Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 74

1914-08-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1914:74, Statsutskottets utlåtande Nr 74

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74,

Aukom till riksdagens kansli den 4 augusti 1914 kl. 2 e. m.

Ullätande, i anledning av väckt motion om anslag till anordnande

av strandskoningar ä Visingsö.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herrar F. Hamrin och Th. Widlund

väckt motion (nr 122) har hemställts, att riksdagen ville till Kungl. Mapts

förfogande för år 1915 ställa ett belopp av högst 390,000 kronor att utgå

för anordnande av strandskoningar kring vissa delar av Visingsö.

Beträffande de av motionärerna till stöd för framställningen anförda

skäl får utskottet hänvisa till motionen.

I ärendet har till utskottet inkommit transsumt av protokoll, hållet

vid extra kommunalstämma med Visingsö socken den 21 juni 1914, enligt

vilket kommunalstämman uttalat sitt odelade och livliga bifall till

ovannämnda motion och enhälligt beslutat att till alla delar instämma i densamma

samt vitsorda motionärernas däri gjorda uttalanden. Av protokollsutdraget

framgår vidare, att utöver vad motionärerna anfört rörande

den areal av Visingsö odlade jord, som genom Vätterns vågsvall årligen

bortfördes, av enskilda personer vissa upplysningar i sagda avseende lämnats,

vilka i det hela bestyrka motionärernas uttalanden.

Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla fullständigare utredning

i ärendet än den i motionen förebragta har utskottet ansett sig böra

utverka Konungens befallning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 6 sand. 42 liäft. (Nr 74).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

giva yttrande angående motionen; och har nämnda styrelse i utlåtande den

il juli 1914 i frågan anfört följande:

»I en till Eders Kungl. Maj:t ställd, av Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande

i Jönköpings län med underdånig skrivelse den 26 mars 1902 överlämnad

skrift hade ledamoten av riksdagens andra kammare herr Carl Johansson i Avlösa

å Yisingsö kommuns vägnar anmält, att den oavbrutet fortgående bortsköljning

av stränderna å Yisingsö, som förorsakades av sjön Vätterns vågsvall, årligen

medförde stor förlust av synnerligen värderik åkerjord, att för öns bestånd

därföre vore nödvändigt, att åtgärder vidtoges för att hindra den förödelse, som

på nämnda sätt hittills ostört fått fortgå, att ön, av vars hela areal staten ägde

omkring en fjärdedel, i historiskt avseende väl förtjänade att bevaras från att

småningom försvinna, samt att öns små gäldbundna hemman av ekonomiska skäl

vore urståndsätta att utan bidrag från staten och det allmänna bära de kostnader,

som vore förenade såväl med verkställande av erforderliga undersökningar

och uppgörande av tillförlitlig arbetsplan till öns skydd som i all synnerhet med

utförandet av erforderliga strandskoningsarbeten, samt därföre i underdånighet

anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte av statsmedel anvisa, vad utöver av Jönköpings

läns landsting och hushållningssällskap för ändamålet anslagna 200 kronor

erfordrades för verkställande av undersökning och uppgörande av plan och

kostnadsförslag för anordnande av verksamma strandskoningar och effektivt skydd

av ön Yisingsö mot sjön Vätterns inkräktning å densamma.

Till följd av nådiga remisser avgåvos underdåniga utlåtanden över berörda

ansökning dels av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 24 september 1902, dels

ock av domänstyrelsen, som tillika överlämnat inhämtade yttranden av vederbörande

jägmästare och överjägmästare. Därvid meddelade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att sammanslagna kostnaderna för ifrågasatta undersöknings verkställande

och förslags utarbetande — förutom vid undersökningen erforderlig hantlangning,

som Visingsö kommun förbundit sig tillhandahålla — beräknats komma

att uppgå till 2,700 kronor. Jägmästaren upplyste, att hela ön, med en strandlängd

av minst 3 mil, omfattade en ytvidd av omkring 2,500 hektar, däruti inginge,

förutom 3 boställen och 3 Visingsö skolegodshemman med obetydliga områden,

vilka ej syntes beröra sjöns stränder, kronoparken Visingsö med en areal

av 121 hektar och Yisingsö ekplantering om 460 hektar, samt att ekplanteringen

upptoge en strandlängd av omkring 4,900 meter, under det kronoparken ej sträckte

sig till stranden.

Efter föredragning av detta ärende fann Eders Kungl. Maj:t gott att genom

nådigt brev den 12 december 1902 till undersökningar och förslag till skyddsåtgärder

mot sjön Vätterns inkräktande på Yisingsö anvisa ett belopp av 500

kronor samt efter ny framställning av herr Johansson och efter inhämtande av

underdånigt utlåtande från vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien genom

nådigt brev den 12 augusti 1904 ytterligare 1,800 kronor för samma ändamål,

allt under villkor dels att de medel, som erfordrades utöver statsbidraget, skulle

tillskjutas inom orten, och dels att arbetet skulle stå under ledning av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, som för sådant ändamål bemyndigades lyfta anvisade medel.

Pä grund av detta Eders Kungl. Maj:ts beslut förordnade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 22 augusti 1904 chefen i östra väg- och vattenbyggnadsdistrikiet

att efter undersökning på platsen till styrelsen inkomma med förbere
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

3

dande förslag till skyddsåtgärderna i fråga samt därefter, sedan styrelsen meddelat

beslut i denna sak, uppgöra fullständig arbetsplan till skyddsåtgärderna.

Sedan detta förordnande den 17 juli 1905 överlåtits på dåvarande distriktsingenjören

i distriktet, numera majoren Arvid Blomberg, inkom denne den 25

februari 1908 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med sin förberedande utredning

i saken.

Efter företagen granskning av detta förberedande förslag, återställde vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen detsamma den 17 februari 1910 till Blomberg, varvid

styrelsen, med hänsyn till vad som blivit av honom utrett och anfört, anmodade

honom att utarbeta den definitiva arbetsplanen enligt de av honom i den

förberedande utredningen förordade grunder.

Det fullständigt utarbetade förslaget till strandskydd å Yisingsö är av

majoren Blomberg uppgjort den 21 februari 1911.

Enligt förslagsställarens undersökningar inkräktar sjön i medeltal högst

1 meter per år på de svåraste angripna ställena. Yid ett saluvärde å jorden av

1,000 kronor för hektar representerar sjöns skadegörelse för år högst 0,10 kronor

för längdmeter strand. Ehuruväl frågan om skyddet för Visingsös stränder icke

torde få bedömas från vanlig affärssynpunkt, visar dock ovannämnda beräkning

av skadans årliga belopp på nödvändigheten att söka ordna skyddet så billigt som

möjligt. ^

Då skydd genom från stranden utskjutande armar enligt förslagsställarens

förberedande utredning visat sig bliva betydligt dyrare än parallellt med stranden

anordnad strandskoning, har det förstnämnda slaget av skyddsanordningar

av förslagsställaren lämnats ur räkningen, och i det stället föreslagits att skydda

stranden å de angripna ställena av en stenskoning. Skyddet av 21,767 meter

strand har det oaktat beräknats komma att draga en totalkostnad av i det närmaste

390,000 kronor, motsvarande en kostnad av omkring 17,80 kronor för

längdmeter.

Då ansökning på sin tid gjordes om undersökning på statens bekostnad,

torde avsikten hava varit att erhålla statsbidrag till arbetets utförande. Att utan

dylikt bidrag åstadkomma verksamt strandskydd torde icke vara möjligt. I denna

anda hava också vid nu pågående riksdag herrar Hamrin och Widlnnd i andra

kammaren avgivit ovannämnda, nu föreliggande motion nr 122, utmynnande i

en hemställan, att riksdagen ville till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för år 1915

ställa ett belopp av högst 390,000 kronor att utgå för anordnande av strandskoningar

kring vissa delar av Yisingsö.

Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen får för sin del i denna sak anföra, att

intresset för strandskyddets åstadkommande visserligen synes vara mycket berättigat,

men att då det ekonomiska utbytet måste bli synnerligen ringa, man

torde böra begränsa sig till att anbringa strandskydd endast på de mest hotade

och de^ värdefullaste strandsträckorna. Såsom av vad ovan från förslaget citerats

framgår, att man, om hela det föreslagna skyddet skulle anbringas, skulle för en

årlig direkt vinst av i genomsnitt högst 10 öre per längdmeter strandskydd behöva offra

17''so kronor i anläggningskostnad, vartill tydligen även kommer någon mindre

summa för underhåll. Utöver sagda direkta vinst skulle man dock även hava en

större både ideel och reel vinst för både enskilda och staten i bevarandet av

möjligheterna för den fruktbara öns fortsatta brukande och av där befintliga talrika

historiska minnesmärken, vilka synpunkter särskilt framhållas i ovannämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

motion. Tydligen bör man dock för strandskyddets utförande vara hänvisad till

billigaste möjliga konstruktion. Svårigheten ligger då uti att icke göra avprutningarna

i konstruktivt avseende så störa, att anläggningens beständighet lider

därav och underhållet blir alltför kostsamt. Den nu föreslagna konstruktionen

synes möjligen kunna bliva motståndskraftig nog, åtminstone på mindre hårt

utsatta delar, men något alldeles bestämt uttalande om dess beständighet kan

icke göras utan försök på platsen. Skola åter försök göras, torde att börja med

sådana böra komma till utförande främst på sådana platser, där behovet av

strandskydd är som mest trängande och där sjöns inverkan visat sig svårast.

Förslagsställaren har indelat de sträckor, som förslagsvis skulle förses med strandskydd,

i tre olika klasser, nämligen sådana, där strandskydds anbringande vore

»önskvärt», »nödvändigt» och »nödvändigt snarast möjligt». Längder och anläggningskostnader

för dessa olika klasser, i nu nämnd ordning numrerade I, II och

III, framgår av nedanstående tabell:

Längd i Anläggningskostnad i

L ass'' meter. kronor.

I.............. 7,257 131,257*—

II .............. 13,285 234,495a o

III .............. 1,225 22,125-5 0

Summa 21,767 387,878-—

Då den först och främst skydd behövande delen av stranden enligt förslagsställarens

klassifikation således har ganska måttlig längd, synes lämpligt, att

ett sådant försök finge omfatta dels större delen av klass III, särskilt för att det

av försöken vållade uppskovet icke måtte medföra större skador, och dels vissa

helt korta sträckor av olika karaktär inom klasserna I och II, så att erfarenhet

kunde vinnas för olika förhållanden. Särskilt böra vid utförandet av dessa första

strandskydd alla de delar av stranden medtagas, där historiska minnesmärken

kunna vara hotade. Avenså borde vid dylika försök vissa modifikationer såväl

till förenkling som till förstärkning av de föreslagna konstruktionerna prövas.

Först med ledning av den erfarenhet, som genom dylika försök kunde vinnas,

torde definitivt beslut böra fattas rörande strandskyddets anbringande å övriga

sträckor av stranden.

Underhållskostnaderna bliva tydligtvis beroende av den för varje del av

stranden använda konstruktionens beständighet gent emot de påfrestningar, för

vilka den på samma sträcka bliver utsatt. Även härutinnan skulle således försök

av ovannämnda art giva erforderlig erfarenhet. Den minsta totaluppoffringen göres

ju, om årsunderhållet och årsräntan på anläggningskostnaden sammanlagda

bliva ett minimum, allt under förutsättning att underhållet avser strandskyddets

bevarande för all framtid i fullgott skick, något som bör kunna åstadkommas.

Eftersättes däremot underhållet, så att skyddet undan för undan försämras, skall

i kalkylen även bildandet av en förnyelsefond för ombyggnader medtagas. Om

beräkningen göres på förstnämnda sätt, torde en fullgod konstruktion icke böra

tarva mer än c:a 10 öre per längdmeter för det årliga underhållet.

Yad beträffar den frågan, huruvida staten bör bekosta detta strandskydd,

som huvudsakligen skulle gagna enskilda, är att märka, att staten sällan plägar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

5

träda emellan på sådant sätt. Något precedensfall av fullt likartad natur är icke

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bekant. Då emellertid gäller bevarandet av

existensmöjligheterna för befolkningen på ön och detta torde vara att anse som

ett verkligt statsintresse, synes det vara befogat, att staten på det kraftigaste understöder

företaget, först med ovan omtalade försök och därefter i den utsträckning,

som efter genom försöken vunnen erfarenhet kan prövas lämplig. Underhållet

torde böra helt bekostas av respektive markägare, utom i fråga om historiska

minnesmärken, vilkas skyddande närmast torde tillkomma staten.

Med anledning av vad sålunda anförts, får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i underdånighet uttala som sin uppfattning, att man för närvarande lämpligast

torde höra inskränka sig till anvisandet av ett anslag, avseende dels stranskydd

för större delen av .ovan angivna klass III och dels även försök å övriga

sträckor av stranden, särskilt på platser, där historiska minnesmärken förekomma,

samt att för detta ändamål ett'' belopp av 30,000 kronor vore tillfyllest.»

I anledning av yad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet anfört,

har utskottet blivit övertygat om, att man gentemot ett anslagskrav

av förevarande art måste ställa sig synnerligen tveksam, och har utskottet

med hänsyn till den utredning, som av sagda styrelse lämnats, icke funnit

sig kunna förorda motionärernas hemställan.

Utskottet har därpå ansett sig böra till prövning upptaga det av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess ovan anförda utlåtande avgivna

förslag om anslag av 30,000 kronor dels till strandskydd för större delen

av sådana kuststräckor å Visingsö, där strandskydds anbringande vore nödvändigt

snarast möjligt, dels ock till försök å övriga sträckor av stranden,

särskilt på platser, där historiska minnesmärken funnes. Och vill utskottet

härom anföra följande.

Det förhållande, som här såväl av motionärerna som av styrelsen i

dess utlåtande påpekats, är ägnat att påkalla särskild uppmärksamhet med

hänsyn till de allvarsamma följder, för vilka strandägarna å Visingsö äro

utsatta genom den årliga förlusten av mark. Utskottet behjärtar också till

fullo det syfte, vartill anslag här begärts.

Emellertid kan utskottet ej underlåta att fästa uppmärksamheten på

att det gives många andra delar av vårt land, där genom naturkrafternas

våldsamhet jordområden undanryckas befolkningen. Så är ofta förhållandet

vid flera av de häftiga vårflödena i de norrländska älvarna, och även andra

stränder av Vättern än de nu ifrågavarande äro på liknande sätt utsatta

för denna sjös häftiga vågsvall. Det kan under sådana förhållanden tänkas,

att ett bifall till anslag av nu förevarande beskaffenhet föranleder anslagsäskanden

från andra trakter i landet, och att härav konsekvenser

komma att uppstå, vilka nu äro omöjliga att överskåda.

Vidare har utskottet funnit, att åtskilligt brister i den föreliggande

utredningen i frågan. Så saknas uppgift om, huru mycket av den mark,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 saml. 42 käft. (Nr 74). 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

för vilken strandskydd nu ifrågasattes, är tillhörig staten eller besittes av

enskilda. Givetvis skulle statens bistånd i förevarande avseende till enskilda

strandägare vara av en så prejudieierande betydelse, att redan denna

omständighet måste mana till den största varsamhet. Uppenbart är emellertid,

att det tillkommer staten att behörigen skydda de områden, där

historiska minnesmärken förefinnas, men i vilken utsträckning så är fallet

på här ifrågavarande mark, därom saknas ävenledes närmare utredning;

och förutsätter utskottet dessutom, att den myndighet, som har sig anförtrodd

vården av dessa minnesmärken, har sin uppmärksamhet riktad på

nu förevarande förhållande. Det har vidare ej undgått utskottet, att garantier

saknas för de föreslagna skyddsanordningarnas hållbarhet. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har också anfört, att något bestämt uttalande om

anordningarnes beständighet ej kan göras utan försök å platsen. Då härtill

dessutom kommer, att någon beräkning av underhållskostnaderna icke

föreligger samt ej heller är klarlagt, huruvida markägarna äro villiga åtaga

sig sådana kostnader, och då vidare uppgifter saknas, om och i vad mån

vederbörande kommun och landsting äro villiga deltaga i kostnaderna för

anbringande av nämnda strandskydd, har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka vidtagande av åtgärder även i den mindre omfattning, som av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatts.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herrar Hainrins och Widlunds ovanberörda

motion icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 augusti 1914.

På statsutskottets vägnar:

F. CL:SON WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnzelius,

O. Jonsson, II. F. Lamm, greve Pli. O. L. Klingspor, 0. M. Strömberg, A. N. Halm,

A. Åström, N. O. Bruce, greve N. F. Posse och A. R. Rooth, samt

från Andra kammaren: herrar A. Ekman, J. Ström, N. E. Lindberg, A. P.

Gustafsson i Örebro, A. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, C. R. Jansson i Falun,

J. Andersson i Stärte, J. Erlansson, K. O. Strid och S. Bengtsson i Norup.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

142355

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.