Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till anläggande av en statsbana mellan norra stambanan och Kapellskär med bibana till Norrtälje.

1914-08-07 · 47 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1914:78, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till anläggande av en statsbana mellan norra stambanan och Kapellskär med bibana till Norrtälje.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

t

Nr 78.

Ankom till riksdagens kansli den 6 augusti 1914 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till anläggande

av en statsbana mellan norra stambanan och

Kapellskär med bibana till Norrtälje.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr A. Bellinder m. fl. väckt, till

statsutskottet hänvisad motion, nr 42, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, dels anläggning av en statsbana mellan lämplig anknytningspunkt

invid Järva eller Tomteboda stationer eller annan lämplig plats å norra

stambanan och Kapellskär å Kådmansö med bibana till Norrtälje i huvudsaklig

överensstämmelse med den av Kungl. Maj:t i huvudsak fastställda

planen, som legat till grund för den meddelade men icke använda

koncessionen för denna järnväg med de ändringar, som kunna komma att

uv Kungl. Maj:t i vanlig ordning fastställas, dels att för denna anläggning

bevilja ett anslag av 8 Vä miljoner kronor att utgå med ett belopp

för år 1915 av en miljon kronor och att härav finge förskottsvis redan

innevarande år utgå ett belopp av 150,000 kronor och resten enligt

■särskilda anvisningar under åren 1916 och 1917, dels uttala önskvärdheten

av att i samband härmed utredning verkställes om lämpligheten

av att detta bredspåriga bansystem utsträckes till orterna norr om Norrtälje.

I en inom andra kammaren väckt, likaledes till statsutskottet hänvisad

motion, nr 77, har herr E. Åkerlund m. fl. framställt ett mednyssBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 höft. (Nr 78.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

nämnda hemställan i huvudsak likalydande yrkande, dock att orden »eller

annan lämplig plats» icke förekomma i herr Åkerlunds yrkande.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för de av dem

väckta förslagen, hänvisas till motionerna.

Utskottet, som begärt Konungens befallning till järnvägsstyrelsen att

avgiva yttrande över förevarande motioner, har med föranledande härav

emottagit såsom bilaga vid detta utlåtande fogat yttrande av nämnda

styrelse.

Av ifrågavande yttrande inhämtas, att Kungl. Maj:t i januari månad

innevarande år bemyndigat järnvägsstyrelsen att verkställa undersökning

och ekonomisk utredning angående anläggning av en statsbana från Stockholm

eller annan lämplig punkt å norra stambanan i närheten av Stockholm

till Kapellskärs hamn, med bibana till Norrtälje. De på grund av

detta bemyndigande av järnvägsstyrelsen igångsatta undersökningarna och

utredningarna äro ännu ej slutförda, men avser styrelsen att hava ifrågavarande

förarbeten avslutade i god tid för en eventuell kunglig proposition

i ämnet till 1915 års riksdag.

Yid sådant förhållande har utskottet ej ansett sig böra ingå i närmare

prövning av motionärernas förslag, vadan utskottet alltså hemställer,

att förberörda motioner icke må till någon riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 augusti 1914.

På statsutskottets vägnar:

F. Cl:son WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeisler, O. Jonsson, H. K

Lamm, greve Ph. O. L. Klingspor, O. M. Strömberg, A. N. Mahn, C. G. Ekman, A.

Åström, G. M. H. Ekelund, F. Berglund och I. E. G. Svensson samt

från andra kammaren : herrar A. Ekman, C. Persson i Stallerhult, K. V. Rydén,

J. Ström, G. Odqvist, N. E. Lindberg, J. B. Eriksson i Grängesberg, A. P. Gustafsson

i Örebro, H. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, H. Lemke och S. Bengtsson

i Norup.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

3

Bilaga.

Järnvägsstyrelsens utlåtande angående anläggning av Kapelskärsbanan såsom

statsbana jämte ifrågasatt bibana till Norrtälje och orter norr därom.

Till Konungen.

Sedan statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet genom skrivelse den

17 sistlidne juni meddelat järnvägsstyrelsen, att riksdagens statsutskott den 12

nämnda månad anhållit om styrelsens yttrande över två motioner, väckta den ena,

n:o 42, inom första kammaren, och den andra, n:o 77, inom andra kammaren, angående

anslag till anläggande av en statsbana mellan norra stambanan och Kapelskär

med bibana till Norrtälje och styrelsen med anledning härav anbefallts att till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med det av riksdagens statsutskott sålunda begärda

yttrandet, får styrelsen härmed i underdånighet anföra följande.

Redan tidigare har styrelsen haft anledning att avgiva underdåniga utlåtanden

angående sådan järnväg som den nu ifrågavarande, ehuruväl förslaget då avsåg, att

densamma skulle anläggas av enskilda, och tillåter sig styrelsen därför till en början

erinra om sitt den 2 augusti 1909 avlåtna, underdåniga yttrande angående

järnvägens Tomteboda—Kapelskär sträckning närmast Stockholm, i vilket styrelsen

gjorde följande uttalande.

Uti nådig resolution den 6 juni 1902, varigenom koncession beviljats fördetta

överståthållaren friherre Gustaf Tamm med flera å en järnväg från Tomteboda

station å norra stambanan till Kapelskärs hamn i Rådmansö socken hade Eders

Kungl. Maj:t fastställt en för järnvägsanläggningen upprättad plan, dock med undantag,

bland annat, av sträckan 5 kilomnter närmast Tomteboda, ävensom förklarat,

dels att frågan om anordningarna och villkoren för järnvägens sammanslutning vid

Tomteboda med statsbanan skulle avgöras genom överenskommelse mellan koncessionshavarne

och järnvägsstyrelsen under iakttagande, att, därest sådan överenskommelse

icke kunde bringas till stånd, koncessionshavarne skulle vara underkastade

de bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t förbehölle sig att för sådant fall efter

ahmälan meddela, dels ock att Eders Kungl. Maj:t ville, beträffande den från fastställelse

undantagna sträckan 5 kilometer närmast Tomteboda, framdeles, sedan ej

mindre frågan om befordrandet av den föreslagna järnvägens tåg från Tomteboda

till Stockholms centralstation blivit avgjord, än även chefen för generalstaben blivit

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

yttrande

den ti

augusti 1909.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

i ärendet hörd, uppå särskild anmälan taga frågan om fastställande av plan för

denna från fastställelse undantagna sträcka av järnvägen under förnyad prövning.

I underdånig skrivelse den 10 juni 1906 hade friherre Tamm med liera hemställt,

att för järnvägens inledande till Stockholm och anslutning till statsbanan

därstädes måtte, i stället för planen till den från fastställelse undantagna deleu 5

kilometer närmast Tomteboda, i nåder fastställas en skrivelsen bilagd, av ingenjörslirman

Unander och Jonson upprättad plan för järnvägens utförande till Norrtulls

statsbanestation med sträckning utmed allmänna landsvägen mellan Norrtull och

Järva. Över denna ansökan både järnvägsstyrelsen den 28 juni 1907 avgivit infordrat

utlåtande och därvid på anförda skäl hemställt, dels att det väckta förslaget

om inledandet av ifrågavarande järnvägs person- och godstrafik över Norrtulls

statsbanestation in på statsbanans spår icke måtte vinna nådigt bifall, dels att,

därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att medgiva, det en gren av

ifrågavarande järnväg utfördes enligt den framlagda planen från trakten av NederJärva

utmed allmänna landsvägen mellan Järva och Norrtull, anslutning måtte ske

med Norrtulls statsbanestation, dock uteslutande för lossning och lastning därstädes

av gods i vagnslaster, allt enligt blivande överenskommelser mellan styrelsen och

koncessionsliavame eller, därest sådan överenskommelse ej kunde bringas till stånd,

efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmelse i ämnet.

Genom nådig remiss den 10 juni 1909 hade Eders Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen

att i detta ärende avgiva förnyat utlåtande; och ville styrelsen till åtlydnad

därav och med remisshandlingarnas återställande i underdånighet anföra följande:

På sätt styrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 28 juni 1907 framhållit,

stode frågan om Kapelskärsbanans sträckning närmast huvudstaden i mycket nära

samband med frågan om den slutliga planen för omgestaltning av bangårdsförhållandena

i Stockholm, särskilt i de delar, som rörde anläggningarna vid Tomteboda,

Järva och Hagalund. Genom 1909 års riksdags beslut, att anlägga en driftbangård

mellan Järva och Hagalund, i samband varmed en särskild militärstation för det

blivande exercisfältet vid Järva vore avsedd att anläggas, ävensom genom fastställandet

i sammanhang härmed av läget för det nya dubbelspåret mellan Järva och

Tomteboda, kunde emellertid Stockholms bangårdsfråga, i vad den rörde anläggningarna

vid Tomteboda och norr därom, anses till sina huvuddrag löst. Och på

grund av dessa beslutade anläggningar, kunde Kapelskärsbanan icke vidare tänkas

ansluta med statsbanan vid Tomteboda, utan borde detta ske vid en lämplig punkt

norr om förutnämnda driftbangård och militärstation, därest dessa bangårdar skulle

kunna anordnas på ett för trafiken lämpligt sätt. Den lämpligaste punkten för

anslutning med statsbanan vore därför Järva, och enligt vad styrelsen då förmenade,

borde Kapelskärsbanan ansluta vid denna station.

I det förslag till ordnandet av Stockholms bangårdsförhållanden, som styrelsen,

till åtlydnad av föreskrifterna i Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 12 juli 1907,

hade under utarbetande, vore sådana anordningar planlagda, att Kapelskärsbanans tåg

skulle kunna framgå å statsbanans spår från Järva över Tomteboda till centralstationen

och Stockholms södra samt eventuellt ännu längre söderut. Skulle åter

1901 års bangårdskommittés förslag komma till utförande, kunde tågen framgå över

Tomteboda dels till centralstationen, dels till Kungsholmen och Stockholms södra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

5

samt eventuellt vidare söderut. Enligt båda dessa förslag bleve det sålunda lämpligast

att inleda Kapelskärsbanan vid Järva, enär eljest, på sätt förut nämnts, anordningarna

för militärstationen och för driftbangården bleve högst väsentligt försämrade.

Den nya sträckningen för Kapelskärsbanan skulle då afvika från den då koncessionerade

linjen vid en punkt i närheten av Näsby och därifrån framgå i sydvästlig

riktning förbi Ekebydal och Danderydsberg till Norasjön, därefter övergå

Edsviken strax norr om Hädan, vidare fram till statsbanan vid Damtorp samt slutligen

följa denna bana till Järva station. Styrelsen hade i underdånigt utlåtande

samma dag föreslagit enahanda sträckning å delen Edsviken-Järva för den föreslagna

järnvägen Stockholm —Öregrund, därest denna bana komme till stånd.

Over detta förslag till Kapelskärsbanans inledande hade chefen i IV arméfördelningen

till styrelsen avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt detsamma. Denna nya

linje, som icke bleve nämnvärt längre än den förut koncessionerade, och för vilken

broövergången vid Rådan icke ansågs bliva kostsammare än den koncessioneraäe

linjens bro vid Stocksund, hade enligt styrelsens förmenande, från det allmännas

synpunkt sett, jämväl en lämpligare sträckning, enär densamma mellan Näsby och

Jäfva ginge genom områden, vilkas järnvägsförbindelser med huvudstaden vore

mindre väl tillgodosedda och som därför genom den nya järnvägen gjordes lättare

åtkomliga för bebyggande, då däremot den förut koncessionerade linjen Näsby—

Stocksund Tomteboda ginge nära nog mitt igenom det trafikområde, som berördes

av Djurshohnsbanans redan utförda eller koncessionerade linjer. Därjämte ansågs det

bliva väsentligt billigare för sökandena att utföra den 5,4 kilometer långa linjen

Näsby Järva än den 11,8 kilometer langa linjen Näsby—Stocksund—Tomteboda,

varför även ur denna synpunkt den förra linjen vore att föredraga.

I planen lör järnvägen Tomteboda—Kapclskär borde därför göras den ändringen,

att järnvägen tänktes ansluta med statsbanan vid Järva i stället för vid

lomteboda och frän fastställelse undantagas sträckningen mellan Tomteboda och

Näsby eller 12 kilometer närmast Tomteboda i stället för 5 kilometer, vilken sträckas

fastställande borde bero på överenskommelse mellan koncessionshavarne och

styrelsen eller, därest sådan överenskommelse icke kunde komma till stånd, på

Edeis Kungl. Maj:ts närmare föreskrifter i ämnet. Enligt styrelsens förmenande

borde ett sådant tillägg till koncessionsvillkoren göras i samband med förnyandet

av koncessionen, som enligt givna bestämmelser utginge den l:ste juli 1909.

Beträffande förslaget att jämväl inleda järnvägen till Norrtull hade stvrelsen

ingen anledning att frångå sin i underdåniga utlåtandet den 28 juni 1907"därom

uttalade mening.

På grund av det anförda hemställde därför järnvägsstyrelsen i underdånighet,

att vid förnyandet av koncessionen å järnvägen Tomteboda—Kapelskär måtte

vidtagas den ändring i förut nådigt meddelade föreskrifter, att banan skulle ansluta

till noira stambanan vid Järfva station och från fastställelse undantagas sträckan

12 kilometer närmast Tomteboda, samt

•ni ®.^ers. Kungl. Maj:t måtte förklara, dels att frågan om anordningarna och

villkoien för järnvägens sammanslutning med statsbanan måtte avgöras medelst

överenskommelse mellan koncessionshavarne och styrelsen under iakttagande, att,

där sådana överenskommelser icke kunde bringas till stånd, koncessionshavarne

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Konungens

befallning skavandes

i Stockholms

län underdåniga

framställning

den 13 november

1913 om

undersökning

rörande anläggandet

av

en statsbana

Stockholm—

Kapelskär.

skulle vara underkastade de bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t för sådant fall

efter anmälan kunde finna skäl meddela, dels att, sedan överenskommelse i berörda

avseenden träffats, Eders Kungl. Maj:t ville taga frågan om fastställande av planen

för den från fastställelse undantagna sträckan av järnvägen under förnyad prövning.

Genom nådigt brev den 13 november 1918 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

järnvägsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över en av Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Stockholms län den 10 sistnämnda månad gjord underdånig

framställning om undersökning rörande anläggandet av en statsbana Stockholm—

Kapelskär, i vilken framställning anföres följande.

Genom nådiga resolutioner den 6 juni 1902 på ansökning av dåvarande landshöfdingen

i Stockholms län P. G. W. Isberg och dåvarande överståthållaren friherre

G. A. Tamm med liera hade särskilda nådiga koncessioner beviljats dels ä

normalspårig järnväg från Tomteboda station å norra stambanan till Kapelskärs

hamn i Rådmansö socken och dels ä en järnväg likaledes av normal spårvidd från

Penningby station å nyssnämnda järnväg till Norrtälje.

Ehuru mer än 11 år förflutit, sedan dessa nådiga koncessioner meddelats,

hade ingendera af de båda järnvägarna kommit till utförande; och om än koncessionerna

ännu icke förklarats förverkade, måste fog förefinnas för den förmodan,

att de kvarlefvande bland koncessionsinnehavarne icke hyste några planer på byggnadsarbetets

igångsättande.

Vad Steckholms län vidkomme, syntes den huvudsakliga anledningen till detta

beklagliga förhållande vara, att medel icke kunnat anskaffas till byggande av en

järnväg, som för de internationella trafikförbindelsernas skull måste vara betydligt

dyrare i anläggning, än som svarade endast mot behovet av en god förbindelse

mellan orten och huvudstaden. Det måsto dock därvid framhållas, att an bredspårig

järnväg överhuvud taget, således även med lättare överbyggnad och enklare

utrustning i det hela, icke heller torde hava kunnat åstadkommas genom medel,

insamlade inom orten.

För de betydande delar av Stockholms län, som skulle haft nytta av den

Si,5 kilometer långa järnvägen mellan Tomteboda och Kapelskär, hade det länt till

en ytterst avsevärd olägenhet, att denna järnväg icke kunnat komma till stånd.

Järnvägen skulle liava berett ökade och lättade tillfällen till avsättning på huvudstaden"

av ladugårds- och andra jordbruksprodukter samt åtminstone delvis skogsprodukter.

Särskilt skulle även de mest aflägset efter järnvägen belägna egendomarna

och hemmanen kunnat deltaga på ett helt annat sätt än eljest i huvudstadens

förseende med mjölk. Järnvägens sträckning på flera ställen nära vattuet

skulle hava medfört förträffliga tillfällen till industriella anläggningar med läge i

närheten av både järnväg och sjökommunikationer. Man kunde gott säga, att orten

redan kommit tio år senare i ekonomisk utveckling mot vad som skulle hava ägt

rum, om järnvägen, som syntes hava så goda utsikter för sig, verkligen kommit

att bliva byggd.

Räddningen ur denna brydsatnina belägenhet för ifrågavarande del av länet

vore uppenbarligen den, att järnvägen till Kapelskär byggdes såsom statsbana.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde dock icke ifrågasätta, att en sådan

statsbana skulle anläggas huvudsakligen av hänsyn till ortens om förmälda intressen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78. 7

eller ens till huvudstadens påtagliga behov av ökade tillförselmöjligheter i avseende

å livsförnödenheter; utan därför måste nog andra mera omfattande skala tala. Men

innan redogörelse för dessa skäl framlades, borde framhållas, att tanken på en

statsbana från trakten av Stockholm till Kapelskär redan framkommit på olika håll.

I underdånigt utlåtande den 1 juni 1900 över ovan omförmälda koncessionsansökning

hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, efter utförlig motivering, yttrat,

att styrelsen funne det önskvärt, att bansträckan Stockholm—Kapelskär måtte redan

från början anläggas såsom statsbana.

A flertalet koncessionssökandes vägnar hade vidare landshövdingen Isberg ingivit

en underdånig framställning därom, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder för, att järnvägen Tomteboda—Kapelskär måtte, i så nära överensstämmelse

som möjligt med den av Eders Kung!. Maj:t fastställda planen för den koncessionerade

järnvägen, anläggas och trafikeras såsom statsbana. Enligt resolution

den 3 februari 1905 hade emellertid Eders Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande

och efter det några bland koncessionshavarne begärt att få koncession på

sig överlåten, icke funnit skäl att för det dåvarande vidtaga någon åtgärd för

ifrågavarande järnvägs anläggande och trafikerande såsom statsbana.

De båda huvudskäl, som städse åberopats för att järnvägsförbindelsen mellan

Stockholm och Kapelskär borde vara ordnad såsom statsbana, hade varit dels försvarssynpunkten

och dels intresset av att erhålla denna järnväg såsom ett led i

en internationell trafikförbindelse, vars omfattning man tänkt sig av olika längd,

men som givet minst skulle avse de båda grannländerna.

Såvitt det kunde anses falla inom området för Eders Kungl. Majrts befallningshavandes

bedömande, vore försvarssynpunkten fortfarande densamma. Rådmansö

vore den längst i öster sig sträckande delen av mellersta och södra Sveriges fastland.

Mellan denna inom tio mil från huvudstaden belägna punkt och sistnämnda

plats borde givetvis finnas en järnvägsförbindelse av största skäliga kapacitet.

För internationella trafikförbindelser över haven funnes nu ett helt annat

intresse än åren 1902 och 1905, då Eders Kungl. Maj:t, såsom förut omförmälts,

förehade frågan om Kapelskärsbanan till nådig prövning. Erfarenheten från Trelleborg—Sassnitzlinjen

med dess nu till utvidgning föreslagna ångfärjemateriel och

från de statsunderstödda ångbåtslinjerna till avlägsna länder eller, för att taga mera

närliggande exempel, till Riga manade uppenbarligen till fortsatt utvidgning av

förbindelsenätet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hade sig ock bekant, att

utredning påginge rörande lämpligaste sättet för utvidgning av trafikförbindelserna

över havet mellan Sverige och Ryssland, ehuru, såvitt man kunde förmoda, denna

utredning sysslade med annat eller andra problem än det här närmast föreliggande.

Såsom en komplettering av denna utredning torde kunna räknas en enligt förljudande

igångsatt utredning rörande lifligare sjöfartsförbindelse mellan Sverige och

Storbrittanien.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge för sin del uppenbart, att en

modern och snabb järnvägsförbindelse Stockholm—Kapelskär skulle undanröja flera

av de svårigheter, som nu hämmade den regelbundna trafiken mellan Sverige och

Finland och att tekniska hinder icke längre mötte mot anordnandet av en ångfärje
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Stadsfullmäktiges

i

Norrtälje underdåniga

skrivelse den

17 november

1913 angående

statsbana

Penningby—

Norrtälje.

förbindelse mellan Kapelskär och lämplig punkt vid finska kusten. Ett synnerligen

gott led i den internationella trafikförbindelsen skulle på detta sätt åstadkommas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kände sig då av sin plikt till omvårdnad

om Stockholms läns intressen manad att bringa under Eders Kungl. Maj:ts

nådiga omprövning, huruvida icke tiden nu vore inne att föranstalta om en fullständig

undersökning rörande anläggningen av ifrågavarande järnväg såsom statsbana.

Vid en sådan undersökning syntes det befallningshavanden nödigt, att hänsyn

toges till den ovan omförmälda koncessionen å en järnväg Penningby—Norrtälje,

så till vida, att undersökningen komme att omfatta jämväl det lämpligaste sättet

för anslutning till statsbanan vid Penningby eller i dess närhet av en enskild

järnväg till Norrtälje.

Med stöd av vad sålunda anförts, hemställde Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder låta verkställa

undersökning rörande anläggandet av en statsbana mellan någon punkt å statsbanelinjerna

invid Stockholm samt Kapelskär, med nådig föreskrift tillika, att undersökningen

borde omfatta jämväl anordningarna för anslutning till statsbanan vid

Penningby eller i dess närset av en enskildi järnväg till Norrtälje.

Vidare hava stadsfullmäktige i Norrtälje den 17 november 1913 till Eders

Kungl. Maj:t ingivit underdånig skrivelse angående ifrågasatt statsbana Penningby

—Norrtälje, vilken skrivelse Eders Kungl. Maj:t den 21 nyssnämnda månad överlämnat

till järnvägsstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av ovannämnda

genom nådiga remisser den 13 november 1913 infordrade underdåniga

utlåtande. I denna skrivelse hava stadsfullmäktige anfört följande.

Mer än tio år hade förflutit, sedan koncession första gången beviljats å en

normalspårig järnväg mellan Tomteboda och Kapelskär med bibana från Penningby

till Norrtälje. .

Sedan dess hade detta viktiga järnvägsförslag vilat, ända tdls på sista tiden,

då frågan ånyo tagits upp. och med förnyad styrka.

Stadsfullmäktige hade också med glädje erfarit, hurusom länsstyrelsen i länet

hos Eders Kungl Maj:t hemställt om undersökning rörande anläggande av banan

i fråga såsom statsbana.

Då denna länsstyrelsens framställning emellertid tydligen icke avsåge bandelen

Penningby—Norrtälje i annan mån än rörande lämpligaste sättet för dennas anslutning

till Kapelskärsbanan, ville stadsfullmäktige nu i underdånighet framhålla

önskvärdheten av, att den begärda undersökningen måtte komina att omfatta

jämväl frågan om anläggande av sträckan Penningby—Norrtälje såsom statsbana;

och uttalade stadsfullmäktige därvid, att, enligt stadsfullmäktiges åsikt, Norrtälje

stad skulle komma i sämre ställning än eljest, därest dessa järnvägsförslag, vilka

dittills alltjämt behandlats i samband med varandra, nu komme att skiljas åt.

Denna åsikt stödde stadsfullmäktige bland annat dels därpå, att staden i senare

fallet säkerligen bleve nödsakad att endast med jämförelsevis obetydliga bidrag från

andra kommuner ensam bekosta den för banan i dess helhet förvisso icke oväsentliga

bandelen i fråga, något, som med hänsyn till Övriga förestående stora utgifter

för staden kunde komma att menligt inverka på stadens ekonomi, och dels därpå,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

9

att utan tvivel ganska stora olägenheter skulle uppstå för staden, därest dessa

bandelar komme att omhänderhavas av olika förvaltningar. Fråga torde till och

med kunna vara, huruvida det över huvud skulle låta sig göra att som ett särskilt

företag på ändamålsenligt sätt administrera denna icke mer än cirka nio (9) kilometer

långa bibana.

De skäl, som talade för Kapelskärsbanans anläggande såsom statsbana, ansågo

stadsfullmäktige också i huvudsak vara desamma beträffande bibanan till Norrtälje,

åtminstone om hänsyn toges till denna senares jämförelsevis ringa anläggningskostnad

i förhållande till huvudbanan.

Linjen Penningby—-Norrtälje, särskilt om den förlängdes norrut, skulle även

den bliva av största betydelse ur försvarssynpunkt, och i affärshänseende borde

banan komma att icke blott i hög grad bidraga till uppblomstring av dessa förut

på tidsenliga järnvägskommunikationer vanlottade landsdelar, utan också bliva av

betydelse för huvudstaden och landet i övrigt.

Slutligen ville stadsfullmäktige icke underlåta att framhålla, hurusom denna

lilla handel helt visst skulle komma att tillföra huvudbanan ett tillskott i trafik, som

förvisso komme att mer än väl för staten uppväga kostnaden för bandelens

anläggande.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde stadsfullmäktige i underdånighet,

att det täcktes Eders Kungl. Maj:t att låta den av länsstyrelsen äskade undersökningen

rörande Kapelskärsbanan omfatta jämväl frågan om anläggande av bandelen

Penningby—Norrtälje såsom statsbana.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t den 15 december 1913 till järnvägsstyrelsen Skrivelse den

överlämnat för att tagas i övervägande vid avgivande av nyssnämnda genom nådig 25 november

remiss den 13 november sistnämnda år infordrade underdåniga utlåtande en av 1 igf^frÉT

styrelsen för Svenska föreningen i S:t Petersburg den 25 november/8 december styrelsen för

1913 till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet ingiven skrivelse, Svenska förvaruti

göres följande uttalande. eningen i S:t

Sedan en lång följd av år hade det varit ett önskemål för de i Ryssland tiUOatsr^et

bosatta svenskarna, att en tidsenlig förbindelse måtte komma till stånd mellan och chefen för

hemlandet och Ryssland både i passagerare- och godsbefordringshänseende. kungl. civil
I

det förra hänseendet vore resande nu något så när väl tillgodosedda genom departementen

dagliga förbindelsen via Åbo, men förbindelsen skulle bättre motsvara behovet, Ut

om densamma ordnades med kortare restid mellan Stockholm och Åbo, så att tillräckliga

anslutningstider kunde erhållas dels i förbindelserna söder- och västerut

från Stockholm, och österut från S:t Petresburg. Denna kortare restid skulle

säkerligen vinnas genom en järnväg mellan Stockholm och Kapelskär och snabbgående

ångare eller eventuellt ångfärjor Kapelskär—Åbo.

Beträffande godstransporterna ansåg föreningens styrelse, att en godsfärjeroute

mellan Kapelskär och Åbo eller punkt på ryska kusten i närheten av Reval

eller Baltischport skulle medföra stora lättnader i handelsutbytet mellan Sverige

och Ryssland, emedan transporterna skulle kunna försiggå utan omlastning vid

finska eller ryska sidan av en sådan linje och därför bliva snabbare och billigare.

Då det nu såge ut, som om intresset för den redan förut tilltänkta banan

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 käft. (Nr 78.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

skrivelse

den 12

januari 1914

angående undersökning

för Kapelskärsbanans

anläggande

som statsbana.

Stockholm—Kapelskär åter upplivats, hade styrelsen för Svenska föreningen i S:t

Petersburg, vilken sistnämnda bland sina medlemmar räknade ett stort antal importörer

av svenska industrialster samt de flesta i S:t Petersburg bosatta representanterna

för den svenska exportindustrien på Ryssland, beslutat att uttala sitt livligaste

intresse för åstadkommandet av den påtänkta förbindelseleden, och tillät sig

styrelsen för föreningen därför att till statsrådet framföra en vördnadsfull hemställan,

att statsrådet och regeringen godhetsfullt ville låta utreda möjligheterna

för järnvägen i fråga, vilken ansågs kunna fylla de på densamma ställda kraven

endast om den byggdes som statsbana.

Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj:ts ovan omtalade befallning genom remissen

den 13 november 1913 avgav järnvägsstyrelsen därefter den 12 sistlidne

januari underdånigt utlåtande angående undersökning för Kapelskärsbanans anläggande

som statsbana, varvid styrelsen yttrade följande.

Oaktat snart tolv år förflutit, sedan Eders Kungl. Maj:t beviljade koncession

för anläggning av en enskild järnväg mellan Tomteboda station å norra stambanan

och Kapelskärs hamn i Rådsmansö socken, syntes banans förverkligande såsom

enskild järnväg ännu vara mycket ovisst. Att banans tillkomst vore av stor

betydelse dels för de orter, den skulle komma att genomlöpa, dels för Stockholms

stad, hade tidigare av styrelsen såväl som av andra myndigheter framhållits, men

på senare tid hade alltmera framträtt banans betydelse i andra avseenden, nämligen

hänsynen till försvaret samt önskvärdheten av förbättrade kommunikationer

med vårt östra grannland, i vilket senare avseende i underdånighet erinrades om

de planer, som vore under utredning, på snabbare ångfartygs- eller ångfärjeförbindelse

med vissa orter i Finland eller Ryssland, varvid även Kapelskär tänkts såsom

hamnplats å svenska sidan för en sådan förbindelse, under förutsättning, att

denna hamn erhölle lämplig järnvägsförbindelse med stambanan. Det syntes därför

styrelsen, som om betydelsen av banans snara tillkomst ävensom dess vikt för

försvaret samt för kommunikationerna med vårt östra grannland skulle kraftigt tala

för, att banan byggdes såsom statsbana.

Visserligen förelågo vid koncessionens beviljande plan och profil samt kostnadsberäkningar

för banan, men ansåg styrelsen dessa handlingar, vilka, såsom

styrelsen redan i sitt underdåniga yttrande den 1 april 1902 anfört, vore i vissa

avseenden ofullständiga, av flera skäl icke utan vidare kunna läggas till grund för

ett beslut om banans byggande som statsbana. Styrelsen tillät sig i detta avseende

i underdånighet framhålla, att det ännu icke vore utrett, på vad sätt anslutningen

till norra stambanan borde ske, varjämte det kunde ifrågasättas, om

icke av militära skäl vissa delar av den koncessionerade sträckningen borde om

stakas, vartdl komme, att de med koncessionshandlingarna överlämnade kostnadsberäkningarna

vore upprättade med hänsyn till förhållanden, som numera vore helt

andra än de, som hade legat till grund för nämnda beräkningar.

Styrelsen höll således före, att utredningar borde verkställas för en statsbana

mellan lämplig punkt å stambanan i närheten av Stockholm och Kapelskärs hamn.

Huruvida även den ovan berörda bibanan från Penningby eller någon punkt

där i närheten till Norrtälje borde tänkas komma till stånd såsom statsbana, an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

11

såg sig styrelsen då ej kunna bedöma, men fann dock skäl föreligga för undersökning

i detta avseende, en undersökning, som ju medförde endast obetydliga

kostnader.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde styrelsen i underdånighet, dels

om bemyndigande att verkställa erforderliga utredningar beträffande byggandet av

Kapelskärsbanan såsom statsbana, vilken utredning även ansågs böra omfatta en

bilinje till Norrtälje, dels att för ändamålet måtte av tillgängliga medel förskottsvis

få användas ett belopp av högst tiotusen kronor att sedermera gottgöras styrelsen

på sätt, Eders Kungl. Maj:t framdeles på framställning av styrelsen kunde

komma att besluta.

Genom nådigt brev den 24 januari 1914 har Eders Kungl. Maj:t därefter bemyndigat

järnvägsstyrelsen att verkställa definitiv undersökning och ekonomisk utredning

angående anläggning av en statsbana från Stockholm eller annan lämplig

punkt å norra stambanan i närheten av Stockholm till Kapelskärs hamn i Rådmansö

socken med bibana till Norrtälje, varjämte Eders Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen

att av tillgängliga medel mot ersättning, varom Eders Kungl. Maj:t på anmälan

av styrelsen ville framdeles förordna, för ändamålet använda ett belopp av

högst tiotusen kronor.

I detta sammanhang tillåter sig styrelsen här erinra om, att Eders Kungl.

Maj:t den 24 sistlidne februari i nåder, för att tagas i övervägande vid fullgörande

av det styrelsen lämnade uppdrag, som finnes angivet i nådiga brevet den 24 sistförflutne

januari, till styrelsen överlämnat en av David Peterson med flera undertecknad

och den 24 februari innevarande år till Eders Kungl. Maj:t ingiven underdånig

skrift, varuti å Väddö med flera kommuners vägnar hemställes, att Eders

Kungl. Maj:t vi den anbefallda undersökningen och renstakningen av banan Stockholm—Kapelskär

med bibana till Norrtälje jämväl måtte vidtaga en undersökning

av bansystemets sträckning till orterna norr om Norrtälje till Väddö. Beträffande

de skäl, som talade för den gjorda framställningen hänvisades i underdånighet till

en skrivelsen bifogad promemoria, undertecknad av David Peterson med flera,

J. E. Bergström med flera samt J. Jansson med flera å respektive Väddö,

Söderby-Karls och Roslagsbro kommunalstämmors vägnar, och varuti framhålles

följande.

Sökandena, utsedda å talrikt besökta kommunalstämmor inom Väddö, SöderbyKarls

och Roslagsbro socknar för att framföra dessa socknars önskemål med avseende

på järnvägsfrågan inom Roslagen, anhöllo först att få uttala sin livliga anslutning

till de i riksdagens båda kamrar i år väckta motionerna angående byggandet

av en statsbana till Kapelskär med bibana till Norrtälje samt undersökning

om lämpligheten av den senare banans sträckning till orterna norr om Norrtälje.

Särskilt ville de betona det sista yrkandet i motionen och framhålla nödvändigheten

av att samtidigt med den av Eders Kungl. Maj:t anbefallda undersökningen

och renstakningen av banan Stockholm—-Kapelskär—Norrtälje en undersökning

vidtoges av bansystemets sträckning till orterna norr om Norrtälje, samt att anläggande

av denna senare handel snarast möjligt komme till stånd. Det syntes

Nådigt brev

den 24 januari

1914 angående

undersökningar

och

utredningar

om Kapelskärsbanan.

Underdånig

skrivelse den

24 februari

1914 från

personer utsedda

av

Väddö, Söderby-Karls

och Roslagsbro

kommunalstämmor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

sökandena nämligen föreligga många tungt vägande skäl för detta yrkande, av vilka

de särskilt ville framhålla följande.

Ur försvarssynpunkt måste denna bana vara av den allra största betydelse,

enär Väddökusten med sina djupa stränder ligger alldeles oskyddad vid en eventuell

fientlig invasion. Likaledes torde Yäddö kanal, som är statens egendom och

som utan tvivel är av stor strategisk betydelse, i ofredstider behöva skyddas av

grövre artilleri, för vars transport en bredspårig järnväg skulle vara av stor betydelse.

Vidare ansågo sökandena, att det föreslagna bansystemet i ekonomiskt

avseende givetvis måste bliva avsevärt mer bärkraftigt, om det utsträcktes till orterna

norr om Norrtälje och då i första hand till Väddö.

Invånareantalet i de trakter, som skulle beröras av ifrågavarande handel, uppginge

nämligen, Norrtälje oberäknat, till minst 10 tusen, därav ungefär 4 tusen vid

banans ändpunkt Väddö. Vidare komme banan att genomlöpa Roslagens mest

bördiga trakter med en för jordbruk särdeles lämpad jordmån. Men jordbruket

hade i denna del av landet under nuvarande förhållanden icke kunnat nå den utveckling,

som vore möjlig, om kommunikationerna förbättrades. Likaledes funnes

inom orten icke ringa tillgång på mineralier, såsom järnmalm, fältspat med mera,

vilka fyndigheter till följd av nuvarande olämpliga kommunikationer icke nu kunde

tillgodogöras. Det borde även beaktas, att järnvägen, om den utsträcktes till Väddö,

skulle komma i förbindelse med sjöfarten på Ålands hav och även därigenom tillgodose

viktiga närings- och handelsintressen. Ävenså torde för ett rätt tillvaratagande

av skogsprodukterna i det ingalunda skogfattiga Roslagen denna järnväg

vara av största betydelse. Dessutom hade denna trakt av Roslagen, i synnerhet

Väddö, stora förutsättningar för industri, icke minst vid det gamla, nu nedlagda

Ortala bruk.

Av det sagda syntes det sökandena vara visat, att, om det föreslagna bansystemet

utsträcktes norrut till Väddö, godstrafiken därigenom skulle väsentligt

ökas, och detta torde även i lika hög grad bliva fallet med avseende på persontrafiken,

då, såsom framhållits, minst 10 tusen personer voro bosatta i de orter,

som komme att beröras av denna handel, och dessutom Väddö vore en synnerligen

omtyckt och redan mycket besökt vistelseort under sommaren för Stockholmsbor.

Sällan torde en statsbana påfordrats under så gynnsamma omständigheter

som den nu av sökandena framhållna bandelen Norrtälje—Väddö i samband med

bansystemet Stockholm—Kapelskär med bibana till Norrtälje, då så viktiga försvarsintressen

blefve tillgodosedda på samma gång som största utsikt förefunnes, att

banan på grund av ortsförhållandena komme att bliva räntebärande.

Det syntes sökandena, innevånare i socknarna norr om Norrtälje, uppenbart,

att statsmakterna — om hänsyn toges till de här ovan i korthet antydda förhållandena

— icke gärna kunde besluta om anläggande av statsbana Stockholm—Kapelskär

med bibana till Norrtälje annat än i avsikt att ofördröjligen och omedelbart

utsträcka detta bansystem till orterna norr om Norrtälje och då i första hand

till Väddö. De vågade därför hoppas, att den redan av Eders Kungl. Maj:t anbefallda

och påbörjade utstakningen av bandelen Stockholm—Kapelskär—Norrtälje

även måtte utsträckas till Väddö.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

13

Till järnvägsstyrelsen har Stockholm—Rimbo järnvägs aktiebolag den 19 sist- Stockholm—

lidne mars insänt en skrivelse med följande innehåll. Rimbo järn
I

en vid innevarande års riksdag väckt motion av den 23 januari 1914 har Vägs a^ieb°- herr A. Bellinder med flera föreslagit bland annat, att riksdagen behagade besluta 19 mars

dels att en statsbana skulle anläggas mellan lämplig anknytningspunkt invid Järva 1914 till järneller

Tomteboda stationer å norra stambanan och Kapelskär å Rådmansö med bi- vägsstyrclsen.

bana till Norrtälje i huvudsaklig överensstämmelse med den av Eders Kungl. Maj:t

fastställda plan, som legat till grund för meddelad, men icke använd koncession för

en järnväg å nämnda sträcka, med de ändringar, som kunde komma att av Eders Kungl.

Maj:t i vanlig ordning fastställas, dels ock att riksdagen behagade uttala önskvärdheten

av att i samband härmed utredning måtte verkställas angående lämpligheten

av den ifrågavarande järnvägens utsträckning till orter norr om Norrtälje.

Då, enligt vad bolaget erfarit, Eders Kungl. Maj:t anmodat järnvägsstyrelsen

att verkställa utredning i ärendet och då denna fråga på det intimaste berörde

bolagets intressen, ville bolaget i saken anföra följande.

Vad beträffade en järnväg till Kapelskär överhuvudtaget tillät sig bolaget till

en början att erinra därom, att en sådan järnväg, huru den än framdroges, komme

att avsevärt inkräkta på bolagets trafikområde, och kunde det ej anses vara med

rättvisa förenat, att fråntaga bolaget trafik utan att skälig ersättning härför lämnades.

Ävenledes kunde det med skäl ifrågasättas, om det kunde vara riktigt att

anlägga en ny järnväg, som komme att konkurrera med redan befintlig sådan, då

man kunde vinna det åsyftade ändamålet — snabb förbindelse med Ryssland —

genom att använda en redan befintlig järnväg, nämligen Nynäsbanan. Vad anginge

den i motionen föreslagna sträckningen för järnvägen, hade motionärerna såsom stöd

för motionen använt de på enskilt initiativ för några år sedan verkställda undersökningarna

för Kapelskärsbanan. På grund af de förhållanden, som då för tiden

rådde, hade Kapelskärsbanan enligt dessa undersökningar föreslagits framdragen

över Djursholm samt vidare alternativt antingen till Tomteboda station eller ock

till Norrtulls station, i sistnämnda fall med fortsättning i tunnel under Sveavägen

till Stockholm. Då för tiden kunde skäl finnas för en dylik sträckning av järnvägen.

Bolaget hade då icke å sin järnväg anlagt dubbelspår mellan Stockholm

och Djursholm—Ösby, och kunde på grund härav samt en del andra ogynnsamma

omständigheter icke tillfredsställa trafikbehovet. Detta hade också varit närmaste

anledningen till att järnvägen föreslagits att förläggas genom Djursholm. Sedan

bolaget numera anlagt dubbelspår och utfört en mängd därmed sammanhängande

arbeten, hade trafiken på Djursholm och de närmast Stockholm belägna förorterna

under en rad av år ombesörjts av bolaget på ett sätt, som bolaget vågade påstå

vore fullt tillfredsställande för orterna i fråga, och hade bolaget också tid efter

annan från desamma och trafikanterna samt från officiella myndigheter fått erkännande,

som visade, att trafiken numera sköttes på ett fullt modernt och tillfredsställande

sätt. Bolaget hade också vidtagit alla de åtgärder, som stode i dess

makt för att bereda möjlighet till en lämplig infart till Stockholms centralare delar.

Att denna fråga ännu icke blifvit löst, berodde förvisso icke på bolaget utan

på det motstånd, som restes från Stockholms stads sida. De grunder, som kunde åberopas

för det äldre förslaget till Kapelskärsbanans inledande till Stockholm förefunnes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

således numera icke längre. Då härtill komme, att järnvägsstyrelsen förut uttalat

såsom sin mening, att Kapelskärsbanan borde ansluta till statsbanan vid Järva eller

någon plats belägen norr därom, måste varje tanke att framdraga Kapelskärsbanan

genom Djursholm och att ansluta den till Tomteboda eller Norrtulls station övergivas.

En järnväg till Kapelskär, som anslöte till Järva station, komme även den

att på långa sträckor löpa parallellt med bolagets järnvägar nämligen från Danderyds

station förbi Näsby till Rydbo station och skulle således beröva bolaget en

stor del av det lokaltrafikområde, som för närvarande tillhörde detsamma.

Skulle denna sträckning väljas, nödvändiggjorde den för bolaget att yrka på,

att staten måtte inlösa linjen Näsby—Österskär.

Då det ju icke kunde vara avsikten med anläggandet av Kapelskärsbanan att

etablera konkurrens med redan befintliga järnvägar om deras trafik, utan dess

huvudsyfte vore att på kortaste väg och snabbaste tid komma mellan Stockholm

och Kapelskär, varjämte hänsyn naturligtvis borde tagas till möjligheten att genom

järnvägen öppna nya områden för bebyggande, borde banan givetvis framdragas på

ett sådant sätt, att den icke berörde samma trafikområde, som redan tillhörde bolagets

järnvägar, och framför allt borde stationerna å Kapelskärsbanan icke läggas

i närheten av redan befintliga stationer å bolagets järnvägar utan i stället på sådana

platser, där byggnadsverksamheten ännu icke tagit någon omfattning, varigenom

givetvis nya samhällen möjliggjordes till fördel för bostadsfrågans lösning.

Skulle man tillfredsställa dessa krav, bleve den naturliga utgångspunkten för Kapelskärsbanan

Turebergs station å statens järnvägar samt borde banan därifrån framdragas

norr om Edsviken, korsa bolagets järnväg mellan Täby och Näsby samt

löpa vidare till Össeby Garn, där anslutning till det äldre förslaget skulle vinnas.

För att emellertid så litet som möjligt inkräkta på bolagets lokaltrafik vid Täby

station, borde stationen å Kapelskärsbanan därstädes förläggas så långt från denna

som möjligt.

Vad sedermera beträffade järnvägen mellan Penningby och Norrtälje, så tillät

sig bolaget erinra om, att detsamma övertagit Länna—Norrtälje järnväg mot det

att bolaget iklätt sig betalningsansvaret för statslånet å nämnda järnväg. Vid övertagande

av banan i fråga hade staten föreskrivit, att järnvägen skulle genom ombyggnad

sättas i ett förstklassigt skick och vore dessa arbeten nyligen avslutade.

Det kunde därför ej gärna vara förenat med rättvisa, att, sedan bolaget nu övertagit

nämnda järnväg och fullgjort de av staten föreskrivna villkoren, en statsbana

anlades till Norrtälje, varigenom bolaget berövades trafiken å den järnväg, som

bolaget sålunda övertagit. Järnvägsstyrelsen hade också flerfaldiga gånger framhållit,

vilka stora olägenheter det vore att trafikera sådana bibanor som Penningby—

Norrtälje skulle bliva, och att desamjna vanligen bruka gå med avsevärd förlust.

Då ju huvudändamålet med anläggandet av Kapelskärsbanan vore att erhålla

en förbindelse via Kapelskär med Finland och Ryssland, så syntes det bolaget som

anläggande av järnväg mellan Penningby—Norrtälje från statens sida icke borde

ifrågakomma och än mindre någon fortsättning norrut av en sådan bana, som skulle

genomlöpa trakter, vilka alls icke kunde motivera anläggandet av en normalspårig

järnväg. Till belysande av detta förhållande, ville bolaget framhålla, att samtliga

bolagets linjer med undantag av Stockholm—Rimbo icke vore i stånd att förränta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78. 15

det i dem nedlagda kapitalet och skulle detta naturligtvis i ännu högre grad bliva

förhållandet med en normalspårig järnväg.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde bolaget att järnvägsstyrelsen

ville i den utredning, som nu verkställdes, taga vederbörlig hänsyn till de av bolaget

framförda synpunkterna.

Till bemötande av nu avhandlade skrivelse från Stockholm—Rimbo järnvägs- Skrivelse till

aktiebolag har sedermera borgmästaren W. E. Hallin med flera i Norrtälje till järn- kun9l- järnvägsstyrelsen

ingivit en skrivelse den 18 sistlidne maj med här nedan angivna ITfÄ

innehåll. ° fldnW

Med anledning av en av styrelsen för Stockholm—Rimbo järnvägs aktiebolag E. Hallin ''

till kungl. järnvägsstyrelsen ingiven skrivelse rörande den så kallade Kapelskärs- med ^era 1

banans byggande såsom statsbana, ville Hallin med flera, som av stadsfullmäktige Norrtäl^

i Norrtälje utsetts att å stadens vägnar utreda de staden berörande järnvägsfrågornas

läge med mera anföra följande.

Bolagsstyrelsen hade framhållit, hurusom bolaget skulle komma att lida skada

genom Kapelskärsbanans byggande, och protesterade bland annat särskilt mot

byggandet av bandelen Penningby—Norrtälje. Bolagsstyrelsen befarade nämligen,

att Norrtäljetrafiken genom denna nya banas byggande skulle komma att till stor

del gå ifrån Rimbobanan. Dessa bolagsstyrelsens farhågor vore naturliga, men ännu

natuiligare förefölle det vara, att icke ett enskilt bolag skulle kunna genom sina

privata intressen i längden hindra utvecklingen i en landsdel, vilken ägde så rika

möjligheter till framåtskridande, som förhållandet vore med den här ifrågavarande.

Länsstyrelsen hade i sin begäran om undersökning av Kapelskärsbanan framhållit^

hurusom bristen på ändamålsenliga kommunikationer i betydlig grad hämmat utvecklingen

av denna länsdel, och att så verkligen vore förhållandet vore tyvärr

alltför sant. Men även rent formellt ansågs Rimbobolaget äga ganska ringa stöd

för sin klagan. I den koncession, som en gång beviljats för Kapelskärsbanan, hade

nämligen vant inbegripet bandelen Penningby—Norrtälje, och för så vitt Hallin

med flera hade sig bekant vore denna koncession efter åtskilliga förnyelser fortfarande

gällande. Härmed torde också varje fog saknas för Rimbobolaget att nu

söka lagga hinder i vägen för banans byggande, vare sig såsom enskild eller såsom

statsbana.

Till sist framhölls, att om Rimbobolaget komme att lida skada genom bvggandet

av bandelen Penningby—Norrtälje, så skulle Norrtälje stad förvisso komma

att bliva icke mindre lidande genom byggandet av en statsbana till Kapelskär utan

anslutning till Norrtälje. En normalspårig bana så nära intill staden men ändock

utan förbindelse med denna, skulle nämligen beröva staden en stor del av dess

nuvarande handelsområde.

^ &rund av vad sålunda anförts, hemställdes, att bolagsstyrelsens skrivelse

måtte lämnas utan avseende. ^ .

Underdånig

Här torde ävenledes böra erinras om en till Eders Kungl. Maj t ställd under- *tadsfullmäkdåmg

skrivelse den 6 sistlidne april från stadsfullmäktige i Djursholm, vilken av (T, *

Eders Kungl. Majrts befallmngshavande i Stockholms län i underdånighet öfversänts ml

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

skrivelse

den 30

maj 1914 angående

kostnadsfri

upplåtelse

av

mark med

mera för

Kapelskärsbanan

med

bibana.

till Eders Kungl. Maj:t den 18 nyssnämnda månad och som därefter den 21 samma

månad i nåder överlämnats till järnvägsstyrelsen för att tagas^ i övervägande vid

fullgörande av vad genom nådigt brev den 24 januari i år blivit styrelsen

anbefallt.

I nämnda underdåniga skrivelse anföres följande:

Genom nådigt brev den 24 januari innevarande år både Eders Kungl. Maj:t

funnit gott bemyndiga järnvägsstyrelsen att verkställa definitiv undersökning och

ekonomisk utredning angående anläggning av en statsbana från Stockholm eller

från annan lämplig punkt å norra stambanan i närheten av Stockholm till Kapelskärs

hamn i Radmansö socken med bibana till Norrtälje; varjämte medel anvisats

för undersökningens verkställande. Vidare hade i vid innevarande års riksdag mom

dess båda kamrar väckta motioner föreslagits, bland annat, att riksdagen behagade

besluta, att statsbana skulle anläggas mellan lämplig anknytningspunkt invid Järva

eller Tomteboda stationer å norra stambanan och Kapelskär å Rådmansö med bibana

till Norrtälje i huvudsaklig överensstämmelse med den av Eders Kungl. Maj:t i

huvudsak fastställda planen, som legat till grund för den meddelade men icke använda

koncessionen för denna järnväg, med de ändringar, som kunde komma att

av Eders Kungl. Maj:t i vanlig ordning fastställas.

Då sträckningen av denna bana vore av största vikt för det framtida ordnandet

av trafikförbindelserna mellan Djursholms stad och huvudstaden, anliöllo

Djursholms stadsfullmäktige i underdånighet att få inför Eders Kungl. Maj.t framhålla

sina önskemål i detta avseende. Med hänsyn till den snabba utveckling av

Djursholms samhälle, som dittills ägt rum, och som, sedan samhället genom Eders

Kungl. Maj:ts beslut vunnit statsrättigheter, alltjämt fortginge, kunde man med

visshet förutse, att den nuvarande järnvägsförbindelsen mellan Djursholm och

Stockholm efter någon tid ej skulle förmå att på ett tillfredsställande sätt tillgodose

den ökade trafiken. För den skull bleve då en utvidgning i en eller annan

form av trafikanordningarna av nöden. Det måste därför anses av största intresse

såväl för Djursholms stad som för ett ändamålsenligt ordnande i allmänhet al järnvägsförbindelserna

i dessa trakter norr om Stockholm, att vid den ifrågasätta nya

statsbanans planläggande och tillkomst hänsyn toges till det växande trafikbehovet

för Djursholms samhälle. Därest denna bana komme att beröra Djursholm, skulle

detta samhälle genom en normalspårig järnväg även komma i direkt förbindelse

med det normalspåriga järnvägsnätet inom landet i övrigt. .....

På grund härav ville Djursholms stadsfullmäktige i underdånighet hemställa,

att vid den pågående undersökningen för banans anläggande och Eders Kungl.

Maj:ts blivande beslut om dess definitiva sträckning ovan omförmälda synpunkter

i frå«a om trafiken mellan Djursholm och Stockholm samt landet i dess helhet

måtte vinna behörigt beaktande, samt att banan för den skull måtte från Stockholm

framdragas i huvudsaklig överensstämmelse med den ursprungliga koncessionerade

linjen, vartill motionärerna i ovan omförmälda framställning till riksdagen

även anslutit sig.

Styrelsen anser sig här även böra i underdånighet erinra om sin underdåniga

skrivelse den 30 sistlidne maj angående kostnadsfri upplåtelse av mark med mera

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

17

som villkor för anläggande såsom statsbana av Kapelskärsbanan med bibana

Penningby—Norrtälje—Väddö, i vilken skrivelse styrelsen i huvudsak anfört

följande:

Till en början erinrade styrelsen om, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Stockholms län i sin här ovan förut omtalade underdåniga skrivelse den

10 november 1913 framhållit de ytterst avsevärda olägenheter, som uppstått för

länet därav, att den koncessionerade banan Tomteboda—Kapelskär icke kommit

till stånd, varigenom man kunde säga, att de därav berörda orterna kommit 10

år senare i ekonomisk utveckling. Räddningen ur denna brydsamma belägenhet

vore enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes åsikt, att järnvägen till Kapelskär

byggdes såsom statsbana; härför talade emellertid ännu kraftigare två andra

skäl, nämligen försvarssynpunkten samt intresset av att erhålla denna järnväg såsom

ett led i en internationell trafikförbindelse. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

hemställde på grund härav, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

undersökning rörande anläggandet av en statsbana mellan någon punkt å statsbanelinjerna

invid Stockholm samt Kapelskär med sådana anordningar vid Penningby,

att där kunde anslutas en enskild bana till Norrtälje.

Vidare omnämnde styrelsen stadsfullmäktiges i Norrtälje underdåniga skrivelse

den 17 november 1913, likaledes här ovan utförligare omtalad, i vilken skrivelse

stadsfullmäktige efter motivering hemställde, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta

undersökningen för Kapelskärsbanan omfatta jämväl frågan om anläggande av bandelen

Penningby—Norrtälje såsom statsbana.

Slutligen omtalade styrelsen Väddö, Söderby-Karls och Roslagsbro kommuners

ävenledes tidigare i denna skrivelse omnämnda underdåniga framställning om lämpligheten

av att bibanan Penningby—Norrtälje utsträcktes till orterna norr om

Norrtälje.

Härefter uttalade styrelsen för sin del följande

Såsom av det föregående framgått, hade såväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Stockholms län som även stadsfullmäktige i Norrtälje och ombuden för

ovannämnda tre socknar i Roslagen starkt betonat de fördelar, som den så kallade

Kapelskärsbanan med bibana till Norrtälje och norr därom till Väddö skulle medföra

för därav berörda delar av länet och dess inbyggare. Vid sådant förhållande

syntes det — även om banan i dess helhet hade betydelse jämväl ur andra viktiga

synpunkter — med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke liknande förpliktelser

med avseende å kostnadsfri upplåtelse av mark med mera, som pläga uppställas

som villkor för anläggning av en järnväg såsom statsbana, även borde förutsättas

beträffande Kapelskärsbanan, vare sig det komme att gälla ensamt huvudlinjens

eller samtidigt därmed den ifrågasatta bibanans utförande med statsmedel.

Genom nådigt bref den 24 januari 1914 hade järnvägsstyrelsen bemyndigats

att verkställa definitiv undersökning och ekonomisk utredning angående anläggning

av en statsbana från Stockholm eller från annan lämplig punkt å norra stambanan

i närheten av Stockholm till Kapelskärs hamn i Rådmansö socken med bibana till

Norrtälje, varjämte Eders Kungl. Maj:t den 24 februari 1914 till styrelsen överlämnat

förberörda framställning från Väddö, Söderby-Karls och Roslagsbro socknar

att tagas i övervägande vid fullgörandet av nämnda uppdrag. Med hänsyn härtill

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 käft. (Nr 78.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

hade det synts styrelsen — som för sin del ansåg att ett dylikt villkor borde

fästas vid de ifrågasatta järnvägarnas tillkomst såsom statsbanor — angeläget att

få utrönt, huruvida vederbörande landsting, kommuner eller enskilda kunde befinnas

villiga ikläda sig förpliktelser av omhandlade innebörd. Därest Eders Kungl.

Maj:t funne skäl att ansluta sig till denna styrelsens mening att för ett eventuellt

beslut om byggande av antingen huvudlinjen eller också samtidigt bibanan som

statsbanor och ville uppställa samma förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark

med mera, som eljest i liknande fall plägade ske, ansåg styrelsen det lämpligt att

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande redan nu gåves i uppdrag att vidtaga erforderliga

åtgärder för erhållande av utfästelser från såväl Stockholms läns landsting

som kommuner eller enskilda i avseende å upplåtelser af fri mark med mera för

ej mindre den så kallade Kapelskärsbanan än även eventuellt bibanan Penningby—

Norrtälje—Väddö, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de villkor, som blivit

av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen fästade vid beslutet om statsbanan Sveg—

Brunflo.

Det kunde härvidlag förtjäna anmärkas, att dylika utfästelser avgivits beträffande

statsbanan Sveg—Brunflo, innan riksdagen fattat beslut om denna banas

anläggning, såsom framginge av Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 145

den 15 mars 1912.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde styrelsen i underdånighet, att

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län måtte anbefallas vidtaga

erforderliga åtgärder för utrönande, huruvida landsting, kommuner eller enskilda,

vid ett eventuellt beslut om utförande med statsmedel av vare sig enbart Kapelskärsbanan

eller även bibanan Penningby—Norrtälje—Väddö ville utfästa sig att

kostnadsfritt upplåta

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande avdikningar, vattenavlopp och

parallellvägar, varvid för huvudlinjen till Kapelskär härutöver jämväl borde upplåtas

nödigt område för utläggande framdeles av dubbelspår;

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och mötesplatser

samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledningar, varvid borde iakttagas,

i fråga om mark för bangårdar, håll-, last- och mötesplatser samt lokomotivstationer,

att så stora områden därför skulle upplåtas, att tillräckligt utrymme

erhölles för framtida möjligen erforderliga utvidgningar samt för rymliga bostäder

åt järnvägens personal;

genom skogsmark en bredd av 15 meter å vardera sidan om banans medellinje

ävensom, där arbetets beskaffenhet betingade en större bredd, vad som i sådant

avseende erfordrades, med all å den upplåtna marken växande skog;

all mark för till följd av banbyggnad en erforderlig anläggning av nya eller

omläggning av gamla, allmänna eller enskdda, vägar, ävensom rätt att efter behov

i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden och för järnvägens trafikerande

med mera erforderligt vatten samt att, där område icke ansåges böra för ändamålet

förvärvas, framdraga och för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig

ledning;

skolande, i händelse av tvist angående storleken av markområde, som för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78. 19

något av ovan angivna ändamål vore erforderligt, frågan därom underställas Eders

Kungl. Maj:ts prövning och avgörande;

dels under arbetets fortgång:

all mark, behövlig för dels sidoschaktningar, dels upplag av sten, jord samt

för anläggningen erforderliga materialier och andra effekter, dels sten- och grustäkter,

dels vägar och sidospår, dels slutligen de provisoriska anordningar, av vad

namn och slag de måtte vara, som för byggnadsarbetenas utförande befunnes nödiga,

allt att vid arbetets slut avlämnas i då befintligt skick;

att överlämna den för järnvägen upplåtna marken gravationsfri;

att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelser att lämna ersättning för

husflyttningar och olägenheter till följd av försvårad brukning och förlängda vägar

eller andra olägenheter, av vad namn och beskaffenhet de vara månde, som kunde

anses härflyta av det genom anläggningens utförande orsakade intrång; samt

att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen överlämna alla

för erhållande av lagfart å den för anläggningen upplåtna marken erforderliga handlingar

och kartor med mera;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för vad i ett

eller annat avseende härutinnan till äventyrs kunde komma att brista.

Innan styrelsen övergår till att redogöra för de verkställda undersökningarna Inom riksdaoch

utredningarna beträffande här ifrågavarande banor, synes det styrelsen lämpligt 9arne dr 1914

att här i korthet omnämna de motioner, som uti innevarande års båda riksdagar v™kta

blivit väckta angående Kapelskärsbanan med bibana från Penningby till Norrtälje "Kapelskär»- samt eventuellt till orter norr om samma stad. banan med bi
Till

den riksdag, som sammanträdde i januari månad innevarande år, avläm- hana frdn.

nades två lika lydande motioner, nr 51 i första kammaren och nr 105 i andra Pe™orrtar/*^

kammaren, varuti efter en längre motivering föreslogs, ei^entuellt*or
ätt

riksdagen behagade besluta, dels att en statsbana skulle anläggas mellan ter norr därlämplig

anknytningspunkt invid Järva eller Tomteboda stationer å norra stambanan omoch

Kapelskär å Rådmansö med bibana till Norrtälje i huvudsaklig överensstämmelse

med den av Eders Kungl. Maj:t i huvudsak fastställda planen, som legat till grund

för den meddelade men icke använda koncessionen för denna järnväg med de ändringar,

som kunde komma att av Eders Kungl. Maj:t i vanlig ordning fastställas,

dels att för denna anläggning bevilja ett anslag av 8,5 miljoner kronor att utgå

med ett belopp för år 1915 av en miljon kronor och att därav finge förskottsvis

redan under innevarande år utgå ett belopp av 150,000 kronor och resten enligt

särskilda anvisningar under åren 1916 och 1917, dels uttala önskvärdheten av att

i samband härmed utredning måtte verkställas om lämpligheten av att detta bredspåriga

bansystem utsträcktes till orterna norr om Norrtälje.

Dessa båda motioner hunno dock icke att behandlas av den riksdag, vid

vilken de blivit väckta, innan densamma upplöstes.

Vid den riksdag, som därefter sammanträtt under sistlidne maj månad, hava

emellertid jämväl väckts två motioner med i huvudsak samma syftemål som de

båda ovan omtalade, nämligen nr 42 i första kammaren och nr 77 i andra kammaren.

Den sistnämnda är av alldeles samma lydelse som de båda ovan omtalade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Redogörelse

för undersökningarna.

Tekniska bestämmelser.

vid innevarande års första riksdag väckta motionerna. Beträffande däremot den

nu senast inom första kammaren väckta motionen nr 42 liar den ändringen vidtagits,

att det föreslås,

att riksdagen behagade besluta, dels att en statsbana skulle anläggas mellan

lämplig anknytningspunkt invid Järva eller Tomteboda stationer eller annan lämplig

plats å norra stambanan och Kapelskär å Rådmansö med bibana till Norrtälje

och så vidare med enahanda ordalydelse som i andra kammarens motion.

Genom att införa orden »eller annan lämplig plats» hava motionärerna i

första kammaren, såsom det vill synas, velat undvika att göra något uttalande beträffande

den punkt å norra stambanan, vid vilken anslutningen enligt de blivande

utredningarna lämpligast borde ske.

Styrelsen övergår härefter till att redogöra för resultatet av hittills verkställda

undersökningar och utredningar för ifrågavarande banor, och tillåter sig därvidlag

hänvisa till bifogade profiler och planer samt kostnadsförslag.

Såsom av det föregående torde framgå har koncession redan år 1902 beviljats

för en normalspårig järnväg mellan Tomteboda station å norra stambanan till

Kapelskärshamn å Rådmansö jämte bibana till Norrtälje, vilken koncession emellertid

numera är förfallen. Till grund för denna koncession har legat av planer,

profiler och kostnadsberäkningar åtföljt förslag, upprättat år 1898.

Av vissa skäl, särskilt med hänsyn till att 16 år förflutit sedan förslaget

upprättades samt att det då var fråga om byggande av en enskild järnväg, har det

vid de nu verkställda undersökningarna ansetts nödvändigt, dels att utstaka vissa

nya alternativa sträckningar samt ånyo på marken utmärka den år 1898 upprättade

linjen i de delar, där den ansetts böra ingå i de olika nu undersökta sträckningarna,

dels att verkställa nya kostnadsberäkningar för dessa sträckningar.

Följande linjer hava således nu blivit undersökta och på marken utstakade:

A. Tureberg—Brottby—Penningby—Kapelskär (över Riala).

B. Järva—Viggbyholm—Brottby.

C. Tomteboda—Viggbyholm (över Ösby).

D. Penningby—Norrtälje,

och vill styrelsen här nedan något närmare beskriva desamma.

Uti kostnadsförslagen finnas införda de tekniska bestämmelser, som styrelsen

tänkt sig böra tillämpas för de olika linjerna; härav framgår, förutom att banorna

äro beräknade normalspåriga med 1435 millimeters spårvidd, att för de under A,

B och C här ovan angivna linjerna förutsatts sådant byggnadssätt, att å desamma

skulle kunna framföras tåg med en största tillåtna hastighet av 90 kilometer i timmen

eller samma hastighet som exempelvis å linjerna Stockholm—Malmö och

Stockholm—Göteborg. Visserligen har största stigningen i rakspår nu föreslagits

till 11 : 1000 i stället för 10 : 1000, vilken senare stigning är den största, som förekommer

å huvudbanorna i södra delen av landet och som även varit förutsatt i

1898 års förslag för banan till Kapelskär såväl i rakspår som i kurvor. Styrelsen

vill dock erinra om, att en stigning av 11 : 1000 i rakspår icke förorsakar större

tågmotstånd än stigning 10: 1000 i kurvor med minsta tillåtna radie eller 600

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

21

meter, vadan denna omständighet icke är ägnad att försämra banans trafikförmåga,

i synnerhet som å Kapelskärsbanan icke förekomma stigningar av mera avsevärd

längd. I kurvor är det avsett, att stigningsförhållandet skall, allt efter tågmotståndets

storlek för olika radier, nedsättas under det enligt ovanstående för rakspår

tillåtna av 11 : 1000, så att det sammansatta stignings- och kurvmotståndet icke

uppgår till mera än, som motsvaras av en stigning av 10 : 1000 i kurvor med 600

meters radie.

Beträffande minsta tillåtna kurvradien håller styrelsen före, att denna, som i

1898 års förslag utgjorde 500 meter, icke bör understiga 600 meter, på det att

tågen överallt å linjen må kunna framföras med den för banan tillåtna största

hastigheten eller 90 kilometer i timmen, vilket emellertid icke är tillåtet i kurvor

med mindre radie än 600 meter. Yid utstakning av sträckningen Tureberg—Brottby

—Kapelskär har visserligen på ett ställe, nämligen vid Håtö, måst användas radien

500 meter i en kurva, vilket skulle hava förutsatt en något minskad hastighet på

denna plats, men denna kurvradie kan vid en på grund av senare framkomna omständigheter

föranledd ändring av linjen närmast väster om Håtö, som verkställes

vid renstakningen, ökas till 800 å 900 meter. I de båda från Järva respektive

Tomteboda utgående linjerna förekomma däremot några kurvor med 500 meters

radie, i vilka radien icke kan göras större utan avsevärt ökade kostnader.

För de tre först nämnda från respektive Tureberg, Järva och Tomteboda utgående

sträckningarna är skenvikten föreslagen till 40,5 kilogram per meter.

Beträffande linjen Penningby—Norrtälje har styrelsen i likhet med 1898 års

förslag tänkt sig väsentligt enklare tekniska bestämmelser. Största stigningen skulle

där vara 17 : 1000 i rakspår med vederbörlig reduktion i kurvor och den för banan

ifrågasatta, minsta tillåtna radien 400 meter, varjämte skenvikten är beräknad till

27,5 kilogram per meter.

Å samtliga sträckningar tänkas broarna beräknade för 18 tons lokomotivaxeltryck.

Slutligen må framhållas, att, ehuruväl samtliga linjer nu äro beräknade enkelspåriga,

det dock måste anses lämpligt att linjerna från Tureberg respektive Järva

eller Tomteboda tänkas planlagda så, att de framdeles kunna göras åtminstone delvis

dubbelspåriga. Någon genomgångstrafik å den av dessa linjer, som kan komma

till utförande, av den betydenhet, att dubbelspår skulle krävas enbart med hänsyn

till sådan trafik, torde visserligen knappast vara att påräkna inom överskådlig framtid,

men däremot är det ej uteslutet, att vid ej allt för långt avlägsen tidpunkt

lokaltrafiken å de delar av banan, som ligga närmast stambanan, kan komma att

bliva av den storlek, att dubbelspår erfordras; knappast dock längre mot öster än

till Össeby Garn.

Normalsektionen för fria rummet tänkes så hög, som kräves för eventuellt

införande framdeles av elektrisk drift, varvid den jämväl skulle tillåta framförande

av ryska eller finska vagnar, även om dessa, på sätt längre fram omtalas, skulle

vara uppställda på så kallade överföringsboggier.

A. Tureberg—Brottby—Penningby—Kapelskär (över Biala). Beskrivning

Linjen utgår från norra stambanan vid Turebergs station. Det är härvid att av linjerna.

märka, att stambanan mellan Stockholm och Uppsala är dubbelspårig. Från Stock
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

holm ankommande tåg till Tureberg ingå på sistnämnda station å det vänstra av

dessa spår och måste således vid utgående mot Kapelskär korsa det högra spåret

eller det, som användes av de i motsatt riktning, från Uppsala till Stockholm,

gående tågen å stambanan. Det kan då ordnas antingen så, att denna korsning

sker i samma plan omedelbart vid stationens yttersta växel eller också på så sätt,

att tågen från Tureberg vid utgående mot Kapelskär först vika av från stambanan

mot vänster för att därefter i en båge till höger på särskilt spår höja sig, till dess

att spåret kan ledas på fri höjd över stambanan för att sedan åter falla och förena

sig med Kapelskärsbanans huvudspår omkring 1 kilometer utanför stationens yttersta

växel. De från Kapelskär till Tureberg inlöpande tågen ingå däremot på ett

särskilt för dessa tåg avsett spår å bangården öster om stambanans båda huvudspår

och korsa således icke något av dessa. Styrelsen finner för sin del nödvändigt,

att korsning i olika plan redan från början anordnas, oaktat kostnaderna härför

beräknas bliva 200,000 kronor större än för endast plankorsning, enär i annat

fall den alltjämt växande trafiken å stambanan Stockholm—Uppsala skulle komma

att hindras genom korsningen med Kapelskärsbanans från Tureberg utgående tåg.

Från Turebergs station är linjen framdragen mitt emellan Edsvikens norra

och Norrvikens södra ände, öster om Tureberget upp mot Vässjön, vars södra strand

följes i ostlig riktning, varefter linjen gör en tvär krok mot norr för att efter att

hava tangerat sjön Fjäturens nordvästra hörn ånyo framgå i nordostlig riktning

förbi Hagby och Karby gårdar. Ungefär 1 Va kilometer söder om Täby station å

Stockholm—Rimbo järnväg är Kapelskärsbanan dragen på fri höjd över denna järnväg,

varefter linjen kröker mera mot norr och framgår utmed västra stranden av

Gä vsjön samt vidare i dalgången upp mot Åstad. Här kröker linjen mot öster

och går fram strax norr om Ångarns kyrka, varefter den i tämligen rak linje fortsätter

till Össeby Garn (Brottby) vid Garnvikens norra ände. Här sammanfaller

linjen med de sydligare, alternativa sträckningarna över Viggbyholm från Järva respektive

från Tomteboda.

Från Össeby Garn (Brottby) går linjen i nordostlig riktning följande 1898 års

stakning fram till södra ändan av Långsjön, men avviker där från nämnda stakning

följande Långsjöns sydöstra strand, fortsätter vidare i dalgången förbi Sättra och

utmed Bysjöns nordvästra strand samt över Punskog fram till Riala kyrka. Härifrån

följer linjen dalgången mot nordost förbi Yttersätra och Gunedet, passerar

näset mellan Länna kyrksjö och Gunsjön samt svänger så först mot öster och

sedermera mot nordost fram till Penningby, där den ånyo tangerar 1898 års linje.

Den skiljer sig emellertid genast ånyo från sistnämnda linje och framgår i

nordostlig riktning mellan Bergasjön och Alkistsjön till Västersjön, som passeras på

sjöbank, fortsätter så utmed Holmsjöns södra strand till Vrång, där den i en stor

båge svänger mot sydost ned till Lervikssjön, vars södra vik beröres, varefter linjen

ånyo i en skarp kurva svänger mot nordost och framgår strax norr om Flåtö

samt vidare i ostlig riktning över Bredvikssund, varifrån den i huvudsak åter sammanfaller

med 1898 års linje över Vreta till Kapelskär.

Några större vattendrag korsas icke av den nu beskrivna linjen. Över Brottbyån,

som utfaller i Garnviken, erfordras bro med 10 meters spännvidd. Över Bredvikssund,

som utgör sambandet mellan Saltsjön och Åkeröfjärden, föreslås en 15

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

23

meters klaffbro. Sjöfarten i detta sund är visserligen ringa, för att icke säga ingen,

för närvarande, men då planer sedan gammalt föreligga, att medels uppmuddring

av sundet samt upptagandet av en kanal mellan Åkeröfjärden och den långa viken

från Norrtäljefjärden ned mot Nänninge åstadkomma en sjöförbindelse tvärs genom

Rådmansö, har det ansetts lämpligt att redan från början ordna brofrågan vid Bredvikssund,

så att densamma icke framdeles hindrar planens genomförande.

Linjen kommer mångenstädes i beröring med landsvägar och andra större

vägar, särskilt å den första sträckan mellan Tureberg och Össeby Garn. Med hänsyn

till den sannolikt stora tåghastigheten å den föreslagna järnvägen har det icke

ansetts lämpligt att korsa större vägar i plan annat än i omedelbar närhet av station,

där bevakning lätt kan åstadkommas, vilket åter medför stora kostnader för

anordnande av vägbroar och vägportar. Rimbobanan passeras på bro, varvid föreslagits

en sänkning av nämnda bana å en sträcka av cirka 300 meter med 1,3

meter vid korsningspunkten, vilket emellertid icke medför försämring i den enskilda

banans profil.

Större höjdskillnader förekomma icke å den här beskrivna linjen. Högsta

punkten 36 meter över havet uppnås i passet 2 kilometer väster om Långsjön och

lägsta punkten vid Kapelskär invid havet. Långa stigningar med maximilutningar

erfordras icke.

Terrängen är i allmänhet kuperad och oregelbunden med branta berg och

snedslänter, vadan linjen flerstädes måst dragas fram medels långa kurvor för att

undvika alltför stora terrasseringskostnader. Jämförelsevis kostsamma arbeten hava

dock ej kunnat undvikas på åtskilliga platser, särskilt i det ovannämnda passet

väster om Långsjön samt vid sjöändan mellan Kyrksjön och Gunsjön. Till följd av

förekomsten av berg i de flesta skärningarna har det ansetts ekonomiskt att lägga

balanslinjen tämligen högt, varigenom bankmassorna emellertid avsevärt överstiga

skärningsmassorna. Eventuellt skulle dock balanslinjen komma att sänkas något,

om det befunnes lämpligt att i större utsträckning använda en del av de i skärningarna

uttagna bergmassoma såsom makadamballast i stället för eljest vanlig

grusballast.

Marken i dalgångarna mellan bergen består i allmänhet av lerblandad åkerjord,

som nedåt övergår i lösare lera, ofta till ganska stort djup. Då denna sorts

mark har ringa bärighet, hava flerstädes avsevärda sjunkningar måst beräknas. Så

vitt sig göra låter, har dock iakttagits, att balanslinjen över sådan mark lagts lågt

för att minska sjunkningar.

Grus till ballast i tillräcklig mängd finnes i två grusåsar, som genomskäras

av linjen.

Sträckan Tureberg—Össeby Garn framgår genom tämligen tätt bebyggda trakter.

Mindre stationer hava där föreslagits invid vägskälet vid Hagby och vid Ångarns

kyrka samt en större station vid Brottby i Össeby Garn, där ett flertal vägar

sammanlöpa.

Mellan Össeby Garn och Sättra framgår linjen däremot i mindre tät bygd.

Endast en håll- och lastplats har därför föreslagits vid västra ändan av Långsjön,

där tvänne vägar sammanlöpa. Vid Sättra åter föreslås en mindre station,

hj Sträckan från Sättra till Kapelskär passerar åter genom tämligen tät bygd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Mindre stationer hava å densamma föreslagits vid Riala och strax öster om Sjöändan

(cirka l1/a kilometer från Bergshamra), en större station vid Penningby,

varifrån den föreslagna linjen till Norrtälje skulle utgå, håll- och lastplats vid

korsningen med vägen öster om Yästersjön (Hysingsvik), mindre station strax väster

om Håtö, håll- och lastplats vid Nyby och slutligen station vid Kapelskär.

B. Linjen Järva- Viggbyholm-Brottby.

Linjen utgår från Järva station å norra stambanan. Beträffande sättet för

Kapelskärsbanans ledande ut från stationen gäller detsamma, som ovan i detta

avseende framhållits vidkommande Turebergs station, nämligen att sådana anordningar

kunna vidtagas, att från stationen utgående tåg mot Kapelskär antingen

korsa stambanans dubbelspår i plan eller föras på fri höjd över densamma. Av

liknande skäl, som styrelsen anfört beträffande Turebergs station, anser styrelsen

dock, att även vid Järva korsning i olika plan bör anordnas. Enligt den preliminära

utredning, styrelsen hittills låtit verkställa, skulle emellertid kostnaderna

för denna bankorsning i olika plan belöpa sig till icke mindre än omkring 400,000

kronor, vilken höga kostnad är beroende på, att den härvid nödvändiga omläggningen

av norra stambanan till följd av terrängens beskaffenhet skulle draga en

kostnad av omkring 200,000 kronor. Styrelsen anser dock icke otänkbart, att en

närmare undersökning rörande sättet för utförande av denna korsning kan giva

vid handen, att kostnaderna härför kunna nedbringas, dock med största sannolikhet

icke med avse värdare belopp.

Från Järva station följer linjen till en början utmed stambanan i nordvästlig

riktning men svänger sedan i en stor båge mot nordost, övergår Eds viken i

närheten av Rådan, passerar strax norr om Nora gård och fortsätter till Stockholm-Rimbo

järnväg, som korsas på fri höjd ungefär 1 kilometer norr om Danderyds

station. Härifrån svänger linjen mot norr, men cirka 1 kilometer från nyssnämnda

korsningspunkt böjer den ånyo mot nordost för att i denna riktning fortsätta till

Hägernäs. Från en punkt två kilometer väster om Hägernäs, ungefär mitt för

Yiggbyholm, sammanfaller linjen med 1898 års stakning, som följes ända fram till

Brottby vid Össeby Garn. Linjen gör därunder vid Hägernäs en tämligen skarp

kurva mot norr, korsar Södra Roslagens kustbana ävenledes på fri höjd och följer

så utmed densamma till Ullna gård, fortsätter i dalgången i nordnordostlig riktning

förbi Långbro, längs västra stranden av Långbrosjön till Söderby, där den svänger

mot norr förbi Körlinge och väster om Ekeby samt vidare mot nordost till Brottby

vid Össeby Garn, där den sammanfaller med linjen från Tureberg.

Ett enda större vattendrag passeras av denna linje, nämligen Edsviken. Enär

banan här korsar farled, som befares av ångslupar samt även, ehuru mera sällan,

av mastade fartyg, föreslås å denna plats bron förlagd på cirka 10 meters fri höjd

över vattnet, på det att ångslupar må kunna obehindrat passera under densamma.

Förutom tre fasta spann om 52,5 meter vardera har föreslagits ett klaffspann

med ll,s meters fri öppning att användas, då mastade fartyg måste framgå

genom bron.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

För alla större vägar föreslås korsning i olika plan och vid korsningarna med

Rimbobolagets båda linjer har statsbanan såsom ovan antytts tänkts framförd på

broar över nämnda järnvägslinjer utan rubbning av de redan befintliga banorna.

Större höjdskillnader förekomma icke å nu beskrivna sträckning, vadan ingå

långa stigningar med maximilutning måst användas. Terrängen är särdeles kuperad,

särskilt å de fyra första kilometrarna, där terrasseringsarbetena skulle draga stora

kostnader. För att så vitt möjligt nedbringa desamma har här i tre kurvor använts

en radie av 500 meter i stället för 600 meter, som å banan för övrigt är

den minsta förekommande radien. För övrigt gäller även för denna linje vad

som sagts angående terrängförhållandena och markens bärighet beträffande linjen

Tureberg-Kapelskär.

Grus till ballast finnes icke i nämnvärd mängd längs denna handel, men

torde sådant kunna erhållas från statsbanans grustag vid norra stambanan, beläget

dock omkring 5 kilometer från banans begynnelsepunkt vid Järva.

En håll- och lastplats har föreslagits strax nordväst om Danderyds kyrka och

mindre stationer invid Viggbyholm och Långbro.

C. Tomteboda- Viggbyholm.

Såsom förut i denna skrivelse omtalats har styrelsen redan i sin underdåniga

skrivelse den 2 augusti 1909 uttalat den åsikten, att Kapelskärsbanan numera icke

lämpligen kan ansluta till norra stambanan vid någon punkt söder om Järva.

Styrelsen har emellertid nu gjort en approximativ utredning om, huruvida det

skulle vara möjligt att inleda banan till Tomteboda med anslutning till de spårsystem

för persontrafiken och för godstrafiken, som förefinnas å de planer, efter

vilka styrelsen tänker sig att Tomteboda bangård skall komma att successivt

utbyggas. Det har därvid visat sig, att det visserligen icke är, tekniskt sett,

omöjligt att på tillfredsställande sätt leda in persontågen till den för denna trafik

avsedda delen av Tomteboda bangård, men att härför skulle erfordras så invecklade

och dyrbara spåranordningar, att styrelsen genom nämnda approximativa utredning

anser sig hava fått bekräftelse på riktigheten av sin förut uttalade åsikt, att

Kapelskärsbanan icke bör inledas till Tomteboda. Beträffande godstrafiken är det

dessutom icke möjligt att inleda den till de spårsystem å Tomteboda bangård, som

äro därför avsedda, utan att norr om Tomteboda anlägga en skiljestation å Kapelskärsbanan,

från vilken godsvagnarna på särskilt spår skulle kunna införas till

Norrtull för att därifrån överföras till rangeringsbangården vid Tomteboda, en anordning,

som emellertid skulle bliva synnerligen dyrbar.

Ehuru styrelsen således fortfarande anser uteslutet, att Kapelskärsbanan

kommer att inledas till Tomteboda, såväl på grund av de stora kostnader, detta

skulle medföra, som ock av bangårdstekniska skäl, har styrelsen icke velat underlåta

att till jämförelse även upptaga den del av 1898 års linje, som faller mellan

Tomteboda och Viggbyholm, anknytningspunkt med alternativa sträckningen Järva—

Viggbyholm—Brottby.

Linjen Tomteboda—Viggbyholm, över Ösby, följer sålunda 1898 års linje med

undantag för en omkring 3 kilometer lång sträcka genom Djursholm mitt för

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 Käft. (Nr 78.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Ösby, där sistnämnda linje icke kunnat följas, enär de områden,^ över vilka den

framdragits, numera blivit i stor utsträckning bebyggda. Med undantag för nyssnämnda

sträcka har ingen ny utstakning av linjen utförts, utan ligger deri år 189S

verkställda undersökningen till grund för de nu gjorda, nya kostnadsberäkningarna.

Linjen Tomteboda—Viggbyholm, öfver Ösby, utgår från Tomteboda station å

norra stambanan, följer gamla järnvägsbanken förbi Frösunda och svänger sedan i

en stor båge mot öster runt Brunnsvikens norra ända. Strax härefter får linjen

en från 1S98 års linje något avvikande riktning mot norr, korsar Edsviken obetydligt

västligare än nyss nämnda linje och framgår mellan Mörby gård och Stockholm—Rimbo

järnväg, korsar denna järnväg på fri höjd ungefär en halv kilometer

söder om Danderyds station, går sedan i nordostlig riktning och sammanfaller slutligen

med 1898 års linje ungefär 1 kilometer från nyss nämnda korsning. Härifrån

går linjen i rak nordlig riktning strax väster om viken vid Näsby och svänger

sedan i en stor båge mot nordost för att ungefär mitt för Viggbyholm sammanfalla

med linjen från Järva.

Öfver Edsviken föreslås en bro av järn i tre spann å respektive 32 meter,

56 meter och 32 meter på cirka 18 meters fri höjd över vattnet. På grund av

att rörligt brospann icke förutsatts i 1898 års förslag till följd av brons jämförelsevis

stora höjd över vattnet, har styrelsen icke heller nu i beräkningarna

medtagit sådant rörligt spann, men styrelsen anser ingalunda uteslutet, att det vid

brons byggande skulle kunna föreskrivas såsom villkor anordnande även i denna

bro av klaffspann, vilket skulle utgöra ett hinder för järnvägstrafiken och avsevärt

öka de för bron nu beräknade kostnaderna. För alla större vägar föreslås

korsning i olika plan, och över Stockholnr-Rimbo järnväg har statsbanan tänkts

framförd på bro utan rubbning av järnvägen.

Terrängen är här liksom i Järvalinjen särdeles kuperad och terrasseringsarbetena

komma även här att kräva stora kostnader, hör att så mycket soin

möjligt minska desamma har 500 meters radie använts i två större kurvor, medförande

nödvändigheten att å denna plats något minska de snabbgående tågens

hastighet. Även för denna linje gäller, vad som sagts angående terrängförhållanden

och markens bärighet i linjen Tureberg-Kapelskär.

Grus till ballast finnes icke i nämnvärd mängd utmed denna handel, men

torde sådant kunna erhållas från statsbanans grustag invid norra stambanan, beläget

dock omkring 9 kilometer från bandelens begynnelsepunkt vid Tomteboda.

En olägenhet för linjen är, att den till stor del framgår genom villaområden

med dyrbara tomter, vadan kostnaden för marklösen och husflyttningar för denna

linje bliva avsevärt högre än för övriga alternativa linjer.

Beträffande samtliga här ovan under A, B och C angivna linjer med utgång

från respektive Tureberg, Järva eller Tomteboda gäller, att någon lör statsbanan

och Rimbobanan gemensam station tills vidare icke föreslagits vid respektive platser,

där banorna korsa varandra, men att svårighet icke förefinnes att framdeles anordna

förbindelsespår mellan banorna, om det skulle visa sig behövligt för erhållande av

möjlighet att utbyta gods och eventuellt även passagerare vid korsningspunkterna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

27

D. Penningby-Norrtälje.

Denna linje utgår från Penningby station å den föreslagna Kapelskärsbanan

(stationsläge gemensamt för alla sträckningar) och följer med smärre avvikelser den

år 1898 utstakade linjen till Norrtälje. Den går sålunda bredvid Kapelskärsbanan

över Penningbyån på gemensam bro, men viker sedan mot norr och framgår i

huvudsakligen nordlig riktning cirka en halv kilometer väster om Bergasjön, strax

väster om Grandalen och Måssjön upp mot torpen invid landsvägen nordost om

Länsvik. Linjen viker här något mot öster, korsar utfartsvägen från Mellingeholm

strax öster om vägskälet i landsvägen från Rådmansö, korsar strax därpå denna

landsväg, går väster om Görla och passerar så den djupa dalgången mellan Qvisthamraviken

och Kyrksjön, svänger vidare mot nordväst, korsar landsvägen till

Norrtälje ungefär 1 kilometer söder om staden och framgår sedan strax väster om

kyrkogården och lasarettet. Linjen passerar strax därefter Norrtäljeån och svänger

så i en stor båge mot nordost strax norr om Bryggården korsande Rimbobanan och

framgår till en punkt strax söder om båtmanstorpet norr om Bältatorp. Från korsningen

med Norrtäljevägen har linjen en från 1898 års linje avvikande riktning för

att uppnå ett annat läge för Norrtälje station än som förutsatts i 1898 års förslag.

De vattendrag, som passeras, äro den obetydliga Penningbyån samt Norrtäljeån,

för vilken senare föreslås en fast bro med 17,5 meters spann i likhet med 1898

års förslag.

Vid korsningen med landsvägen Penningby-Hysingsvik föreslås vägport, som

kan åstadkommas utan allt för stora kostnader; för övriga vägar föreslås korsning

i plan.

Terrängen är ganska kuperad, varför maximistigning 17 °/oo flerstädes skulle

komma till användning, dock icke å längre sträckor i följd. En ganska ansenlig

bank, för vilken avsevärd sjunkning måst beräknas, har ej kunnat undvikas över

dalgången i Kvisthammarvikens fortsättning, varjämte skärningen genom åsen norr

om dalgången ävenledes bliver betydande.

Jordmånen utgöres i allmänhet av pinmo på berggrund, med berget flerstädes

i dagen. Markens bärighet är god och några större sjunkningar ha ej beräknats

med undantag för ovannämnda bank vid Kvisthammarljärden.

Grus synes icke finnas i närheten av linjen. Sedan linjen lämnat de odlade

markerna vid Penningby, framgar den genom endast skogsmark till Mellingeholm,

varifrån den sedan går över huvudsakligen odlad mark till slutpunkten.

En håll- och lastplats föreslås vid Mellingeholm i omedelbar närhet av landsvägen

från Rådmansö.

Den ovan omtalade avvikelsen från 1898 års linje invid Norrtälje betiugas av

nödvändigheten att förlägga stationen strax utanför staden. I 1898 års linje förutsattes

däremot gemensam station med Rimbobanan ä den plats i Norrtälje, där

sistnämnda banas station nu är belägen. Denna station är emellertid redan nu

tämligen trång, varför det är tydligt, att den måste utvidgas avsevärt, om statsbanan

ledes in på densamma. Stationen har dock numera blivit fullkomligt kring

byggd, varför en utvidgning av området för densamma säkerligen skulle medföra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

högst avsevärda kostnader i form av inlösen av hus och tomter. Läget är dessutom

så tillvida ogynnsamt för staden, att densamma genom banan delas i tvenne

hälfter, mellan vilka kommunikationen anses svår att uppehålla. För linjen Penningby-Norrtälje

förutsättes nu, så vitt undersökningarna hittills givit vid handen,

ett stationsläge på de obebyggda fälten strax norr om staden, cirka 400 meter

bortom Rimbobanans station. Detta läge, med vilket representanter från staden

förklarat sig i allo tillfredsställda, medger tillräckligt utrymme för Rimbobanans

eventuella flyttning till densamma ävensom för framtida utvidgningar.

Rimbobanans nuvarande huvudspår samt dess hamnspår skulle dock efter

ovannämnda eventuella flyttning av den enskilda banans station ligga kvar för att

efter erforderlig ombyggnad tjänstgöra som hamnspår från den nya stationen.

Stationens läge är även lämpligt med hänsyn tagen till banans eventuella

fortsättning till Väddö.

Längder och Sedan styrelsen nu beskrivit de olika ifrågasatta linjerna, tillåter sig styrelsen

kostnader för att i efterföljande tablå (sid. 27) lämna en sammanställning av längder och kostnader

de olika lin- fgr desamma.

■lerna- Vidkommande de olika linjernas längder synes av denna tablå, att linjen från

Tureberg kräver byggande av minsta längden ny bana, varemot linjerna från Järva

och Tomteboda erfordra 2,4 respektive 5,i kilometer längre ny bana. Avståndet

från Kapelskär till Stockholms centralstation skulle däremot bliva kortast i sträckningen

från Tomteboda och 1,7 respektive 5,c kilometer längre i sträckningarna

från Järva och Tureberg.

Beträffande anläggningskostnaderna har styrelsen i tablån äv.en upptagit i

särskild kolumn sådana kostnader utan medräknande av utgifter för ombyggnad av

de olika linjernas anslutningsstationer, emedan styrelsen, av förut här ovan angivna

orsaker, icke verkställt kostnadsberäkningar för banans inledande till Tomteboda

och någon jämförelse med kostnaderna för Tomtebodalinjen sålunda eljest icke

skulle kunna göras. Att anslutningskostnaderna vid sistnämnda station skulle

bliva högst avsevärt högre än vid Järva finner styrelsen emellertid uppenbart och

således ännu mycket högre än vid Tureberg. Räknat från yttersta växlarna vid

Tureberg, respektive Järva och Tomteboda, och förutsätter man vid denna jämförelse

endast korsningar i plan vid inledandet till stationerna, äro de olika linjerna så
lunda

nu beräknade ett kosta respektive 8,260,000, 9,955,000 och 9,929,000 kronor,

oberäknat rullande materiel och utan kostnad för marklösen med mera dylikt.

Turebergslinjen är således den billigaste, Järvalinjen däremot 1,695,000 kronor och

Tomtebodalinjen 1,669,000 kronor dyrare än Turebergslinjen. För den händelse

att banan inledes till Tureberg respektive Järva med de varandra korsande spåren

i olika plan — vilket styrelsen såsom tidigare angivits för sin del finner nödvändigt,

på det att ej synnerligen olägligt intrång skall göras å trafiken på stambanan

mellan Stockholm och Uppsala — ställa sig kostnaderna för Järvalinjen såsom

även framgår av tablån i runt tal 1,955,000 kronor högre än för Turebergslinjen,

oberäknat marklösen, men inberäknat rullande materiel samt kostnad för ombyggnad

av respektive anslutningsstationer.

I de uti tablån angivna kostnadssummorna ingå såsom synes icke några kost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

KAPELSKÄRSBANAN.

Tablå med sammanställning av längder och kostnader m. m. för de olika sträckningarna.

Sträcknin

Längd

km.

Längd

från

Stockholm

C.

till Kapelskär
km.

Gångtid

för snälltåg

Stockholm

C—Kapelskär
-

Kostnad utan marklösen och utan

rullande materiel

Oberäknat

kostnad för

ombyggnad

av anslutnings8tation
-

Inberäknat kostnad

för ombyggnad av anslutningsstation
-

Korsning

i

plan

Korsning

i olika

plan

Kostnad utan markalösen men med rullande

materiel samt inberäknat kostnad

för ombyggnad av anslutningsstation

Korsning i plan

Kostnad

Kostnad

pr km.

Korsning i olika plan

Kostnad

Kostnad

pr km.

Anm.

Tureberg—Brottby—Kapellskär..

Järva—Viggbyholm—Brottby—

Kapelskär ..........................

T om teboda—Ösby—V iggbyholm
Brottby—Kapelskär

...........

Tomteboda—Brottby—Kapelskär,

1898 års linje..............

Tureberg—Brottby .................

Järva—Viggbyholm—Brottby ..

Järva—Viggbyholm ..............

Tomteboda—Ösby—Viggbyholm

Penningby—Norrtälje..............

78.1

80.5

83.2

'') 84,8

24,9

27,8

9.9

12.6

11,1

91.8

87.9

86,2

87,8

84

81

80

81

'') 8 260 000

^9955000

09929000

4) 7 44 4 000

) 2168 000

) 3 863 000

7) 2103 000

02078000

8530000

8730000

10265000110665000

9162610

10917050

117300

135600

9362610

11317050

119900

140600

Kostnader ej angivna, enär de ej äro jämförliga

med ovanstående av orsaker, som framgå ur Jvst.

underdåniga skrivelse.

1000000

90500

Sträckning över Kiala

Largen

.^os^naasf°r®laS®ts ,su“ma 8 530 000 kr. efter avdrag av kostnad för ombyggnad av Turebergs station med boställshus samt lokomotivs

stallar vid Tomteboda jämte lo % av dessa kostnader, tillhopa 270 000 kronor.

5 Fas llr kostnadsförslagets summa 10 265 000 kr. med avdrag efter samma grunder som för l), utgörande 310 000 kronor.

46*000 kronor ’ ’ 9 975 000 » » > av kostnad för boställshus och lokstall jämte 15 % av’ densamma, utgörande

5) Fås ur kostnads förslagets summa 7 700 000 kr. med avdrag av kostnad för marklösen m. m. jämte 15 % av densamma, utgörande 256 000 kr

] d^nsammr“a°ndeag2e42 OM krono, ^ ^ "" k°Stnad fÖr °mbyg8nad av station med ^ställshus jämte 15 % av

") IaS Ur k°st.nadsforslagets summa 4145 000 kr. med avdrag av kostnad för ombyggnad av Järva station med boställshus jämte 15 % av den

samma, utgörande zoJ 000 kronor.

’) Fås ur kostnadsförslagets summa 2 385 000 kr. med avdrag av kostnad enl. 6) 282 000 kronor.

8< Fäs ur kostnadsförslagets summa 2 095 000 kr. med avdrag av kostnad för boställshus vid Tomteboda jämte 15 % härav, utgörande 17 000 kr.

^hu8JmfttIwfrddernna1längdr84k8SkmdSf0rSlaS aDglVen tlU 84460 ra''’ räknat fran yttersta växeln vid Tomteboda station. Räknat från stations
KochKanef8känrtmt

Terkstad är Wknad ti]l 8 100 kr. pr km. för sträckningarna mellan stambanan

ocn Kapelskar samt till 7 000 kr. pr km. for bibana från Penningby till Norrtälje.

I tablån angivna kostnader pr. km. bana äro avrundade uppåt till jämna 100 tal kronor.

to

<x>

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Detaljerad

jämförelse

mellan kostnaderna

för

linjen Twreberg—

Brottby-Kapelskär

och 1898

drs linje

Tomteboda—

Kapelskär.

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

nåder för marklösen, ersättning för husflyttningar och olägenheter med mera dylikt,

enär såsom tidigare framhållits, styrelsen förutsätter, att, på sätt under en läng* c

följd'' av år varit fallet vid byggandet av statsbanor, dessa kostnader böra vidkännas

av landsting, kommuner eller enskilda. Styrelsen har emellertid genom lan ,- mätare låtit verkställa en ungefärlig beräkning av nu ifrågavarande kostnader, varav

framgått, att desamma torde böra uppskattas till ungefär följande belopp i runda

tal nämligen för Turebergslinjen 250,000 kronor, för Järvalinjen 310,000 kronor

och för Tomtebodalinjen 600,000 kronor. Att dessa kostnader för sistnämnda

sträckning ställa sig ''så höga beror på, att linjen mellan Tomteboda och Viggbyholm

till stor del framgår över villatomter, delvis bebyggda, där markvärdet ar

högt och där dessutom inköp av åtskilliga byggnader icke skulle kunna undvikas.

I det under innevarande år av förslagsställaren reviderade kostnadsförslag

för år 1898 års linje mellan Tomteboda och Kapelskär, vilket är åberopat i de till

årets riksdagar iniämnade och här ovan omnämnda motionerna, äro anläggningskostnaderna

för nyssnämnda linje beräknade till 7,700,000 kronor. Styrelsen tilllåter

sig dock fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att häruti icke ingår

kostnad för rullande materiel och ej heller för de utvidgningar av Tomteboda bangård

som skulle krävas för linjens inledande dit, vilken senare kostnad, enligt

vad ’ styrelsen ovan anfört, skulle bliva synnerligen avsevärd. Däremot äro medräknade

kostnader för marklösen. Då linjens längd är angiven tdl 84,5 kometer

är dess anläggningskostnad per kilometer således i runt tal beräknat till

kronor. Av tablån ävensom av de medföljande kostnadsförslagen framgår, att anläggningskostnaderna

för linjen Tureberg—Kapelskär, oberäknat kostnader för

rullande materiel och marklösen, men inberäknat utgifter för den ombyggnad av

Turebergs station, som skulle krävas för banans inledande dit med endast korsning

i plan, utgöra 8,530,000 kronor eller i runt tal för den 78,i kilometer langa linjen

109 200 kronor per kilometer. Om man nu för att få detta kostnad sbelopp jämförligt

med den för linjen Tomteboda—Kapelskär ovan angivna slutsumman, i,A)0,00(J

kronor, å ena sidan från beloppet 8,530,000 kronor drager 235,500 kronor+15

procent därav för administration och oförutsedda utgifter eller i runt tal 2<0,00U

kronor, varmed kostnaderna för nyssnämnda ombyggnad av Turebergs station inklusive

byggandet av lokomotivstallar vid Tomteboda (Frösunda) ingå i sistnämnda

belopp och å andra sidan från slutsumman för linjen Tomteboda—Kapelskar drager

där uti ingående kostnad för marklösen eller 223,000 kronor + 15 procent därav

eller i runt tal 256,000 kronor, så bliva de med varandra jämförliga slutsummorna

för de båda linjernas anläggningskostnader följande, nämligen för Tureberg Kapelskär

= 8,260,000 kronor och för Tomteboda—Kapelskär = 7,444,000 kronor, motsvarande

i runda tal respektive 105,800 kronor och 88,100 kronor per kilometor.

Vidkommande denna avsevärda skillnad i de beraknade kostnadsbeloppen

tillåter sig styrelsen dels hänvisa till en här bilagd »Jämförelse mellan å ena

sidan det under år 1914 upprättade kostnadsförslaget för linjen Tureberg—Brottby—Kapelskär

och å andra sidan det i riksdagsmotionerna införda år 1914 reviderade,

kostnadsförslaget för 1898 års linje Tomteboda—Brottby—Kapelskar», dels

anföra följande. För att få en överblick över anledningarna till ovan angivna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

31

skiljaktigheter i de båda linjernas kostnader torde, enär linjerna icke sammanfalla

med varandra och således icke äro med varandra direkt jämförbara, vara lämpligast

att jämföra deras kostnader per kilometer fördelade i vissa huvudgrupper enligt

nedanstående:

A. Terrasseringsarbeten ...................................................

B. Yattengenomlopp ......................................................

C. Vägkorsningar och vägomläggningar............................

D. Stationer jämte husbyggnader ....................................

Kostnader per kilometer i av- rundade tal

Linjen Tureberg

—Kapelskär

1898 års linje

Tomteboda—

Kapelskär

Kronor

Kronor

36,690

7,180

5,290

*) 18,790

1,050

1,700

20,500

520

250

13,730

35,990

6,930

4,200

*) 6,670

820

950

20,400

550

180

11,410

F. Stängsel ............ ...................................................

H. Banbevakningsbostäder...............................................

I. Överbyggnad ...........................................................

K. Telegraf, telefon, linjesignaler ....................................

Y. Utredningseffekter ......................................................

Administration, oförutsedda utgifter m. m......................

Summa kronor

105,700

88,100

A. Terrasseringsarbeten.

Skillnaden i kilometerkostnaden är, som synes, jämförelsevis obetydlig och förklaras

bland annat därav, att minsta krökningsradien enligt 1898 års förslag är

500 meter emot 600 meter i Turebergsförslaget. Under det att emellertid styrelsen

för linjen Tureberg—Kapelskär ansett sig kunna räkna med ett pris per kubikmeter

för bergsprängning av kronor 4,50 + 20 procent bergrensning å 2,50 per

kubikmeter, motsvarande 5,00 kronor per kubikmeter berg inklusive bergrensning,

är detta pris i linjen Tomteboda—Kapelskär upptaget till 6,00 kronor. Däremot

har i Turebergslinjen upptagits avsevärda kostnader för sidodikningar, beklädnad av

sjöbankar samt urgrävning av tjälskjutande jord, vilka arbeten styrelsen anser nödvändiga,

men som nästan helt och hållet saknas i förslaget för Tomtebodalinjen.

Kostnaderna för matjordsbeklädnad i sistnämnda förslag synas därjämte upptagna

till avsevärt mindre belopp än som helt säkert skulle krävas för att få arbetet utfört

på fullt tillfredsställande sätt.

I detta sammanhang anser sig styrelsen icke kunna undvika att, såsom förklaring

till de höga kostnaderna för terrasseringsarbetena i den innevarande år

utstakade och kostnadsberäknade linjen Tomteboda—Viggbyholm—Brottby—Kapelskär

(över Riala), jämförda med de för 1898 års linje Tomteboda—Kapelskär beräknade,

omnämna, att styrelsen vid två gånger upprepade kontrollberäkningar av

kubikmassorna enligt de äldre profiler över 1898 års linje, som legat till grund för *)

*) Häruti ingå icke kostnader för ombyggnad av anslutningsstationerna vid respektive Tureberg

och Tomteboda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

det i riksdagsmotionerna införda kostnadsförslaget, funnit dessa kubikmassor böra

vara avsevärt större än de, som äro i kostnadsförslaget angivna. Räknar man nämligen

med de ökade kubikmassor, som kontrollberäkningen av ovannämnda profiler

givit vid handen, med iakttagande att även terrasseringsarbeten för stationsplaner

synas vara däruti medräknade, och använder man vidare samma å-pris, som äro

begagnade i det i riksdagsmotionerna införda kostnadsförslaget, så synes det styrelsen,

som om terrasseringskostnaderna enligt sistnämnda kostnadsförslag skulle

behöva av denna anledning ökas med omkring 450,000 kronor. Härtill torde böra

läggas ytterligare minst 140,000 kronor för upptagande av sidodiken längs linjen,

för vilket arbete endast 10,000 kronor äro upptagna i kostnadsförslaget för 1898

års linje, vilket belopp torde vara alldeles för lågt i betraktande av, att på många

ställen, där markytan är mindre bärig, en djupgående sidodikning är nödvändig för

att betrygga trafiksäkerheten genom markens torrläggning till erforderligt djup, på

det att dess förmåga att uppbära banvallen skall bliva tillräcklig. Likaledes torde

hänsynen till jordbrukets kraf på, att icke få utsikterna till god dränering minskade

genom banans byggande, fordra detta ökade dikningsarbete. Den i riksdagsmotionernas

kostnadsförslag upptagna terrasseringskostnaden skulle på så sätt behöva

ökas från 3,044,300 kronor till omkring 3,630,000 kronor, utgörande en kostnad

per kilometer af omkring 43,000 kronor. Motsvarande arbeten äro nu för 1914

års linje Tomteboda—Viggbyholm—Brottby—Kapelskär (över Riala) beräknade till

omkring 46,000 kronor per kilometer. Härvid är dock att märka, att stationsplanerna

i sistnämnda linje för de flesta fall torde vara beräknade med något

större areal än som sannolikt varit tänkt beträffande 1898 års linje.

B. Vattengenomlopp.

Kostnaderna per kilometer för denna post äro ungefär lika i Turebergslinjen

och i 1898 års Tomtebodalinje. Visserligen förekommer i den senare en större

brobyggnad över Edsviken, som ej har sin motsvarighet i Turebergslinjen, men i

denna senare åter äro kostnaderna för avloppstrummorna beräknade till avsevärt

högre belopp än i Tomtebodalinjen, vilket synes styrelsen nödvändigt, då det under

en följd av år visat sig, att kostnaderna för sådana trummor avsévärt överstigit

dem, som upptagits i kostnadsförslaget för 1898 års Tomtebodalinje, vare sig arbetena

utförts av entreprenör eller av styrelsen i egen regie.

C. Vägkorsningar och vägomläggningar.

Kostnaderna per kilometer äro som synes ungefär lika i båda förslagen.

D. Stationer jämte husbyggnader.

Det är inom denna grupp, man har att söka huvudsakliga anledningen till

den avsevärda skillnaden mellan kostnaderna per kilometer bana för linjen Ture
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78. 33

berg—Brottby—Kapelskär och 1898 års linje Tomteboda—Viggbyholm—Brottby—

Kapelskär.

Såsom ovan nämnts gäller emellertid denna jämförelse endast för linjerna

räknade från anslutningsstationernas yttersta växlar, vadan den ej påverkas av den

omständigheten, att någon kostnad för Tomtebodalinjens anslutning vid Tomteboda

icke är beräknad, under det att däremot sådan är upptagen i fråga om Turebergslinjens

anslutning vid Tureberg.

Då i kostnadsförslaget för 1898 års Tomtebodalinje icke finnas särskilt angivna

några kubikmassor för terrassering av station splaner, och då alla i detta kostnadsförslag

ingående kubikmassor måste anses erforderliga för terrassering av själva

huvudlinjen, för vilken, såsom styrelsen nyss här ovan framhållit, kubikmassorna

ändock synas vara för knappt beräknade, så har det i Turebergslinjen nu upptagna

kostnadsbeloppet av omkring 220,000 kronor för terrassering av stationsplaner —

oberäknat stationen vid Kapelskär, som i denna jämförelse skall behandlas särskilt

för sig — ingen motsvarighet i Tomtebodalinjens kostnadsförslag. Enahanda är

förhållandet med kostnaderna för växel- och signalsäkerhetsanläggningar, stationernas

belysning och bangårdsstaket, vilka kostnader — oberäknat kostnaderna vid

Turebergs bangård, som ej ingå i denna jämförelse — för Turebergslinjen upptagits

med ungefär respektive 91,000, 8,000 och 10,000 kronor utan motsvarighet

i Tomtebodalinjen.

Ehuru av Tomtebodalinjens kostnadsförslag icke framgår huru stora spårutrymmen,

som beräknats för de särskilda stationerna, vill det dock synas som om

dessa räknats något så när lika i båda förslagen, enär kostnaderna för desamma

icke äro mera än omkring 19,000 kronor högre i Turebergslinjen än i den andra. Kostnaderna

för plattformer och lastkajer samt för kol- och vattentagningsanordningar

äro af styrelsen nu beräknade sammanlagt till omkring 107,000 kronor, under det

att de i Tomtebodalinjens förslag endast upptagits till omkring 20,000 kronor, ett

efter styrelsens förmenande alldeles otillräckligt belopp för en järnväg med Kapelskärsbanans

natur.

Beträffande husbyggnaderna föreligger en kostnadsskillnad mellan de båda

förslagen av icke mindre än omkring 180,000 kronor; större delen av denna skillnad,

eller omkring 150,000 kronor, förklaras därav, att i Tomtebodalinjens kostnadsförslag

icke upptagits något belopp för bostäder vid stationerna åt stationskarlar,

vilket emellertid styrelsen anser nödvändigt, enär sådana bostäder svårligen kunna

erhållas i enskilda hus i stationernas närhet och, även om så vore fallet, motsvarande

inkvarteringsersättningar eljest skulle komma att läggas på driftkostnaderna.

I kostnadsförslaget för 1898 års Tomtebodalinje har i allmänhet endast upptagits

kostnad för en mindre bostad i stationshuset för stationsföreståndaren vid varje

station. Återstående 30,000 kronors skillnad är att hänföra till, att styrelsen beräknat

något, men med stöd av erfarenhet erforderliga, högre kostnader för stationshusen

än som skett beträffande Tomtebodalinjen.

Slutligen har styrelsen ansett sig nödsakad att för stationen vid Kapelskär

beräkna ett vida högre belopp — omkring 420,000 kronor — än som beräknats

i 1898 års Tomtebodalinje, där för denna station endast synas vara upptagna omkring

120,000 kronor. Skulle man vid denna station endast utföra arbetena med

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 häfl. (Nr 78.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sta/sutskottets utlåtande Nr 78.

hänsyn till de kraf, som kunna ställas på densamma under de allra första åren

efter banans öppnande för allmän tralik, så torde man nog kunna bygga stationen

för något lägre kostnad, än styrelsen nu tänkt sig, men styrelsen håller före, att

anordningarna redan från början böra göras sådana, att de lämpligen låta anpassa

sig i framdeles vid behof erforderlig, successiv utbyggnad av stationen. Från början

krävas emellertid då bland annat icke obetydliga terrasseringsarbeten; tager man

sedan i betraktande, att stationshuset bör inrymma förutom de vanliga stationslokalerna

även tullokaler, samt att man, särskilt med hänsyn till att trakten invid

Kapelskär icke är nämnvärt bebyggd, måste uppföra boställslius för all stationspersonal

jämte överliggningshus, ävensom godsmagasin och lokomotivstallar med

vändskiva, och att där jämväl måste anordnas plattformer och vänthallar för de

resandes bekväma omstigning mellan tåg och fartyg, och vidare att en omkring 3

kilometer lång vattenledning måste läggas ävensom anordnas elektrisk belysning

för station och hamnplan med mera dylikt, så torde styrelsen hava angivit de

huvudsakliga skälen till det för Kapelskärs bangård upptagna, jämförelsevis höga

kostnadsbeloppot, som för öfrigt återfinnes närmare specificerat i det medföljande

kostnadsförslaget för sträckan Brottby—Kapelskär.

Till slut vill styrelsen meddela, att i stationskostnaderna för Turebergslinjen

ingå kostnader för vissa av chefen för generalstaben påfordrade, militära anordningar

med ett belopp av omkring 72,000 kronor, vilket belopp icke ingår i kostnaderna

för 1898 års Tomtebodalinje.

Beträffande grupperna F. Stängsel, H. Bevakningsboståder, I. Överbyggnad,

K. Telegraf, telefon, linjesignaler samt Y. Utredningseffekter, förefinnas, som synes,

inga sådana skillnader i kostnaderna per kilometer, att de hava nämnvärd inverkan.

Dock vill styrelsen anmärka, att styrelsen, med hänsyn till de allt större

svårigheterna att erhålla sliprar till skäligt pris, förutsatt impregnerade sådana för

Turebergslinjen likasom för alla av styrelsen här kostnadsberäknade linjer, vilket

visserligen medför en ökad kostnad för sliprarna i förhållande till kostnaderna för

desamma i 1898 års Tomtebodalinje med omkring 1,050 kronor per kilometer, men

som i gengäld högst avsevärt ökar sliprarnas varaktighet.

Skiilnaden i kilometerkostnaden för administration, oförutsedda utgifter med

mera förklaras direkt av det ovan sagda, eftersom beträffande båda här avhandlade

linjerna dessa utgifter äro beräknade till omkring 15 procent av övriga kostnader.

1 detta sammanhang vill styrelsen meddela, att några markundersökningar i

de av styrelsen nu utstakade linjerna icke ännu verkställts av någon därtill särskilt

utsedd geolog, men att styrelsen låtit utföra omfattande, vanliga undersökningsborrningar,

vilka enligt styrelsens förmenande givit vid handen, att större

svårigheter vid terrasseringen icke äro att förvänta, än att de väl motsvaras av

de kostnader för sjunkningar och markförstärkningar, som styrelsen nu upptagit i

kostnadsförslagen. Skulle banan beslutas av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen,

skall styrelsen, innan definitiv plan och profil på vanligt sätt förelägges Eders

Kungl. Maj:t, givetvis låta genom geolog verkställa sådana markundersökningar,

som kunna finnas erforderliga för att i detalj kunna avgöra, vilka anordningar,

som böra vidtagas, för att banvallen må få ett betryggande läge.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

35

Styrelsen övergår härefter till att uttala sig angående den plats, vid vilken

Kapelskärsbanan enligt styrelsens förmenande bör ansluta till norra stambanan.

Såsom av det föregående framgår, har styrelsen i detta avseende här upprättat

tre olika, alternativa förslag nämligen:

A att låta linjen utgå från Tureberg och vidare förbi Brottby och Riala till

Kapelskär (Turebergsförslaget); eller

B att från Järva draga linjen förbi Viggbyliolm till Brottby med fortsättning

över Riala till Kapelskär (Järvaalternativet) eller slutligen

C att låta linjen utgå från Tomteboda för att vid Viggbyliolm ansluta till

linjen från Järva för att på enahanda sätt som denna fortsätta till Kapelskär

(Tointebodaalternativet).

Styrelsen vill då först behandla Tomtébodaalternativel, jämfört med Järvaalternativet.

Redan förut i denna skrivelse har styrelsen såsom sin bestämda åsikt uttalat,

att banan icke bör ansluta till Tomteboda, enär detta numera skulle medföra

allt för stora svårigheter beträffande bangårdsanordningarna vid Tomteboda

och draga högre kostnader, än som kan anses rimligt. Annorlunda var förhållaudet,

då förslaget först framkom år 1898. Då hade ännu icke de planer, efter

vilka bangårdsförhållandena vid och i närheten av Tomteboda dels redan utvecklats,

dels sannolikt komma att utvecklas, tagit fast form och vid den tidpunkten

var det rätt naturligt, att anslutningen tänktes förlagd till Tomteboda, vilket bland

annat medförde den genaste förbindelsen med Stockholm.

Då torde också ett annat skäl hava kraftigt talat för banans inledande till

Tomteboda, nämligen invånarnes i Djursholm önskan att erhålla bättre förbindelse

med Stockholm, än som Rimbobanati då kunde erbjuda. Av åtskilliga anledningar

rådde då ett utbrett missnöje med Rimbobanans sätt att sköta Djursholmstrafiken.

Sedan dess har emellertid nämnda bana med stora kostnader förbättrat sin linje,

i den mån dess finanser det tillåtit, och på ett betydligt mera tillfredsställande sätt

ordnat tågförbindelserna. Ehuruväl det naturligtvis på sätt stadsfullmäktige i Djursholm

också framhållit i sin ovan omtalade underdåniga framställning den 6 sistlidne

april, fortfarande kunde anses fördelaktigt för Djursholm, i synnerhet beträffande

persontrafiken, om staden genom en bredspårig bana vore satt i direkt förbindelse

med norra stambanan, är detta skäl dock numera enligt styrelsens förmenande icke

så talande, att statsverket för den skull bör göra så stora uppoffringar, som skulle

krävas för Kapelskärsbanans inledande genom Djursholm till Tomteboda.

Mot att draga statsbanan genom Djursholm talar även ett annat skäl. Bland

annat genom de utredningar, som verkställts av järnvägstaxekommittén, har nämligen

påvisats, att skötseln av eu livligare lokaltrafik, på kortare del av en huvudsakligen

för mera långväga trafik avsedd huvudbana, medför så stora olägenheter,

att lokaltrafiken svårligen kan bliva ekonomiskt bärande. Ehuruväl styrelsen icke

anser, att statsbanorna böra undandraga sig att, där så måste ske, i bredd med

dess egentliga uppgift, även ombesörja lokaltrafik, om detta är nödvändigt bland

annat för att öppna nya områden för egna hem, så anser styrelsen det däremot

vara olämpligt att vid anläggandet av ny statsbana planera denna, så att den

drager till sig större lokaltrafik från områden, som redan förut hava goda järnvägs
-

Val av anslutningspunkt

till

norra stambanan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

kommunikationer. Skulle det visa sig, att den växande trafiken på Djursholm

kräver förbättrade järnvägskommunikationer, torde detta enligt styrelsens förmenande

lämpligare kunna avhjälpas genom en successiv utveckling av det i trakten redan

befintliga järnvägsnätet än att leda statsbanan genom Djursholm. Styrelsen vill

här icke underlåta att framhålla, hurusom styrelsen vid avgivande av utlåtande

över ansökning om koncession för ny, enskild järnväg även har att taga hänsyn

till, huruvida den nya banan skulle komma att göra mera avsevärt och obehörigt

intrång på redan förut befintlig banas trafikområde. Skulle nu Kapelskärsbanan

emellertid framdragas genom Djursholm, kan styrelsen för sin del icke finna annat,

än att denna bana därigenom skulle göra sådant obehörigt intrång på Rimbobanans

trafikområde.

Då slutligen till detta kommer, att, enligt vad styrelsen funnit, Tomtebodaalternativet

— med hänsyn till att kostnaderna för anslutningen vid Tomteboda måste

bliva avsevärt högre än vid Järva — bliver dyrare än Järvaalternativet, varjämte

det ej är uteslutet, såsom ovan omtalats, att ett av spännen i bron över Edsviken

även i detta alternativ måste göras rörligt till olägenhet för järnvägstrafiken, så

måste styrelsen för sin del i valet mellan dessa båda alternativ avstyrka Tomtebodaalternativet.

Styrelsen vill nu uttala sig om Järvaalternativet, jämfört med Turebergsförslaget.

I sitt underdåniga utlåtande den 2 augusti 1909 angående Kapelskärsbanan

tillstyrkte visserligen styrelsen, att Kapelskärsbanan måtte anknytas till statsbanenätet

vid Järva i stället för, såsom koncessionshavarne då ifrågasatte, vid Tomteboda

eller Norrtull. Detta gjorde styrelsen emellertid under den förutsättning, att

så liten ändring som möjligt borde av styrelsen påfordras i den redan koncessioncrade

linjen. Styrelsen fann då liksom nu, att Järva var den sydligaste punkt,

vid vilken Kapelskärsbanan kunde tänkas ansluta till norra stambanan, varvid

styrelsen icke ansåg sig hava skäl att närmare ingå på frågan om, huruvida för

den enskilda banans egen del Järva vore den lämpligaste anknytningspunkten.

Skall däremot Kapelskärsbanan byggas såsom statsbana, måste styrelsen dock nu

för sin del uttala, att Järvaalternativet icke synes vara det bästa.

De huvudsakliga skäl, som synas styrelsen tala mot detta altervativ, äro

följande.

På samma sätt som Tomtebodaaltemativet, ehuru icke i fullt så hög grad,

skulle Järvaalternativet göra intrång på Rimbobanans trafikområde och genondöpa

trakter invid Danderyd, Näsby och Viggbyholm, vilka antingen redan äro väl försedda

med järnvägskommunikationer eller där, enligt styrelsens förmenande, de

stegrade kommunikationsbehoven lämpligast torde tillgodoses genom en naturlig

utveckling av det redan befintliga systemet av järnvägar. Det bör särskilt bemärkas,

att Järvaalternativet på en sträcka av omkring en mils längd skulle ligga

på ett avstånd av högst en halv kilometer från den redan befintliga, smalspåriga

banan. Icke heller med denna sträckning skulle i någon högre grad öppnas nya

områden för byggande av egna hem.

Vidare torde icke kunna undvikas, att ett rörligt spann måste anordnas i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

37

bron över Edsviken, vilket måste anses såsom en olägenhet i fråga om en för

snabb och tät trafik avsedd bana.

Slutligen är, såsom av det föregående framgår, Järvaalternativet avsevärt

dyrare än Turebergsförslaget.

Beträffande Turebergsförslaget åter måste det ju medgivas, att det har en

olägenhet gent emot Järvaalternativet nämligen, att avståndet från Brottby till

Stockholm över Tureberg är 3,9 kilometer längre än enligt Järvaalternativet, men

nämnvärd betydelse bör ej tillmätas denna omständighet, enär, såsom av tablån

framgår, gångtiden för de viktigaste tågen, nämligen snälltågen, icke är mera än

3 minuter längre enligt Turebergsförslaget än i Järfvaalternativet. Beträffande de

till följd av den större längden ökade driftkostnaderna spela ju dessa ingen direkt

roll för statsverket, enär taxorna naturligtvis skulle komma att bestämmas med

hänsyn till Turebergsförslagets större längd. Men nationalekonomiskt sett skulle

ju den större längden vara en olägenhet, om den ej, såsom dock här är fallet, uppvägdes

av minskade anläggningskostnader. Förutsätter man, att banan inledes till

Tureberg respektive Järva med korsning av stambanan i olika plan, så bliva, såsom

av det föregående framgår, anläggningskostnaderna för Järvaalternativet sålunda

1,955,000 kronor dyrare än för Turebergsförslaget. Den genom Turebergsförslagets

större längd förorsakade ökningen i driftkostnaderna kan enligt verkställd

beräkning per år belöpa sig till högst omkring 13,000 kronor, motsvarande

ett kapitaliserat belopp av omkring 330,000 kronor, vilket bör räknas Järvaalternativet

till godo. Även om detta belopp tillägges anläggningskostnaderna för Turebergsförslaget,

kommer dock detta förslag att bliva 1,625,000 kronor billigare än

J ärvaalternati vet.

De fördelar, som Turebergsförslaget däremot erbjuder, äro eldigt styrelsens

förmenande i huvudsak följande:

Detta förslag kan genomföras utan att beröras av de ännu svävande bangårdsfrågorna

i och invid Stockholm.

Det framgår på de närmaste 15 å 20 kilometrarna från Tureberg räknat genom

trakter, som, om man undantager området omkring Täby station å Rimbobanan,

äro i saknad av järnväg, men som synnerligen väl synas lämpade för egnahemsanläggningar.

Förslaget gör det minsta intrånget på arman banas trafikområde.

Brobyggnad med rörligt spann förekommer ej å nu ifrågavarande handel Tureberg—Brottby.

Förslaget är därjämte det billigaste.

På grund av vad sålunda här ovan anförts, får styrelsen i underdånighet såsom

sin åsikt uttala, att Turebergsförslaget bör antagas framför Järvaalternativet

och således även framför Tomtebodaalternativet.

Såsom av kartan och planerna framgår, skiljer sig den under innevarande år Valavsträckutstakade

linjen mellan Långsjöns sydvästra ända och Penningby från 1898 års “''”V förbi

förslag, i det att den förra går tämligen rakt mellan nyss angivna punkter, därvid yöt^

passerande längs dalgången förbi Riala kyrka, under det att linjen enligt 1898 års förslag

gör en tämligen stor båge mot söder och framgår omedelbart norr om sjön Largen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Anledningen till denna senare krökta sträckning känner styrelsen icke till fullo.

Då det emellertid år 1898 gällde att med enskilda medel åstadkomma järnvägen,

finner styrelsen sannolikt, att man då helt naturligt gjorde en dylik avvikelse från

den raka sträckningen för att kanske tillgodose vissa enskilda trafikintressen och

uppfylla eventuellt uppställda villkor för aktieteckning, men då det nu ifrågasättes

att bygga en statsbana, avsedd att bliva ett led i en internationell förbindelse, och

några talande skäl för att framdraga banan förbi Largen icke torde förefinnas, så

anser styrelsen för sin del skäl här föreligga att välja Rialalinjen, som går genom

bättre bygd och dessutom är 1,880 meter kortare än linjen förbi Largen. Visserligen

bliver med denna sträckning över Riala läget för stationen vid Bergshamra

något sämre än enligt förslaget förbi Largen, men, då denna station av terrängskäl

i alla händelser måste ligga jämförelsevis långt från sjön och från hamnplatsen,

torde denna omständighet ej kunna motivera att välja den längre linjen förbi Largen,

varvid i stället bygden vid Riala skulle bliva sämre belägen i förhållande till

station å banan.

1898 års linje Även mellan Penningby och Håtö skiljer sig den i år uppstakade linjen från

mellan Pen- 1898 års förslag. Detta är dock uteslutande för att tillfredsställa de från militärt

,°.ch håll uppställda önskemålen. Styrelsen finner visserligen 1898 åi-s linje med hänsyn

förd medl914 till det lokala trafikbehovet hava gynnsammare läge än den i år uppstakade linjen,

års linje, men anser för sin del beträffande denna bana nödvändigt, att de militära krafven

härvidlag bliva tillgodosedda. Emellertid har styrelsen anledning antaga, att vid

en blivande renstakning viss del av linjen mellan Penningby och Håtö skall kunna

flyttas något närmare saltsjön, utan att de militära önskemålen åsidosättas.

Kapelskärs Styrelsen tillåter sig nu övergå till beskrivning av de vid Kapelskär ifråga
station

och satta hamn- och stationsanordningarna.

liamn- Stationsanordningarna vid Kapelskär måste helt naturligt i första hand bliva

beroende av anordningarna för kajer och ångfärjelägen, och vill styrelsen därför

här redogöra för dessa senare anordningar.

Järnvägssty- Dessförinnan tillåter sig styrelsen dock erinra om sin underdåniga skrivelse

relsens under- den 21 sistlidne mars angående undersökning för anläggande av ångfärjelägen i

ddniga skri- Kapelskärs hamn med mera, i vilken styrelsen i underdånighet anförde följande:

mars 1914 an- Sedan den i september år 1911 tillsatta kommissionen för utredning rörande

gående under- utveckling av sjöfartsförbindelserna med Ryssland under hand anhållit hos järnvägssokning

för styrelsen om verkställande av undersökning och utredning av lämpligaste sättet

färjelägen vid för anläggandet i Kapelskärs hamn av två ångfärjelägen med tillhörande anordningar

Kapelskär. gamt kostna(jerna härför, anhöll styrelsen i underdånighet — med anslutning till

Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 24 sistlidne januari, varigenom Eders Kungl.

Maj:t på grund av styrelsens underdåniga framställning den 12 i samma månad

bemyndigat styrelsen dels att utföra erforderliga utredningar beträffande byggandet

av den så kallade Kapelskärsbanan såsom statsbana, dels att för ändamålet av tillgängliga

medel förskottsvis använda ett belopp av högst, tiotusen kronor att sedermera

gottgöras styrelsen på sätt, Eders Kungl. Maj:t framdeles på framställning av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78. 39

styrelsen kunde komma att besluta — dels om nådigt tillstånd att verkställa av

ovannämnda kommission åstundade undersökningar och utredningar, vilka icke inginge

i de utredningar, som omförmäldes i styrelsens ovan åberopade, underdåniga

framställning den 12 sistlidne januari, men som ägde ett intimt samband med

dessa senare utredningar i vad avsåge bangårdsanordningar vid Kapelskär, dels

om bemyndigande att för bestridandet av härmed förenade kostnader av tillgämdiga

medel förskottsvis använda ett belopp av högst fyratusen kronor att sedermera gottgöras

styrelsen på sätt, Eders Kungl. Maj:t framdeles på framställning av styrelsen

kunde komma att besluta, dels ock om uppdrag åt Eders Kungl. Maj:ts vä°-- och

vattenbyggnadsstyrelse att förordna lämplig person att såsom sakkunnig biträda

järnvägsstyrelsen vid uppgörande av förslag till ångfärjelägen vid Kapelskär.

I nådigt brev den 24 sistförflutne april har Eders Kungl. Maj:t därefter be- Mdiot brev

myndigat järnvägsstyrelsen att, i sammanhang med fullgörande av det styrelsen uti den 24 april

nådiga brevet den 24 januari innevarande år lämnade uppdrag, verkställa under- d.914angdende

sökning och utredning angående lämpligaste sättet för anläggande av två ang- ’indefsök.nin3

färjelägen med tillhörande anordningar i Kapelskärs hamn samt angående kost- f°''''

naderna härför. 9

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t bemyndigat styrelsen att av tillgängliga

medel mot ersättning, varom Eders Kungl. Maj:t på anmälan av styrelsen ville

framdeles förordna, för ifrågavarande ändamål använda ett belopp av högst fyra

tusen kronor, och slutligen har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyi

elsen att förordna lämplig person att såsom sakkunnig biträda järn*

vägsstyrelsen vid uppgörande av förslag till ångfärjelägen vid Kapelskär.

Sedan därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom skrivelse till järnvägsstyrelsen

den 8 sistlidne maj meddelat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samma

dag förordnat chefen för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren

hr. Enblom, att såsom sakkunnig biträda järnvägsstyrelsen vid uppgörande av

förslag tdl ofta nämnda färjlägen, hava undersökningar och utredningar i sådant

avseende igångsatts.

Undersökningarna beträffande hamnläge vid Kapelskär hava därefter påbörjats

och bedrivits av major Enblom, men hava till följd av den knappa tiden icke fortskridit

så långt, att några planer eller kostnadsberäkningar för de erforderliga

hamnanordningarna nu kunna framläggas. De hava emellertid givit vid handen

f n V , 1.Kapelsk5r kunna för i-imhga kostnader erhållas väl skyddade kajer samt

tillräckliga hamnplaner, ävensom att därstädes jämväl finnes möjlighet att, när så

kräves, såväl anordna goda färjlägen som göra nödiga utvidgningar av kajanhmgningarna.

Med stöd av uttalanden från lotsarne i Furusund och vid Söderarm samt

av fartygsbefälhavarne, som under lång följd av år trafikerat leden förbi Kapelskär

och angjort där befintlig brygga, kan uttalas, att inseglingen till Kapelskär förbi

äj erfrm rak 0ck ®0<^’ samt UU isförhållandena därstädes, särskilt till följd av

rådande ström, äro bättre än någon annan del av kusten i närheten. Så till exem?.

. meddelats, att på senaste 20 år packis icke lagt sådaua hinder i vägen

för sjöfarten, att icke ångfärjor skulle kunnat övervinna dem. Likaledes har kaptenen

C. E. Ljungberg, befälhavare å den mellan Trelleborg och Sassnitz gående

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr H8.

ån ef är i an Drottning Viktoria, såsom sin åsikt uttalat, att förhållandena vid den

ifrågasatta hamnplatsen äro rymliga och goda i och för manövrering av ångfarjor.

Styrelsen tänker sig, att till en början endast skulle byggas en mindre kaj

för två eller tro ångfartyg av ungefär den storlek, som de båtar hava, vilka or

närvarande trafikera linjen Stockholm-Abo, men att frågan om anordnande av

längre kajer och ångfärjelägen naturligtvis bör anstå, intill dess att det blivit uti ett,

till vilken hamn på ryska eller finska kusten någon ångbåtsled av större betydelse

eller ångfärjetrafik bör upprättas. .

Såsom förut antytts måste stationsanordningarna vid banans slutpunkt vid

Kapelskär bliva i detalj beroende på huru kajer och färjlägen komma att anordnas.

Då dessa senare ännu icke äro annat än preliminärt undersökta, har någon deta - jerad plan för Kapelskärs bangård visserligen icke kunnat upprättas, men styrelsen

har dock låtit utarbeta en förberedande skiss till denna bangård och därvid funm ,

att terrängen är sådan, att en tillräckligt rymlig och bekväm bangård med göda

utvecklingsmöjligheter utan särskilt stora terrassenngsarbeten kan anordnas i anslut,

ning till vilket som helst läge för kajer och färjlägen, som torde kunna lira asattas

vid Kapelskär. Med ledning av denna skiss har styrelsen redan upprattat det ko

nadsförslag till en första utbyggnad av bangården, som förut bär ov^ omtalats

Styrelsen vill här i korthet redogöra för de huvudsakliga anoidmngar, som

böra förutsättas å bangården, såvida ångfärjetrafik igångsättes på Kapelskårs hamn

Så nära som möjligt intill ångfärjelägena och ångfartygens tilläggsplatser bör

stationshuset förläggas, vilket, förutom väntsalar och expeditionslokaler, boi inrymma

tull^alcr odi Erforderliga utrymmen för post, allt ordnat så, att passagerare

och post fort och bekvämt kunna utväxlas mellan tåg och fartyg. , .

För styckegods bör invid kajerna finnas erforderliga utrymmen foi godset,

magasinering och förtullning, varjämte plats bör finnas för kyknläggningar

Vagnslastgods, ankommande eller avgående med ängiarja, kraver sina saiskilda

anordningar i synnerhet med hänsyn till att spårvidden på de ryska och finska

banorna är något större än på de svenska, nämligen 1524 millimeter i stallet fö

1435 millimeter å de svenska banorna. Vid överföring av godsvagnar mellan a ena

sidan Ryssland eller Finland och å andra sidan Sverige kan man sålunda tanka

sig tre fall nämligen, att ångfärjorna äro antingen försedda med 4-skemgt spår a

vdket såväl vagnar med rysk som vagnar med svensk spårvidd kunna n^oras e

att färjorna hava endast spår med rysk spårvidd, eller att de hava spai med endast

svensk spårvidd. I förstnämnda fallet kan tydligen omlastning mellan ryska och

svenska vagnar ske antingen vid Kapelskär eller vid hamnplatsen på andra sidan

Östersjön. Hava färjorna däremot endast rysk spårvidd, måste en onfiastning sk

på svenska sidan; hava de däremot endast svensk spårvidd, skulle omlastning

ske P^ryska aU ångfärjorna även hava spår med rysk spårvidd, så att

ryska och finska vagnar kunna överföras till Kapelskär, så kan från Ryssland eller

Finland ankommande gods vidare befordras inåt Sverige på tva satt, antingei ,

att omlastning från vagn till vagn sker vid Kapelskär eller så, att d®

eller finska vagnarna föras fram till Stockholm eller eventuellt langie på de svenska

banorna Det har härvid ifrågasatts, att man för framförande av ryska eller finska

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

41

vagnar, lastade med gods, destinerat till Stockholm, skulle kunna förse banan

mellan Kapelskär och Stockholm med fyra skenor, så att nyssnämnda vagnar skulle

kunna utan vidare framgå till lämplig bangård invid Stockholm till exempel till

Norrtull. Verkställd utredning har emellertid givit vid handen, att detta skulle

kräva allt för dyrbara anordningar och därjämte förorsaka stora svårigheter beträffande

spåranordningarna å de bangårdar, som måste passeras. Skola ryska eller

finska vagnar framföras från Kapelskär till Stockholm eller eventuellt längre, så

kunna åter två olika metoder användas. Den ena metoden består däruti, att ifrågavarande

vagnar lyftas upp på särskilda överföringsboggier med svensk spårvidd, så

konstruerade, att de kunna köras in under vagnarna, vilka därefter lyftas så mycket

som erfordras, för att hjulflänsarna skola komma något över räls överkant. De sålunda

å överföringsboggierna upplyftade vagnarna kunna sedan i tåg föras vidare in på

det svenska järnvägsnätet. Denna metod är visserligen enkel och kräver jämförelsevis

små kostnader, men har det emot sig, att överföringsboggierna med de upplyftade

vagnarna icke kunna framföras annat än med jämförelsevis ringa hastighet,

varjämte vagnarnas höjd bliver så pass mycket ökad, att svårigheter i det

avseendet möta att framföra dem. Metoden ifråga torde därför icke kunna användas

i andra fall, än då det gäller förflyttning av ryska eller finska vagnar

korta sträckor å svenskt spår, praktiskt taget kanske ej längre än från Kapelskär

till Stockholm.

Den andra av de båda nämnda metoderna, som tillämpas i mycket stor utsträckning

på gränsen mellan exempelvis Tyskland och Ryssland, består uti, att

vagnar, som särskilt äro avsedda att överföras från det ena landet till det andra,

äro så byggda, att axlarna med hjulen kunna hastigt och bekvämt utbytas. Exempelvis

skulle då till Kapelskär ankommande ryska eller finska specialvagnar därstädes

förses med andra axlar och hjul med svensk spårvidd, varefter de kunna

föras in på svenska järnvägsnätet. Denna metod torde vara särskilt lämplig för

mera reguliära transporter såsom till exempel av smör från Finland via Kapelskär

till Göteborg, eller omvänt av fisk från västkusten via Kapelskär till Finland eller

Ryssland. Av det ovan sagda torde framgå, att det trots olikheten i spårvidden

icke medför några särskilt stora svårigheter att på tillfredsställande sätt ordna godsöverföringen

medels ångfärjor mellan Sverige å ena sidan samt Ryssland och Finland

å andra sidan. Vad här ovan sagts beträffande ryska eller finska vagnar, som

ankomma med färjan till Kapelskär, gäller naturligtvis i allmänhet om svenska

vagnar, som skola medelst färjan överföras till Ryssland eller Finland.

Vid Kapelskär skulle då spårsystemet ordnas så, att vagnarna från färjan

kunde direkt införas på ett avskilt område, eventuellt med hänsyn till tullbevakningen

inhägnat, varest funnes lämpliga anordningar dels för omlastning från vagn

till vagn dels för ryska vagnarnas upplyftande på de ovan omtalade överföringsboggiema

eller för förut omnämnda utbyte av axlar och hjul, eventuellt båda delarna.

Stationen skulle därjämte vara försedd med anordningar för kol- och vattengivning

ej endast för lokomotiven utan även för ångfärjorna.

I stationens omedelbara närhet finnas stora områden, lämpliga för industriella

anordningar eller bebyggande på annat sätt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 käft. (Nr. 78) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Lämplighetm Beträffande slutligen frågan, huruvida Kapelskärsbanan bör byggas såsom stats
äd

Kapel- bana eller icke, vill styrelsen nu i underdånighet anföra följande.

skärsbanans j ovan omtalade nådiga brev den 24 sistlidne januari angående undersökmn
byggande

så- och utredningar om Kapelskärsbanan har Eders Kungl. Maj:t anbefallt järnS0''"bana

vägsstyrelsen jämväl att verkställa ekonomisk utredning angående nämnda bana.

Styrelsen tillåter sig med anledning härav meddela, att styrelsen ansett sig böra

fatta detta uppdrag så, att den ekonomiska utredning, som sålunda blivit styrelsen

anbefalld, endast bör avse den trafik, banan skulle komma att förmedla dels lokalt

inom det område, banan närmast skulle beröra, dels med andra orter inom landet,

men däremot tills vidare icke banans betydelse såsom ett led i en internationell

förbindelse, enär frågan om en sådan förbindelse redan är under utredning genom

den kommission av sakkunnige, vilka, under ordförandeskap av före detta generaldirektören

med mera Alfr. Lagerheim den 29 september 1911 tillkallats av chefen

för Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement med uppdrag att verkställa utredning,

huru sjöfartsförbindelsen mellan Sverige och Ryssland må kunna ytterligare utvecklas,

samt därvid särskilt undersöka möjligheten och lämpligheten av inrättandet av

en ny reguliär linje mellan de båda länderna. Denna kommission lär också komma

att utreda, så långt ske kan, vilken trafik som skulle kunna väntas bland annat

över Kapelskärsbanan.

Men icke heller den ekonomiska utredning, som blivit styrelsen anbefalld,

har ännu i den omfattning, styrelsen enligt ovanstående tänkt sig, kunnat avslutas,

på o-rund av att de arbetskrafter, styrelsen för sådana ändamål disponerar, varit

fullt sysselsatta med av Eders Kungl. Maj:t tidigare anbefallda dylika utredningar

för andra ifrågasatta statsbanor, varvid styrelsen från början inriktat sitt arbete

på att hava utredningarna angående Kapelskärsbanan färdiga först under instundande

höst. , .

Ehuru styrelsen för sin del anser, att det varit önskligt, om även de styrelsen

anbefallda, ekonomiska utredningarna beträffande Kapelskärsbanan varit avslutade,

innan styrelsen behövt avgiva nu infordrade utlåtande om denna bana, så

finner styrelsen det dock i förevarande fall vara av mindre betydelse, att så ej

kunnat ske. Det torde nämligen knappast hava blivit ifrågasatt att bygga Kapelskärsbanan

såsom statsbana, med hänsyn huvudsakligen endast till dess betydelse

för tillfredsställande av det lokala trafikbehovet inom de orter, den skulle genomlöpa,

eller för trafikutvecklingen inom landet i övrigt, om icke därjämte andra viktigare

av styrelsen något längre fram omtalade skäl syntes tala härför. Resultatet

av nyssnämnda ekonomiska utredning torde därför icke bliva av större vikt för bedömande

av, huruvida Kapelskärsbanan bör byggas såsom statsbana.

Kavelskärs- Ehuruväl styrelsen sålunda nu icke är i tillfälle att framlägga detaljerade ut
banans

bety- redningar om banans betydelse för trafiken ide trakter, den skulle komma att bedelse

för den röra, anser sig styrelsen dock här böra i allmänna ordalag yttra sig i detta avselokala

traf
km''

Banan genomlöper flerstädes bördiga och välodlade samt jämförelsevis tätt be
byggda

orter såsom mellan Tureberg och Össeby Garn, i dalgången, där Rialaån

framflyter, samt omkring Bergshamra och Penningby, varjämte den går i närheten

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

43

av de jämförelsevis folkrika orterna kring Rådmansö kyrka. Därigenom att den

vid Kapelskär berör Saltsjön och dessutom på flera andra ställen kommer i närheten

av densamma, bliver den till nytta även för befolkningen å kringliggande

öar, såsom Blidö, Yxlan, Furusund, Tjockö, Lidö, Arholma, Björkö med flera samt

även för befolkningen vid Väddö, som skulle få snabbare förbindelse med Stockholm

via Kapelskär än de nu hava.

Även under sommaren, då ångbåtsförbindelserna med Stockholm äro ojämförligt

mycket tätare och snabbare än vintertid, kunna nämligen dessa förbindelser

icke anses utgöra tillfredsställande kommunikationer med huvudstaden. Förutom

det att ångbåtarna i regel hava sina turer i dessa trakter så ordnade, att man på

dagen endast kan komma från skärgården till Stockholm och åter, men ej tvärtom,

måste de båtar, som uppsamla trafiken i skärgården, för att kunna nå huvudstaden

åtminstone omkring klockan 10 på förmiddagen, i regel avgå från orter å Rådmansölandet

omkring klockan 5 förmiddagen, vilken tidiga avgångstid naturligtvis medför

avsevärda olägenheter för lantbruket i betraktande av, att ankomsttiden till Stockholm

i alla fall bliver sen. Efter banans tillkomst skulle avgångstiden från orterna å

Rådmansö kunna sättas minst omkring en timme senare och ankomsten till staden

det oaktat bliva minst en timme tidigare. Att banan, i synnerhet vintertid, skulle

i hög grad förbättra förbindelserna med huvudstaden ligger i öppen dag.

Detta har sin betydelse icke minst för Stockholms stads livsmedeltillförsel;

förutom att jordbrukets alster och även fisk snabbare skulle kunna befordras till

staden skulle helt säkert de förbättrade kommunikationerna bidraga till ökande av

livsmedelsproduktionen i berörda trakter.

Även för skötseln av de jämförelsevis betydande skogar i de trakter, banan

skulle passera genom, torde banan bliva till avsevärt gagn.

Slutligen torde böra beaktas, såsom även tidigare berörts, att banan går genom

vissa områden, som torde särdeles väl lämpa sig för egna hem och småbruk, särskilt

då mellan Tureberg och Össeby Garn.

Styrelsen finner sig således kunna såsom sin åsikt uttala, att banan från

Tureberg till Kapelskär i allmänhet skulle medföra avsevärt gagn såväl för utvecklingen

i de trakter, den skulle genomlöpa, som för huvudstadens proviantering

och för ordnande av bostadsförhållandena, enär den skulle öppna nya områden för

bebyggande med egna hem.

De viktigaste skäl, som anförts för byggandet av Kapelskärsbanan såsom statsbana,

torde emellertid vara dess betydelse dels för försvaret, dels såsom led i en

internationell förbindelse mellan Ryssland och Finland å ena sidan samt Sverige

och eventuellt länder väster om Sverige å andra sidan.

Vidkommande då först frågan om banans betydelse för stärkande av landets Kapdskärsförsvarsförmåga,

anser sig styrelsen icke kunna yttra sig i detta avseende, utan J>ana«* betytillåter

sig endast i underdånighet hänvisa till chefens för generalstaben här vidfogade

utlåtande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Knpelskärsbanan

såsom

led i en internationell

trafikförbindelse.

Beträffande den föreslagna järnvägens betydelse för transitotrafiken på Finland

och Ryssland och till vilken grad denna trafik — befintlig eller att förvänta —

kan inverka avgörande på frågan, huruvida Kapelskärsbanan bör byggas såsom

statsbana eller ej, vill styrelsen i underdånighet hänvisa till de utredningar, som i

sinom tid komma att framläggas för Eders Kungl. Maj:t av ovannämnda kommission

för utredning av förbindelserna på Ryssland. Järnvägsstyrelsen saknar nämligen

möjlighet att åvägabringa någon utredning i denna sak utöver den, som denna

kommission kommer att avgiva, och nödgas styrelsen därför lämna öppen frågan

om den transitotrafik över Kapelskärsbanan, som kan komma att uppstå.

Utan att föregripa kommissionens ifråga framtida uttalande torde emellertid

redan nu mera allmänt kunna sägas, att Kapelskärsbanau — såsom förande till en

synnerligen lämpligt belägen hamn, varifrån kan besörjas trafik i stor skala valfritt

till ryska eller finska hamnar — måste vara av synnerligen stor betydelse i första

hand för ordnandet på ett snabbare och säkrare sätt av de redan befintliga förbindelserna

till Finland och Ryssland samt i andra hand för att möjliggöra skapandet

av en ny, såväl på Finland och däröver på vissa trakter av Ryssland som

direkt på Ryssland riktad trafik. Vad beträffar särskilt den senare, är att erinra,

att vår handelsomsättning med Ryssland, detta stora land med sin väldiga folkmängd,

utgjorde år 1910 endast omkring 50 miljoner kronor, varav exporten uppgick

till omkring 20 miljoner kronor, siffror, som verka abnorma, jämförda med

omsättningen på Tyskland och England, och som till stor del måste hava sin förklaring

i bristen på tillräckliga och goda samt direkta och tidsenliga kommunikationer

med Ryssland. De enda befintliga, direkta linjerna, Stockholm—Riga och

Stockholm—Reval, hava nämligen alltför ringa kapacitet för att kunna motsvara

behovet härutinnan och möjliggöra för våra köpmän att upptaga konkurrensen med

danskar, tyskar, finnar och engelsmän i handeln på de ryska ustersjöhamnarna.

I och med en på lämpligt sätt inrättad daglig förbindelse med Ryssland, direkt

eller via Finland, vore därför helt säkert mycket att vinna både för ledandet av

den ryska exporten till och över Sverige och för Sveriges egen export på Ryssland

liksom för den livligare persontrafiken mellan länderna. Kan man härvidlag hoppas

det bästa, är det emellertid, enligt vad järnvägsstyrelsen av ovannämnda kommission

inhämtat, icke för närvarande möjligt att med någon grad av bestämdhet beräkna

den omfattning, som ifrågavarande trafik verkligen komme att få, ifall den leddes

över Kapelskär, och likaledes är det ej heller möjligt att med full bestämdhet påstå,

att den i och med banans tillkomst över huvud taget komme att uppstå. Ännu

hava nämligen icke ens några preliminära överenskommelser med ryska och finska

myndigheter kunnat träffas, och fastslaget är det ju heller icke, att Kapelskärs

hamn, trots dess fördel att ligga lämpligt till för såväl på Finland som Ryssland

riktad trafik, slutligen kan befinnas lämplig att välja såsom transitohamn framför

andra platser, vilka också skulle kunna komma ifråga.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

45

Vad vidkommer frågan om, huruvida linjen Penningby—Norrtälje bör byggas

såsom statsbana, tillåter sig styrelsen här erinra om, vad som beträffande denna

ifrågasätta bana här ovan förut anförts nämligen,

att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län i sin underdåniga

skrivelse den 10 november 1913 såsom sin åsikt uttalat, att undersökningarna

rörande Kapelskärsbanan även borde omfatta anordningar för anslutande till statsbanan

vid Penningby, eller i dess närhet, av en enskild järnväg till Norrtälje;

att stadsfullmäktige i Norrtälje i underdånig skrivelse den 17 november sistlidna

år hemställt, att undersökningen för Kapelskärsbanan även måtte omfatta

frågan om anläggande av bandelen Penningby—Norrtälje såsom statsbana;

att personer, utsedda av Väddö, Söderby-Karls och Roslagsbro kommunalstämmor,

genom underdånig skrivelse den 24 februari innevarande år hemställt

att den av Eders Kungl. Maj:t anbefallda och påbörjade utstakningen av banan

Stockholm—Kapelskär med bibana till Norrtälje även måtte utsträckas till Väddösamt

slutligen

att i de motioner angående Kapelskärsbanan, som avlämnats till innevarande

års riksdagar, föreslagits, att riksdagen måtte besluta, bland annat, att även bibana

till Norrtälje måtte av staten anläggas, varjämte uttalats önskvärdheten av, att

utredning verkställdes om lämpligheten av, att det bredspåriga bansystemet utsträcktes

till orterna norr om Norrtälje.

Såsom likaledes av det föregående framgår, har styrelsen i enlighet med Eders

Kungl. Maj.ts befallning utfört undersökningar och kostnadsutredningar även för

linjen Penningby—Norrtälje och skall under närmaste tid verkställa vissa sådana

undersökningar och utredningar jämväl för orterna mellan Norrtälje och Väddö.

Av enahanda skäl, som ovan anförts, beträffande banan från norra stambanan

till Kapelskär, har styrelsen emellertid ännu icke medhunnit ekonomiska utredningar

för vare sig linjen Penningby—Norrtälje eller för en eventuell fortsättning

av denna linje norrut till Väddö, men har styrelsen för avsikt att under innevarande

år låta göra sådana utredningar.

. På grund härav är styrelsen icke beredd, att nu göra ett definitivt uttalande

angående, huruvida av staten bör byggas bibana från Penningby till Norrtälje och

eventuellt till orter norr därom, men det synes styrelsen knappast troligt, att de

utredningar, som sålunda återstå att göra i denna fråga, skola giva vid handen,

att denna bibana bör anläggas såsom statsbana. Beträffande området mellan Penningby

och Norrtälje är det lokala trafikbehovet där endast obetydligt och vidkommande

Norrtälje stad synes det styrelsen, som om dess behov av förbättrade

tågförbindelser, för det fall att Kapelskärsbanan bygges, icke är av sådan trängande

natur, som kan anses motivera byggande av linjen Penningby—Norrtälje såsom

statsbana.

Vidkommande slutligen trakterna norr om Norrtälje måste det medgivas, att

en bana genom desamma skulle hava ett mycket välgörande inflytande för vidare

utveckling av den jämförelsevis höga grad av odling, som redan finnes i desamma,

men styrelsen anser sannolikt, att de blivande ekonomiska utredningarna skola

visa, att dessa trakters trafikbehov på det, nationalekonomiskt sett, bästa sättet

Frågan om

byggandet av

linjen Penningby—Norrtälje

såsom

statsbana.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

av järnvägsstyrelsens

underdåniga

utlåtande.

46 Statsutskottets utlåtande Nr 78.

tillgodoses genom en naturlig utveckling av det i denna del av landet redan förefintliga,

smalspåriga bansystemet.

Såsom sammanfattning av, vad som ovan anförts, kan styrelsen — under erinran

att styrelsen från början icke inriktat sitt arbete på att hava de styrelsen

ålagda utredningarna i ordning förrän i god tid för en eventuell kungl. proposition

till 1915 års riksdag och alltså, enligt vad förut framhållits, ännu icke

hunnit slutföra sitt uppdrag — för närvarande icke uttala annat än följande,

\tt på grund av de verkställda, tekniska utredningarna styrelsen anser, att

Kapelskärsbanan, om den skall komma att utföras såsom statsbana, bör byggas

enligt förslaget Tureberg-Brottby—Riala-Kapelskär, och att styrelsen vid detta

sitt uttalande särskilt tagit hänsyn till, förutom anförda, tekniska skäl och kostnadsskäl,

att banan, byggd uti denna sträckning, kommer att ligga lämpligare tor

ortens och huvudstadens olika eller sammanfallande behov, samt att den i denna

sträckning gör minsta möjliga intrång på den berörda, enskilda banans intresse
område

*

att styrelsen anser ett villkor för banans tillkomst såsom statsbana böra vara,,

att fri mark för densamma tillhandahålles av landsting, kommuner eller enskilda

på i övrigt vid sista tidens statsbanebyggnader tillämpade villkor och med iakttagande

av, att mellan Tureberg och Össeby Garn mark även skall tillsläppas tor

dubbelspår. Ovannämnda tillhandahållande av mark bör dock icke avse anskaffandet

av den mark, som framdeles möjligen kan komma att erfordras för anläggande

av ångfärjelägen vid Kapelskärs hamn samt därav sig härledande utvidgningar av

Kapelskärs bangård; , ,

att banan emellertid icke kan byggas för det i motionen anförda beloppet,

utan att styrelsen i stället därför beräknat vara erforderligt ett anslag av 9,3b0,000

kr°n°a« god hamnplats med goda inseglingsförliållanden samt med möjlighet att

då så kräves, anlägga ångfärjelägen samt företaga andra utvidgningar finnes vi

Kapelskär, men att styrelsen ännu icke kan angiva, vilka kostnader hamnanläggningen

skulle betinga; , , ,

att starka skäl synas tala för Kapelskärsbanans byggande såsom statsbana

dels därutinnan, att banan otvivelaktigt har en synnerligen stor betydelse såval för

förbättrandet och utvecklandet av den nuvarande trafiken på Finland och Kyssland

som framför allt för denna trafiks framtida ökning, dels därutmnan, att banan

är av vikt för landets försvar, och slutligen med hänsyn till att den därjämte är

av betydelse för utvecklingen av de orter, den genomlöper, liksom för huvudstadens

provianterings- och bostadsförhållanden;

att styrelsen emellertid, med hänsyn till styrelsens ansvar aven för den basta

möjliga avkastning av det kapital, som nedlägges i statsbanorna, och då det här

gäller ett synnerligen avsevärt sådant, icke för närvarande och innan utredningarna

angående bananläggningens ekonomiska innebörd även i trafikeringshänseende ar

fullförd, kan uttala sig för att banan bygges såsom statsbana;

att, såvitt styrelsen nu kan bedöma och antaga, linjen Penningby .Norrtälje

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

47

såsom tjänande endast ett lokalt intresse icke gärna kan komma ifråga att utföras

såsom statsbana; samt

att även trafikintresset på Väddö torde kunna vara tillfredsställande betjänat

med en utveckling av det befintliga smalspåriga järnvägssystemet i orten.

Stockholm den 10 juli 1914.

Underdånigst

Axel Granholm.

Ivar Virgin.

D. Danielsson.

O. M. Strömberg.

Aldo Almqvist.

Nils Ahlberg.

Ej. Fogelmarck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.