Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående ökade skattelindringar för familjeförsörjare, ändrade bestämmelser för äkta makars taxering samt särskild inkomstskatt för ogifta personer i viss ålder m. ft.

1915-03-09 · 21 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1915:10, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ökade skattelindringar för familjeförsörjare, ändrade bestämmelser för äkta makars taxering samt särskild inkomstskatt för ogifta personer i viss ålder m. ft.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets bet linkande, Nr 10.

I

Nr 10.

Ankom till rikdagens kansli den 10 mars 1915 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ökade skattelindringar för familjeförsörjare,

ändrade bestämmelser för äkta makars taxering samt särskild

inkomstskatt för ogifta personer i viss ålder m. ft.

(2:a avd).

Närvarande■■ herrar K. G. Karlsson, Hammarström*), Ollas A. Ericsson, Oskar

Eklund, Antonsson, Bergström, frih. Fleming, Bäckström, frih.

Palmstierna, Christiernson*), Sandler, Jeansson i Kalmar*), Källman*),

Jonsson i Hökhult, Danström*), Forssman, Karlsson i Fjät*),

von Hofsten, Jönsson i Revinge och Lithander*).

*) Ej deltagit i den slutliga justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats nedannämnda fyra inom andra

kammaren väckta motioner, nämligen:

1) nr 45, av herr Norman, som hemställer, »att riksdagen behagade

besluta sådan ändring i § 19 mom. 2 av kungl. förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt av den 28 oktober 1910, att momentet erhåller

följande lydelse:

Skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke överstiger 6,000 kronor,

äger vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 200 kronor

för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars

ålder vid början av det år, taxeringen sker, understiger 15 år. För barn,

som självt åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta avdrag,

allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger 200 kronor»;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 8 käft. (Nr 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet
-

2 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

2) nr 105, av herr Welin, som föreslår, »att riksdagen ville besluta

att i skrivelse ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kung! Maj:t täcktes

låta utreda frågan om en mera effektiv skattelindring för familjeförsörjare

än den nu gällande samt för riksdagen framlägga förslag i ärendet»;

3) nr 106, av densamme, med förslag, »att riksdagen ville besluta att

i skrivelse ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i

kungl. förordningen angående bevillning av fast egendom och av inkomst

samt i kungl. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, båda av

den 28 oktober 1910, att man och hustru, om båda äga inkomst eller

förmögenhet, skola beskattas var för sig»; samt

4) nr 48, av herr Johansson i Brånalt, vilken hemställer, »att riksdagen

måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i

fråga om särskild inkomstskatt å ogifta män och kvinnor i viss ålder, ävensom

å barnlösa gifta makar och å makar, som ha endast ett eller två barn

att försörja, och därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.»

Beträffande motiveringarna för de särskilda förslagen får utskottet

hänvisa till motionerna.

Då ifrågavarande motioner synts vara till syftemålet nära besläktade,

har utskottet funnit ändamålsenligt att upptaga dem till behandling i ett

sammanhang.

Ytterst torde nämligen samtliga motionärer avse att, om ock på olika

vägar, söka botemedel för de missförhållanden, som i vårt land gjort sig

allt starkare kännbara beträffande minskning i de ingångna äktenskapens

antal och i nativiteten. Man har med hänsyn därtill ansett, att de medborgare,

som ingå äktenskap och bilda familj, böra jämväl i befolkningspolitiskt

intresse beredas särskilda lättnader i skattebördan.

Denna tankegång, för vilken motionerna var på sitt sätt bära uttrvck,

är, som bekant, i nationalekonomisk teori och praxis av gammalt

datum, och problemet har med växlande styrka debatterats i vetenskap

och lagstiftning såväl hos oss som i andra europeiska länder, germanska

och romanska. Här är dock ej tillfälle att gå djupare in på någon undersökning

av de olika medel, som tid efter annan funnits lämpliga för ändamålet.

En väg har varit den nyss antydda, att bereda familj ef örsör
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It). •''

jure förhållandevis lindrigare skatter till det allmänna än ogifta eller

barnlösa.

Då det är sistnämnda väg, motionärerna beträtt, torde en historisk återblick

på denna frågas legislativa utveckling hos oss vara på sin plats, om

den ock naturligen måste stanna vid det huvudsakligaste och begränsas till

de senaste årtiondena.

I det av 1881 års skatteregleringskommitté avgivna förslaget till bevillningsförordning

upptogs i § 10 ett så lydande stadgande om fakultativ

höjning av existensminimum och det bevillningsfria avdraget bland annat

på grund av talrik familj: »Där särdeles ömmande omständigheter (talrik

familj, långvarig sjuklighet, särskild olyckshändelse och dylikt) förekomma,

må undantagsvis det belopp, för vilket bevillningsfrihet sålunda är medgiven,

ökas med högst 200 kronor.» Anmärkas må även, att kommittén satte

den övre gränsen till 2,000 kronors inkomst. I Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet till 1883 års riksdag ökades de förutsatta anledningarna till

ifrågavarande höjda bevillningsfrihet med bibehållande av samma maximum,

varemot den förut gällande gränsen, där full skattskyldighet inträdde,

1,800 kronors inkomst, ilek kvarstå. I överensstämmelse med propositionen

erhöll 1883 års bevillningsförordning i 11 § detta stadgande: »Det

belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får från uppskattad

inkomst såsom bevillningsfritt avdragas, må å ort, där kostnaden

för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet inom riket i

allmänhet, ävensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande omständigheter

(talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse och dylikt) förekomma,

ökas; dock så att denna ökning, vare sig den äger rum på grund

av hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter eller båda dessa skäl,

icke må för någon skattskyldig överstiga 200 kronor.»

Den sålunda stadgade möjligheten till skattelindring på grund av talrik

familj var sedermera länge den enda, och bestämmelsen kvarstod oförändrad

ännu i 1907 års bevillningsförordning. I 1902 och 1907 års förordningar

om inkomstskatt vann principen intet som helst motsvarande

erkännande. Från de tidigare årens skattelagstiftningsarbete äro dock att

anteckna åtskilliga förslag och framställningar i ämnet.

Såväl i 1894 års skattekommittés betänkande som i kommunalskattekommitténs

betänkande år 1900 har förevarande spörsmål vunnit beaktande.

1894 års kommitterade föreslogo (15 § i förslaget till förordning angående

inkomstbevillning) 200 kronors höjning i bevillningsfriheten enbart på grund

av personligen ömmande omständigheter, såsbm talrik familj m. m., dock

Historik

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

att, om även andra av de medgivna grunderna till skattelindring förelåge,

den totala höjningen ej finge överstiga 300 kronor. Ett i viss mån nytt

uppslag gav kammarrätten genom att i sitt utlåtande över kommittéförslaget

förorda ett avdrag för familjeförsörjare med högst 3,000 kronors

inkomst av 50 kronor för hvarje barn under 14 års ålder.

Kommunalskattekommitterade skilde mellan bostadsavdraget och avdrag

på grund av ömmande omständigheter och upptogo såväl i förslaget till

förordning om bevillning av inkomst (§ 26) som i sitt förslag till lag angående

kommunal taxering och skattskyldighet (§ 41) följande bestämmelse:

»Har skattskyldig att försörja flera minderåriga barn eller eljest

sådana anhöriga, vilka det enligt lag åligger honom att försörja, eller föreligg*1

eljest synnerligen ömmande omständigheter, må på framställning av

skattskyldig belopp, som enligt vad ovan sägs är fritt från skatt, kunna

ytterligare ökas, dock ej med högre belopp än 200 kronor.» Bostadsavdraget

kunde för sig allt efter inkomstens storlek (600—2,200) växla från 550 till

100 kronor.

En anordning med formliga s. k. barnavdrag återfinnes i 1904 års kommittéförslag

till förordning om skatt på inkomst och förmögenhet, vari

upptogs visst avdrag för varje barn under 15 år, avpassat efter levnadskostnaderna

å varje särskild ort till visst för orten i dess helhet gällande

belopp, lägst 50 kronor och högst 100 kronor. Sedan vid 1905 års

riksdag enskild motionär förordat liknande avdragsform med avseende å

bevillningsförordningen, samt bevillningsutskottet uttalat sin anslutning till

grundsatsen om regelmässiga avdrag i förevarande hänseende och avstyrkt

motionen allenast med hänsyn till från Kungl. Maj:t väntat förslag till

vissa ändringar i bevillningsförordningen, varuti nämnda grundsats borde

vinna beaktande, föll visserligen frågan i riksdagen, men Kungl. Maj:t

följde den lämnade anvisningen och upptog i proposition till 1906 års

riksdag den ändring bland andra i bevillningsförordningen, att å ort, där

levnadskostnaderna vore jämförelsevis höga, skattskyldiga med årsinkomst

av högst 3,000 kronor skulle få avdrag med högst 50 kronor för varje

barn under 15 år, i den mån barnet ej hade egen motsvarande inkomst.

Utskottet framhöll även nu sina sympatier för principen, men fann sig av

hänsyn till de icke överskådliga verkningarna på den kommunala beskattningen

böra avstyrka såväl denna som andra föreslagna förändringar, och

följde härpå även riksdagens avslag. Het var därför rätt naturligt, att på

förevarande punkt 1907 års kungl. förslag till nya skatteförordningar icke

innehöllo några reformer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

;>

Vid 1909 års riksdag framförde enskild motionär, herr Lindblad, I: 43,

det förslag till ändring i 11 § bevillningsförordningen, att avdrag för talrik

familj skulle bliva obligatoriskt, där den skattskyldige huvudsakligen

försörjde mer än tre personer. Bevillningsutskottet avstyrkte på grund av

bristande utredning om verkningarna, men sex reservanter tillstyrkte med

tillägg av den restriktionen, att med avseende å maximigränsen för det fakultativa

avdraget äkta makar skulle betraktas som ett skattesubjekt, och i

gemensam votering vann denna reservation röstövervikt. Efter denna skärpning

av avdragsrätten ingick ifrågavarande stadgande i 1910 års bevillningsförordning

(12 §) med allenast det förtydligandet, att vederbörande skulle

försörja mer än tre personer utom sig själv. Sin senaste avfattning erhöll

stadgandet genom beslut av 1914 års senare riksdag i anledning av väckt

motion, II: 82, av herr Olsson i Broberg m. fl., och lyder numera så:

»Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som får

från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där den skattskyldige

huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre

personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse

med förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs

skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet,

stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsentligen nedsatt.

Denna ökning må icke för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta makar,

för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så är att det föreligger

något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då ökningen må

uppgå till högst 400 kronor.»

I förevarande avseende betyder förändringen, att stor försörjningsplikt

väl ej ensam men i förening med något av de angivna »särskilda förhållanden»

kan betinga ända till dubbelt så stor avdragsökning som förut var

möjiig.

Som redan nämnts, hade de tidigare förordningarna om inkomstskatt

icke några särskilda skattelättnader för familjeförsörjare. 1910 års nya

skattelagstiftning bragte härutinnan en välbehövlig ändring. Kung! Maj:ts

förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt upptog nu den

tidigare diskuterade anordningen med särskilda barnavdrag. Skattskyldig,

vilkens enligt förordningen taxerade belopp ej överstege 6,000 kronor, skulle

äga rätt till nedsättning i nämnda belopp med 100 kronor för varje av

honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn under 15 år. Enskild

motionär, herr Clason, I: 84, föreslog mera effektiva grunder för barnavdraget.

Nedsättningen för skattskyldig med inkomst under 6,000 kronor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

skulle erhållas, icke i det taxerade beloppet utan genom minskning av det

procenttal, efter vilket skatten skulle utgå, med 1/1 # procent för varje

barn, varemot lindring enligt propositionens grunder skulle tillerkännas

skattskyldige med inkomst mellan 6,000 kronor och 9,000 kronor. Sedan

bevillningsutskottet emellertid avstyrkt motionen, vars verkningar ej kunde

förutses, stannade riksdagen vid det mycket måttliga framsteg, Kungl.

Maj:t föreslagit, och bestämmelsen härutinnan kvarstår, som bekant, oförändrad

i förordningens 19 § 2 mom.

I samma förordnings 19 § 3 mom. föreligger bärjämte en genom 1910

års skattelagstiftning beredd möjlighet till skattelindring på grund av försörjningsplikt

även gent emot äldre barn och mot andra närstående än barn.

I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund av särskilda

förhållanden, bl. a. underhåll av närstående, dock ej barn under 15 år, väsentligen

nedsatt, kan skattskyldig med taxerat belopp av högst 3,000

kronor erhålla nedsättning däri med högst hälften, och, om det taxerade

beloppet ej överstiger 1,500 kronor, kan, där omständigheterna äro särdeles

ömmande, fullständig befrielse från skatt medgivas.

En verksam, om ock blott tillfällig tillämpning har grundsatsen om skattelindring

för familjeförsörjare fått i förordningen om värnskatt, enligt vilkens

6 § skattskyldig, som är berättigad till barnavdrag enligt förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt, skall njuta nedsättning i själva värnskattebeloppet

med 71# för varje barn.

Om ovan skildrade rättsutveckling huvudsakligen präglats av omsorgen

att fördela skattebördan efter förmågan att bära och således haft i sikte

närmast familjeförsörjarens eget behov av lättnad i skattetrycket, så hava

emellertid därjämte även bos oss tidigare framträtt strävanden att med

skattelagstiftningen som medel främja rent befolkningspolitiska syften. Förslag

i sådan riktning bava gått ut på än att lindra skattebördan för familjeförsörjare,

än att skärpa de ogiftas eller barnlösas skatteplikt och än någon

kombination av bäggedera sätten.

Införande av strängare beskattning av ogifta män förordades i riksdagsmotioner

1892 och 1893 av herr Persson i Vadensjö, som i den förra

motionen (II: 126) begärde utredning angående en bevillning, som skulle

utgå med lägre belopp av gifta män än av män, som ej vore eller varit gifta

och uppnått eu ålder av minst 25 år, samt i den senare motionen (II: 135)

tillspetsade förslaget därhän, att bevillningen skulle erläggas med dubbla

beloppet av män, som uppnått 25 år och ej vore eller varit gifta eller

både barn av föregående äktenskap. Bevillningsutskottet avstyrkte i båda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It). 7

fallon, enär motionärens förslag innebure en avvikelse från gällande beskattningsprinciper,

och riksdagen avslog båda motionerna.

Vid 1908 års riksdag kom frågan ånyo upp i två motioner, den ena,

11:47, av herr Erlansson och den andra, IT: 105, av herr Hörnsten. Den

förre ville införa en typisk s. k. ungkarlsskatt i form av en extra skatt

för ogifta män över 30 år att utgå med viss procent av årsinkomsten.

Herr Hörnsten åter synes hava haft ett djupare grepp på frågan, då han begärde

utredning dels angående successiv skattelindring för därav i behov varande

familjeförsörjare, som hade minderåriga barn, avpassad efter såväl barnantalet

som den ekonomiska ställningen, dels ock beträffande en progression i

skatten för barnlösa personer, gifta eller ogifta, män eller kvinnor, i viss

ålder. Av principiella skäl och, vad anginge skattelindring åt familjeförsörjare,

under hänvisning till den i 11 § bevillningsförordningen givna

möjligheten till höjt bevillningsavdrag blevo dock motionerna avstyrkta i

bevillningsutskottet och avslagna i kamrarna.

Eu genomgående grundsats i vårt skattesystem är, som bekant, att

äkta makar betraktas såsom ett gemensamt skattesubjekt, något som givetvis

i avseende å såväl skattelindringar som skärpningar av den normala

skatteplikten kan bliva av ganska kännbar ekonomisk innebörd. Därför

har också i strävandena för höjande av äktenskapsfrekvensen ingått önskemålet

att åvägabringa ett frångående av denna princip. Vid 1910 års

riksdag, i anledning av de nya skattepropositionerna, begärdes i en motion,

1:85, av herr Clason utredning, vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas

för att i möjligaste mån undanröja berörda »oegentlighet i vår skattelagstiftning».

Sedan utskottet avstyrkt bifall härtill under åberopande av den

väntade kommunalskatteutredningen, stannade kamrarna i olika beslut, vadan

frågan hade förfallit. Redan påföljande riksdag förnyade herr Clason sin

motion, 1:48, varjämte samma yrkande framfördes i andra kammaren i

motionen nr 86 av friherre Palmstierna. Efter det bevillningsutskottet med

en motivering, som gav frågan en väsentligen vidgad innebörd, tillstyrkt,

att en utredning i ämnet finge ske i samband med den pågående kommunalskatteutredningen,

blev detta utskottets förslag bifallet i båda kamrarna.

Riksdagens skrivelse i anledning härav blev även omedelbart överlämnad

till kommunalskattekommitterade, på vilkas åtgärd ärendet ännu beror.

Såsom redan antytts, tillhöra föreliggande spörsmål ett område, där de

nationalekonomiska och skattepolitiska syftena äga nära samband med varandra,

och där undersökningen av en särfråga lätteligen kommer att gå in på

Utekottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utländsk

lagstiftning.

8 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

området i hela dess vidd. På sätt nyss erinrats, fann sig 1911 års bevillningsutskott,

som fått till behandling en detalj av huvudsakligen nationalekonomisk

innebörd, äktenskapsfrekvensen, föranlåtet att gå utanför motionens

egentliga ram och giva den ifrågasatta utredningen en mycket vidsträcktare

syftning. Utskottet kom därvid i själfva verket att beröra de flesta av de

synpunkter, som i nu förevarande motioner förts fram. Innan utskottet tog

ståndpunkt i frågan, förskaffade sig utskottet uppgifter rörande den utländska

lagstiftningen. I betänkandet åro de vunna upplysningarna härutinnan

sammanfattade sålunda:

»Genomgående även i utlandet synes vara den grundsatsen, att, där

äkta makar var för sig hava inkomst, till grund för skattens beräknande

lägges den sammanlagda inkomsten, som därefter beskattas hos mannen.

Vissa avvikelser från denna regel synas dock förekomma inom några

länder.

Sålunda skall i Norge gift kvinna, som är i besittning av »lovlig

stiftet Saereie», betraktas såsom ur skattesynpunkt självständig person och

för inkomst av sådan egendom taxeras för sig enligt allmänna regler.

I Danmark gäller, att hustru, som under äktenskapet för beständigt

lever skild från mannen, är att i beskattningshänseende anse såsom självständig

person i fråga om inkomst, som ej består av bidrag från mannen.

Motsvarande undantagsbestämmelse återfinnes även i den österrikiska

inkomstskattelagstiftningen.

I Ungern betalar hustru inkomstskatt för sig, om sammanlevnaden

varaktigt upphört, och mannen ej även i sådant fall behållit förvaltningen

av hustruns egendom. Därjämte gäller, att vad hustru genom eget arbete

i form av dag- eller veckolön förvärvar till belopp av högst 500 kronor

ungerskt mynt ej lägges till mannens inkomst, då denna ej överstiger

1,000 kronor.

I övrigt synes i fråga om äkta makars beskattning den utländska

skattelagstiftningen stå på ungefär samma ståndpunkt som den svenska.

Däremot har man genom att i större omfattning medgiva gift familjeförsörjare

skattefria avdrag eller för honom fastställa relativt högre existensminimum

på annan väg kommit att i viss mån befordra samma syfte, som

det av motionärerna avsedda.

I Norge gäller i fråga om inkomstskatt till staten, att skatteplikt inträder

först med 1,000 kronors inkomst, samt att vid taxering de skattepliktiga

indelas i fyra klasser, allt efter som de hava att utom sig och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

hustru, respektive man försörja ingen, 1—3, 4—6 och 7 eller flera därtill

berättigade personer, barn och anförvanter, därvid avdraget stiger med

varje senare grupp. Den beskattningsbara delen av inkomsten bestämmes

därefter i enlighet mod en tabell, uppställd efter principen, att inom varje

klass avdraget proportionsvis minskas i mån av större inkomst. Absolut

maximum för avdrag är i de fyra klasserna respektive 600, 1,000, 1,400

och 1,800 kronor.

Jämväl i fråga om kommunalskatten gäller, att av varje inkomst ett

visst belopp skall vara skattefritt, och är beloppets storlek beroende av,

huru stor familj den skattskyldige har att utom sig och hustru, respektive

man försörja, i vilket avseende vederbörande indelas i åtta klasser, av vilka

den första omfattar dem, som ej hava några att försörja, andra till och med

sjunde klasserna dem, som hava respektive 1, 2, 3, 4, 5, 6 personer samt

åttonde klassen dem, som hava 7 eller flera personer att försörja. Inom

varje klass finnes ett visst minimi- och maximibelopp för det skattefria

avdraget, och följes i övrigt vid uträkning av den skattefria delen av inkomsten

en fastställd tabell med proportionsvis fallande skala, allt efter

som inkomsten stiger. I huvudsak gälla enahanda bestämmelser för stad

och land, dock att i städerna avdragen i allmänhet äro något större, varjämte

vid beräkning av dessa, efter vederbörande kommunala myndigheters

bestämmande, hustru kan komma att medräknas bland de försörjningsberättigade.

— — —

I Danmark åtnjuter enligt regeln inkomsttagare beträffande skatt till

staten skattefritt avdrag till belopp av i Köpenhamn och en av dess förorter

800 kronor, i övriga städer och två andra kommuner 700 kronor

samt å landet 600 kronor. Därjämte medgives för varje barn under 15

år ett ytterligare avdrag av respektive 100, 85 och 70 kronor.

Beträffande kommunalskatten är i Köpenhamn existensminimum satt

till 800 kronor. I övrigt åtnjutes avdrag för varje barn under 15 år med

100 kronor, dock att genom sådant avdrag ingen skattepliktig inkomst får

nedbringas under 400 kronor.

I övriga kommuner beräknas kommunalskatten efter vissa regler å den

till grund för skatt till staten lagda inkomsten, dock att för varje särskild

skattskyldig grundbeloppet kan komma att ytterligare nedsättas med hänsyn

till bland annat antalet barn.

Den preussiska inkomstskattelagen har en progressiv skatteskala med

en minsta beskattningsbar inkomst av 900 M. och i lägsta graden upptagande

inkomst från 900—1,050 M. till 6 M. skatt. Skattskyldig med

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 8 käft. (Nr 10.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

högst 6,500 M. inkomst erhåller, i män av laglig försörjningsplikt, nedsättning

med en grad i skalan för två barn eller andra understöds berättigade

under 14 år och utan egna inkomster, med två grader för 3 eller

4, med tre grader för 5 eller 6, och för varje vidare ökning av 2 personer

med ytterligare en grad. Överstiger inkomsten 6,500 M. men ej 9,500

M., minskas skattebeloppet, om vederbörande har tre personer att underhålla,

med en grad, om han har 4 eller 5 med två grader samt för var

ytterligare ökning av de försörjningsberättigades antal med 2 personer med

ytterligare en grad.

Dessutom kan i särskilda fall, där inkomsten ej överstiger 12,500 M.,

nedsättning med högst tre grader beviljas på grund av vissa skatteförmågan

minskande förhållanden, bland vilka upptagas särskilt betungande omkostnader

för underhåll och uppfostran av barn samt annan laga försörjningsplikt.

Även beträffande den i Preussen utgående s. k. Ergänzungssteuer åtnjutas

skattefria avdrag.

Bestämmelserna i inkomstskattelagen om skatteavdrag för familjeförsörjare

få ökad betydelse därigenom, att inkomstskatten lägges till grund

för de direkta kommunalskatterna.

Även i Österrike utgår inkomstskatten efter en progressiv skala med

lägsta graden upptagande inkomst av 600—625 floriner till skatt av 3,60

fl. Familjeförsörjare med inkomst ej överstigande 2,000 fl. och som, äkta

make oberäknad, har att försörja mera än två familjemedlemmar utan egen

inkomst, åtnjuter ett avdrag av 1/J0 av inkomsten för varje understödsberättigad

därutöver, dock att i varje fall inkomstbeloppet sänkes minst en

grad i skalan. Är i inkomsten inberäknat förvärv av familjemedlem, hustru

eller annan, åtnjutes ett avdrag för varje sådan av 250 fl. eller det mindre

belopp, vartill inkomsten uppgått.

Vidare kan oberoende av familjens storlek skattemyndigheten med

hänsyn till vissa på skatteförmågan inverkande omständigheter, såsom

ovanligt betungande utgifter för uppfostran av barn eller annan försörjningsskyldighet,

medgiva skattelindring intill tre grader för inkomst av

högst 5,000 fl.

I Ungern börjar den skala, efter vilken inkomstskatten progressivt

utgår, med en lägsta grad av 800—900 Krönen och 5 K. skatt. Skattskyldig,

vars inkomst ej överstiger 8,000 K. och som underhåller minderåriga

(under 14 år) barn eller andra anhöriga, på grund av laglig förplik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

telse, beviljas nedsättning i skatteskalan med en grad, om 2 eller 3, och

två grader, om 4 eller flera personer underhållas.

I England utgår inkomstskatt endast, om inkomsten uppgår till 160

pund, vilket belopp bestämts såsom existensminimum. I övrigt äger varje

skattskyldig med inkomst av 160—500 pund rätt till visst avdrag från

inkomstskattebeloppet för varje barn under 16 år med belopp motsvarande

inkomstskatt å 10 pund.

Gällande skattelagar i Frankrike och Belgien, där skatterna i det hela

utgå efter andra grunder än en direkt uppskattning av inkomsten, hava

icke upptagit några skattelindringar för familjeförsörjare i form av avdrag

o. d., såvida därtill ej bör räknas privilegiet i Frankrike för fader eller

moder till 7 levande minderåriga äkta barn att befrias från den s. k.

»Contribution personelle-mobiliere», om denna skatt ej överstiger 10 fr.

I Holland är lagstiftningen beträffande skatt till staten visserligen

byggd på liknande principer som i sistnämnda båda länder, men har likväl

inrymt vissa avsevärda lättnader i skattehänseende för familjeförsörjare.

Skatten till staten utgår efter sju titlar, bland andra bostadens hyresvärde,

antalet eldstäder i densamma, värdet av möbler m. m. och antalet tjänare.

För beräkning av de tre förstnämnda äro kommunerna delade i nio klasser

med växlande minimum, som berättigar till befrielse från skatt enligt ifrågavarande

titel. Beträffande hyresvärdet ligger detta minimum mellan 125

fl. för första klassen och 25 fl. för den nionde. I fråga om samma

tre titlar åtnjutes, då hyresvärdet ej uppgår till sju gånger minimum, avdrag

med vissa procent för varje hemmavarande eller endast tidtals för

studier bortavarande barn, styvbarn, barnbarn eller fosterbarn, som är ogift

och under 20 år. Avdraget utgår för varje barn med högst tolv och lägst

två procent och minskas efter vissa grunder, i den mån inom varje klass

hyresvärdet stiger.

Jämväl beträffande skattetiteln tjänare åtnjutes befrielse, nämligen för

eu kvinnlig sådan av den, som icke har annan tjänare och har hos sig

boende minst tre barn, styvbarn, barnbarn eller fosterbarn, som äro ogifta

och ej fyllt 20 år.

I fråga om den i Holland förekommande kommunala inkomstskatten

utgöres den beskattningsbara inkomsten av det uppskattade eller eljest antagna

inkomstbeloppet, minskat med det för nödtorftigt livsuppehälle nödiga

belopp, vilket skall vara lika för alla eller med hänsyn till familjernas

sammansättning beräknas efter lika grunder för alla.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

1911 års

bevillnings

utskott och

riksdag.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

I den italienska skattelagstiftningen kar principen om skatteavdrag

för familjeförsörjare ännu ej gjort sig gällande, beroende, enligt lämnad

uPP^ysn^n&) pä ätt förhållandena, åtminstone vad äktenskapsfrekvensen angår,

icke påkallat dylika åtgärder.»

Till sitt förfogande hade utskottet även följande jämförande statistik

över de europeiska staternas areal, folkmängd och befolkningsrörelse m. m. :

j

i

Land

1

j Folk- ökning i

:proc. un- jder sena- ste 10 är.

Antal in- vånare pr

kvkm.

år 1907.

Ingångna

äkten-

skap.

Levande

födda.

Död-

födda.

Döda.

Oäkta levande

födda i proc.

av samtliga

levande födda

åren 1901 —

1905.

årligen 1901-—1905 på 1,000 inv.

av medelfolkmängden.

| Sverige...........................

7,s

12

5,9 0

26,1

0,7

15,5

11,91

Norge ............

8,o

7

6,13

28,6

0,7

14,8

7,0 9

. Danmark .......................

12,8

68

7,13

29,o

0,7

14,8

10,13

j Finland............

14,4

8

6,50

31,3

0.8

18,6

6,5 0

I Ryssland, utom Polen ..

19,1

23

8,91

49,2

_

31,9

| Tyskland ........................

15,8

116

8,0 3

34,3

1,1

19,9

8,3 7

i Schweiz .......................

10,4

86

7,5 2

28,i

1,0

17,7

4,4 0

i Nederländerna ..............

14,8

174

7,04

31,5

1,3

16,0

2,2 8

i Belgien..............

11,1

248

8,12

27,9

1,3

17,1

6,78

1 Storbritannien och Irland...

10,8

143

7,48

27,9

—

16,5

4,06

Frankrike......

1,5

73

7,64

21,2

1,0

19,6

8,78

| Portugal ........................

7,0

62

6,8 8

32,2

—

20a

11,01

Spanien ........................

9,o

39

8,05

35,2

0,9

26,o

4,4 3

Italien ......

7U

118

7,43

32,9

1,5

22,i

5,6 3

Österrike.......................

9,7

93

7,89

3o,8

1,0

24,4

12,8 3

Ungern...........................

10,i

64

8,70

37,5

0,8

26,5

9,36 !

Rumänien .....................

15,3

51

8,2 2

39,6

0,8

25,7

9,7 9 |

Bulgarien........................

19,7

43

9,9 4

40,7

—

22,5

0,4 3

Serbien..........................

16,8

58

9,9 3

38,9

0,8

22,5

1,10

I anslutning härtill yttrade utskottet:

»Den jämförande befolkningsstatistiken utvisar, på sätt av ovan anförda

statistiska bilaga framgår, för Sveriges del i fråga om de ingångna

äktenskapens antal, antalet levande födda barn, ävensom de utom äktenskapet

föddas antal avvikelser från medelsiffrorna, tvdligt pekande på till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

18

varou av missförhållanden, som påkalla den allvarligaste uppmärksamhet.

Likasom orsakerna till dessa missförhållanden äro många och vitt skilda,

har man helt visst också att på mera än en väg söka motarbeta desamma.

T)å nu motionärerna i fråga om ett visst område, nämligen skattelagstiftningens,

framhållit, att vissa där gällande bestämmelser kunna vara

ägnade att i sin mån menligt inverka på äktenskapsfrekvensen, och framställt

förslag i avsikt att vinna rättelse härutinnan, synes syftet med deras

framställning vara synnerligen beaktansvärt. Det torde också vara obestridligt,

att de exempel på konsekvenser av våra gällande bestämmelser

om skattefria avdrag, som motionärerna till stöd för sin framställning anfört,

ådagalägga, att i tillämpningen vissa oegentligheter kunna uppstå.

Att genom ändrade föreskrifter söka förekomma dylika, likasom att överhuvud

taget på skattelagstiftningens väg befordra det förevarande syftet

möter emellertid, såsom ock motionärerna hava insett, enligt sakens natur

stora svårigheter. En radikal utväg vore givetvis att som regel göra äkta

makar till självständiga skatteobjekt. Därigenom skulle undanröjas åtminstone

den i motionerna särskilt betonade oegentligheten beträffande avdragen.

En sådan åtgärd skulle emellertid innebära ett brytande med en av

grundprinciperna i vårt skattesystem, äkta makars samfällda beskattning, en

princip, som, på sätt ovan framhållits, är allmänt erkänd även i utlandet.

Utskottet har fördenskull gått att överväga, huruvida icke på annat sätt

åtgärder kunde vidtagas för erhållande av en för ifrågavarande ändamål

gynnsammare skattelagstiftning. Såsom möjliga utvägar hava därvid framställt

sig de i motionerna antydda, nämligen dels att sänka existensminimum

för ogift person och höja detsamma för samlevande äkta makar, dels

ock att på lägre inkomststadium vid bedömande av äkta makars skatteförmåga

måhända större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas

till det antal barn, de hava att försörja.

Det har självfallet ej varit utskottet möjligt att i frågans förevarande

outredda skick lämna närmare anvisningar, men har utskottet, utan att

överskatta betydelsen av de ifrågasatta åtgärderna, ansett dem likväl såsom

lämpliga utgångspunkter för en blivande utredning kunna läggas till grund fölen

framställning i saken. Ett effektivt tillgodoseende av motionärernas

önskemål förutsätter emellertid, att bestämmelserna om existensminimum

och skattefria avdrag komma att avse även kommunalskatten, men härvidlag

lära beträffande åtskilliga kommuner vissa svårigheter möta i fråga om

särskilt de skattefria avdragen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Be vilIningsutsko tte ts betänkande, Nr 10.

Utländsk

lagstiftnimj.

Schweiz.)

Frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen är

emellertid redan föremål för utredning, och synes det utskottet, att en

undersökning av förevarande mera speciella fråga lämpligen bör kunna äga

rum i samband med samma utredning.»

Då riksdagens skrivelse i ämnet erhöll motsvarande lydelse, hava följaktligen

åt den, som nyss nämnts, i anledning därav anbefallda utredningen

genom kommunalskattekommitterade givits vissa väsentliga direktiv,

som kunna väntas bliva behörigen beaktade.

I redogörelsen här ovan för hithörande förhållanden i dera främmande

stater saknas Schweiz, som emellertid erbjuder åtskilligt av intresse.

I den schweiziska förbundsstaten intaga de särskilda kantonerna i vissa

avseenden samma självständiga ställning som de till det tyska riket hörande

staterna. Varje kanton har sålunda sitt eget beskattningsväsen, och

förete de olika skattesystemen rätt stora skiljaktigheter jämväl i nu förevarande

hänseende. Emellertid är det blott ett mindre antal kantoner,

som inrymt familjeförsörjare några särskilda skatteförmåner, men av dessa

hava somliga därjämte tagit i betraktande den skattskyldiges egenskap

av gift eller ogift. Kantonen Wallis har synnerligen radikala bestämmelser.

Enligt en författning av 1897 får varje skattskyldig från inkomst

av arbete avdraga 700 francs för sig själv, 700 francs för sin hustru

och samma belopp för varje minderårigt barn eller person, som av honom

eljest underhålles på grund av laga försörjningsplikt (ex. en gift

man med 7,000 francs inkomst och 8 barn betalar ingen skatt). I Zag

är existensminimum för ogift 600 francs och för gift 900 francs, vartill

kommer 200 francs avdrag för varje barn under 15 år, och äro i Solothurn

motsvarande siffror 700 francs och 900 francs samt 100 francs för

varje barn under 18 år. Barnavdraget i Neufchätel är likaledes 200 francs

för varje. Appenzell, Basel, Lucerne och Tessin följa i viss mån andra

tunder. I den förstnämnda är existensminimum för äkta makar med

mindre än tre barn under 16 år satt till 1,200 francs inkomst och, om

barnen äro flera, till 1,500 francs inkomst. Basel låter äkta makar vara

skattefria, så snart deras årsinkomst understiger 1,500 francs. I Lucerne

är existensminimum för ogift 500 francs mot 800 francs för äkta

makar. I Tessin får en familjefader med minst fyra minderåriga barn

skattefrihet för en fjärdedel av sin inkomst. Genomgående principer synas

vara, att avdragsrätten icke är inskränkt till vissa lägre inkomster och

att, utom i Wallis, hänsyn ej tages till inkomstkällan. På visst sätt bildar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

15

Wallis undantag även från den i övrigt iakttagna principen om äkta makars

beskattning såsom ett gemensamt skattesubjekt.

Till fullständigande av den ovan intagna statistiska tabellen får utskottet

här nedan återgiva några motsvarande siffror av senare datum, hämtade

ur den officiella statistiken:

1

Länder

;

På 1 000 inv. av medelfolkmängden

Oäkta lev.

Ingångna

äktenskap

Levande födda

Döda

av samt!

lev. födda

1906—

1910

1906—

1910

1909

1910

1911

1906—

1910

1909

1910

1911

1906—

1910

1909

1910

1911

Sverige............

6.09

5.97

6.03

• 5.88

25.4

25.6

24.7

24.o

14.3

13.7

Ilo

13.8

1

1

13.5 i

Norge ............

6.06

6.02

6.19

6.25

26.6

26.7

26.1

25.9

13.8

13.6

13.5

13.2

6.7

Danmark .........

7.45

7.38

7.30

7.17

28.2

28.2

27.6

26.7

13.7

13.3

12.9

13.4

11.0

1 Finland............

6.6 5

6,37

6.07

5.94

30.9

31.2

30.1

29.1

17.4

16.6

16.5

16.5

7.o

1 England .........

7.61

7.36

7.48

7.59

26.3

25.8

25.i

24.4

14.7

14.6

13.5

14.6

4.o

j Skottland.........

6.8 0

6.40

6.52

6.70

27.6

27.3

26.3

25.6

16.1

15.9

15.3

15.1

7.i

Irland ............

5.13

5.16

5.04

5.36

23.3

23.4

23.3

23.2

17.3

17.1

17.i

16.5

2.6

Nederländerna. .

7.34

7.11

7.34

7.23

29.6

29.i

28.6

27.8

14.3

13.7

13.6

14.5

2.i

Belgien............

7.92

7.67

7.92

7.93

24.8

23.7

23.7

22.9

16.o

15.8

15.2

16.4

6.3

Tyska riket......

7.94

7.7 6

7.69

7.85

31.6

31.o

29.8

28.6

17.5

17.2

16.2

17.3

8.7

Österrike .........

7.65

7.69

7.60

7.65

33.7

33.5

32.6

31.4

22.4

23.o

21.3

21.9

12.2

Ungern............

9.06

8.69

8.64

9.23

36.7

37.7

35.7

35.o

25.o

25.6

23.6

25.i

9.8

Schweiz .........

7.53

7.44

7.32

7.85

26.o

25.5

25.o

24.1

16.o

16.1

15.i

15.8

4.5

Frankrike.........

7.88

7.81

7.78

7.77

19.9

19.5

19.6

18.7

19.2

19.1

17.8

19.6

8.8

Italien ............

7.86

7.74

7.74

7.50

32.4

32.4

32.9

31.5

21,o

21 5

19.6

21.4

5.1

Spanien............

7.08

6.66

7.12

7.25

33.6

33.5

33.1

31.8

24.3

24.o

23.3

23.7

4.4

Portugal .........

6.13

5.90

—

—

31.3

30.7

—

—

20.5

19.4

—

—

11.3

Ryssland .........

9.60

—

—

—

44.9

43.8

44.2

—

28.8

28.9

30.5

—

2.7 1

Rumänien ......

9.70

9.27

9.29

10.61

40.6

41.4

39.6

42.7

26.2

27.6

25.o

25.5

9.0 j

Bulgarien.........

9.35

9.18

9.26

9.60

42.2

40.7

42.2

40.6

23.9

26.7

23.6

21.8

0.5

'' Serbien............

10. oo

9.40

10.3 9

10.40

39.4

38.9

39.o

36.6

24.5

29.4

22.4

22.o

1.2

Om denna liksom om den äldre tabellen gäller dock, att åtskilliga siffror,

bland annat de i sista kolumnen förekommande procenttalen, icke kunna

anses byggda på fullt likartade förutsättningar, vadan de icke utan vidare

berättiga till jämförelser de olika länderna emellan.

Av vad i det föregående anförts framgår, att utvecklingen hos oss

på förevarande område av skattelagstiftningen fortskridit synnerligen för
-

Statistik.

Utskottet$

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Motionm II:

45 av herr Norman.

16 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

siktigt ock hittills uppnått blott blygsamma resultat. Ä andra sidan visar

statistiken, att de överklagade missförhållanden inom den svenska befolkningsrörelsen,

man velat bland annat på skattepolitisk väg motarbeta, i

betänklig grad äro i tillväxt. Av ovanstående två tabeller inhämtas, att

under 5-årsperioden 1906—1910, jämförd med perioden 1901 —1905, de

ingångna äktenskapens antal väl något stigit, från 5,90 på 1,000 invånare

till 6,09, men att de levande födda barnens motsvarande antal nedgått från

26,1 till 25,4 samt procenten av de oäkta levande födda vuxit från 11,91

till 13,5.

Såsom bär ovan framhållits, funno utskottet och riksdagen 1911 syftet

med de då väckta motionerna i ämnet beaktansvärt, men betonade svårigheterna

att på skattelagstiftningens väg befordra detsamma. De nu föreliggande

motionerna, vilka i väsentligt vidgad omfattning fullfölja samma

nationalekonomiska syfte, befolkningsrörelsens förbättrande i vårt land,

hava onekligen i nyssberörda statistiskt konstaterade förhållanden erhållit

ett ytterligare stöd. Emellertid hyser utskottet alltjämt starka tvivel på

möjligheten, att genom föreslagna eller andra reformer i skattelagstiftningen

de befolkningspolitiska önskemålen skulle kunna i nämnvärd mån främjas.

Då utskottet ändock anser vissa av motionärernas förslag böra tagas i övervägande,

är det därför, att utskottet funnit dem förtjänta att uppmärksammas

ur rent skattepolitisk synpunkt. Flera av de brister i gällande

skattelagar, motionärerna framhävt, synas nämligen vara av den beskaffenhet,

att behörig rättelse påkallas redan med hänsyn till kravet på skattebördornas

fördelning, så långt som möjligt, efter den verkfiga förmågan

att bära dem. De olika motionerna innehålla härutinnan vissa uppslag,

som vid en utredning i ämnet tilläventyrs kunna befinnas lämpliga att på

ett eller annat sätt fullföljas, varemot andra av de förordade vägarna redan

i förväg måste betecknas såsom mindre ändamålsenliga.

Emot herr Normans i motionen II: 45 lämnade förslag om barnavdragets

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt böjande

från 100 kronor till 200 kronor vore i och för sig ej så mycket att invända.

Enligt i finansdepartementet inhämtad upplysning uppgick år 1913 beloppet

av nuvarande barnavdrag till 73,474,430 kronor, innebärande en skatteförlust

av 570,726 kronor. Motionärens förslag skulle, praktiskt taget, medföra

en fördubbling av dessa belopp. Fråga är likväl, om den föreslagna

åtgärden ensam för sig skulle bliva av någon egentlig betydelse. I varje

fall synas hithörande spörsmål böra i sin helhet utredas, innan beslut fattas

om en viss detaljreform.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It).

Mera vittgående förslag äro i sina huvuddrag framkastade i herr

[Velins motion II: 105. Dessa förslag måste likväl göras till föremål för

åtskilliga erinringar.

Vad först angår den närmast från förordningen om värnskatt hämtade

idén att låta avdraget verka direkt på skattebeloppet, kan val denna princip

i förstone synas tilltalande såsom innebärande en både enkel och effektiv

metod. Om principen också funnits lämplig vid en tillfällig beskattning

av extraordinär natur, är det dock ej därför säkert, att den lämpar sig för

normala förhållanden och för alla vidkommande inkomstlägen. I själva

verket visar det sig även, att idéns omsättning i praktiken i enlighet mod

motionärens förslag skulle medföra konsekvenser, som motionären helt visst

ej avsett. På sakkunnigt håll har sammanställts eu jämförande tablå över

verkningar å inkomst- och förmögenhetsskatten av förslaget om avdrag för

varje barn med l/10 av skattebeloppet, och har jämförelsen utsträckts till

taxeringar på gränsen av det föreslagna högre maximum för avdragsrätten,

10,000 kronors taxerat belopp. Denna tablå återfinnes som särskild bilaga

till detta betänkande. I samband härmed bör uppmärksammas, huru de

skattskyldiga till antalet fördela sig på olika inkomstlägen. Enligt den

officiella statistiken över 1912 års taxering för inkomst-och förmögenhetsskatt

utgjorde det taxerade beloppet för 38 procent av de enskilda skattskyldiga

900 kronor eller mindre, för 58 procent 1,100 kronor eller mindre,

för 70 procent 1,400 kronor eller mindre och för 90 procent 3,000 kronor

eller mindre. Härav framgår således, att en reform efter herr Welins

förslag för den stora mängden av skattskyldiga skulle vara av föga nytta

och på det lägsta inkomststadiet till och med försämra ställningen. Stark

lindring skulle däremot tillskyndas skattskyldiga inom den bäst lottade

tiondedelen.

Det anförda visar, att den av herr Welin rekommenderade vägen icke

leder till målet, försåvitt man avser att lätta skattetrycket just för de små

inkomsttagarna med stor familj. Då därtill kommer, att påföljden i minskad

statsinkomst säkerligen bleve mycket betydande, är det tydligt, att

utskottet måste bestämt avstyrka motionen i denna del.

Frågan om utsträckning av rätten till avdrag för barn till föräldrar med

högre inkomster kan givetvis upptagas oberoende av principen för avdragets beräknande

och torde förtjäna sin undersökning med avseende å såväl nuvarande

bestämmelser som de grunder för avdraget, som eljest kunna befinnas lämpliga.

I frågans närvarande outredda skick är emellertid utskottet icke berett att göra

något uttalande vare sig om lämpligheten av den av motionären föreslagna

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 8 käft. (Nr 10.) 3

Motionen II:

105 av herr

Welin.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Motionen II:

10G av herr

Welin.

Motionen IT:

48 av herr Johansson

i Brånalt.

18 Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

övre gränsen eller, huruvida någon utsträckning alls bör ifrågakomma. Dock

får utskottet, av hänsyn till kravet på jämnhet i beskattningen, framhålla,

att i varje fall i stället för eu liv gräns uppåt eu mjuk övergångsskala bör

anordnas.

Beträffande förslaget om höjning av åldersgränsen för barn vill utskottet

icke bestrida, att fall kunna givas, där ett berättigat intresse härutinnan

förefinnes, men synes det nödvändigt att även här iakttaga stor försiktighet.

I detta sammanhang bör jämväl erinras, att det huvudsakligen är på

den kommunala skattepolitikens område, som frågan om barnavdrag för den

skattdragande har någon egentlig betydelse.

Såsom ovan framhållits, kunde bevillningsutskottet och riksdagen år

1911 icke biträda en reform, varigenom regeln om äkta makars samfällda

beskattning skulle brytas. Den föregående framställningen visar även, att

i utlandet, på få undantag när, samma princip är rådande. Emellertid

torde det, såsom ock i 1911 års riksdagsskrivelse medgivits, icke kunna förnekas,

att principens tillämpning, särskilt beträffande de bevillningsfria avdragen,

är förenad med bestämda olägenheter. Under avvaktan på resultatet

av kommunalskattekommittcrades arbete finner sig dock utskottet icke,

med anledning av herr Welins motion IT: 1 Öb, böra frånträda sin år 1911

uttalade, av riksdagen godkända mening.

Vad slutligen beträffar herr Johanssons i Brånalt motion, II: 48, måste

utskottet uttala starka tvivelsmål rörande lämpligheten av den väg motionären

förordat. Bättvist är, att eu ensam person, som icke betungas av

försörjningsskyldighet för andra och således självfallet besitter större skatteförmåga,

lämnar relativt större direkt bidrag till det allmänna. Enligt

utskottets uppfattning är det emellertid osäkert, i vad mån motionärens

förslag komme att verka i sådan riktning. Den naturliga försörjningsplikten,

den må föreligga för den ogifte eller gifte, är efter utskottets åsikt

den enda rationella grunden för ifrågavarande skattelättnader, men det är

långt ifrån alltid så, att vederbörandes civilstånd berättigar till slutsatser i

detta avseende. Erinras må, att änklingar och änkor ofta nog hava större

svårigheter än de gifta att draga försorg om eu talrik barnskara, ävensom

att i många fall försörjningsplikt mot föräldrar och andra anhöriga kan hindra

en person att ingå äktenskap. Någon motsvarighet till den föreslagna särskilda

skatten å ogifta personer m. fl. lärer, efter vad utskottet kunnat inhämta,

ej heller finnas i andra europeiska länder. Till den del, denna skatt skulle

drabba barnlösa makar och makar med blott ett eller två barn, är den ock

olämplig. Om däremot större lättnader i de normala skatterna beredas dem,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

10

som hava flera barn att försörja, följer därav i sin ordning, att såväl ogifta

som barnlösa få relativt större andel i landets skattebörda, i all synnerhet

den kommunala.

Den ovan lämnade historiken visar, att riksdagen upprepade gånger avböjt

omedelbara reformer på förevarande område under hänvisning till deras sammanhang

med och betydelse för don kommunala beskattningen, och 1911 års

riksdag framhöll uttryckligen, att den då begärda utredningen borde ske i

samband med det pågående kommunalskattearbetet. Då redan i 1911 års

riksdagsskrivelse uppdragits de huvudlinjer, efter vilka undersökningen av

hithörande förhållanden alltjämt synes böra gå, samt det i skrivelsen avsedda

uppdraget redan lämnats åt de arbetande kommunalskattekommitterade,

får utskottet, under hänvisning till sina ovan gjorda uttalanden om

motionärernas förslag och de avseenden, i vilka dessa synts förtjäna uppmärksamhet

vid eu utredning i ämnet, emellertid avstyrka, att någon ytterligare

framställning från riksdagens sida nu göres.

Förevarande frågors förnyade upptagande i riksdagen giver dock

utskottet anledning att i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av,

att kommitterades arbete snarast möjligt måtte kunna föras till slut.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner:

1) II: 45, av herr Norman;

2) II: 105, av herr Welin;

3) II: 106, av densamme; samt

4) II: 48, av herr Johansson i Brånalt,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KAELSSON.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.

Reservation

av horrar K. G. Karlsson, (Mas A. Ericsson, Eklund, Bergström, Bäckström

och von Hofsten, vilka ansett, att i utskottets motivering till dess

avstyrkande av herr Johanssons i Brånalt motion, II: 48, bort givas uttryck

åt, att vid eu allsidig utredning av de beskattningsproblem, som beröras i

utskottets betänkande, den huvudtanke, som ligger bakom sagda motion

och tidigare förslag i enahanda riktning, kan förtjäna att upptagas till

prövning, om också ett eventuellt realiserande av densamma givetvis bör ske

efter andra grunder och helt annan måttstock än motionären satt i fråga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr It).

21

Bilaga.

Taxerat

belopp.

Skatte-

pro-

cent,

Skatt

utan

barn-

avdrag.

Antal

barn

Resterande

belopp

efter

nuvarande

barn-

avdrag.

Skatt

enligt för- ordningen

om

inkomst-

ocli

förmögen-

hetsskatt.

Skatte-

avdrag

enligt

motionen.

Skatt

enligt

motionen.

Skillnad

i skatt ( + )

genom

motionärens

förslag.

Skillnad

i % av

nuvarande

skatt.

Kr.

800

0.4 %

Kr. 3.20

5

Kr. 300; Kr. 1.2 o

Kr.

1 60

Kr.

1.00

Kr. +

0.40

+ 33 %

3

» 500

» 2.oo

0.9 6

Tf

2.24

» +

0.24

+ 12 %

1

> 700

» 2.80

0.3 2

Tf

2.8 8

» +

0.0 8

+ 2.08 %

Kr.

900 0.4 %

Kr. 3.6 0

5

Kr. 400 Kr. l.oo

Kr.

1.80

Kr.

1.80

Kr. +

0.2 0

+ 12 %

3

» 600

» 2.40

»

1.08

*

2.5 2

» 4-

0.12

+ 5 %

1

» 800

» 3.20

0.36

Tf

3.24

» +

0.04

+ 1.25 %

Kr.

1

1,000

0*6 %

Kr. 6.oo

5

Kr. 500

Kr. 3.oo

Kr.

3.0 0

Kr.

3.oo

Kr. +

0

—

3

» 700

» 4.20

Tf

1.80

Tf

4.20

» i

0

i

1

» 900

► 5.40

Tf

0.6 0

Tf

5.40

t> +

0

Kr.

1,200

0.8 %

Kr. 9.6 0

5

Kr. 700

Kr. 5.6 0

Kr.

4.80

Kr.

4.80

Kr. -

0-80

- 14 %

3

» 900

» 7.20

Tf ''

2.88

Tf

6.72

Tf -

0.48

- 7 %

1

» 1,100

» 8,80

Tf

0.9 6

Tf

8.64

Tf -

0.16

- 2 %

Kr.

1,500

1.0 %

Kr. 15.oo

c

0

Kr. l.OOOKr. lO.oo

Kr.

7.50

Kr.

7.50

Kr. —

2.50

- 25 %

3

» 1,200

» 12.oo

4.60

»

10.5 0

Tf -

1.50

- 13 %

1

» 1,400

» 14.oo

»

1.50

Tf

13.50

Tf -

0.5 0

— 4 %

Kr.

2,0001.2 %

Kr. 24.oo

5

Kr. 1,500

Kr. 18.00

Kr.

12.oo

Kr.

12.oo

Kr.—

6.oo

- 33 %

3

» 1,700

» 20.40

»

7.20

»

16.80

Tf -

3.60

- 18 %

1

> 1,900

» 22.80

Tf

2.4 0

»

21.60

» -

1.20

-5.2 %

Kr.

3,000

1.6 %

Kr. 48.0 0

5

Kr. 2,5001Kr. 40. o o

Kr.

24.00

Kr.

24.00

Kr. —

I6.00

- 40 %

3

» 2,700

» 43.2 0

Tf

14.40

»

33.6 0

» -

9.60

- 22 %

1

» 2,900

» 46.40

Tf

4.80

Tf

43.2 0

Tf -

3.2 0

- 7 %

Kr.

4,000

2.o %

Kr. 80. oo

5

Kr. 3,500; Kr. 70.no

Kr.

40.oo

Kr.

40. oo

Kr. —

30. oo

- 43 %

3

» 3,700

» 74.oo

Tf

24.oo

»

56.oo

Tf -

I8.00

— 24 %

1

» 3,900

» 78.oo

Tf

8.oo

72.00

» -

G.oo

- 8 %

Kr.

6,000 2.3 5 %

Kr. 135.00

5

Kr. 5,500

Kr. 123.7 5

Kr.

67.5 0

Kr.

67.50

Kr. —

56.25

- 45 %

3

> 5,700

» 128.2 5

>

40.5 0

>

94.50

Tf -

33.7 5

— 26 %

1

» 5,900

» 132.75

13.50

Tf

121.50

» —

11.25

- 9 %

Kr.

10,000j2.o5 %

Kr. 265.00

5

Kr. 10,000

Kr. 265.oo

Kr.

132.50

Kr. 132.5 0

Kr. -132.60

- 50 %

3

» 10,000

» 265.0 0

»

79.5 0

Tf

185.6 0

Tf -

79.50

- 30 %

1

» 10,000

» 265.00

Tf

26.50

Tf

238.so

Tf -

26.50

- 10 %

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.