Statsutskottets utlåtande Nr 74
1914-08-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1914:74, Statsutskottets utlåtande Nr 74
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74,
Aukom till riksdagens kansli den 4 augusti 1914 kl. 2 e. m.
Ullätande, i anledning av väckt motion om anslag till anordnande
av strandskoningar ä Visingsö.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herrar F. Hamrin och Th. Widlund
väckt motion (nr 122) har hemställts, att riksdagen ville till Kungl. Mapts
förfogande för år 1915 ställa ett belopp av högst 390,000 kronor att utgå
för anordnande av strandskoningar kring vissa delar av Visingsö.
Beträffande de av motionärerna till stöd för framställningen anförda
skäl får utskottet hänvisa till motionen.
I ärendet har till utskottet inkommit transsumt av protokoll, hållet
vid extra kommunalstämma med Visingsö socken den 21 juni 1914, enligt
vilket kommunalstämman uttalat sitt odelade och livliga bifall till
ovannämnda motion och enhälligt beslutat att till alla delar instämma i densamma
samt vitsorda motionärernas däri gjorda uttalanden. Av protokollsutdraget
framgår vidare, att utöver vad motionärerna anfört rörande
den areal av Visingsö odlade jord, som genom Vätterns vågsvall årligen
bortfördes, av enskilda personer vissa upplysningar i sagda avseende lämnats,
vilka i det hela bestyrka motionärernas uttalanden.
Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla fullständigare utredning
i ärendet än den i motionen förebragta har utskottet ansett sig böra
utverka Konungens befallning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 6 sand. 42 liäft. (Nr 74).
2
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
giva yttrande angående motionen; och har nämnda styrelse i utlåtande den
il juli 1914 i frågan anfört följande:
»I en till Eders Kungl. Maj:t ställd, av Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande
i Jönköpings län med underdånig skrivelse den 26 mars 1902 överlämnad
skrift hade ledamoten av riksdagens andra kammare herr Carl Johansson i Avlösa
å Yisingsö kommuns vägnar anmält, att den oavbrutet fortgående bortsköljning
av stränderna å Yisingsö, som förorsakades av sjön Vätterns vågsvall, årligen
medförde stor förlust av synnerligen värderik åkerjord, att för öns bestånd
därföre vore nödvändigt, att åtgärder vidtoges för att hindra den förödelse, som
på nämnda sätt hittills ostört fått fortgå, att ön, av vars hela areal staten ägde
omkring en fjärdedel, i historiskt avseende väl förtjänade att bevaras från att
småningom försvinna, samt att öns små gäldbundna hemman av ekonomiska skäl
vore urståndsätta att utan bidrag från staten och det allmänna bära de kostnader,
som vore förenade såväl med verkställande av erforderliga undersökningar
och uppgörande av tillförlitlig arbetsplan till öns skydd som i all synnerhet med
utförandet av erforderliga strandskoningsarbeten, samt därföre i underdånighet
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte av statsmedel anvisa, vad utöver av Jönköpings
läns landsting och hushållningssällskap för ändamålet anslagna 200 kronor
erfordrades för verkställande av undersökning och uppgörande av plan och
kostnadsförslag för anordnande av verksamma strandskoningar och effektivt skydd
av ön Yisingsö mot sjön Vätterns inkräktning å densamma.
Till följd av nådiga remisser avgåvos underdåniga utlåtanden över berörda
ansökning dels av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 24 september 1902, dels
ock av domänstyrelsen, som tillika överlämnat inhämtade yttranden av vederbörande
jägmästare och överjägmästare. Därvid meddelade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att sammanslagna kostnaderna för ifrågasatta undersöknings verkställande
och förslags utarbetande — förutom vid undersökningen erforderlig hantlangning,
som Visingsö kommun förbundit sig tillhandahålla — beräknats komma
att uppgå till 2,700 kronor. Jägmästaren upplyste, att hela ön, med en strandlängd
av minst 3 mil, omfattade en ytvidd av omkring 2,500 hektar, däruti inginge,
förutom 3 boställen och 3 Visingsö skolegodshemman med obetydliga områden,
vilka ej syntes beröra sjöns stränder, kronoparken Visingsö med en areal
av 121 hektar och Yisingsö ekplantering om 460 hektar, samt att ekplanteringen
upptoge en strandlängd av omkring 4,900 meter, under det kronoparken ej sträckte
sig till stranden.
Efter föredragning av detta ärende fann Eders Kungl. Maj:t gott att genom
nådigt brev den 12 december 1902 till undersökningar och förslag till skyddsåtgärder
mot sjön Vätterns inkräktande på Yisingsö anvisa ett belopp av 500
kronor samt efter ny framställning av herr Johansson och efter inhämtande av
underdånigt utlåtande från vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien genom
nådigt brev den 12 augusti 1904 ytterligare 1,800 kronor för samma ändamål,
allt under villkor dels att de medel, som erfordrades utöver statsbidraget, skulle
tillskjutas inom orten, och dels att arbetet skulle stå under ledning av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som för sådant ändamål bemyndigades lyfta anvisade medel.
Pä grund av detta Eders Kungl. Maj:ts beslut förordnade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 22 augusti 1904 chefen i östra väg- och vattenbyggnadsdistrikiet
att efter undersökning på platsen till styrelsen inkomma med förbere
-
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
3
dande förslag till skyddsåtgärderna i fråga samt därefter, sedan styrelsen meddelat
beslut i denna sak, uppgöra fullständig arbetsplan till skyddsåtgärderna.
Sedan detta förordnande den 17 juli 1905 överlåtits på dåvarande distriktsingenjören
i distriktet, numera majoren Arvid Blomberg, inkom denne den 25
februari 1908 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med sin förberedande utredning
i saken.
Efter företagen granskning av detta förberedande förslag, återställde vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen detsamma den 17 februari 1910 till Blomberg, varvid
styrelsen, med hänsyn till vad som blivit av honom utrett och anfört, anmodade
honom att utarbeta den definitiva arbetsplanen enligt de av honom i den
förberedande utredningen förordade grunder.
Det fullständigt utarbetade förslaget till strandskydd å Yisingsö är av
majoren Blomberg uppgjort den 21 februari 1911.
Enligt förslagsställarens undersökningar inkräktar sjön i medeltal högst
1 meter per år på de svåraste angripna ställena. Yid ett saluvärde å jorden av
1,000 kronor för hektar representerar sjöns skadegörelse för år högst 0,10 kronor
för längdmeter strand. Ehuruväl frågan om skyddet för Visingsös stränder icke
torde få bedömas från vanlig affärssynpunkt, visar dock ovannämnda beräkning
av skadans årliga belopp på nödvändigheten att söka ordna skyddet så billigt som
möjligt. ^
Då skydd genom från stranden utskjutande armar enligt förslagsställarens
förberedande utredning visat sig bliva betydligt dyrare än parallellt med stranden
anordnad strandskoning, har det förstnämnda slaget av skyddsanordningar
av förslagsställaren lämnats ur räkningen, och i det stället föreslagits att skydda
stranden å de angripna ställena av en stenskoning. Skyddet av 21,767 meter
strand har det oaktat beräknats komma att draga en totalkostnad av i det närmaste
390,000 kronor, motsvarande en kostnad av omkring 17,80 kronor för
längdmeter.
Då ansökning på sin tid gjordes om undersökning på statens bekostnad,
torde avsikten hava varit att erhålla statsbidrag till arbetets utförande. Att utan
dylikt bidrag åstadkomma verksamt strandskydd torde icke vara möjligt. I denna
anda hava också vid nu pågående riksdag herrar Hamrin och Widlnnd i andra
kammaren avgivit ovannämnda, nu föreliggande motion nr 122, utmynnande i
en hemställan, att riksdagen ville till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för år 1915
ställa ett belopp av högst 390,000 kronor att utgå för anordnande av strandskoningar
kring vissa delar av Yisingsö.
Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen får för sin del i denna sak anföra, att
intresset för strandskyddets åstadkommande visserligen synes vara mycket berättigat,
men att då det ekonomiska utbytet måste bli synnerligen ringa, man
torde böra begränsa sig till att anbringa strandskydd endast på de mest hotade
och de^ värdefullaste strandsträckorna. Såsom av vad ovan från förslaget citerats
framgår, att man, om hela det föreslagna skyddet skulle anbringas, skulle för en
årlig direkt vinst av i genomsnitt högst 10 öre per längdmeter strandskydd behöva offra
17''so kronor i anläggningskostnad, vartill tydligen även kommer någon mindre
summa för underhåll. Utöver sagda direkta vinst skulle man dock även hava en
större både ideel och reel vinst för både enskilda och staten i bevarandet av
möjligheterna för den fruktbara öns fortsatta brukande och av där befintliga talrika
historiska minnesmärken, vilka synpunkter särskilt framhållas i ovannämnda
4
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
motion. Tydligen bör man dock för strandskyddets utförande vara hänvisad till
billigaste möjliga konstruktion. Svårigheten ligger då uti att icke göra avprutningarna
i konstruktivt avseende så störa, att anläggningens beständighet lider
därav och underhållet blir alltför kostsamt. Den nu föreslagna konstruktionen
synes möjligen kunna bliva motståndskraftig nog, åtminstone på mindre hårt
utsatta delar, men något alldeles bestämt uttalande om dess beständighet kan
icke göras utan försök på platsen. Skola åter försök göras, torde att börja med
sådana böra komma till utförande främst på sådana platser, där behovet av
strandskydd är som mest trängande och där sjöns inverkan visat sig svårast.
Förslagsställaren har indelat de sträckor, som förslagsvis skulle förses med strandskydd,
i tre olika klasser, nämligen sådana, där strandskydds anbringande vore
»önskvärt», »nödvändigt» och »nödvändigt snarast möjligt». Längder och anläggningskostnader
för dessa olika klasser, i nu nämnd ordning numrerade I, II och
III, framgår av nedanstående tabell:
Längd i Anläggningskostnad i
L ass'' meter. kronor.
I.............. 7,257 131,257*—
II .............. 13,285 234,495a o
III .............. 1,225 22,125-5 0
Summa 21,767 387,878-—
Då den först och främst skydd behövande delen av stranden enligt förslagsställarens
klassifikation således har ganska måttlig längd, synes lämpligt, att
ett sådant försök finge omfatta dels större delen av klass III, särskilt för att det
av försöken vållade uppskovet icke måtte medföra större skador, och dels vissa
helt korta sträckor av olika karaktär inom klasserna I och II, så att erfarenhet
kunde vinnas för olika förhållanden. Särskilt böra vid utförandet av dessa första
strandskydd alla de delar av stranden medtagas, där historiska minnesmärken
kunna vara hotade. Avenså borde vid dylika försök vissa modifikationer såväl
till förenkling som till förstärkning av de föreslagna konstruktionerna prövas.
Först med ledning av den erfarenhet, som genom dylika försök kunde vinnas,
torde definitivt beslut böra fattas rörande strandskyddets anbringande å övriga
sträckor av stranden.
Underhållskostnaderna bliva tydligtvis beroende av den för varje del av
stranden använda konstruktionens beständighet gent emot de påfrestningar, för
vilka den på samma sträcka bliver utsatt. Även härutinnan skulle således försök
av ovannämnda art giva erforderlig erfarenhet. Den minsta totaluppoffringen göres
ju, om årsunderhållet och årsräntan på anläggningskostnaden sammanlagda
bliva ett minimum, allt under förutsättning att underhållet avser strandskyddets
bevarande för all framtid i fullgott skick, något som bör kunna åstadkommas.
Eftersättes däremot underhållet, så att skyddet undan för undan försämras, skall
i kalkylen även bildandet av en förnyelsefond för ombyggnader medtagas. Om
beräkningen göres på förstnämnda sätt, torde en fullgod konstruktion icke böra
tarva mer än c:a 10 öre per längdmeter för det årliga underhållet.
Yad beträffar den frågan, huruvida staten bör bekosta detta strandskydd,
som huvudsakligen skulle gagna enskilda, är att märka, att staten sällan plägar
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
5
träda emellan på sådant sätt. Något precedensfall av fullt likartad natur är icke
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bekant. Då emellertid gäller bevarandet av
existensmöjligheterna för befolkningen på ön och detta torde vara att anse som
ett verkligt statsintresse, synes det vara befogat, att staten på det kraftigaste understöder
företaget, först med ovan omtalade försök och därefter i den utsträckning,
som efter genom försöken vunnen erfarenhet kan prövas lämplig. Underhållet
torde böra helt bekostas av respektive markägare, utom i fråga om historiska
minnesmärken, vilkas skyddande närmast torde tillkomma staten.
Med anledning av vad sålunda anförts, får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i underdånighet uttala som sin uppfattning, att man för närvarande lämpligast
torde höra inskränka sig till anvisandet av ett anslag, avseende dels stranskydd
för större delen av .ovan angivna klass III och dels även försök å övriga
sträckor av stranden, särskilt på platser, där historiska minnesmärken förekomma,
samt att för detta ändamål ett'' belopp av 30,000 kronor vore tillfyllest.»
I anledning av yad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet anfört,
har utskottet blivit övertygat om, att man gentemot ett anslagskrav
av förevarande art måste ställa sig synnerligen tveksam, och har utskottet
med hänsyn till den utredning, som av sagda styrelse lämnats, icke funnit
sig kunna förorda motionärernas hemställan.
Utskottet har därpå ansett sig böra till prövning upptaga det av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess ovan anförda utlåtande avgivna
förslag om anslag av 30,000 kronor dels till strandskydd för större delen
av sådana kuststräckor å Visingsö, där strandskydds anbringande vore nödvändigt
snarast möjligt, dels ock till försök å övriga sträckor av stranden,
särskilt på platser, där historiska minnesmärken funnes. Och vill utskottet
härom anföra följande.
Det förhållande, som här såväl av motionärerna som av styrelsen i
dess utlåtande påpekats, är ägnat att påkalla särskild uppmärksamhet med
hänsyn till de allvarsamma följder, för vilka strandägarna å Visingsö äro
utsatta genom den årliga förlusten av mark. Utskottet behjärtar också till
fullo det syfte, vartill anslag här begärts.
Emellertid kan utskottet ej underlåta att fästa uppmärksamheten på
att det gives många andra delar av vårt land, där genom naturkrafternas
våldsamhet jordområden undanryckas befolkningen. Så är ofta förhållandet
vid flera av de häftiga vårflödena i de norrländska älvarna, och även andra
stränder av Vättern än de nu ifrågavarande äro på liknande sätt utsatta
för denna sjös häftiga vågsvall. Det kan under sådana förhållanden tänkas,
att ett bifall till anslag av nu förevarande beskaffenhet föranleder anslagsäskanden
från andra trakter i landet, och att härav konsekvenser
komma att uppstå, vilka nu äro omöjliga att överskåda.
Vidare har utskottet funnit, att åtskilligt brister i den föreliggande
utredningen i frågan. Så saknas uppgift om, huru mycket av den mark,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 saml. 42 käft. (Nr 74). 2
6
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
för vilken strandskydd nu ifrågasattes, är tillhörig staten eller besittes av
enskilda. Givetvis skulle statens bistånd i förevarande avseende till enskilda
strandägare vara av en så prejudieierande betydelse, att redan denna
omständighet måste mana till den största varsamhet. Uppenbart är emellertid,
att det tillkommer staten att behörigen skydda de områden, där
historiska minnesmärken förefinnas, men i vilken utsträckning så är fallet
på här ifrågavarande mark, därom saknas ävenledes närmare utredning;
och förutsätter utskottet dessutom, att den myndighet, som har sig anförtrodd
vården av dessa minnesmärken, har sin uppmärksamhet riktad på
nu förevarande förhållande. Det har vidare ej undgått utskottet, att garantier
saknas för de föreslagna skyddsanordningarnas hållbarhet. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har också anfört, att något bestämt uttalande om
anordningarnes beständighet ej kan göras utan försök å platsen. Då härtill
dessutom kommer, att någon beräkning av underhållskostnaderna icke
föreligger samt ej heller är klarlagt, huruvida markägarna äro villiga åtaga
sig sådana kostnader, och då vidare uppgifter saknas, om och i vad mån
vederbörande kommun och landsting äro villiga deltaga i kostnaderna för
anbringande av nämnda strandskydd, har utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka vidtagande av åtgärder även i den mindre omfattning, som av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatts.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herrar Hainrins och Widlunds ovanberörda
motion icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 augusti 1914.
På statsutskottets vägnar:
F. CL:SON WACHTMEISTER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnzelius,
O. Jonsson, II. F. Lamm, greve Pli. O. L. Klingspor, 0. M. Strömberg, A. N. Halm,
A. Åström, N. O. Bruce, greve N. F. Posse och A. R. Rooth, samt
från Andra kammaren: herrar A. Ekman, J. Ström, N. E. Lindberg, A. P.
Gustafsson i Örebro, A. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, C. R. Jansson i Falun,
J. Andersson i Stärte, J. Erlansson, K. O. Strid och S. Bengtsson i Norup.
Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
142355
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.