Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningssta terna. A.

1915-03-04 · 49 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:10, Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningssta terna. A.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets ''utlåtande Nr 10.

I

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1915 kl. 3.3 o e. m.

Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens

tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

indragningssta terna.

A. Det civila pensionsväsendet.

Angående,

pensionering

av civila

tjänstinnehavare.

[1-]

Utskottet har icke haft något att erinra mot Ivungl. Maj:ts förevarande

framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må höja det under tionde huvudtiteln

å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

pensionering av civila tjänstinnehavare med 150,000

kronor till 1,700,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 8 käft. (Nr 10.)

l:o) Uti den till riksdagen den 14 januari innevarande år avlåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t

i första punkten under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att höja

det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till civila tjänstinnehavare med 150,000 kronor till 1,700,000

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 14 januari 1915 (10 h. t. sid. 2).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående 2:o) Uti punkt 2:o) under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t

kostnaden för föreslagit riksdagen att höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde

förvaltningen huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande av kostnaden för förav

barn- vattningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu högst 11,000 kronor,

pensions- till högst 13,000 kronor.

anstalt. Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig ut
-*"-l

skottet hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden den 31 december

1914 (10 h. t. sid. 28).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det å ordinarie stat under

riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag

till gäldande av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas

pensionsanstalt, nu högst 11,000 kronor,

till högst 13,000 kronor.

Angående 3:o) 1 punkterna 3 och 4 under tionde huvudtiteln har Kungl.

förbättring y[aj.y föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1916 under riksstatens

av pcnsione- . J . v,. 1

ringen från tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring av pensioneringen tran

fiottanfpen h^delsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels

sionsanstait. ock till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna av

T3 och 4.J handelsflottans pensionsanstalt ett anslag å 31,000 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14

januari 1915 (10 h. t. sid. 3).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att riksdagen må å extra stat för år 1916 under

riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättringav

pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt

ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels ock till förbättring

av pensioneringen inom de tre första klasserna

av handelsflottans pensionsanstalt ett anslag å 31,000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

3

4:o) 1 punkt 5 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på proposition angående höjning av det under

riksstatens tionde huvudtitel uppförda ordinarie anslaget: bidrag till

pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier m. m., beräkna eu ökning av detta anslag från

144,554 kronor med 1,000 kronor till 145,554 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

5:o) 1 punkt 6 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och

folkskollärarinnor, vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1916 tillerkännas understöd

till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet

uppgår till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisa på extra stat

under tionde huvudtiteln för år 1916 ett anslag av 20,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 17 december 1914 (10 li. t. sid. 39).

Utskottet har icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning

och hemställer förty,

att riksdagen må dels medgiva, att enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,

vilka före år 1907 erhållit avsked med

pension från folkskollärarnas pensionsimrättning, må

för år 1916 tillerkännas understöd till så stort belopp,

att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår

till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisa

under tionde huvudtiteln på extra stat för år 1916 ett

anslag av 20,000 kronor.

Angående

bidrag till

pensionering

av änkor

och barn efter

lärare vid

allmänna

läroverk,

pedagogier,

seminarier

in. in.

Angående

understöd åt

vissa äldre

behövande,

med låg pension

avgångna

folkskollärare

och folkskollärarinnor.

[6.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

extra pensionsavgifter

till folkskollärarnas

pensionsinrältning.

7.1

Angående

bidrag till

folkskollärarnas

änke- och

pupillkassa.

'' ;g.]

6:o) Uti punkt 7 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att för bestridande av de extra pensionsavgifter, vilka

på grund av § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

nu utgå eller till följd av de utav 1906 och 1907 årens riksdagar beslutade

ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning

komma att utgå, bevilja på extra stat för år 1916 under riksstatens

tionde huvudtitel ett förslagsanslag å 104,000 kronor.

Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10 h. t. sid. 41).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må för bestridande av de extra

pensionsavgifter, vilka på grund av § 8 i reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller

till följd av de utav 1906 och 1907 årens riksdagar

• beslutade ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komma att utgå, bevilja på

extra stat för år 1916 under rikstatens tionde huvudtitel

ett förslagsanslag å 104,000 kronor.

7ro) I punkt 8 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att anvisa under riksstatens tionde huvudtitel å extra

stat för år 1916 till förstärkande av det ordinarie anslaget: Bidrag till

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, ett belopp av 2,700 kronor.

Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10

h. t. sid. 42), har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må anvisa under riksstatens tionde

huvudtitel å extra stat för år 1916 till förstärkande

av det ordinarie anslaget: Bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, ett belopp av 2,700 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

!>. Det militära pensioiiKväseudet.

8:o) 1 punkterna i) och 10 under tionde huvudtiteln har Kungl.

Magt föreslagit riksdagen dels höja det under riksstatens tionde huvudtitel

å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av

iinkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,

nu 122,190 kronor, med 2,049 kronor till 124,239 kronor, dels ock till

förstärkande av det i 1915 års riksstat för samma ändamål uppförda

anslag å extra stat för år 1916 anvisa ett belopp av 2,049 kronor.

Utredningen i detta ämne återfinnes i statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden den 23 december 1914 (10 h. t. sid. 56).

Med tillstyrkande av bifall till vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit

hemställer utskottet,

att riksdagen må dels höja det under riksstatens

tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till pensionering av änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu

122,190 kronor, med 2,049 kronor till 124,239 kronor,

dels ock till förstärkande av det i 1915 års riksstat

för samma ändamål uppförda anslag å extra stat för

år 1916 anvisa ett belopp av 2,049 kronor.

9:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för

år 1916 anvisa ett förslagsanslag av 3,400,000 kronor, att användas

såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att

avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet

med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 59).

Utskottet hemställer,

att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel

å extra stat för år 1916 anvisa ett förslagsanslag

Angående

bidrag till

pensionering

av änkor och

barn efter

befäl och

underbefäl

med vederlikar

vid armén.

[9 o. 10.)

Angående

extra anslag

till upprätthållande

av

arméns pensionskassas

egen pensionering

samt

till fyllnadspensioner.

[ii.]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

understöd åt

avskedade

underofficerare

och

vederlikar vid

armén.

[12.]

Angående

tillfälligt

understöd åt

f. d. för rådsvaktmästare.

[13.]

av 3,400,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande

av arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att avstå de för året densamma tillkommande

vederlag för de till statsverket indragna

rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i

enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners

utgående.

10:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för

år 1916 bevilja ett förslagsanslag av 20,000 kronor för utdelande av

tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén

i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag bestämda

grunder.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 61).

Med tillstyrkande av detta förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel

å extra stat för år 1916 bevilja ett förslagsanslagav

20,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd

åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén

i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag

bestämda grunder.

ll:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1916

anvisa ett anslag av 911 kronor för utdelande av tillfälligt understöd åt

f. d. förrådsvaktmästare under villkor: att understöd ej tilldelas annan

än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter, samt att

understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det, jämte honom

tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till 300

kronor.

Beträffande den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31 december

1914 (10 h. t. sid. 64).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

7

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

12:o) I punkterna 14 och 15 under tionde huvudtiteln har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen dels höja det under riksstatens tionde huvudtitel

å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond, nu 26,300 kronor, med 2,400 kronor till 28,700 kronor,

dels ock,^ till förstärkande av det i 1915 års riksstat för samma ändamål

uppförda anslag, å extra stat för år 1916 anvisa ett belopp av

2,400 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden den 31 december 1914 (10 h. t, sid. 67).

Med biträdande av Kungl. Majrts föreliggande framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må dels höja det under riksstatens

tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond, nu

26,300 kronor, med 2,400 kronor till 28,700 kronor,

dels ock, till förstärkande av det i 1915 års riksstat

för samma ändamål uppförda anslag, å extra stat för

år 1916 anvisa ett belopp av 2,400 kronor.

13:o) I punkt 16 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani

nr 133 Nils Petter Bjermqvist Birberg må tilldelas pension såsom hade

han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Utskottet, som beträffande utredningen i detta ärende tillåter sig

hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december

1914 (10 h. t. sid. 70), har icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts

ifrågavarande framställning och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Norrlands 2:a kompani nr 133 Nils Petter Bjermqvist

Birberg må tilldelas pension såsom hade han

tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Angående

förhöjning av

anslaget för

bidrag till

flottans pensionskassas

gratialfond.

[14 o. 15.]

Angående

pension till

förre båtsmannen

N. P.

Bjermqvist

Birberg.

[16.'']

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

tillfälliga

understöd åt

f. d. daglönare

vid marinen.

[17.]

Angående

pension åt

förra båtsmannen

G.

Håkansson

Rehn.

14:o) I punkt 17 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att å extra stat för år 1916 under tionde huvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag av 20,980 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sj likvaktare och övriga daglönare

vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än

dem, som meddelats genom kungörelsen den 25 november 1910, under

villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,

i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200

kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och

pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa

från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor

samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500

kronor årligen, till 50 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den

17 december 1914 (10 h. t. sid. 72).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna

riksdagens bifall.

15:o) I en inom Andra kammaren väckt motion nr 81 har herr

Bane fors anfört följande:

»Då den allmänna pensioneringen (enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

den 30 juni 1913) trädde i kraft, så blevo ju, på grund av otillräckliga tillgångar,

alla de, som voro över sextiosju år lämnade utanför de förmåner pensionslagen giver.

Det har varit mycket smärtsamt för pensionsnämnderna, att då dessa gamla kommit

för att söka understöd, säga dem, att de voro för gamla att komma i åtnjutande

av understöd.

Här är dock ett fall, där en sådan sökande förut under 20 1/G års oförvitlig

tjänst varit fast anställd vid kungl. flottan.

På grund av att Gustaf Håkansson Rehn tog avsked från tjänsten den 7 april

1873 efter 20 1L års tjänstgöring vid kung], flottans station i Karlskrona, har han

ej härifrån erhållit någon pension. Då hans höga ålder gör honom oförmögen till

nämnvärt arbete, och han saknar medel, så tillåter jag mig hemställa, att riks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

9

dagen måtte tillerkänna f. båtsmannen Gustaf Håkansson Rehn i Kolsbygd, Madesjö

församling, Kalmar län, en årlig pension i likhet med dem, som tjänat i tjugu år

från tjugu års ålder räknat.»

Vid motionen äro fogade nedanstående tre bilagor:

Avskrifter.

Avskedspass för båtsmannen vid l:a Södra Möre kompani nr 203

Gustaf Håkansson Rehn.

f. 16/i2 36. Fol. 88i.

Befälhavanden vid Kungl. Flottans station i Karlskrona gör veterligt: att

alldenstund båtsmannen vid l:a Södra Möre kompani nr 203 Gustaf Håkansson

Rehn, som är 37 år gammal och tjänt i 20 1/6 år, anhållit om avsked och vederbörande

rusthållare därtill lämnat sitt samtycke.

Fördenskull, och i kraft av detta öppna avskedspass, varder han Gustaf

Håkansson Rehn, utur Kungl. Maj:ts och Kronans tjänst entledigad och föravskedad

med vitsord att under tjänstetiden hava sig väl förhållet, vilket honom till bevis

och vederbörande till efterrättelse länder.

Karlskrona den 7 april 1873.

C. A. Lundin.

Annot. Carl Buiding. G. Trädgård. J. H. Berghenor.

Betyg för pensionstagare.

Att f. d. båtsmannen Gustaf Håkansson Rehn, född den 15 mars år 1836

(trettiosex), fortfarande lever, åtnjuter medborgerligt förtroende och tillhör nedanskrivna

församling, betygar Madesjö församling i Kalmar län den 18 januari år 1915.

//. Fagergren.

Kyrkoherde.

(Stämpel.)

Att f. båtsmannen Gustaf Håkansson Rehn i Kolsbygd av Madesjö församling

saknar egna tillgångar och till följd av ålderdom är oförmögen att genom

arbete försörja sig, intygas. Resebo den 30 december 1914.

Wilh. Andersson

ordf. i Pensionsnämnden.

Rätt avskrivet intyga:

A. Lindblad.

S. Hällor.

Bihang till riksdagens protokoll 191b. 8 samt. 8 käft. (Nr 10.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

utskottet. Enligt vad ovanstående afskedspass utvisar, har Rehn visserligen

tjänat vid flottan över tjugu år, men då en del av denna tjänstetid infaller,

innan han uppnått 20 års ålder, är han enligt gällande bestämmelser

icke berättigad till pension. Med hänsyn till här föreliggande

ömmande omständigheter och då riksdagen vid flera tillfällen lämnat

i det närmaste enahanda medgivanden, torde emellertid nyssnämnda

förhållande ej böra utgöra hinder för att Rehn erhåller pension i likhet

med dem, vilka efter fyllda tjugu år tjänat hela den föreskrivna tiden

av 20 år eller därutöver.

Utskottet, som på grund härav ansett sig böra förorda bifall till

ifrågavarande motion, hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att förre båtsmannen Gustaf Håkansson

Rehn i Kolsbygd, Madesjö församling av Kalmar län,

må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu

år från tjugu års ålder räknat.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. lantförsvarsdepartementet.

16:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att fanjunkaren vid Hallands regemente Carl

Lindrig Dahlström må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension av 1,000 kronor årligen, att utgå från

och med måuaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder

honom beviljat.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Dahlström

avlidit den 21 januari 1915. I anledning härav påfordrar Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning icke någon riksdagens åtgärd; vilket

utskottet härmed skolat för riksdagen

anmäla.

Angående 17:o) I en till riksdagen den 12 februari 1915 avlåten proposition

sfrgTantlnJ. m'' 31 har Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotoo.

a. Ahiqvist. kollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

Angående

pension åt

fanjunkaren

C. L. Dahlström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 10.

11

medgiva, att sergeanten vid Gottlands infanteriregemente Johan Oskar

Albert Ahlgvist må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension av 900 kronor årligen, att utgå från och

med månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder

honom beviljat.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att sergeanten vid

Gottlands infanteriregemente Johan Oskar Albert Ahlqvist

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension av niohundra

kronor årligen, att utgå från och med månaden näst

efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom

beviljat.

18:o) I punkt 19 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre föreståndaren för skomakeriverkstaden

vid Svea livgarde Carl Gustaf Alsing må under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten till så stort belopp,

att densamma jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till 600 kronor för år räknat, att utgå från och

med den 1 maj 1914.

Utredningen i detta ärende återfinnes i statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 78).

Då utskottet ej haft något att erinra mot förevarande förslag, hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre föreståndaren

för skomakeriverkstaden vid Svea livgarde Carl Gustaf

Alsing må under sin återstående livstid uppbära en

årlig pension å allmänna indragningsstaten till så stort

belopp, att densamma jämte honom tillkommande gratial

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 600 kronor

för år räknat, att utgå från och med den 1 maj

1914.

Ang. pension

åt förre föreståndaren

för skomakeriverkstaden

vid Svea livgarde

C. G.

Alsing.

[19.]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Ang. pension

åt vaktmästaren

Th. A.

Bergholm.

Ang. pension

åt Anna Viktoria

Rendahl.

19:o) I en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition,

nr 13, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att

vaktmästaren vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet Thure August

Bergholm må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller

entledigande från sin befattning vid skjutskolan, under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig pension av 550 kronor från allmänna

indragningsstaten.

Beträffande utredningen i ärendet anhåller utskottet få hänvisa till

propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

skjutskolan för infanteriet och kavalleriet Thure August

Bergholm må från och med månaden näst efter den,

varunder han erhåller entledigande från sin befattningvid

skjutskolan, under sin återstående livstid åtnjuta

en årlig pension av femhundrafemtio kronor från allmänna

indragningsstaten.

20:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 5, har herr

E. A. Nilson i Örebro hemställt, att riksdagen måtte bevilja Anna Viktoria

Rendahl från och med den 1 januari 1916 under hennes återstående

livstid, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten eu

årlig pension av 250 kronor.

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»Löjtnanten vid kungl. fortifikationen Ernst Allan Jungner avled den 14

september 1914 till följd av skador ådragna genom olyckshändelse under utövningen

av sin tjänst. Han var trolovad med fröken Anna Yiktoria Rendahl, och hade förberedelserna

till äktenskap mellan dem fortskridit så långt, att äktenskapslysning

ägt rum tre gånger, enligt här i bestyrkt avskrift bilagda lysningsattest (bil. 1).

Fröken Rendahl har, under åberopande av här ovan anförda förhållanden

samt de störa näringsbekymmer i vilka hon kommit, såsom varande fullkomligt

obemedlad och då hon hade en åldrig moder att försörja, hos Kungl. Maj:t gjort

underdånig framställning om beredande av livränta åt henne motsvarande den änkepension,

vartill hon varit berättigad, om äktenskapet varit genom vigsel fullbordat.

Hörd över den underdåniga framställningen har direktionen över arméns

pensionskassa förklarat, att sökanden icke kunde beredas någon pension vare sig

från arméns nya änke- och pupillkassa eller annan under direktionens förvaltning

stående kassa, då hon icke ingått äktenskap med löjtnant Jungner och icke heller

styrkt att hon, på grund av sådana förhållanden, som omnämnas i 3 kapitlet 9

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

13

och 10 §§ giftermälsbalken, kan förklaras för hans hustru samt alltså varken vore

eller kunde betraktas såsom löjtnant Jungners änka.

Kungl. statskontoret, som jämväl i ärendet avgivit underdånigt utlåtande,

har för sin del funnit det synas billigt, att till lindrande av de ekonomiska bekymmer,

som drabbat fröken llendahl genom löjtnanten Jungners död, pension av statsmedel

bereddes henne, så länge hon förbliver ogift, till belopp motsvarande vad i sådant

avseende med hänsyn till erlagda avgifter skulle hava tillkommit henne såsom

löjtnanten Jungners änka eller alltså 250 kronor årligen från och med oktober 1914.»

Härjämte erinras i motionen att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

ej gjort någon framställning om beredande av pension åt Ännu

Viktoria Rendahl. Då emellertid motionären, i likhet med statskontoret,

funne det vara billigt, att pension bereddes henne — vilken pension

dock av budgettekniska skäl syntes böra utgå från den 1 januari 1916 —

hemställde motionären, med stöd såväl av statskontorets utlåtande som

ock av vad här ovan i övrigt anförts, att ifrågavarande pension måtte

beviljas Anna Viktoria Rendahl.

Vid motionen äro i avskrift fogade dels den däri omförmälda

lysningsattesten, dels ock det utlåtande, som i ärendet den 8 december

1914 avgivits av statskontoret. Sagda utlåtande är av följande innehåll:

»Av handlingarna inhämtas, att löjtnanten E. A. Jungner den 14 september

1914 under utövningen av sin tjänst omkommit till följd av olyckshändelse; att förberedelserna

till äktenskap mellan honom och sökanden Anna Viktoria Rendahl då

fortskridit så långt, att de föreskrivna lysningarna avkunnats; men att, då vigsel ej

ägt rum och ett fullbordat äktenskap alltså icke förelåg dem emellan, sökanden

icke kunnat erhålla pension från den pensionsinrättning, arméns nya änke- och

pupillkassa, till vilken löjtnanten Jungner erlagt avgifter för beredande av familjepensionering.

Under sådana omständigheter vill det synas statskontoret billigt, att

till lindrande av de ekonomiska bekymmer, som drabbat sökanden genom löjtnanten

Jungners död, pension av statsmedel beredes henne så länge hon förbliver ogift till

belopp, motsvarande vad i sådant avseende med hänsyn till erlagda avgifter skulle

hava tillkommit henne såsom löjtnant Jungners änka, eller alltså 250 kronor årligen.

Statskontoret hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition

föreslå riksdagen medgiva, att sökanden må från och med oktober 1914 under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 250 kronor.»

Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t vid föredragning

den 31 december 1914 av Anna Viktoria Rendahls här ovan omförmälda

ansökan förklarat densamma ej till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Då emellertid den olyckshändelse, som förorsakat Jungners död,

inträffat under hans tjänstgöring, finner utskottet, i likhet med statskontoret,

det vara billigt, att Anna Viktoria Rendahl erhåller något

understöd av staten, och har utskottet icke något att erinra mot det

Statskontoret.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

pension åt

polisöverkonstapeln

vid

flottans

station i

Stockholm

F. W. Möller.

[20.]

Angående

pension åt

förre båtsmannen

A. J. J:son

Stadig.

[21-]

av statskontoret i sådant avseende tillstyrkta och av motionären föreslagna

beloppet, 250 kronor. I fråga om den tidpunkt, från vilken

pensionen bör utgå, bar utskottet ansett sig böra biträda motionärens

förslag.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må bevilja Anna Viktoria Rendahl en årlig pension

av tvåhundrafemtio kronor att från och med den 1

januari 1916 under hennes återstående livstid, så länge

bon förbliver ogift, utgå från allmänna indragningsstaten.

II. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

21:o) I punkt 20 under tionde huvudtiteln bar Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att polisöverkonstapeln vid flottans station i

Stockholm Fritz Wilhelm Möller må från och med månaden näst efter

den, under vilken avsked varder honom meddelat, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,000 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december

1914 (10 h. t. sid. 81).

Med tillstyrkande av denna framställning hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att polisöverkonstapeln

vid flottans station i Stockholm Fritz Wilhelm

Möller må från och med månaden näst efter den,

under vilken avsked varder honom meddelat, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av ettusen kronor.

22:o) I punkt 21 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre båtsmannen Anders Johan Johnsson

Stadig må från och med år 1915 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension med sådant årligt belopp,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

15

att detsamma jämte det pensionsbelopp, han för året äger uppbära från

flottans pensionskassa, uppgår till 200 kronor.

Till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december

1914 har departementschefen anfört följande:

»Hos Kungl. Maj:t har förre båtsmannen vid Blekinge l:a båtsmanskompani

nr 136 Anders Johan Johnsson Stadig i underdånighet anhållit,

att den till honom utgående pensionen, sjuttionio kronor, måtte höjas

till ett belopp av trehundra kronor årligen; och har Stadig till stöd för

ansökningen anfört, att han, som på grund av en under tjänsteutövning

ådragen bråckskada erhållit avsked, hade synnerligen svårt att ens genom

mycket lindrigt arbete bidraga till sitt uppehälle.

över denna framställning har direktionen över flottans pensionskassa

den 23 april 1914 avgivit underdånigt utlåtande och däri anfört

följande.

Stadig, som vore född den 5 september 1840, hade på grund av

vänstersidigt ljumskbråck den 21 september 1867 avskedats efter en

tjänstetid av sex år från tjugu års ålder och med vitsord att han under

tjänstetiden sig väl förhållit. Enär det bevisligen blivit ådagalagt, att

Stadig genom utövning av kronans tjänst tillskyndats den bråckskada,

för vilken han avskedats, och t. f. regementsläkaren Th. Lundbergh

den 18 september 1867 intygat, att Stadig i följd av kroppsskadan i

fråga blivit oförmögen att med eget arbete förtjäna sig nödtorftig livsbärgning,

hade direktionen enligt resolution den 12 november 1867 tilldelat

Stadig pension i 3:e klassen med 54 kronor, vilket pensionsbelopp

jämlikt nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 från och med 1910 års

ingång höjts till 79 kronor.

Vid förevarande ansökan vore fogat ett av marinläkaren J. Lagerholm

den 27 mars 1914 utfärdat intyg, utvisande att Stadig ännu lede

av den bråckskada, för vilken han år 1867 blivit från tjänsten avskedad,

och att han i följd av densamma vore oförmögen att själv försörja sig.

Enär Stadig ostridigt genom utövning av kronans tjänst tillskyndats

den bråckåkomma, som förorsakat, att han blivit urståndsatt

att genom eget arbete förskaffa sig nödtorftigt uppehälle, har direktionen

funnit med billighet överensstämmande, att under sådana omständigheter

av statsmedel tilldelades Stadig så mycket, som för dylikt uppehälle

erfordrades, och, då existensminimum för en man per år icke kunde

sättas under 300 kronor, har direktionen hemställt, att en pensionsökning

måtte beredas Stadig, så att han komme i åtnjutande av en årlig pension

å sammanlagt 300 kronor.

Departementschef

e.n.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Efter i ärendet erhållen remiss har statskontoret härefter inkommit

med underdånigt utlåtande av den 20 juni 1914 och däri anfört

följande.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit ansåge statskontoret

skäl föreligga att söka bereda något understöd åt sökanden, som i statens

tjänst ådragit sig den skada, varav han allt fortfarande lede och vilken

skada försvårat möjligheten för honom att genom eget arbete förvärva

sitt uppehälle. Av ansökningens ordalag syntes emellertid kunna dragas

den slutsats, att sökanden med lättare arbete ännu kunde bidraga till

sina levnadskostnader, vid vilket förhållande och med hänsyn därtill, att

sökandens tjänstetid hos staten icke sträckt sig utöver sex år, statskontoret

funne det föreslagna understödsbeloppet jämförelsevis högt tilltaget.^

Statskontoret hemställde fördenskull, att i nådig proposition måtte

föreslås riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med år 1914

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 121 kronor, varigenom det till sökanden utgående

årliga statsunderstödet med inberäknande av pensionen från flottans

pensionskassa skulle komma att belöpa sig till 200 kronor.

I likhet med de i föreliggande fråga hörda myndigheterna finner

även jag, att åt Stadig, som i kronans tjänst ådragit sig den kroppsskada,

varigenom hinder för honom uppstått att själv förvärva nödtorftigt

uppehälle, bör på hans ålderdom beredas skäligt tillskott av

statsmedel utöver den till honom utgående pensionen. Beträffande storleken

av detta tillskott delar jag statskontorets härutinnan uttalade åsikt.»

1 sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

Motion ii: 52. inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt motion, nr 52,

vari motionären anfört följande:

»I tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen äskar Kungl. Maj:t i punkt

21 en årlig pension åt förre båtsmannen Anders Johan Johnsson Stadig, som jämte

det belopp Stadig erhåller från flottans pensionskassa skall utgå med 200 kronor

om året från 1915 års början. Av handlingarna i ärendet framgår, att Stadig hos

Kungl. Maj:t i underdånighet ansökt om årlig pension av 300 kronor om året,

vilket belopp tillstyrkts av direktionen för flottans pensionskassa. Vidare att såväl

nämnda direktion som statskontoret anser att sökanden bör erhålla statsunderstöd,

då han skadats i statens tjänst. Under sådana förhållanden och med tanke på att

nämnda person i år blir 75 år gammal samt enligt läkarintyg ännu lider av den

skada han ådragit sig under utövande av sin tjänst, anhåller undertecknad vördsamt,

att riksdagen måtte besluta, att förre båtsmannen Anders Johan Johnsson Stadig

må från ock med år 1915 under sin återstående livstid från allmänna indragnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 10.

17

staten åtnjuta eu pension med sådant årligt belopp, att detsamma jämte det pensionsbelopp

lian för året äger uppbära från flottans pensionskassa uppgår till 300

kronor.»

I)å Stadig, vilken är född är 1840, jämlikt numera utfärdad kungörelse

angående förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa

utgå till avskedade båtsmän och marinsoldater in. in., lärer vara

berättigad till pension från nämnda pensionskassa å 200 kronor, torde

något riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning icke erfordras.

Vidkommande härefter motionärens förslag att pensionen måtte

bestämmas till 300 kronor, har utskottet icke ansett tillräckliga skäl anförda

för tillstyrkande av en höjning utöver det belopp, vartill Stadig

enligt ovan omförmälda kungörelse är berättigad.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning

ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o) att den i ämnet väckta motionen icke må

av riksdagen bifallas.

23:o) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Olof Petersson

må från och med år 1915 under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 300 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

den 23 december 1914 (10 h. t. sid. 88).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren

Olof Petersson må från och med år 1915

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av trehundra kronor.

24:o) I punkt 23 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre värnpliktige nr 131 Vi889 Olof Magnus

Mårtensson Jönsson må från och med år 1915 under sin återstående

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 8 käft. (Nr 10.) 3

Utskottet.

Angående

pension åt

förre fortifikationsarbetaren

O. Petersson.

Angående

årligt understöd

till

förre värnpliktige

O. M.

Mårtensson

Jönsson.

[23.]

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

pension

till förre

maskinisten

A. J. Hålenius.

[24.]

Departementschefen.

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta ett understöd med sådant

årligt belopp att detsamma jämte det pensionsbelopp, han för året äger

uppbära från flottans pensionskassa, uppgår till 300 kronor.

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet tillåter sig hänvisa

till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december

1914 (10 h. t. sid. 90), hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förre värnpliktige

nr 131 V1889 Olof Magnus Mårtensson Jönsson må från

och med år 1915 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta ett understöd med

sådant årligt belopp, att detsamma jämte det pensionsbelopp,

han för året äger uppbära från flottans pensionskassa,

uppgår till 300 kronor.

25:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre maskinisten å lotsverkets chefsångfartyg

Stockholm Anders Johan Hålenius må under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 100 kronor,

att utgå från och med den 1 april 1914.

Till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december

1914 har departementschefen i detta ärende anfört följande:

»Med underdånig skrivelse den 3 februari 1914 har lotsstvrelsen

överlämnat en av dåvarande maskinisten å lotsverkets chefsångfartyg

Stockholm Anders Johan Hålenius i underdånighet gjord ansökning,

däri Hålenius anhållit, att han, som omkring sexton år varit i tjänst vid

flottan och med utgången av mars månad 1914 komme att innehava

sex års tjänst vid lotsverket, måtte komma i åtnjutande av någon pension.

Till stöd för denna framställning har Hålenius anfört, att han vid sin

anställning i lotsverkets tjänst den 1 april 1908 varit frisk och utan

sjukdomsanlag, men att han numera vore överansträngd och sjuk och

att han på grund härav entledigats från lotsverket med nyssnämnda

mars månads utgång, samt att han för framtiden ej torde kunna med

sitt arbete förtjäna så mycket, att han därav finge sin utkomst. Härjämte

har Hålenius åberopat åtskilliga intyg, därav prästbetyg, utvisande

att han vore född den 14 juni 1857 samt hade hustru och ett minderårigt

barn, ävensom ett den 30 december 1912 avgivet läkarbetyg av innehåll,

att han, som vid undersökning befunnits lida av njursjukdom och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

19

sockersjuka, icke utan men för sin hälsa kunde förrätta sådant Övertidsarbete,

som förut av honom utförts.

För egen del har lotsstyrelsen anfört, att styrelsen, med hänsyn

till att Hålenius’ tjänstetid vid lotsverket endast utgjort sex år, icke

ansåge sig kunna tillstyrka, att någon pension av lotsverkets medel tilldelades

honom, men att styrelsen, då Hålenius under sin hälsas dagar

tjänstgjort vid flottan, enligt uppgift 16 år, och han därjämte, enligt

vad vederbörande lotskapten intygat, städse visat sig villig och ordentligvid

skötandet av sin befattning ombord å chefsångfartyget Stockholm,

ville ifrågasätta, huruvida icke Hålenius skulle kunna av allmänna medel

erhålla någon pension.

Med anledning härav hava, efter särskilda nådiga remisser, underdåniga

utlåtanden avgivits, dels den 31 mars 1914 av marinförvaltningen,

som av anförda skäl ansett den gjorda ansökningen, såvitt flottan anginge,

icke kunna föranleda vidare åtgärd, dels den 24 därpåföljande april av

lotsstyrelsen, som ifrågasatt nådig proposition till riksdagen om något

årligt understöd åt sökanden, och dels den 8 juni samma år av statskontoret.

Statskontoret har i sitt berörda utlåtande anfört, bland annat,

följande.

Genom vad handlingarna innehölle hade det icke blivit ådagalagt,

att det arbete, som sökanden utfört under sin anställning'' hos lotsverket,

ens i någon mån bidragit till utvecklingen av de sjukdomar, av vilka

sökanden enligt utfärdat läkarbetyg visats lida. Av dylik anledning

kunde sökanden sålunda icke stöda grundat anspråk att staten skulle

ingripa till hans förmån. Då dessutom sökandens anställning i statens

tjänst varit av mera tillfällig art och i allt fall icke omfattade längre

tidrymd än högst 22 år samt ej heller blivit styrkt, att sökanden för

sitt uppehälle vore beroende av understöd från staten, hemställde statskontoret,

att sökandens framställning icke måtte föranleda vidare åtgärd.

Vid underdånig föredragning den 27 juni 1914 av detta ärende

fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen icke till någon Dess vidare

åtgärd föranleda.

Hålenius har nu i en till Kungl. Maj:t ställd, den 15 augusti 1914

inkommen skrift ånyo gjort framställning om något understöd samt därvid

åberopat dels ett den 12 i samma månad avgivet läkarbetyg av

innehåll, att sökanden lede av sockersjuka, vilken sjukdom givetvis

måste anses hava förvärrats under hans ansträngande tjänst som maskinist

vid lotsverket, samt att han vore oförmögen till allt grövre arbete

och därmed urståndsatt att försörja sig och de sina, dels ett särskilt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Motion II: 51.

läkarintyg därom, att sökanden lede av höggradig sockersjuka, och dels

ett av vederbörande roteman utfärdat intyg, att sökanden saknade

egna medel.

Med anledning härav har statskontoret den 14 september 1914

avgivit förnyat underdånigt utlåtande i ärendet och däri anfört följande.

Genom de läkarintyg, som utfärdats efter det statskontoret i ärendet

avgav sitt underdåniga utlåtande den 8 juni 1914, torde det numera tå

anses utrett, att den sjukdom, av vilken sökanden lede och till följd

varav han blivit avskedad ur lotsverkets tjänst, åsamkats honom eller

åtminstone förvärrats genom det honom åliggande arbete som maskinist.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till övriga i ärendet framkomna

upplysningar angående sökandens oförmögenhet till självförsörjning samt

medellöshet, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka beredandet tiv

något årligt statsunderstöd åt sökanden. Beträffande beloppet av dylikt

understöd ansåge statskontoret detsamma, i överensstämmelse med grunderna

för nådiga reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets

gemenskap den 31 oktober 1879, lämpligen kunna bestämmas

till 100 kronor.

Statskontoret finge alltså i underdånighet hemställa, det täcktes

Kung]. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att till

Hålenius under hans återstående livstid finge från allmänna indragningsstaten

utgå en årlig pension av 100 kronor.»

Med avseende å vad sålunda förekommit och då även departementschefen

ansåge sökanden på grund av de i ärendet föreliggande särskilda

omständigheter böra komma i åtnjutande av pension till föreslaget belopp

att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han

entledigats från sin befattning vid lotsverket, hemställde departementschefen

om avlåtande av ifrågavarande framställning till riksdagen.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling föreliaft en

inom andra kammaren av herr Persson i Västervik väckt motion, nr 51,

däri hemställts, att ifrågavarande pension måtte utgå med 200 kronor.

I motiveringen har motionären åberopat här ovan intagna statsrådsprotokoll

samt därtill fogat, att då den föreslagna pensionen uppenbarligen

vore otillräcklig för nödtorftigt uppehälle för Hålenius, som

utom sig själv hade hustru och ett minderårigt barn, och då 300 kronor

i årlig pension vore erkänt som miniminödtorft för pensionerade arbetare,

som varit i statens tjänst, hade motionären ansett sig böra göra

ovan omförmälda hemställan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 10.

21

Av utredningen i ärendet framgår, att den sjukdom, varav Hålemus vt»Mut.

lider och till följd av vilken han avskedats ur lotsverkets tjänst, åsamkats

honom eller åtminstone förvärrats genom hans arbete såsom

maskinist. Vid sådant förhållande och då, enligt vad handlingarna utvisa,

Hålenius synes vara oförmögen till självförsörjning, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att statsunderstöd beredes honom för hans

återstående livstid. Beloppet synes emellertid icke skäligen böra bestämmas

lägre än till 300 kronor årligen och torde böra utgå från och

med den 1 april 1914.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kung!. Maj:ts

förevarande framställning och den i ämnet väckta

motionen, må medgiva, att förre maskinisten å lotsverkets

chefsångfartyg Stockholm Anders Johan Hålenius

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av trehundra

kronor, att utgå från och med den 1 april 1914.

III. Angående civildepartementet.

26:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att extra polismannen Karl Gustaf Werner

Särenholm må från och med år 1915 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över civilärenden den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 97).

Angående

pension åt

extra polismannen
-

K. G. W.

Särenholm.

Med stöd av denna utredning får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att extra polismannen

Karl Gustaf Werner Särenholm må från och med år

1915 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av trehundra

kronor.

27:o) I eu till riksdagen den 5 februari 1915 avlåten proposition, Angående

nr 26 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av stats- Arbetaren

rådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen l. l. b. Skott.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

ändring i

villkoren för

åtnjutande

av den stenar

betar en

E. E. Bergström

beviljade

pension.

medgiva, att arbetaren vid statens järnvägsbyggnader Lars Levi Bernhard

Skott må från och med den 1 juli 1915 under sin återstående livstid,

utöver honom jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete tillerkänd årlig livränta av 300

kronor, tillika å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

till belopp av 300 kronor.

Utskottet, som beträffande den i ärendet förebragta utredningen

hänvisar till ovannämnda statsrådsprotokoll, har ej haft något att erinra

mot Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid

statens järnvägsbyggnader Lars Levi Bernhard Skott

må från och med den 1 juli 1915 under sin återstående

livstid, utöver honom jämlikt lagen den 5 juli

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete tillerkänd årlig livränta av 300 kronor,

tillika å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till belopp av trehundra kronor.

28:o) I en till riksdagen den 5 februari 1915 avlåten proposition,

nr 27, har Kungl. Majd, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att stenarbetaren vid statens järnvägar Erik Evald Bergström,

vilken i enlighet med beslut av 1913 års riksdag under visst villkor äger

att från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas eller

entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp

av 300 kronor, må åtnjuta ifrågavarande pension under följande ändrade

villkor, nämligen att, därest han framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett beräknat årligt medelinkomstbelopp

av 1,200 kronor eller därutöver, pensionen skall, så länge

sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå, samt att, vid sådan avlönings

uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma

jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen

tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutxkotletx utlåtande Nr 10.

23

Utskottet hemställer,

fitt ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

29:o) I eu inom andra kammaren väckt motion, nr (i, har herr

Johansson i Trollhättan föreslagit, »att riksdagen måtte tillerkänna arbetsiörmannen

Johannes Pettersson-Lindahl och arbetaren Frans Gustaf

Andersson-Blomstervall från Gärdhems socken av Älvsborgs län eu årlig

pension vardera av 300 kronor att utgå under deras återstående livstid.»

Till stöd för motionen har anförts följande.

»Vid upprepade tillfällen har kungl. järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj:t inlämnat framställning om pension eller gratifikation till arbetare, vilka en

följd av år haft anställning i styrelsens tjänst vid utförande av byggnadsarbeten.

Såsom grunder för erhållande av pension har uppställts 25 arbetsår och 55

levnadsår, och för erhållande av gratifikation minst 20 arbetsår. Det har emellertid

inträffat, att vid slutförandet av en del större byggnadsarbeten en del arbetare

måst entledigas, innan de innehaft för pension föreskrivna eller tillämpade levnadsoch

arbetsår, och följaktligen ej kunnat ifrågakomma från kungl. järnvägsstyrelsens

sida. Flertalet av dessa från järnvägsbyggnaderna entledigade arbetare ha säkerligen

övergått till arbete i enskild tjänst, under det åter en och annan sökt sig anställning

inom andra statens verk, förnämligast å de av kungl. vattenfallsstyrelsen

bedrivna större byggnadsarbetena i Trollhättan. För dessa arbetare ställer sig

saken så, att hade de i en följd fått stå i tjänst hos kungl. järnvägsstyrelsen, hade

de med all sannolikhet kommit i åtnjutande av pension, då de däremot nu ej kunna

ifrågakomma, oaktat deras anställning i statens arbeten täcker de villkor, som tidigare

uppställts för erhållande av nämnda pension. Någon framställning till regering

och riksdag kan nämligen dessa arbetare ej vänta vare sig från järnvägsstyrelsen

eller från deras senare arbetsgivare, vattenfallsstyrelsen, enär intet av dessa

verk haft dem i sin tjänst så länge, att någon särskild uppmuntran för ett långt

och plikttroget arbete kan ifrågasättas.

Emellertid har riksdagen tidigare på framställning av enskild motionär behjärtat

dessa förhållanden och beviljat pension åt tvenne arbetare, vilka på ett

samvetsgrant sätt under ett långt liv stått i statens anställning och vars förhållanden

för övrigt vore av ömmande beskaffenhet.

Då jag alltså förmodar, att riksdagen anser det skäligt, att staten som

arbetsgivare i någon mån bör beakta sina åldriga och utslitna arbetare, vågar jag

härmed framställa en begäran från tvenne vid Trollhätteanläggningarna anställda

arbetare, vilkas belägenhet synes vara lika behjärtansvärd som den, riksdagen 1912

ansåg bärande för en framställning i samma syfte. (Motion i andra kammaren, nr

61, år 1912).

De två arbetare det här gäller äro arbetsförmannen Johannes PetterssonLindahl

och arbetaren Frans Gustaf Andersson-Blomstervall, båda från Gärdhems

socken av Alvsborgs län. Av dessa innehar för närvarande Lindahl 61 levnadsår

och 29 arbetsår, Blomstervall 57 levnadsår och 33 arbetsår.

Angående

pension

åt arbetsförmannen

J.

PetterssonLindahl

och

arbetaren F.

G. AnderssonBlomstervall.

Motion II: 6.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Banicoutskottets utlåtande Nr 10.

Lindahls anställning har varit som följer:

År.

Arbetsställe.

Arbetsledare.

1877—1879

Lingbo—Hanebo—Edänge

Kapten Stanzén

1880

Ljusdal

» Valle

1881—1882

Hjärpen—Nyhem

» Bergman

1883

Kälarne

» Stanzén

1884

Ragunda

» Bergman

1885—1887

Nedansjö—Torpshammar

Ing. Rodelius

1888—1889

Selsjön

» Santesson

1890—1891

Björna—Ledinge

» »

1892—1894

Ekån—Myrheden

Kapten Stanzén

1900—1901

Gelli vare—Riksgränsen

Ing. Höijer

1902

Bohuslänska längdbanan

Löjtn. Norberg

1907—1911

Trollhättan

Ing. Norman

1912—1914

»

Blomstervalls:

År.

Arbetsställe.

Arbetsledare.

1880

Alby

Ing. Aggart

1881

Ramsjö

Kapten Bergeus

1881

Hjärpen

» Bergman

1882

Nyhem

Ing. »

1883 -1884

Kälarne—Ragunda

» Stanzén

1885-1886

Bispgården—Graninge

» Santesson

1887—1889

Forsmo—Selsjön

1S90—1891

Ledinge Björna

» »

1892

Stenas

» »

1893—1894

Koleträsk

Kapten Bergman

1897—1899

Krylbo— Frövik

Ing. Kallander

1900

» »

Kapten Stanzén

1901—1905

Bohuslänska längdbanan

Ing. Ahlgren

1906

Morjärv—Lappträsk

» Dahlgren

1907—1914

Trollhättan

» Norman.

Såväl Lindahl som Blomstervall befinna sig för närvarande på grund av bruten

hälsa och därav följande ekonomiska svårigheter i särdeles ömmande omständigheter.

Och även om de hittills lyckats hålla den rena nöden borta, sa synes framtiden,

utan något bistånd från staten, som de så troget tjänat, ganska mörk, och

starka skäl synas tala för att de av riksdagen tillerkännas en mindre årlig pension.

Någon bekräftelse på att nämnda arbetare vant anställda i kungl. järnvägsstyrelsens

tjänst är ej förebringad frän alla arbetsplatserna på grund av att en del

betyg ej uttagits, andra åter förkommit, men de återfinnas ju hos kung!, järnvägsstyrelsen.

Däremot styrka närslutna intyg, att Lindahl och Blomstervall efter 1906

varit anställda i vattenfallsstyrelsens arbeten, samt att de bada sta i behov av

ekonomisk hjälp.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

25

\ id motionen finnas därjämte fogade 1''rejd- och läkarebetyg- för

Pettersaon-Lindahl och Andersson-Pdomstervall ävensom åtskilliga för

dem utfärdade betyg rörande de arbeten, med vilka de varit sysselsatta

ä olika platser inom landet.

.förslag om beviljande av pension åt ovannämnda två personer

bär redan tidigare blivit framställt, nämligen vid 1914 års första riksdag,

i en inom andra kammaren av herr Andersson i Herrklättan då väckt

motion nr 42. Nämnda motion hann dock ej behandlas före riksdagens

upplösning, och frågan återupptogs ej vid senare riksdagen

samma år. Bankoutskottet hade emellertid i vederbörlig ordning begärt

statskontorets yttrande över motionen, efter inhämtande, där så erfordrades,

av uppgifter även från andra ämbetsverk. Statskontoret, som vid

senare riksdagen inkom med utlåtande rörande andra till utskottets behandling

hänvisade motioner i hithörande ämne, överlämnade därvid av

statskontoret begärda yttranden i nu förevarande pensionsfrågor från

dels vattenfallsstyrelsen och dels järnvägsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen anförde i sitt yttrande:

»I skrivelse den 19 februari innevarande år bär Ni med föranledande av en

vid senaste riksdag'' av herr Axel Andersson å Herrklättan inom andra kammaren

väckt motion, nr 42, vilken i avtryck fanns bilagd Eder skrivelse, bos kung! vattenfallsstyrelsen

anhållit om upplysning i vissa i skrivelsen angivna avseenden angående

arbetsförmannen J. Pettersson-Eindahl och arbetaren F. G. Andersson-Blomstervall.

1 anledning'' härav får kungl. styrelsen utöver vad de vid motionen fogade

intyg utvisa härigenom meddela följande: J. Pettersson-Lindahl har under år 1913

haft en arbetsförtjänst av 1,676 kronor 20 öre samt dessutom uppburit ersättning

med sammanlagt 9 kronor för tre dagars sjukdom på grund av olycksfall i arbete.

Beträffande arbetaren Andersson-Blomstervall har hans arbete nästlidet år inbragt

honom 428^kronor 15 öre. Härjämte har deime under samma tid njutit gottgörelse

med dels 78 kronor för tjugusex dagar, under vilka han i följd av olycksfall i

tjänsten varit ur stånd till arbete och dels 298 kronor 50 öre för tvåhundratio

dagars sjukdom i reumatisk feber.

Huruvida beviljandet av de föreslagna pensionerna skulle stå i överensstämmelse

med eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till grund för

pensioners och understöds meddelande saknar vattenfallsstyrelsen erfarenhet att bedöma,

enär något fall av nu ifrågavarande slag icke hittills förekommit inom styrelsens

verksamhetsområde samt styrelsen sålunda saknat anledning att taga detta spörsmål

under omprövning.

Något principiellt hinder för bitall till den gjorda framställningen torde

emellertid, såvitt vattenfallsstyrelsen kan finna, icke föreligga. Och vattenfallsstyrelsen

har så mycket mindre anledning emotsätta sig bifall till motionärens hemställan

som de av telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen gemensamt

utfärdade »Allmänna bestämmelser rörande arbetare vid kungl. telegrafverket,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 8 höft. (Nr 10). 4

Vattenfall

styrelsen

s. 26 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr .10.

Järnväg sstyrelscv.

26

statens järnvägar samt under kung! vattenfallsstyrelsen lydande verk», (Bihang till

svensk förf.-saml. 1909, nr 6) på sätt § 9 inom. 6 däri utvisar ifråga om sjukavlöning

anslutit sig till den principen, att arbetare, som under viss tid vant anställd

hos något av de tre omnämnda verken må med avseende å rätt till sjukavlöning

från ett av oinförmälda verk räkna sig till godo jämväl den tid han varit

anställd hos något av de två andra verken.

Då härtill kommer, att de ifrågavarande båda personerna varit skötsamma

och plikttrogna i sitt arbete, vill vattenfallsstyrelsen för sin del förorda dem till

erhållande av pension, vilken emellertid icke under några förhållanden torde böra

bestämmas till lägre belopp än motionären föreslagit, d. v. s. till -100 kronor om

året för dem var samt utgå från och. med månaden näst efter den. då deras respektive

anställningar i statens tjänst upphöra.»

Järnvägsstyrelsen yttrade i ärendet täljande:

»Med förmälan ej mindre att riksdagens bankoutskott i anledning av inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner om beviljande av åtskilliga

pensioner och understöd ansett det vara av vikt för behandlingen av dessa frågor

att erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt tall

kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels ock huruvida beviljandet

av pensionen eller understödet skulle stå i överensstämmelse med eller innebära ett

frångående av de principer, som hittills legat till grund för pensioners och understöds

meddelande, än även att Kungl. Maj:t anbefallt lider att, efter inhämtande,

där så erfordrades, av uppgifter från andra ämbetsverk, till Kungl. Maj:t inkomma

med yttrande, innefattande upplysningar uti ifrågavarande avseenden, har Ni i

skrivelse den 19 februari 1914, med bifogande av i riksdagen väckt motion angående

pensioner åt arbetsförmannen .1. Pettersson-Lindahl och arbetaren F. G. AnderssonBlomstervall,

anhållit att få bekomma erforderliga uppgifter i berörda avseenden

angående ifrågavarande personer.

1 anledning härav får kung!, järnvägsstyrelsen meddela följande.

På sätt i förenämnda motion påpekas, har riksdagen, vid beviljande av pensioner

åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, med bifall till vad

Kungl. Maj:t, på framställning av järnvägsstyrelsen, föreslagit, utgått från den synpunkten,

att för erhållande av pension i allmänhet fordras, att vederbörande uppnått

minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänste- eller arbetsår. Modifikationer i

dessa grunder hava dock. i enlighet med Kungl. Maj:ts pa kungl. styrelsens förslag

gjorda hemställan, av riksdagen i vissa fall undantagsvis medgivits. Pension har

sålunda tillerkänts förman eller arbetare, som visserligen icke fyllt minimifordran

med avseende å levnadsålder, men samtidigt haft en betydligt längre tjänstetid än

den såsom minimum angivna och för övrigt till följd av sjuklighet fått sin arbetsförmåga

väsentligen minskad. Och vidare har dylik förmån beretts, även för den

händelse att vederbörande icke innehaft tillräckligt antal tjänsteår, därest antalet

endast obetydligt understigit det såsom skäligt ansedda måttet samt vederbörande

ådragit sig på hans arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom och skäl funnits för

det antagandet, att densamma till icke ringa del kunde tillskrivas eller hade förvärrats

genom de för hälsan ogynnsamma förhållanden, under vilka järnvägsbyggnadsarbeten

ofta ägde rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hanlcoufskottrts utlåtande iXr 10.

■27

A undra sidan må likväl framhållas, att uppnåendet av förberörda såsom minimum

ansedda levnads- och tjänsteålder icke i och för sig kan anses skapa någon

rätt för järnvägsbyggnadsarbetare att komma i åtnjutande av pension. I detta

avseende tillåter kungl. styrelsen sig erinra om ett uttalande av 1909 års riksdag

vid behandling av dä föreliggande nådig proposition angående pensioner till förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader. I fråga om tre av dem. för vilka

pension föreslagits, anmärkte riksdagen, att den lämnade utredningen icke gåve vid

banden annat, än att de skulle fortfarande vara, åtminstone i förhållande till sin

ålder, arbetsdugliga; och ehuru riksdagen ansåg, att deras levnadsålder, som utgjorde

respektive 62, 56 och 58 år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering,

ville riksdagen dock icke; underlåta att bifalla förevarande framställning, då den i

viss mån både stöd uti förut av riksdagen fattade beslut i likartade fall. Beträffande

två förmän, som icke uppnått fullt 55 levnadsår, men ådragit sig svär och på deras

arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade riksdagen intet att erinra mot

meddelande av de för dem föreslagna pensionerna. Slutligen uttalade riksdagen det

antagandet, att de av ifrågavarande förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra,

skulle varda i statens järnvägars tjänst bibehållna.

Det torde näppeligen behöva påpekas, att såsom villkor för att över huvud

kunna föreslås till erhållande av pension givetvis erfordras, att vederbörandes arbetstid

i statens tjänst varit väl vitsordad.

Detta rörande de allmänna grunder med däri gjorda modifikationer, som hittills

tillämpats vid beviljande av pension åt statens järnvägsbyggnaders arbetarepersonal.

Kungl. styrelsen övergår härefter till frågan, om de i den eder skrivelse

bilagda motionen upptagna arbetsförmannen Johannes Pettersson-Lindahl och arbetaren

Frans Gustaf Andersson-Blomstervall enligt förestående grunder skulle vara

berättigade till pension.

Vad då först Lindahl beträffar, framgår av den i motionen förekommande

tjänsteförteckningen, att han, som är född den 5 augusti 1854, varit anställd vid

statens järnvägsbyggnader under åren 1877—1894 och 1900—1902, d. v. s. sammanlagt

21 år; att lian vid avgången ur samma byggnaders tjänst endast uppnått en

ålder av 48 år; och att han således icke vid denna tidpunkt innehade för pensions

erhållande stadgad minsta levnads- eller tjänsteålder.

Vidkommande därefter Blomstervall utvisar hans tjänsteförteckning, att han,

som är född den 27 juni 1858, haft anställning vid statens järnvägsbyggnader under

åren 1880 - 1894 och 1897 — 1906 d. v. s. tillhopa 25 år; att han vid avgången ur

samma byggnaders tjänst endast uppnått en ålder av 48 år; och att han följaktligen

icke vid sagda tid nätt den levnadsålder, som ansågs erforderlig för att komma i

åtnjutande av pension.

Varken med avseende å Lindahl eller Blomstervall har i ärendet blivit upplyst,

att de vid tiden för deras avgång lidit av sådan sjuklighet, som gjort dem, var för

sig, oförmögna till vidare arbete; och det synes även föga sannolikt i betraktande

därav, att Lindahl några år senare och Blomstervall året därefter erhållit anställning

först vid statens kraftstationsbygge i Trollhättan och sedermera vid Trollhätte kanals

ombyggnad, där de enligt uppgift fortfarande arbetade under år 1913.

Vid ovan åberopade förhållande synas Lindahl och Blomstervall, då de slutade

arbetet vid ''statens järnvägsbyggnader, var för sig ej hava varit berättigade till

pension jämlikt i sådant avseende vid nämnda tidpunkt av statsmakterna tillämpade

bestämmelser; och kan under dylika omständigheter icke föreligga någon anledning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande AV 10.

Statskontoret.

TJtskottet.

för kungl. styrelsen att göra underdånig framställning om utverkande av pension

för ifrågavarande arbetare.

Emellertid synes frågan om pension eller understöd åt Lindahl och Blomstervall

hava kommit i ett annat läge genom deras fortsatta anställning i statens tjänst,

sedan de upphört med arbetet vid statens järnvägsbyggnader. Därvid är att märka,

hurusom Lindahl och Blomstervall vid 1913 års slut uppnått en levnadsålder av den

förre 59 och den senare 55 år samt varit anställda i statens arbete under sammanlagt

respektive 28 och 32 år. Båda uppfylla sålunda numera de villkor, beträffande

levnads- och tjänsteår, som enligt vad ovan påvisats, pläga uppställas för beviljande

av pension åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, om man, såsom

rimligt är, låter dem för detta ändamål räkna sig till godo hela deras sammanlagda

arbetstid i statens tjänst; och det synes därför vara med billigheten överensstämmande,

att motsvarande förmån av staten tillerkännes såväl Lindahl som Blomstervall. Då det

emellertid vill synas, som om båda allt fortfarande hava anställning vid Trollhätte

kanals ombyggnad, torde pensionerna lämpligen böra utgå först från den tid, då de

lämna sin nuvarande anställning.

Ett med de förevarande likartat ärende förelåg, såsom också i motionen

erinras, vid 1912 års riksdag, då, på framställning av enskild motionär, f. järnvägsbyggnadsarbetarna

K. E. Pettersson och K. J. Hill tillerkändes en årlig pension

vardera av 300 kronor. Pettersson och Hill hade under 1910 hos kungl. styrelsen

gjort framställning om årligt understöd, men fann kungl. styrelsen, vid det förhållande att

Pettersson och Hill, som slutat vid staten järnvägsbyggnader, den förra 1906 och den

senare 1905, vid denna tidpunkt icke innehaft den levnadsålder — 55 år — som

minst erfordrades för erhållande av pension, deras ansökningar icke föranleda någon

kungl. styrelsens vidare åtgärd. Vid entledigandet ur statens järnvägsbyggnaders

tjänst räknade Pettersson 24 och Hill %6 arbetsår. Båda hade år 1910 anställningvid

Trollhätte kanals ombyggnad, Hill i egenskap av nattvakt. Då pension beviljades

dem år 1912 hade de uppnått en levnadsålder av Pettersson 58 år och Hill 56 år

samt arbetat i statens tjänst den förre sammanlagt 29 år och den senare 31 år.

Om således riksdagen skulle bifalla förevarande motion angående pensioner

åt Lindahl och Blomstervall, vore detta endast ett fullföljande av en princip, som

riksdagen godkänt genom beviljande av årligt understöd till förenämnda f. järnvägs

byggnadsarbetarna Pettersson och Hill.»

Jämte meddelande, att något förslag i dessa frågor ej syntes föreligga

vid då församlade riksmöte anförde statskontoret för sin del, att

med hänsyn emellertid till den mening om dessa pensionsfrågor, som

vattenfallsstyrelsen uttalat i sin berörda skrivelse, statskontoret föreställde

sig, att vattenfallsstyrelsen, vid vars underlydande verk ifrågavarande

personer vore anställda, icke korame att underlåta att göra framställning

om beredande av pension åt envar av Lindahl och Blomstervall, då

han icke längre kunde bibehållas vid arbete för statens räkning.

Av den i detta ärende förebragta utredningen framgår, att Pettersson-

Lindahl och Andersson-Blomstervall arbetat i statens tjänst samman
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutakottets utlåtande Nr It).

29

Jagt

o- d°on förre 2!) år och den senare 33 år samt att de uppnått eu

levnadsålder Pettersson-Lindahl av 60 år och Andersson. Blomstervall av

56 år. Vid sadant förhållande synes det vara med billigheten överensstämmande,

att staten tillerkänner dom, i likhet med vad som förut skett

med åtskilliga järn vägsbyggnadsarbetare, ett årligt understöd och torde

därvid icke vara något att erinra mot av motionären föreslagna 300

kionor ellei samma belopp, som pa sin tid tillerkändes de i järnvägsstyrelsens

yttrande omförmälda förre järn vägsbyggnadsarbetarna K. E.

Pettersson och K. J. Hill. Då emellertid såväl Pettersson-Lindahl, som

Andersson-Blomstervall fortfarande äro anställda vid Trollhätte kanals

ombyggnad, synas understöden lämpligen böra utgå från den tid, de

lämna sin anställning i statens tjänst. Pensionerna torde böra anvisas

å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva

a) att arbetsförmannen Johannes Pettersson-Lindahl

från Gärdhems församling må från och med

månaden näst efter den, varunder hans anställning i

statens tjänst upphör, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av trehundra kronor, och

b) att arbetaren Frans Gustaf Andersson-Blomstervall

från Gärdhems församling må från och med månaden

näst efter den, varunder hans anställning i statens

tjänst upphör, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

trehundra kronor.

IV. Ang. finansdepartementet.

30:o) I punkt 26 av tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit Angående

riksdagen medgiva pension åt

att ombudsmannen vid sjömanshuset i Malmö Johan Peter Fager- IZtjaZ"

lund, bokhållaren vid sjömanshuset i Göteborg Magnus Peterson och män

notarien vid Stockholms sjömanshus Ivar August Brunström må, envar C26-]

från och med månaden näst efter den, under vilken han varder entledigad

från sin befattning, å allmänna indragningsstaten under sin återstående

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

livstid åtnjuta årlig pension, Fagerlund med 1,650 kronor, Peterson med

1,300 kronor och Brunström med 1,650 kronor, allt dock under villkor,

att av vederbörande sjömanshuskassas egna medel till envar av dessa

tjänstemän i årlig pension utbetalas minst lika stort belopp, som av

statsmedel beviljas.

Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

V. Aug. ecklesiastikdepartementet,

Angående 31 :o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
understsd

åt slag£t riksdagen att anvisa för år 1916 å allmänna indragningsstaten

HöZaZeXtan ett anslag å 4,200 kronor att enligt de närmare bestämmelser, Kungl

pension av- ]VXaj‘t kan finna gott meddela, användas till understöd av högst 600

Murare.'' kronor åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt skött

[27.] sin tjänst men därifrån erhållit avsked före år 1867.

Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10

h. t. sid. 43), hemställer,

att riksdagen må anvisa för år 1916 å allmänna

indragningsstaten ett anslag å 4,200 kronor att enligt

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott

meddela, användas till understöd av högst 600 kronor

åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt

skött sin tjänst men därifrån erhållit avsked

före år 1867.

Angående 32:o) Kungl. Maj:t har i punkt 28 under tionde huvudtiteln före
understsd

åt siamt riksdagen medgiva att för år 1916 å allmänna indragningsstaten

hovinide, ^utan anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag av 25,000 kronor

understöd av- för beredande av ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid

*?ZZarmeå'' småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie

[28.] lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka, efter att hava i minst femton

års tid oförvitligen tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att erhålla

s. 31 Kontrollera mot PDF

Banko utskottet » utlåtande Nr 10.

31

understöd enligt reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda

villkor och bestämmelser i övrigt, som gälla beträdande det för år 1915

uti förevarande avseende beviljade anslaget, nämligen

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring avslutats så tidigt, att

ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom

eller henne beviljas, eller före utgången av år 1891;

att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna uppnått en

levnadsålder av minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behövande omständigheter;

att det belopp, vartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 200 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i

ämnet, vilka befinnas erforderliga.

Under åberopande av den i ärendet framlagda utredningen, som

återfinnes i det under nästföregående punkt åberopade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 43), får utskottet hemställa,

att Kungl. Majrts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

33:o) Uti punkt 29 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj Angående

föreslagit riksdagen att för år 1916 å allmänna indragningsstaten anvisa “"aidr^fe^

ett anslag å 15,000 kronor, att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan hövande, med

finna lämpligt stadga, användas till understöd åt sådan äldre behövande J^favgtilna

lärare eller lärarinna vid småskola eller mindre folkskola eller biträdande småshoieller

extra ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som efter oförvillig

tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

enligt reglementet den 22 juni 1892 men beviljats

avsked före utgången av år 1909, dock att understödet tillsammans med

det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma att

utgöra högst 200 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i det i föregående punkter åberopade

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 45).

Under åberopande av vad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående, 34:o) I punkt 30 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t före
pension

åt g}ap-it riksdagen medgiva, att vaktmästaren hos domkapitlet i Växjö

konsistoriel o o o ’ r j

vaktmästaren Oart Magnus Svensson må från och med månaden näst efter den, varc.

m. Svens- under han erhåller entledigande från vaktmästarbefattningen hos domroQ-i

kapitlet, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 400 kronor, att till honom utgå utöver

den pension, han äger från allmänna indragniugsstaten åtnjuta såsom

förutvarande vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Växjö.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10 h. t.

sid. 40).

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren hos

domkapitlet i Växjö Carl Magnus Svensson må från

och med månaden näst efter den, varunder han erhåller

entledigande från vaktmästarbefattningen hos

domkapitlet, under sin återstående livstid uppbära å

allmänna indragningsstaten en årlig pension av fyrahundra

kronor, att till honom utgå utöver den pension,

han äger från allmänna indragningsstaten åtnjuta såsom

förutvarande vaktmästare vid högre allmänna

läroverket i Växjö.

Angående 35:o) I punkt 31 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
pension

åt s}ao-ft riksdagen medgiva, att läraren vid Chalmers tekniska läroanstalt

läraren vid o o _ 0 _ p i

Chalmers tek- Johan Erik Ericson må trån och med manaden näst etter den, varunder

”‘“anstalt0'' han llPP^ört att bestrida lärarbefattningen i frihandsteckning vid nämnda

j. e. Ericson, läroanstalt, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

[31.] uppbära en årlig pension av 2,240 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 17 december 1914 (10 h. t. sid. 48).

Med tillstyrkande av bifall till ifrågavarande förslag hemställer

utskottet,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

33

att riksdagen inå medgiva, att läraren vid Chalmers

tekniska läroanstalt Johan Erik Ericson må från

och med månaden näst efter den, varunder han upphört

att bestrida lärarbefattningen i frihandsteckning

vid nämnda läroanstalt, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av tvåtusen tvåhundrafyrtio kronor.

36:o) I punkt 32 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid högre allmänna

läroverket i Gävle Klas Olof Asplund må från och med månaden

näst efter den, i vilken han varder entledigad från sin anställning vid

läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp av 500 kronor.

Utredningen i detta ärende återfinnes i statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10 h. t. sid. 51).

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren och

eldaren vid högre allmänna läroverket i Gävle Klas

Olof Asplund må från och med månaden näst efter

den, i vilken han varder entledigad från sin anställning

vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp

av femhundra kronor.

37:o) I punkt 33 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att husmodern vid institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck må från och med

månaden näst efter den, varunder hon avgår från sin befattning, under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension av 850 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller i detta ärende följande anförande

av departementschefen:

»1 skrivelse den 11 juni 1914 har direktionen över institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen att bevilja husmodern vid institutet och förskolan Anna

Gustava Jensina Munck en årlig pension till belopp av 975 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 8 höft. (Nr 10.) 5

Angående

pension åt

vaktmästaren

och eldaren

K. O. Asplund.

[32.]

Angående

pension åt

husmodern

Anna Gustava

Jensina

Munck.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande. Nr 10.

att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken hennes tjänst

vid institutet och förskolan upphörde.

Ifrågavarande befattning är icke uppförd på institutets och förskolans

stat, utan har Anna Muncks avlöning bestritts från det i nämnda

stat ingående anslaget till vårdare och tjänstepersonal.

Nyssberörda ansökning var åtföljd av frejdbetyg för Anna Munck,

betyg över av henne bestridd tjänstgöring såsom hushållerska vid

Uppsala hospital samt intyg av institutets och förskolans läkare därom,

att Anna Munck på grund av sjukdom (Pneumonia chronica) och ålder

vore mindre arbetsför och på grund härav sannolikt snart bleve oförmögen

att sköta mera ansvarsfullt arbete.

Till stöd för ansökningen har direktionen anfört följande:

Husmodem vid institutet Anna Munck, som vore född den 16 februari 1856,

hade sedan den 1 maj 1889 oavbrutet varit anställd i statens tjänst, nämligen först

i egenskap av hushållerska vid Uppsala hospital intill den 9 april 1896 och därefter

i sin ännu innehavande befattning såsom husmoder vid blindanstalten å Tomteboda.

Hon vore alltså 58 år gammal och hade mer än 25 år varit i statstjänst, därav 18

år vid blindanstalten. Då hon numera vore sjuklig och började bliva mindre arbetsför,

så att med säkerhet kunde förutses, att hennes krafter inom kort skulle så avtaga,

att hon icke längre bleve i stånd att sköta sin mycket ansvarsfulla och krävande

tjänst, hade hon nu hos direktionen gjort framställning om beredande av pension

åt henne under hennes återstående livstid.

Under den långa tid, Anna Munck varit i blindanstaltens tjänst, hade hon

skött sin befattning på ett sällsynt förtjänstfullt sätt. Särskilt hade hennes ovanliga

förmåga att handhava underlydande i hög grad bidragit till det goda förhållandet,

att blindanstalten haft förmånen av en mycket god tjänar innepersonal. Hennes

stora förmåga att ekonomisera, som vitsordats redan i det bifogade betyget från

Uppsala hospital, hade för statsverket medfört mycket väsentliga besparingar, i det

att i allmänhet utgifterna för hushållskostnaden betydligt understigit det i staten

för blindanstalten härför upptagna anslagsbeloppet.

Det syntes direktionen, som om det vore staten mest värdigt, om Anna Munck,

som så nitiskt och med så stor framgång handhaft sitt mångåriga, ansvarsfulla

arbete i statens tjänst, nu, då ålder och sjukdom nödgade henne att inom kort

draga sig tillbaka från sin nuvarande befattning, bereddes en i möjligaste mån

bekymmerfri ålderdom. Aima Munck uppbure för närvarande en kontant lön av

975 kronor om året, varjämte hon åtnjöte bostad om två rum och kök, värme, lyse,

tvätt och kost. Vid det förhållande att en högst väsentlig del av hennes avlöning

ut,gjordes av naturaförmåner, funne direktionen skäligt förorda, att hon erhölle hela

sin kontanta lön i pension. Härvid tilläte sig direktionen erinra, att i det av sakkunniga

i april 1914 avgivna betänkandet angående statens övertagande av Sofiastiftelsen

i Vänersborg för husmoder, vars kontanta slutlön skulle utgöra 1,100

kronor, föreslagits ett pensionsunderlag av 1,200 kronor. Att den av Anna Munck vid

Tomteboda uppburna lön och den för henne nu föreslagna pension vore förhållandevis

låga, torde jämväl framgå vid jämförelse med lönerna och pensionsbeloppen för

motsvarande befattningshavare på andra håll. Så skulle, enligt uppgift, för hus
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande, Nr 10.

35

modern vid Säters hospital, med samma naturaförmåner, vara i gällande lönestat

upptagen en kontant slutlön å 1,260 kronor med 85 procent därav eller 1,071 kronor

i pension, och husmödrarna vid kommunens olika sjukhus i Stockholm ägde uppbära

likaledes 1,260 kronor i kontant slutlön med 1,080 kronor i pension. Härvid borde

även erinras, att för husmodern vid Säters hospital rätt till full pension skulle inträda

redan vid 55 års ålder efter 20 tjänstår.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 19 oktober 1914

av folkskolöverstyrelsen och den 10 november 1914 av statskontoret.

Folkskolöverstyrelsen, som funnit det i hög grad önskvärt, att

pension snarast möjligt bereddes Anna Munck, har hemställt om bifall

till direktionens föreliggande ansökan med den ändring, att pensionen

skulle utgå först efter den 1 januari 1916. överstyrelsen yttrar bland

annat:

Av handlingarna framginge, att Anna Munck vore född den 16 februari 1856

och således snart 59 år gammal, att hon varit i statens tjänst sedan den 1 maj

1889 eller under 25 1 a år, att hon enligt läkarbetyg vore på grund av sjukdom

och ålder mindre arbetsför och till följd därav sannolikt snart bleve oförmögen att

sköta mera ansvarsfullt arbete samt att hennes löneförmåner uppginge till 975

kronor kontant, fri bostad med uppvärmning samt fri kost, lyse och tvätt.

Omsattes de till Anna Munck in natura utgående löneförmånerna i penningar,

torde med en uppskattning för år av kost till omkring 400 kronor, av lyse till

omkring 40 kronor samt av tvätt till omkring 50 kronor eller sammanlagt omkring

490 kronor, dessa, oavsett bostad med värme, vid en kontant lön av 975 kronor

uppgå till 1,465 kronor. Ansåges nu såsom beräkningsgrund för pensionsbeloppet

böra tagas två tredjedelar av denna lön, torde ifrågavarande pension lämpligen böra

bestämmas till 975 kronor eller samma belopp som den nu utgående kontanta lönen.

Äveu statskontoret, som icke haft något att erinra mot det föreslagna

pensionsbeloppet, har, på grund av vad handlingarna innehålla

rörande Anna Muncks långvariga och synnerligen väl vitsordade arbete

i statens tjänst samt om hennes numera till följd av sjukdom allt mer

avtagande förmåga att sköta sin syssla, ansett sig kunna tillstyrka

bifall till ansökningen.

Jag finner det vara billigt, att Anna Munck på grund av det

långvariga, samvetsgranna och dugande arbete, hon på sin post utfört

i statens tjänst, erhåller pension av statsmedel, när hon till följd av

sjukdom och ålder icke längre blir i stånd att sköta sin syssla såsom

husmoder vid blindinstitutet. Då emellertid Anna Munck har att åberopa

endast inemot 26 tjänstår, under det att kvinnlig befattningshavare,

som är underkastad den civila pensionslagen, är berättigad till full

pension i regel först vid uppnådda 30 tjänstår, torde pensionsbeloppet

för Anna Munck böra beräknas till 26/30 av det för henne ifrågasatta

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Motion

IT: 118.

beloppet 975 kronor, eller i runt tal till 850 kronor om året. Pensionen

synes böra utgå från och med månaden näst efter hennes avgång från

tjänsten.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu

inom andra kammaren av herr K. Westerström väckt motion nr 118

däri hemställts, »att riksdagen ville bevilja husmodern vid institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck en förhöjning

med 125 kronor om året i den pension av 850 kronor, som i

statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln föreslagits, att hon under

sin återstående livstid måtte årligen få uppbära å allmänna indragningsstaten».

Motionären återgiver i sin motivering till en början här ovan intagna

statsrådsprotokoll och fortsätter därefter:

»I lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober

1907 § 3 heter det:

''Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej särskilt

pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:

a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg

äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar av lönen.

Vid beräkning av pensionsunderlag för tjänst, med vilken förmån av boställe,

prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad, skall lönen, därest den av

sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i lönestaten angivet eller med

ledning därav kan bestämmas, ökas med detta belopp.’

För rätt att erhålla s. k. hel pension fordras enligt samma lag § 5 för

kvinnlig tjänstinnehavare att hava uppnått 60 levnads- och 30 tjänstår, varpå

även herr departementschefen grundar sitt förslag om pension till Anna Munck.

Enligt direktionens uppgift ''är ifrågavarande befattning icke uppförd på

institutets och förskolans stat, utan har Anna Muncks avlöning bestritts från det i

nämnda stat ingående anslaget till vårdare och tjänstepersonal’.

Jag skulle därför vilja räkna Anna Muncks tjänsteställning ej hörande under

den allmänna regeln i lagen utan snarare jämförlig med de tjänsteställningar, varpå

direktionen i sitt utlåtande anför mycket belysande exempel, platser med likartat

arbete, med samma naturaförmåner men högre både kontanta löner och pensionsbelopp.

Folkskoleöverstyrelsen upptager bland naturaförmåner även fri bostad med

värme, men sammanräkningen av deras värde visar endast ett belopp av 490 kronor

»oavsett bostad med värme». Jag ville hellre säga, att alla naturaförmånerna inberäknat

den ytterst viktiga förmånen av fri bostad med värme uppgår till 690

kronor, om bostad av 2 rum och kök med värme lågt värderas till 200 kronor.

Visserligen har jag hört, att förmånen av fri bostad med värme under vissa förhållanden

och vid vissa tjänsteställningar åsättas värden vid lönebeloppens beräknande

såsom pensionsunderlag, vid andra åter värderas och medräknas de icke, men

då jag icke kunnat sätta mig in i dessa mysterier utan ansett att bostadsförmånen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Banlcoutukottels utlåtande Nr 10.

37

med värme är en synnerligen värdefull förmån såväl för löntagaren som pensionären,

sä har jag medräknat dorn i lönebeloppet, såsom pensionslagen § 3 mom. b) synes

rn‘g giva vid handen. En förmån är under alla förhållanden en förmån. Sammanräkningen

skulle dä bliva: naturaförmåner 690 kronor, kontant lön 975 kronor,

summa löneförmåner 1,665 kronor — -/A därav, 1,110 kronor, skulle utgöra pensionsbeloppet

om icke pensionslagens föreskrifter om 60 levnads- och 30 tjänstår

såsom villkor för hel pension lade hinder i vägen. Följer man strikte denna föreskrift

vid beräkningen, skulle 2i;/.j0 av 1,110 kronor bliva 962 kronor eller utjämnat

enligt lagens föreskrift 970 kronor, ett belopp som ju mycket närmar sig förslaget

975 kronor av såväl direktionen som överstyrelsen och statskontoret, myndigheter,

vars uttalanden jag har så stort förtroende till att jag frånseende den lilla skillnaden

kan och vill helt ansluta mig till deras förslag. Skulle jag dock uti min, som jag

tycker, enkla och klara bevisföring tagit miste, så har jag dock kvar ett ännu starkare

skäl att andraga för beviljandet av den högre pensionen åt Anna Munck. I

likhet med direktionen, vilket även kan avläsas ur såväl överstyrelsens som statskontorets

motivering för tillstyrkan av det högre pensionsbeloppet, anser jag att

det vore staten mest värdigt, om Anna Munck, som under lång tid nitiskt och

med så stor framgång handhaft sitt ansvarsfulla, mångsidiga och krävande arbete i

statens tjänst, nu, då ålder och sjukdom nödgade henne att draga sig tillbaka från

sin befattning, bereddes en något så när bekymmerfri ålderdom. Anna Muncks uppburna

lön för det över allt beröm stående arbete, hon till statens fördel utfört, både

från ekonomisk och social synpunkt betraktat, har varit förhållandevis låg, liksom

den nu föreslagna pensionen, även med det högre beloppet, är låg. Jag vågar därför

hysa den förhoppningen, att riksdagen icke skall lämna en medellös i statens tjänst

utsliten kvinna utan nödigt stöd, då hon på grund av svår sjukdom blivit urståndsatt

att hinna upp den såsom laglig åberopade åldersgränsen för att få den för henne välbehövliga

fulla pensionen. Ty det torde dock vara hart när omöjligt att med en

pension av 850 kronor om året eller omkring 70 kronor i månaden kunna draga

sig fram i de blygsammaste förhållanden, då sjukdomen kanske toge den drygaste delen

av levebrödet. Att både löne- och pensionsbelopp äro mycket låga kan man föiövrigt

bliva övertygad om vid studiet av det »Ytterligare betänkande i frågan, huruvida

staten bör till uppfostran och vård omhändertaga de blinda med komplicerat

lyte, avgivet i april 1914 av särskilt tillkallade sakkunnige, hrr K. S. Husberg,

Älired Petrén, Värner liydén och Elisabet Anrep-Nordin».

En föregående utredning, som av de många granskande myndigheterna i

huvudsak godkänts, har dock följts av denna ytterligare utredning, som i fråga

särskilt om vad en länsstyrelse i sin granskning yttrat, att »förslaget vore väl dyrt»,

säger sig dela den »uppfattningen att ett nedbringande av kostnaderna vore önskvärt

(sid. 5), sökt en utväg att ernå en dylik besparing och funnit densamma

genom att — — föreslå en annan plats för anstalten — —». Sparsamhetssynpunkten

torde sålunda i detta »ytterligare betänkande» vara väl tillgodosedd. Likafullt

har kommittén i fråga om avlöningar och pensioner för personalen (sid. 57)

kommit till följande resultat t. ex. för »en husmoder»:

kontant lön 550, tjänstgöringspenningar 250, summa kontant lön 800 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen höjas med 150 kronor och efter 10 år med ytterligare

150 kronor, av vilka belopp 100 kronor utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 1. Pensionsunderlaget utgör för husmoder 1,200 kronor».

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottet.

Angående

understöd

åt f. d.

lärarinnan

EUn Matilda

Toll.

Efter noggranna utredningar i syfte att göra all nödig besparing har kommittén

dock kommit till en slutlön för en husmoder av 1,100 kronor, samma naturaförmåner

som vid Tomteboda och pension av 1,200 kronor, samt till åldersgränsen

för rättighet till hel pension av 25 tjänstår och 60 levnadsår (sid. 58).

Dessa uppgifter tala till Anna Muncks förmån och ådagalägga, likasom det

övriga jag anfört, det fullt rättmätiga kravet, såsom mig synes, av en förhöjning

av Anna Muncks pension.

På grund av den i ärendet förebragta utredningen finner utskottet,

att pension av statsmedel bör beredas Anna Munck. Vid beräkning av

pensionsbeloppet har Kungl. Maj:t utgått från att värdet av de till Anna

Munck in natura utgående löneförmåner, oavsett bostad med värme,

uppskattats till omkring 490 kronor. Då emellertid värdet av bostad

jämte värme synes utskottet även böra läggas till grund för beräknande

av pensionen och med tillämpning härav samtliga in natura utgående

förmåner torde kunna uppskattas till omkring 600 kronor, skulle efter

den av Kungl. Maj:t i övrigt angivna beräkningsgrunden pensionen

komma att uppgå till omkring 910 kronor. I anslutning härtill synes

pensionsbeloppet skäligen böra bestämmas till 900 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och den i ämnet väckta motionen,

må medgiva, att husmodern vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck

må'' från och med månaden näst efter den, varunder

hon avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension av niohundra kronor.

38:o) I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad

motion nr 80 har herr Jonsson i Hökhult hemställt, att riksdagen

måtte besluta, att f. d. lärarinnan Elin Matilda Toll må under sin återstående

livstid tilldelas ett årligt understöd av 337 kronor.

Till stöd för berörda förslag anföres i motionen följande:

»Lärarinnan Elin Matilda Toll, som på grund av obotlig sjukdom måst lämna

sin plats som lärarinna vid skola för bildbara sinnesslöa, innan hon uppnatt stadgad

tjänstetid för erhållande av sjukpension i dövstumlärarnas pensionsanstalt, nämligen

tio år, har sedermera sökt pension, men på grund av detta stadgande — och då

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10. 39

hon innehaft tjänst endast i åtta år — har ansökan om pension därifrån av Kungl.

Maj:t avslagits.

Då därtill kommer, att hon på grund av övergångsbestämmelserna i allmänna

folkpensioneringen icke heller därifrån kan erhålla något understöd; och då hon är

medellös, sjuklig och alldeles oförmögen att sig själv försörja, samt behöver personlig

vård, är hon i en mycket beklagansvärd belägenhet, och vill jag på grund

därav anhålla, att riksdagen ville besluta att bevilja henne ett årligt understöd.»

Till fullständigande av de upplysningar, som lämnats av motionären,

iär utskottet enligt tillgängliga handlingar meddela följande.

Elin Matilda Toll, som är född den 17 november 1883, har tjänstgjort

såsom lärarinna vid Smålands sinuesslöanstalt å Nannylund under

tiden 1 september 1905—26 maj 1909 och vid Hallands läns sinnesslöanstalt

i Heberg sedan den 1 september 1909. Från sistnämnda befattning

har bon dock, räknat från och med senare hälften av läsåret 1910,

erhållit ständig ledighet på grund av obotlig sjukdom och sedermera

avsked. Med åberopande av dessa förhållanden anhöll Elin Toll hos

direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt om pension jämlikt

10 § i gällande reglemente för sagda anstalt. Genom beslut den 18 juni

1913 förklarade emellertid direktionen att, enär enligt nämnda paragraf,

jämförd med kungörelsen den 22 juni 1911 angående delaktighet i dövstumlärarnas

pensionsanstalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa

för lärarpersonalen vid statsunderstödda sinnesslöanstalter, minst 10

tjänstår erfordrades för erhållande av den i samma paragraf stadgade

pensionen, men Elin Tolk tjänstetid ej uppginge till nämnda antal år,

direktionen funne henne icke vara berättigad till pension.

Sedermera har Elin Tull till Kungl. Maj:t ingivit ansökan om

erhållande av ett årligt understöd av 337 krouor, motsvarande den hos

direktionen sökta sjukpensionen. Över denna ansökning avgav direktionen

över dövstumlärarnas pensionsanstalt utlåtande, däri direktionen

under hänvisning till § 10 i det för anstalten gällande reglemente avstyrkte

ansökningen.

Genom beslut den 21 november 1913 lämnade Kungl. Maj:t ansökningen

utan bifall.

Enligt ett den 2 januari 1915 utfärdat läkarbetyg lider Elin Toll

av kronisk nervsjukdom, till följd varav hon enligt läkarens utsago för

närvarande och med säkerhet för all framtid är oförmögen att genom

eget arbete förskaffa sig sitt uppehälle. Beträffande hennes ekonomiska

ställning föreligger ock intyg därom, att hon är medellös. Härjämte

har Elin Toll uppgivit, att hon för sitt uppehälle vore helt och hållet

beroende av sin gamle fader, f. d. fanjunkare, vilkens pension och obe
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

tydliga extra förtjänst (årliga inkomsten cirka 1,000 kronor) knappast

vore tillräckliga för honom själv.

vtskottet. Såsom av ovanstående framgår, är Elin Toll till följd av obotlig

sjukdom urståndsatt att genom eget arbete förvärva sitt uppehälle. Ej

heller kan hon, så vitt handlingarna utvisa, i ekonomiskt avseende

påräkna understöd av någon anhörig eller annan person. Då härtill

kommer, att hon är medellös, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att

något understöd beviljas henne av staten. Utskottet, som ej haft något

att erinra mot det i motionen ifrågasatta understödsbeloppet, vilket synes

böra utgå från och med den 1 januari 1916 och anvisas å allmänna indragningsstaten,

hemställer,

att riksdagen må, i anledning av förevarande

motion, bevilja f. d. lärarinnan Elin Matilda Toll ett

årligt understöd av trehundratrettiosju kronor att under

hennes återstående livstid, så länge hon förbliver ogift,

utgå från allmänna indragningsstaten.

YL Ang. jordbruksdepartementet.

Angående

pension

åt parkarbetar

cn vid

lantbruks- och

mejeriinstitutet

vid

Alnarp N.

Andersson.

[84.]

39:o) I punkt 34 under tionde huvudtiteln har Kuugl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att parkarbetaren vid Alnarps lantbruks- och

mejeriinstitut Nils Andersson må från 1915 års början under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 350 kronor att utgå från

allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»I skrivelse den 10 september 1914 har styrelsen för lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp gjort framställning om beredande av pension

åt parkarbetaren vid institutet Nils Andersson.

Vid skrivelsen har fogats frejdbetyg, utvisande att Andersson är

född den 1 mars 1843.

Till stöd för framställningen har berörda styrelse anfört följande.

Sedan år 1868 hade Andersson utan avbrott varit anställd såsom

förman vid arbetena med plantering och skötsel av parken vid institutet,

och hade han städse med nit och samvetsgrannhet utfört sina åligganden

och i allo fört en hedrande vandel. Sedan ett par år hade emellertid

Andersson på grund av nedsatt arbetsförmåga icke förmått sköta denna

ganska krävande tjänst utan endast kunnat utföra vissa lättare sysslor

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

41

vid institutet och egendomen. Du lian i sin tjänst icke kunnat samla

några medel, tillräckliga för hans och hans hustrus försörjning på

ålderdomen och medel för sådant ändamål ej heller stode till styrelsens

förfogande, hade densamma ansett det vara eu plikt att hos Kungl.

Maj:t framhålla det behjärtansvärda däruti, att en någorlunda bekymmerfri

ålderdom måtte beredas honom. I likhet med andra vid Alnarps

park och trädgård anställda arbetare hade Anderssons inkomst därifrån

utgått i form av daglön, vilken under senare tid utgjort 2 kronor

25 öre för dag eller omkring 700 kronor om året. När han nu

efter så lång, sammanhängande och väl vitsordad tjänstgöring måste

lämna sin plats på grund av genom ålder minskad arbetskraft, ansåge

styrelsen det vara rättvist, att en årlig pension av 450 kronor beviljades

honom, att utgå från 1915 års början.

Lantbruksstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet den 21 oktober

1914, har icke haft något att erinra mot framställningen i fråga.

Statskontoret har i utlåtande den 3 november 1914 förklarat sig

på grund av vad i ärendet blivit anfört icke hava något att erinra mot

att pension från allmänna indragningsstaten beredes Andersson. Det

av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp föreslagna, av

lantbruksstyrelsen jämväl förordade pensionsbeloppet, 450 kronor, syntes

emellertid statskontoret vara för högt tilltaget. Riksdagen hade nämligen

under en följd av år konsekvent bestämt pensionen för arbetare i

statens tjänst till 300 kronor. Utgående från detta förhållande, ansåge

sig emellertid statskontoret, med hänsyn därtill att Andersson under

hela den tid, han varit anställd vid arbetena å Alnarp, intagit förmansställning,

kunna föreslå någon höjning av det sedvanliga pensionsbeloppet.

Statskontoret hemställde fördenskull, att Andersson från 1915 års början

måtte från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid

komma i åtnjutande av en årlig pension av 350 kronor.

För egen del finner jag i likhet med samtliga myndigheter, som

yttrat sig i frågan, att i förevarande fall bör beredas något högre pensionsbelopp

än det, som vanligen plägar utgå till arbetare i statens

tjänst, men anser, att detsamma dock ej bör sättas högre än vad statskontoret

föreslagit, eller till 350 kronor.»

Då riksdagen vid föregående tillfällen beviljat arbetare med förmansställning

pensioner till belopp, överstigande det av Kungl. Maj:t

nu föreslagna, anser sig utskottet med hänsyn till Anderssons höga

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 saml. 8 höft. (Nr 10.) 6

Utskottet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

jBankoutskottets utlåtande Nr 10.

ålder och långa tjänstetid böra tillstyrka, att pensionen må utgå med

ett till 400 kronor förhöjt belopp.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att parkarbetaren vid

Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut Nils Andersson

må från 1915 års början under sin återstående livstid

uppbära eu årlig pension av fyrahundra kronor att

utgå från allmänna indragningsstaten.

Angående 40:o) I en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition,

^arbetaren nr 17, har Kungi. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsj.

Andersson, rådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen

medgiva, att till arbetaren Johannes Andersson i Kärtared i Hudene

socken av Ålvsborgs län må för tiden från och med den 16 februari

1911 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten ,

utgå eu årlig livränta av 45 kronor.

I fråga om den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa

till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Med tillstyrkande av bifall till förevarande proposition hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att till arbetaren

Johannes Andersson i Kärtared i Hudene socken av

Ålvsborgs län må för tiden från och med den 16

februari 1911 under hans återstående livstid från allmänna

indragningsstaten utgå en årlig livränta av

fyrtiofem kronor.

Pension åt 41:o) I en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition,

1CoZ^aren nr 22, har Kung!. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsp.

j. boström, rådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre extra kronojägaren Per Johan Boström i Malå må

från och med år 1915 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Till ovannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

43

>)1 en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen insänd skrivelse

har förre extra kronojägaren i Norsjö revir Per Johan Boström i Malå

i Västerbottens län anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder

att åt honom måtte beredas en, om ock liten, pension på gamla dagar,

då lian nu vore alldeles orkeslös.

Med skrivelse den 28 april 1914 har domänstyrelsen överlämnat

ärendet för, Kungl. Maj:ts prövning.

Ansökningen åtföljes av prästbetyg, som visar, att Boström är

född den 4 mars 1838 och alltså nu är närmare 77 år gammal. Av

tjänstgöringsbetyg från förutvarande förvaltare av Norsjö revir ävensom

övriga handlingar, som jämväl bifogats ansökningen, framgår, att

Boström tjänstgjort i skogsstaten under åren 1870—1874 samt under

åren 1877—1903 dels såsom extra bevakare och dels, efter förordnande

av domänstyrelsen den 12 april 1897, såsom extra kronojägare.

Boströms tjänstgöring omfattade vanligen endast sju å åtta månader

varje år. Nuvarande revirförvaltaren i Norsjö revir har beträffande

tiden 1 oktober 1882—31 december 1899 meddelat, att Boströms

tjänstgöring varit förlagd till tiden 1 oktober—31 maj årligen. Samme

revirförvaltare bär därjämte upplyst, att Boström under sommarmånaderna

biträtt vid utsynings-, uppskattnings- och taxationsförrättningar, så att

han kunde anses hava varit i oavbruten tjänstgöring under dessa år.

De ingivna intygen utvisa även, att Boström under hela sin tjänstetid

visat sällspord nit, trohet och oväld i sin tjänst, samt att han iakttagit

ett i allo hedrande uppförande.

Enligt intyg från kyrkoherden i Malå församling är Boström numera

av ålder och sjuklighet oförmögen till allt arbete samt saknar

medel till sitt uppehälle. Enligt vad ytterligare inhämtade upplysningar

giva vid handen har Boström ägt en liten hemmansdel i Malå by, men

för lång tid sedan sålt denna och därvid betingat sig rätt att under

livstiden få kvarbo därå mot en mindre årlig avgift. Hans barn, som

alla äro fullvuxna, hava samtliga lämnat hemmet och torde endast

undantagsvis bidraga till föräldrarnas uppehälle. Detta förtjänas i övrigt

till avsevärd del av hustrun genom lasskörning mellan Malåträsk och

Bastuträsk.

Domänstyrelsen har anfört, att då Boström enligt vederbörande

jägmästares intyg under sin tjänstgöring städse ådagalagt ett hedrande

uppförande, med nit och redlighet fullgjort sina åligganden och nu på

grund av sin höga ålder och sjuklighet vore oförmögen att försörja sig

samt saknade medel till sitt uppehälle, det syntes vara statens plikt att

se till, att för hans återstående dagar sådant understöd bereddes honom.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

att lian ej behövde lida nöd. Det minsta belopp, som härför erfordrades,

kunde beräknas till 375 kronor per år. Styrelsen har därför hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, att åt Boström

måtte från och med år 1914 å allmänna indragningsstaten under hans

återstående livstid utgå en årlig pension av 375 kronor.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den

16 juni 1914 anfört, att statskontoret ansåge skäligt, att sökanden, som

numera genom hög ålder och sjuklighet vore oförmögen att bidraga

till sitt livsuppehälle, bereddes något understöd från statsverket. Då

mot beloppet av det föreslagna understödet icke funnes något att erinra,

har statskontoret instämt uti domänstyrelsens nyssnämnda hemställan.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst anser jag, att Boström

är förtjänt av pension av statsmedel. Vad det föreslagna pensionsbeloppet,

375 kronor, angår vill jag erinra, att åt personer, som i avseende

å anställningens beskaffenhet och långvarighet samt övriga omständigheter

synas kunna jämnställas med Boström, hittills icke plägat

beviljas pensioner till högre belopp än 300 kronor. Jag anser därför

pensionen även för Boström böra begränsas till detta belopp. Pensionen

torde icke böra räknas från tidigare tidpunkt än 1915 års början.»

utskottet. Utskottet anser av skäl domänstyrelsen och statskontoret anfört

pensionsbeloppet lämpligen böra bestämmas till 375 kronor och hemställer

förty,

xJ 7

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förre extra

krono] ägaren Per Johan Boström i Malå må från och

med år 1915 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundrasjuttiofem

kronor.

Angående 42:o) Kung!. Maj:t har i punkt 35 under tionde huvudtiteln före
"''anmänna1

att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte upptagas till

indragnings- 2,12/,506 krOUOr.

mTi Chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet över

finansärenden den 14 jannari innevarande år anfört följande:

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande

riksstat upptaget till 2,186,923 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr JO.

45

Utgifterna från detta anslag

uppgått till följande belopp:

år 1904 ..................................

» 1905 ................................

» 1906 ................................

» 1907 ....................................

» 1908 .................................

» 1909 ....................................

» 1910 ..............................

). 1911................................

» 1912 ..................................

» 1913 ....................................

hava i runda tal nedannämnda år

....... kronor 2,299,200: —

» 2,403,800: —

» 2,488,900: —

» 2,596,600: —

» 2,609,600: —

)) 2,483,200: —

» 2,420,000: —

» 2,336,200: —

» 2,208,600: —

» 2,139,900: —

Enligt vad chefen för ecklesiastikdepartementet förut denna dag

framhållit (se bil. till statsverksprop.: Åttonde huvudtiteln, C. Kyrkliga

ändamål. 1. Rleresistaten), skulle den ifrågasatta ändringen beträffande

anslagen under titeln Kleresistaten medföra, att tre särskilda anslag

under allmänna indragningsstaten bortfölle. Då emellertid, såsom nämnde

departementschef meddelat, dessa anslag tillsammans ej uppgå till högre

belopp än 167 kronor 4 öre, torde särskild hänsyn till berörda förhållande

icke behöva tagas vid beräknandet av nu ifrågavarande anslag. Utgifterna

under anslaget hava emellertid på senare tid visat en bestämd nedåtgående

tendens. Desamma hava sålunda under åren 1908—1913 befunnit

sig i jämnt sjunkande med under femårsperioden 1909 —1913 i avrundat

medeltal för år 85,850 kronor. Anslaget synes därför kunna minskas

med^ ett belopp, som för jämnande av riksstatens slutsumma upptages

till 59,417 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten måtte minskas med kronor 59,4 i 7

eller från .................................................................................... » 2,186,923

tll]................................................................................................... :» 2,127,506»

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i riksstaten för år 1916 uppföra

förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten med

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Angående

ordinarie

anslag.

. 2,127,506 kronor; dock med rätt för statsutskottet att

vid uppgörande av förslag till riksstaten för nämnda

år i anslagets slutsumma vidtaga den jämkning, som

för jämnande av riksstatens slutsumma kan finnas

erforderlig.

43:o) Beträffande de ordinarie anslag, vilka icke blivit bär ovan

särskilt omförmälda, bär någon förändring icke ifrågasatts; och tar utskottet

alltså hemställa,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit

härovan ifrågasatt, må i 1916 års riksstat upptagas

med oförändrade belopp.

Stockholm den 4 mars 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Reservation:

vid punkten 22 (angående pension åt förre båtsmannen A. J.

J:son Stadig):

av herrar Wickmun. Berg i Munkfors och Borggren, vilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.

Herrar von Stapeltnohr och Hallin hava begärt fn antecknat att de

icke deltagit i behandlingen av följande punkter:

herr von Stapeltnohr: i punkterna 15, 17, 19, 20 och 38, och

herr Hallin: i punkterna 1—14, 16—19 samt 21 och 22.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

47

Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.

Pensions väsende t.

I i

o

9 i

I

lo :

A. Civila pensionsväsendet.

Pensionering av civila tjänstinnehavare, för
slagsanslag

.........................................

Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa

för civilstaten ...........................

Till gäldande av statens andel i kostnaden

för pensionering av extra provinsialläkare,

förslagsanslag .....................................

Till gäldande av statens andel i kostnaden

för pensionering av lasarettsläkare, förslagsanslag.

..................................................

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag

.........................................

Barnraorskorn as pensionering:

Till bestridande av statens bidrag till pensionering

av barnmorskor, förslagsanslag

Till gäldande av kostnaden för förvaltningen

av barnmorskornas pensionsanstalt, förslagsanslag,

högst ............................

Handelsflottans pensionsanstalt :

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt,;

förslagsanslag .....................................

Förbättring av pensioneringen från handels-;

flottans pensionsanstalt, förslagsanslag

Förbättring av pensioneringen inom de tre;

första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt

.......................................i

Bidrag till pensionering av änkor och barn

efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi,

seminarier m. m.1)........................j

Ordinarie

anslag

Extra | Ordinarie

anslag j anslag

".....]

Extra

anslag;

Kronor ö.

Kronor | ö.j Kronor j ö.

Kronor

1 ö.j

— —il,700,000 —

i

1

j

— i —

— —! 35,0001—

—

''_

— —

— —i 15,000 —

—

— —

— — 25,000 —

—

—

— —

— ''—| 6,700 —

—

—

30,000 —

1

- i-! 1

1

13,0001 —

'' I -t3,0i 10-

1

101,000 —

__ i !

j

~ fl

31,000—[

31,000j | 101.000''—!

62,000j

_i

- N

i 1 1

— [—I 145,5541—!

*) Beträffande detta anslag kommer utskottet framdeles att avgiva utlåtande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Ordinarie

anslag-

Extra

anslag

Ordinarie ]

anslag

Extra

anslag

Kronor

ö.

Kronor jo.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

i

68,000

_

—

_ !_

35,000

—

—

—

681,892

—

|

1

-

—

!

20,000 —

—

i

104,000 —

73,725

_

—

2,700j—

755,617

-

126,700

__

—

—

j

1 ~ r

3,000

1-

—

—

-

5,000

1-

j -

—

............i...

2,937,871}—

188.700

—

!14

\ 15

Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen

vid enskilda läroanstalter, förslagsanslag

..........................................

Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt,!

förslagsanslag.......................................\

Folkskollärares pensionering:

i

IT

It i

I 19 j

■20!

Till beredande av understöd åt vissa äldrei

behövande, med låg pension avgångna!

folkskollärare och folkskollärarinnor ......

Till extra pensionsavgifter till folkskollärarnas

pensionsinrättning, förslagsanslag

...............................................

Till förstärkande av ordinarie anslaget till

bidrag till folkskollärarnas änke- och:

pupillkassa................................

Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning

.....................................................

Till bestridande av statsverket på grund av!

B. Militära pensionsväsendet.

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar...] 4,6401

Ersättning för nådårs- och begravnings-i : ,

hjälpsbesparingar.................................! 28,080}— —

Bidrag till pensionering av änkor och barn;

efter befäl och underbefäl med vederlikar|

vid armén .........................................i 124,239}—'' —

Till förstärkande av det i 1915 års riksstat]

uppförda anslag för bidrag till pensionering

av änkor och barn efter befäl och!

och underbefäl med vederlikar vid armén] — — 2,049

Till upprätthållande av arméns pensionskassas

egen pensionering samt till fyll-]

nadspensioner, förslagsanslag...............j — i—;3,400,000

Till utdelande av tillfälliga understöd åt;

avskedade underofficerare och vederlikar

vid armen, förslagsanslag .................., — j— 20,000

Ersättning för inkomster från Vadstena!

krigsmanshuskassas äldre medel...........j 106,000}—

I Vadstena krigsmanshuskassa .............. j — I—1

j Bidrag till ersättning i anledning av kropps-]

skada, ådragen under militär tjänstgöring — [—!

262,959

137,640

30,000

— 3,422,049

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutsbdtets utlåtande Nr 10.

49

10

I 11

I

Ordinarie | Extra

anslag j anslag

Kronor I ö. Kronor | ö.

Ordinarie

anslag

Kronor 1 ö.

Extra

anslag

Kronor ö

12

13 !

M J

1 5

16!

17!

IS

19

20

Förhöjning i gratialen ål avskedat manskap

Till tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvakt
mästare

.............................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för minskade inkomster:

Till pensionsfonden .............. 36,320:

Till gratialfonden.................. 16,650:

Bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond ............ 28,700:

Till förstärkande av det i 1915 års riksstat

uppförda anslag för bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond ............• • ■

Till pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar, förslagsanslag... ■

Till pensionering av flotlans gemenskap

förslagsanslag.............................

Till tillfälliga understöd åt f. d. daglönare

vid marinen, förslagsanslag

Invalidhusfonden ....................

I För blesserade över- och underofficerare, reservationsanslag
-

— 648,000

81,670

253.300

251.300

2,400

911

Säger för militära pensionsväsendet]

C. Allmänna indragningsstaten.

l Till diverse föremål, förslagsanslag ■■■■

Summa!

20,980|—| 586,270'' —

60,350j —

2,400 -

23,380

1,727,619|—13,446,340

■

.. 2,127,506]—| —_

. |6,792,996|—13,635,040|-

hihang till Magens protokoll 1915. 8 samt 8 käft. (Nr 10)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten