Sök i Ratio Lex

liankout skottets utlåtande Nr 11

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:11, liankout skottets utlåtande Nr 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

liankout skottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1915 kl. 4 e. m.

L Hatande, i anledning av Kungl. Åfa,j:ts proposition angående

tilläggspension till förre stationskarlen vid statens

järnvägar O. Lundgren.

I en den 5 februari 1915 till riksdagen avlåten, till bankoutskottet

lian visad proposition nr 28 bar Kungl. Maj:t, under åberopande av bitogat

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma da<r

föreslagit riksdagen medgiva, att förre stationskarlen vid statens järnvågar

Olof Lundgren, vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående

ratt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension

med 671 kronor.för år, må därutöver från och med år 1916 under sin

återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 192 kronor att

utgå av trafikmedel.

Ovan omförmälda statsrådsprotokoll innehåller följande yttrande i

ärendet av departementschefen:

»Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre stationskarlen vid

statens järnvägar Olof Lundgren anhållit om förhöjning i den jämlikt

lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnväg-ar

den 4 juli 1910 till honom utgående pension.

Till

följande.

stöd för denna ansökan har Lundgren i berörda skrift anfört Ansökan av t.

■ i T>t''? ^e.n ^ september 1849 och antogs såsom stationskarl

val Hudiksvall—Nasvikens järnväg den 15 augusti 1873. Då riksdagen beslöt

anlaggandet av statsbanan Hudiksvall—Ljusdal mot villkor, att förstnämnda järnväg

överläts till staten, antogs lian den 1 oktober 1888 till ordinarie stationskarl viS

statens jarnvagar med en lön av 600 kronor för år, vilken lön han innehaft till

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 9 höft. (Nr 11_13.) \

stationskarlen

O. Lundgren.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

år 1908 då lian genom lönereglering erhöll 1,140 kronor. Den 1 oktober 1912

måste han på grund av fyllda 63 år avgå från denna sin tjänst, vilken lian som

han trodde, skött till sina förmäns belåtenhet och utan att. någon gång hava

varit bestraffad. Yid avgången ur tjänsten erhöll han en pension av endast bil

kronor, utgörande en inkomstminskning för honom av icke mindre an 874 kronor

om året. Av hans fyra barn hade eu dotter blivit krympling vid 3 ars ålder,

varför han måst lägga ut stora summor för henne till läkarbehandling, bad o. d.,

tills hon vid 17 års ålder avlidit. Även en yngre son hade kostat honom ganska

mycket, vilket allt gjort, att han av sin lilla lön ej kunnat i vidare man spara nago

för ålderdomen, än att han genom egnahemslån lyckats få eget hus, vars hyror

dock knappt förslogo till räntor, skatter och dylika utgifter. Da han nu ej längre

förmådde att genom annat arbete förtjäna något, hade han helt och hållet blivit

hänvisad att försörja sig och sin hustru på den lilla pension han nu innehade.

Åberopande att 1914 års riksdag, efter motion i andra kammaren, beviljat en

hans f. d. kamrat vid Hudiksvall—Näs vikens järnväg, förre stationsmastaren

P. Tollstedt, en tilläggspension, framhåller Lundgren, att han beträffande tjänstgörings-

och pensionsförhållanden vore i samma stallning som Tollstedt.

På grund av det sålunda anförda har Lundgren anhållit, att han

måtte i likhet med förre stationsmastaren Tollstedt komma i åtnjutande

av tilläggspension till belopp i proportion till vad riksdagen ansett

skäligt tilldela den senare.

Liknande pen- Med anledning av vad Lundgren anfört beträffande av riksdagen

si°i9i4SåJid beviljad tilläggspension till förre stationsmästaren Tollstedt må i detta

senare riks- sammanhang följande därom meddelas.

dag. j en 1914 års senare riksdag inom andra kammaren väckt

motion (nr 83) hade hemställts, att riksdagen måtte besluta, .att den

till Tollstedt utgående pension måtte från och med år 1915 höjas från

819 till 1,200 kronor.

Till stöd för denna framställning hade motionären åberopat motiveringen

till en vid 1914 års förra riksdag inom andra kammaren väckt

motion (nr 172).

I sistnämnda motion anfördes, bland annat, följande:

»Förre stationsmästaren P. Tollstedt, född den 8 april 1842, antogs som

stationskarl vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg den 24 oktober 1864 och befordrades

till förman därstädes den 1 maj 1870. Då riksdagen beslöt statsbanan

Hudiksvall—Ljusdal mot villkor, att nämnda järnväg överläts pa staten, överflyttades

Tollstedt till statens järnvägar som tillförordnad stationmor östan dåre

vid Fredriksfors och befordrades till stationsmästare vid samma station den 1

oktober 1888 mot en lön av 900 kronor. År 1894 höjdes lönen till 960 ar 1902

till 1080, år 1905 till 1,200 samt år 1908 till 1,500 kronor. Den 1 april 1J12, således''

vid 70 års ålder, avgick han ur tjänsten med en pension av 818 kronor.»

I skrivelse den 6 augusti 1914 (nr 109) meddelade riksdagen, att

Tollstedt enligt inhämtade upplysningar inueliaft, ordinarie anställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

3

såsom järnvägstjänsteman så lång tid, att han, med tillämpande av de

utav 1913 års riksdag antagna bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor

för viss personal, som i anledning av statens inköp av enskilda

järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst, bort komma i åtnjutande

av sådan pensionsförhöjning, som motionären föreslagit. Då

det synts riksdagen skäligt, att jämväl Tollstedt. bereddes motsvarande

förmåner, vilka tillerkänts nu berörda personal, hade riksdagen beslutat,

att den till Tollstedt utgående pensionen finge från och med år 1915

höjas från 819 kronor till 1,200 kronor.

Över Lundgrens nu ifrågavarande ansökan har järnvägsstyrelsen Jnrnvägsavgivit

infordrat utlåtande den 23 november 1914 och därvid anfört ''?ty''e,sen‘

följande.

I ärendet verkställd utredning hade givit vid handen, att Lundgren, vars

uppgift om att han den 15 augusti 1873 antagits i ordinarie tjänst vid Hudiksvall—Näsvikens

järnväg icke kunnat till fullo styrkas, åtminstone sedan år 1874

haft ordinarie anställning vid nämnda järnväg, intill dess den övertogs av staten

den 1 oktober 1888, samt att han därefter intill den 1 oktober 1912 innehaft

stationskarlstjänst vid statens järnvägar. Lundgren hade alltså innehaft ordinarie

anställning såsom järnvägstjänsteman under så lång tid, att han med

tillämpande av de utav 1913 års riksdag antagna, genom nådigt brev den 13

juni 1913 meddelade bestämmelser angående förbättrade pensions villkor för

viss personal, som i anledning av statens inköp av vissa enskilda järnvägar

övergått i statens järnvägars tjänst, skulle komma i åtnjutande av en fyllnadspension,

motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan den honom

tillerkända pensionen, 671 kronor, och den till stationskarl jämlikt pensionslagen

den 4 juli 1910 utgående högsta pensionen, 958 kronor, eller sålunda 192 kronor.

Då det syntes styrelsen vara skäligt, att jämväl Lundgren bereddes motsvarande

förmåner, som tillerkänts nu berörda personal, har styrelsen — som jämväl åberopat

den av riksdagen beviljade pensionsförhöjningen åt förre stationsmästaren Tollstedt

— hemställt, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att den till

Lundgren utgående pension av 671 kronor finge från och med år 1916 höjas till

863 kronor.

I ett den 5 december 1914 i ärendet avgivet utlåtande har stats- statskontoret,

kontoret förmält sig icke hava annat att erinra mot vad järnvägsstyrelsen

i ärendet föreslagit, än att, då Tollstedt, vilken i förevarande

avseende vore likställd med Lundgren, finge tillgodonjuta pensionsförhöjning

från och med år 1915, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida

icke även Lundgren skulle kunna från samma tidpunkt få uppbära den

för honom föreslagna förhöjningen.

1913 års riksdags åberopade beslut angående förbättrade pensions- Departementsvillkor

för viss personal, som i anledning av statens inköp av enskilda chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 11.

järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst, avsåg endast befattningshavare,

som förut tillhört västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg

och Örebro—Köpings järnväg. Ifrågavarande beslut, som tillkom på

grund av en kungl. proposition i ämnet och i enlighet med vilket bestämmelser

av Kungl. Maj:t meddelats genom nådigt brev den 13 juni

1913, innebar i huvudsak, att vid bestämmande av pensioner och fyllnadspensioner

av statsmedel till nämnda befattningshavare jämväl tjänstår

vid respektive enskilda järnvägar enligt vissa grunder skulle få medräknas,

något som enligt dittills gällande bestämmelser icke fått ske.

Närmare angivet innefattade beslutet till den del, som för bedömande av

nu föreliggande pensionsfråga är av intresse, att, därest beloppet av den

pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten vore berättigad att erhålla

från enskilda järnvägarnas pensionskassa, understege beloppet av den

pension, han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli 1910 angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel,

om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge

enligt grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig

sin sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och

statens järnvägar, i vissa fall finge till honom efter avskedstagandet ur

statens tjänst av trafikmedel utbetalas fyllnadspension, motsvarande två

tredjedelar av skillnaden mellan sagda båda pensionsbelopp. Beslutet

innebar därjämte, att vad sålunda skulle gälla beträffande fyllnadspensioner

finge tillämpas å personal, som från ingången av år 1911 eller

därefter avgått eller avginge ur tjänsten, dock att sådan fyllnadspension

icke i något fall finge utgå för tiden före den 1 januari 1914.

Genom dessa bestämmelser hava statsmakterna visat sig behjärta

behovet av förbättrade pensionsvillkor för den enskilda järnvägar förut

tillhöriga personal, som efter övergång till statens järnvägars tjänst

vid uppnådd pensionsålder icke kunnat erhålla pension fullt motsvarande

det belopp, som skulle utgått enligt 1910 års pensionslag,

om vederbörandes tjänstår i den enskilda järnvägen fått tillgodoräknas.

Ehuru berörda bestämmelser, såsom nyss nämnts, hava avseende å allenast

viss personal, torde rättvisa och billighet fordra, att bestämmelserna

i de fall, då omständigheterna i övrigt äro ungefär likartade, analogivis

utsträckas att gälla jämväl för andra tjänstinnehavare än de i

nämnda riksdagsbeslut avsedda. Ifrågavarande, ovan återgivna bestämmelser

kunna visserligen icke direkt tillämpas å Lundgren, då denne

lika litet som förutnämnde förre stationsmästaren Tollstedt vid avgången

ur statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Men enahanda grunder, vara dessa bestämmelser vila, kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

5

givetvis, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, vinna analog tillämpning i

nu föreliggande fall. Enligt 1913 års riksdagsbeslut skall fyllnadspension

utgå till ett belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan pensionen från nyssnämnda pensionskassa och full pension enligt

1910 års lag, d. v. s. den pension, som enligt nämnda lag skulle

utgå, därest vederbörande finge medräkna sin tjänstetid jämväl hos enskild

järnväg. I förevarande fall har järnvägsstyrelsen föreslagit, att

fyllnadspension må utgå till ett belopp, motsvarande två tredjedelar av

skillnaden mellan den Lundgren jämlikt nämnda lag — utan tillgodoräknande

av hans tjänstetid hos enskild järnväg — tillerkända pensionen,

å ena, samt full pension enligt samma lag i den bemärkelse ovan

angivits, å andra sidan.

Den omständigheten, huruvida en numera hos statens järnvägar

anställd befattningshavare förut tillhört den ena eller den andra av

staten förvärvade enskilda järnvägen, bör rimligen icke i någon mån

inverka på frågan om hans rätt till pension av statsmedel, under den

självfallna förutsättning dock, att olikhet i fråga om rätt till pension ur

enskild pensionskassa ej i de skilda fallen föreligger. Att 1913 års

proposition och riksdagsbeslut i ämnet hade avseende å den förutvarande

personalen endast vid de ovan angivna enskilda järnvägarna, torde hava

sin naturliga förklaring däri, att denna personal veterligen omfattade

de enda större grupperna av de statens järnvägars tjänstemän, vilka

förut haft anställning hos enskild, av staten övertagen järnväg.

Till den mening, jag här ovan uttalat, har ock 1914 års senare

riksdag anslutit sig, då riksdagen beträffande ovannämnde Tollstedt

yttrat, att det syntes riksdagen skäligt, att jämväl Tollstedt bereddes

motsvarande förmåner, vilka tillerkänts personalen vid västkustbanan.

Någon sådan skillnad synes mig ej förefinnas i sakförhållandena

mellan berörda fall och det nu föreliggande, att man på den

grund vid bedömande av själva huvudfrågan, huruvida tilläggspension

bör beviljas eller ej, beträffande Lundgren skäligen kan komma till

annat resultat än i fråga om Tollstedt.

Både Tollstedt och Lundgren, som kommo i statens järnvägars tjänst

redan år 1888, uppbära sedan sin avgång ur tjänsten pension av statsmedel

jämlikt 1910 års pensionslag.

Lundgren, vilken, såvitt upplyst är, fullgjort sin tjänstgöring till

förmäns belåtenhet, lever i knappa omständigheter och är, enligt vad

som uppgivits, såsom oförmögen till vidare arbete för sin egen och sin

hustrus försörjning enbart hänvisad till den pension, han nu åtnjuter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 11.

Utskottet.

Beträffande beloppet av pensionsförhöjningen har jag ej något att

erinra mot vad järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagit. Styrelsens förslag

innebär nämligen, såsom ovan redan framhållits, ett analogt tilllämpande

av de genom 1913 års riksdagsbeslut fastställda grunder för

fyllnadspension i de då avsedda fallen. Tilläggspensionen åt Lundgren

skulle enligt denna styrelsens beräkning uppgå till 192 kronor och det

Lundgren tillkommande pensionsbeloppet i dess helhet således till 863

kronor.

Vidkommande den tidpunkt, från vilken pensionsförhöjningen bör

utgå, ansluter jag mig likaledes till järnvägsstyrelsens mening. Det

torde nämligen icke, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreligga tillräckliga

skäl att frångå den av riksdagen hittills hävdade, i sammanhang

med beslutet år 1913 uttryckligen uttalade ståndpunkten, att ändringar

i löne- och pensionsförmåner i regel böra träda i kraft först från och

med ingången av året näst efter det, under vilket riksdagen fattat sitt

beslut. Tilläggspensionen skulle följaktligen utgå från och med år

1916.»

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

än att billigheten synes fordra, att Lundgren, på sätt jämväl statskontoret

ifrågasatt, redan från och med år 1915 kommer i åtnjutande

av den föreslagna pensionsförhöjningen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att förre stationskarlen

vid statens järnvägar Olof Lundgren, vilken jämlikt

lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension

med 671 kronor för år, må därutöver från och med

år 1915 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig

tilläggspension av etthundranittiotvå kronor, att utgå

av trafikmedel.

Stockholm deu 4 mars 1915.

På bankoutskottets vägnar:

THEODOR ADELSWÅRD.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Neiglick, Hedenstierna, Hallin, Wickman, Gustafsson,

Boos, Boberg och Gelotte; samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,

Olsson i Blädinge, Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn och Carlson i

Her rlj unga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:27 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggspension till förre stationskarlen vid statens järnvägar O. Lundgren. a1 i texten