motion nr 13 skulle, enligt gjord uträkning, uppkomma en merkostnad

för år 1915 av omkring 3,000 kronor. Medicinalstyrelsen har emellertid

förordat, att ifrågavarande anslag måtte uppdelas" i två, dels ett förslagsanslag

å 331,000 kronor till understöd åt anstalter för bildbara

sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, dels ock ett dylikt anslag å

22,000 kronor till epileptikeranstalter. Denna uppdelning finner utskottet

vara fullt befogad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition, herr Erikssons ovanberörda motion och

herr Petréns motion nr 13 samt med bifall till herr

Petréns motion nr 12 må

a) medgiva sådan ändring i avseende å de för

beviljande av understöd från förslagsanslaget till anstalter

för bildbara sinnesslöa gällande grunder, att

från och med år 1915 må av samma förslagsanslag

såsom årligt understöd utgå

till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka

sinnesslöa 250 kronor och till arbetshem för

andra sinnesslöa 200 kronor för varje i arbetshemmet

intagen elev, därest arbetshemmet i fråga anordnats

och understödjes av landsting eller stadsfullmäktige i

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 saml. 39 höft. (Nr 69.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

stad, som ej i landsting deltager, men högst nyssnämnda

belopp, därest arbetshemmet i fråga är enskilt,

samt

till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård

för sinnesslöa, arbetshemmets kostnad därför,

dock högst 100 kronor för varje sålunda utackorderad

elev,

b) besluta, att uppfostringsanstalter för fallandesjuka

barn må jämväl för icke sinnesslöa barn erhålla

det understöd, som enligt nu gällande bestämmelser

utgår för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn,

c) besluta, att understöd av högst 250 kronor

må, enligt de för arbetshem för fallandesjuka sinnesslöa

i sådant avseende stadgade grunder, utgå till

epileptikeranstalt för därstädes intagna fallandesjuka,

som icke varit från barndomen sinneslöa;

II. att herr Erikssons ovanberörda motion i övrigt

icke må av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen må i stället för det nuvarande

förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa

å 255,000 kronor å ordinarie stat under sjätte huvudtiteln

uppföra dels ett förslagsanslag till anstalter för

bildbara sinnesslöa, som icke är o fallandesjuka, å 331,000

kronor, dels ock ett förslagsanslag till epileptikeranstalter

å 22,000 kronor.

Stockholm den 4 augusti 1914.

På statsutskottets vägnar:

F. Cl.son WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar greve F. Chson Wachtmeisler, S. H. Kvarnzelius,

O. Jonsson, H. F. Lamm, greve Ph. O. L. Klingspor, O. M. Strömberg, A. N. Mahn,

A. Åström, N. O. Bruce, greve N. F. Posse och A. R. Rooth, samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, J. Ström, N. E. Lindberg, A. P.

Gustafsson i Örebro, A. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, C. R. Jansson i Falun,

J. Andersson i Stärte, J. Erlansson, K. O. Strid och S. Bengtsson i Norup.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.