Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion rörande viss ändring i bestämmelserna för kooperativ förenings skattskyldighet.

1915-04-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1915:19, Betänkande, i anledning av väckt motion rörande viss ändring i bestämmelserna för kooperativ förenings skattskyldighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1915 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

rörande viss ändring i bestämmelserna för kooperativ

förenings skattskyldighet.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.

Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson, Bergström, frih. Fleming,

Bäckström, frih. Palmstierna, Christiernson, Rune, Källman, Forssman.

Berg i Staby, von Hofsten, Jönsson i Boa och Uddenberg.

1 en inom första kammaren av herr Trapp väckt motion, nr 7,

vilken hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen ville i

skrivelse till Knngl. Maj:t hemställa om förslag till bestämmelser i sådant

syfte, att som villkor för den i § 11 knngl. förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt kooperativ förening för visst fall medgivna skattefrihet

stadgas, att i föreningen icke må finnas medlem, som idkar handel

med eller eljest i sin näringsrörelse använder varor, vilka han av föreningen

inköper».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 16 höft. (Nr 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Historik.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Det är först i 1910 års skattelagar, bevillningsförordningen och

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, som de kooperativa

föreningarnas skattskyldighet blivit genom direkta lagbestämmelser reglerad.

Därförut var deras beskattning överlämnad åt en efter tid och

ort ej sällan skiftande praxis, som emellertid utvecklade sig till ett allt

mera skärpt tillvaratagande för taxering av den å föreningarnas verksamhet

uppkomna vinsten.

Enligt äldre praxis ansägos de kooperativa företagen icke lämna

någon beskattningsbar inkomst, så snart verksamheten begränsats till

medlemmarna av föreningen. Uppkommen vinst å rörelsen betraktades

som besparingar för medlemmarnas räkning och förekommande utdelning

till dessa som allenast en återbetalning av vid medlemmarnas inköp

gjorda utlägg. Senare blev dock, som redan antytts, praxis strängare,

och vid tiden närmast före 1910 års lagstiftning blevo kooperativa föreningar

taxerade under alla förhållanden för inkomst, som fonderats

eller som utdelats till medlemmarna i förhållande till deras kontanta

insatser. Den del av inkomsten åter, som i form av rabatter tillfallit

kunder hos föreningen, ansågs fri från skatt, såvitt föreningen handlat

blott med egna medlemmar, men eljest beskattningsbar, oberoende om

rabatt tillkommit alla kunder eller blott medlemmar.

Mot den praxis, som sålunda efter hand utbildat sig, yppades

missnöje såväl å kooperativt håll, där den ansågs för sträng, som ock

hos de enskilda handelsidkarna, som förmenade, att föreningarna obehörigt

gynnades i beskattningsavseende och därigenom bleve bättre

ställda i konkurrensen. I sistberörda avseende märkas särskilt de uttalanden,

som gjordes av 1909 års handelskammarmöte och, åberopade av

föredragande departementschefen, synas hava blivit av visst inflytande

på Kungl. Majrts förslag år 1910 i denna del. Departementschefen uttalade

bl. a., att någon formell grund för skattelindring åt de kooperativa

företagen icke funnes. Dock hade han ansett sig icke böra frångå

den ståndpunkt praxis kommit att intaga. Den formulerade regeln,

likalydande i de föreslagna skatteförfattningarnas 11 §§, kom således

att i huvudsak stadfästa den redan utbildade praxis, likväl med tillägg

av det ytterligare villkor för skattefrihet i fråga om rabatter, att utfästelse

därom gjorts före vidkommande köp eller försäljning, exempelvis genom

bestämmelser i föreningens stadgar rörande vinstens disponerande. Det

föreslagna stadgandet lydde: »Har förening, som utsträckt sin verksamhet

utom medlemmarnas krets, lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen

eller icke, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande

till gjorda inköp eller försäljningar, må avdrag för dylik utdelning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 3

icke äga ruin, där ej utdelningen skett i omedelbart samband med köp

eller försäljning, varpa utdelningen grundats, varemot förening, som

icke utsträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets, må åtnjuta

avdrag för all utdelning, varom bär sägs, för så vitt den utgått efter

grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.»

1 eu vid riksdagen 1910 väckt motion, II: 288, av herrar Christiernson

och Åberg, hemställdes emellertid, att i 8 § i den av Kungl. Maj:t föreslagna

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle bland

skattefria inkomster upptagas jämväl vinst, som uppstått för kooperativ

förening, vilken icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets,

något, som således innebar full skattefrihet lor sådan förening. Därjämte

föreslogo motionärerna sådan lydelse av det hithörande stadgandet i 11 §

i samma förordning, att förening, som handlat med andra än medlemmar,

dock skulle vara fri från skatt för den till medlemmar lämnade

utdelning i förhållande till gjorda inköp.

Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionerna i förevarande delar

utan ändring och avstyrkte motionen under åberopande av departementschefens

uttalanden i denna fråga. Fyra reservanter gingo en medelväg

i viss mån, i det de å ena sidan ville från skatteplikt helt frikalla förening,

som icke i sin verksamhet ginge utanför medlemskretsen, men å

andra sidan ville beskatta all å verksamheten inbragt vinst för övriga

föreningar. Utskottets förslag blev emellertid bifallet av kamrarna (i

andra kammaren efter votering med 101 röster mot 93, som tillföllo

reservationen).

Det sålunda beslutade stadgandet kvarstår, som känt, oförändrat.

Något förslag till ändrade bestämmelser i detta hänseende har icke

heller varit förelagt riksdagen, förrän herr Trapp vid 1914 års tidigare

riksdag frambar sin nu upprepade motion, vilken förra gången, till följd

av riksdagens upplösning, icke hann bliva föremål för behandling.

Skillnaden i beskattningsavseende mellan de kooperativa föreningarna

och enskilda skattskyldiga kan i huvudsak sammanfattas sålunda.

Föreningarna skatta icke för förmögenhet, men i stället taxeras medlemmarna,

en var för sin andel i föreningen. Beträffande skattskyldighet

för inkomst har man att skilja mellan föreningar, som handla blott med

sina medlemmar, och sådana, som låta sin verksamhet omfatta även

utomstående. De förra äga att vid taxeringen njuta avdrag för utdelning,

som lämnats medlemmarna i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar,

dock under villkor, att grunderna för utdelningen varit i förväg

bestämda, och har detta villkor i prejudikat av regeringsrätten tolkats så,

Utskottett

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

att uträkningen av utdelningen skall kunna följa rent automatiskt enligt

de stadgade grunderna. Har något som helst ytterligare bestämmande

tarvats, skulle avdragsrätt icke vara medgiven. Föreningar av den

senare typen hava i intet hänseende någon privilegierad ställning, och

om båda slagen gäller ju, att någon rätt till bevillningsfria eller vissa andra

konventionella avdrag, som tillkomma endast de enskilda skattskyldiga,

redan enligt sakens natur icke finnes. Likaledes är, i fråga om inkomstskatten,

den fallande procentskalan för inkomster under'' 6,000 kronor

förbehållen de enskilda.

Den föreliggande motionen riktar sig mot det påstådda missförhållandet,

att i föreningar, som hade till uppgift att tillgodose blott

medlemmarnas konsumtionsbehov och på den grund åtnjöte ovanberörda

avdragsrätt för rabattutdelning, stundom funnes medlemmar, som i produktivt

eller återförsäljningssvfte använde hos föreningen inköpta varor.

Detta vore ett kringgående av hithörande stadganden, som gåve dessa

föreningsmedlemmar en otillbörligt gynnad ställning i konkurrensen med

enskilda handels- och näringsidkare. Till förekommande av dylika

oegentligheter har förordats uppställandet av det ytterligare villkor för

ifrågavarande skattelindring, att i föreningen icke funnes någon medlem,

som idkade handel med eller eljest i sin näring använde hos föreningen

inköpta varor. Emellertid bär herr Trapp, i likhet med motionärerna i

ämnet 1910, låtit sin framställning omfatta allenast inkomstskatten utan

att föreslå motsvarande ändring i bevillningsförordningen.

Till belysning av den förevarande frågans praktiska betydelse

återgivas här några uppgifter, hämtade ur den officiella statistiken (den

av socialstyrelsen utgivna statistiken över »kooperativ verksamhet i

Sverige åren 1908—1910») och avseende år 1910. De kooperativa föreningarna

hava hänförts till två huvudgrupper, arbetarkooperationen,

omfattande 3,605 föreningar, och jordbrukskooperationen, vari inbegripits

1,968 föreningar. I den förra gruppen ingingo bostads- och andra byggnadsföreningar

till antal av 1,947 samt de egentliga konsumtionsföreningarna

till antal av 908. Av de sistnämnda hade ej fullt halva antalet

utsträckt sin verksamhet till andra än egna medlemmar, men belöpte

på handeln med utomstående i genomsnitt blott 13 å 14 % av hela

omsättningen. Av konsumtionsföreningarna voro ungefär Va anslutna

till »Kooperativa förbundet», den enda centralföreningen i denna grupp,

medan återstående Vs utgjordes av fristående föreningar. Inom jordbrukskooperationen

bildade inköpsföreningarna (för köp av jordbruksredskap,

gödnings- och foderämnen m. in.) samt mejeriföreningarna (med

rent produktivt syfte) flertalet med resp. 940 och 477. På detta område

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 5

har utvecklingen utgått från centralföreuingar, Horn var på sin ort

grundat lokalföreningar. Hithörande lokalföreningar voro därför till allra

största delen anslutna till någon centralförening, och funnos 28 centralföreningar,

av vilka en, »Lantmännens riksförbund», hade karaktären

av rikscentral.

Den av motionären föreslagna förändringen skulle tydligtvis drabba

samtliga centralföreningar och följaktligen hårdast jordbrukskooperation®n.

Medan motionen uppenbarligen byggts på och avser vissa missförhållanden

inom någon enstaka konsumtionsförening, skulle motionärens

förslag faktiskt medföra verkningar över snart sagt hela det kooperativa

fältet och mest på helt andra delar därav än som kunna varit avsedda.

Redan på den grund måste det föreliggande förslaget väcka betänkligheter.

Att åter, såsom i förstone kunde synas lämpligt, inskränka den

föreslagna restriktionens omfattning och tillämpa den på de egentliga

konsumtionsföreningarna torde ej heller vara ändamålsenligt. Åven om

fall av i motionen angiven art kunna förekomma, torde de dock utgöra

rena undantagsfall, vilka icke kunna vara av någon avsevärd betydelse

i det hela. Det förtjänar tillika bemärkas att — på sätt ett uttalando

r den av regeringsrådet H. Palmgren utgivna handboken »Självdeklaration»,

senaste upplagan, giver vid handen — redan de nuvarande bestämmelserna

torde, vid fortsatt tillämpning, visa sig fullt tillräckliga

att förhindra eventuella missbruk i den riktning, motionären avsett.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Trapps förevarande motion, I: 7, icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation

av hen1 Ollas A. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 16 höft. (Nr 19.)

q

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.