Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg åt viss personal av lägre grad vid statens järnvägar.

1914-08-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1914:80, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg åt viss personal av lägre grad vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 80.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 augusti 1914 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg

och tillfälligt lönetillägg åt viss personal av lägre grad

vid statens järnvägar.

(4:e avd.)

I två inom andra kammaren väckta, till statsutskottet remitterade

motioner, nr 23 av herr 0. Bogren m. fl. samt nr 44 av herr A. J.

Bärg i Katrineholm m. fl., har hemställts, i den förra motionen, att

riksdagen ville besluta, att dyrtidstillägg från och med 1915 må tilldelas

personal vid statens järnvägar med 300 kronor till en var av

»lägre grad», vars löneinkomster utgöra högst 2,100 kronor, och i den

senare motionen att riksdagen ville besluta, att för år 1914 må av

trafikmedel utgå ett tillfälligt lönetillägg till ordinarie tjänstemän av

lägre grad vid statens järnvägar enligt följande grunder: 240 kronor

till befattningshavare, vars fasta arvode under innevarande år icke

överstiger 1,140 kronor, 180 kronor till befattningshavare, vars fasta

arvode överstiger 1,140 kronor men ej 1,380 kronor och 120 kronor

till befattningshavavare, vars fasta arvode överstiger 1,380 kronor,

men ej 1,500 kronor.

Beträffande vad av motionärerna till stöd för dessa framställningar

anförts tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

På därom i vederbörlig ordning framställd begäran har utskottet

i anledning av förberörda motioner erhållit dels yttrande över de i

motionerna framställda förslagen av 1914 års kommitté angående löneförhållanden

vid statens järnvägar, dels ock utlåtande av järnvägsstyrelsen

över nämnda yttrande. Ifrågavarande yttrande och det däröver

avgivna utlåtandet äro såsom bilagor fogade vid detta betänkande.

(Bil. A och B).

Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 6 sand. 47 höft. (Nr 80—81.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Såväl lönekommittén som järnvägsstyrelsen hava på anförda skäl

funnit sig böra tillstyrka en tillfällig löneförhöjning för de grupper av

befattningshavare vid statens järnvägar, vilkas ordinarie arvode ej överstiger

1,500 kronor. För att en sådan löneförbättring må kunna bringa

hjälp där den bäst behöves, har kommittén föreslagit, att densamma

bör utgå med största beloppet till de lägst avlönade och successivt

minskas för högre löneklasser. Den i herr Bogrens motion angivna

vägen för frågans lösning har kommittén fördenskull ansett böra lämnas

ur räkningen.

Den av lönekommittén föreslagna avlöningsförhöjningen skulle utgå

med nedannämnda belopp, nämligen:

till ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar, vars

ordinarie arvode icke överstiger 1,140 kronor, med 120 kronor;

till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,140 men

icke 1,380 kronor, med 90 kronor; samt

till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,380 men

ej 1,500 kronor med 60 kronor.

Järnvägsstyrelsen har biträtt vad kommittén sålunda föreslagit.

På de av lönekommittén och järnvägsstyrelsen framhållna skälen

för vidtagande vid innevarande års riksdag av en på sätt ovan angivits

avvägd tillfällig löneförbättring för statens järnvägars personal har utskottet

funnit sig böra tillstyrka, att sådan avlöningsförhöjning för år

1915 varder av riksdagen beviljad. Herr Bärgs förslag, att löneförbättringen

skulle avse innevarande år, har utskottet däremot icke kunnat

biträda, så mycket mindre, som järnvägsstyrelsen förutsatt och jämväl

lönekommittén får anses hava avsett, att det tillfälliga lönetillägget icke

skulle utgå förrän år 1915.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av ovanberörda motioner

må medgiva, att till nedannämnda ordinarie tjänstemän

av lägre grad vid statens järnvägar må under år 1915

av statens järnvägars trafikmedel utgå tillfälligt lönetillägg

med följande belopp, nämligen:

till tjänsteman, vare ordinarie arvode icke överstiger

1,140 kronor, med 120 kronor;

till tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger

1,140 kronor men icke 1,380 kronor, med 90 kronor;

samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

3

till tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger

1,380 men icke 1,500 kronor, med 60 kronor.

Stockholm den 7 augusti 1914.

På statsutskottets vägnar:

F. CL:SON WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, O. Jonsson, H. F.

Lamm, greve Ph. O. L. Klingspor, O. M. Strömberg, A. N. Hahn, C. G. Ekman, A.

Åström, G. M. H. Ekelund, F. Berglund och I. E. G. Svensson samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, C. Persson i Stallerhult, K. V. Rydén,

J. Ström, G. Odqvist, N. E. Lindberg, J. B. Eriksson i Grängesberg, A. P. Gustafsson

i Örebro, H. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, H. Lemke och S. Bengtsson i Norup.

Reservation

av herr I. E. G. Svensson, vilken ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av ovanberörda motioner

må medgiva, att till beredande av tillfällig löneförbättring

för år 1915 åt ordinarie tjänstemän av

lägre grad vid statens järnvägar med ordinarie arvode

av lägst 1,140 kronor och högst 1,500 kronor i de fall

och enligt de grunder, som Kungl. Maj:t efter järnvägsstyrelsens

förslag må finna böra bestämmas, av

statens järnvägars trafikmedel må utgå ett belopp av

högst 500,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Bil. A.

Till Konungen.

I skrivelse den 26 juni 1914 har riksdagens statsutskott, med

överlämnande i avtryck av två inom riksdagens andra kammare väckta

motioner, nämligen nr 23, om dyrtidstillägg åt viss personal vid statens

järnvägar, och nr 44, om tillfälligt lönetillägg åt ordinarie tjänstemän

av lägre grad vid statens järnvägar, anhållit, att 1914 års kommitté

angående löneförhållanden vid statens järnvägar måtte — under förutsättning

att kommitténs arbete fortskridit så långt, att det kunde bedömas,

om och i vad mån åtgärder i den uti motionerna angivna riktning

kunde vidtagas, utan att kommitténs blivande förslag till lönereglering

för ifrågavarande personal därigenom föregrepes -— avgiva

yttrande över berörda motioner.

Sedan Eders Kungl. Maj:t med anledning härav den 27 innevarande

juni anbefallt kommittén att, under angiven förutsättning, avgiva och

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det av riksdagens statsutskott

sålunda begärda yttrandet, får kommittén, till åtlydnad härav, i underdånighet

anföra följande.

Båda de ifrågavarande motionerna, nr 23 av herr Bogren m. fl.

och nr 44 av herr Bärg i Katrineholm m. fl., avse tilldelande åt den lägst

avlönade personalen av tillfälliga dyrtids- eller lönetillägg av olika

beskaffenhet, att utgå enligt den förra motionen från och med år 1915

och enligt den senare motionen för år 1914.

Rörande det till stöd för motionärernas yrkanden i bägge fallen

åberopade förhållandet, att efter senaste lönereglering, år 1907, en

väsentlig prisstegring ägt rum å de flesta livsförnödenheter, anser sig

kommittén kunna meddela, att, för så vitt kommittén kunnat firma av

en del utredningar, vilka tillhandahållits kommittén av socialstyrelsen,

ifrågavarande prisstegring är så betydlig, att såsom statsrådet och chefen

för civildepartementet vid kommitténs tillsättande den 6 mars 1914

anfört, en löneförbättring åtminstone för vissa lägre tjänstegrupper och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

5

särskilt dem, vilkas avlöning närmar sig existensminimum, redan nu

är av behovet påkallad.

Då det emellertid med hänsjm till omfattningen av kommitténs

arbete med säkerhet kan förutses, att detta icke hinner avslutas inom

sådan tid, att därpå grundad proposition om lönereglering kan föreläggas

1915 ars riksdag, skulle ett avvaktande av kommitténs slutliga

arbetsresultat, i betraktande av de utav riksdagen vid liknande frågors

avgörande pa senare tid tillämpade principer, för personalen innebära,

att någon löneförbättring icke kunde inträda förr än år 1917 eller

minst två ar senare, än om beslut fattades av nu pågående riksdag

om beviljande av en tillfällig löneförbättring.

o För att en dylik löneförbättring med säkerhet icke må komma att

i något avseende verka föregripande med hänsyn till kommitténs vidare

arbete, bliver det likväl nödvändigt, att densamma hålles inom betydligt

snävare gränser än som i någondera motionen angives. Då vidare

löneförbättringen, med hänsyn till sin uppgift att bringa tillfällig hjälp

där den mest behöves, torde böra utgå med största belopjj till de lägst

avlönade och successivt minskas för högre löneklasser, torde den i

motionen nr 23 angivna vägen för frågans lösning, eller beviljandet

av lönetillägg av enahanda storlek för alla därav berörda befattningshavare,

böra lämnas ur räkningen. Mot de i motionen nr 44 angivna

gränserna i arvodeshänseende för löneförbättringens successiva minskning

uppåt har kommittén däremot icke något att invända, men finner

sig kommittén på grund av ovan antydda hänsyn icke kunna tillstyrka

högre belopp än här nedan angivas, nämligen:

till ordinarie, tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar, vars

ordinarie arvode icke överstiger 1,140 kronor: 120 kronor;

till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,140 men

icke 1,380 kronor: 90 kronor; samt

till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,380 men

ej 1,500 kronor: 60 kronor.

I fråga om de olika förslagen angående tiden för den tillfälliga

löneförbättringens utgående anser kommittén något yttrande från kommitténs

sida icke erforderligt.

Rörande den ekonomiska innebörden för statsverket av en enligt

nu angivna grunder beviljad löneförbättring kan kommittén allenast

angiva vad densamma skulle hava betytt å 1914 års stat, och får kommittén,

under åberopande av närlagda kostnadsutredning i underdånighet

meddela, att den ökade kostnaden för detta år skulle hava utgjort

tillhopa l,4o7,690 kronor. Skillnaden mellan denna summa och det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

belopp, som innebure den genom löneförbättringen uppkommande ökningen

å 1915 års stat, till vilken förslag ännu ej föreligger utarbetat,

torde icke vara av avsevärd betydelse.

I behandlingen av detta ärende hava kommitténs samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 30 juni 1914.

På kommitténs vägnar:

Underdånigst:

Karl Starbäclc.

Avskrift.

Utredning rörande den ökade kostnaden a 1914 års stat av ett

dyrtidstilägg med följande belopp:

120 kronor till en var ordinarie tjänsteman av lägre grad vid

statens järnvägar, vars arvode icke överstiger 1,140 kronor;

90 kronor till dylik tjänsteman, vars arvode överstiger 1,140 men

ej 1,380; . .

samt 60 kronor till dylik tjänsteman, vars arvode överstiger 1,380,

men ej 1,500 kronor.

Efter verkställda beräkningar, grundade på 1914 års avlönmgsstat,

sådan den av Kungl. Maj:t fastställdes, visar det sig, att kostnaden föi

ett dyrtidstillägg enligt ovan angivna grunder skulle för nämnda år

komma att uppgå till ett belopp av 1,437,690 kronor.

Stockholm den 26 juni 1914.

K. F. J. v. FRIESENDORFF.

Bestyrkes:

Gudmund Silfverstolpe.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

7

Bil. B.

Till KONUNGEN.

Sedan riksdagens statsutskott anhållit om järnvägsstyrelsens yttrande

över ett av 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid

statens järnvägar den 30. juni 1914 avgivet underdånigt utlåtande i

anledning av två inom riksdagens andra kammare väckta motioner,

nämligen nr 23 om dyrtidstillägg åt viss personal vid statens järnvägar

och nr 44 om tillfälligt lönetillägg till ordinarie tjänstemän av

lägre grad° vid statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen den 24 innevarande

månad anbefallts att avgiva och till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med det av utskottet sålunda begärda yttrandet.

I anledning hörav får styrelsen, med återställande av de vid

remissen fogade handlingar, i underdånighet anföra följande.

Styrelsen får till en början framhålla, att frågan om tilldelande

av dyrtidstillägg åt den lägre personalen vid statens järnvägar redan

förut under senare tiden varit föremål för styrelsens prövning. Sålunda

hade under oktober månad 1913 Svenska järnvägsmannaförbundet hos

styrelsen gjort framställning, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om avlåtande av proposition till 1914 års riksdag om beviljande av

dyrtidstillägg till vissa belopp för samma år till ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar med arvode icke överstigande

1,500 kronor. Den 10 december 1913 avlät styrelsen skrivelse till

förbundet med framhållande att genom ett bifall till förbundets förslag

skulle fastslås vissa icke oväsentliga löneförhöjningar för de tjänstekategorier,

. som av förslaget berördes. Då styrelsen fann en åtgärd

i ^ sådan riktning icke kunna vidtagas utan en utredning av löneförhållandena

för hela statsbanepersonalen, men en dylik utredning ej

förelåge och ej heller kunde åstadkommas inom erforderlig tid, ansåg

sig styrelsen förhindrad att vidtaga den av förbundet begärda åtgärden.

Vidare både Sveriges järnvägars banmästarförening med flera

sammanslutningar bland personalen vid statens järnvägar i början av

innevarande år hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning likaledes

om beiedande av dyrtidstillägg för år 1914 för lägre tjänstemän vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

statens järnvägar. I sitt genom nådig remiss häröver infordrade underdåniga

utlåtande, avgivet den 25 april 1914, yttrade järnvägsstyrelsen

följande. ...

»Med hänsyn därtill att Eders Kungl. Maj :t den 6 mars 1914 tillsatt

en kommitté med uppdrag att avgiva yttrande och förslag beträffande

reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän av lägre grad

vid statens järnvägar m. m. och därigenom anledning föreligger att

antaga, att en lönereglering för ifrågavarande tjänstemän kan genomföras3

redan vid nästkommande års riksdag, får. styrelsen i underdånighet

hemställa, att förevarande framställning icke måtte föranleda

till någon Eders Kungl. Majtts åtgärd.»

Vad angår de i motionerna framställda förslagen finner styrelsen,

i likhet med kommittén och på av kommittén anförda skäl, det vara

nödvändigt att en tillfällig löneförbättring, därest en sådan över huvud

taget skall komma till stånd, måste hållas, inom betydligt snävare

o-ränser än som i någondera motionen angives. Styrelsen anser sig

sålunda böra vid avgivande av sitt yttrande utgå från det av kommittén

framlagda förslaget. „ .

Kommitténs förslag innefattar, att dylikt tillägg skulle utgå med

nedannämnda belopp, nämligen: . .....

till ordinarie tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar, vars

ordinarie arovde icke överstiger 1,140 kronor, med 120 kronor;

till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,140, men

icke 1,380 kronor, med 90 kronor; samt

till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,380, men

ej 1,500 kronor, med 60 kronor.

Rörande den ekonomiska innebörden av nämnda förslag, tillämpat

i fråga om den å 1914 års stat upptagna personalen, har kommittén

åberopat en av kontorsskrivaren vid styrelsens revisionskontor friherre

K. F. J. von Friesendorff verkställd utredning, utvisande, att den årliga

kostnaden för utbetalning av dyrtidstillägg enligt förenämnda grunder

skulle utgöra 1,437,090 kronor.

I anledning därav att i de i riksdagen i förevarande avseende

väckta motioner, som framkallat kommitténs förslag, föreslagits, att

lönetilläggen skulle utgå enligt den ena motionen från och med år

1915 och enligt den andra från och med 1914, har kommittén anfört,

att kommittén ansåge något yttrande härutinnan tran kommitténs sida

icke erforderligt.

Med hänsyn till vad av kommittén i annat sammanhang, på sätt

här nedan angives, yttrats angående de av riksdagen vid liknande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

9

frågors avgörande på senare tid tillämpade principer finner sig styrelsen

emellertid kunna utgå därifrån, att kommittén avsett, att den tillfälliga

löneförbättringen icke borde utgå förrän år 1915.

Vad till en början angår lämpligheten över huvud taget att i avvaktan

på en blivande lönereglering tilldela den lägst avlönade personalen

dyrtid stillägg har kommittén till stöd för en dylik åtgärd anfört

dels den väsentliga prisstegring av levnadsförnödenheter, som inträtt

sedan 1907 års lönereglering, och dels det förhållande, att det med

säkerhet kan förutses, att kommitténs arbete icke hinner avslutas inom

sådan tid, att därpå grundad proposition om lönereglering kan föreläggas

1915 års riksdag, och sålunda ett avvaktande av kommitténs slutliga

arbetsresultat, i betraktande av de utav riksdagen vid liknande frågors

avgörande på senare tid tillämpade principer, skulle för personalen

innebära, att någon löneförbättring icke kunde inträda förr än år 1917

eller minst två år senare än om beslutet fattades av nu pågående

riksdag om beviljande av en tillfällig löneförbättring.

1 likhet med kommittén finner styrelsen den sedan år 1907 inträdda

ökningen av levnadskostnaderna väl motivera en snar löneförbättring

för ifrågavarande personal. Såsom ett ytterligare skäl härför

kan anföras den väsentliga löneförhöjning som genom 1912 och 1913

års riksdagars beslut kommit särskilt den lägst avlönade personalen

vid post- och telegrafverken till del. Då nu av kommitténs här ovan

anförda yttrande synes framgå, att ett förslag till ny lönereglering kan

framläggas först vid 1916 års riksdag, finner styrelsen goda skål tala

för beviljande av dyrtidstillägg åt den ovan omförmälda personalen, att

utgå från och med 1915 årligen till dess den nya löneregleringen träder

i kraft. Den förutsättning, från vilken styrelsen utgått vid avgivandet

av sitt ovan omförmälda avstyrkande utlåtande av den 25 april 1914

eller att ett löneregleringsförslag skulle kunna framläggas för 1915 års

riksdag, har ju numera förfallit.

Vidkommande härefter de av kommittén föreslagna grunder, efter

vilka dyrtidstillägget skulle utgå, har styrelsen funnit sig böra tillse,

huruvida sagda grunder äro stridande mot nu tillämpade avlöningsprinciper

eller kunna anses föregripa en blivande lönereglering. Då

här endast är fråga om en tillfällig löneförbättring, som icke i någon

mån kan anses normgivande för en blivande lönereglering samt härtill

kommer att levnadskostnadernas ökning otvivelaktigt tyngst drabbar

den lägst avlönade personalen, har styrelsen intet att erinra mot den

av kommittén tillämpade principen, att lönetilläggen utgå efter en

fallande skala, så att de lägst avlönade erhålla det största tillägget.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 sand. 47 luift. (Kr 80—81.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Likaledes anser styrelsen de föreslagna beloppen vara så avmätta, att

jämväl den andra av de här ovan anförda synpunkterna vid frågans

bedömande kan anses behörigen tillgodosedd.

Rörande storleken av de för de särskilda kategorierna föreslagna

beloppen finner sig styrelsen sakna anledning att, i vidare mån än som

skett, uttala sig. De undersökningar, angående löneförhållanden m. m.,

som kommittén redan torde hava utfört, synas nämligen styrelsen böra

vara i detta avseende i främsta rummet vägledande.

På grund av det sålunda anförda får styrelsen i underdånighet

förorda nådigt bifall till kommitténs förslag.

Beträffande den av kommittén åberopade utredningen angående förslagets

ekonomiska innebörd synes intet vara att däremot erinra.

Underdånigst:

AXEL GRANHOLM.

Ivar Virgin. O. M. Strömberg. Axel Ekman.

Per Kjellin. Georg Jacobi. Erik von Friesen.

Föredragande.

Oscar Werner. Axel Wahlgren.

Stockholm den 25 juli 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.