Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl. Maj ds proposition, nr 176, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 3, § 5 mom. .3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen den 24 maj 1893 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

1915-05-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1915:4, Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl. Maj ds proposition, nr 176, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 3, § 5 mom. .3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen den 24 maj 1893 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1915 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl.

Maj ds proposition, nr 176, med förslag till lag om

ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 3, § 5

mom. .3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen

den 24 maj 1893 angående skyldighet för kommuner

och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov.

Närvarande: herrar Cedercrantz, Christiernson, Grubbström, friherre Gripenstedt,

Ingeström *), friherre Silfverschiöld, V. Edvard Larsson, Wrangel, Eooth, Olsson i Blädinge,

Olsson i See *), Svensson i Eskilstuna, Tamm *), von Sneidern, Olsson i Rödningsberg

och Jönsson i Boa.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren vackt, till särskilda utskottet nr 2

hänvisad motion, nr 235, har herr Åkerman, hemställt, att riksdagen

måtte medgiva,

dels att, därest till följd av den under nästlidet år anbefallda

mobiliseringen av rikets stridskrafter inkvartering jämlikt gällande rekvisitionslag

pågått under så lång tid, att särskilda kostnader eller avsevärda

olägenheter därigenom åsamkats vederbörande kvartervärd, ersättning

härför må utgå med belopp, som Kungl. Majrt för varje särskilt fall

bestämmer,

dels ock att härav föranledda kostnader må av tillgängliga medel

förskjutas för att framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 11 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 4.)

]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

Till stöd för denna sin hemställan liar motionären anfört:

»Sedan Kung-!. Maj:t den 1 augusti 1914, enligt 74 § regeringsformen,

för upprätthållande av rikets neutralitet meddelat förordnande

om mobilisering av Gottlands stridskrafter ur armén samt av landstormen

inom vissa områden, förordnade Kung!. Maj:t genom kungörelse samma

dag, att den rätt att genom rekvisition av kommuner eller enskilda utfordra

förnödenheter och tjänstbarheter, som stadgats i lagen den 24

maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov, skulle inträda från och med den 2

augusti 1914. Sedan Kungl. Maj:t vidare sistnämnda dag anbefallt

mobilisering av dels Bodens fästning, dels krigsbesättningarna ur armén,

i Ålvsborgs, Karlskrona samt Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar,

förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse samma dag, att

rekvisitionsrätt enligt nyssnämnda lag skulle inträda från och med den

3 augusti 1914.

Enligt rekvisitionslagens § 2 mom. 1 må genom rekvisition tagas

i anspråk kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda och för dess räkning använda, stallrum

för hästar och slaktdjur ävensom plats under tak i befintliga byggnader

för materiel och andra effekter.

Närmare bestämmelser rörande rekvisition av kvarter återfinnas i

§ 5. Uti mom. 1 stadgas sålunda, att kvarter skall lämnas för tågande

trupper och militärtransporter ävensom för till ortens försvar eller eljest

därinom förlagda trupper och militära anstalter. Vidare föreskrives i

mom. 2, att kvarter skall lämnas i mån av utrymme i tillgängliga hus

och byggnader å all egendom såväl i stad som på landet. Shitligen

stadgas i mom. 3, att kvarter för människor, stallrum för hästar och

slaktdjur samt, i mån av behov, plats under tak för materiel och andra

effekter skall lämnas utan betalning.

Av förenämnda stadganden framgår, att vederbörande kvartervärdar

icke äga åtnjuta någon som helst ersättning av statsmedel för inkvarteringen,

vare sig denna lämnas för längre eller kortare tid. För å hus

och byggnader bevisligen uppkommen skada utgår dock ersättning jämlikt

bestämmelserna i § 8 mom. 1.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 19 september 1914

hava hemmansägarna Hugo Holmström, O. P. Thomssou och P. Björkegren

i Hejnum samt Ernst Stengård i Tingstäde, samtliga å Gottland,

uppgivit, att de hos sig hade inkvarterade Holmström 1 major, 1 läkare,

1 sergeant, 1 kommissarie och 40 meniga, Thomsson 1 å 2 löjtnanter

och 47 meniga, Björkegren 1 kapten, 2 sergeanter, 1 kommissarie,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4. 3

1 korpral, 1 kock och 43 meniga samt Stengård 1 kapten, 1 löjtnant,

1 fanjunkare, 2 sergeanter och 85 meniga. Den långa tid, inkvarteringen

pågått, började emellertid förorsaka kvartervärdarna kännbara

kostnader såväl därigenom, att de måste hålla en del av de inkvarterade

med linne, sängkläder och porslin, som därigenom, att arbetsställen i

logar och lador upptoges av de inkvarterade. Vad särskilt anginge

ovannämnda persedlar, försletes dessa under en långvarig inkvartering,

varför nya sådana måste inköpas. Med anledning härav hemställde

berörda inkvarteringsvärdar, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

huruvida icke till dem och till andra på Gottland bosatta lantmän

kunde lämnas skälig ersättning från inkvarteringens början. Ersättningen

syntes lämpligen böra utgå med 50 öre om dagen för sådan

inkvarterad person, som nyttjade sängkläder, linne och porslin och med

3 öre om dagen för menig.

Uti häröver avgivet underdånigt yttrande har militärbefälhavaren

på Gottland, med hänsyn till den långa tid, varunder kvar^tervärdarna

på Gottland ålades inkvartering av trupper, i princip tillstyrkt den gjorda

ansökningen och i samband därmed föreslagit, att till samtliga kvartervärdar

på Gottland finge utgå ersättning för inkvartering. Ersättningen

borde dock lämpligen utgå med nedanstående belopp:

För upplåtna boningsrum:

1) Åt officerare och underofficerare med vederlikar, då sängar och

sängkläder tillhandahölles av kvartervärdarna:

a) då eu person inkvarterades i rummet 50 öre för rum och dag,

b) då två personer inkvarterades i rummet 80 öre för rum och dag,

c) då tre personer inkvarterades i rummet 1 krona 10 öre för rum

och dag,

d) då fyra personer inkvarterades i rummet 1 krona 50 öre för

rum och dag.

2) Åt manskap med vederlikar, då rummet fullt belädes, men utan

sängar och sängkläder:

30 öre för rum och dag, samt

För upplåtna logar, stall och uthus:

3 öre för man och dag, samt

5 öre för häst och dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

Uti infordrat underdånigt utlåtande den 6 oktober 1914 har arméförvaltningens

intendentsdepartement, under åberopande av förutnämnda

bestämmelser i § 5 mom. 3 av rekvisitionslagen, hemställt, att den

gjorda framställningen icke måtte till någon Kung!. Maj:ts åtgärd föranleda.

Vidare har Kung!. Majrts befallningshavande i Norrbottens län uti

underdånig skrivelse den 15 januari 1915 gjort framställning om ersättning

åt kvartervärdar i Boden samt därvid anfört följande:

Den uti § 5 mom. 3 av rekvisitionslagen givna bestämmelsen om

skyldighet att utan ersättning lämna kvarter för människor m. m. vore

uppenbarligen närmast avsedd för de fall, då det vore fråga om tågande

trupper, och förläggningen alltså hade en mera tillfällig karaktär. Då

emellertid några särskilda föreskrifter ej funnes i rekvisitionslagen angående

ersättning för kvarter vid förläggning av mera långvarig beskaffenhet,

måste sagda lagrum tillämpas även i sistnämnda fall.

En sådan mera långvarig inkvartering av trupper hade under mobiliseringen''

sistlidne höst ägt rum vid Bodens fästning. Dit hade genast

i början av mobiliseringen förlagts en rätt stor truppstyrka och då alla

trupper ej kunnat inrymmas i fästningen eller inom fästningsområdet

befintliga kaserner, hade genom rekvisition tagits i anspråk en hel del

enskilda hus i Boden och angränsande byar. Såväl ortsbefolkningen

som en del militära befälhavare, vilka icke haft kännedom om omförmälda

stadgande!!, hade till en början tagit för givet, att ersättning för

intrånget skulle lämnas på samma sätt som vid inkvartering utan samband

med mobilisering. Meddelandet om, att någon ersättning icke

skulle kunna erhållas av statsverket för denna inkvartering, hade därför

hos kvartervärdarna, som ju i regel befunne sig i små villkor, väckt

stor bitterhet och missnöje och hade icke bidragit till att stärka det

goda förhållandet mellan den civila befolkningen och militären i Boden.

Det behövde dock knappast framhållas, att om det i allmänhet finge anses

vara av den största betydelse, att särskilt i allvarliga tider ett gott förhållande

rådde mellan landets civila befolkning och militären, detta

önskemål av naturliga skäl framstode såsom eu angelägenhet av högsta

vikt, när fråga vore om ett fästningsområde.

För den händelse genom statsmakternas särskilda ingripande någon

ersättning kunde beredas kvartervärdarna, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande

låtit genom kronobetjäningen verkställa utredning rörande

alla de fall, då kvarter genom rekvisition tagits i anspråk för de till

Boden förlagda trupper, rörande inkvarteringens längd och beskaffenhet,

kvartervärdarnas ekonomiska ställning och dylikt. Av denna utredning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

5

framginge väl, att i det stora flertalet fall kvartervärdarna icke genom

inkvarteringen ansetts hava gått miste om någon inkomst, som de eljest

kunnat förskaffa sig genom uthyrning av de i anspråk tagna lokalerna

— för de skador, som genom inkvarteringen tillfogats dessa, iiade full

ersättning enligt lag lämnats. Men det vore uppenbart, att inkvarteringen,

vilken i många fall räckt ända till 80 å ''JO dagar samt tagit i

anspråk större delen av de rum, varöver k varter värdar na haft att förfoga,

gjort ett kraftigt ingrepp i deras enskilda liv samt förorsakat dem

besvärligheter och obehag av mångahanda slag. Särskilt starka hade

av naturliga skäl klagomålen varit från hyresvärdar, som icke kunnat

uthyra sina lägenheter eller vilkas hyresgäster avflyttat, samt från hyresgäster,

som berövats en avsevärd del av den förhyrda lägenheten och

ändå ansett sig skyldiga att gälda hyran.

Det syntes Kungl. Maj:ts befallningshavande billigt och ur ovan

anförda synpunkt även klokt, att ersättning för sådant intrång och

olägenhet finge utgå. Vad Boden anginge, syntes det icke kunna bliva

fråga om några avskräckande belopp, men såge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

ur stånd att bedöma, huruvida beviljandet av sådan

ersättning på andra håll skulle draga med sig konsekvensei-, som kunde

bliva ur ekonomisk synpunkt vådliga.

Under förutsättning att så icke bleve fallet, hemställde Kungl. Maj:ts

befallningshavande, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av ersättning

för ifrågavarande inkvartering. Rörande ersättningens beräknande

syntes man lämpligen kunna använda samma grunder, som plägade tilllämpas

vid inkvartering av trupper utan samband med mobilisering,

d. v. s. bestämma visst belopp, t. ex. 5 å 10 öre för man eller häst

och dag, dock endast för de fall, att inkvarteringen pågått en viss minimitid

t. ex. minst 10 dagar, under vilken första tid någon ersättning

ej skulle förekomma. För befäl syntes efter enahanda grund viss högre

ersättning böra utgå.

Skulle Kungl. Maj:t emellertid icke anse en dylik allmän ersättning

av behovet påkallad eller lämplig, föresloge Kungl. Maj:ts befallningshavande,

att ersättning finge med tillhopa 1,280 kronor utgå i

vissa angivna fall, där det kunnat påvisas, att kvartervärdarne genom

inkvarteringen gjort en dii-ekt förlust genom förhindrad uthyrning av

sina lokaler och där i övrigt ömmande fall ansetts föreligga.

I avseende å den utredning av kronobetjäningen, som läge till grund

lör sistnämnda hemställan, ansåge sig Kung!. Maj:ts befallningshavande

höra. framhålla, att frågan, huruvida eu person befunne sig i goda ekonomiska

förhållanden eller icke, alltid vore vansklig att avgöi''a, och att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

av sådan grund invändningar givetvis kunde göras och väl även komme

att göras mot riktigheten av kronobetj aningens bedömande av de föreliggande

fallen. Vidare måste även uppskattningen av förlustens storlek

bliva mer eller mindre godtycklig, helst som kvartervärdarne i många

fall torde hava gått förlustiga hyra för sina lägenheter icke blott under

den tid, inkvarteringen varat, utan även en eller annan månad därefter,

enär de icke alltid kunnat påräkna att få nya hyresgäster omedelbart

efter truppernas avflyttning.

Kommendanten i Boden har tillstyrkt bifall till den av Kungl. Maj:ts

befallningshavande gjorda framställningen.

Uti häröver den 12 februari 1915 avgivet utlåtande hava arméförvaltningens

fortifikations-, intendents- och civila departement anfört, att

då ett bifall till ifrågavarande framställning, i vad densamma avsåge

beredande av ersättning till samtliga de av inkvarteringen berörda personer,

skulle kunna framkalla anspråk på liknande förmån från andra

delar av riket och statsverket därigenom åsamkas utgifter, som svårligen

nu kunde låta sig beräknas, men givetvis komme att uppgå till betydande

belopp, departementen funne sig böra avstyrka bifall till framställningen

i denna del. Vad åter beträffande beredande av ersättning

åt de i" den underdåniga skrivelsen omförmälda kvartervärdar, som genom

inkvarteringen gjort direkt förlust eller beträffande vilka i övrigt ömmande

omständigheter ansåges föreligga, förklarade departementet sig

icke hava något att erinra mot, att gottgörelse tillerkändes dessa personer

med de av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna belopp,

därest Kungl. Maj:t skulle finna rekvisisionslagens bestämmelser icke

lägga hinder i vägen för ^anordnande av dylik ersättning. För den

händelse den ifrågasatta ersättningen bleve medgiven, ansåge departementen

härför erforderliga medel böra av civila departementet förskjutas

för att framdeles hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.

Med föranledande av förenämnda båda framställningar har Kungl.

Maj:t uti sin den 20 april 1915 till riksdagen avlåtna proposition (nr 176)

med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa §§ i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov föreslagit, att till § 5 mom. 3 skall

fogas ett tillägg av följande lydelse:

»Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader eller

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må

dock ersättning utgå med belopp, som Konungen för varje särskilt fall

bestämmer.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4. 7

Uti sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande liar föredragande

departementschefen rörande det sålunda föreslagna tillägget anfört följ

ande:

»Åven om skyldigheten att tillhandahålla inkvartering i allmänhet

icke kan anses verka mera betungande än förhållandena kräva, torde

det dock vara uppenbart, att denna skyldighet i vissa bill kan för vederbörande

kvartervärdar medföra icke blott avsevärda olägenheter utan

jämväl direkta kostnader. Särskilt torde detta vara förhållandet, då på

grund av föreliggande omständigheter ett och samma kvarter måste

tagas i anspråk under eu längre tid. Under den nästlidet år anbefallda

mobiliseringen till skyddandet av rikets neutralitet har å somliga orter

inkvartering av befolkningen måst Jämnas månader igenom. Hos Kungl.

Maj: t hava också kvarter värdar å vissa orter gjort framställning om utbekommande

av ersättning för dem av inkvarteringen förorsakade kostnader

och besvär. Sålunda hava kvartervärdar å Gottland framhållit,

att de måste hålla en del av de inkvarterade med linne, sängkläder och

porslin, vilka persedlar försletes och måste nyanskaffas, ävensom att

arbetsplatserna i logar och lador upptoges av de inkvarterade.

Att i varje fall, då inkvartering lämnas, härför utgiva ersättning av

statsmedel, kan naturligtvis icke ifrågasättas, enär detta skulle för statsverket

medföra högst avsevärda kostnader och dessutom icke kan anses

vara av förhållandena påkallat. Däremot håller jag före, att en längre

tids inkvartering kan under vissa omständigheter för vederbörande

kvartervärdar medföra så avsevärda olägenheter och kostnader, att det

måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ersättning

härför av statsmedel utgår. Jag anser därför, att förenämnda

stadganden i § 5 böra kompletteras med eu bestämmelse, som möjliggör

utbetalande av ersättning för lämnad inkvartering i de fall, då sådan

kan anses vara av föreliggande omständigheter betingad.

Då ersättning för lämnad inkvartering endast torde komma att utgå

i särskilda undantagsfall, synes det mig icke lämpligt att överlämna

prövningen av i förevarande hänseende framställda anspråk åt den kommission,

som jämlikt § 11 av lagen eljest har att pröva och bestämma

fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner. För vinnande av önskvärd

enhetlighet i lagens tillämpning torde ersättningsanspråk av denna natur

böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.»

Då det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet givetvis icke kan få

någon retroaktiv verkan, kommer ersättning för inkvartering, som lämnas

under den nästlidet år anbefallda mobiliseringen, icke att utgå. Starka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

Utskottets

yttrande.

skal synas mig emellertid tala för, att sådan ersättning får utgå enligt

de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna jämväl för den gångna tiden.»

I motionens syfte hava fem ledamöter av andra kammaren instämt.

I § 2 mom 1 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

stadgas, att genom rekvisition må tagas i anspråk kvarter för trupper

med befäl och vederlikar samt för andra, som äro vid krigsmakten

anställda och för dess räkning använda, stallrum för hästar och slaktdjur

ävensom plats under tak i befintliga byggnader för materiel och andra

effekter.

Närmare bestämmelser rörande rekvisition av kvarter återfinnas

i § 5 av lagen. Uti mom. 1 stadgas sålunda, att kvarter skall lämnas

för tågande trupper och militärtransporter ävensom för till ortens försvar

eller eljest elärinom förlagda trupper och militära anstalter. Vidare

föreskrives i mom. 2, att kvarter skall lämnas i mån av utrymme i

tillgängliga hus och byggnader å all egendom såväl i stad som på landet.

Slutligen stadgas i mom. 3, att kvarter för människor, stallrum

för hästar och slaktdjur samt, i mån av behov, plats under tak för

materiel och andra effekter skall lämnas utan betalning.

Av forenämnda stadgan den framgår, att enligt gällande lag vederbörande

kvartervärdar icke äga åtnjuta någon som helst ersättningav

statsmedel för inkvarteringen, vare sig denna lämnas för längre

eller kortare tid. För å hus och byggnader bevisligen uppkommen skada

utgår dock ersättning jämlikt bestämmelserna i § 8 mom. 1.

Sedan, på sätt motionären omnämnt, under sistlidet år anbefallts

mobilisering'' av vissa av rikets stridskrafter och i anledning härav förordnande

meddelats, att rekvisitionsrätt jämlikt nyssnämnda lag inträtt,

har inkvartering av trupper hos enskilda flerestädes ägt rum i betydande

omfattning och under längre tider. Med anledning härav hava kvartervärdarne

å vissa orter hos Kungl. Maj:t gjort framställningar om utbekommande

av ersättning för dem genom inkvarteringen tillskyndade

kostnader och olägenheter, vilka framställningar i allmänhet blivit av

vederbörande myndigheter tillstyrkta. Utskottet får beträffande det

närmare innehållet i berörda framställningar- och däröver avgivna yttranden

hänvisa till den av motionären härför lämnade redogörelsen.

I en den 20 april 1915 dagtecknad proposition, nr 176, med förslag

till lag om ändrad lydelse av vissa §§ i lagen den 24 maj 1895

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlutande Nr 4.

y

hur Kungl. Maj:t föreslagit sådan ändring i denna lag, att ersättning

för inkvartering i vissa fall skall utgå till kvartervärd. Enligt Kungl.

Maj:ts förslag skall till § 5 monn 3 i lagen fogas en ny bestämmelse

av följande lydelse:

»Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader eller

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd,

ina dock ersättning utgå med belopp, som Konungen för varje särskilt

fall bestämmer.»

Såsom skäl för detta ändringsförslag bär föredragande departementschefen

anfört följande:

»Åven om skyldigheten att tillhandahålla inkvartering i allmänhet

icke kan anses verka mera betungande än förhållandena kräva, torde

det dock vara uppenbart, att denna skyldighet i vissa fall kan för vederbörande

kvartervärdar medföra icire blott avsevärda olägenheter utan

jämväl direkta kostnader. Särskilt torde detta vara förhållandet, då på

grund . av föreliggande omständigheter ett och samma kvarter måste

tagas i anspråk under en längre tid. Under den nästlidet år anbefallda

mobiliseringen till skyddandet av rikets neutralitet har å somliga

orter inkvartering av befolkningen måst lämnas månader igenom.

Hos Kungl. Maj:t hava också kvartervärdar å vissa orter gjort framställning

om utbekommande av ersättning för dem av inkvarteringen

förorsakade kostnader och besvär. Sålunda hava kvartervärdar å Gottland

framhållit, att de måste hålla en del av de inkvarterade med linne,

sängkläder och porslin, vilka persedlar försletes och måste ny anskaffas,

ävensom att arbetsplatserna i logar och lador upptoges av de inkvarterade.

Att i varje fall, då inkvartering lämnas, härför utgiva ersättningav

statsmedel, kan naturligtvis icke ifrågasättas, enär detta skulle för

statsverket medföra högst avsevärda kostnader och dessutom icke kan

anses vara av förhållandena påkallat. Däremot håller jag före, att en

längre tids inkvartering kan under vissa omständigheter för vederbörande

kvartervärdar medföra sa avsevärda olägenheter och kostnader,

att det måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att ersättning härför av statsmedel utgår. Jag anser därför, att förenämnda

stadganden i § 5 böra kompletteras med eu bestämmelse, som

möjliggbr utbetalande av ersättning för lämnad inkvartering i de fall,

då sådan kan anses vara av föreliggande omständigheter betingad.

. Hå ersättning för lämnad inkvartering endast torde komma att

utgå i särskilda undantagsfall, synes det mig icke lämpligt att överlämna

prövningen av i förevarande hänseende framställda anspråk åt

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 11 samt. 2 avd. 4 höft. (Nr 4.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.

deri- kommission, som jämlikt § 11 av lagen eljest liar att pröva ocli

bestämma fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner. För vinnande

av önskvärd enhetlighet i lagens tillämpning torde ersättningsanspråk

av denna natur böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj.ts

prövning.» o

Då nämnda lagförslag givetvis ej kan erhålla retroaktiv verkan

och alltså ej kan medföra, att ersättning gives för inkvartering, som

föranletts av den under nästlidet år anbefallda mobiliseringen, skulle

ersättning för nämnda inkvartering sålunda ej komma att utgå. I sin

förevarande motion har därför motionären hemställt, att riksdagen måtte

besluta, att ersättning för ifrågavarande inkvartering må lämnas i enlighet

med de i Kungl. Maj:ts förslag angivna grunder.

Utskottet, som på de av departementschefen anförda skäl tillstyrkt

Kungl. Maj:ts förslag, anser sig på enahanda grunder böra hemställa

om bifall till motionärens förevarande förslag.

De kostnader, som komma att föranledas av beviljandet av ifrågavarande

ersättning, synas böra av Kungl. Maj:t förskjutas av tillgängliga

medel för att framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till herr Åkermans förevarande

motion, måtte medgiva,

dels att, därest till följd av den under nästlidet

år anbefallda mobiliseringen av rikets stridskrafter

inkvartering jämlikt gällande rekvisitionslag pågått

under så lång tid, att särskilda kostnader eller avsevärda

olägenheter därigenom åsamkats vederbörande

kvartervärd, ersättning härför må htgå med belopp,

som Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer,

dels ock att härav föranledda kostnader må av

Kungl. Maj:t av tillgängliga medel förskjutas för att

framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.

Stockholm den 18 maj 1915.

På utskottets vägnar:

C. CEDERCRANTZ.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.