Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 4, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering.

1915-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1915:7, Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 4, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid taxering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1915 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga

beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 4, i

anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande

bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning

vid taxering.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, frih. C. J. BeckFriis,

Oskar Eklund*), Lyckholm*), Bergström, Jesperson, Sandler, Källman,

Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman, J. E. Berglund, Karlsson i Fjöl,

Holmström*), Johansson i Uppmälby och Bergman*).

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren av herr Johansson i Brånalt väckt

motion, nr 113, hade föreslagits, att riksdagen måtte besluta, bland

annat, »att alla de penningeinrättningar, som mottaga pengar av andra

till förräntning, skola varje år till vederbörande taxeringsnämnds ordförande

insända uppgift om de räntebelopp, som kommit var och en

insättare till godo under det sistförflutna året».

I sitt betänkande nr 4 hade bevillningsulskottet hemställt bland

annat, att riksdagen, i anledning av nämnda motion, måtte besluta, att

15 § 4 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skulle erhålla följande ändrade lydelse:

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning;

och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud

hos prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller domstol

förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 5 höft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets memorial Nr 7.

ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet ingår inlåning

från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift angående

viss skattskyldigs ränteinkomst.

Vid betänkandet fanns fogad en av herr Ollas A. Ericsson m. fl.

avgiven reservation, däri, såvitt nu är i fråga, yrkats avslag såväl å

utskottets nyssnämnda hemställan som å motionen i ovan omförmälda del.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava, beträffande

utskottets ovanberörda hemställan, riksdagens kamrar stannat i olika

beslut, i det att första kammaren antagit det förslag, som innefattades

i den vid betänkandet fogade reservationen, varemot andra kammaren

bifallit utskottets hemställan.

Beträffande frågan, huruvida kamrarnas ifrågavarande skiljaktiga

beslut böra bliva föremål för gemensam omröstning, tillåter sig bevillningsutskottet

erinra därom, att utskottet vid 1913 års riksdag i anledning

av en då väckt motion avgav samma förslag, som innefattas i

utskottets ovan ur betänkandet nr 4 vid innevarande riksdag återgivna

hemställan, samt att, sedan kamrarna stannat i olika beslut, utskottet i

memorial nr 28 framlade förslag till voteringsproposition för gemensam

omröstning. Till motivering anförde utskottet följande:

»Frågor av liknande beskaffenhet som den nu förevarande hava

förut vid skilda tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.

Vid 1872 års riksdag hade sålunda bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 8 föreslagit sådana ändringar i bevillningsstadgan, att dels

i § 9, intagen under rubriken: ''Bevillning för inkomst av kapital eller

arbete’, skulle införas bestämmelse om att dylik bevillning skulle påföras

järnvägsbolag, där bolagets rörelse dreves eller vid större och

mindre stationer, dels ock uti § 26, vilken paragraf var intagen under

rubriken: ''Föreskrifter angående allmänna bevillningens påförande, uppbörd,

avkortning och redovisning’ skulle stadgas skyldighet för järnvägsbolag

att till ledning för taxeringen lämna räkenskapsutdrag, utvisande

bolagets vinst, fördelad på var och eu av de särskilda stationerna.

Första kammaren avslog och andra kammaren biföll utskottets förslag.

Under framhållande av att förenämnda förslag berörde en fråga, vilken,

jämlikt föreskrifterna i § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen,

skulle vid kamrarnas stridiga beslut, som icke kunde sammanjämkas,

avgöras genom båda kamrarnas omröstning om de beslut, vari vardera

av dem förut stannat, avgav därefter bevillningsutskottet i memorial

nr 11 förslag till voteringsproposition för frågans avgörande. Båda

kamrarna biföllo utskottets ifrågavarande förslag; och blev därefter,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 7. 3

sedan i enlighet härmed gemensam omröstning ägt ruin, utskottets

förslag till ändrad lydelse av ovannämnda paragrafer i bevil! ningsstadgan

av riksdagen bifallet.

Vid 187(3 års riksdag hade bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 1 föreslagit sådana ändringar i bevillniugsstadgan, att samma bestämmelser,

som eldigt 1872 års riksdags nyssberörda beslut skulle gälla i

fråga om järnvägsbolag, även skulle äga tillämpning å kaualbolag.

Jämväl i detta fall blev förslaget av första kammaren avslaget och av

andra kammaren bifallet; och blev detsamma, sedan jämlikt av bevillningsutskottet

föreslagen voteringsproposition gemensam omröstning

ägt ruin, av riksdagen godkänt.

Liknande frågor hava sedermera förekommit till behandling vid

1897, 1901, 1902 och 1904 års riksdagar. År 1897 hade kamrarna

stannat i olika beslut rörande en i då framlagt förslag till ny bevillningsförordning

intagen bestämmelse om s. k. obligatorisk självdeklaration

för vissa skattskyldiga. Bevillningsutskottet anmälde nu för riksdagen,

att utskottet funnit frågan hava förfallit. Inom utskottet både dock 10

reservanter förklarat sig anse, att förslag till voteringsproposition bort

framläggas. Utskottets ståndpunkt biträddes av första kammaren, men

ogillades av andra kammaren, som uttalade såsom sin uppfattning, att

gemensam votering bort äga rum.

Vid var och en av 1901, 1902 och 1904 års riksdagar hade av

bevillningsutskottet föreslagits viss ändring av bevillningsförordningens

17 §, intagen under rubriken »Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter

till ledning vid taxering», i syfte att skattskyldig, som dreve bankrörelse

på två eller flera orter, skulle vara skyldig att till ledning vid

taxeringen i visst fall meddela fullständig upplysning angående lånerörelsens

omfång för varje månad vid varje särskilt kontor, varjämte vid

de två sistnämnda riksdagarna i samband härmed föreslagits en ändring i

lydelsen av 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Vid samtliga

nämnda riksdagar avslog första kammaren och biföll andra kammaren

utskottets förslag, varefter bevillningsutskottet i avgivet memorial

anmälde, att förslaget enligt dess mening förfallit. Reservanter inom

utskottet hade dock uttalat härifrån avvikande mening. Någon gemensam

omröstning i frågan kom icke till stånd, men beslöt vid 1901 och 1904

års riksdagar andra kammaren — med vidhållande av sin förut uttalade

mening att i förevarande frågor gemensam votering borde äga rum

att med ogillande lägga utskottets memorial till handlingarna.

De precedensfall, för vilka utskottet nu redogjort, hava rört bestämmelser

med avseende å två olika, i samband med taxeringen stående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets memorial Nr 7.

ämnen, nämligen dels beskattuingsort dels skyldighet att lämna uppgifter

till ledning vid taxeringen. Bestämmelser av bägge slagen berördes

i de från åren 1872 och 1876 antecknade fallen och, på sätt den

lämnade redogörelsen utvisar, voro kamrarna då ense om att gemensam

omröstning borde äga rum. I precedensfallen från tiden efter år 1876,

vilka angått bestämmelser om vissa skattskyldigas uppgiftsskyldighet, har

åter första kammaren, med frångående av sin ståndpunkt nyssnämnda

bägge år, ansett frågan vid kamrarnas skiljaktiga beslut vara förfallen,

under det att andra kammaren vidhållit sin från början hävdade uppfattning,

att spörsmål av ifrågavarande natur utgjorde föremål för gemensam

omröstning.

Det förslag, varom kamrarna nu fattat skiljaktiga beslut, rör en

bestämmelse av väsentligen enahanda natur som de förslag angående uppgiftsskyldighet,

om vilka precedensfallen från såväl 1872 och 1876 som

även 1901, 1902 och 1904 rört sig. Då i samtliga tre sistnämnda fal

kamrarna stannat i olika mening i frågan, huruvida gemensam omröstning

borde äga rum eller icke, kunna desamma icke åberopas såsom stöd

för vare sig den ena meningen eller den andra. För att finna prejudikat

till ledning vid bedömandet av nu föreliggande fall måste man sålunda

gå tillbaka till åren 1876 och 1872. I överensstämmelse med vad

vid dessa tillfällen ägde rum, anser utskottet, att förevarande fråga bör

avgöras genom gemensam omröstning.

Till stöd för denna uppfattning vill utskottet anföra ytterligare

följande. Då i § 71 regeringsformen stadgas, att vid kamrarnas skiljaktiga

beslut gemensam omröstning skall äga rum, icke blott där beslutet rör

grunderna för någon bevillning, utan även då det har avseende å sättet

för tillämpningen av dessa grunder, måste med sistnämnda uttryck avses,

bland annat, sådana bestämmelser som den nu ifrågavarande. Inkomsttaxeringen

är nämligen ett medel att bringa till tillämpning de till grund

för inkomstskatten meddelade stadganden om skyldighet för inkomsttagare

att utgöra skatt för sin inkomst. De stadganden, som röra

taxeringen, äro följaktligen att hänföra till dem, som angå sättet för

tillämpningen av de med avseende å inkomstskatten stadgade grunder,

och bland bestämmelserna angående taxeringen intaga de, som röra olika

former av skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid densamma, ett

mycket viktigt rum.

Att gemensam omröstning äger rum i förevarande fall, finner utskottet

vara av så mycket större betydelse, som den bestämmelse, varom

fråga är, i likhet med föreskrifterna rörande uppgiftsskyldighet över

huvud taget avser att tillvarataga statens intresse att utfå den skatt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottet it memorial Nr 7. 5

till vilken deri är berättigad, och sålunda ingalunda bör betecknas såsom

en reglementarisk bestämmelse utan betydelse för statens intäkt av inkomstskatten.

»

Under åberopande av de skäl, som bevillningsutskottet vid 1913

års riksdag sålunda förebragt, får utskottet föreslå följande voteringsproposition

:

»Den som, i likhet med första kammaren, vill avslå såväl utskottets

ifrågavarande hemställan som den i ämnet väckta motionen, i den del

som nu är i fråga, röstar

J £1 ]

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, beslutat,

att 15 § 4 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade lydelse.

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk ellei inrättning,

och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud

hos prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller domstol

förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning,

ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet ingå>

inlåning från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift angående

viss skattskyldigs ränteinkomst.'')'')

Stockholm den 25 februari 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 5 käft. (Nr 7.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets memorial Nr 7.

Reservation

av herrar Hammarström, frih. C. J. Beck-Friis, Lyckholm, Knaust

och Forssman, vilka, under uttalande av den uppfattning, att frågan

icke vore av beskaffenhet att grundlagsenligt kunna göras till föremål

för gemensam votering'', förenat sig i yrkande, att utskottet måtte anmäla,

att enligt utskottets åsikt frågan i följd av kamrarnas skiljaktiga beslut

för denna riksdag förfallit.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTEYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.