Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering.

1915-02-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1915:4, Betänkande, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1915 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet

att lämna uppgifter till ledning vid taxering.

(2:a avd.)

Närvarande- herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas

A. Ericsson, Lyckholm, Antonsson, Bergström, frih. Fleming, Bäckström,

Jesperson, Röing, Christiernson, Sandler, Jeansson i Kalmar, Källman,

Jonsson i Hökhult, Forssman, Roman, Jönsson i Revinge och Uddenberg.

1 en inom andra kammaren av herr Johansson i Brånalt väckt

motion, nr 113, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att

riksdagen måtte besluta dels sådant tillägg till Kungl. Majrts förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering den

28 oktober 1910 § 11, att uppgiftsskyldighet ålägges brandförsäkringsanstalter

att, de år då fastighetstaxering äger rum, till vederbörande

taxeringsnämnds ordförande insända uppgift om alla de i anstalten försäkrade

byggnaders försäkringsvärde, som hänföras till jordbruksfastighet,

och dels att alla de penningeinrättningar, som mottaga pengar av

andra till förräntning, skola varje år till vederbörande taxeringsnämnds

ordförande insända uppgift om de räntebelopp, som kommit var och en

insättare till godo under det sistförfluten året.»

; •: Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig

hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 3 höft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

Enligt 11 § 2:o a) i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering åligger det styrelse för inländsk brandförsäknngsanstalt

och syssloman för utländsk sådan anstalt att årligen lämna

uppgift rörande försäkringsvärdet å de till annan fastighet än jordbruksfastighet

hänförliga byggnader, som under nästföregående år blivit försäkrade

emot brandskada, eller vilkas försäkring under samma tid till

beloppet förändrats. Att jordbrukets byggnader ej häruti inbegripas, har

tydligen sin grund däri, att deras brandförsäkringsvärde icke har den

direkta betydelse vid fastighetstaxeringen, som 1 § 5:o i särskilda anvisningarna

till ledning vid bevillningstaxeringen stadgar i fråga om

brandförsäkringsvärdet å de till annan fastighet hörande byggnader.

Emellertid innehåller 7 § i nyssnämnda förordning, sådan denna

paragraf lyder enligt kung], förordningen den 28 oktober 1913, föreskrift

därom, att ägare eller innehavare av fastighet, jordbruksfastighet eller

annan, själv är efter anmaning skyldig att, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, avlämna uppgift å blankett enligt fastställt formulär

(nr 2) angående bland annat byggnadernas brandförsäkringsvärde.

Det förefaller utskottet, som om därmed vore tillräckligt sörjt för,

att taxeringsmyndigheterna må kunna vid behov vinna kännedom om

brandförsäkringsvärdet även å byggnader hörande till en jordbruksfastighet,

och att således, om ock i annan ordning, motionens egentliga

syfte i edan vore tillgodosett. Motionärens förslag skulle visserligen

härutöver . innebära möjlighet till en viss kontroll å riktigheten av den

skattskyldiges egen uppgift. Att enbart för den skull pålägga brandförsäkringsanstalterna

en rätt besvärlig uppgiftsskvldighet kan dock

icke vara befogat.

. Den andra i motionen berörda frågan förelåg, såsom motionären

erinrat, även vid 1913 års riksdag. Då väcktes nämligen i andra kammaren

av herr Eriksson i Grängesberg en motion, nr 76, med förslag

om sådan ändring av förordningen oro taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering, att banker och andra sammanslutningar eller enskilda

personer, som mot ränta emottoge penningar till förvaltning,

ålades att till taxeringsmyndighet lämna uppgift å beloppet av varje insättares

under föregående år uppburna ränta.

Levillningsutskottet fann väl motionens syfte beaktansvärt men

befarade praktiska svårigheter av en så omfattande uppgiftsskyldighet.

Motionens syfte ansåg utskottet kunna tjänas, även om skyldigheten inskränktes

till mera yrkesmässig inlåning och gjordes beroende på vederbörlig

anmaning i det särskilda fallet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande År i.

Utskottet anförde i sitt betänkande, nr 12, följande:

»Motionärens förslag kan synas innebära eu teoretiskt riktig konsekvens

av vad som redan gäller om bolags nppgiftsskyldigbet i fråga

om utdelning åt delägare (11 § förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering), och torde det kunna

antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens

skatteintresse skulle i många fäll främjas. Hur önskvärt detta i och för

sig vore, synes dock förslagets förverkligande mota alltför stora praktiska

svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens fullgörande åsamka särskilt

de större penninginrättningarna med deras tusental av insättare ett

synnerligen betungande besvär. För att belysa omfattningen av det

arbete, som förslagets genomförande skulle ålägga bankerna, vill utskottet

meddela följande, från svenska bankföreningen mottagna

Sammandrag över antalet räkningshavare i svenska banker

den 31 december 1912.

Upp- och

avskr.

rakning.

Löpande

rakning.

Spaikassc-

rBkning.

Depositions- och kapital- räkning.

Summa.

1. Solidariska banker

16,176

921

239,340

163,461

419,898

2. Bankaktiebolag I.

44,707

2,417

631,952

172,407

851,483

3. Bankaktiebolag!!.0)

3,013

15

49,658

12,737

65,423

Summa

63,896

3,353

920,950

348,605

1,336,804

Motionären har visserligen föreslagit, att uppgift ej skulle behöva

lämnas med avseende å räntor under ett visst minimibelopp, men oavsett

att en dylik inskränkning i viss män skulle förringa resultatets

värde, kunde densamma möjligen föranleda den nya bestämmelsens

kringgående genom insättningarnas fördelande på flera håll. Härtill

kommer, att redan nu det uppgiftsmaterial, som står taxeringsmyndigheterna

till förfogande, i vissa hithörande fall är större än att det kan

till fullo utnyttjas. Motionärens förslag skulle än ytterligare och i högst

betydande grad öka kvantiteten av detta material.

Det med motionen avsedda syftet har emellertid synts utskottet

kunna väsentligen tillgodoses på enklare sätt, nämligen så att penninginrättningar

och enskilda, som av allmänheten emottaga medel till för
-

*) Mindre banker.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

rantande, förklaras skyldiga att på skriftlig anfordran av taxeringsmyndighet,

närmare bestämt taxeringsnämnds ordförande eller kronans ombud

hos prövningsnämnd, uppgiva viss skattskyldigs ränteinkomst. Härigenom

vunnes möjlighet att i fall, där deklarant misstänkes hava lämnat oriktig

eller ofullständig uppgift, kontrollera denna, och därmed synes också

det av motionären framhållna behovet i huvudsak bliva fyllt.»

Stadgande härom syntes utskottet kunna införas i 15 § 4 mom.

ovannämnda förordning och föreslog utskottet härav betingad lydelse

av momentet.

Mot utskottets förslag reserverade sig 2 ledamöter under yrkande

om avslag å motionen. Sedan reservationen fått majoritet i första

kammaren, medan utskottets förslag bifallits i andra kammaren, ansågs

emellertid frågan hava förfallit.

Den nu föreliggande motionen träffas av ovan berörda anmärkningar

i fråga om de praktiska olägenheterna av eu obligatorisk uppgiftsplikt

i vidkommande hänseende, och då den av 1913 års bevillningsutskott

intagna ståndpunkten synes även i övrigt innesluta en mera

ändamålsenlig lösning av förevarande fråga, får utskottet, med instämmande

i den ovan citerade motiveringen i 1913 års betänkande, förorda

nedannämnda förslag till tillägg i 15 § 4 mom. taxeringsförordningen,

likalydande med det som av 1913 års utskott förelädes riksdagen.

Till den del utskottets förslag således går längre än motionärens

tillåter utskottet sig åberopa den förslagsrätt, som i 40 § riksdagsordningen

är medgiven utskottet.

På grund av det nu anförda får utskottet alltså hemställa,

dels att herr Johanssons i Brånalt motion, II:

113, om vissa ändringar i gällande bestämmelser om

skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering,

i vad den avser ökad uppgiftsskyldighet för brandförsäkringsanstalter,

icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

dels ock att riksdagen, i anledning av samma

motion, måtte besluta, att 15 § 4 mom. förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade

lydelse:

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift

skall, då begäran därom framställes, lämnas av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

vederbörande ämbetsverk eller inrättning; och äga

härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans

ombud hos prövningsnämnd att taga del av sådana

hos domare eller domstol förvarade handlingar, som

i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning, ävensom

att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet

ingår inlåning från allmänheten, på skriftlig

anfordran erhålla uppgift angående viss skattskyldigs

ränteinkomst.

Stockholm den 9 februari 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation

av herrar Ollas A. Ericsson, Lyckholm, Antonsson och friherre

Fleming, vilka anfört:

Beträffande första delen av utskottets hemställan, hava vi förenat

oss med utskottets majoritet. Angående den senare delen hava vi en

från majoriteten avvikande mening.

Motionären har såsom motiv för sitt förslag i sistberörda hänseende

anfört huvudsakligen följande: »då många personer, med mer

eller mindre kapital, placera dessa för förräntning avsedda pengar på

många olika penninginrättningar, så är det för många, då deklarationen

skall avgivas, lätt att glömma medräkna några av sina många ränteinkomster,

och till följd av den bristande kontroll som taxeringsmyndigheterna

nu ha till sitt förfogande kunna misstankarna i flera fall vara

oberättigade». Det vill av denna motivering synas, som om motionärens

avsikt i huvudsak vore att skydda dem, som lämnat samvetsgranna

deklarationsuppgifter, mot oberättigade misstankar, och hans förslag går

ut på ett allmänt åläggande för alla penninginrättningar, som mottaga

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 3 höft. (Nr 4.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

penningar till förräntning, att lämna uppgift om de räntebelopp, som

kommit var och en insättare till godo.

Utan att närmare ingå i prövning av i vad mån motionärens förslag

skulle kunna leda till det åsyftade målet, instämma vi till fullo i

utskottets avstyrkande av motionärens förslag såsom ledande till alltför

stora praktiska svårigheter, men vi kunna icke finna att utskottets förslag

på något sätt fyller det av motionären framhållna syftet.

Tvärtom torde en förfrågan från vederbörande taxeringsmyndighet

angående viss persons ränteinkomster alltid komma att betraktas såsom

ett misstroende till personens deklarationsuppgifter och således framkalla

just de oberättigade misstankar, som motionären vill undvika.

Något reellt värde av den föreslagna reformen kan icke heller

vinnas, så länge man icke bereder möjlighet att även kontrollera avdragen

för ränta å gäld, och en sådan bestämmelse, som skulle direkt

ingripa på andra lagområden, torde väl icke böra ifrågasättas.

Då sålunda den av utskottet föreslagna bestämmelsen icke fyller

motionens syfte och icke kan anses medföra någon verklig fördel, men

väl i många fall kan komma att visa sig olämplig och vålla oreda, få

vi hemställa,

att riksdagen, med bifall till utskottets hemställan

i dess första del, ville beträffande utskottets hemställan

i dess senare del avslå såväl denna som motionen.

STOCKHOLM, ISÅAC MAROTTS* B OKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.