Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående tillägg till bestämmelserna om ersättningar till följd av statsmonopol å tobakstillverkningen.

1915-03-22 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1915:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående tillägg till bestämmelserna om ersättningar till följd av statsmonopol å tobakstillverkningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1915 kl. 4, a o e. m.

Bevillning sutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående tillägg till bestämmelserna om ersättningar

till följd av statsmonopol å tobakstillverkningen.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, frih. CJ.

Beck-Friis, Lyckholm, Antonsson, Bergström, frih. Fleming,

Bäckström, Röing, Christiernson, Jeansson i Kalmar, Rune, Kall.

man*), K. A. Nilson*), Forssman*), Holmström, von Hofsten*),

Nilsson i Kristianstad och Lithander.

eke deltagit i justeringen av detta betänkande.

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 33, har herr Biörklund tillika med tre andra av kammarens

ledamöter, under åberopande av anförd motivering ävensom en vid motionen

fogad promemoria, hemställt, »att riksdagen måtte taga de gjorda

erinringarna under övervägande samt, därest en tillfredsställande lösning icke

annorledes kan ernås, giva de i förordningen om vad iakttagas skall i avseende

å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket omförmälda

kommissioner vidgad befogenhet och skyldighet att, där de bestämda ersättningsgrunderna

icke äro tillämpliga eller icke synas bereda tillräcklig

ersättning i vissa förekommande fall, till Kungl. Maj:t göra de framställningar,

som må finnas erforderliga för att sådan gottgörelse må vinnas,

som synes vara med billigheten överensstämmande.»

Uti en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet likaledes

hänvisad motion, nr 44, har herr Lithander tillika med nio andra av sistnämnda

kammares ledamöter, under åberopande av en motivering som endast

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 12 käft. (Nr 14—15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionerna.

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

obetydligt skiljer sig från den i förstnämnda motion anförda, ävensom nyssnämnda

promemoria, hemställt, »att riksdagen måtte taga de gjorda yrkandena

på ändrade grunder för lösen och ersättning till utövarna av tobaksnäringen

och därmed sammanhängande yrken, både rörande anställda och

andra, under förnyad omprövning samt i anledning härav företaga de ändringar,

jämväl beträffande de beslutade kommissionernas befogenhet, vilka

må finnas vara med billigheten överensstämmande».

Då förevarande bägge motioner sålunda äro av väsentligen enahanda

innebörd, bär utskottet upptagit dem till behandling gemensamt och får

beträffande ej mindre motiveringen än även omförmälda promemoria hänvisa

till motionerna.

Motionerna avse ändringar i de av Kungl. Maj:t och 1914 års senare

riksdag antagna grunderna för lösen och ersättning till utövarna av tobaksnäringen

och därmed sammanhängande yrken. Motionärerna hava emellertid

icke avfattat några ändringsförslag, utan inskränkt sig till att, under

åberopande av en i allmänna ordalag hållen motivering ävensom ovannämnda

promemoria, hemställa, att riksdagen måtte taga vad sålunda framförts

under omprövning och vidtaga de ändringar, som kunde finnas med

billigheten överensstämmande. I bägge motionerna har därvid såsom en

utväg framhållits, att riksdagen skulle giva de i förordningen om vad iakttagas

skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket (ersättningsförordningen) omförmälda kommissioner utvidgad befogenhet.

Enligt den i första kammaren väckta motionen borde detta ske

så, att kommissionerna erhölle vidgad befogenhet och skyldighet att hos

Kungl. Maj:t göra framställning om ersättningar även utom den genom de

nuvarande bestämmelserna givna ramen.

Yad motionärerna sålunda yrkat giver utskottet till en början anledning

erinra, att de i ersättningsförordningen fastställda grunderna för inlösen, ersättning

och understöd äro på visst sätt bundna genom det mellan staten

och Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ingångna kontraktet. I den

likvid, som bolaget har att erlägga till staten för vad staten till bolaget

upplåter och överlåter, skola nämligen ingå belopp, motsvarande vad staten

enligt bestämmelserna i nyssnämnda förordning får utbetala i inlösen, ersättning

och understöd. Bolagets skyldighet att gälda statsverkets ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. ''<

varande kostnader är därmed begränsad till vad som skall utgå enligt nu

gällande föreskrifter i ämnet, och forsa vitt därutöver kostnader ifrågakomma,

lära dessa således komma att drabba statsverket ensamt. Medan

härav synes vara klart, att någon sådan mera omfattande revision av ifrågavarande

bestämmelser, som motionärerna torde avse, måste möta allvarliga

betänkligheter.

Utskottet vill vidare betona, att de skäl, som av motionärerna framställts

eller åberopats, åtminstone i allt väsentligt varit föremål för prövning

under frågans behandling vid förra riksdagen samt att sedan dess ingå nya

omständigheter tillkommit, vilka kunna anses hava rubbat de förutsättningar,

från vilka sistnämnda riksdag utgått vid fattandet av beslut i förevarande

ämne. I det läge, vari frågan med hänsyn till sistberörda förhållande befinner

sig, har utskottet därför ansett, att någon ändring överhuvud av

grunderna för inlösen och ersättning'' vid tobaksinonopolets genomförande

icke bör av utskottet förordas.

Härmed vill emellertid utskottet icke hava tagit ställning till frågan,

huruvida under inlösnings- och ersättningsförfarandets gång i enskilda fall

ersättning kan finnas påkallad utöver vad gällande grunder medgiva.

Utskottet erinrar om, att 1914 års senare riksdag företog åtskilliga

ändringar och tillägg i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ersättningsförordning.

Enligt riksdagens skrivelse i ämnet (nr 261) hade riksdagen

därvid låtit sig angeläget vara att tillse, att vid inlösnings- och ersättningsförfarandet

full rättvisa vederfores dem, som till följd av monopolets

införande skulle komma att förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrin,

ävensom sökt att för alla dem, som eljest av monopolets införande

berördes, i möjligaste män mildra de svårigheter, som övergången

från fri näring till statsmonopol inom tobakstillverkningen kunde komma

att medföra.

r

Huruvida riksdagens sålunda uttryckta avsikt kommer att vid tillämpningen

i erforderlig utsträckning förverkligas, torde väl nu icke kunna med

visshet förutsägas. Skulle emellertid under kommissionernas verksamhet

ett eller annat fall yppa sig, då billighet och rättvisa icke synas kunna med

stöd av gällande bestämmelser behörigen tillgodoses och på grund härav statens

mellankomst kan finnas önskvärd, hyser utskottet den förvissningen,

att Kungl. Maj:t icke skall underlåta att hos riksdagen göra den framställning,

som härav kan föranledas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

På grund av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet hemställa,

att motionerna 1:33 av herr Biörklund m. fl. och

II: 44 av herr Lithander m. fl., om ändring av bestämmelserna

rörande ersättning till följd av statsmonopol

å tobakstillverkningen, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 mars 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer:

av herrar Nilsson i Bonarp, Lyckliolm, Antonsson, Bergström, Jeansson

i Kalmar och von Hofsten, som vid behandlingen av de föreliggande motionerna

funnit det vara av synnerlig vikt att, innan riksdagen går att pröva

eventuella ytterligare ersättningsanspråk på ifrågavarande område, bästa möjliga

utredning i ärendet måtte föreligga, och fördenskull ansett, att utskottet

bort tillstyrka,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle

anhålla, att den i § 3 av kungl. förordningen om vad

iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket omförmälda centralkommissionens

uppdrag måtte genom Kungl. Maj:ts åtgärd

vidgas därhän, att densamma jämväl finge förberedelsevis

till prövning upptaga ersättnings- respektive understödsanspråk,

vilka tilläventyrs ej blivit tillgodosedda

genom 1914 års riksdagsbeslut;

av herr Hövlig, vilken anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Uti en den 12 september 1914 dagtecknad skrivelse till Kung!. Maj:t

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m. framhöll riksdagen

bland annat, hurusom riksdagen låtit sig angeläget vara att tillse,

att vid det ifrågakommande inlösnings- och ersättningsförfarandet full rättvisa

vederfores dem, som till följd av monopolets införande skulle komma

att förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrin, ävensom sökt

att för alla dem, som eljest av monopolets införande berördes, i möjligaste mån

mildra de svårigheter, som övergången från fri näring till statsmonopol

inom tobakstillverkningen kunde komma att medföra. Vad särskilt angår

engrossisterna, utgick riksdagen ifrån att de liksom övriga återförsäljare

skulle under monopolets tillämpning kunna fortsätta att fritt utöva sin

verksamhet och ansåg därför, att någon ersättning åt ifrågavarande handelsidkare

icke borde komma i fråga. Riksdagen anhöll också i sin ovannämnda

skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t vid utfärdandet av

instruktion för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets

styrelse måtte ålägga dessa ledamöter att i vad på dem ankomme tillse,

bland annat, att sådana rabattförmåner lämnades återförsäljare att i vad på

monopolbolaget berodde samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden

inom tobakshandeln återförsäljare måtte äga möjlighet att förvärva skälig

inkomst av sin rörelse.

Enligt min mening hade utskottet redan nu bort söka erhålla visshet,

huruvida monopolbolaget kommer att vederbörligen beakta de förutsättningar,

från vilka riksdagen, på sätt ovan nämnts, utgått beträffande engroshandeln.

Därest det då visat sig, att monopolbolaget ämnade självt i

större eller mindre utsträckning driva engroshandel, och möjligheten för

engrossisterna att förvärva skälig inkomst av sin rörelse sålunda komme

att inskränkas eller omintetgöras, hade utskottet, enligt mitt förmenande,

bort avgiva förslag till sådana bestämmelser, att åt engrossisterna lämnades

skälig ersättning för monopolets ingripande i deras verksamhet.

Vidare har jag inom utskottet framhållit, att fabriker, som under kortare

tid än sedan den 1 januari 1909 idkat oavbruten tillverkning av tobaksvaror,

i enskilda fall kunna uppvisa sådana förhållanden, att ersättning

för förlorad näringsverksamhet måstq anses påkallad, och har jag ansett,

att ersättningsbestämmelserna bort i överensstämmelse härmed ändras.

Dessutom har jag under motionernas behandling inom utskottet, med

särskild tanke på cigarrlådsfabrikanter, betonat, att staten, därest bolaget

kommer att inrätta sin verksamhet så att avsättningsmöjligheterna för sådana

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

näringsidkare, som för sin avsättning äro beroende av tobakshanteringen, efter

monopolets ikraftträdande upphöra eller väsentligen försvåras, bör tillerkänna

dem en emot intrånget i deras näring svarande ersättning.

Jag har emellertid inom utskottet ansett mig — med vidhållande av

min angivna uppfattning om statens ersättningsplikt — kunna för närvarande

inskränka mig till att instämma i det yrkande, som framställts i den

av herr Nilsson i Bonarp m. fl. avgivna, här ovan intagna reservationen;

av herr- friherre Fleming:

av herr Rune i fråga om viss del av motiveringen; samt

av herr Lithander, som anfört:

Utskottet erinrar därom, att grunderna för inlösen äro på visst sätt

bundna genom kontrakt mellan staten och monopolbolaget samt att bolaget

därför icke kan åläggas deltaga i annat än redan avtalat ersättningsbelopp.

Detta är fullkomligt riktigt, men därav följer icke att statens ersättningsskyldighet

upphört för sådana berättigade ersättningskrav, som vid

monopolfrågans behandling sistlidna sommar icke komrno till sin rätt och

som följaktligen icke som sig bort blivit intagna i kontraktet med monopolbolaget.

Skulle den uppfattningen göra sig gällande, att staten skall kunna

monopolisera lovliga näringar utan rimlig ersättning till de svenska medborgare,

som därigenom åsamkas förluster, då beträdes en väg, som blir

ödesdiger för det svenska näringslivets utveckling och därigenom även för

landet. Det skulle även strida mot den uppfattning hans excellens herr

statsministern uttalade vid frågans behandling i första kammaren, nämligen

att »intet finansiellt behov efter min och mina kollegers mening kan rättfärdiga

en orättvisa eller en kränkning mot dem, som drabbas av en beskattning

eller ett monopol, och att det därför är nödvändigt att undvika

varje sådant».

Motionerna nr 33 i första kammaren och nr 44 i andra kammaren

avse just att gottgöra de orättvisor och kränkningar av svenska medborgare,

som trots herr statsministerns uttalade mening dock, på grund av otillräcklig

utredning om monopolets verkningar, blev en följd av fjolårets beslut

i tobaksmonopolfrågan.

Ett bifall till den av mig här avgivna reservationen avser genom att

enligt yrkandet i motionen nr 44 vidga de beslutade kommissionernas be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 7

fogenhet, under fullt betryggande former enligt av Kungl. Magt utfärdad

förordning, att redan vid monopolets ikraftträdande kunna låta den av herr

statsministern så tydligt framhållna rättvisan få vederfaras svenska medborgare,

som bliva lidande på grund av tobaksmonopolet.

Enligt min mening hade det riktigaste varit, att i den mån sådant

varit möjligt ersättningsfrågan blivit till fullo utredd i samband med den

kungl. propositionen nr 254 1914 eller att eljest den kungl. propositionen

till innevarande års riksdag angående arbetslöshetsunderstöd även omfattat

andra grupper, som tobaksmonopolet tillfogat förluster. Då så ej varit

fallet, möjliggör ett bifall till min reservation för kommissionerna att redan

nu pröva och tillgodose rättvisa krav, och jag kan ej gilla utskottets uppfattning

att till en oviss framtid uppskjuta avgörandet, om staten härvidlag

skall bevilja berättigade anspråk eller ej.

Utskottet betonar, alt några nya skäl ej tillkommit och att grunderna

för ersättning ej böra ändras.

Det är i huvudsak ej heller fråga om att ändra grunderna för ersättningen

till dem, som riksdagen redan beslutat skola erhålla sådan, utan

det är fråga om sådana fall, som ställts utanför all ersättning och som uppenbarligen

böra utan uppskov hava dylik.

Utskottet har icke velat taga ställning till frågan, huruvida under inlösnings-

och ersättningsförfarandets gång i enskilda fall ersättning kan finnas

påkallad utöver vad gällande grunder medgiva.

Det synes mig, att utskottet här i stället bort mycket tydligt uttala

sin anslutning till den ovanberörda av herr statsministern uttalade principen

samt särskilt att denna princip, som i högre grad bort sätta sin prägel

på 1914 års beslut, under inga förhållanden bör i sin tillämpning även nu

ställas på framtiden.

Det är icke endast så som utskottet säger i »ett eller annat fall», där

billighet och rättvisa kan påkräva förut ej beaktad ersättning, utan det

gäller hela grupper fullt legitima sådana, som för dem det gäller är av den

största betydelse.

Vidare är det av synnerlig stor betydelse att ersättning kan utgå snart

enligt yrkande i denna reservation, ty det är en stor skillnad för den som

vållats förlust eller bragts i nöd att få hjälpen genast och ej möjligen i en

oviss framtid. Då komma kraven på ersättning med skäl att kunna ställas

större än därest ersättning utgår genast.

Beräkningsgrunderna för nedanstående yrkande finnas angivna i bi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

fogade promemoria över näringsidkares krav, och de statistiska primäruppgifterna

hava tillhandahållits bevillningsutskottet.

1914 års beslut i tobaksmonopolfrågan har varit föremål för en skarp

kritik, och det rättvisa och berättigade i att ersättningsbestämmelserna fullständigas

har kraftigt vitsordats av Sveriges industriförbund, av Stockholms,

Göteborgs och Gävle handelskammare m. fl. och uppbäres av en stark opinion

inom landets näringskretsar.

På grund av det anförda anser jag, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen ville för sin del besluta:

att kommissionernas befogenhet jämlikt Kungl.

Maj:ts nådiga förordning av 1914 nr 437 må vidgas

att enligt närmare föreskrifter, som utfärdas av Kung!.

Maj:t, kunna omfatta ersättningar även till nedan angivna

grupper av näringsidkare och enligt följande

grunder:

l:o) att fabriker, grundade efter den 1 januari

1909 och före den 16 januari 1914 och som ledas av

inom branschen minst fyra år före sistnämnda dagsysselsatt

person, som är svensk medborgare, erhålla

K) % av 1914 års nettoförsäljningssumma till sammanlagt

ersättningsbelopp av högst kronor 103,260;

2: o) att kommissionerna må äga lämna ersättningför

alla ett fabriksföretags inventarier samt för inredning

av förhyrd fabriksfastighet, allt beräknat efter

aktuellt värde vid monopolets ikraftträdande till sammanlagt

ersättningsbelopp av högst kronor 50,000;

3:o) att engrossister, som anse sig- på grund av

monopolets införande nödgas upphöra med sin verksamhet,

ersättas med 10 % av omsättningen av tobaksvaror

i parti under år 1914 beräknat efter nettoförsäljningsfakturor,

dock endast i de fall, där omsättningen av

tobaksvaror uppgår till minst hälften av engrossistens

hela försäljning. För firmor, som icke existerat i fem

år, minskas ersättningen med 20 % för varje år mindre

än fem år, till sammanlagt ersättningsbelopp av högst

kronor 1,452,600;

4:o) att ledare av engrosfirmor, handelsresande hos

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

9

dessa och hos fabrikanter samt icke fackutbildade anställda

hos såväl engrossister som fabrikanter erhålla i

ersättning en gång 1914 års lön vid ersättningstagarens

ålder upp till 80 år samt ytterligare en femtedel

av samma lönebelopp för varje levnadsår därutöver och

dessutom 5 % tillägg för varje år i branschen efter

det 30:de levnadsåret, dock högst fem gånger årslönen,

vilken ej i något fall skulle beräknas högre än 6,000

kronor. Därest under de senaste tre åren företagits

löneförhöjningar skall det berättigade i dessa prövas.

För den, som ej varit sysselsatt minst fem år i branschen,

minskas ersättningen enligt ovanstående med

10 % för varje felande år i denna tid. Ersättning

utgår till anställd hos tobaksengrossist endast om minst

hälften av dennes omsättning utgjorts av tobaksvaror,

till sammanlagt ersättningsbelopp av högst kronor

2,013,600;

5:o) att alla fabrikanternas kontrakt med personal,

som genom monopolets införande icke komma till nytta

eller äro ersatta enligt mom. 4:o), ersättas så att skadestånd

sskyldigliet för den enskilde icke kan ifrågakomma.

Härav eventuellt följande ökad ersättning att utgå av

redan reserverade medel för oförutsedda utgifter:

6:o) att i § 9 av Kung!. Maj:ts nådiga förordning

av 1914 nr 437 meningen med »inom samma näring

sysselsatt» skall anses vara, att detta uttryck otvivelaktigt

omfattar såväl handel som fabrikation. Härav

eventuellt följande ökad ersättning att utgå av redan

reserverade medel för oförutsedda utgifter;

7ro) att i § 9 av Kungl. Maj:ts nådiga förordning

av 1914 nr 437 orden »vid tiden för monopolets

ikraftträdande» bör tolkas: den 1 januari 1915, och

ersättning således utgå, om vederbörande under tiden

på grund av monopolbeslutet avskedats och icke erhållit

annan stadigvarande anställning. Härav eventuellt

följande ökad ersättning att utgå av redan reserverade

medel för oförutsedda utgifter;

8: o) att i alla de fall, där ersättning enligt detta

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 12 käft. (Nr 14—15). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

förslag skulle komma att utgå med högre belopp än

enligt det antagna förslaget till motsvarande kategorier,

skall ersättning utgå i enlighet med det föreliggande.

Ökad ersättning till anställda är beräknad ingå i mom.

4:o). Ersättning till äldre fabriker till enligt Kungl.

Maj:ts nådiga förordning av 1914 nr 487 § 8 mom.

5—6 sammanlagt ersättningsbelopp av högst kronor

100,000;

9:o) att centralkommissionen eller eventuellt en

nv under denna stående kommission skall hava rättighet

och skyldighet att, där de bestämda ersättningsgrunderna

icke äro tillämpliga eller icke synas bereda

tillräcklig ersättning i vissa förekommande fall, däribland

uppåtgående företag, till Kungl. Maj:t göra de

framställningar, som må finnas erforderliga för att sådan

gottgörelse må vinnas, som synes vara med billigheten

överensstämmande; samt

10:o) att ersättningsbelopp, som av Kungl. Maj:t

beviljas enligt ovanstående grunder, skola, i den mån

de ej kunna utgå av för oförutsedda utgifter för tobaksmonopolets

ikraftträdande avsedda medel, utgå såsom

organisationskostnader för tobaksmonopolet att amorteras

av blivande avkastning.

Bilaga till herr Lithanders reservation.

P. M.

Angående näringsidkares krav och beräkningsgrunder för yrkande i

reservation mot bevillningsutskottets betänkande nr 14.

Punkt 1.

Det kan väl knappast påstås vara väl avvägd rättvisa, att den fabrikant, som bör-1

jat sin verksamhet 1908, får 5 gånger medelhandelsvinsten, medan den fabrikant, som

börjat 1909, kanske endast några månader senare än den förra, icke skulle erhålla nå
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

gou som helst ersättning. Även strider detta mot den av riksdagen uttalade grundprincipen:

att * full rättvisa skall vederfaras alla dem, som tillföljd av monopolets införande

komma att förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrien t.

De tobaksfabrikör, som börjat sedan 1 januari 1909, hava, såvitt känt är, med

två undantag grundats av personer, som förut arbetat inom tobaksbranschen och äro

således att anse som en naturlig utveckling av dessa personers verksamhet. Det kan icke

rättvisligen sägas, att man av monopoltanken bort varnas för att grunda nya fabriksföretag

inom industrien. Monopolfrågan kunde anses hava fallit efter den nedgörande

kritik, som bestods 1911 års förslag. Detta förslag föranledde icke heller till någon

åtgärd, utan regeringen bekräftade så sent som 1913 att tobaksbeskattningsfrågan lämpligen

skulle lösas genom fabrikatskatt. Under dessa förhållanden är varje tanke på,

att någon skulle hava spekulerat i ett blivande tobaksmonopol, fullt utesluten.

Den önskade ersättningen av 10 procent på 1914 års försäljningssumma måste

anses som en ringa gottgörelse för organisations- och dylika kostnader, kostnader för avvecklingen

och för förlorad näringsverksamhet.

Genom att taga det senaste årets försäljningssumma som grund för ersättning

viunes dels att alla nystartade fabriker få ersättning efter enahanda grunder, dels har

omsättningen 1914 varit ganska normal och i varje fall icke visat någon som helst

oregelbunden ökning i jämförelse med föregående år, dels vinnes ett relativt bekvämt

beräkningssätt.

Tidsgränsen den 16 januari 1914 har satts med tanke på, att monopolet då för

första gången bebådades, nämligen i trontalet.

Enligt de från ifrågavarande fabriker inhämtade uppgifterna utgjorde

deras totalomsättning 1914 kronor 1,032,600 varför ersättningen

i denna punkt skulle utgöra....................................... kronor 103,260: —

Punkt. 2.

Det är givet att då ett affärsföretag skall upphöra, samtliga inventarier in. m.,

av vad slag de vara må, bliva överflödiga och måste realiseras. Även om dessa inventarier

icke, såsom lagen föreskriver, varit i regelbundet bruk sedan den 1 augusti 1914,

så hava de dock för fabrikanten vid fortsatt drift ett givet värde. Det kan icke anses

rimligt att tvinga fabrikanten att förinta värdefull egendom — vartill han av lagen

nödgas.

Punkt B.

Genom monopolets införande förlora tobaksengrossisterna sitt raison detre, därigenom

att de berövas sina hittillsvarande uppgifter, nämligen

1) såsom förmedlare av handeln mellan de mindre fabrikerna och hemindustrien

å ena sidan samt detaljhandlarna å den andra; (dessa producenter upphöra);

2) såsom förmedlare av importen; (denna omöjliggöres — praktiskt sett — för

engrossister);

3) såsom försäljningsställe för samtliga gångbara märken; (dessa erhållas hos

monopolbol aget).

Trots detta har det visserligen ställts i utsikt att engrossister skola bibehållas.

Men oavsett att det vore ur nationalekonomisk synpunkt överflödigt att begagna sig av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

dylika mellanhänder, i andra fall än där detta skulle bli billigare för monopolbolaget

än att sälja direkt — skulle det bli alldeles för dyrbart. Med monopolbolagets skyldighet

att bibehålla alla engrossisterna följer även skyldigheten att lämna dem sådana

villkor att de kunna existera på desamma. Enligt 1911 års utredning utgjorde deras

nettoförtjänst 6 procent å försäljningssumman.

För övrigt inverkar en dylik skyldighet hindrande på monopolbolagets möjlighet

att lämna olika rabatter till olika slag av återförsäljare. I skrivelse till Kungl. Maj:t

har riksdagen nämligen fäst regeringens uppmärksamhet på tobaksdetalj affärerna med

anhållan att bereda dessa större trygghet. De besparingar i rabatter till återförsäljare,

som skulle utgöra en stor del av monopolbolagets vinst, måste sålunda huvudsakligen

vinnas genom minskade rabatter till icke specialaffärer.

Genom att lämna en generell rabatt till grossisten, som förser såväl specialaffärer

som andra återförsäljare, bli monopolbolagets besparingar i detta avseende illusoriska.

På grund härav kan man med fog säga, att det uppstår ett onaturligt förhållande,

om monopolbolaget skall begagna sig av engrossister, utan böra dessa erhålla ersättning,

så att staten resp. monopolbolaget blir fri från varje förpliktelse gent emot dem.

Storleken av den ersättning, som bör tillkomma de engrossister, som nödgas upphöra

med sin verksamhet på grund av monopolets införande, har satts till 10 procent å

1914 år omsättning.

Riksdagen har redan beslutat att till importörer lämna en ersättning av 10 procent

å omsättningen av importerade cigarrer och cigarrcigaretter för, såsom det heter i

utskottets motivering: »den minskning i näringsverksamheten, som de till följd av mo
nopolets

införande kunna få vidkännas. Att dessa ersättningar böra utgå efter andra

och mindre generösa grunder än gottgörelsen till dem, som på grund av monopolets

införande nödgas helt och hållet upphöra med sin förut bedrivna verksamhet, torde utan

vidare få anses självfallet».

Därmed har riksdagen sålunda i princip fastslagit ersättning åt importörer för

försvårad näringsverksamhet.

Då det redan visat sig, att den licensavgift, som det åligger enskilda engrossister

att betala till monopolbolaget å importerade varor, även verkat därhän, att hit exporterande

cigarettfabriker med förbigående av engrossisterna beslutat att träda i direkt

affärsförbindelse med monopolbolaget, är det därigenom i praktiken bevisat, att även den

utländska cigarrettimporten försvårats för engrossisterna. Sålunda bör ersättning lämnas

för försvårad import av cigarretter lika väl som för cigarrer.

Vad beträffar övriga importerade tobaks varor, har utskottet motiverat sitt beslut

att ej lämna ersättning för dessa därmed, att denna import vore av mindre betydenhet.

Den bör dock givetvis jämställas med cigarrimporten.

Om importen bör ersättas med 10 procent å omsättningen för försvårade importvillkor,

följer därav att även engrosshandeln med svenska varor borde ersättas efter

minst samma skala i de fall då densamma på grund av monopolets införande måste

helt uppgivas.

Då denna ersättning även tänkts utgöra en ersättning för de kostnader, som. uppstå

vid affärens avveckling, har man i förslaget utgått ifrån att de 10 procent icke

skulle beräknas på inköpssumman utan på försäljningssumman, beräknad efter från år

1914 företedda fakturor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

13

Att endast ett år lagts till grund för ersättningen beror dels på att avvecklingskostnaderna

stå i relation till 1914 års omsättning och bär dels avsett att förenkla ersättningens

beräknande.

Med stöd av vad ovan anförts beträffande nödvändigheten att ej uppskjuta avgörandet

av ersättningsfrågorna bör i ifrågavarande fall beaktas de svårigheter av ekonomisk

art, som alltid uppstå vid avvecklingen av affärer, som icke äro rustade för dylika

eventualiteter.

En ytterst viktig följd av att ersättningen nu bestämmes är, att engrosfirmorua i

så fall beredas tillfälle att med större skonsamhet indriva sina fordringar hos detaljaffärerna,

vilket eljest måste forceras. Med den omfattning grossisternas affärer med

detaljisterna ha, äro dessa senare i många fall helt beroende av tobaksgrossisterna.

Det bör givetvis vara av stort intresse för det allmänna att såväl engrossister beredas

möjlighet att i lugn avveckla sina affärer som ock att inga onödiga svårigheter

drabba de mindre handlandena.

Enligt uppgifter från sådana engrossfirmor, av vilkas omsättning

SO procent utgjorts av tobaksvaror engros, framgår, att den

totala omsättningssumman år 1914 utgjort 14,526,000 kronor.

Ersättningsbeloppet kan sålunda taxeras till .......................... kronor 1,452,600: —-

Punkt 4.

Av vad ovan anförts angående engroshandeln framgår att största delen av specialengrossisterna

bli nödsakade att vid monopolets ikraftträdande avveckla sina affärer och

avskeda sin personal. Flera firmor ha redan uppsagt anställda till den 1 juni resp.

1 juli.

Någon som helst ersättning är icke påtänkt till dessa och de stå sålunda i ännu

ogynnsammare ställning än icke fackutbildad personal hos fabrikanter, vilken enligt

lagen erhåller 1/2 års lön.

. Denna ersättning måste dock anses vara alldeles för ringa, då det gäller personer,

som avskedats efter plikttroget arbete i flera fall under åratal. Man måste betänka

vilka svårigheter som uppstå, då hundratals affärsanställda på en gång kastas ut på

arbetsmarknaden och konkurrera om de lediga platserna. Men under kristider, sådana

som nu äro rådande, då avskedanden förekomma i stor utsträckning även i andra

branscher, bli förhållandena ännu allvarligare.

För att göra sig en rätt föreställning härom, måste man dessutom beakta det faktum

att lediga platser inom en affär icke tillsättas med utomstående, utan just för att sporra

sin personal låter varje affärsman i största möjliga mån de yngre avancera till allt högre

och högre platser. Blir det nödvändigt att tillkalla ny arbetskraft utifrån, ser man

naturligtvis till att man helst får personer från sin egen bransch och ej äldre personer,

som det kanske inom några år skulle bli nödvändigt att pensionera. Samma trygga

ställning som de tidigare engagerade få dessa i allmänhet ej.

Den enda säkra utvägen för de äldre att erhålla annan verksamhet är att med ett

större eller mindre belopp antingen själva börja en egen affär eller ingå uti existerande

företag.

Det är för den skull som hundratals personer för närvarande av riksdagen vänta

sin dom att med sina familjer få framleva åratal under bekymmersamma omständigheter,

ja, kanske misär, eller att riksdagen skall återge dem tron på framtiden och lämna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

dem den hjälp, som erfordras för att med ny energi gå att i annan bransch skaffa sig

en tryggad ställning för sig och sin familj.

I det förslag till personliga ersättningar, som ovan gjorts, har den principen följts

att levnadsåldern skall vara den viktigaste faktorn vid bedömandet av ersättningens

storlek och tiden i branschen komma i betraktande först i andra rummet, då som förut

nämnts det måste anses riktigt att en äldre person har svårare än en yngre att få en

ny sysselsättning med en inkomst motsvarande den han förut haft Frågan om personliga

ersättningar är givetvis av minst lika stor betydelse som frågan om ersättning för

det i resp. företag engagerade kapitalets förlorade vinstmöjligheter. För det frigjorda

kapitalet finnes alltid möjligheter att skapa inkomster; väl vore om detsamma kunde

sägas om de entledigade arbetskrafterna.

De beräknade utgifterna skulle komma att höjas i följande fall:

a) till handelsresande hos fabriker: (högsta ersättningsbeloppet höjes

från 4 till 5 gånger årslönen). Då särskilda utskottet höjde ersättningen

för dessa från 21/. till 4 gånger årsinkomsten, beräknades

detta medföra eu ökning av kronor 175,000. En ytterligare höjning

till 5 gånger lönen, vilken ökning tidigast skulle komma en 46-

åring till godo, kan därför beräknas medföra en ökad utgift av kronor 150,000: —

b) till icke facltutbildad personal över 21 år hos fabriker. Enligt

lagen är ersättningen bestämd till en halv årslön, vilket skulle

uppgå till kronor 120,000. Med den föreslagna ersättningsskalan

skulle ifrågavarande personer vid en medelålder av 36

år (enligt 1911 års kommittébetänkande omkring 30 år och för

de hos engrosfirmor anställda 31,9 år) och 6 års sysselsättning

i branschen erhålla 2 och x/t årslön eller ytterligare 4 gånger

ovannämnda belopp, vilken summa utgör ................................. » 480,000: —

Då hos yngre fabriker anställda endast delvis ingå i beräkningen

till det antagna förslaget, har eu särskild statistik uppgjorts för

dessa, som skulle erhålla en ersättning av ............................. » 28,300: —

c) till personal över 21 år, inklusive ledare men icke handelsresande

hos engrossister. Enligt den uppgjorda statistiken skulle

ersättningarna till dessa uppgå till .......................................... » 985,600: -—

d) till handelsresande hos engrossister, enligt samma statistik...... » 310,200: —

é) till icke fackutbildad personal under 21 år hes såväl gamla och

nya fabriker som hos engrossister. Enligt samma statistik skulle

ersättningen till dessa hos engrossister anställda personer uppgå till > 19,500: —

och hos nya fabriker till ......................................................... » 1,000: —

Vad beträffar denna personal hos gamla fabriker, vilken enligt lagen

icke erhåller någon som helst ersättning, finnes icke någon statistik

tillgänglig, men med hänsyn till att grossisternas omsättningssumma

förhåller sig till fabrikanterna som 3 till 5, kommer

man med dubbla ersättningssumman på den säkra sidan

och skulle således ersättningen till gamla fabrikers personal under

21 år uppgå till........................................................................ » 39,000: —

Kronor 2,013,600: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

15

Punkt 5.

Denna fråga är endast berörd i utskottets betänkande i de fall där det gäller

fabrikants hyreskontrakt, ingånget före den 1 augusti 1914, vilka kontrakt övertagas

av staten. Däremot finnes ej någonting nämnt om rättsställningen i fråga om sådana

kontrakt, som ingåtts med personal och vilka icke upphört att gälla vid tiden för monopolets

ikraftträdande.

Då den med dessa kontrakt avsedda nyttan ej kan uppnås, enär monopolets införande

avskär varje möjlighet till fortsatt drift, skulle det givetvis bli en kapitalförlust

för resp. firmor, därest de bleve tvungna att fullgöra sina betalningsskyldigheter enligt

samma kontrakt.

Det är därför en allmän önskan att denna rättsfråga blir vederbörligen utredd,

så att icke näringsidkarna drabbas av förlust genom dylika kontrakt, utan att staten,

därest dessa ej rätteligen kunna annulleras, svarar för denna förlust, vilken dock bör

kunna inskränkas betydligt, om frågan löses i sammanhang med bestämmandet av de

personliga ersättningarna.

Vad beträffar engrossisters kontrakt, skulle den för dem önskade ersättningen

utgå mot det att firmorna själva förbinda sig att svara för alla dylika kontrakt.

Punkt 6.

Då det förekommer att personer överflytta från tobaksengrossist till tobaksfabrikant

och tvärtom, och lagens ordalydelse möjligen kan lämna tillfälle till en tolkning,

så att en dylik övergång skulle kunna verka till ersättningstagarnas nackdel, har ifrågavarande

önskemål framkommit.

Punkt 7.

Genom utsträckandet av den ursprungligen tilltänkta tiden för monopolets ikraftträdande

har möjligheten uppkommit, att firmor hunnit avskeda personal.

Då dessa avskedanden varit en följd av monopolbeslutet, måste sålunda även dessa

personer — trots det de ej enligt lagens bokstav äro vid tiden för monopolets ikraftträdande

»stadigvarande anställda» — anses ha rätt till ersättning för på grund av

monopolets införande förlorad anställning, dock endast i de fall, där de ej under tiden

erhållit annan stadigvarande sysselsättning.

Punkt 8.

Därest dessa önskningar för nya ersättningstagare godkännas, följer därav även

att de rättvisligen skola tillämpas i alla de fall, då ersättningarna till motsvarande kategorier

enligt den antagna lagen utgå med mindre belopp.

Enligt denna punkt skola även de äldre fabriker, som enligt lagen

erhålla 10 procent av medelomsättningen 1907—13, ha rätt att

lägga 1914 års försäljningssumma till grund. Fabriker med

ogynnsamt resultat hade 1908 en omsättning av kronor 2,834,042.

Om man räknar med att omsättningen 1914 ökats med 1,000,000

kronor utöver nämnda medelomsättning, kommer man till en förhöjd

ersättning av........................................................................ kronor 100,000: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Punkt 9.

Detta önskemål Lar framkommit på grund av att det icke är möjligt att nu överskåda

all den förlust, som genom monopolets införande kan komma att tillfogas de enskilda.

Flera fall av speciell natur är det ej möjligt att träffa med allmänna bestämmelser,

även om man'' redan nu kan överskåda i vilken omfattning monopolets införande

kommer att inverka på deras verksamhet. I en del andra fall åter måste frågan om

ersättningen uppskjutas på grund av svårigheten att nu fastställa den genom monopolet

förorsakade skadans storlek.

Bland hithörande fall må nämnas:

agenter för utländska tobaksfabrikanter,

» » » råtobaksfirmor,

» » fabrikationsutensilier,

inhemska fabriker för tillverkning av d:o,

handlande med d:o.

Avon böra kommissionerna ha sin uppmärksamhet riktad på de förändringar i detaljhandlarnas

ställning, som kommer att bli eu följd av monopolet. För närvarande

finnes i de större städerna ett antal betydande detaljfirmor, vilka på grund av innehavarens

fackkunskap kunnat skapa sig en företrädesställning framför de mindre, och

detta huvudsakligen genom att själva med ensamrätt importera egna märken. För dessa

ha de sedermera skaffat sig en stabil kundkrets, som endast hos den ifrågavarande detaljisten

kan erhålla det önskade märket. Genom försvårandet av importen, vilket i sin

tur möjliggör för monopolbolaget att med en förståndig pris- och kvalitetspolitik hindra

den utländska konkurrensen, blir följden den, att det hufvudsakligen blir monopolbolagets

varor, som komma att försäljas. I så fall kommer fackkännedomen icke längre till användning

vid detaljhandeln, och de affärer, vilkas omfattning hittills varit beroende just

härav — det finnes bland dem sådana, som gått i arv från far till son — måste absolut

räkna med att förlora en stor del av sin gamla upparbetade kundkrets.

Förutom den förlust i näringsverksamheten, som härigenom uppstår för innehavaren,

måste man tänka på de anställda hos denne, som han på grund av minskad omsättning

måste avskeda. Och då han ej har behov av fackkännedom, blir det i första rummet

de äldre, fackkunniga och högst avlönade biträdena som förr eller senare få gå. Även

dessa förlora genom monopolet sin möjlighet till utkomst inom branschen och böra därför,

så snart ske kan, hjälpas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.