Sök i Ratio Lex

Sammansatta banko- och jordb niksut skot te ts utlåtande Nr 2

1915-05-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BJoU 1915:2, Sammansatta banko- och jordb niksut skot te ts utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordb niksut skot te ts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1915 kl. 7 e. in.

Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2, i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 128 med

förslag till ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket.

Genom en den 16 april 1915 dagtecknad proposition, nr 128,

vilken av båda kamrarna hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Maj:t

med åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över nnansärenden föreslagit,

att § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående en

postsparbank för riket måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen

den 22 juni 1883 angående eu postsparbank för riket.

Härigenom förordnas, att § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni

1883 angående en postsparbank för riket skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Mom. 2. För så stor del av dessa medel, som postsparbankens

styrelse anser icke behöva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig

för att möta uppsägning av medel, vilka i postsparbanken innestå, skola

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2—3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

för postsparbankens räkning av styrelsen inköpas räntebärande obligationer,

utfärdade antingen av svenska staten eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank eller av konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller av

kommun inom riket för lån, till vars upptagande Konungens tillstånd

blivit meddelat, eller ock av bolag eller inrättning, så vida i sistnämnda

fall kommun med Konungens tillstånd iklätt sig betalningsansvar såsom

för egen skuld för såväl kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om vilka i detta mom. är fråga, fruktbärande,

dels intill högst en fjärdedel genom utlåning mot skuldebrev till

kommun inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit kommunen

av Konungen meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit,

som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen meddelar, vunnit godkännande

från det allmännas sida,

dels ock, jämväl intill högst en fjärdedel, genom utlåning pa högst

sex månaders uppsägning mot skuldebrev med säkerhet av sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet,

eller genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild

bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Konungen fastställd samt

vars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagt belopp av minst

fem miljoner kronor.

Efter överenskommelse mellan banko- och jordbruksutskotten har

ifrågavarande proposition överlämnats till behandling av sammansatt

banko- och jordbruksutskott.

Propositionen innebär två nyheter: dels föreslås, att bland de

obligationer, som få av styrelsen för postsparbanken inköpas, måtte

upptagas även sådana, som utfärdats av konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

dels hemställes, att riksdagen ville medgiva att av postsparbankens

medel med vissa, angivna begränsningar lån måtte få lämnas

till godkända centralkassor för jordbrukskredit.

Med avseende på det sist anförda, som sammanhänger med Ivungl.

Maj:ts förslag om åtgärder från det allmännas sida för beredande av

driftkredit åt idkare av mindre jordbruk, har utskottet i sitt utlåtande

över Kungl. Maj:ts propositioner nr 119 och 129 (utlåtande nr 1) anfört

motiv för sitt tillstyrkande, och tillåter sig utskottet därför att dit hänvisa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 3

V idkommande åter propositionens förra del liar statsrådet och

chefen för finansdepartementet i det propositionen bifogade utdraget av

statsrådsprotokollet den 16 april 1915 lämnat följande utredning:

»1 skrivelse den 22 april 1914 har styrelsen för postsparbanken

gjort framställning om viss ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen

angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883, sådant

detta mom. lyder enligt kungörelsen den 4 juli 1902, i syfte att åt

styrelsen måtte beredas utvidgning av området för placering av postsparbankens

medel; och har styrelsen avgivit förslag till den ifrågasatta

ändringen.

Till stöd för sin berörda framställning anför styrelsen följande:

''.Jämlikt bestämmelsen i § 18 mom. 2 av nådiga förordningen

den 22 juni 1883, sådant detta mom. lyder enligt nådiga kungörelsen

den 4 juli 1902, skola postsparbankens överskottsmedel, i den mån desamma

icke behöva genom insättning i bank hållas omedelbart tillgängliga

för att möta uppsägning av innestående postsparbanksmedel, fruktbargöras,

bland annat, genom inköp av räntebärande obligationer, utfärdade

antingen av svenska staten eller av Sveriges allmänna hypoteksbank

eller av kommun inom riket för lån, till vars upptagande Eders

Kungl. Maj:ts tillstånd blivit meddelat, eller ock slutligen av bolag eller

inrättning, så vida, i sistnämnda fall, kommun med Eders Kungl. Maj:ts

tillstånd iklätt sig betalningsansvar såsom för egen skuld till såväl kapital

som ränta.

De obligationer, uti vilka postsparbankens överskottsmedel sålunda

för närvarande få placeras, torde med avseende å säkerhet otvivelaktigt

böra ställas i främsta rummet blaud de värdepapper av nämnda slag,

som vid tiden för utfärdandet av ovanberörda nådiga kungörelse av den

4 juli 1902 funnos i penningemarknaden att tillgå.

Sedermera har emellertid på grund av nådiga förordningen den

5 juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, nämnda

institution medgivits rätt att, för anskaffande av erforderliga medel för

rörelsens bedrivande, mot räntebärande, till innehavaren ställda obligationer

upptaga lån att inom viss tid återbetalas.

Då staten till visst belopp tillskjutit grundfond för nämnda hypotekskassa,

vilken fond ej får av staten för andra ändamål disponeras,

så länge kassans alla förbindelser ej äro fullgjorda, samt då för de av

kassan utfärdade obligationerna ligga såsom säkerhet hypoteksföreningarnas

för erhållna lån utgivna förbindelser jämte belånade reverser med

tillhörande hypotek, torde stadshypotekskassans obligationer i fråga om

säkerhet böra jämnställas med allmänna hypoteksbankens.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Under sådana förhållanden och då, med hänsyn till nuvarande

inköpspris, större avkastning lärer kunna påräknas å de förra än å de

senare obligationerna, skulle det för postsparbanken givetvis vara av

fördel om för placering av dess överskottsmedel finge inköpas jämväl

obligationer av konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Såsom här ovan underdånigst omförmälts, få postsparbankens överskottsmedel

fast placeras uti, bland andra valutor, jämväl räntebärande

obligationer, utfärdade av kommun inom riket för lån, till vars upptagande

Eders Kungl. Maj:ts tillstånd blivit meddelat, varjämte ock, på

grund av bestämmelse i § 18 mom. 2 postsparbanksförordningen enligt

dess nuvarande lydelse, postsparbankens styrelse medgivits rätt att intill

högst en fjärdedel göra de bankens medel, om vilka i nämnda mom. är

fråga, fruktbärande genom utlåning mot skuldebrev till kommun inom

riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit kommunen av Eders

Kungl. Maj:t meddelad.

Såsom villkor därför att postsparbankens medel må kunna fruktbargöras

genom utlåning till kommuner, vare sig dylik utlåning sker

direkt eller genom förvärvande av obligationer, utfärdade för kommunlån,

förutsättes således, att beslutet om upptagande för kommuns räkning

av dylikt lån skall hava underställts Eders Kungl. Maj:ts prövning

och fastställelse.

På grund av den förändrade lagstiftning angående underställningav

kommunala lånebeslut, som genom lag av den 10 juni 1910 med

1913 års ingång trätt i kraft, kan emellertid beslut om upptagande av

lån för kommuns räkning numera i vissa fall vinna bindande kraft även

utan fastställelse av Eders Kungl. Maj:t.

Då såsom villkor för upptagande, utan underställning hos Eders

Kungl. Maj:t, av dylikt lån, stadgas, att det beslutade lånebeloppet skall

stå i visst angivet förhållande till den beskattningsbara inkomsten samt

det uttaxerade beloppet inom kommunen, torde dylik kommun anses

böra äga större ekonomisk bärkraft än kommun, vars lånebeslut måste

underställas Eders Kungl. Majits fastställelse.

Enligt styrelsens förmenande torde därför bestämmelserna angående

postsparbankens medelsplacering böra så avfattas, att desamma ej

lägga hinder i vägen för postsparbanksmedlens fruktbargörande genom

övertagande av kommunobligationer eller genom utlåning till kommun,

även i det fall att tillåtelse till lånets upptagande ej blivit, på grund

av trallande lagstiftning angående kommunala lånebeslut, hos Eders

Kungl. Maj:t sökt och sålunda ej heller av Eders Kungl. Maj:t meddelad.’

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 5

Vad styrelsen för postsparbanken anfört och föreslagit i fråga om

ändring i sist omförmälda hänseende av gällande bestämmelser angående

postsparbankens medelsplacering giver mig anledning att erinra om

följande.

Intill den 1 januari 1913 var kommunernas skyldighet att underställa

lvungl. Maj:ts prövning beslut att upptaga lån inskränkt till beslut,

som avsågo lån, ställda på längre återbetalningstid än två år (för

Stockholm fem år). Då det visat sig, att särskilt stadskommunerna

begagnat sin fria lånerätt i eu utsträckning, som ur åtskilliga synpunkter

kunde anses betänklig, föreläde Kuugl. Maj:t 1910 års riksdag

(proposition nr 86) förslag till ändrade bestämmelser, avsedda att råda

bot för antydda missförhållande.

I ämnet hade utlåtanden avgivits av dels fullmäktige i riksbanken,

dels överståthållarämbetet efter Stockholms stadsfullmäktiges

hörande och dels Kung!. Maj:ts befallningshavande i länen, vilka jämväl

överlämnat yttranden från åtskilliga kommunala myndigheter. Därjämte

hade styrelsen för Svenska stadsförbundet begagnat sig av lämnat tillfälle

att avgiva yttrande.

Beträffande den lämpliga begränsningen av kommunernas fria

upplåningsrätt hade anförts bland annat, följande.

Riksbanksfullmäktige hade funnit, att statens kontroll icke lämpligen

borde utsträckas därhän, att varje upplåning på kort tid bleve

kommunerna förbjuden utan statens särskilda tillstånd i varje fall.

Ganska ofta kunde nämligen inträffa, att eu kommuns skattemedel eller

andra inkomster icke hunnit inflyta för bestridande i tid av förefallande

utgifter och upptagande av ett kort lån såsom förskott å dessa inkomster

kunde därför bliva nödvändigt. Även andra fall kunde, enligt

fullmäktiges mening, lätt förekomma, då det för en kommun finge anses

fördelaktigt och till och med oundgängligt att hava tillgång till eu

viss kredit på kort tid. Men en sådan lånerätt kunde och borde begränsas

och finge icke av kommunen begagnas för att ersätta den fonderade

krediten.

Åtskilliga kommuner hade i sina yttranden särskilt betonat nödvändigheten

därav, att den fria upplåningsrätten medgåve anskaffandet

av rörelsekapital för kommunalförvaltningens ordinarie årsbehov.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet hade beträffande städerna

framhållit, att gränserna för den fria upplåningen borde bestämmas

dels med hänsyn till kravet på rörelsekapital dels med beaktande av

behovet att upptaga även sådana tillfälliga lån, som icke direkt kunde

betraktas såsom rörelsekapital utan vore avsedda förjindamål av be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

stående karaktär. Det kunde i senare hänseendet, anförde styrelsen

vidare, antingen vara fråga om sådana företag, vartill Kung!. Maj:t

redan lämnat tillstånd att upptaga längre lån, i vilkas ställe de korta

finge träda, tills marknaden bleve gynnsam, eller fastighetsköp, som

omedelbart måste göras, eller mindre arbeten och småbelopp, fyllnadsanslag

och dylikt, som man på grund av summans litenhet ej ville besvära

marknaden med, förrän beloppen nått eu viss höjd, varför man

tills vidare nöjde sig med korta lån och väntade med att begära Kungl.

Maj:ts tillstånd för längre.

På grundval av den utredning, ur vilken vissa ledande synpunkter

nu angivits, bestämdes enligt Kungl. Maj:ts, av riksdagen i huvudsak

och i vad här är i fråga antagna förslag den fria lånerätten sålunda.

För städer och landskommuner fastställdes densamma till skillnaden

mellan, å ena sidan, eu tiondel av den sammanlagda inkomst, för vilken

kommunalutskylder skolat för sistförfluten året utgöras, och, å andra

sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i kommunen anskaffas

genom uttaxering. De kyrkliga kommunernas fria upplåning

begränsades till hälften av den summa, som för det sistförfluten kalenderåret

beslutits skola i församlingen anskaffas genom uttaxering.

Det synes mig tydligt framgå av vad jag nu ur motiveringen till

de sedan 1913 års början gällande bestämmelserna om kommunernas

fria upplåningsrätt tillåtit mig erinra, att gränserna för densamma satts

så trånga som hänsynen till kommunernas behov att genom lån anskaffa

rörelsekapital eller eljest medel för kortare tid ansågs kunna medgiva.

Om också bestämmelsernas avfattning icke lägger hinder i vägen för

att den fria upplåningsm ar ginalen användes även för upplåning på

längre tid och för ändamål av bestående natur, lära dock kommunerna

i regel icke finna med sin fördel förenligt att begagna sig av

denna möjlighet, emedan de därigenom inskränka eller beröva sig möjligheten

att för anskaffande av rörelsekapital o. d. utan underställningupptaga

tillfälliga lån, vartill kommer olägenheten att för sådan tillfällig

upplåning vara underkastad de formaliteter och den tidsutdräkt, som äro

förenade med underställning. För övrigt lära kommunerna i allmänhet

icke kunna påräkna Kungl. Maj:ts fastställelse å lån av tillfällig natur,

då ju den fria upplåningsmarginalen just är avsedd för sådana lån.

Å andra sidan är det givet, att, om Kungl. Maj:t, när tillstånd

till upptagande av lån sökes, finner lånet fälla inom gränserna för den

kommunen medgivna fria upplåningsrätten och på den grund förklarar

hinder ej möta mot lånebeslutets verkställande, ett sådant Kungl. Maj:ta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

beslut i förevarande avseende är att anse som en tillåtelse till lånets

upptagande.

I avseende å den nu utredda innebörden av 1910 års ifrågavarande

lagstiftning vill det synas mig, att postsparbanken icke bör hava något

intresse av borttagandet utav det såsom villkor för beviljande av lån

till kommuner nu gällande villkoret, att Kungl. Maj:t meddelat tillstånd

till lånets upptagande. Tvärtom torde det för styrelsen vara mera betryggande

att städse kunna hänföra sig till Kungl. Maj:ts beslut i ärendet

än att i förekommande fall nödgas själv undersöka, huruvida ett icke

underställt lån rymmes inom gränserna för vederbörande kommuns fria

upplåningsrätt.

Av nu anförda skäl kan jag icke tillstyrka Eders Kung!. Maj:t att

hos riksdagen göra framställning i syfte av nu ifrågavarande ändring i

§ 18 mom. 2 postsparbanksförordningen.

Den törsta av styrelsen föreslagna ändringen, avseende att bereda

möjlighet till placering av överskottsmedel jämväl i obligationer, utgivna

av konungariket Sveriges stadshypotekskassa, finner jag mig däremot

kunna på av styrelsen anförda skäl förorda.»

Då utskottet icke har någon erinran att göra mot vad i förevarande

proposition föreslagits, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 12S måtte av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1915.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JOHAN E. EKMAN.

Vid detta ärendes behandling inom utskottet hava närvarit:

av första kammaren: herrar Ekman, Gustafsson, Boos, Petersson i Påboda, Lindblad

och friherre Hermelin samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Söderberg i Stockholm, Söderberg

i Hobbom, Nilsson i Tånga, Ekerot och greve Hamilton.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 128 med förslag till ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående s. 1 i texten