Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 4, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering.
1915-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1915:7, Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 4, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets memorial Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1915 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 4, i
anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande
bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning
vid taxering.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, frih. C. J. BeckFriis,
Oskar Eklund*), Lyckholm*), Bergström, Jesperson, Sandler, Källman,
Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman, J. E. Berglund, Karlsson i Fjöl,
Holmström*), Johansson i Uppmälby och Bergman*).
*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.
I en inom andra kammaren av herr Johansson i Brånalt väckt
motion, nr 113, hade föreslagits, att riksdagen måtte besluta, bland
annat, »att alla de penningeinrättningar, som mottaga pengar av andra
till förräntning, skola varje år till vederbörande taxeringsnämnds ordförande
insända uppgift om de räntebelopp, som kommit var och en
insättare till godo under det sistförflutna året».
I sitt betänkande nr 4 hade bevillningsulskottet hemställt bland
annat, att riksdagen, i anledning av nämnda motion, måtte besluta, att
15 § 4 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skulle erhålla följande ändrade lydelse:
4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran
därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning;
och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud
hos prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller domstol
förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 5 höft. (Nr 7.) 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets memorial Nr 7.
ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet ingår inlåning
från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift angående
viss skattskyldigs ränteinkomst.
Vid betänkandet fanns fogad en av herr Ollas A. Ericsson m. fl.
avgiven reservation, däri, såvitt nu är i fråga, yrkats avslag såväl å
utskottets nyssnämnda hemställan som å motionen i ovan omförmälda del.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava, beträffande
utskottets ovanberörda hemställan, riksdagens kamrar stannat i olika
beslut, i det att första kammaren antagit det förslag, som innefattades
i den vid betänkandet fogade reservationen, varemot andra kammaren
bifallit utskottets hemställan.
Beträffande frågan, huruvida kamrarnas ifrågavarande skiljaktiga
beslut böra bliva föremål för gemensam omröstning, tillåter sig bevillningsutskottet
erinra därom, att utskottet vid 1913 års riksdag i anledning
av en då väckt motion avgav samma förslag, som innefattas i
utskottets ovan ur betänkandet nr 4 vid innevarande riksdag återgivna
hemställan, samt att, sedan kamrarna stannat i olika beslut, utskottet i
memorial nr 28 framlade förslag till voteringsproposition för gemensam
omröstning. Till motivering anförde utskottet följande:
»Frågor av liknande beskaffenhet som den nu förevarande hava
förut vid skilda tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.
Vid 1872 års riksdag hade sålunda bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 8 föreslagit sådana ändringar i bevillningsstadgan, att dels
i § 9, intagen under rubriken: ''Bevillning för inkomst av kapital eller
arbete’, skulle införas bestämmelse om att dylik bevillning skulle påföras
järnvägsbolag, där bolagets rörelse dreves eller vid större och
mindre stationer, dels ock uti § 26, vilken paragraf var intagen under
rubriken: ''Föreskrifter angående allmänna bevillningens påförande, uppbörd,
avkortning och redovisning’ skulle stadgas skyldighet för järnvägsbolag
att till ledning för taxeringen lämna räkenskapsutdrag, utvisande
bolagets vinst, fördelad på var och eu av de särskilda stationerna.
Första kammaren avslog och andra kammaren biföll utskottets förslag.
Under framhållande av att förenämnda förslag berörde en fråga, vilken,
jämlikt föreskrifterna i § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen,
skulle vid kamrarnas stridiga beslut, som icke kunde sammanjämkas,
avgöras genom båda kamrarnas omröstning om de beslut, vari vardera
av dem förut stannat, avgav därefter bevillningsutskottet i memorial
nr 11 förslag till voteringsproposition för frågans avgörande. Båda
kamrarna biföllo utskottets ifrågavarande förslag; och blev därefter,
Bevillningsutskottets memorial Nr 7. 3
sedan i enlighet härmed gemensam omröstning ägt ruin, utskottets
förslag till ändrad lydelse av ovannämnda paragrafer i bevil! ningsstadgan
av riksdagen bifallet.
Vid 187(3 års riksdag hade bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 1 föreslagit sådana ändringar i bevillniugsstadgan, att samma bestämmelser,
som eldigt 1872 års riksdags nyssberörda beslut skulle gälla i
fråga om järnvägsbolag, även skulle äga tillämpning å kaualbolag.
Jämväl i detta fall blev förslaget av första kammaren avslaget och av
andra kammaren bifallet; och blev detsamma, sedan jämlikt av bevillningsutskottet
föreslagen voteringsproposition gemensam omröstning
ägt ruin, av riksdagen godkänt.
Liknande frågor hava sedermera förekommit till behandling vid
1897, 1901, 1902 och 1904 års riksdagar. År 1897 hade kamrarna
stannat i olika beslut rörande en i då framlagt förslag till ny bevillningsförordning
intagen bestämmelse om s. k. obligatorisk självdeklaration
för vissa skattskyldiga. Bevillningsutskottet anmälde nu för riksdagen,
att utskottet funnit frågan hava förfallit. Inom utskottet både dock 10
reservanter förklarat sig anse, att förslag till voteringsproposition bort
framläggas. Utskottets ståndpunkt biträddes av första kammaren, men
ogillades av andra kammaren, som uttalade såsom sin uppfattning, att
gemensam votering bort äga rum.
Vid var och en av 1901, 1902 och 1904 års riksdagar hade av
bevillningsutskottet föreslagits viss ändring av bevillningsförordningens
17 §, intagen under rubriken »Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter
till ledning vid taxering», i syfte att skattskyldig, som dreve bankrörelse
på två eller flera orter, skulle vara skyldig att till ledning vid
taxeringen i visst fall meddela fullständig upplysning angående lånerörelsens
omfång för varje månad vid varje särskilt kontor, varjämte vid
de två sistnämnda riksdagarna i samband härmed föreslagits en ändring i
lydelsen av 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Vid samtliga
nämnda riksdagar avslog första kammaren och biföll andra kammaren
utskottets förslag, varefter bevillningsutskottet i avgivet memorial
anmälde, att förslaget enligt dess mening förfallit. Reservanter inom
utskottet hade dock uttalat härifrån avvikande mening. Någon gemensam
omröstning i frågan kom icke till stånd, men beslöt vid 1901 och 1904
års riksdagar andra kammaren — med vidhållande av sin förut uttalade
mening att i förevarande frågor gemensam votering borde äga rum
att med ogillande lägga utskottets memorial till handlingarna.
De precedensfall, för vilka utskottet nu redogjort, hava rört bestämmelser
med avseende å två olika, i samband med taxeringen stående
4
Bevillningsutskottets memorial Nr 7.
ämnen, nämligen dels beskattuingsort dels skyldighet att lämna uppgifter
till ledning vid taxeringen. Bestämmelser av bägge slagen berördes
i de från åren 1872 och 1876 antecknade fallen och, på sätt den
lämnade redogörelsen utvisar, voro kamrarna då ense om att gemensam
omröstning borde äga rum. I precedensfallen från tiden efter år 1876,
vilka angått bestämmelser om vissa skattskyldigas uppgiftsskyldighet, har
åter första kammaren, med frångående av sin ståndpunkt nyssnämnda
bägge år, ansett frågan vid kamrarnas skiljaktiga beslut vara förfallen,
under det att andra kammaren vidhållit sin från början hävdade uppfattning,
att spörsmål av ifrågavarande natur utgjorde föremål för gemensam
omröstning.
Det förslag, varom kamrarna nu fattat skiljaktiga beslut, rör en
bestämmelse av väsentligen enahanda natur som de förslag angående uppgiftsskyldighet,
om vilka precedensfallen från såväl 1872 och 1876 som
även 1901, 1902 och 1904 rört sig. Då i samtliga tre sistnämnda fal
kamrarna stannat i olika mening i frågan, huruvida gemensam omröstning
borde äga rum eller icke, kunna desamma icke åberopas såsom stöd
för vare sig den ena meningen eller den andra. För att finna prejudikat
till ledning vid bedömandet av nu föreliggande fall måste man sålunda
gå tillbaka till åren 1876 och 1872. I överensstämmelse med vad
vid dessa tillfällen ägde rum, anser utskottet, att förevarande fråga bör
avgöras genom gemensam omröstning.
Till stöd för denna uppfattning vill utskottet anföra ytterligare
följande. Då i § 71 regeringsformen stadgas, att vid kamrarnas skiljaktiga
beslut gemensam omröstning skall äga rum, icke blott där beslutet rör
grunderna för någon bevillning, utan även då det har avseende å sättet
för tillämpningen av dessa grunder, måste med sistnämnda uttryck avses,
bland annat, sådana bestämmelser som den nu ifrågavarande. Inkomsttaxeringen
är nämligen ett medel att bringa till tillämpning de till grund
för inkomstskatten meddelade stadganden om skyldighet för inkomsttagare
att utgöra skatt för sin inkomst. De stadganden, som röra
taxeringen, äro följaktligen att hänföra till dem, som angå sättet för
tillämpningen av de med avseende å inkomstskatten stadgade grunder,
och bland bestämmelserna angående taxeringen intaga de, som röra olika
former av skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid densamma, ett
mycket viktigt rum.
Att gemensam omröstning äger rum i förevarande fall, finner utskottet
vara av så mycket större betydelse, som den bestämmelse, varom
fråga är, i likhet med föreskrifterna rörande uppgiftsskyldighet över
huvud taget avser att tillvarataga statens intresse att utfå den skatt,
Bevillning sutskottet it memorial Nr 7. 5
till vilken deri är berättigad, och sålunda ingalunda bör betecknas såsom
en reglementarisk bestämmelse utan betydelse för statens intäkt av inkomstskatten.
»
Under åberopande av de skäl, som bevillningsutskottet vid 1913
års riksdag sålunda förebragt, får utskottet föreslå följande voteringsproposition
:
»Den som, i likhet med första kammaren, vill avslå såväl utskottets
ifrågavarande hemställan som den i ämnet väckta motionen, i den del
som nu är i fråga, röstar
J £1 ]
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, beslutat,
att 15 § 4 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade lydelse.
4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran
därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk ellei inrättning,
och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud
hos prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller domstol
förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning,
ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet ingå>
inlåning från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift angående
viss skattskyldigs ränteinkomst.'')'')
Stockholm den 25 februari 1915.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 5 käft. (Nr 7.)
2
6
Bevillningsutskottets memorial Nr 7.
Reservation
av herrar Hammarström, frih. C. J. Beck-Friis, Lyckholm, Knaust
och Forssman, vilka, under uttalande av den uppfattning, att frågan
icke vore av beskaffenhet att grundlagsenligt kunna göras till föremål
för gemensam votering'', förenat sig i yrkande, att utskottet måtte anmäla,
att enligt utskottets åsikt frågan i följd av kamrarnas skiljaktiga beslut
för denna riksdag förfallit.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTEYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.