Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl. Maj ds proposition, nr 176, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 3, § 5 mom. .3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen den 24 maj 1893 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
1915-05-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2SärU 1915:4, Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl. Maj ds proposition, nr 176, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 3, § 5 mom. .3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen den 24 maj 1893 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
Dokumentets text
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1915 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl.
Maj ds proposition, nr 176, med förslag till lag om
ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 3, § 5
mom. .3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen
den 24 maj 1893 angående skyldighet för kommuner
och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens
behov.
Närvarande: herrar Cedercrantz, Christiernson, Grubbström, friherre Gripenstedt,
Ingeström *), friherre Silfverschiöld, V. Edvard Larsson, Wrangel, Eooth, Olsson i Blädinge,
Olsson i See *), Svensson i Eskilstuna, Tamm *), von Sneidern, Olsson i Rödningsberg
och Jönsson i Boa.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti en inom andra kammaren vackt, till särskilda utskottet nr 2
hänvisad motion, nr 235, har herr Åkerman, hemställt, att riksdagen
måtte medgiva,
dels att, därest till följd av den under nästlidet år anbefallda
mobiliseringen av rikets stridskrafter inkvartering jämlikt gällande rekvisitionslag
pågått under så lång tid, att särskilda kostnader eller avsevärda
olägenheter därigenom åsamkats vederbörande kvartervärd, ersättning
härför må utgå med belopp, som Kungl. Majrt för varje särskilt fall
bestämmer,
dels ock att härav föranledda kostnader må av tillgängliga medel
förskjutas för att framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 11 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 4.)
]
2 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
Till stöd för denna sin hemställan liar motionären anfört:
»Sedan Kung-!. Maj:t den 1 augusti 1914, enligt 74 § regeringsformen,
för upprätthållande av rikets neutralitet meddelat förordnande
om mobilisering av Gottlands stridskrafter ur armén samt av landstormen
inom vissa områden, förordnade Kung!. Maj:t genom kungörelse samma
dag, att den rätt att genom rekvisition av kommuner eller enskilda utfordra
förnödenheter och tjänstbarheter, som stadgats i lagen den 24
maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra
rekvisitioner för krigsmaktens behov, skulle inträda från och med den 2
augusti 1914. Sedan Kungl. Maj:t vidare sistnämnda dag anbefallt
mobilisering av dels Bodens fästning, dels krigsbesättningarna ur armén,
i Ålvsborgs, Karlskrona samt Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar,
förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse samma dag, att
rekvisitionsrätt enligt nyssnämnda lag skulle inträda från och med den
3 augusti 1914.
Enligt rekvisitionslagens § 2 mom. 1 må genom rekvisition tagas
i anspråk kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmakten anställda och för dess räkning använda, stallrum
för hästar och slaktdjur ävensom plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter.
Närmare bestämmelser rörande rekvisition av kvarter återfinnas i
§ 5. Uti mom. 1 stadgas sålunda, att kvarter skall lämnas för tågande
trupper och militärtransporter ävensom för till ortens försvar eller eljest
därinom förlagda trupper och militära anstalter. Vidare föreskrives i
mom. 2, att kvarter skall lämnas i mån av utrymme i tillgängliga hus
och byggnader å all egendom såväl i stad som på landet. Shitligen
stadgas i mom. 3, att kvarter för människor, stallrum för hästar och
slaktdjur samt, i mån av behov, plats under tak för materiel och andra
effekter skall lämnas utan betalning.
Av förenämnda stadganden framgår, att vederbörande kvartervärdar
icke äga åtnjuta någon som helst ersättning av statsmedel för inkvarteringen,
vare sig denna lämnas för längre eller kortare tid. För å hus
och byggnader bevisligen uppkommen skada utgår dock ersättning jämlikt
bestämmelserna i § 8 mom. 1.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 19 september 1914
hava hemmansägarna Hugo Holmström, O. P. Thomssou och P. Björkegren
i Hejnum samt Ernst Stengård i Tingstäde, samtliga å Gottland,
uppgivit, att de hos sig hade inkvarterade Holmström 1 major, 1 läkare,
1 sergeant, 1 kommissarie och 40 meniga, Thomsson 1 å 2 löjtnanter
och 47 meniga, Björkegren 1 kapten, 2 sergeanter, 1 kommissarie,
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4. 3
1 korpral, 1 kock och 43 meniga samt Stengård 1 kapten, 1 löjtnant,
1 fanjunkare, 2 sergeanter och 85 meniga. Den långa tid, inkvarteringen
pågått, började emellertid förorsaka kvartervärdarna kännbara
kostnader såväl därigenom, att de måste hålla en del av de inkvarterade
med linne, sängkläder och porslin, som därigenom, att arbetsställen i
logar och lador upptoges av de inkvarterade. Vad särskilt anginge
ovannämnda persedlar, försletes dessa under en långvarig inkvartering,
varför nya sådana måste inköpas. Med anledning härav hemställde
berörda inkvarteringsvärdar, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,
huruvida icke till dem och till andra på Gottland bosatta lantmän
kunde lämnas skälig ersättning från inkvarteringens början. Ersättningen
syntes lämpligen böra utgå med 50 öre om dagen för sådan
inkvarterad person, som nyttjade sängkläder, linne och porslin och med
3 öre om dagen för menig.
Uti häröver avgivet underdånigt yttrande har militärbefälhavaren
på Gottland, med hänsyn till den långa tid, varunder kvar^tervärdarna
på Gottland ålades inkvartering av trupper, i princip tillstyrkt den gjorda
ansökningen och i samband därmed föreslagit, att till samtliga kvartervärdar
på Gottland finge utgå ersättning för inkvartering. Ersättningen
borde dock lämpligen utgå med nedanstående belopp:
För upplåtna boningsrum:
1) Åt officerare och underofficerare med vederlikar, då sängar och
sängkläder tillhandahölles av kvartervärdarna:
a) då eu person inkvarterades i rummet 50 öre för rum och dag,
b) då två personer inkvarterades i rummet 80 öre för rum och dag,
c) då tre personer inkvarterades i rummet 1 krona 10 öre för rum
och dag,
d) då fyra personer inkvarterades i rummet 1 krona 50 öre för
rum och dag.
2) Åt manskap med vederlikar, då rummet fullt belädes, men utan
sängar och sängkläder:
30 öre för rum och dag, samt
För upplåtna logar, stall och uthus:
3 öre för man och dag, samt
5 öre för häst och dag.
4
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
Uti infordrat underdånigt utlåtande den 6 oktober 1914 har arméförvaltningens
intendentsdepartement, under åberopande av förutnämnda
bestämmelser i § 5 mom. 3 av rekvisitionslagen, hemställt, att den
gjorda framställningen icke måtte till någon Kung!. Maj:ts åtgärd föranleda.
Vidare har Kung!. Majrts befallningshavande i Norrbottens län uti
underdånig skrivelse den 15 januari 1915 gjort framställning om ersättning
åt kvartervärdar i Boden samt därvid anfört följande:
Den uti § 5 mom. 3 av rekvisitionslagen givna bestämmelsen om
skyldighet att utan ersättning lämna kvarter för människor m. m. vore
uppenbarligen närmast avsedd för de fall, då det vore fråga om tågande
trupper, och förläggningen alltså hade en mera tillfällig karaktär. Då
emellertid några särskilda föreskrifter ej funnes i rekvisitionslagen angående
ersättning för kvarter vid förläggning av mera långvarig beskaffenhet,
måste sagda lagrum tillämpas även i sistnämnda fall.
En sådan mera långvarig inkvartering av trupper hade under mobiliseringen''
sistlidne höst ägt rum vid Bodens fästning. Dit hade genast
i början av mobiliseringen förlagts en rätt stor truppstyrka och då alla
trupper ej kunnat inrymmas i fästningen eller inom fästningsområdet
befintliga kaserner, hade genom rekvisition tagits i anspråk en hel del
enskilda hus i Boden och angränsande byar. Såväl ortsbefolkningen
som en del militära befälhavare, vilka icke haft kännedom om omförmälda
stadgande!!, hade till en början tagit för givet, att ersättning för
intrånget skulle lämnas på samma sätt som vid inkvartering utan samband
med mobilisering. Meddelandet om, att någon ersättning icke
skulle kunna erhållas av statsverket för denna inkvartering, hade därför
hos kvartervärdarna, som ju i regel befunne sig i små villkor, väckt
stor bitterhet och missnöje och hade icke bidragit till att stärka det
goda förhållandet mellan den civila befolkningen och militären i Boden.
Det behövde dock knappast framhållas, att om det i allmänhet finge anses
vara av den största betydelse, att särskilt i allvarliga tider ett gott förhållande
rådde mellan landets civila befolkning och militären, detta
önskemål av naturliga skäl framstode såsom eu angelägenhet av högsta
vikt, när fråga vore om ett fästningsområde.
För den händelse genom statsmakternas särskilda ingripande någon
ersättning kunde beredas kvartervärdarna, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande
låtit genom kronobetjäningen verkställa utredning rörande
alla de fall, då kvarter genom rekvisition tagits i anspråk för de till
Boden förlagda trupper, rörande inkvarteringens längd och beskaffenhet,
kvartervärdarnas ekonomiska ställning och dylikt. Av denna utredning
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
5
framginge väl, att i det stora flertalet fall kvartervärdarna icke genom
inkvarteringen ansetts hava gått miste om någon inkomst, som de eljest
kunnat förskaffa sig genom uthyrning av de i anspråk tagna lokalerna
— för de skador, som genom inkvarteringen tillfogats dessa, iiade full
ersättning enligt lag lämnats. Men det vore uppenbart, att inkvarteringen,
vilken i många fall räckt ända till 80 å ''JO dagar samt tagit i
anspråk större delen av de rum, varöver k varter värdar na haft att förfoga,
gjort ett kraftigt ingrepp i deras enskilda liv samt förorsakat dem
besvärligheter och obehag av mångahanda slag. Särskilt starka hade
av naturliga skäl klagomålen varit från hyresvärdar, som icke kunnat
uthyra sina lägenheter eller vilkas hyresgäster avflyttat, samt från hyresgäster,
som berövats en avsevärd del av den förhyrda lägenheten och
ändå ansett sig skyldiga att gälda hyran.
Det syntes Kungl. Maj:ts befallningshavande billigt och ur ovan
anförda synpunkt även klokt, att ersättning för sådant intrång och
olägenhet finge utgå. Vad Boden anginge, syntes det icke kunna bliva
fråga om några avskräckande belopp, men såge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
ur stånd att bedöma, huruvida beviljandet av sådan
ersättning på andra håll skulle draga med sig konsekvensei-, som kunde
bliva ur ekonomisk synpunkt vådliga.
Under förutsättning att så icke bleve fallet, hemställde Kungl. Maj:ts
befallningshavande, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av ersättning
för ifrågavarande inkvartering. Rörande ersättningens beräknande
syntes man lämpligen kunna använda samma grunder, som plägade tilllämpas
vid inkvartering av trupper utan samband med mobilisering,
d. v. s. bestämma visst belopp, t. ex. 5 å 10 öre för man eller häst
och dag, dock endast för de fall, att inkvarteringen pågått en viss minimitid
t. ex. minst 10 dagar, under vilken första tid någon ersättning
ej skulle förekomma. För befäl syntes efter enahanda grund viss högre
ersättning böra utgå.
Skulle Kungl. Maj:t emellertid icke anse en dylik allmän ersättning
av behovet påkallad eller lämplig, föresloge Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att ersättning finge med tillhopa 1,280 kronor utgå i
vissa angivna fall, där det kunnat påvisas, att kvartervärdarne genom
inkvarteringen gjort en dii-ekt förlust genom förhindrad uthyrning av
sina lokaler och där i övrigt ömmande fall ansetts föreligga.
I avseende å den utredning av kronobetjäningen, som läge till grund
lör sistnämnda hemställan, ansåge sig Kung!. Maj:ts befallningshavande
höra. framhålla, att frågan, huruvida eu person befunne sig i goda ekonomiska
förhållanden eller icke, alltid vore vansklig att avgöi''a, och att
6 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
av sådan grund invändningar givetvis kunde göras och väl även komme
att göras mot riktigheten av kronobetj aningens bedömande av de föreliggande
fallen. Vidare måste även uppskattningen av förlustens storlek
bliva mer eller mindre godtycklig, helst som kvartervärdarne i många
fall torde hava gått förlustiga hyra för sina lägenheter icke blott under
den tid, inkvarteringen varat, utan även en eller annan månad därefter,
enär de icke alltid kunnat påräkna att få nya hyresgäster omedelbart
efter truppernas avflyttning.
Kommendanten i Boden har tillstyrkt bifall till den av Kungl. Maj:ts
befallningshavande gjorda framställningen.
Uti häröver den 12 februari 1915 avgivet utlåtande hava arméförvaltningens
fortifikations-, intendents- och civila departement anfört, att
då ett bifall till ifrågavarande framställning, i vad densamma avsåge
beredande av ersättning till samtliga de av inkvarteringen berörda personer,
skulle kunna framkalla anspråk på liknande förmån från andra
delar av riket och statsverket därigenom åsamkas utgifter, som svårligen
nu kunde låta sig beräknas, men givetvis komme att uppgå till betydande
belopp, departementen funne sig böra avstyrka bifall till framställningen
i denna del. Vad åter beträffande beredande av ersättning
åt de i" den underdåniga skrivelsen omförmälda kvartervärdar, som genom
inkvarteringen gjort direkt förlust eller beträffande vilka i övrigt ömmande
omständigheter ansåges föreligga, förklarade departementet sig
icke hava något att erinra mot, att gottgörelse tillerkändes dessa personer
med de av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna belopp,
därest Kungl. Maj:t skulle finna rekvisisionslagens bestämmelser icke
lägga hinder i vägen för ^anordnande av dylik ersättning. För den
händelse den ifrågasatta ersättningen bleve medgiven, ansåge departementen
härför erforderliga medel böra av civila departementet förskjutas
för att framdeles hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.
Med föranledande av förenämnda båda framställningar har Kungl.
Maj:t uti sin den 20 april 1915 till riksdagen avlåtna proposition (nr 176)
med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa §§ i lagen den 24 maj
1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behov föreslagit, att till § 5 mom. 3 skall
fogas ett tillägg av följande lydelse:
»Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader eller
avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må
dock ersättning utgå med belopp, som Konungen för varje särskilt fall
bestämmer.»
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4. 7
Uti sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande liar föredragande
departementschefen rörande det sålunda föreslagna tillägget anfört följ
ande:
»Åven om skyldigheten att tillhandahålla inkvartering i allmänhet
icke kan anses verka mera betungande än förhållandena kräva, torde
det dock vara uppenbart, att denna skyldighet i vissa bill kan för vederbörande
kvartervärdar medföra icke blott avsevärda olägenheter utan
jämväl direkta kostnader. Särskilt torde detta vara förhållandet, då på
grund av föreliggande omständigheter ett och samma kvarter måste
tagas i anspråk under eu längre tid. Under den nästlidet år anbefallda
mobiliseringen till skyddandet av rikets neutralitet har å somliga orter
inkvartering av befolkningen måst Jämnas månader igenom. Hos Kungl.
Maj: t hava också kvarter värdar å vissa orter gjort framställning om utbekommande
av ersättning för dem av inkvarteringen förorsakade kostnader
och besvär. Sålunda hava kvartervärdar å Gottland framhållit,
att de måste hålla en del av de inkvarterade med linne, sängkläder och
porslin, vilka persedlar försletes och måste nyanskaffas, ävensom att
arbetsplatserna i logar och lador upptoges av de inkvarterade.
Att i varje fall, då inkvartering lämnas, härför utgiva ersättning av
statsmedel, kan naturligtvis icke ifrågasättas, enär detta skulle för statsverket
medföra högst avsevärda kostnader och dessutom icke kan anses
vara av förhållandena påkallat. Däremot håller jag före, att en längre
tids inkvartering kan under vissa omständigheter för vederbörande
kvartervärdar medföra så avsevärda olägenheter och kostnader, att det
måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ersättning
härför av statsmedel utgår. Jag anser därför, att förenämnda
stadganden i § 5 böra kompletteras med eu bestämmelse, som möjliggör
utbetalande av ersättning för lämnad inkvartering i de fall, då sådan
kan anses vara av föreliggande omständigheter betingad.
Då ersättning för lämnad inkvartering endast torde komma att utgå
i särskilda undantagsfall, synes det mig icke lämpligt att överlämna
prövningen av i förevarande hänseende framställda anspråk åt den kommission,
som jämlikt § 11 av lagen eljest har att pröva och bestämma
fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner. För vinnande av önskvärd
enhetlighet i lagens tillämpning torde ersättningsanspråk av denna natur
böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.»
Då det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet givetvis icke kan få
någon retroaktiv verkan, kommer ersättning för inkvartering, som lämnas
under den nästlidet år anbefallda mobiliseringen, icke att utgå. Starka
8
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
Utskottets
yttrande.
skal synas mig emellertid tala för, att sådan ersättning får utgå enligt
de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna jämväl för den gångna tiden.»
I motionens syfte hava fem ledamöter av andra kammaren instämt.
I § 2 mom 1 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för
kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov
stadgas, att genom rekvisition må tagas i anspråk kvarter för trupper
med befäl och vederlikar samt för andra, som äro vid krigsmakten
anställda och för dess räkning använda, stallrum för hästar och slaktdjur
ävensom plats under tak i befintliga byggnader för materiel och andra
effekter.
Närmare bestämmelser rörande rekvisition av kvarter återfinnas
i § 5 av lagen. Uti mom. 1 stadgas sålunda, att kvarter skall lämnas
för tågande trupper och militärtransporter ävensom för till ortens försvar
eller eljest elärinom förlagda trupper och militära anstalter. Vidare
föreskrives i mom. 2, att kvarter skall lämnas i mån av utrymme i
tillgängliga hus och byggnader å all egendom såväl i stad som på landet.
Slutligen stadgas i mom. 3, att kvarter för människor, stallrum
för hästar och slaktdjur samt, i mån av behov, plats under tak för
materiel och andra effekter skall lämnas utan betalning.
Av forenämnda stadgan den framgår, att enligt gällande lag vederbörande
kvartervärdar icke äga åtnjuta någon som helst ersättningav
statsmedel för inkvarteringen, vare sig denna lämnas för längre
eller kortare tid. För å hus och byggnader bevisligen uppkommen skada
utgår dock ersättning jämlikt bestämmelserna i § 8 mom. 1.
Sedan, på sätt motionären omnämnt, under sistlidet år anbefallts
mobilisering'' av vissa av rikets stridskrafter och i anledning härav förordnande
meddelats, att rekvisitionsrätt jämlikt nyssnämnda lag inträtt,
har inkvartering av trupper hos enskilda flerestädes ägt rum i betydande
omfattning och under längre tider. Med anledning härav hava kvartervärdarne
å vissa orter hos Kungl. Maj:t gjort framställningar om utbekommande
av ersättning för dem genom inkvarteringen tillskyndade
kostnader och olägenheter, vilka framställningar i allmänhet blivit av
vederbörande myndigheter tillstyrkta. Utskottet får beträffande det
närmare innehållet i berörda framställningar- och däröver avgivna yttranden
hänvisa till den av motionären härför lämnade redogörelsen.
I en den 20 april 1915 dagtecknad proposition, nr 176, med förslag
till lag om ändrad lydelse av vissa §§ i lagen den 24 maj 1895
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda utskottets nr 2 utlutande Nr 4.
y
hur Kungl. Maj:t föreslagit sådan ändring i denna lag, att ersättning
för inkvartering i vissa fall skall utgå till kvartervärd. Enligt Kungl.
Maj:ts förslag skall till § 5 monn 3 i lagen fogas en ny bestämmelse
av följande lydelse:
»Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader eller
avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd,
ina dock ersättning utgå med belopp, som Konungen för varje särskilt
fall bestämmer.»
Såsom skäl för detta ändringsförslag bär föredragande departementschefen
anfört följande:
»Åven om skyldigheten att tillhandahålla inkvartering i allmänhet
icke kan anses verka mera betungande än förhållandena kräva, torde
det dock vara uppenbart, att denna skyldighet i vissa fall kan för vederbörande
kvartervärdar medföra icire blott avsevärda olägenheter utan
jämväl direkta kostnader. Särskilt torde detta vara förhållandet, då på
grund . av föreliggande omständigheter ett och samma kvarter måste
tagas i anspråk under en längre tid. Under den nästlidet år anbefallda
mobiliseringen till skyddandet av rikets neutralitet har å somliga
orter inkvartering av befolkningen måst lämnas månader igenom.
Hos Kungl. Maj:t hava också kvartervärdar å vissa orter gjort framställning
om utbekommande av ersättning för dem av inkvarteringen
förorsakade kostnader och besvär. Sålunda hava kvartervärdar å Gottland
framhållit, att de måste hålla en del av de inkvarterade med linne,
sängkläder och porslin, vilka persedlar försletes och måste ny anskaffas,
ävensom att arbetsplatserna i logar och lador upptoges av de inkvarterade.
Att i varje fall, då inkvartering lämnas, härför utgiva ersättningav
statsmedel, kan naturligtvis icke ifrågasättas, enär detta skulle för
statsverket medföra högst avsevärda kostnader och dessutom icke kan
anses vara av förhållandena påkallat. Däremot håller jag före, att en
längre tids inkvartering kan under vissa omständigheter för vederbörande
kvartervärdar medföra sa avsevärda olägenheter och kostnader,
att det måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att ersättning härför av statsmedel utgår. Jag anser därför, att förenämnda
stadganden i § 5 böra kompletteras med eu bestämmelse, som
möjliggbr utbetalande av ersättning för lämnad inkvartering i de fall,
då sådan kan anses vara av föreliggande omständigheter betingad.
. Hå ersättning för lämnad inkvartering endast torde komma att
utgå i särskilda undantagsfall, synes det mig icke lämpligt att överlämna
prövningen av i förevarande hänseende framställda anspråk åt
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 11 samt. 2 avd. 4 höft. (Nr 4.) 2
10
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4.
deri- kommission, som jämlikt § 11 av lagen eljest liar att pröva ocli
bestämma fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner. För vinnande
av önskvärd enhetlighet i lagens tillämpning torde ersättningsanspråk
av denna natur böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj.ts
prövning.» o
Då nämnda lagförslag givetvis ej kan erhålla retroaktiv verkan
och alltså ej kan medföra, att ersättning gives för inkvartering, som
föranletts av den under nästlidet år anbefallda mobiliseringen, skulle
ersättning för nämnda inkvartering sålunda ej komma att utgå. I sin
förevarande motion har därför motionären hemställt, att riksdagen måtte
besluta, att ersättning för ifrågavarande inkvartering må lämnas i enlighet
med de i Kungl. Maj:ts förslag angivna grunder.
Utskottet, som på de av departementschefen anförda skäl tillstyrkt
Kungl. Maj:ts förslag, anser sig på enahanda grunder böra hemställa
om bifall till motionärens förevarande förslag.
De kostnader, som komma att föranledas av beviljandet av ifrågavarande
ersättning, synas böra av Kungl. Maj:t förskjutas av tillgängliga
medel för att framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till herr Åkermans förevarande
motion, måtte medgiva,
dels att, därest till följd av den under nästlidet
år anbefallda mobiliseringen av rikets stridskrafter
inkvartering jämlikt gällande rekvisitionslag pågått
under så lång tid, att särskilda kostnader eller avsevärda
olägenheter därigenom åsamkats vederbörande
kvartervärd, ersättning härför må htgå med belopp,
som Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer,
dels ock att härav föranledda kostnader må av
Kungl. Maj:t av tillgängliga medel förskjutas för att
framdeles för riksdagen anmälas till ersättande.
Stockholm den 18 maj 1915.
På utskottets vägnar:
C. CEDERCRANTZ.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.