Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, ■ 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser ävensom i anledning av ovannämnda proposition väckta motioner, än även väckt motion angående vissa ändringar i omförmälda lag.

1915-05-19 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SLU 1915:1, Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, ■ 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser ävensom i anledning av ovannämnda proposition väckta motioner, än även väckt motion angående vissa ändringar i omförmälda lag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Hr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1915 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7,

■ 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de

i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser

ävensom i anledning av ovannämnda proposition väckta

motioner, än även väckt motion angående vissa ändringar

i omförmälda lag.

Närvarande: Herrar Schotte, Strömberg, greve Posse, Pers, Persson i Stallerhult*),

Rydén, Ström, Trana*), Alexanderson, greve Spens, Persson i Norrköping

och Westman*). * I

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 20 april 1915 dagtecknad proposition, nr 139, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan

intagna förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag

om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser.

I sammanhang med förenämnda kungl. proposition har utskottet

till behandling förehaft

dels två likalydande i anledning av omförmälda proposition väckta

motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 92, av herrar S. H. Kvarnzelius, Helge Bäckström, Otto Mannheimer,

Wilhelm Gullberg, J. E. Berglund, Carl Ekman, Gustav Rosén,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 2 avd. 1 häft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

David Bergström, J. Ingmansson, Oskar Eklund, P. H. von Koch, Elof

Ljunggren, J1. Holmquist, TV. 0. Bruce, Alfred Petersson, Alfred Stärner,

Adam Hult, Fr. Berglund, 5. E. Gelotte, FnX- Jonsson, Pärs Olsson, C.

7. Asplund, Alfred Petrén, i?. F Gelin, Joh. Larsson, Mauritz Hellberg,

Edvard Wavrinsky, J. Sandler, August Ljunggren, F2u. Larson, C. G. T.

Wickmano, Gust. Österberg, J. S. Almer, Frithiof Söderbergh, iSa?n. »Stadener,

Ake Ingeström, Frnsi Klefbeck, William Montgomery, Gustaf F.

Steffen och Jo/m östling, samt

inom andra kammaren

nr 237 av herrar 77/’. Branting och P. Nilsson i Bonarp, med

instämmande av herrar David Pettersson i Bjälbo, Arthur Gustafson

i Kasenberg, Conrad Vahlquist, Joh. Zelalm, John Erlansson,

TF J Sigfrid, »So. Bengtsson i Norup, TW/s Johansson i Brånalt, C. 22.

Svensson i Eskilstuna, Jöns Pälsson, Verner Hedlund, Robert Karlsson

i Fjäl, O/o/ Jonsson i Gumboda, P. J. Persson i Tofta, F Ekerot, Jo/i.

Andersson i Stärte, Viktor Larsson i Västerås, Ernst Lindley, C. J. Johansson

i Upp Mälby, AceZ Gylfe, Pns£. Eklund, AreZ oon Sneidern, Pnsi.

Olsson i Ramsta, 0. TF Edbom, Au/. Larsson i Säby, 7farZ Staaff, Bernhard

Nilsson i Linnås, P. Pa/, E. Eurén, Gustaf Julin, Sioon Jönsson i

i Fridhult, JZyoi Törnkvist, J. P. Igel, TV. A-son Berg i Munkfors, P. J.

Borg, 0. Alfr. Berg i Stäby, Anders Anderson i Råstock, Karl Magnusson

i Kalmar, J. J. Bärg i Katrineholm, AreZ Lindström, Pns£. Rydén

i Klosterbergane, E. F. Hellberg i Lycksele, Thure Widlund, Jni. TFJström,

Anders Elisson, TZarZ Magnusson i Skövde, J. P. Jesper son, John

Jönsson i Boa, Pa?-/ Lindhagen, Fridtjuv Berg, J. J. Jonsson i Hökhult,

Johan Jönsson i Revinge, Erik Röing, Alfred Persson i Björsbyholm,

TFZZ/t. Andersson i Resebo, F?m’Z Bengtsson i Kullen, J. J Andersson i

Gävle, Joh. Hedström, Ernst Hage, K. M. Andersson i Milsmaden, Gunnar

Löwegren, R. G. Hamilton, »S. Welin, Nils Helger, J. Persson i Västervik,

0. F Stenudd, P. J. Leksell, Ing. Bergman, Josef TV. Ericsson i Åtvidaberg,

TV. P. Nilsson i Antnäs, Por Norin, P. J. Öberg, P. Zetterstrand,

Poon Persson i Norrköping, Per Gabrielsson, FwuZ Kristensson, Edv.

Uddenberg, Albert Mossberg, ParZ Lindmark, K. Westerström, Martin Holmström,

Gust. Nilsson i Kristianstad, Enok Runefors, Knut A. Tengdahl, Carl

L. Olausson, K. J. Larsson i Bondarve, P. 77. Waldén, Jöns Jönsson i Slätåker,

J. P. Sundström, C. A. Svensson i Skönsberg, P. TF. Källman, Axel

Sterne, Pehr Aug. Andersson i Knäppinge, AroZ Lindqvist i Kosta, Axe/ TTfo77/,

Gustaf Olofsson i Åvik, Erik Palmstierna, J. Rehn, Bernh. Eriksson i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

3

Grängesberg, 01. Olsson i See, Linus Lundström i Långnäs, Axel Sundberg,

IV. Bäckström, G. F. Lundgren, C. J. Ericsson i Arboga, Aug.

Lingström och Ernst Söderberg i Stockholm;

dels ock en inom andra kammaren av herr Carl L. Olausson väckt

motion, nr 15.

Vad till en början beträffar den förevarande kungl. propositionen,

i vad den avser förslag till lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och

23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

hänvisar utskottet med avseende å skälen för förslaget till propositionen

och däri intaget förslag från pensionsstyrelsen, ävensom till vid propositionen

fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med detta lagförslag har utskottet övervägt den

hemställan, som gjorts av herr Olausson i hans förutberörda motion,

vilken hemställan går ut därpå, »att riksdagen ville vidtaga sådana

ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring, att dels personer, som

hava över 6,000 kronors förmögenhet, befrias från ytterligare avgifter

än den s. k. grundavgiften och dels att kommun må äga rätt att ur

en avliden pensionstagares tillgångar, där denne saknar bröstarvingar,

utfå vad kommunen fått vidkännas för honom.»

Till stöd för denna hemställan har herr Olausson anfört följande:

»Då 1913 års riksdag antog lagen om allmän pensionsförsäkring,

resultatet av mångåriga utredningar och förberedande arbeten, var tillfredsställelsen

med detta beslut inom hela landet mycket allmän. Vi hade

lyckats på ett utmärkt sätt lösa den svåra uppgiften att åt ålderstigna

eller eljest invalida samhällsmedlemmar bereda en värdigare form av

understöd än som eljest måste lämnas av fattigvården eller av enskilda.

Nu har dock, sedan lagen trätt i verksamhet, ur olika avseenden

yppats, att ofullständigheter vidlåda densamma, att bestämmelser finnas

däruti, som, betraktade ur synpunkten för ändamålet med hela lagen, äro

synnerligen välbefogade och tyda på en berömvärd omtänksamhet från

statsmakternas sida, men som likväl inom vissa lager av vårt lands befolkning

icke väckt den tillfredsställelse som därmed avsetts. Det är särskilt

i två avseenden som jag här nedan vill göra några erinringar och framställa

förslag om ändring.

När detta lagförslag förelädes 1913 års riksdag, väcktes i samband

med detsamma ett avsevärt antal motioner, av vilka en stor del just berörde

den bestämmelse, som, upptagen uti kommitténs förslag, uteslutits

Lag om

ändrad

lydelse av

7, l(i, 20

och 23 §§

i pensionsförsäkringslagen.

Herr

Olaussons

motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och lagutslcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

titi det kungl. förslaget, nämligen om undantagande från avgiftspensioneringen

av personer, i vilkas taxering under året inberäknats förmögenhet

av minst 6,000 kronor. Denna föreskrift berör just de s. k. mellanklasserna,

då deras förmögenhetsställning just avses härmed. Dessa personer

kunna nämligen anses i en dylik ekonomisk ställning tryggade mot att

vid förlust av arbetsförmåga nödgas anlita fattigvården eller anhöriga.

Enligt mitt förmenande borde dessa icke befrias från skyldigheten att

erlägga den s. k. grundavgiften, som hos envar skall uttagas utan avseende

å hans ekonomiska ställning eller icke, men därmed anser jag det vara

nog. Varför skall man tvinga sådana personer som ha över 6,000 kronor

förmögenhet att betala mera än grundavgiften? Enligt min åsikt skulle

det väcka större tillfredsställelse ibland dessa, till vilka man kan räkna

större delen av vår jordbrukande befolkning, om de finge stanna med

att allenast erlägga grundavgift.

Vidare finner jag bestämmelsen i 10 § av lagen, däri stadgas att

kommun skall bestrida åttondelen av pensionstillägget för inom kommunen

mantalsskriven pensionstagare, kunna komma att drabba kommunerna

ganska tungt. Då det finnes i vårt land icke så få kommuner, som redan

äro i ekonomiskt hänseende avsevärt betungade, har fråga förut framkommit

om nedsättning av kommunens bidrag till berörda kostnaders täckande.

Såsom vi veta vunno dock sådana framställningar, som gjordes i samband

med framförandet av hela lagförslaget, icke beaktande. Utom

denna skyldighet för kommunerna att bestrida en del kostnader måste

ju dessa ikläda sig garanti för pensionsavgifternas erläggande.

Å min sida har jag då tänkt mig en annan möjlighet för kommun

att kunna i någon mån erhålla gottgörelse för sina ifrågavarande kostnader,

nämligen genom att medgiva kommun rätt att hos vederbörande

pensionstagare efter hans död ur hans efterlämnade tillgångar utfå sina

för honom i meranämnda avseende havda utgifter. Denna kommunens

rätt kan emellertid enligt mitt förmenande icke anses grundad på så

starka skäl, att den avlidnes bröstarvingars rätt därigenom till någon

del skulle trädas för nära. Endast där den avlidne ej efterlämnar bröstarvingar,

skulle man kunna tänka sig att kommunen skulle kunna få en

möjlighet att ur den dödes efterlämnade tillgångar till någon del utfå

vad kommunen fått vidkännas för honom under hans livstid.))

Såsom motionären antytt, innehöll ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag till lag om allmän pensionsförsäkring en bestämmelse, enligt

vilken från avgiftsplikt skulle undantagas den, i vilkens taxering under

året enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt inberäknades

UtBkottet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr I. 5

förmögenhet till värde av minst 6,000 kronor, ävensom hustru till sådan

undantagen person. Sistnämnda stadgande upptogs jämväl i det förslag

till lag om allmän pensionsförsäkring, som av Kungl. Maj:t vid 1913

års riksdag förelädes riksdagen till antagande.

I anledning av sistnämnda kungl. proposition framställdes i ett

flertal motioner yrkanden därom, att nu förevarande bestämmelse måtte

ur lagförslaget utgå. Tillika hemställdes i en motion, att den i det

kungl. förslaget angivna förmögenhetsgränsen måtte höjas till 10,000

kronor. Det särskilda utskott (nr 1), till vilket den kungl. propositionen

hänvisades, hemställde i avgivet utlåtande, att omförmälda stadgande

måtte ur förslaget uteslutas. Utskottets hemställan blev jämväl i förevarande

punkt av båda kamrarna bifallen.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan anförde särskilda utskottet

bland annat följande:

»De skäl, som av föredragande departementschefen (ävensom av

ålderdomsförsäkringskommittén) anförts till stöd för nu åberopade stadgande,

ådagalägga visserligen, att därigenom en nedsättning av totalkostnaderna

för försäkringen otvivelaktigt skulle vinnas. Bestämmelsen

synes emellertid ur andra synpunkter icke vara till sin innebörd tillfredsställande.

Sålunda framhålles i åtskilliga av de i ämnet väckta

motioner, att det för var och en, som ej haft tillfälle att djupare tränga

in i den finansiella grundvalen för det föreliggande förslaget och framför

allt i den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta stadgandet om

undantag från avgiftsplikt — sålunda sannolikt för den stora massan

av dem, som skulle omfattas av försäkringen — måste te sig såsom en

betydande oegentlighet, att'' ur en allmän folkpensionering utesluta dem,

som äga en viss förmögenhet. Det måste särskilt framträda, att dessa

ägde en större ekonomisk bärkraft än andra av försäkringen berörda

personer och sålunda lättare kunde erlägga dem påförda avgifter. Men

vidare innebure besittandet av förmögenhet under någon tid av livet

ingalunda trygghet för att icke denna kunde komma att förloras, varigenom

sålunda behov av högsta möjliga pensionsbelopp komme att

föreligga i samma grad som för alla andra. Ju längre tid en person

såsom ägare av förmögenhet bleve utesluten från avgiftsplikten, desto

mindre bleve hans avgiftspension. De personer, som redan vid jämförelsevis

unga år komme till förmögenhet av minst 6,000 kronor, bleve

så gott aom helt och hållet uteslutna från förmånen att genom inbetalning

av egna avgifter bliva delaktiga av denna del av försäkringen.

För sådana personer bleve ställningen, därest de på äldre dagar förlorade

Särskilda utskottet

vid

1913 års

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

utlåtande.

6 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

sin förmögenhet, sålunda särskilt ogynnsam, i det att deras pension

huvudsakligen komme att bestå endast i pensionstillägg eller, eventuellt,

understöd, enär de ej i avsevärd mån kunnat öka sina pensionsförmåner

genom egen avgiftspension samt den i förhållande till antalet erlagda

avgifter utgående höjningen av pensionstillägget».

Utskottet har icke funnit sig böra avvika från den ståndpunkt,

särskilda utskottet vid 1913 års riksdag intagit till nu ifrågavarande

spörsmål. Såsom av särskilda utskottet anmärkts, torde det icke stå i

god överensstämmelse med den allmänna folkpensioneringens grundtanke,

att från stadgad avgiftsplikt undantagas särskilda samhällsgrupper. Enligt

utskottets uppfattning böra dylika inskränkningar i den allmänna avgiftsplikten

icke heller lämpligen föreskrivas annat än för det fall, att detta

visar sig av kostnadshänsyn eller andra starka skäl nödvändigt. Den

omständigheten, att enligt motionärens förslag ifrågavarande befolkningskategori

icke vunne befrielse från erläggande av den s. k. grundavgiften

eller den pensionsavgift, som det enligt gällande bestämmelser

åligger en var avgiftspliktig att erlägga, synes utskottet icke vara av

beskaffenhet att förtaga giltigheten av de skäl, som principiellt torde

kunna anföras mot en inskränkning av ifrågavarande art. Det torde

enligt utskottets uppfattning böra betonas, att full delaktighet i pensionsförsäkringen

är att betrakta icke såsom en börda, utan såsom en förmån,

och detta jämväl för den bättre situerade delen av befolkningen. I likhet

med särskilda utskottet vid 1913 års riksdag anser sig utskottet därjämte

böra erinra, att det förhållandet, att en person är innehavare av

förmögenhet till ett värde, överstigande 6,000 kronor, ingalunda i och

för sig innebär någon garanti för att hans ekonomiska ställning för all

framtid är betryggad.

I sin ifrågavarande motion har herr Olausson vidare föreslagit, att

kommun måtte medgivas rätt att ur avliden pensionstagares dödsbo,

därest denne saknar bröstarvingar, utbekomma gottgörelse för de kostnader

kommunen fått vidkännas i form av bidrag till pensionstillägg,

som vederbörande pensionstagare under livstiden tillgodonjutit. Motionärens

ifrågavarande förslag förutsätter, att en utredning i varje särskilt

fall skulle äga rum rörande storleken av det belopp, med vilket kommunen

sammanlagt bidragit till avliden pensionstagares pensionstillägg.

Emellertid torde det, enligt vad utskottet inhämtat, med den allmänna

pensionsförsäkringens nuvarande organisation möta avsevärda eller i vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 7

fall måhända oöverstigliga svårigheter att verkställa ifrågavarande utredningar.

I alla händelser skulle under nuvarande förhållanden kostnaderna

för dylika utredningar i varje särskilt fall stiga till ej så alldeles

ringa belopp. Härtill kommer, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida

det föreslagna stadgandet skulle komma att för kommunerna erhålla

någon större praktisk betydelse. Det torde nämligen böra beaktas,

att förslaget avser den fattigaste delen av landets befolkning samt att

följaktligen de dödsbon, ur vilka kommunerna skulle medgivas rätt att

uttaga ersättning för sina ifrågavarande kostnader, merendels torde vara

av ytterst ringa värde.

I anledning av vad såluuda anförts finner sig utskottet sakna anledning

att tillstyrka den i herr Olaussons motion gjorda hemställan.

Utskottet har vid granskning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

till ändrad lydelse av vissa §§ i lagen om allmän pensionsförsäkring

funnit detsamma väl grundat och av förhållandena påkallat.

Utskottet tillstyrker i följd härav detta lagförslag; och återfinnes

utskottets hemställan under l:o) här nedan.

Vidkommande härefter Kungl. Maj:ts förslag till log om viss

ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäJering

meddelade övergångsbestämmelser och de i anledning

därav av herrar Kvarnzelius m. fl. samt Branting och Nilsson i

Bonarp väckta motionerna, får utskottet anföra följande:

Såsom framgår av 37 § i pensionsförsäkringslagen, sådan denna

paragraf för närvarande lyder, äro från rätt till understöd jämlikt 33 §

i nämnda lag nu uteslutna alla de personer, som vid 1914 års ingång

fyllt 67 år, ävensom de, som då fyllt 15 år och voro till arbete var”

aktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader

åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller

enskilda personer.

Till upplysning om ungefärliga antalet invalider den 1 januari 1914

har i Kungl. Maj:ts förevarande proposition intagits en tabell, som utskottet

här återgiver:

La g om

ändring i

övergångsbestämmelserna

i

pensionsförsäkringslagen.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och lagutsJcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

15—67 är

män ......................

kvinnor .................

över 67 år

män.....................

kvinnor ................

Ungefärliga antalet invalider Vi 1914.

Ej fullt

försöijda*)

Fullt försö

r j d a

Summa

av fattig- vården

av enskilda

delvis av en- skilda, delvis 1

av fattig- vården

grupp I

grupp II

grupp A

grupp B

18,000

6,000

3,500

1,500 1

29,000

47,000

13,000

20,500

9,500 J

90,000

Summa

65,000

19,000

24,000

11,000

119,000

tillh. grupp C

grupp III

grupp n

grupp E

24,700

10,700

11,200

4,800

51,400

39,500

19,100

33,800

16,400 J

108,800

Summa

64.200

29,800

45,000

21,200

160,200

Summa

129,200

48,800

69,000

32,200

279,200

Med så liten egen inkomst, att understöd skulle utgå.

Av de i tabellen upptagna 279,200 invaliderna äro allenast ett antal

av 65,000 (grupp I) berättigade till understöd enligt nu gällande

bestämmelser, under det att övriga omkring 214,000 invalider av ifrågavarande

kategori äro uteslutna från understöd pa grund därav, att

de antingen år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit

full försörjning eller vid 1914 års ingång fyllt 67 år.

Detta uteslutande omfattar således, hänfört till ovanstående tabell,

dels de ej fullt försörjda personer, som vid 1914 års ingång fyllt

67 år (grupp C om 64,200 invalider),

dels dem, som äro fullt försörjda av fattigvården (grupperna II

och III om resp. 19,000 och 29,800 invalider),

dels dem, som äro fullt försörjda av enskilda (grupperna A och D

om resp. 24,000 och 45,000),

dels ock dem, som äro fullt försörjda delvis av enskilda och delvis

av fattigvården (grupp B om 11,000 och grupp E om 21,200).

Pensionsstyrelsens underdåniga framställning av den 19 december

1914, som ligger till grund för ifrågavarande kungl. proposition i vad

den avser pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser, innebär,

att samtliga de i ovan intagna tabell med A, B, C, D och E betecknade

grupperna skulle inbegripas i pensionsförsäkringen, varigenom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

9

ytterligare omkring 185,000 invalider skulle komma i åtnjutande av

pensionsförsäkringens förmåner.

Den ökade kostnad för statsverket, som skulle föranledas av denna

utvidgning, borde enligt förslaget bestridas dels av medel, disponibla

från arbetarförsäkringsfonden, dels ock genom ett statsbidrag, utgående

under vart och ett av åren 1917—1940 med 2,230,000 kronor. Sedermera

har pensionsstyrelsen, enligt vad inhämtas av den kungl. propositionen,

avgivit olika alternativ till ordnande av förevarande fråga, innefattande

dels en utsträckning av Övergångstiden i vad den angår understödens

storlek, dels ock en eller flera av omförmälda gruppers uteslutande.

Ehuru syftet med pensionsstyrelsens framställning i hela dess omfattning

funnits synnerligen behjärtansvärt, har Kungl. Maj:t i nu förevarande

kungl. proposition emellertid ansett sig ej kunna upptaga styrelsens

förslag i dess ursprungliga skick, utan av statsfinansiella skäl

inskränkt sig till att föreslå, att allenast grupperna A och B (de invalider

mellan 15 och 67 år, som åtnjutit full försörjning av enskilda eller

delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar),

skulle inbegripas i försäkringen. Dessa grupper omfatta omkring

35,000 invalider.

Vidkommande beloppet av det understöd, som skulle tillkomma

ifrågavarande invalidgrupper, har Kungl. Maj:t i likhet med pensionsstyrelsen

föreslagit, att detta måtte bestämmas till samma procent av

eljest stadgat understödsbelopp som. för den, vilken under år 1914 förvärvat

rätt till understöd, eller således högst till 75 kronor för man och

70 kronor för kvinna; och skulle understödet utgå tidigast från och med

år 1916.

Uti sina ovannämnda motioner hava herrar Kvarnzelius m. fl. samt

herrar Branting och Nilsson i Bonarp hemställt, »att riksdagen ville för

sin del besluta sådan ändring i det av Kungl. Maj:t i proposition nr 139

framlagda förslag till lag om viss ändring av de i 37 § av lagen den

30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring meddelade övergångsbestämmelser,

att, under i övrigt i propositionen föreslagna villkor, utöver de

med samma proposition avsedda invalidgrupperna A och B må i försäkringen

inbegripas jämväl de med C, D och E betecknade invalidgrupperna,

ävensom att vid bifall härtill övergångstiden utsträckes, på

sätt pensionsstyrelsen ifrågasatt, antingen till och med år 1922 eller

ock till och med år 1929.»

Herr Kvarnzelius’

m. fl.

samt herrar

Brantings och

Nilssons i

Bonarp

motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta stats- och lagutslcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Därest detta förslag icke skulle vinna riksdagens bifall, hemställa

motionärerna alternativt, »att riksdagen ville för sin del besluta sådan

ändring i Kungl. Maj:ts nyssberörda i propositionen framlagda förslag

att, under i övrigt i propositionen föreslagna villkor, utöver de med

propositionen avsedda invalidgrupperna A och B må i försäkringen inbegripas

jämväl den med C betecknade invalidgruppen.»

Till stöd för dessa yrkanden anföres i motiveringen följande:

»I en till riksdagen avlåten proposition, nr 139, har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att antaga, bland annat, ett förslag till lag om viss

ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

meddelade övergångsbestämmelser. Detta förslag innebär,

att av nu från försäkringen uteslutna invalidgrupper skulle från och

med den 1 januari 1916 däri inbegripas sådana invalider, som den 1

januari 1914 fyllt 15, men icke 67 år och redan då voro till arbete

varaktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra

månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda personer eller ock

delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Till dessa invalider skulle enligt förslaget understöd utgå med

50 procent av normalt understödsbelopp. Statens kostnader härför

skulle bestridas av medel från arbetarförsäkringsfonden.

Detta i och för sig synnerligen behjärtans värd a förslag är närmast

föranlett av en framställning från pensionsstyrelsen, som emellertid går

vida längre. Styrelsen avser nämligen, att utöver berörda två invalidgrupper,

av styrelsen betecknade med A och B (se propositionen sid.

23, tabell 3), skulle i försäkringen inbegripas följande tre grupper,

nämligen

gruppen C, omfattande personer, som den 1 januari 1914 fyllt 67

år och antingen redan då voro till arbete varaktigt oförmögna samt

icke år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning

av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer,

eller ock först efter 1914 års ingång blivit eller bliva till arbete varaktigt

oförmögna;

gruppen D, omfattande invalider, som den 1 januari 1914 fyllt 67

år och då voro fullt försörjda av enskilda personer; samt

gruppen E, omfattande invalider, som likaledes den 1 januari 1914

fyllt 67 år och då voro fullt försörjda delvis av enskilda och delvis av

fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Pensionsstyrelsen hade tänkt sig, att kostnaderna för genomförande

av dess förslag skulle, i den mån de icke kunde bestridas av medel

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

11

från arbetarförsäkringsfonden, utgå av för ändamålet särskilt beviljat

anslag å 2,230,000 kronor årligen under åren 1917—1940.

Statsrådet och chefen för civildepartementet fann vid prövning av

denna pensionsstyrelsens framställning syftet med densamma synnerligen

behjärtansvärt, men ansåg sig på grund av det rådande tidsläget förhindrad

att framlägga något förslag till pensionsförsäkringens utvidgning,

som skulle förutsätta äskande av ytterligare anslag. Departementschefen

anmodade för den skull pensionsstyrelsen att verkställa utredning,

huruvida och i vad mån ändring i pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser

i angiven riktning skulle kunna vidtagas, utan att ökat

statsbidrag för ändamålet bleve erforderligt.

Med anledning härav framställde styrelsen i skrivelse den 8 april

1915 följande fyra alternativ, vilka omnämnas i berörda proposition nr

139, sid. 42—44.

Alternativ I. Samtliga fem förut omnämnda invalidgrupper A—E,

omfattande omkring 165,000 personer, medtagas i försäkringen. Övergångstiden

utsträckes. Årligt statsbidrag under åren 1917—1940 662,000

kronor.

Alternativ II. Invalidgrupperna A, B och C, omfattande omkring

99.000 personer, medtagas. Statsbidrag under åren 1917—1940 512,000

kronor årligen.

Alternativ III. Invalidgruppen C, omfattande omkring 64,000 personer,

medtages. Intet statsbidrag.

Alternativ IV. Invalidgrupperna A och B, omfattande omkring

35.000 personer, medtagas. Intet statsbidrag.

Vid frågans behandling i statsrådet anförde departementschefen,

att han av statsfinansiella skäl ansåg sig icke kunna förorda alternativen I

och II, då dessa skulle kräva särskilt statsbidrag, och att han i valet

mellan alternativen III och IV lämnade företräde åt alternativ IV,

bland annat av den grund, att detsamma skulle erfordra disposition av

ett mindre belopp ur arbetarförsäkringsfonden, än vad fallet vore med

alternativ III, och att andra kammaren vid 1914 års senare riksdag

uttalat sig för de i detta alternativ inbegipna grupperna. Samtidigt

framhöll departementschefen, att, om man vid beräknande av en

räntefot, som ej allt för mycket understiger den för närmaste framtiden

sannolika, skulle finna, att överskott å fonden uppkommer,

det är ej blott fullt befogat att taga detta överskott i anspråk för

nu ifrågavarande ändamål, utan sådant användande framstår såsom

en plikt mot den nu levande generationen, för vars räkning fonden

hopbragts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Det synes undertecknade uppenbart, att Kungl. Maj:ts förslag,

som avser att i pensionsförsäkringen införa endast cirka 35,000 av de

av pensionsstyrelsen föreslagna 165,000 invaliderna, visserligen innebalen

förbättring av de nuvarande övergångsbestämmelserna, men dock

icke löser denna såväl för stora grupper av landets fattiga befolkning

som för pensionsförsäkringens lyckliga genomförande i vårt land synnerligen

viktiga fråga. Nämnda förslag lämnar fortfarande utanför försäkringen

de störa grupperna av invalider över 67 år, vilkas behov av

understöd är påtagligt och vilkas moraliska rätt att lika väl som andra

inbegripas i försäkringen knappast torde kunna bestridas. Pensionsstyrelsen,

vars bedömande av dessa förhållanden givetvis måste tillmätas

synnerligt avseende, uttalar ju till och med i sin skrivelse den 8 april

1915, att, om i försäkringen icke samtliga grupper kunna medtagas,

den stora invalidgruppen C av oförsörjda invalider över 67 år bör

komma i fråga framför de i den kungl. propositionen föreslagna grupperna

A och B av yngre invalider. Kungl. Maj:ts förslag innebär

dessutom disposition av endast en del av de medel, som torde kunna

frigöras ur arbetarförsäkringsfonden. Att icke redan nu till fullo utnyttja

medel, som ju uteslutande äro avsedda för den nuvarande generationens

inbegripande i försäkringen, synes oss icke vara riktigt och

detta allra minst under mi rådande dyra levnadsförhållanden, vilka naturligtvis

ytterligare försvåra ifrågavarande invaliders redan förut bekymmersamma

försörjningsförhållanden.

Hade man vid 1913 års riksdag vågat räkna med möjligheten att

för jämförelsevis ringa kostnader kunna erhålla så betydligt förbättrade

övergångsbestämmelser, som pensionsstyrelsens förslag innebär, hade

mycket sannolikt övergången lagts på annat sätt än nu skedde, önskan

att i försäkringen inbegripa så många av den nuvarande generationens

invalider som möjligt förefanns väl hos riksdagens samtliga partier,

men man avskräcktes av de till synes nästan oöverkomligt höga kostnaderna.

Man föredrog att lägga beräkningarna mycket försiktigt, i

hopp att sedan kunna vidtaga förbättringar i försäkringen. Nu först

har man en börjande praktisk erfarenhet att tillgå och har haft tillfälle

att med denna praktiska erfarenhet såsom bakgrund närmare

bedöma åtskilliga förhållanden, som äga sammanhang med försäkringen.

Allt detta synes visa hän i den riktning, att övergångsbestämmelserna

kunna göras avsevärt vidare. Genom pensionsstyrelsens förslag

till utjämning av kostnaderna och disposition för desamma av

förefintliga överskottsmedel, har hela denna fråga nu kommit i ett

annat läge.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 13

Vi inse till fullo, att frågan om utsträckning av pensionsförsäkringen

till nya invalidgrupper under nuvarande tidsläge lika fullt kräver

en synnerligen försiktig politik från Kungl. Majrts sida med hänsyn

till möjligheten av ökade kostnader för staten. Men Kungl.

Maj:t synes oss nu hava drivit försiktigheten väl långt, då Kungl. Maj:t

ansett sig av kostnadsskäl böra stanna vid det allra minst vittgående

av de av pensionsstyrelsen framlagda alternativen.

Vi anse därför, att om pensionsstyrelsens ursprungliga förslag av

statsfinansiella skäl icke nu kan genomföras, riksdagen åtminstone borde

kunna antaga ettdera av de föreslagna alternativen I eller II.

Av dessa är alternativ I uppenbarligen att föredraga i så måtto,

att detsamma medför, att samtliga invalidgrupperna A, B, C, D och E

därigenom skulle inbegripas i försäkringen. Visserligen måste man

härför underkasta sig en mindre jämkning i övergångsbestämmelserna,

vilken skulle hava till följd, att de invalider, som förvärva rätt till

pensionstillägg eller understöd under åren 1916—1923 eller alternativt

under åren 1919—1929, skulle erhålla pensionstillägg (understöd) med

något lägre belopp än eljest. Den hittillsvarande erfarenheteu synes

emellertid hava givit vid handen, att dessa invaliders antal sannolikt,

åtminstone under de närmaste åren, blir vida lägre, än man beräknat,

och dessa personer skulle i alla händelser erhålla högre pensionstillägg

(understöd) än det, som skulle tillkomma de till inbegripande i försäkringen

nu ifrågasatta invaliderna. En dylik jämkning av övergångsbestämmelserna

synes oss därför icke böra mötas av några större betänkligheter,

när man tager i betraktande de stora fördelar, som skulle

uppnås genom att få i försäkringen inneslutna samtliga omnämnda invalidgrupper.

Om man emellertid av ett eller annat skäl vill undvika utsträckningav

den stadgade övergångstiden, erbjuder alternativ II en utväg, som

visserligen icke löser frågan i samma omfattning som alternativ I, men

dock medför en betydande förbättring av övergångsbestämmelserna i

jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag. Detta alternativ innesluter nämligen

utöver de med A och B betecknade invalidgrupperna, som upptagas

i sistnämnda förslag, jämväl sådana invalider över 67 år, vilka

den 1 januari 1914 ej voro fullt försörjda av andra. Behovet att inbegripa

samtliga grupperna A—E i försäkringen måste visserligen

anses vara stort, men, om man skulle nödgas av statsfinansiella hänsyn

utesluta någon grupp, synes det oss i likhet med pensionsstyrelsen

tydligt, att dessa äldre invalider, vilka redan hava sin försörjningsfråga

ordnad, d. v. s. grupperna D och E, böra i första hand undantagas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Då pensionsstyrelsen anfört, att styrelsen, efter en omsorgsfull

och på synnerligen försiktiga beräkningsgrunder verkställd utredning,

kommit till den bestämda övertygelsen, att det av styrelsen beräknade

överskottsbeloppet i fonden kan disponeras på av styrelsen föreslaget

sätt, utan någon menlig inverkan på försäkringens solididet, och att

hela detta belopp uteslutande bör användas till förmån för de ur försäkringen

uteslutna invalidgrupperna, synes oss icke någon anledning

föreligga att icke för detta ändamål nu helt utnyttja beloppet.

De jämförelsevis obetydliga statsbidrag, som alternativen 1 och II

förutsätta — resp. 662,000 och 512,000 kronor — synas oss icke vara

av den storlek, att de borde lägga hinder i vägen för en så viktig

frågas lösning. Man måste betänka, att de för staten beräknade försäkringskostnaderna

uppgå till så betydande belopp — för år 1920 till

cirka 9,500,000 kronor, för år 1925 till cirka 16,000,000 kronor och

för år 1930 till cirka 22,000,000 kronor — att ifrågavarande ökade

statsbidrag utgöra en ren obetydlighet i förhållande till dessa belopp.

Man kan till och med ifrågasätta, huruvida det över huvud taget

skulle vara nödvändigt att för ändamålet begära ökat statsbidrag.

Pensionsstyrelsen erinrar, att såväl de förutvarande som de av pensionsstyrelsen

verkställda beräkningarna av försäkringskostnaderna äro så

försiktigt uppgjorda, att de verkliga kostnaderna troligen komma att

understiga de anförda miljonsiffrorna. Det är väl under sådana omständigheter

sannolikt, att även med tillägg av de ifrågasatta jämförelsevis

obetydliga beloppen kostnaderna komma att stanna inom

ramen av de beräkningar, som ligga till grund för riksdagens redan

fattade beslut.

Skulle man vilja förskaffa sig en ytterligare garanti för att den

kostnadsökning, som dessa utvidgningar skulle komma att medföra,

icke skulle medföra någon förhöjning av den av 1913 års riksdag fastställda

ram, skulle en dylik garanti lämpligen kunna vinnas genom

den bestämmelsen, att, om någon framtida ökning i de beräknade försäkringskostnaderna

skulle genom de ifrågasatta utvidgningsbestämmelserna

uppstå, denna ökning skall i första hand bestridas av de sannolikt

betydande överskottsmedel, som redan från och med nästa år torde

kunna disponeras ur pensionsförsäkringsfonden.

På grund härav anse vi, att en sådan ändring av pensionsförsäkringslagens

övergångsbestämmelser bör vidtagas, som innefattas i

pensionsstyrelsens med alternativ I betecknade förslag. Skulle man

emellertid anse, att en utsträckning av övergångstiden icke bör under

några förhållanden ifrågakomma och att i följd härav alternativ I icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 15

bör antagas, hålla vi före, att i vart fall en sådan utvidgning av pensionsförsäkringen

nu bör genomföras, som innefattas i alternativ 11.

Vi vilja slutligen ytterligare betona, huru betydelsefull denna fråga

är såväl för hela landet som för pensionsförsäkringsverksamheten. Det

belopp, som genom en utvidgning av pensionsförsäkringen skulle tillkomma

varje enskild nyinträdande invalid, bleve visserligen icke stort,

men ju mera omfattande utvidgningen blir, desto flera svenska hem

skulle därigenom tillskyndas en icke ringa ekonomisk lättnad. Dessa

pensionsunderstöd skulle innebära, att tusende och åter tusende äldre

invalider, vilka hittills lyckats bibehålla sin självständighet, men med

tilltagande ålder allt mer och mer drivas över till fattigvården, skulle

själva i avsevärd grad fortfarande kunna bestrida sin egen försörjning.

De skulle i moraliskt hänseende medföra en betydelsefull förändring

till det bättre för ett mycket stort antal personer, vilka nu äro hänvisade

att äta nådebröd hos anhöriga. De skulle göra pensionsförsäkringens

mål och medel tillgängliga för stora kretsar i vårt land, vilka

nu stå oförstående inför de till sitt resultat i vissa fall egendomliga

och svårförklarliga bestämmelser, som utesluta vissa invalider, men inbegripa

andra, vilka ofta synas mindre nödställda. Det är en fråga av

stor betydelse för landets fattiga befolkning och för hela pensionsförsäkringen,

som här skulle kunna lösas, sannolikt utan några som helst

och i allt fall med jämförelsevis obetydligt ökade kostnader för staten.

Sakens genomförande skulle ock medföra en avsevärd lättnad i fattigvårdsbördan

för kommunerna.

Anmärkas bör, att, då varken alternativ I eller alternativ II förutsätter

ökat statsbidrag, förrän från och med år 1917, ett bifall till

någotdera av dessa förslag icke nu kräver beviljande av medel för

ändamålet. Däremot erfordras för genomförande av vare sig det ena

eller det andra av dessa alternativa förslag, att pensionsförsäkringsfonden,

i vilken arbetareförsäkringsfonden från den 1 januari 1915

ingår, anlitas i den utsträckning, pensionsstyrelsen ifrågasatt.»

Såsom framgår av nu lämnade redogörelse, har ovan bemälde

motionärers huvudförslag samma omfattning som pensionsstyrelsens

ursprungliga förslag. Det förstnämnda förslaget innefattar endast såtillvida

en skiljaktighet från det sistnämnda, att motionärerna, i ändamål

att de med reformen förknippade kostnader måtte nedbringas, föreslagit

en utsträckning av den i 37 § stadgade övergångstiden för pensionstilläggs

eller understöds uppbringande till normala belopp.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottets

utlåtande.

16 Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Denna utsträckning hänför sig till två av pensionsstyrelsen framställda

alternativ:

alternativ a), innebärande att pensionstillägg eller understöd skola

utgå med följande procent:

för år 1916 ............

x> » 1917-1918

» » 1919—1920

» » 1921—1922

)> » 1923 ............

60 %

70 »

80 »

90 »

100 »; och

alternativ b), innebärande att samma tillägg eller understöd skola

utgå med följande procent:

för år 1916 ................................................................ 70 %

» » 1917 ................................................................ 80 )•>

)« » 1918—1929................................................... 90 »

» » 1930 ................................................................. 100 »

För genomförande av motionärernas huvudförslag skulle, vilket av

ovanberörda alternativ som väljes, ett årligt statsbidrag av 662,000 kronor

erfordras för åren 1917—1940. Enligt vad utskottet inhämtat av

pensionsstyrelsen kan detta anslagsbelopp, om detsammas utgående bestämmes

till tiden 1917—1950, nedsättas till 548,000 kronor.

På sätt redan förut framhållits, hava de nu gällande inskränkningarna

i avseende å rätten till understöd uteslutande tillkommit ur kostnadssynpunkt.

Alla, som vid 1913 års riksdag överhuvudtaget önskade

folkförsäkringens genomförande, torde hava varit ense därom, att

det varit synnerligen lyckligt, om övergångsbestämmelserna kunnat

göras vidare än som skedde och således fått omfatta flertalet av den

nu levande generationen. Man lärer vid sistnämnda riksdag icke heller

varit främmande för de inkonsekvenser och i många fall obilliga resultat,

vartill dessa av kostnadsskäl förorsakade inskränkningar skulle komma

att leda. Enligt övergångsbestämmelsernas nuvarande avfattning blir

den, som under år 1913 icke haft någon inkomst eller tillgång, utesluten

från understöd, under det att åter den, som under samma år ägt ett

mindre kapital eller kunnat bereda sig någon mindre inkomst, är berättigad

till understöd. Den sämst ställde blir sålunda utan understöd,

under det att den bättre situerade erhåller sådant. Det torde utan

vidare vara uppenbart, att bestämmelser, som verka på ifrågavarande

sätt, för den stora allmänheten måste förefalla hårda och orättvisa. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stat-i- och lagutskottets vr I utlåtande Nr /.

sökande, som på grund av sin fattigdom avvisas av pensionsnämnderna,

hava svårt att förstå, att en dylik tillämpning av lagen kan hava stått

i överensstämmelse med lagstiftarnas avsikt. Det är oek tydligt, att

misstroende till folkförsäkringen skall uppammas hos allmänheten, så

länge bestämmelser kvarstå, som leda till resultat, vilka för det allmänna

rättsmedvetandet framstå såsom stötande.

Vad särskilt angår dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 67 år,

måste det synas dessa obilligt, att de skola vara uteslutna från försäkringens

förmåner. Många av dem hava säkerligen, direkt eller indirekt,

bidragit till bildande av arbetarförsäkringsfonden, och ingen av dem

lärer hava tänkt sig, att, då försäkringen en gång genomfördes, de

skulle ställas helt och hållet utanför densamma. Snarare torde de hava

väntat, att försäkringen i första hand skulle komma just dem till godo,

som endast hade några få år kvar att leva och som ofta under stora

försakelser hittills dragit sig fram i väntan på att en ljusning i deras

bärgningsvillkor skulle inträda genom införandet av den allmänna folkpensioneringen.

Dessa åldringar synas också framför andra böra vara

berättigade till understöd. Möjligheten för dem att själva försörja sig

är, såsom pensionsstyrelsen framhåller, så till Anda mindre än för de

yngre invaliderna, som de förra hava ålderns börda och oftast svårare

att kunna bereda sig någon liten inkomst, då deras rörlighet och anpassningsförmåga

ofta är inskränkt. — Enligt vad av ålderdomsförsäkringskommitténs

betänkande inhämtas, utsände kommittén till åldringarna

i riket cirkulär med förfrågningar angående deras ekonomiska förhållanden

och deras hälsotillstånd. De besvarade dessa cirkulär efter bästa

förmåga, och de sågo säkerligen i deras utsändande ett visst löfte eller

åtminstone en förhoppning om framtida pension. Ifrågavarande åldringar

torde hava svårt att fatta, att de skola vara uteslutna ur försäkringen

endast av den anledning, att de hunnit överskrida 67-årsgränsen,

innan lagen trätt i kraft.

Därest en utvidgning av rätten till delaktighet i pensionsförsäkringen

skall äga rum, synes lämpligast, att denna göres utan dröjsmål så

fullständig som möjligt. Sker icke detta, synes det utskottet kunna

befaras, att svårbotlig skada tillskyndas folkpensioneringen, vilken tyvärr

hittills icke torde hava omfattats med folkets tillit i den grad, som är

önskvärt och som den förtjänar.

Det mål, man nu eftersträvar, synes utskottet lämpligast vinnas därigenom,

att det av motionärerna framställda huvudförslaget godtages.

Såsom ovan nämnts, innebär detta, att i försäkringen skulle från och med

Bihang till riksdagens ''protokoll 1915. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

den 1 januari 1916 inbegripas alla i den här ovan å sid. 8 intagna

tabell angivna invalider, som icke år 1913 under sammanlagt mer än

fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Vidare innefattar förslaget, att i försäkringen skulle inbegripas

de personer, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år och då ännu

icke voro till arbete varaktigt oförmögna.

I nedanstående tabell angivas — förutom antalet invalider den 1

januari 1914 inom de särskilda grupperna, enligt beteckningen i den å

sid. 8 intagna tabellen — de med en räntefot av 4 % beräknade kapitalvärdena

den 1 januari 1916 av den på staten belöpande andelen i kostnaden

för medtagande i försäkringen av dessa grupper:

Grupp.

.

Antal

understöds- lierättigade

invalider

‘/i 1914.

Kapital-

värden

kr.

A........................

24.000

11,231,000

B ...

11,000

5.144,000

C........................

64.200

18,888.000

I).......................

45,000

12,525,000

E .......................

21,200

5,898,000

Stimma

165,400

53,686,000

Pensionsstyrelsen har, såsom förut berörts, vid uppgörandet av sitt

ursprungliga förslag förutsatt, att de kostnader för staten, som skulle

föranledas av ett genomförande av styrelsens förslag, skulle få bestridas

dels av medel, som kunde bliva disponibla från arbetarförsäkringsfonden,

dels av särskilt av riksdagen för ändamålet beviljat anslag.

Arbetarförsäkringsfonden skulle, som bekant, enligt riksdagens beslut

hava till ändamål att, då pensionsförsäkring infördes, möjliggöra,

att pensionsförmånerna i såvitt möjligt lika mån skulle komma till godo

såväl den då levande generationen som de kommande generationerna.

Arbetarförsäkringsfonden har, jämlikt nuvarande bestämmelser i pensionsförsäkringslagen,

disponerats för förhöjning av den procent, enligt

vilken avgiftspensionerna eljest skolat kunna beräknas för den nuvarande

generationen.

Pensionsstyrelsen har verkställt en undersökning för att utröna,

huruvida icke, med bibehållande av nu gällande bestämmelser rörande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

avgiftspensionen, arbetarförsäkringsfonden även skulle kunna disponeras

till förmån för de nu uteslutna invalidgruppernas inbegripande i försäkringen.

Denna undersökning har givit till resultat, att kapitalvärdet vid

1914 års utgång av de förpliktelser, som enligt nu gällande övergångsbestämmelser

skola täckas av fonden, allteftersom fondens framtida förräntning

antages till 3,5, 3,85 eller 4 %, uppgår till de i nedanstående

tabell angivna belopp:

Fondens

storlek Vi

1915.

Kr.

Ränte-

fot.

Kapitalvärdet

av fondens

förpliktelser

V» 1915.

Kr.

Brist (—)

överskott ( + ).

1

3-5 %

39,790,000

— 3,940,000

35,850,0001

3-85 %

18,579,000

+ 17,271,000

l

4-oo %

9,444,000

+ 26,406,000

Därest man nu, såsom styrelsen antagit kunna utan olägenhet ske,

till grund för den nuvarande generationens pensionering lägger en räntefot

av 4 %, kan man ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål

disponera ett belopp, vilket den 1 januari 1915 uppgick till 26,406,000

kronor, men vilket, med tillägg av 1915 års ränteinkomst, beräknats uppgå

till 27,462,000 kronor. Återstående kostnader för medtagande i försäkringen

i enlighet med motionärernas förslag av samtliga grupperna A—E, motsvarande

ett kapitalvärde den 1 januari 1916 av 26,224,000 kronor, skulle

täckas dels av ett belopp, motsvarande den besparing i nu beräknade

kostnader för understöd och pensionstillägg till i försäkringen redan inneslutna

invalider, som skulle uppkomma vid en utsträckning av övergångstiden

i enlighet med något av de framställda alternativen, dels ock, såsom

förut nämnts, genom ett årligt statsanslag under åren 1917—1940 av

662,000 kronor eller under åren 1917—1950 av 548,000 kronor.

Utskottet, som haft tillfälle att förvissa sig om, att de av pensionsstyrelsen

verkställda beräkningarna äro utförda med mycken försiktighet,

anser för sin del, att till grund för beräkningen av kostnaderna för den

nuvarande generationens pensionering kan läggas en räntefot av 4 %.

Det är sannolikt, att man under den närmaste tiden kan påräkna en

icke obetydligt högre ränta. Arbetarförsäkringsfonden är för närvarande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

placerad till en genom snittsränta av 4,4 %. Statens senast upptagna lån

löpa med en räntefot av 5 %. Det lärer också vara all anledning antaga,

att vi, för den närmare framtiden åtminstone, hava att räkna med

en period av hög ränta. Åven om sedermera en nedgång av räntefoten

skulle komma att ske, må uppmärksammas, att fondplaceringar endast

successivt under loppet av liera år röna inverkan härav. De sakkunniga

(herrar Rob. Benckert, Victor Moll och E. 1’hragmén), som i juli 1914

tillkallades av försäkringsinspektionen och då avgå vo yttrande angående

räntefoten å vissa fondplaceringar, uttala också, att, helst om man räknar

med en medelränta under en längre tidsperiod, anledning saknas antaga, att

sådan placering till 4 V icke kan även framdeles uppnås. Försäkringsinspektionen

uttalar också i underdånigt utlåtande av juli 1914, att antagande

av en räntefot av 4 % vid beräkningen av premier och premiereserv

för lifförsäkring bör anses i och för sig betryggande.

Någon tvekan att godtaga den ståndpunkt, som pensionsstyrelsen intagit

i fråga om användandet av arbetarförsäkringsfonden, har därför icke

synts utskottet böra förefinnas.

Vad angår det årliga statsbidrag, som skulle ytterligare erfordras för

genomförande av motionärernas ifrågavarande förslag, är ju detta, resp.

662,000 kronor eller 548,000 kronor, ganska ringa i förhållande till det

stora antal invalider, som härigenom skulle bliva delaktigt i pensionsförsäkringen.

I själva verket kan, efter vad utskottet från pensionsstyrelsen inhämtat,

antagas, att de beräkningar, som legat till grund för hela pensionsförsäkringen,

äro så försiktigt uppgjorda, att goda utsikter förefinnas,

att det statsbidrag, som för genomförande av motionärernas förslag

skulle under en följd av år erfordras, fullt eller åtminstone till

stor del skulle komma att falla inom ramen av de beräknade statsanslagen

för de enligt nu gällande bestämmelser utgående pensionstillägg

och understöd. De periodiska undersökningar av pensionsförsäkringsfonden,

som komma att äga rum, skola enligt utskottets uppfattningkomma

att ådagalägga, att pensionsförsäkringen även inom avgiftspensioneringen

äger betydelsefulla vinstkällor, till vilka hänsyn icke

tagits vid de försäkringstekniska beräkningarna.

1 detta sammanhang må uppmärksammas, att något som helst

ytterligare statsbidrag i allt fall icke behöver anvisas förrän för år

1917.

Slutligen torde böra betonas, att de invalider, som, därest motionärernas

förslag biträdes, skulle intagas i försäkringen, måste, i den mån

så ej redan skett, förr eller senare komma att av det allmänna eller av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta stats- och layutskottats nr 1 utlåtande Nr 1.

enskilda försörjas. Eu del av dem förskaffa sig för närvarande själva sitt

nödtorftiga uppehälle, men med stigande ålder avtaga deras arbetskrafter,

och de måste då falla det allmänna eller den enskilda välgörenheten till

last. I många fall blir det kommunerna, som få taga hand om dem. Det

är i själva verket här närmast fråga om, vem som skall betala deras

underhåll, staten, enskilda eller kommunerna, eller om en samverkan

mellan dessa tre skall äga rum. Det måste synas billigt, att, då staten

lämnar ett avsevärt bidrag till pensionering av en del av de invalider,

som den 1 januari 1D14 befunno sig i åldern mellan 15 och 67 år,

staten också bidrager till de övriga invalidernas underhåll. Något principiellt

skäl att gona en åtskillnad härvidlag, synes i varje fall icke

kunna anföras.

Betäffande härefter de alternativ, som framställts i fråga om utsträckning

av övergångstiden, synes det i motionärernas förslag framställda

alternativet b) eller en utsträckning av övergångstiden till och

med år 1929 vara att föredraga, enär genom antagande av detsamma

understöden icke komma att för någon grupp minskas med mer än 10

och detta endast för dem, som eljest skulle erhålla pensionstillägg

eller understöd till normalt belopp.

Utskottet anser sålunda, att en rättfärdighetsfråga av djup innebörd

här föreligger, och att det är synnerligen behjärtansvärt, att redan nu

taga steget fullt ut och i försäkringen inbegripa alla de från denna uteslutna

invalider, vilkas försörjning ej redan är genom det allmännas

försorg ordnad. I och för pensionsförsäkringens hela ställning och

handhavande är det också betydelsefullt, att så sker.

Då utskottet sålunda förordar bifall till den utvidgning av Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, som innehålles i herrar Kvarnzelius’ m. fl.

samt Brantings och Nilssons i Bonarp motioner, uppkommer frågan,

huruvida erforderliga bestämmelser böra tillkomma genom ändring av

37 § i pensionsförsäkringslagen eller, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,

genom antagande av en särskild lag beträffande övergångbestämmelserna

eller genom en kombination av båda sätten.

Utskottet har därvid kommit till den uppfattning, att frågan bäst

löses dels genom att till Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring av

vissa paragrafer i pensionsförsäkringslagen också foga viss ändring av

37 §, dels ock genom antagande av en särskild lag angående övergångsbestämmelser

i anledning av pensionsförsäkringslagen.

Med avseende å dessa förslag må uppmärksammas, att det befunnits

mest praktiskt, att till den särskilda lagen om övergångsbestäm
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

melserna överflytta bland annat de nu i 37 § jämväl innehållna övergångsbestämmelserna

med avseende å avgiftspensionerna.

Tillika hava några jämkningar av redaktionell art ägt rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med bifall till de i ämnet

väckta motionerna nr 92 i första kammaren av herr

Kvarnzelius m. fl. och nr 237 i andra kammaren av

herrar Branting och Nilsson i Bonarp, måtte för sin

del antaga följande förslag till

A) Lagom

ändrad lydelse av 7, IG, 20, 23 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 7, 16, 20, 23 och 37 §§ i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §''

Årsinkomst — —---tillkommer.

Där — — — — — tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av

deras sammanlagda årsinkomst, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner makes årsinkomst

böra tillsvidare beräknas såsom för ogift person.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,

sökas genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat; dock att, där ändring

sökes i beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig

oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift,

dessa besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande

pensionsnämnd, i Stockholm före utgången av augusti månad,

men annorstädes i riket före utgången av juli månad. Har pensions
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

avgift blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga

avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad lian linnes hava för mycket erlagt.

Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.

Menar — — — — — efterrättelse.

20 §.

För — — — — — sex.

Ordförande — — — — — sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot

väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av

kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst.

Då inom ett pensionsdistrikt pensionsnämnd första gången valts, skall

efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången

av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock

suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna. Avgår ledamot

eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes

fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som

för den avgångne återstått.

Sedan — — — — — ordförande.

Har beslut, på sätt i 19 § sägs, fattats om ändring i bestående

indelning av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter

och suppleanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av

ändringen beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tilllämpning,

samt nytt förordnande av ordförande och suppleant för honom

meddelas ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem

förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje

kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det

av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid,

då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid

och ställe för sammanträde läte ordföranden minst fjorton dagar förut

kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens

kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av lands
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tinget för distriktet utsett, genom oi''dförandens försorg i god tid skall

om sammanträdet underrättas.

Suppleanten — — — — besluten.

Ordföranden — — — — ångfartyg.

37 §.

Denna lag skall träda i kraft

den 1 januari 1914; dock att 3, 19

■—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse från och

med den 1 september 1913.

Angående övergångsbestämmelser

är i särskild lag stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915; dock att vad i 7 § stadgas

rörande undantag från den i samma § meddelade bestämmelsen

om beräkning av äkta makars årsinkomst icke må tillämpas, när därigenom

minskning skulle ske av rätt, som före nyssnämnda dag förvärvats.

Lagom

viss ändring av de i 37 § av lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

meddelade övergångsbestämmelser.

Med ändring av vad 37 § andra

stycket av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring innehåller

häremot stridande förordnas,

att den, som den 1 januari 1914 fyllt

femton men icke sextiosju år och redan

B) Lagom

övergångsbestämmelser i anledning

av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom för ordnas som följer:

l §■

För den, som vid 1914 års ingång

fyllt tjugufem dr, skall den pension

eller del därav, som jämlikt 6 § första

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

25

(Kungl. Maj:t8 förslag.)

dä var till arbete varaktigt oförmögen

samt är 1913 under sammanlagt mer

än fyra månader åtnjutit full försörjning

antingen av enskilda personer

eller ock delvis av enskilda och delvis

av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

skall äga rätt till understöd

enligt 33 § av nämnda lag, dock

att beloppet av sådant understöd skall

bestämmas till samma procent av eljest

stadgat understödsbelopp som för den,

vilken under år 1914 förvärvat rätt

till understöd, och att understödet

skall utgå tidigast från och med år

1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1915.

(Utskottets förslag.)

stycket i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring eljest skolat

beräknas för man till trettio och för

kvinna till tjugufyra procent av erlagda

pensionsavgifter, i stället utgå

med följande procent av dessa avgifter,

nämligen

för man,

som fyllt 25, men icke 30 dr, med 27 \ procent

» .. 30, » » 35 » » 25

» » 35, » » 45 » » 22 * »

» >> 45 dr >i 20 »

och för kvinna,

som fyllt 25, men icke 30 år, med 22 procent

» a 30, a a 35 a a 20 a

» » 35, » » 45 a a IS »

a a 45 dr » 16 a

Den ökade kostnad, som av denna

bestämmelse föranledes, bestrides av

statsmedel.

2 §■

Rätt till understöd enligt 33 § i

lagen om allmän pensionsförsäkring

tillkommer ej den, som vid 1914 års

ingång fyllt femton år och redan då

var till arbete varaktigt oförmögen

samt är 1913 under sammanlagt mer

än fyra månader åtnjutit full försörjning

av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

3 §.

1 mom. För den, som före utgången

av år 1929 förvärvat rätt en6

samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ligt lagen om allmän pensionsförsäkring

till pensionstillägg eller understöd

eller till ökning därav, bestämmes,

med den begränsning, som omförmäles

i 2 mom. här nedan, beloppet av

pensionstillägg, understöd och ökning

till följande procent av i nämnda

lag eljest stadgat belopp, nämligen:

för den, som under

dr 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent,

» 1915

»

»

»

» 60

» 1916

»

»

»

» 70

» 1917

»

»

»

» 80

åren 1918-

-1929 »

»

o

» 90

2

mom.

För

den,

vilken

1914 års ingång fyllt sextiosju ar, så

ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt

fyllt femton men icke sextiosju

år och redan då var till arbete varaktigt

oförmögen samt är 1913 under

sammanlagt mer än fyra månader

åtnjutit, full försörjning antingen av

enskilda personer eller ock delvis av

enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes

beloppet av understöd eller

ökning därav till 50 procent av i

lagen om allmän pensionsförsäkring

eljest stadgat belopp.

4 §■

I fråga om pensionstillägg eller

understöd, som i 3 § sägs. skall stadgandet

i 31 § första stycket andra

punkten av lagen om allmän pensionsförsäkring

icke äga tillämpning; dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

21

(Kungl. Maj;ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

att understöd, varom förmäles i 3 §

2 inom. här ovan, icke i något fall

utgår för tiden före den 1 januari

1916.

«5 §.

Vid bestämmande av årsinkomst

enligt 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring

skall hänsyn icke tagas

till understöd från Vadstena krigsmansliuskassa,

genom flottans pensionskassa

utgående pensioner till avskedade

båtsmän och marinsoldater eller

gratifikationer och pensioner från

Invalid husfond en.

Denna lag träder i kraft den

1 juli 1915.

2:6) att herr Olaussons motion, nr 15 i andra

kammaren, icke måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1915.

På sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:

ö O

AXEL SCHOTTE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.